lagen.nu

RH 2003:20

Danskt körkort, vars innehavare också hade ett svenskt körkort som var återkallat, ansågs gälla i Sverige sedan spärrtiden för utfärdande av nytt svenskt körkort för innehavaren löpt ut.

Åklagaren åtalade N. T. för olovlig körning, grovt brott, enligt följande gärningspåstående: N. T., som tidigare lagförts för olovlig körning och vars svenska körkort har återkallats, har den 17 juni 2002 omkring klockan 13.40 fört en personbil på Amiralsgatan i Malmö utan att vara berättigad till det.

N. T. förnekade brott på den grunden att han hade danskt körkort.

Malmö tingsrätt (2002-11-25, tingsnotarien Johan Schubert samt nämndemännen Ghassan AL-Zayat, Eva Larsson och Goran Rabhi) dömde N. T. för olovlig körning, grovt brott, till 70 dagsböter.

I sina domskäl anförde tingsrätten följande.

Genom utredningen i målet framgår att N. T:s svenska körkort är återkallat. Eftersom N. T:s svenska körkort är återkallat, gäller hans danska körkort inte i Sverige. För att N. T. skall kunna fällas till ansvar för olovlig körning måste den omständigheten att han saknade behörighet omfattas av uppsåt. För att ett påstående av föraren att han trodde sig vara berättigad till att föra fordonet, trots att så inte var fallet, skall förtjäna tilltro måste särskilda omständigheter föreligga (jfr NJA 1986 s. 392). N. T:s invändning att personer på körkortsregistret (Vägverket) sagt att han får köra bil i Sverige förtjänar ingen tilltro, varför tingsrätten anser att några sådana omständigheter inte har framkommit i målet. N. T. skall därför anses ha känt till att han inte var berättigad att köra bil i Sverige. Tingsrätten finner det styrkt att N. T. gjort sig skyldig till den i åtalet påstådda gärningen såsom åklagaren gjort gällande. Åtalet skall därför bifallas.

N.T. överklagade tingsrättens dom och yrkade att hovrätten skulle ogilla åtalet.

Åklagaren godtog ändringsyrkandet.

Hovrätten över Skåne och Blekinge (2003-04-16, hovrättsråden Rolf Trulsson och Agneta Lindelöf samt tf. hovrättsassessorn Martin Nilsson, referent) ogillade åtalet och uttalade i domskälen följande:

Av utredningen i målet framgår följande. N. T. fick den 4 augusti 1997 svenskt körkort, för vilket gällde en prövotid om två år. Körkortet återkallades den 8 oktober 1998 och den tid inom vilken ett nytt körkort inte fick utfärdas (spärrtiden) bestämdes till fyra månader från delgivningen den 12 oktober 1998 av återkallelsebeslutet. Eftersom den händelse som medförde att körkortet återkallades hade inträffat under prövotiden, krävdes för utfärdande av nytt körkort för N. T. att han meddelades körkortstillstånd och genomgick godkänt förarprov. N. T. beviljades den 19 april 1999 körkortstillstånd, vilket emellertid återkallades den 28 september 2001 för en tid om sex månader från delgivningen den 2 oktober 2001 av beslutet. N. T. fick den 10 januari 2002 danskt körkort.

Enligt 6 kap. 1 § första stycket körkortslagen (1998:488) gäller ett utländskt körkort som är utfärdat i en stat inom EES i Sverige enligt sitt innehåll. Enligt 6 kap. 2 § första stycket 3 samma lag gäller däremot ett utländskt körkort inte i Sverige om innehavaren också har ett svenskt körkort och detta är omhändertaget eller återkallat.

Den fråga som uppkommer är således om N. T:s danska körkort gällde i Sverige vid körningen den 17 juni 2002 med hänsyn till att hans svenska körkort hade återkallats den 8 oktober 1998.

Bestämmelsen i 6 kap. 2 § första stycket 3 i den nuvarande körkortslagen återfanns tidigare i 15 b § körkortslagen (1977:477). Bestämmelsen hade införts i denna lag den 1 juli 1996 och då ersatt en bestämmelse i 2 § första stycket 2 förordningen (1981:96) om godkännande och utbyte av utländska körkort (utbytesförordningen). I sistnämnda bestämmelse föreskrevs att ett utländskt körkort inte gällde i Sverige om innehavaren under de senaste tre åren haft ett svenskt körkort som återkallats av en svensk myndighet.

Bestämmelserna i 15 b § infördes i 1977 års körkortslag som ett led i genomförandet i svensk rätt av Europeiska gemenskapernas råds direktiv 91/439/EEG av den 29 juli 1991 om körkort. I artikel 1.2 i direktivet föreskrivs att körkort som är utfärdade av medlemsstaterna skall erkännas ömsesidigt. Enligt artikel 8.2 får, med vissa begränsningar, den medlemsstat där innehavaren av ett körkort som har utfärdats av en annan medlemsstat har sin permanenta bosättningsort tillämpa sina nationella bestämmelser om begränsning, återkallande, indragning och annullering i fråga om körkort och, om det behövs, byta ut körkortet i detta syfte. Vidare föreskrivs i artikel 8.4 att en medlemsstat får vägra att erkänna giltigheten av ett körkort som har utfärdats av en annan medlemsstat om innehavaren inom den förstnämnda medlemsstatens territorium är föremål för någon av de åtgärder som anges i artikel 8.2.

I förarbetena till 1996 års ändringar i dåvarande körkortslag angavs bl.a. följande beträffande den då nyinförda bestämmelsen i 15 b §. Bestämmelsen i 2 § första stycket 2 utbytesförordningen syftar till att förhindra ett kringgående av en körkortsåterkallelse. Den som fått ett svenskt körkort återkallat skall inte under återkallelsetiden kunna skaffa sig ett körkort från en annan stat och med stöd av det bli behörig att föra motorfordon i Sverige. Bestämmelsen bör införas i körkortslagen med den ändringen att ogiltighetstiden begränsas till den tid under vilken innehavarens svenska körkort är omhändertaget eller återkallat. Frågan om hur begreppet återkallat i detta sammanhang skall tolkas i jämförelse med artiklarna 8.2 och 8.4 i direktivet får överlämnas till rättstillämpningen (se prop. 1995/96:118 s. 26 f.).

Som redan framhållits föreskrivs i rådets direktiv om körkort att körkort som är utfärdade av medlemsstaterna skall erkännas ömsesidigt. En medlemsstat får emellertid vägra att erkänna giltigheten av ett körkort som har utfärdats av en annan medlemsstat om innehavaren är föremål för körkortsåterkallelse i den förstnämnda medlemsstaten. Mot bakgrund av detta krav på erkännande av körkort som utfärdats i en medlemsstat bör bestämmelsen i 6 kap. 2 § första stycket 3 körkortslagen förstås på följande sätt såvitt gäller giltigheten av N. T:s danska körkort i Sverige.

Spärrtiden för utfärdande av nytt svenskt körkort för N. T. hade löpt ut redan den 12 februari 1999, dvs. före den i målet aktuella körningen. Det hade därför varit möjligt för honom att ta körkort i Sverige. Vid sådant förhållande har hans den 10 januari 2002 utfärdade danska körkort varit gällande i Sverige vid körningen den 17 juni 2002. Han har således varit berättigad att föra personbilen vid tillfället. Åtalet för olovlig körning skall därför ogillas.

Målnummer B 3253-02

Metadata

Domstol
Hovrättenöver Skåne och Blekinge
Avgörandedatum
2003-04-16
Målnummer
B3253-02
Lagrum
3 § trafikbrottslagen (1951:649)
6 kap. 1 § 1 st. och 2 § 1 st. 3 körkortslagen (1998:488)
Litteratur
Prop. 1995/96:118
Sökord
Olovlig körning
Källa
Domstolsverket
Lagen.nu är en privat webbplats. Informationen här är inte officiell och kan vara felaktig | Ansvarsfriskrivning | Kontaktinformation