lagen.nu

RH 1998:91

En person har mottagit en nyckel till en lägenhet, där ett större narkotikaparti fanns. Gärningen har, då syftet med befattningen med nyckeln varit att transportera bort narkotikan, bedömts som förberedelse till grovt narkotikabrott.

I mål rörande grovt narkotikabrott yrkade åklagaren ansvar å V.G, P.B. A.S. och R.N. Åklagaren yrkade att R.N. skulle dömas för bl.a. försök till grovt narkotikabrott under påstående att R.N. genom att införskaffa nyckel till en lägenhet där det fanns 81,452 kilo cannabisharts, försökt att olovligen transportera narkotikan till annat ställe för förvaring. Fara för brottets fullbordan hade varit utesluten endast på grund av tillfälliga omständigheter. Gärningen var att anse som grov enär den avsett särskilt stor mängd narkotika.

R.N. förnekade gärningen.

Åklagaren anförde i sin sakframställning sammanfattningsvis följande. V.G. hade anskaffat en större mängd narkotika. Han hade med P.B. gjort upp om att mot vederlag få förvara narkotikan i den senares lägenhet på Norra Dryckesgränd i Stockholm. Narkotikan transporterades till lägenheten av A.S. Samma dag som narkotikan transporterats till lägenheten greps V.G. av polis och lägenheten sattes under bevakning.

P.B. berättade följande. Dagen efter det att han, V.G. och A.S. lämnat narkotikan i lägenheten var han hemma hos A.S. R.N. ringde då och ville att de två skulle träffas i en viktig angelägenhet. De träffades på Tallkrogens tunnelbanestation där R.N. berättade att V.G. åkt fast, vilket R.N. ansåg viktigt att han fick vetskap om. Samtidigt frågade R.N. honom om narkotikan fanns kvar i lägenheten, vilket han bekräftade. R.N. ville först att han skulle åka till lägenheten men han bad R.N. att åka dit i stället. Han åkte hem till sin flickvän, som hade reservnycklar till lägenheten vid Dryckesgränd, "drog en vals" för henne om varför han behövde nycklarna, fick dem och överlämnade dem därefter till R.N. på Gullmarsplan, där de vid deras föregående samtal hade bestämt träff. R.N. tog nycklarna och cyklade iväg till lägenheten för att "kolla". Följande dag träffade han R.N. hemma hos deras gemensamme bekant P.S. R.N. sade att "det var kört" och att det var några kriminalpoliser vid lägenheten. R.N. lämnade vid detta tillfälle tillbaka nycklarna.

R.N. berättade följande. Den dag som V.G. greps var han, som han brukar, ute och cyklade varvid han kom att befinna sig på en parkeringsplats en bra bit från V.G:s arbetsplats vid Norr Mälarstrand. Han kunde därifrån se V.G. gripas av polis. När han vid ett senare tillfälle besökte P.S. var avsikten endast att med denne diskutera en tvist beträffande hans son, som bott hos P.S. Av en ren slump råkade då även P.B. och A.S. vara i lägenheten. Möjligen slank det då ur honom att V.G. åkt fast men ingen sade något speciellt. De övriga ryckte bara på axlarna. Det var inte heller något tal om vad V.G. gripits för. Han har inte fått några lägenhetsnycklar av P.B. inte träffat denne på Gullmarsplan och inte heller yttrat att "det var kört". Han vet inte någonting om narkotikapartiet.

Stockholms tingsrätt (1997-12-18, chefsrådmannen Gillis Zingmark samt nämndemännen Siv Pontander, Olle Wessberg och Gullan Brannermark) biföll åtalet och dömde R.N. till fängelse fyra år.

Tingsrätten, som fäste tilltro till vad bland andra P.B. berättat, yttrade följande i domskälen. Det är klarlagt att R.N. försökt att tona ned sin roll till att han inte skulle ha något med narkotikan att skaffa. Det är uppenbart att det inte var någon tillfällighet, vare sig att R.N. råkade vara i närheten när V.G. greps eller att P.B. och A.S. befann sig i P.S:s lägenhet när R.N. kom på besök. Av utredningen framgår att även R.N. när han fått reda på att V.G. gripits, försökt att, tillsammans med övriga "kamrater", komma åt narkotikapartiet vid Norra Dryckesgränd. Han skall därför fällas till ansvar i enlighet med åtalet.

R.N. överklagade domen och yrkade att hovrätten skulle ogilla åtalet.

Åklagaren bestred ändring.

Svea hovrätt (1998-02-18, hovrättslagmannen Birgitta Widebäck, hovrättsråden Birgitta Hahn och Roland Halvorsen, referent, samt nämndemännen Inger Hoffman Hällbom och Yngve Sundell) ändrade tingsrättens dom endast på så sätt att R.N. dömdes för förberedelse till grovt narkotikabrott.

I domskälen anförde hovrätten följande.

Det som läggs R.N. till last är att han har försökt att olovligen transportera narkotikan från P.B:s lägenhet till en annan plats genom att införskaffa nycklar till lägenheten. För detta har R.N. dömts av tingsrätten för försök till grovt narkotikabrott.

I likhet med tingsrätten fäster hovrätten tilltro till P.B:s uppgifter att han och R.N. träffades på Tallkrogens tunnelbanestation, där R.N. berättade att V.G. hade åkt fast, att P.B. senare överlämnade nycklarna till sin lägenhet till R.N. på Gullmarsplan och att R.N. begav sig till lägenheten för att "kolla" och senare berättade att "det var kört".

För försök till ett brott kan den dömas som har påbörjat utförandet av brottet om fara har förelegat att handlingen skulle leda till brottets fullbordan eller sådan fara endast på grund av tillfälliga omständigheter har varit utesluten (23 kap. 1 § brottsbalken). Av avgörande betydelse för om någon kan dömas till ansvar för försök till ett brott är om den s.k. försökspunkten har uppnåtts. Frågan har prövats av Högsta domstolen i rättsfallet NJA 1995 s. 405. Mot bakgrund av detta HD-avgörande kan hovrätten inte dela tingsrättens uppfattning att R.N. genom sina åtgärder har uppnått försökspunkten för grovt narkotikabrott.

För förberedelse till ett brott skall enligt 23 kap. 2 § 1 st. brottsbalken den dömas som, med uppsåt att utföra eller främja brott, anskaffar, förfärdigar, lämnar, mottar, förvarar, fortskaffar eller tar annan dylik befattning med gift, sprängämne, vapen, dyrk, förfalskningsverktyg eller annat sådant hjälpmedel och inte är förfallen till ansvar för fullbordat brott eller försök.

R.N. har enligt det tidigare sagda sett till att han fick tillgång till nycklar till P.B:s lägenhet. Något annat syfte med den åtgärden än att kunna rädda undan narkotikan fanns uppenbarligen inte. Hovrätten anser därför att han genom att anskaffa nycklarna har tagit befattning med ett sådant hjälpmedel som avses i det nu citerade lagrummet. Hans gärning skall därför bedömas som förberedelse till grovt narkotikabrott. För detta bör han dömas till det straff tingsrätten bestämt.

Målnummer B 2728/97

Metadata

Domstol
Svea hovrätt
Avgörandedatum
1998-02-18
Målnummer
B2728-97
Lagrum
23 kap. 2 § brottsbalken
Litteratur
Beckman m.fl., Brottsbalken II, 6 uppl., s. 597 ff.
Sökord
Förberedelse till brott
Narkotikabrott
Källa
Domstolsverket
Lagen.nu är en privat webbplats. Informationen här är inte officiell och kan vara felaktig | Ansvarsfriskrivning | Kontaktinformation