lagen.nu

RH 2018:45

Fråga om det med hänsyn till proportionalitetsprincipen i 24 kap. 1 § tredje stycket rättegångsbalken funnits tillräckliga förutsättningar för fortsatt häktning av person misstänkt för grova bedrägerier och grova bokföringsbrott och som vid hovrättens prövning varit frihetsberövad i målet i cirka ett år och fyra månader.

Göteborgs tingsrätt

Den 29 juni 2017 beslutade Göteborgs tingsrätt att häkta T.J. såsom på sannolika skäl misstänkt för grovt bedrägeri. Som häktningsskäl angavs flyktfara, kollusionsfara och recidivfara. Åklagaren fick tillstånd att meddela beslut om restriktioner. Den 17 november 2017 häktades T.J. i samma mål även för grovt bokföringsbrott. Frågan om häktning prövades vid åtskilliga tillfällen och den 4 oktober 2018 hävde tingsrätten åklagarens rätt att meddela beslut om restriktioner. Den 12 oktober 2018 prövade tingsrätten (rådmannen Henrik Karlsson) frågan om fortsatt häktning och beslutade att T.J. skulle stanna kvar i häkte samt medgav förlängning av tiden för åtals väckande till den 23 oktober 2018.

Hovrätten för Västra Sverige

T.J. överklagade tingsrättens beslut och yrkade att bli försatt på fri fot samt förklarade sig villig att underkasta sig reseförbud med anmälningsskyldighet.

Hovrätten (hovrättslagmannen Henrik Winman samt hovrättsråden Carolina Granlund och Jonas Silfverberg) anförde, efter att ha hållit sammanträde vid vilket T.J. var personligen närvarande, i beslut den 23 oktober 2018 följande.

SKÄL

Rätten får häkta den som på sannolika skäl är misstänkt för brott om det - med hänsyn till brottets beskaffenhet, den misstänktes förhållande eller någon annan omständighet - finns risk för att personen avviker eller på något annat sätt undandrar sig lagföring eller straff (flyktfara), undanröjer bevis eller på något annat sätt försvårar sakens utredning (kollusionsfara) eller fortsätter sin brottsliga verksamhet (recidivfara). Häktning får endast ske om skälen för detta uppväger det intrång eller men i övrigt som häktning innebär för den misstänkte eller för något annat motstående intresse, dvs. är proportionerlig. (Se 24 kap. 1 § rättegångsbalken.)

Beslut om reseförbud eller anmälningsskyldighet får meddelas om skäl till häktning föreligger, men det kan antas att syftet med häktningen kan tillgodoses genom ett sådant beslut. Även för sådana åtgärder ska proportionalitetsprincipen beaktas. Rätten får i beslut om reseförbud eller anmälningsskyldighet ställa upp villkor som behövs för den misstänktes övervakande. (Se 25 kap. 1 och 2 §§ rättegångsbalken.)

Hovrätten anser att T.J. på sannolika skäl är misstänkt för grovt bedrägeri under tiden den 13 oktober 2013-den 30 mars 2017 och för grovt bokföringsbrott under tiden den 26 september 2013- den 29 mars 2017.

Hovrätten bedömer att det finns risk för att T.J. genom att avvika eller på annat sätt undandrar sig lagföring eller straff och risk för att han fortsätter sin brottsliga verksamhet. Det finns fortfarande risk för att T.J. undanröjer bevis eller på något annat sätt försvårar sakens utredning men den risken är i dag mindre framträdande med hänsyn särskilt till den långa utredningstiden.

Frågan är om det kan anses vara förenligt med proportionalitetsprincipen att T.J. ska vara fortsatt häktad. För att så ska vara fallet ska syftet med häktningen inte kunna tillgodoses med mindre ingripande åtgärder, dvs. - såvitt här är aktuellt - genom reseförbud eller anmälningsskyldighet. Häktningsskälens tyngd ska dessutom vägas mot det intrång eller men i övrigt som frihetsberövandet innebär. Proportionalitetsprincipen får allt större betydelse ju längre ett frihetsberövande har pågått. Om häktnings-skälen inte är tillräckligt starka för att motivera intrånget ska häktningsbeslutet hävas. (Se rättsfallen NJA 2011 s. 518 och RH 2013:42.)

T.J. riskerar att dömas till ett långt fängelsestraff. Han har emellertid varit frihetsberövad som anhållen eller häktad sedan juni 2017 och har därmed suttit frihetsberövad i cirka sjutton månader. Fram till för två veckor sedan har han haft restriktioner med få isoleringsbrytande lättnader.

Hovrätten anser att det särskilda häktningsskäl som väger tyngst gentemot T.J. är flyktfaran. Det långa frihetsberövandet av T.J. innebär emellertid att det krävs mycket starka häktningsskäl för att fortsatt häktning av honom ska anses proportionerlig. Sett i ljuset av den bedömningen anser hovrätten att den föreliggande flyktfaran inte innebär att det är nödvändigt att han är fortsatt häktad. Hovrätten anser i stället att flyktfaran och i någon mån också recidivfaran kan begränsas genom reseförbud och anmälningsskyldighet. Risken för att T.J. undanröjer bevis eller på något annat sätt försvårar sakens utredning är inte tillräckligt stor för att nu motivera fort-satt häktning.

Häktningen av T.J. ska därför hävas och ersättas med reseförbud och anmälningsskyldighet.

SLUT

Hovrätten upphäver tingsrättens häktningsbeslut och meddelar i stället T.J. reseförbud med villkor för honom att dels lämna ifrån sig sitt pass, dels anmäla sig hos polisen enligt följande.

- - -

Om T.J. överträder reseförbudet eller anmälningsskyldigheten ska han omedelbart anhållas eller häktas, om det inte är uppenbart att det saknas skäl för det.

- - -

Metadata

Domstol
Hovrätten för Västra Sverige
Avgörandedatum
2018-10-23
Målnummer
Ö 4661-18
Lagrum
24 kap. 1 § och 25 kap. 1
och 2 § rättegångsbalken
(1942:740)
Rättsfall
NJA 2011 s. 518
RH 2013:42
Litteratur
Sökord
Häktning
Proportionalitetsprincipen
Reseförbud
Anmälningsskyldighet
Källa
Domstolsverket
Lagen.nu är en privat webbplats. Informationen här är inte officiell och kan vara felaktig | Ansvarsfriskrivning | Kontaktinformation