lagen.nu

RH 2016:15

En bostadsrättsförening har reparerat kök och badrum i en översvämningsskadad lägenhet, vilken skada bostadsrättshavaren inte själv bidragit till. Föreningens skyldighet gällande ytskikten i dessa utrymmen har varit att återställa dessa till det skick som förelåg när denna skyldighet uppkom. Vid avgörande av denna fråga har den bevisregeln tillämpats att hovrätten utgått från att lägenheten var i gott skick då denna skyldighet uppkom och att den som påstår att lägenheten avviker från detta skick har bevisbördan för detta. Lägenheten skulle återställas i gott skick. Ett sådant domslut är tillräckligt bestämt för att kunna ligga till grund för verkställighet.

Uppsala tingsrätt

M.K. väckte vid Uppsala tingsrätt den talan mot Bostadsrättsföreningen - - - (föreningen) som framgår nedan.

Tingsrätten (chefsrådmannen Karin Göransson) anförde följande i dom den 25 juni 2014.

BAKGRUND

M.K. är innehavare av en bostadsrätt belägen i en fastighet tillhörande föreningen. Den 31 augusti 2011 befanns den med bostadsrätten upplåtna lägenheten vara översvämmad av avloppsvatten. Avloppsvattnet hade antagligen kommit dit tidigast dagen före. Översvämningen hade orsakats av ett stopp i avloppet i den del av huset som föreningen ensam svarade för. Som en följd av detta lät föreningen göra ingrepp i lägenhetens kök och badrum genom att riva delar av köket och badrummet för att undersöka om det fanns några fuktskador i husets intilliggande delar. Arbetena inleddes i köket den 10 januari 2012 och i badrummet en eller två dagar senare. Efter att föreningen låtit återställa det rivna i köket och badrummet fram till ytskikten, som ska bekläda det inre i en lägenhet, uppstod i mars 2012 meningsskiljaktigheter mellan M.K. och föreningen om vem som skulle betala för ytskikten. På grund av detta avbröt det anlitade byggföretaget återställandet.

Parterna är ense om att föreningen har en skyldighet att återställa köket och badrummet i lägenheten men är oense om till vilket skick återställningen ska ske. Parterna är vidare ense om att köket och badrummet inte var nyrenoverade när arbetena inleddes men det är tvistigt i vilket skick köket och badrummet var vid den tidpunkten.

YRKANDEN OCH INSTÄLLNING

M.K. yrkade under 27 punkter att föreningen skulle åläggas att, utan någon kostnad för honom, återställa, inkluderat en rätt för föreningen att låta återställa, lägenheten genom att - förutom att sätta tillbaka och återansluta olika föremål som avlägsnats för att genomföra de aktuella arbetena (punkterna 4-8, 13-27) - låta åtgärda vissa närmare angivna delar av ytskiktet i köket (punkterna 1-3 och 9) och i badrummet (punkterna 10-12) till i första hand ”nyskick”, i andra hand ”gott begagnat skick som är svårt att skilja från nyskick” och i tredje hand till ”mycket slitet skick” enligt föreningens medgivande.

M.K. anförde att med nyskick avses nya saker motsvarande samma standard som en nybyggnation och således inte begagnade saker. Han hade tidigare under målets handläggning uppgett att han inte yrkade att tingsrätten skulle meddela dom i enlighet med föreningens medgivande, om tingsrätten skulle finna att återställandet inte skulle ske till nyskick. M.K. hade vid huvudförhandlingen dels lagt till yrkandet i andra hand och dels anfört att han i sista hand yrkade dom enligt föreningens medgivande.

Föreningen, som medgav att det förelåg en skyldighet för den att återställa lägenheten, medgav M.K:s yrkande i de delar som avsåg punkterna 4-8 och 13-27. I fråga om de övriga punkterna medgav föreningen följande.

I köket

1. Att sätta in en linoleummatta i mycket slitet skick, dvs. samma skick som när arbetena inleddes. Nyskick bestrids.

2. Att sätta in nya kakelplattor i mycket slitet skick, dvs. samma skick som när arbetena inleddes. Nyskick bestrids.

3. Målning på omålade väggytor som var målade när arbetena inleddes. Nyskick bestrids.

9. Att sätta upp befintliga trälister. Om dessa inte finns bevarade medges att sätta upp trälister i mycket slitet skick, dvs. samma skick som när arbetena inleddes. Nyskick bestrids.

I badrummet

10. och 11. Att sätta upp nya kakelplattor och klinkers i mycket slitet skick, dvs. samma skick som när arbetena inleddes. Nyskick bestrids.

12. Målning på omålade väggytor som var målade när arbetena inleddes. Nyskick bestrids.

Föreningen yrkade vidare att M.K:s andrahandsyrkande skulle avvisas då det var för otydligt.

Tingsrätten konstaterade mot bakgrund av parternas yrkande och inställning att vad som var tvistigt i målet var vilken standard som linoleummatta (p. 1), kakelplattor (p. 2 och 11), klinkers (p. 10), lister (p. 9) och målning (p. 3 och 12) måste ha för att föreningen skulle anses ha fullgjort sin icke tvistiga skyldighet att återställa lägenheten.

GRUNDER OCH UTVECKLIG AV TALAN

M.K.

Föreningens skyldighet att återställa vissa delar av lägenheten följer av 7 kap. 4 § bostadsrättslagen (1991:614) där det framgår att bostadsrättsföreningar är skyldiga att hålla även husets lägenheter i gott skick. Föreningen är ansvarig eftersom ingen skada uppkommit i lägenheten förrän föreningen låtit utföra arbeten som ett led i en reparation av intilliggande delar av huset.

De för återställande aktuella ytskikten i köket och badrummet (golv, kakel och klinker samt målning) ska repareras till nyskick, eftersom reparationerna där inte låter sig utföras till annan nivå än nyskick. Det är fråga om ett sådant typfall som anges i rättsfallet NJA 2011 s. 548 (punkt 9 och 10), Skellefteå tingsrätts dom den 26 maj 2008 i mål T 624-06 (fastställd av Hovrätten för Nedre Norrland den 25 februari 2009 i mål T 499-08). Om det inte skulle vara fråga om ett sådant fall som det i Högsta domstolen angivna (p. 9) ska de arbetsmässiga och ekonomiska förhållandena samt praktiska skäl i övrigt anses vara sådana att de aktuella reparationerna med nödvändighet är att utföra så att de innebär att bättre material kommer till användning.

Det skulle vara avsevärt mer tidskrävande för föreningen och irrationellt av den att inhandla det nödvändiga materialet på marknaden för begagnat material än att beställa nytt material. Om det nödvändiga materialet inhandlas på marknaden för begagnat material är det ovisst om detta material skulle motsvara lägenhetens skick före renoveringen och en sådan ovisshet föranleder att praktiska hänsyn än mer motiverar att ett återställande sker till nyskick.

Sedan M.K. flyttade till lägenheten år 2001 har ingen renovering av kök eller badrum skett. Eftersom M.K. inte har kännedom om förhållandena innan dess vitsordas det inte att den senaste renoveringen skedde under 1980-talet. Det vitsordas således inte att skicket vid tidpunkten för att arbetena inleddes är det som föreningen påstår. Även om någon renovering inte skett sedan i vart fall år 2001 var ytskikten så välbevarade att de kunde jämställas med ytskikt i nyskick. Föreningen har bevisbördan för lägenhetens skick vid tidpunkten för rivningsarbetenas inledande, om inte annat därför att föreningen var närmast att säkra bevisning om skicket då. M.K. kunde inte föreställa sig att anspråk på bevisning skulle komma att ställas på honom, i synnerhet inte beträffande badrummet, där rivning företogs utan att han underrättades om det i förväg.

Föreningen

M.K. svarar i och för sig för ytskiktens skick i Bostadsrätten eftersom det faller inom det s.k. inre underhållet enligt 7 kap. 4 och 12 §§ bostadsrättslagen. Det finns dock en skyldighet för föreningen att återställa kök och badrum i Bostadsrätten på den grund att föreningen är ansvarig för arbetena som utförts i kök och badrum. Det finns dock ingen skyldighet för föreningen att återställa köket och badrummet i något annat skick än det som förelåg före det ingrepp som föranlett återställandet. Av rättsfallet NJA 2011 s. 548 kan inte utläsas någon skyldighet för en bostadsrättsförening att ”återställa” till nyskick eller överhuvudtaget bättre skick än det som var fallet före det ingrepp som föranlett återställandet. När arbetena påbörjades var inte linoleummattan, kakelplattorna, listerna, väggmålningar och klinkerplattorna i nyskick utan i mycket slitet skick då ytskikten i lägenheten senast renoverades på 1980-talet. Även om tingsrätten skulle finna att bostadsrättshavare har ett befogat anspråk på att få skadade delar reparerade till nyskick om det föranletts av arbetsmässiga eller ekonomiska förhållanden eller av andra praktiska skäl, föreligger i detta fall inga sådana förhållanden som nödvändiggör att återställande sker till nyskick. Det är upp till föreningen att bestämma om den vill inhandla det nödvändiga materialet för återställandet på marknaden för begagnat material eller inte.

DOMSKÄL

M.K. har åberopat Information om stambyte från bostadsrättsorganisationer, text om avlopp från HSB Värmland och svar från Lawline om åldersavdrag. Bevisningen har åberopats till styrkande av hur återställande av lägenheter i allmänhet brukar ske i ett sådant fall som är aktuellt i målet och således att återställande till nyskick är nödvändigt med hänsyn till arbetsmässiga, ekonomiska och praktiska skäl.

Föreningen har inte åberopat någon bevisning.

Tingsrättens bedömning avseende saken

M.K:s yrkande i andra hand, vilket framställts vid huvudförhandlingen, att återställandet ska ske till gott begagnat skick som är svårt att skilja från nyskick uppfyller inte kraven på ett bestämt yrkande i 42 kap. 2 § första punkten rättegångsbalken. Yrkandet avvisas därför.

Av 7 kap. 12 § bostadsrättslagen framgår att huvudansvaret för en bostadslägenhets skick, det s.k. inre underhållet, åvilar bostadsrättshavaren. För reparationer på grund av brand- eller vattenledningsskada svarar emellertid bostadsrättshavaren endast i vissa fall som inte är aktuella i målet. För sådana reparationer svarar enligt huvudregeln föreningen. Ansvaret innebär en skyldighet att dels vidta reparationsåtgärder, dels svara för kostnaden för sådana åtgärder.

Parterna är överens om att föreningen har en skyldighet att svara för reparationer av de skador som uppkommit i lägenheten på grund av föreningens ingrepp i lägenheten och föreningen har medgett 20 av de 27 punkter som M.K. har yrkat åtgärdande av. M.K. har beträffande övriga punkter yrkat att återställandet - efter avvisning av andrahandsyrkandet - ska ske i första hand till nyskick, och i andra hand till ”mycket slitet skick” enligt Föreningens medgivande.

Parterna är vidare överens om att köket och badrummet inte var nyrenoverat före föreningens ingrepp men det är tvistigt i vilket skick ytskicken i köket och badrummet var vid den tidpunkten. Enligt M.K. har någon renovering inte skett sedan han flyttade in i lägenheten 2001. Enligt föreningen renoverades lägenheten senast på 1980-talet. Detta har inte vitsordats av M.K.

Rättsfallet NJA 2011 s. 548 gäller en tvist mellan en bostadsrättsförening och en medlem i föreningen vars lägenhet skadats av rök och sot på grund av en brand i en grannfastighet. Föreningen lät reparera skadorna. Ur föreningens fastighetsförsäkring utgick ersättning för reparationskostnaden, dock med åldersavdrag. Frågan i målet var om föreningen till den del dess kostnad inte täckts av försäkringen hade rätt till ersättning av bostadsrättshavaren.

Högsta domstolen (HD) konstaterade att det inte framgår av bostadsrättslagen vilken omfattning en bostadsrättsförenings skyldighet att reparera - i det fallet en brandskada - har och att någon ledning inte heller ges i lagens förarbeten. Enligt HD framstår det emellertid som givet att de skadade funktionerna ska återställas och standarden bibehållas. Däremot sträcker sig skyldigheten enligt HD inte så långt, att en bostadsrättshavare har ett befogat anspråk på att få de skadade delarna utbytta eller reparerade till nyskick eller till dagens standard. T.ex. kan bostadsrättsföreningen nöja sig med att ersätta skadade inventarier med i alla avseenden likvärdiga men begagnade inventarier.

Utgångspunkten vid tingsrättens bedömning är alltså att föreningen inte är skyldig att återställa golv, kakel och klinker samt målning till nyskick utan kan nöja sig med att åtgärda ytskikten på ett sådant sätt att resultatet blir likvärdigt med skicket vid föreningens ingrepp. M.K. har hävdat att ytskikten ska repareras till nyskick eftersom reparationerna inte låter sig utföras till annan nivå än nyskick. Vidare har han såsom han får förstås hävdat att ytskikten, även om de inte hade åtgärdats sedan i vart fall 2001, var i nyskick.

I HD:s dom var situationen sådan att föreningen hade reparerat lägenheten efter brandskadan och gjorde gällande att de utförda reparationerna hade lett till en högre standard än det skick lägenheten hade före skadetillfället. Föreningen hade såvitt framgår inte åtagit sig att mot särskild ersättning vidta reparationsåtgärder som gick utöver vad föreningen hade kunnat begränsa sig till, och bostadsrättshavaren inte heller före renoveringen tillfrågats om denne medgav att ersätta föreningen för den del av de kostnader som inte skulle täckas av försäkringen.

HD anför vidare följande.

Ofta är läget det att en reparation inte låter sig utföras till annan nivå än nyskick. En reparation kan också på grund av arbetsmässiga eller ekonomiska förhållanden eller av andra praktiska skäl med nödvändighet vara att utföra så att den innebär en förbättrad funktionalitet eller att bättre material kommer till användning t.ex. ersätts gamla vitvaror med nya därför att begagnade inte står att finna). I sådana fall leder reparationen till att lägenheten får en högre standard än vad bostadsrättshavaren har rätt att kräva.

Att lägenheten i vissa fall kan få en högre standard än vad bostadsrättshavaren har rätt att kräva är emellertid en följd av att den i lagen stadgade skyldigheten för föreningen att reparera lägenheten fullgörs på det sätt som måste ske. En rätt för föreningen att kräva ersättning för den högre standarden bör då i brist på författningsstöd vara motiverad av tungt vägande rättspolitiska skäl. Det gäller även till den del bostadsrättshavaren har gjort en tydlig värdemässig vinst på reparationen […].

Rättspolitiskt talar den associationsrättsliga likhetsprincipen för att föreningen bör ha en viss rätt till vinstersättning i den diskuterade situationen men argumentet väger inte tillräckligt tungt.

Om praktiskt sett nödvändiga reparationsåtgärder leder till en standardhöjning är alltså bostadsrättshavaren inte skyldig att utge ersättning för denna.

Omständigheterna i rättsfallet skiljer sig från omständigheterna i detta mål. I rättsfallet hade föreningen, utan att vara skyldig att göra det och utan att bostadsrättshavaren hade godkänt det, reparerat lägenheten på ett sätt som medförde en standardhöjning. Därefter hade föreningen krävt bostadsrättshavaren på ersättning för denna standardhöjning. I detta mål har föreningen ännu inte utfört någon av de åtgärder som omfattas av tvisten.

Enligt M.K. låter sig reparationerna av de aktuella ytskikten inte utföras till annan nivå än nyskick alternativt att de arbetsmässiga och ekonomiska förhållandena samt praktiska skäl i övrigt ska anses vara sådana att de aktuella reparationerna med nödvändighet är att utföra så att de innebär att bättre material kommer till användning. Den bevisning M.K. åberopat talar för att det kan finnas praktiska svårigheter eller andra svårigheter för föreningen att utnyttja sin rätt att åtgärda ytskikten på ett sådant sätt att resultatet blir likvärdigt med skicket vid skadetillfället, dvs. ett begagnat skick. Detta innebär emellertid inte att M.K. har rätt att kräva ett åtgärdande till nyskick. Föreningens rätt i denna del påverkas enligt tingsrättens bedömning inte av att de praktiska förhållandena eller andra förhållanden kan visa sig vara sådana att återställandet kommer att innebära en standardhöjning, eventuellt till nyskick, för vilken föreningen inte har rätt att få ersättning. M.K. har vidare påstått att ytskikten var så välbevarade att de kunde jämställas med ytskikt i nyskick vilket skulle innebära att föreningen på den grunden skulle vara skyldig att återställa ytskikten till nyskick. M.K. har bevisbördan för att ytskikten var i sådant skick vid föreningens ingrepp, trots den tid som förflutit från den senaste reparationen, vilket var i vart fall före år 2001. M.K. har inte uppfyllt beviskravet.

M.K:s förstahandsyrkande kan därför inte bifallas. M.K. har i andra hand yrkat i enlighet med föreningens medgivande, vilket är det yrkande som kan bifallas såvitt avser de tvistiga punkterna i M.K:s yrkande. Övriga punkter är också medgivna av föreningen och ska därför bifallas.

DOMSLUT

1. Föreningen förpliktas att utan kostnad för M.K. återställa eller låta återställa dennes bostadsrättslägenhet enligt följande.

I köket

1. En ljusbrun linoleummatta i mycket slitet skick läggs in över hela golvet.

2. Åtta stycken vita kakelplattor i mycket slitet skick sätts upp i två rader bakom diskbänken.

3. Målning, ej till nyskick, motsvarande befintlig ljusgrå färg på omålade väggytor som var målade när arbetena inleddes.

4. - - - -

I badrummet

10. Klinkers i mycket slitet skick i ljusbrun färg läggs över golvet.

11. Vita kakelplattor i mycket slitet skick sätts upp på väggarna upp till omkring 2,10 m.

12. Målning, ej till nyskick, motsvarande befintlig färg på omålade väggytor som var målade när arbetena inleddes.

13. - - -

2. Det av M.K. i andra hand framställda yrkandet att återställandet ska ske till gott begagnat skick som är svårt att skilja från nyskick avvisas.

Svea hovrätt

M.K. överklagade tingsrättens dom och yrkade att hovrätten skulle förplikta föreningen att utan kostnad för honom återställa eller låta återställa ytskikten i hans bostadsrättslägenhet avseende punkterna 1-3 och 10-12 i tingsrättens domslut till i första hand nyskick och i andra hand gott begagnat skick som är svårt att skilja från nyskick.

Föreningen motsatte sig ändring av tingsrättens dom.

I beslut den 19 maj 2015 upphävde hovrättens tingsrättens beslut att avvisa M.K:s i tingsrätten framställda andrahandsyrkande.

Hovrätten (hovrättslagmannen Cecilia Bergman, hovrättsrådet Birgitta Trägårdh och tf. hovrättsassessorn Fredrik Bergman, referent) anförde i dom den 26 januari 2016 följande.

DOMSKÄL

Parterna har angett samma grunder och utvecklat sin talan i enlighet med vad som framgår av tingsrättens dom. Parterna har lagt fram samma utredning i hovrätten som i tingsrätten.

Parterna är överens om att föreningen är skyldig att återställa de aktuella ytskikten i M.K:s bostadsrättslägenhet. Den huvudsakliga tvistefrågan i målet är till vilket skick som ytskikten ska återställas.

M.K. har till stöd för sitt förstahandsyrkande anfört att det inte är praktiskt möjligt, eller i vart fall inte ekonomiskt försvarbart, att låta återställa ytskikten till något annat skick än nyskick. Hovrätten anser inte att den utredning och övriga handlingar som M.K. lagt fram utgör tillräcklig bevisning för dessa påståenden. Huruvida det förhåller sig på detta sätt kan inte heller betraktas som sådana notoriska fakta som inte behöver bevisas (jfr 35 kap. 2 § första stycket rättegångsbalken). Föreningen är därför inte på den grunden skyldig att återställa ytskikten till nyskick. Hovrätten delar i stället tingsrättens bedömning att omfattningen av föreningens ansvar inte sträcker sig längre än till att återställa ytskikten till det skick som förelåg när denna skyldighet uppstod. Föreningen är alltså inte skyldig att på egen bekostnad vidta några standardhöjande åtgärder. En annan sak är att föreningen inte utan särskild överenskommelse har rätt att få ersättning av M.K. för en sådan standardhöjning som kan bli följden av praktiska, arbetsmässiga eller ekonomiska överväganden i samband med att föreningen fullgör sin skyldighet på ett fackmässigt sätt. (Se NJA 2011 s. 548.)

Frågan är då i vilket skick som ytskikten var i vid den i målet relevant tidpunkten. M.K. har vidgått att ytskikten inte renoverats under den tid som han innehaft lägenheten - han tillträdde lägenheten år 2001 - men påstått att de var så pass välbevarade att de i allt väsentligt var att jämställa med nyskick. Föreningen har å sin sida påstått att ytskikten var i mycket slitet skick och att de renoverades senast på 1980-talet. M.K. har tillbakavisat föreningens uppgifter i dessa avseenden.

Eftersom ingen av parterna lagt fram någon utredning till stöd för sina respektive ståndpunkter blir målets utgång beroende av vilken bevisregel som ska tillämpas. Tingsrätten har utgått från att M.K. har bevisbördan för ytskiktens skick och har, eftersom han inte presenterat någon bevisning i det avseendet, dömt i enlighet med föreningens medgivande. Även om det inte uttryckligen framgår av tingsrättens dom, vilar denna bevisregel sannolikt på ett antagande om att bostadsrättshavaren i regel har bättre möjlighet att säkra och lägga fram bevisning om bostadsrättens skick än vad bostadsrättsföreningen har.

En sådan placering av bevisbördan framstår enligt hovrättens bedömning som alltför onyanserad i det här fallet. Det kan till att börja med konstateras att föreningen rent faktiskt har haft minst lika goda möjligheter att säkra bevisning om lägenhetens skick vid den aktuella tidpunkten som M.K. Vidare kan en bevisregel som lägger hela bevisbördan för lägenhetens skick på bostadsrättshavaren framstå som oskäligt betungande i en situation som den förevarande där lägenheten skadats till följd av omständigheter som bostadsrättsföreningen svarar för.

Hovrätten anser att den bevisregel som ska tillämpas i det här fallet bör vila på följande överväganden. En bostadsrättslägenhet ska enligt 7 kap. 4 och 12 §§ bostadsrättslagen hållas i gott skick. Ansvaret för bostadsrättens skick är delat mellan bostadsrättshavaren och föreningen. Som regel gäller att bostadsrättshavaren har huvudansvaret för det så kallade inre underhållet (7 kap. 12 § bostadsrättslagen). Om bostadsrättshavaren försummar sitt ansvar för lägenhetens skick i sådan utsträckning att annans säkerhet äventyras eller det finns risk för omfattande skador på annans egendom och bostadsrättshavaren inte efter uppmaning avhjälper bristen i lägenhetens skick så snart som möjligt, får föreningen avhjälpa bristen på bostadsrättshavarens bekostnad (7 kap. 12 a § bostadsrättslagen).

Ett rimligt antagande är att bostadsrättsföreningar och bostadsrättshavare i allmänhet uppfyller sina skyldigheter i dessa avseenden. Det framstår därför som motiverat att i en situation som den förevarande, där en bostadsrättslägenhet skadats utan att bostadsrättshavaren själv bidragit till skadan, ställa upp en bevisregel som innebär att domstolen, om ingen av parterna lagt fram någon utredning eller presenterat andra omständigheter som talar för något annat, har att utgå från att lägenheten var i gott skick vid den tidpunkt när föreningens skyldighet att återställa densamma uppstod. Den part som påstår att lägenheten avviker från detta skick, antingen till det bättre eller till det sämre, har då bevisbördan för detta. Enligt hovrätten är det en bevisregel av denna innebörd, och inte den som tingsrätten tillämpat, som ska ligga till grund för bedömningen i förevarande fall.

Eftersom ingen av parterna lagt fram någon utredning om lägenhetens skick innebär det nu sagda att hovrätten har att utgå från att M.K:s lägenhet var i gott skick när föreningens skyldighet att återställa densamma inträdde. Hovrätten vill här framhålla att den omständigheten att M.K. inte framställt något uttryckligt yrkande om återställande till gott skick inte utgör något hinder mot att bifalla hans talan på det sättet. Enligt 17 kap. 3 § rättegångsbalken får dom inte ges över annat eller mera än vad part i behörig ordning yrkat. Parternas yrkanden och medgivanden anger sålunda endast den övre respektive nedre gränsen för vad rätten får döma ut. En förpliktelse för föreningen att återställa lägenheten till gott skick ryms inom den ram som parternas yrkanden och medgivanden anger.

Hovrättens slutsats blir därför att föreningen ska åläggas att återställa de omtvistade ytskikten till gott skick. Föreningen har rätt att - inom ramarna för vad ett fackmässigt utförande tillåter - avgöra om den vill använda sig av begagnat eller nytt material för att uppfylla sin skyldighet (jfr NJA 2011 s. 548 p. 7 och NJA 1985 s. 397 II, s. 412 f.).

Hovrätten har övervägt om ett sådant domslut kan anses tillräckligt bestämt för att parterna inte ska sväva i ovisshet om sina respektive rättigheter och skyldigheter samt att domen ska kunna verkställas (jfr 42 kap. 2 § första stycket 2 rättegångsbalken samt 5 kap. 2 § första stycket utsökningsförordningen, 1981:981). Hovrätten är medveten om att en förpliktelse att återställa de aktuella ytskikten till ”gott skick” lämnar ett visst tolkningsutrymme. Det ligger emellertid i sakens natur att en naturaprestation, till skillnad från en penningprestation, i vissa fall måste tillåtas att beskrivas i mer allmänna ordalag (jfr Westberg, Peter, Civilrättskipning, 2 uppl., 2013, s. 207 f. och NJA 1985 s. 397 II, s. 412 f.). Hovrätten anser att den skyldighet som hovrätten funnit att föreningen ska åläggas i det här fallet är tillräckligt bestämd för att kunna ligga till grund för verkställighet.

DOMSLUT

Hovrätten ändrar tingsrättens dom endast på det sättet att föreningen förpliktas att utan kostnad för M.K. återställa eller låta återställa ytskikten i hans bostadsrättslägenhet till gott skick (punkterna 1-3 och 10-12 i tingsrättens domslut).

Hovrättens dom meddelad: den 26 januari 2016.

Mål nr: T 6934-14.

Lagrum: 7 kap. 4 och 12 §§ bostadsrättslagen (1991:614).

Rättsfall: NJA 1985 s. 397 II; NJA 2011 s. 548.

Litteratur: Westberg, Peter, Civilrättskipning, 2 uppl., 2013, s. 207 f.

Metadata

Domstol
Svea hovrätt
Avgörandedatum
2016-01-26
Målnummer
T6934-14
Lagrum
7 kap. 4 § och 12 § bostadsrättslagen (1991:614)
Rättsfall
NJA 1985 s. 397 II
NJA 2011 s. 548
Litteratur
Westberg, Peter, Civilrättskipning, 2 uppl., 2013, s. 207 f.
Sökord
Bostadsrätt
Fastställelsetalan
Källa
Domstolsverket
Lagen.nu är en privat webbplats. Informationen här är inte officiell och kan vara felaktig | Ansvarsfriskrivning | Kontaktinformation