lagen.nu

RH 1997:9

Två fastigheter har åsatts taxeringsvärde för byggnad trots att de vid tidpunkten för taxeringen var obebyggda. Åsatt taxeringsvärde har inte ansetts tillämpligt på fastigheterna, varför stämpelskatten beräknats som om taxeringsvärde saknats.

Vid exekutiv auktion den 21 april 1995 köpte S.A. och A.A. fastigheterna Kävlinge Ålstorp 5:20 för 72 500 kr och Kävlinge Ålstorp 5:83 för 33 000 kr. Köpebrev utfärdades den 18 maj 1995.

Inskrivningsmyndigheten i Lunds domsaga (1995-07-05, tingsnotarien Peter Henrysson) beviljade S.A. och A.A. lagfart på vardera hälften av respektive fastighet. Inskrivningsmyndigheten antecknade fastigheternas taxeringsvärden för år 1994 och fastställde stämpelskatt för fången enligt följande.

Fastighet Taxeringsvärde Stämpelskatt

Kävlinge Ålstorp 5:20 190 000 kr 2 850 kr

Kävlinge Ålstorp 5:83 191 000 kr 2 865 kr

S.A. och A.A. överklagade inskrivningsmyndighetens beslut och yrkade bl.a. att hovrätten skulle sätta ned lagfartskostnaden. Kammarkollegiet föreslog att hovrätten skulle lämna överklagandet utan bifall.

Hovrätten över Skåne och Blekinge (1996-05-09, hovrättslagmannen Lars Göran Abelson, hovrättsrådet Björn R. le Grand, referent, och tf. hovrättsassessorn Göran Lundahl) fastställde, med ändring av inskrivningsmyndighetens beslut, stämpelskatten för S.A:s och A.A:s förvärv av fastigheten Kävlinge Ålstorp 5:20 till 1 500 kr och av fastigheten Kävlinge Ålstorp 5:83 till 900 kr.

I skälen anförde hovrätten följande.

Hovrätten har uppfattat S.A:s och A.A:s yrkande om nedsättning av lagfartskostnaden såsom att hovrätten skall bestämma stämpelskatten till ett lägre belopp än vad inskrivningsmyndigheten fastställt. S.A. och A.A. har till stöd för yrkandet i denna del anfört följande. Fastigheterna Kävlinge Ålstorp 5:18 och 5:20 hade tidigare kommit att bilda tre fastigheter, 5:20, 5:83 och 5:18. Då hade först en del av fastigheten 5:18 tillförts fastigheten 5:20 och tillsammans med en anslutande del av fastigheten 5:20 kommit att utgöra fastigheten 5:83. En byggnad på fastigheten 5:20 hamnade efter delningen på fastigheten 5:83. Byggnaden revs under åren 1992-1993, varefter såväl fastigheten 5:20 som fastigheten 5:83 var obebyggda. Om det inte inför taxeringen år 1994 angetts att fastigheterna var obebyggda, beror detta på bristande information från förre ägaren. - Anslutning av vatten och avlopp tillhör fastigheten 5:20 medan fastigheten 5:83 inte har sådan anslutning. Anslutningsavgiften är 50 000 kr. Taxeringsvärdena på övriga fastigheter i området ligger inte alls i samma nivå som dem för fastigheterna 5:20 och 5:83.

Kammarkollegiet har till stöd för sin inställning anfört att S.A. och A.A. inte tillförlitligen visat att fastigheterna på grund av borttagande av byggnad gått ned i värde efter den tidpunkt som taxeringsvärdena avser - den 1 januari 1994 - men före köpebrevens upprättande den 18 maj 1995.

S.A. och A.A. har åberopat karta från fastighetsbildningsförrättningen, som registrerades den 30 januari 1992, samt utlåtanden avseende fastigheternas värden, utfärdade den 12 december 1994. Värderingen hade skett på uppdrag av kronofogdemyndigheten. Fastigheternas marknadsvärden har i utlåtandena angetts till ca 100 000 kr för fastigheten Kävlinge Ålstorp 5:20 och ca 60 000 kr för fastigheten Kävlinge Ålstorp 5:83. I utlåtandena anges att det inte finns någon byggnad på någon av fastigheterna men att på fastigheten 5:83 finns en husgrund av betong efter en avriven fritidsstuga.

Målet i hovrätten gäller bl. a. om stämpelskatten skall - som inskrivningsmyndigheten gjort - beräknas på fastigheternas taxeringsvärden eller på något annat värde.

I envar av fastigheternas taxeringsvärden för år 1994 ingår byggnadsvärde med 72 000 kr.

Stämpelskatt vid köp av fast egendom bestäms enligt 9 § första stycket lagen (1984:404) om stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter efter en jämförelse mellan köpeskillingen och egendomens taxeringsvärde för året närmast före det år då lagfart beviljas. Utgångspunkten är att det lägsta av dessa värden anses som egendomens värde och läggs till grund för beräkning av stämpelskatt.

Om taxeringsvärde saknas för den fasta egendomen jämförs köpeskillingen i stället med ett enligt 9 § andra stycket lagen om stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter uppskattat värde. Detsamma gäller enligt i 11 § närmare angivna förutsättningar om det finns ett taxeringsvärde när detta kommit att bli klart missvisande. Såvitt nu är relevant skall, om det visas att egendomen har gått ner i värde efter den tidpunkt som taxeringsvärdet avser men före fångeshandlingens upprättande och detta berott på bl. a. borttagande av byggnad, ett annat jämförelsevärde än taxeringsvärdet bestämmas.

Bestämmelsen i 9 § första stycket lagen om stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter har överförts utan någon saklig ändring från 8 § 1 mom. första stycket stämpelskattelagen (1964:808) då denna ersattes av den nu gällande 1984 års lag. Högsta domstolen prövade i NJA 1977 s. 208 om ett för en viss fastighet fastställt taxeringsvärde skulle anses tillämpligt som jämförelsevärde. Målet gällde en fastighet som vid den tidpunkt taxeringsvärdet avsåg och vid förvärvstillfället var obebyggd. Taxeringsvärdet omfattande emellertid fastställda delvärden - markvärde och byggnadsvärde. Högsta domstolen konstaterade att det taxeringsvärde som åsatts fastigheten följaktligen inte kunde avse den fasta egendom som förvärvet gällt. Vid sådant förhållande, anförde Högsta domstolen, bör vid fastställande av stämpelskatt för fånget så anses som om något taxeringsvärde inte åsatts egendomen.

Från nyssnämnda fall - då i taxeringsvärdet ingår ett delvärde avseende något som inte ingår i den fasta egendomen och taxeringsvärdet således inte kan avse denna - är att skilja sådana fall då taxeringsvärdet av andra skäl kommit att bli mer eller mindre missvisande vid fastighetstaxeringen. I rättsfallen NJA 1995 s. 486 I och II hade Högsta domstolen till bedömning två sådana fall, i vilka vid skönstaxering i och för sig värdepåverkande omständigheter inte hade beaktats. För fastigheterna fanns emellertid tillämpliga taxeringsvärden och Högsta domstolens prövning avsåg närmast om bestämmelsen i 11 § stämpelskattelagen skulle kunna ges en vidare tillämpning än vad som följer av dess ordalydelse.

Hovrätten har mot denna bakgrund först att ta ställning till om de taxeringsvärden som åsatts de båda fastigheterna och i vilka ingår byggnadsvärde kan avse respektive fastighet. Fastighetstaxering skall enligt 1 kap. 6 § fastighetstaxeringslagen ske på grundval av fastighetens beskaffenhet vid taxeringsårets ingång, dvs. i förevarande fall - som Kammarkollegiet angett - den 1 januari 1994. Det gäller oavsett om taxeringsvärdet fastställs vid allmän fastighetstaxering eller vid särskild fastighetstaxering. (Nytaxering skall enligt 16 kap. 3 § andra stycket fastighetstaxeringslagen ske bl. a. om bebyggelsen på en förut bebyggd taxeringsenhet har rivits.) Om det visas att fastigheterna vid den angivna tidpunkten var obebyggda bör enligt den grundsats Högsta domstolen antagit i NJA 1977 s. 208 vid fastställande av stämpelskatt anses som om taxeringsvärde inte åsatts egendomen. Som angetts i det föregående skall särskild värdering då ske.

För det fall utredningen inte ger vid handen att fastigheterna var obebyggda är frågan i stället om sådan värdenedgång inträffat som avses i 11 § lagen om stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter. Besvaras denna fråga jakande skall också, som angetts i det föregående, särskild värdering ske.

Utredningen i målet ger inte klart vid handen att fastigheterna var obebyggda den 1 januari 1994. Emellertid framgår av den värdering kronofogdemyndigheten låtit göra inför de exekutiva försäljningarna att fastigheterna inte var bebyggda vid förvärvstillfället. En jämförelse av de uppskattade värdena med taxeringsvärdena ger vid handen att avsaknaden av bebyggelse påverkat fastigheternas värde i negativt hänseende. Den angivna bristen i utredningen saknar därför betydelse; särskild bedömning av fastigheternas värde vid förvärvstillfället skall i vilket fall som helst ske. Hovrätten finner att jämförelsevärdena bör uppskattas i enlighet med de i målet åberopade värderingarna, 100 000 kr för Kävlinge Ålstorp 5:20 och 60 000 kr för Kävlinge Ålstorp 5:83.

De angivna jämförelsevärdena överstiger köpeskillingen för respektive fastighet. Stämpelskatten skall därför beräknas på jämförelsevärdena till 1 500 kr för förvärvet av Kävlinge Ålstorp 5:20 och 900 kr för förvärvet av Kävlinge Ålstorp 5:83.

Målnummer Ö 1294/95

Metadata

Domstol
Hovrätten över Skåne och Blekinge
Avgörandedatum
1996-05-09
Målnummer
Ö1294-95
Lagrum
9 § och 11 § lagen (1984:404) om stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter
Rättsfall
NJA 1977 s. 208
NJA 1995 s. 486 I och II
Litteratur
Sökord
Stämpelskatt
Källa
Domstolsverket
Lagen.nu är en privat webbplats. Informationen här är inte officiell och kan vara felaktig | Ansvarsfriskrivning | Kontaktinformation