lagen.nu

RH 2012:107

Straffvärdebedömning i mål om grov narkotikabrottslighet - summariska referat.

Amfetamin, 415 g; Cannabis, 10 g

Hovrätten: S ska dömas för sex fall av narkotikabrott genom överlåtelse av amfetamin, 4-fluoramfetamin och cannabis under en månads tid. Det är fråga om sex olika gärningar och den totala mängden som S har överlåtit uppgår till omkring 415 g amfetamin och ca 10 g cannabis.

S har förnekat att han vid något tillfälle tagit betalt för den narkotika han överlåtit och även att han själv har betalat för den. Detta påstående framstår i sig inte som särskilt sannolikt. Utredningen visar dessutom att pengar vid två tillfällen har skickats till S i postförsändelser. I hans bostad har påträffats 104 000 kr i kontanter vid husrannsakan; ett belopp som överstiger normal betalning för den i målet aktuella mängden narkotika. Den förklaring som S lämnat angående dessa pengar framstår inte som trolig och han har inte velat lämna upplysningar om personer som skulle kunna bekräfta att hans uppgifter är sanna. Hovrätten bortser därför från S:s påstående om varifrån pengarna härrör och konstaterar i stället att S haft narkotikaöverlåtelse som en inkomstkälla. Såvitt har framkommit har S inget eget missbruk utan hans enda avsikt med sin hantering har varit att tjäna pengar.

I kretsen av de personer som målet omfattat har S haft en huvudroll. Han har haft sådana kontakter att han kunnat skaffa fram all den narkotika som efterfrågats. Försäljningsintensiteten under den månad åtalet omfattar har varit tämligen hög och S har uppenbarligen känt till att mottagarna har haft avsättning för den narkotika han sålde till dem. Av det brev som han ostridigt har skrivit till C uttrycker S planer på en långt större narkotikahandel och även om det inte är av någon central betydelse för bedömningen i målet visar det ändå att S umgåtts med tankar på en utökad verksamhet och ansåg sig ha sådana kontakter att han kunde få tag i stora mängder narkotika.

S har återkommande dömts för narkotikabrottslighet och flera gånger till långa fängelsestraff. Det är därför befogat att i hans fall tala om vanemässig och yrkesliknande brottslighet som har bedrivits i vinningssyfte. Även om den mängd narkotika som omfattas av åtalet här, som också tingsrätten har konstaterat, inte ensamt bör föranleda att brottsligheten bör bedömas som grov är övriga omständigheter ändå sådana att de sammanvägt med arten och mängden narkotika gör att brottsligheten i S:s fall bör bedömas som grov.

S döms nu för grovt narkotikabrott. S har tidigare dömts av domstol vid sex tillfällen och varje gång för narkotikabrott eller grovt narkotikabrott. Hans brottslighet är av allvarligt slag och inte driven av något eget missbruk. Annan på följd än fängelse kan inte komma ifråga. Hovrätten anser att straffvärdet av den nu aktuella brottsligheten överstiger straffminimum och motsvarar fängelse 2 år 2 månader. Vid straffmätningen måste också beaktas att S nu på nytt återfallit i allvarliga brott, kort tid efter det att den senaste domen blivit till fullo verkställd. Återfallsituationen i S:s fall är anmärkningsvärd och det är befogat att med tillämpning av 29 kap. 4 § brottsbalken skärpa straffet. Hovrätten finner att strafftidens längd ska bestämmas till 2 år 8 månader.

Metadata

Domstol
Hovrättenför Övre Norrland
Avgörandedatum
2012-04-18
Målnummer
B254-12
Lagrum
1 § och 3 § narkotikastrafflagen (1968:64)
3 §, 6 § och 14 § lagen (
2000:1225
Litteratur
Källa
Domstolsverket
Lagen.nu är en privat webbplats. Informationen här är inte officiell och kan vara felaktig | Ansvarsfriskrivning | Kontaktinformation