lagen.nu

RH 1998:34

Fråga om utmätning av lös egendom i form av en byggnad på ofri grund och nyttjanderätt till ett markområde, vilken egendom är föremål för säkerhetsöverlåtelse och därefter överlåtits respektive upplåtits till tredje man.

Genom ett den 25 mars 1990 daterat skriftligt avtal, benämnt "Säkerhetsöverlåtelse" överlät M-L.L. samtliga sina byggnader på markområde vid Asphem till Karlsöner Sverige Krediter Svekre AB. Vidare överlät hon enligt avtalet till samma förvärvare arrenderätten till området i enlighet med ett den 30 maj 1998 upprättat arrendekontrakt. I avtalet angavs att överlåtelsen skedde till säkerhet för M-L.L:s betalningsskyldighet enligt ett skuldebrev å 130 000 kr. M-L.L. skulle äga rätt att som tidigare nyttja byggnaderna och området så länge hon fullgjorde sina skyldigheter enligt reversen och säkerhetsöverlåtelsen. När skulden var till fullo betald, skulle byggnaderna och arrenderätten återgå till henne. Slutligen stadgades i avtalet att vad som inflöt vid en av kreditgivaren verkställd försäljning av byggnaden och nyttjanderätten skulle gottgöras M-L.L. i den mån beloppet ej erfordrades för betalning av hennes förbindelser till kreditgivaren. I en särskild bilaga till avtalet godkände markägaren överlåtelsen av arrenderätten. Markägaren medgav vidare förvärvaren rätt att i sin tur överlåta arrenderätten till person som skäligen kunde godtas. I bilagan anmärktes att överlåtelsen inte innebar att arrendatorns förpliktelser enligt arrendekontraktet skulle övergå till Karlsöner Sverige Krediter Svekre AB. - Enligt ett den 18 april 1990 daterat skuldebrev, förband sig M-L.L. att till Karlsöner Sverige Krediter Svekre AB eller order betala 129 979 kr. Skuldebrevet innehöll bestämmelser om ränta och om annuitetsbetalningar. På skuldebrevet har den 26 april 1990 stämplats en överlåtelse in blanco, undertecknat av Sverige Krediter Finans AB. - Den 8 juni 1994 överlät M-L.L. enligt ett upprättat köpebrev byggnad med beteckningen Kvillinge 1:1, Asphem, Norrköping till M.H. I köpebrevet angavs även att det var fråga om byggnad på fastigheten Toresdal 1:1 i Norrköpings kommun. Ett skriftligt avtal om bostadsarrende upprättades den 15 mars 1995 mellan jordägaren och M.H. Som arrendeställe angavs i kontraktet fritidshus uppfört på en tomt om cirka 1 500 kvm inom fastigheten Toresdal 1:1. Upplåtelsen skulle gälla för en tid av fem år och retroaktivt från den 15 maj 1994. - På ansökan av Wasa Försäkring Kreditmarknad AB (Wasa) meddelade Kronofogdemyndigheten i Östergötlands län ett utslag den 25 september 1995 varigenom M-L.L. förpliktades att till Wasa utge cirka 120 000 kr jämte ränta och kostnader. Som grund för yrkat belopp angav Wasa det ovan nämnda skuldebrevet liksom avtalet om överlåtelse av byggnader och nyttjanderätt. Genom det överklagade beslutet utmätte kronofogdemyndigheten, för M-L.L:s skuld och på begäran av Wasa, fritidshus på fastigheten Asphem Toresdal 1:1, Kvillinge, Norrköpings kommun, samt nyttjanderätten till ett markområde om cirka 1 500 kvm på samma fastighet enligt ett arrendekontrakt mellan M-L.L. och jordägaren.

M.H. yrkade vid tingsrätten att utmätningen skulle hävas.

Wasa bestred ändringsyrkandet medan M-L.L. inte angav vilken inställning hon hade till yrkandet.

Linköpings tingsrätt (1996-11-27, rådmannen Lars Dahlstedt) upphävde det överklagade beslutet och anförde bl.a. följande. Ärendet gäller utmätning av lös egendom i form av en byggnad på ofri grund och nyttjanderätten till ett markområde. Utmätning av lös egendom får enligt 3 kap. 17 § utsökningsbalken ske om det framgår att egendomen tillhör gäldenären. Det innebär att det måste finnas tillräcklig utredning till stöd för gäldenärens äganderätt. Utmätning av lös egendom får dock även ske i de fall egendomen på sätt föreskrivs i 4 kap. 18 och 19 §§ skall presumeras tillhöra gäldenären. En förutsättning härför är att egendomen befinner sig i gäldenärens besittning.

Enligt upprättat köpebrev har M-L.L. i juni 1994 överlåtit äganderätten till byggnaden till M.H. Enligt hennes egna uppgifter har M.H. disponerat byggnaden sedan hösten 1992. Det finns heller ingenting annat i utredningen som tyder på att byggnaden vid utmätningstillfället befunnit sig i M-L.L:s besittning. Vad beträffar nyttjanderätten till markområdet utgör denna rättighet sådan egendom som över huvud taget inte kan vara föremål för besittning (se Gregow, Tredje mans rätt vid utmätning. s. 222). Någon presumtionsregel till stöd för M-L.L:s äganderätt kan därför inte tillämpas beträffande nyttjanderätten. - Av det ovan anförda framgår att utmätning av egendomen endast får ske om förutsättningarna enligt 4 kap. 17 § utsökningsbalken är uppfyllda. Det måste då vara utrett att egendomen, med tillämpning av sakrättsliga regler, tillhör M-L.L. M-L.L. har i mars 1990 överlåtit byggnaden till Karlsöner Sverige Krediter Svekre AB och därefter i juni 1994 till M.H. Det är således fråga om dubbelöverlåtelse eller tvesala. Vid överlåtelse av byggnad på ofri grund vinner den förste förvärvaren sakrättsligt skydd mot överlåtarens singularsuccessorer redan genom avtalet (se NJA 1952 s. 407: Undén, svensk sakrätt I, 2:a uppl. s. 184; Karlgren, Säkerhetsöverlåtelse, s. 192 f; Håstad, Sakrätt, 6:e uppl. s. 249). Det förhållandet att M-L.L:s första upplåtelse inte är ett omsättningsköp utan ett förtäckt pantavtal saknar härvidlag betydelse. Vidare är det utan betydelse huruvida M.H. varit i god tro vid sitt förvärv. Det nu anförda ger vid handen att det vid utmätningstillfället var klarlagt att byggnaden inte tillhörde M-L.L. Utmätning av denna för hennes skulder kan därför inte ske. - Genom avtalet i mars 1990 överlät M-L.L. nyttjanderätten till det nu utmätta markområdet till Karlsöner Sverige Krediter Svekre AB. Den nämnda överlåtelsen har skett med jordägarens samtycke. I mars 1995 har jordägaren upplåtit nyttjanderätten till samma markområde till M.H. Det är alltså fråga om en dubbelupplåtelse från jordägarens sida. För att utmätning av nyttjanderätten skall få ske för M-L.L:s skulder krävs, enligt vad tidigare anförts, att det vid utmätningstillfället var klarlagt att nyttjanderätten tillkom henne. M-L.L:s överlåtelse av nyttjanderätten är obligationsrättsligt giltig även om hon förbundit sig att gentemot jordägaren svara för förpliktelserna enligt det ursprungliga avtalet. Det saknas anledning för tingsrätten att ta ställning till huruvida den första eller andra upplåtelsen enligt en sakrättslig bedömning skall äga företräde. I ärendet är nämligen i vart fall klarlagt att M-L.L. vid utmätningstillfället inte var innehavare av nyttjanderätten. Därför kan inte heller utmätning av nyttjanderätten ske för hennes skulder.

Wasa överklagade tingsrättens beslut och yrkade att hovrätten skulle ändra tingsrättens beslut och fastställa det av kronofogdemyndigheten i Östergötlands län den 20 mars 1996 meddelade utslaget.

M.H. bestred ändring och M-L.L. lät inte höra av sig.

Wasa anförde i hovrätten bl.a. följande. Innebörden av 4 kap. 17 § utsökningsbalken är att utmätning inte skall ske av egendom som tillhör annan än gäldenären. Genom en säkerhetsöverlåtelse erhåller kreditgivaren säkerhet i egendomen i fråga utan att denna traderas. Avsikten är inte att överlåta egendomen utan att erhålla en säkerhetsrätt i egendomen som är att jämställa med pantsättning. Vid bedömningen av huruvida förutsättningar för att utmäta egendomen föreligger är det av avgörande betydelse om Wasas talan grundar sig på en säkerhetsöverlåtelse eller ett omsättningsköp. I förstnämnda fall kan naturligtvis utmätning ske hos den person som säkerhetsöverlåtit egendomen till annan. Vid annan bedömning skulle följden bli att en person som säkerhetsöverlåter byggnad på ofri grund till kreditgivare därefter förlorar äganderätten till egendomen på samma sätt som vid omsättningsköp, samt att kreditgivaren i så fall skulle kunna försälja egendomen till vem som helst utan att den säkerhetsöverlåtande hade rätt att invända mot förfarandet. Detta skulle gälla oavsett om kredittagaren reglerat skulden eller inte. Detta är en orimlig slutsats och en felaktig tolkning av den aktuella regeln i 4 kap. 17 § utsökningsbalken. Naturligtvis skall egendom som säkerhetsöverlåtits av en person till en kreditgivare kunna utmätas för kredittagarens skulder.

Göta hovrätt (1998-04-07, hovrättslagmannen Lennart Thorelli, hovrättsrådet Hans Träff, referent, och tf. hovrättsassessorn Mats Torgils) lämnade överklagandet utan bifall och anförde bl.a. följande.

Målet gäller utmätning av lös egendom i form av en byggnad på ofri grund och nyttjanderätten till ett markområde, vilken egendom är föremål för en säkerhetsöverlåtelse. - Hovrätten finner i likhet med tingsrätten och på de skäl som tingsrätten redovisat att varken byggnaden eller nyttjanderätten har varit i M-L.L:s besittning när utmätning sökts av Wasa. Således krävs jämlikt 4 kap. 17 § utsökningsbalken att det framgår att egendomen tillhör gäldenären. - Avgörande för bedömningen om vilken innebörd säkerhetsöverlåtelsen mellan M-L.L. och Karlsöner Sverige Krediter Svekre AB (Svekre) skall anses ha, torde vara avtalets innehåll och särskilt vad som kan utrönas om förvärvarens syfte i det enskilda fallet (Karlgren, Säkerhetsöverlåtelse, 1958, s. 30 och Bergström, Festskrift till C.J. Arnholm, Oslo 1969, s. 319). I förevarande fall kan syftet med säkerhetsöverlåtelsen inte anses ha varit annat än det för pantsättning karakteristiska, dvs att Svekre skulle erhålla en säkerhet för sin fordran enligt skuldebrevet den 18 april 1990. Anledning att i detta hänseende göra skillnad mellan byggnaden och nyttjanderätten föreligger ej, då nyttjanderätten säkerhetsöverlåtits med jordägarens samtycke. M-L.L. har således genom säkerhetsöverlåtelsen inte frånhänt sig äganderätten till byggnaden och innehavet av nyttjanderätten. M-L.L. har därefter, såvitt framgår av handlingarna i målet, genom köpebrev den 8 juni 1994 överlåtit äganderätten till byggnaden till M.H. och jordägaren har genom kontrakt om bostadsarrende den 15 mars 1995 upplåtit nyttjanderätten till marken i fråga till M.H. - Beträffande frågan om säkerhetsöverlåtelsen ger sakrättsligt skydd mot senare förvärvare framgår av praxis att sådant skydd uppkommer redan genom avtalet om säkerhetsöverlåtelse (jfr NJA 1912 s. 311 och 1952 s. 407). Wasa har inte påstått att bolaget blivit ägare till egendomen genom M-L.L:s betalningsförsummelse. M.H. har därför - såvitt framgår av dessa rättsfall - förvärvat egendomen med den belastning som säkerhetsöverlåtelsen medför oaktat han varit i god tro och tillträtt byggnaden.

Den som vänder sig till kronofogdemyndigheten för utmätning, förutsätts ha en exekutionstitel som är riktad mot den åtgärden avser. I förevarande fall avser den av Wasa sökta åtgärden utmätning av pantsatt egendom. Wasa har åberopat en exekutionstitel riktad enbart mot M-L.L. personligen. Som framgått av vad som tidigare redovisats tillhör inte vare sig byggnaden eller nyttjanderätten M-L.L. Utmätning av denna egendom för Wasas fordringsanspråk mot M-L.L. kan därför ej ske hos henne. Någon exekutionstitel som medger verkställighet mot M.H. finns inte i målet. Förutsättningar saknas därför att bifalla Wasas yrkande att fastställa kronofogdemyndighetens utmätningsbeslut. Överklagandet skall därför lämnas utan bifall.

Målnummer ÖÄ 1736/96

Metadata

Domstol
Göta hovrätt
Avgörandedatum
1998-04-07
Målnummer
ÖÄ1736-96
Lagrum
4 kap. 17 § utsökningsbalken
Rättsfall
NJA 1912 s. 311
NJA 1952 s. 407
RH 1993:57
Litteratur
Karlgren, Säkerhetsöverlåtelse, 1958, s. 16 ff
Walin m.fl., Utsökningsbalken, 2 uppl., s. 121 f och s. 140 ff
Walin, Panträtt, 2 uppl., s. 143 ff, s. 163
Helander, Kreditsäkerhet i lös egendom, 1984, s. 587 ff och 599 f
RSV, Utsökning, 3 uppl., s. 141 ff
Tegin, Kredithandboken, 2 uppl., s. 265
Bergström, Festskrift till C.J. Arnholm, Nordisk Gjenklang, Oslo 1969, s. 309 ff
SOU 1974:55 s. 216 f
SOU 1984:22, s. 76 ff
SOU 1991:81 s. 101 ff
Rodhe, Handbok i sakrätt, 1985, s. 358 ff
Håstad
Sökord
Utmätning
Säkerhetsöverlåtelse
Källa
Domstolsverket
Lagen.nu är en privat webbplats. Informationen här är inte officiell och kan vara felaktig | Ansvarsfriskrivning | Kontaktinformation