lagen.nu

RH 2007:52

Den allmänna bestämmelsen i 10 § preskriptionslagen (1981:130) om kvittning med en preskriberad fordran skall tillämpas även i fråga om en fordran som preskriberats (specialpreskription) enligt 29 kap. 13 § 3 aktiebolagslagen (2005:551), jfr 15 kap. 13 § 3 aktiebolagslagen (1975:1385).

Stockholms tingsrätt

Deloitte AB yrkade vid tingsrätten förpliktande för Grönsakshallen Sorunda AB (Grönsakshallen) att utge visst kapitalbelopp jämte ränta. Grönsakshallen bestred talan. Efter ytterligare skriftväxling och muntlig förberedelse framställde Grönsakshallen i skrift den 7 december 2005 en kvittningsinvändning mot Deloittes yrkande på så sätt att tingsrätten, vid helt eller delvis bifall till Deloittes talan skulle förordna om avräkning av Grönsakshallens fordringar på Deloitte med ett belopp om lägst det belopp som Deloittes talan bifallits. Till stöd för sitt yrkande åberopade Grönsakshallen 10 kap. 3 § och 15 kap. 2 § aktiebolagslagen (1975:1385), vilka bestämmelser har sina motsvarigheter i 9 kap. 3 § och 29 kap. 2 § aktiebolagslagen (2005:551) . - Deloitte yrkade i en skrift som inkom till tingsrätten den 16 januari 2006 att den av Grönsakshallen framställda kvittningsinvändningen skulle avvisas, alternativt ogillas, på den grunden att skadeståndsanspråket, jämlikt 15 kap. 13 § 3 aktiebolagslagen (1975:1385), som motsvaras av 29 kap. 13 § 3 aktiebolagslagen (2005:551), preskriberades den 30 april 2005. Grönsakshallen bestred yrkandet om avvisning på den grunden att frågan om kvittning var tillåten eller inte var en materiell fråga som inte utgjorde hinder enligt 34 kap. 1 § rättegångsbalken för målets upptagande. Vidare åberopades att den omständigheten att fordran är preskriberad, inte utgör hinder för att åberopa den kvittningsvis.

Tingsrätten (rådmannen Henrik Lagergren) anförde i beslut den 1 december 2006 följande.

SKÄL

Deloitte har gjort gällande att Grönsakshallens kvittningsinvändning framställts i strid mot en lagregel som föreskriver en tidsfrist för talans väckande vid påföljd av talans förlust. Att i tvistemål en talan väcks i strid mot en lagregel som föreskriver en tidsfrist för talans väckande vid påföljd av talans förlust innebär generellt sett ett rättegångshinder. Tingsrätten prövar därför om Grönsakshallens kvittningsinvändning skall avvisas.

Av 15 kap. 13 § 3 aktiebolagslagen (1975:1385), som motsvaras av 29 kap. 13 § 3 aktiebolagslagen (2005:551), följer att talan för bolagets räkning, som inte grundas på brott, inte får väckas mot en revisor sedan fem år har förflutit från utgången av det räkenskapsår som revisionsberättelsen avser.

Enligt 10 kap. preskriptionslagen (1981:130) får en fordran, utan hinder av att den är preskriberad, användas för kvittning, om detta eljest är tillåtet och den inte var preskriberad vare sig när borgenären förvärvade den eller när han kom i skuld till gäldenären. Enligt 1 § preskriptionslagen gäller lagen i den mån inte annat följer av vad som är särskilt föreskrivet.

Den aktiebolagsrättsliga specialpreskriptionens rättsverkningar är inte reglerad i lag eller närmare diskuterad i aktiebolagslagens förarbeten. I preskriptionslagens förarbeten uttalas att det i sådana situationer bör ligga närmast till hands att tillämpa de allmänna bestämmelserna i preskriptionslagen, se prop. 1979/80:119 s. 82 med hänvisning till prop. 1976/77 s. 186-190 (särskilt s. 189 och 190).

Möjligheten att kvittningsvis utnyttja en preskriberad fordran har också diskuterats i doktrinen - se t.ex. Jacobson, Herbert, Preskriptionens funktioner: fordringsrättsliga och ersättningsrättsliga problem i komparativ belysning, 2005, s. 544 ff., och Lindskog, Stefan, Preskription, 2 uppl. 2002, s. 603 f., där i varje fall Stefan Lindskog ger klart uttryck för en annan uppfattning än den nyss redovisade från preskriptionslagens förarbeten; se särskilt s. 604 not 37.

Tingsrätten finner inte skäl att göra annan bedömning än att preskriptionslagens allmänna bestämmelser skall tillämpas i det förevarande fallet. Vid detta förhållande utgör aktiebolagslagens preskriptionsbestämmelser inte hinder mot att Grönsakshallen yrkar kvittning på det sätt som Grönsakshallen gjort i målet.

SLUT

Tingsrätten lämnar Deloittes yrkande om avvisning av Grönsakshallens kvittningsyrkande utan bifall.

Svea hovrätt

Deloitte överklagade tingsrättens beslut och yrkade att hovrätten skulle avvisa Grönsakshallens kvittningsinvändning.

Grönsakshallen bestred yrkandet.

Hovrätten (hovrättspresidenten Johan Hirschfeldt samt hovrättsråden Ingemar Persson och Roland Halvorsen, referent) anförde i beslut den 31 augusti 2007 följande.

SKÄL

Hovrätten instämmer i tingsrättens bedömning att Grönsakshallens avvisningsyrkande är att anse som en invändning om hinder mot rättegång och att frågan därför skall prövas särskilt.

Frågan gäller om den allmänna bestämmelsen i 10 § preskriptionslagen (1981:130) om kvittning med en fordran som är preskriberad skall tillämpas även i fråga om en fordran som preskriberats enligt 15 kap. 13 § tredje punkten aktiebolagslagen (1975:1385), som motsvaras av 29 kap. 13 § tredje punkten i den nu gällande aktiebolagslagen (2005:551). I förarbetena till preskriptionslagen (prop. 1979/80:119 s. 82 med hänvisning till prop. 1976/77:5 s. 189 f.) anges att det ligger ”närmast till hands att tillämpa de allmänna bestämmelserna, om inte särskilda regler om kvittning har meddelats i lag. Det bör emellertid beaktas att förarbetena till vissa specialpreskriptionsbestämmelser, som inte har några föreskrifter om kvittningsrätt, innehåller uttalanden på denna punkt. … Dessa uttalanden visar att de allmänna bestämmelserna om kvittning av en preskriberad fordran inte utan vidare kan tillämpas inom områden där särskilda preskriptionsbestämmelser gäller. Frågan i vad mån kvittningsrätt föreligger får prövas från fall till fall.”

Av den i målet aktuella bestämmelsen i 15 kap. 13 § tredje punkten i 1975 års aktiebolagslag framgår att talan för bolagets räkning enligt 15 kap. 1-3 §§ samma lag, som inte grundas på brott, inte får väckas mot en revisor sedan fem år har förflutit från utgången av det räkenskapsår som revisionsberättelsen avser. Förarbetena till lagen innehåller inga närmare uttalanden om rättsverkningarna av att talan inte får väckas. Frågan huruvida en preskriberad fordran kan användas till kvittning berörs således inte i förarbetena.

Det finns exempel på bestämmelser om preskription i specialförfattningar som, uttryckligen i författningstexten eller i förarbetena, innehåller uttalanden om förhållandet till de allmänna preskriptionsreglerna. I varumärkeslagens (1960:644) bestämmelse om preskription i 40 § första stycket, andra meningen, stadgas att för skada, varom talan ej förts inom angiven tid, skall rätten till ersättning vara förlorad. I förarbetena till bestämmelsen (prop. 1960:167 s. 181) nämns att skadeståndsfordran som preskriberats ”kan sålunda enligt förslaget ej användas till kvittning”. I 36 § tredje stycket mönsterskyddslagen (1970:485) stadgas att rätten till ersättning för mönsterintrång preskriberas, om talan inte väcks inom fem år från det skadan uppkom. Förarbetena till bestämmelsen (prop. 1969:168 s. 239 f.) uttalar att bortfallandet av själva ersättningsrätten innebär, ”att fordran på skadeersättning inte heller kan användas för kvittning”. Lagen (1974:610) om inrikes vägtransport stadgar i 41 § tredje stycket uttryckligen att, om tiden för talan försuttits, får fordran ej heller göras gällande på annat sätt, såsom genom genkäromål eller yrkande om kvittning. Även 1 kap. 5 § tredje stycket järnvägstrafiklagen (1985:192) stadgar uttryckligen att om tiden för talan har försuttits, får fordran inte heller göras gällande på annat sätt, såsom genom genkäromål eller yrkande om kvittning. Bestämmelsen i tredje stycket om preskriptionens rättsverkningar togs in i författningstexten efter påpekande av Lagrådet som ansåg att den utformning lagtexten givits i det remitterade förslaget inte torde medge den av departementschefen avsedda tillämpningen i fråga om kvittning ”med mindre uttryckligt förbehåll härom görs i lagtexten” (prop. 1983/84:117 s. 290). Även förarbetena till produktansvarslagen (1992:18) (prop. 1990/91:197 s. 125) innehåller uttalanden om att fordran som preskriberats enligt lagens specialbestämmelse inte kan användas för kvittning.

Varken författningstexten i preskriptionsbestämmelsen i 1975 års aktiebolagslag eller förarbetena till lagen innehåller, som nämnts, några särskilda uttalanden om kvittning. Mot bakgrund av det anförda och med hänsyn till hur frågan om kvittning med preskriberad fordran har behandlats i lagstiftningsärenden före och efter tillkomsten av preskriptionslagen finns det enligt hovrättens mening inte något skäl att frångå de allmänna bestämmelserna om att en preskriberad fordran under vissa förutsättningar får användas till kvittning. Aktiebolagslagens preskriptionsbestämmelser hindrar alltså inte att Grönsakshallen yrkar kvittning på det sätt som gjorts i målet.

SLUT

Hovrätten avslår överklagandet.

Hovrättens beslut meddelat: den 31 augusti 2007.

Mål nr: Ö 10185-06.

Lagrum: 10 § preskriptionslagen (1981:130); 15 kap. 13 § tredje punkten aktiebolagslagen (1975:1385); 29 kap. 13 § tredje punkten aktiebolagslagen (2005:551).

Litteratur: Prop. 1976/77:5 s. 189 f.; prop. 1979/80:119 s. 82; Stefan Lindskog, Preskription, 2 uppl. 2002, s. 603 f.; Herbert Jacobson, Preskriptionens funktioner, 2005, s. 544 f.

Metadata

Domstol
Svea hovrätt
Avgörandedatum
2007-08-31
Målnummer
Ö10185-06
Lagrum
10 § preskriptionslagen (1981:130)
15 kap. 13 § tredje punkten aktiebolagslagen (1975:1385)
29 kap. 13 § tredje punkten aktiebolagslagen (2005:551)
Litteratur
Prop. 1976/77:5 s. 189 f.
prop. 1979/80:119 s. 82
Stefan Lindskog, Preskription, 2 uppl. 2002, s. 603 f.
Herbert Jacobson, Preskriptionens funktioner, 2005, s. 544 f.
Sökord
Preskription
Kvittning
Källa
Domstolsverket
Lagen.nu är en privat webbplats. Informationen här är inte officiell och kan vara felaktig | Ansvarsfriskrivning | Kontaktinformation