lagen.nu

RH 1997:109

Utan hinder av hyresnämnds och hovrätts prövning enligt hyresförhandlingslagen av en förhandlingsöverenskommelse angående hyra, har en hyresgäst ansetts berättigad att, såvitt gäller hans egen hyra, föra talan vid allmän domstol om att överenskommelsen på avtalsrättsliga grunder inte skall anses giltig eller att den skall jämkas. Hyresgästens begäran i sådan tvist om editionsföreläggande avseende en handling företedd i hyresnämndsmålet har därför bifallits.

I mål mellan L.M. och Fastighetsaktiebolaget Förvaltaren (Förvaltaren) angående jämkning av avtal m.m. hemställde L.M. att Förvaltaren måtte förpliktas att utge det skriftliga förhandlingsunderlaget avseende 1991, 1992, 1993 och 1994 års förhandlingsöverenskommelser mellan Förvaltaren och hyresgästföreningen. Som grund för sitt yrkande anförde L.M. följande.

Editionsyrkandet avser Förvaltarens motiverade förslag till lösning och förhandlingsöverenskommelse, upprättat enligt bestämmelsen i 16 § hyresförhandlingslagen att förhandlingsskyldig part skall lägga fram ett motiverat förslag till lösning av den fråga som förhandlingen avser, och enligt punkt 5 tredje och fjärde styckena i det mellan Förvaltaren och hyresgästföreningen träffade avtalet om förhandlingsordning, vari likaledes stadgas att förhandlingsparterna skall framlägga motiverat förslag till lösning av den fråga som förhandlingen avser samt att protokoll skall föras vid sammanträdena. Handlingarna åberopades till styrkande av att Förvaltaren lämnat felaktiga uppgifter till hyresgästföreningen beträffande kostnader och skatteomläggningseffekter.

Förvaltaren bestred editionsyrkandet i första hand på den grunden att editionsyrkandet inte var tillräckligt specificerat och i andra hand på den grunden att den omständighet L.M. ville bevisa var utan betydelse i målet, då skäligheten av hans hyra redan prövats vid hyresnämnden och hyran därför var riktig oavsett vad som kan ha förekommit vid hyresförhandlingarna. Förvaltaren anförde också att det saknades skäl att förena ett editionsföreläggande med vite.

Solna tingsrätt (1996-05-03, lagmannen Brita Sundberg-Weitman) förelade Förvaltaren att senast den 23 maj 1996 till tingsrätten inkomma med de motiverade förslag till lösning som Förvaltaren framlagt med avseende på 1991, 1992, 1993 och 1994 års förhandlingsöverenskommelser mellan Förvaltaren och hyresgästföreningen med följande motivering.

Genom att hänvisa till 16 § hyresförhandlingslagen och punkten 5 tredje stycket i det mellan förvaltaren och hyresgästföreningen träffade avtalet om förhandlingsordning har L.M. tillräckligt preciserat vilka handlingar hans yrkande om editionsföreläggande avser.

Handlingarna kan antagas ha betydelse som bevis i målet. Yrkandet om editionsföreläggande skall därför bifallas. Tingsrätten finner ej skäl att förena föreläggandet med vite.

Förvaltaren överklagade tingsrättens beslut till hovrätten och yrkade ogillande av L.M:s editionsyrkande.

L.M. bestred ändring.

Svea hovrätt (1996-06-24, hovrättslagmannen Gerhard Wikrén samt hovrättsråden Nils Genell och Karl Matz, referent) gjorde ingen annan ändring i tingsrättens beslut än att tiden för fullgörandet av föreläggandet bestämdes till den 22 juli 1996. I skälen till beslutet anförde hovrätten bl.a. följande.

Bestämmelserna i 22 § hyresförhandlingslagen syftar till att pröva om förhandlingsöverenskommelsen stämmer med de regler som finns i 12 kap. 55 § jordabalken om bestämmande av hyra och andra hyresvillkor (prop. 1977/78:175 s. 132). Vid prövning i hyresnämnd - eller efter fullföljd i hovrätt - av vad som är skälig hyra tillhandahåller lagen inte någon annan norm än bruksvärdereglerna. Påståenden om att hyran blivit för hög på grund av att hyresvärden vid förhandlingarna med hyresgästorganisationen lämnat ett oriktigt förhandlingsunderlag i form av kostnadsberäkningar m.m. är därför inte av beskaffenhet att påverka bedömningen vid hyresnämnden (se Bostadsdomstolens beslut nr 262/93 samt Högsta domstolens beslut 1996-05-07 i mål Ö 3471/93 angående resning). Den omständigheten att hyran för L.M:s lägenhet ostridigt prövats och fastställts genom lagakraftvunna beslut av hyresnämnd och Bostadsdomstolen hindrar därför inte att det begärda materialet kan ha betydelse som bevis vid prövningen på avtalsrättslig grund i det nu aktuella målet.

Förhandlingsöverenskommelsen medför bl.a. att hyresvärden inte får ta ut högre hyra än den han överenskommit om med hyresgästorganisationen (23 § hyresförhandlingslagen). Detta gäller även om den överenskomna hyran understiger vad som vid tillämpning av bruksvärdereglerna utgör skälig hyra. En hyresgäst som genom förhandlingsklausul är förpliktad att erlägga hyra enligt en förhandlingsöverenskommelse måste därför anses berättigad att, såvitt gäller hans egen hyra, föra talan vid allmän domstol om att överenskommelsen på avtalsrättsliga grunder inte skall anses giltig eller att den skall jämkas.

Hovrätten delar mot bakgrund av vad som nu sagts tingsrättens bedömning, att de med L.M:s yrkande avsedda handlingarna kan antas ha betydelse som bevis i målet och anser även liksom tingsrätten yrkandet tillräckligt preciserat.

Överklagandet skall därför lämnas utan bifall och ny tid för fullgörandet bestämmas.

Målnummer Ö 2192/96, beslut nr SÖ 16

Metadata

Domstol
Svea hovrätt
Avgörandedatum
1996-06-24
Målnummer
Ö2192-96
Lagrum
38 kap. 2 och 4 §§ rättegångsbalken
16 och 22 §§ hyresförhandlingslagen (1978:304)
Litteratur
Prop. 1977/78:175 s. 132.
Sökord
Editionsföreläggande
Hyresförhandling
Källa
Domstolsverket
Lagen.nu är en privat webbplats. Informationen här är inte officiell och kan vara felaktig | Ansvarsfriskrivning | Kontaktinformation