lagen.nu

RH 2003:67

Ett förbud mot vänstersväng har bedömts inte också innebära ett automatiskt förbud mot U-sväng.

Åklagaren åtalade M.A. för förseelse mot trafikförordningen enligt följande gärningsbeskrivning: M.A. har den 22 juni 2001 i Stockholm uppsåtligen eller av oaktsamhet brutit mot gällande lokal trafikföreskrift som meddelats genom vägmärke eller vägmarkering genom att föra personbil från Hornsgatan österifrån och till vänster in på Mariatorgets västra körbana, trots att vänstersväng inte varit tillåten där.

M.A. förnekade gärningen.

Stockholms tingsrätt (2001-10-05, tingsnotarie Camilla Watz samt nämndemännen Inga-Britt von Uthman, Monika Lindh och Anders Linderyd) fann åtalet styrkt och dömde M.A. till penningböter 600 kronor.

Sedan M.A. överklagat tingsrättens dom beslutade hovrätten den 23 november 2001 att inte meddela prövningsillstånd.

M.A. överklagade hovrättens beslut och yrkade att Högsta domstolen skulle meddela tillstånd till målets prövning i hovrätten.

Riksåklagaren bereddes tillfälle att inkomma med svaromål och anförde bl.a. följande.

Av 2 kap. 2 § trafikförordningen (1998:1276) framgår att en trafikant ska följa anvisningar för trafiken som meddelas genom bl.a. vägmärke eller vägmarkering.

Lokala trafikföreskrifter som innebär förbud att svänga eller köra i viss riktning får enligt 10 kap. 1 § 1 st. och 2 st. 6 p. samt 3 § 1 st. 1 p. trafikförordningen meddelas av kommunen. Vid nu aktuell tidpunkt gällde en av Stockholms kommun meddelad lokal trafikföreskrift som förbjöd den österifrån på Hornsgatan kommande trafiken att svänga söderut vid Mariatorgets västra körbana.

Av 14 kap. 3 § 2 p. trafikförordningen följer att förare av motordrivna fordon döms till penningböter om de uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot andra lokala trafikföreskrifter än sådana som rör stannande eller parkering.

Av polisinspektör T.G:s vittnesmål – som tingsrätten satt tilltro till – framgår att M.A. har fört personbilen på Hornsgatan i riktning från Slussen (dvs. västerut), att han vid Mariatorget företagit en U-sväng och att han därefter fortsatt färden på Hornsgatan i riktning mot Slussen (dvs. österut).

Inledningsvis noterar jag att M.A. inte har fört bilen på sätt som anges i gärningsbeskrivningen eftersom bilen endast förts på Hornsgatan. Om Hösta domstolen meddelar tillstånd till målets prövning i hovrätten bör gärningsbeskrivningen justeras i enlighet härmed.

Det som straffbeläggs i 14 kap. 3 § 2 p. trafikförordningen är en underlåtenhet att iaktta lokala trafikföreskrifter, låt vara att ansvar för överträdelse förutsätter att föreskrifterna har utmärkts enligt bestämmelserna i vägmärkesförordningen (se 10 kap. 13 § och 14 kap. 14 § 2 st. trafikförordningen).

Av 21 § vägmärkesförordningen (1978:1001) framgår att U-sväng och vändning på väg är identiska begrepp samt att förbud mot U-sväng och förbud mot vänstersväng anges med olika förbudsmärken. En definition av begreppet vänstersväng saknas dock i såväl vägmärkesförordningen som lagen (2001:559) om vägtrafikdefinitioner och förordningen (2001:651) om vägtrafikdefinitioner.

Enligt min uppfattning är det uppenbart att ett förbud mot U-sväng inte samtidigt innebär ett förbud mot vänstersväng. Däremot framstår det inte som alldeles självklart att ett förbud mot vänstersväng också innebär ett förbud mot U-sväng.

Förvisso har M.A. i samband med U-svängen inledningsvis svängt till vänster. Å andra sidan synes den lokala trafikföreskriftens ordalydelse inte ha överträtts eftersom M.A. inte har fört bilen söderut utan endast väster- och österut på Hornsgatan. I detta sammanhang bör även beaktas att syftet med den lokala trafikföreskriften uppenbarligen har varit att förhindra infart på en till Hornsgatan anslutande väg.

Frågan om ett förbud mot vänstersväng också innebär ett förbud mot U-sväng har såvitt jag känner till inte tidigare besvarats av hovrätterna eller Högsta domstolen. Jag anser därför att det mot ovanstående bakgrund är av vikt för ledning av rättstillämpningen att frågan prövas av högre rätt.

Högsta domstolen ändrade i beslut den 24 oktober 2002 hovrättens beslut och meddelade tillstånd till målets prövning i hovrätten.

Sedan målet återupptagits i hovrätten yrkade M.A. att åtalet skulle ogillas.

Åklagaren förklarade att han varken medgav eller bestred yrkandet. Han justerade gärningsbeskrivningen enligt följande: M.A. har den 22 juni 2001 i Stockholm uppsåtligen eller av oaktsamhet brutit mot gällande lokal trafikföreskrift som meddelats genom vägmärke eller vägmarkering genom att föra personbil västerut på Hornsgatan och därvid företa en s.k. U-sväng vid Mariatorget, trots att vänstersväng inte varit tillåten där.

Svea hovrätt (2003-10-06, hovrättslagmannen Birgitta Widebäck, hovrättsrådet Bertil Ahnborg, referent, och t.f. hovrättsassessorn Kajsa Nordström) ändrade tingsrättens dom och ogillade åtalet. I domskälen anförde hovrätten följande.

Utredningen i målet visar att M.A. förde sin bil på Hornsgatan i riktning västerut, mot Hornstull, och att han vid Mariatorget vände på Hornsgatan genom att göra en U-sväng och sedan körde på Hornsgatan i motsatt riktning, d.v.s. österut mot Slussen. På platsen råder enligt en lokal trafikföreskrift förbud att svänga till vänster in på Mariatorgets västra körbana i riktning söderut för trafik som kommer på Hornsgatan österifrån. M.A., som kom i den riktningen, hade således inte haft rätt att köra in söderut på Mariatorgets västra körbana.

Av 21 § vägmärkesförordningen (1978:1001) framgår att förbud mot U-sväng - eller vändning på väg - och förbud mot vänstersväng anges med olika förbudsmärken. Riksåklagaren har i sitt yttrande till Högsta domstolen angett som sin ståndpunkt att det är uppenbart att ett förbud mot U-sväng inte samtidigt innebär ett förbud mot vänstersväng men att det inte framstår som alldeles självklart att ett förbud mot vänstersväng också innebär ett förbud mot U-sväng.

Ett förbud mot vänstersväng in på en gata, på vilken man genom högersväng har rätt att köra in, torde i allmänhet motiveras av att den mötande trafiken inte skall hindras av att den trafik, som utför vänstersväng, korsar den mötande körbanan. På liknande sätt torde i och för sig också ett förbud mot U-sväng kunna motiveras, då vändning på väg kan vara störande för den mötande trafiken.

Enligt hovrätten måste emellertid vänstersväng och U-sväng principiellt anses vara två skilda manövrar, vilket bl.a. belyses av just det förhållandet att dessa förbjuds med olika förbudsmärken. Även om mycket av de två otillåtna manövrarna sammanfaller med varandra bör legalitetsprincipen i straffrätten, som inte tillåter en analogisk tillämpning av ett straffbud, leda till bedömningen att ett förbud mot vänstersväng inte också innebär ett automatiskt förbud mot U-sväng. Åtalet skall alltså ogillas och tingsrättens dom ändras.

Målnummer B 9280-02

Lagen.nu är en privat webbplats. Informationen här är inte officiell och kan vara felaktig | Ansvarsfriskrivning | Kontaktinformation