lagen.nu

RH 1998:39

Sedan hyresvärden sagt upp ett hyresavtal avseende lokal har hyresgästen i stämningsansökningen yrkat ersättning enligt 12 kap. 57 § jordabalken. Hyresgästens därefter framställda yrkande om förpliktande för hyresvärden att till honom utge visst belopp motsvarande den del av hyran som erlagts i strid mot förbudet i 12 kap. 19 § jordabalken att indexreglera hyran vid ettåriga hyresavtal har inte ansetts stödja sig på väsentligen samma grund som den i stämningsansökningen väckta talan. Yrkandet har avvisats.

R.M. Aktiebolag (Malmgren) väckte den 28 januari 1988 talan vid Uppsala tingsrätt mot Bernina Symaskiner Aktiebolag (Bernina) och S.K. Såvitt gäller Bernina yrkade M. i första hand att rätten skulle fastställa att det mellan parterna förelåg ett andrahandshyresavtal avseende en lokal vid Stora torget 3 i Uppsala med en bestämd hyrestid fram t.o.m. den 15 mars 1989 samt att Berninas uppsägning av hyresavtalet den 6 februari 1987 därför var ogiltig. I andra hand yrkade M. att Bernina skulle förpliktas att utge skadestånd med belopp som senare skulle anges. Som grund för skadeståndsyrkandet åberopade M. att Bernina sagt upp andrahandsavtalet utan giltigt skäl och vägrat förlänga hyresavtalet, varför Bernina enligt 12 kap. 57 § jordabalken skulle i skälig omfattning ersätta M. förlust på grund av att hyresförhållandet upphörde. Handläggningen av målet vilade under det att målet mot S.K. prövades. Vid muntlig förberedelse den 16 januari 1997 preciserade M. sina yrkanden samt yrkade därvid även att Bernina skulle förpliktas att utge 880 292 kr avseende för mycket erlagd hyra; indexreglerad hyra hade erlagts trots att detta stred mot tvingande lagstiftning (12 kap. 19 § jordabalken). Vid förberedelsen beslutades det att rätten skulle ta ställning till frågan om yrkandet om återfående av för mycket erlagd hyra utgjorde en otillåten taleändring.

Uppsala tingsrätt (1997-04-25, chefsrådmannen Lars Anderson) avvisade yrkandet om återbetalning av för mycket erlagd hyra.

I skälen för beslutet anförde tingsrätten följande: M.bolaget yrkade i stämningsansökningen utom annat skadestånd enligt 12 kap. 57 § jordabalken därför att Bernina utan giltigt skäl vägrat förlänga hyresförhållandet. Enligt 13 kap. 3 § rättegångsbalken får en väckt talan inte ändras annat än i vissa fall. I förevarande fall är av intresse regeln i 13 kap. 3 § l st 3 p. enligt vilken en kärande får framställa ett nytt yrkande om detta stöder sig på väsentligen samma grund som den väckta talan. Den år 1988 väckta talan såvitt gäller skadestånd avser ersättning för att hyresförhållandet bringats att upphöra i strid mot besittningsskyddsreglerna för lokaler. Det först vid förberedelsen år 1997 framställda nya yrkandet avser återbetalning av hyra som betalats under hyrestiden. - Enligt fastighetsdomstolens mening stöder sig sistnämnda yrkande inte på väsentligen samma grund som den väckta talan såvitt gäller skadestånd. Inte heller i övrigt är det nya yrkandet tillåtet enligt 13 kap. 3 § rättegångsbalken. Detta skall därför avvisas.

M. överklagade tingsrättens beslut och yrkade ändring av avvisningsbeslutet och återförvisning av målet till tingsrätten för fortsatt behandling.

Bernina bestred ändring.

I hovrätten anförde M. b.a. följande. I första hand görs gällande att det inte föreligger någon taleändring. I stämningsansökningen har framställts ett yrkande om skadestånd, som inte angetts till beloppet och inte heller - i vart fall inte i yrkandet - på något sätt specificerats. Vid sådant förhållande får yrkandet anses omfatta varje form av ersättning som kan subsumeras under benämningen skadestånd; ersättningsyrkandet omfattar all skada som en hyresgäst drabbas av i anledning av att dennes hyresförhållande upphör. På sin höjd har det åberopats en ny omständighet till stöd för skadeståndskravet. Om hovrätten skulle finna att en taleändring har gjorts, görs i andra hand gällande att denna är tillåten; den ändrade talan stöder sig på väsentligen samma grund som det skadeståndsyrkande som tidigare framställts, dvs. på parternas hyresavtal samt konsekvenserna av att detta har upphört att gälla.

Svea hovrätt (1997-10-31, hovrättslagmannen Gerhard Wikrén samt hovrättsråden Ulla Erlandsson, referent, och Gunilla Persson) lämnade överklagandet utan bifall med följande motivering.

M:s omtvistade yrkande avser förpliktande för Bernina att utge ett visst belopp motsvarande den del av hyran som erlagts i strid mot förbudet att indexreglera hyran vid ettåriga hyresavtal. Yrkandet avser således återbetalning av för mycket erlagd hyra och kan inte anses avse skadestånd. Det är således ett nytt yrkande. Grunden för yrkandet är vidare inte det förhållandet att Bernina har bringat hyresförhållandet att upphöra utan i stället att en bestämmelse i parternas hyresavtal strider mot tvingande regler i 12 kap. 19 § jordabalken. Hovrätten finner därför liksom tingsrätten att yrkandet inte stöder sig på väsentligen samma grund som den i stämningsansökningen väckta talan. På grund härav och då någon omständighet inte anförts som medför att yrkandet ändå får framställas skall yrkandet - oavsett om det skall anses framställt redan i en inlaga den 8 februari 1991 eller först den 16 januari 1997 - avvisas. Överklagandet skall därför lämnas utan bifall.

Målnummer Ö 2329/97, beslut nr SÖ 7-97

Metadata

Domstol
Svea hovrätt
Avgörandedatum
1997-10-31
Målnummer
Ö2329-97
Lagrum
13 kap. 3 § rättegångsbalken
Litteratur
Sökord
Ändring av talan
Hyra
Källa
Domstolsverket
Lagen.nu är en privat webbplats. Informationen här är inte officiell och kan vara felaktig | Ansvarsfriskrivning | Kontaktinformation