lagen.nu

RH 1996:159

Behörighet för kommunal daghemsföreståndare att ingå avtal för kommunens räkning.

Den 21 oktober 1991 tecknade A.E., dåvarande föreståndare för Fjällblommans daghem, ett leasingkontrakt med FinansSpecialisterna avseende ett solarium med en leasingtid på fem år. Den 6 november 1991 överlät FinansSpecialisterna leasingavtalet till Trygg Finans Aktiebolag (Trygg Finans). Hyran, som var avtalad till 1 200 kr i månaden exklusive mervärdesskatt med förbehåll för förändringar på den marknad där uthyraren refinansierar sig, erlades, med undantag för april månad 1992, till och med augusti månad 1992. Någon hyra har sedan dess inte erlagts. Daghemmet är numera nedlagt.

Trygg Finans yrkade vid tingsrätten att Göteborgs kommun (kommunen) skulle förpliktas utge 14 144 kr jämte ränta. Det yrkade beloppet angavs avse perioderna 1--30 april 1992 och 1 september 1992 -- 30 mars 1993.

Som grund för sin talan anförde Trygg Finans: A.E. hade såsom föreståndare för daghemmet behörighet att ingå ifrågavarande avtal. För det fall det visar sig att A.E. överträtt sin behörighet är kommunen likväl bunden av avtalet enär FinansSpecialisterna och sedermera Trygg Finans var i god tro.

Kommunen bestred yrkandet. Som grund för bestridandet anförde kommunen att A.E. inte hade behörighet att ingå avtalet vilket FinansSpecialisterna insåg eller borde ha insett. Om kommunen skulle anses bunden av avtalet gjorde kommunen i andra hand gällande, att Trygg Finans rätt till betalning bortfallit emedan A.E. inte godkänt leveransen av solariet, vilket skulle ha skett enligt kontraktet.

Till närmare utveckling av sin talan anförde Trygg Finans: A.E. var anställd som daghemsföreståndare för Fjällblommans daghem. Genom sin anställning hade hon ansvar för personal och budget. Med detta följer viss behörighet och befogenhet. Om hon går utöver detta binder hon tredje man om denne är i god tro. A.E. var ordinarie attesttecknare vilket innebar att hon hade rätt att teckna löpande avtal för daghemmets räkning. Detta styrks av en skrift benämnd "kommunal upphandling i Göteborg". Genom sin anställning hade således A.E. behörighet att teckna ifrågavarande avtal.

Kommunen anförde: A.E. hade varken uttrycklig behörighet eller behörighet genom sin ställning att teckna avtalet med för kommunen bindande verkan. Rätt för kommunala tjänstemän att ingå avtal har sin grund i beslut av behörig politisk nämnd. Reglerna härom är fastlagda i kommunallagen. God tro om dess regler medför inte att ett avtal som strider mot reglerna blir giltigt. I detta fall framgår det av delegationsordningen för Gunnareds stadsdelsnämnd att lägst stadsdelschefen, dvs förvaltningens högsta tjänsteman, har rätt att teckna avtal av slag det är fråga om här. Delegationsordningen är en offentlig handling. Av denna följer att A.E. inte hade rätt att teckna avtalet. Om kommunen likväl anses bunden av avtalet görs det gällande att A.E. inte har undertecknat leveransgodkännande vilket skulle ske enligt kontraktet. Detta medför att uthyraren inte har rätt att debitera leasingtagaren. Kommunen bestrider riktigheten av handlingen benämnd "kommunal upphandling i Göteborg", likaså att den upprättats av kommunen. För det fall det fastställs att A.E. av sedvänja hade rätt att ingå ifrågavarande avtal görs det gällande med hänsyn till kommunens karaktär av offentligrättsligt organ att de kommunalbaserade delegationsreglerna om tjänstemäns behörighet har företräde framför sådan sedvanebildning. Vidare är det uppenbart att leasing av ett solarium inte utgör en naturlig del i driften av ett daghem. Med hänsyn till detta och avtalets längd, fem år, och den totala kostnaden, minst 72 000 kr exklusive mervärdeskatt, kan den ursprunglige uthyraren inte anses ha varit i god tro. Trygg Finans -- som förvärvare av kontraktet -- har inte bättre rätt än vad överlåtaren hade. Attesträtten som medföljde A.E:s anställning innebar en kontrollfunktion inom kommunen varvid den enskilde tjänstemannen kontrollerar att fakturor är korrekta och att de motsvarar mottagen leverans.

Trygg Finans genmälde att leveransgodkännandet av solariet undertecknats av Tarja S den 16 september 1991.

Göteborgs tingsrätt (1994-02-01, rådmannen Anders Eksell) förpliktade kommunen att till Trygg Finans utge 14 144 kr jämte ränta.

I domskälen anförde tingsrätten: A.E. var ostridigt föreståndare för daghemmet. Med detta följer ett ansvar för personal och ekonomi. Fråga är huruvida uthyraren av solariet hade fog att uppfatta A.E. som behörig att teckna ett leasingkontrakt av ifrågavarande slag. Det kan konstateras att förhyrning av ett solarium inte utgör en rutinartad åtgärd i ett daghems verksamhet. Det kan dock inte betecknas som en onormal företeelse. Det torde tvärtom vara vanligt att företag och myndigheter investerar eller på annat sätt införskaffar utrustning för att öka trivseln på arbetsplatsen. Detta torde även omfatta ett solarium. En föreståndare är för en utomstående betraktare ansvarig, tillsammans med sin huvudman, för sådana frågor. För en utomstående är det därför -- såvitt denne är i god tro -- rimligt att utgå ifrån att en föreståndare har rätt att avtala om förhyrning av ett solarium. Tingsrätten finner således att leasinggivaren haft fog för sin uppfattning att A.E. genom sin ställning haft behörighet att teckna avtalet. Vidare finner tingsrätten att det förhållandet att en kommun är part inte påverkar den rättsliga bedömningen. Det har framkommit i målet att de kommunala delegationsreglerna inte är statiska, utan föränderliga, alltefter politiska beslut. Sålunda kan det inte krävas av en utomstående att vid varje tillfälle känna till dessa. Att uthyraren av annan orsak skulle ha känt till kommunens delegationsregler har inte framkommit.

Det leveransgodkännande som leasingtagaren skall underteckna tar närmast sikte på en bekräftelse att objektet i fråga mottagits. Det är ostridigt att solariet levererades varför kommunens invändning i denna del inte påverkar avtalets giltighet.

Kommunen överklagade domen och yrkade att hovrätten skulle ogilla Trygg Finans talan.

Trygg Finans bestred ändring.

Parterna vidhöll i hovrätten sina grunder och utvecklade sin talan i enlighet med vad som skett vid tingsrätten.

Hovrätten för Västra Sverige (1996-11-29, hovrättsråden Kjell Björnberg, referent, och Ola Olsson samt adjungerade ledamoten Jakob Aspegren) ogillade, med ändring av tingsrättens dom, Trygg Finans talan.

Hovrätten anförde i sina domskäl: A.E. har i sin anställning som daghemsföreståndare genom delegation haft behörighet att inom vissa ramar träffa avtal med en för kommunen bindande verkan. Denna behörighet har, såvitt framkommit, emellertid inte haft en sådan omfattning, att den gällt avtal som det nu aktuella. Att A.E. haft attesträtt inverkar inte på hennes behörighet att för kommunens räkning ingå avtal. Hovrätten tillmäter inte den handling, benämnd "Kommunal upphandling i Göteborg", som bolaget har åberopat något egentligt bevisvärde.

För privaträttsliga rättshandlingar av kommun får samma regler anses gälla som för rättshandlingar som ingås av privata rättssubjekt (se Kleineman i Juridisk Tidskrift 1994--95 s. 938). God tro hos en avtalskontrahent om att avtalet på grund av dess beskaffenhet hör till ett underordnat kommunalt organs kompetens bör kunna skydda avtalskontrahenten (se Hellner, Kommersiell avtalsrätt, 4u, s. 71). Reglerna i 10 § 2 st. avtalslagen om ställningsfullmakt får således anses gälla för rättshandlingar av angiven art.

För att A.E., såsom daghemsföreståndare, på grund av ställningsfullmakt med bindande verkan för kommunen skulle kunna ingå ett privaträttsligt avtal krävs att avtalet i fråga på grund av sedvänja kan anses omfattas av en sådan behörighet. En ställningsfullmakt anses emellertid gälla enbart ärenden av schablon- eller rutinartad beskaffenhet och omfattar således inte betydelsefulla och mindre frekventa rättshandlingar Det nu aktuella avtalet har för hyrestagaren inneburit en förhållandevis långsiktig bindning -- fem års tid -- med en månadshyra om 1 200 kr jämte ett visst justeringsutrymme, exklusive mervärdesskatt. För hela hyrestiden kan den totala kostnaden i runda tal uppskattas till 100 000 kr inklusive mervärdesskatt. Såväl bindningstiden som framför allt totalbeloppet talar enligt hovrättens uppfattning starkt för att rättshandlingen har varit av sådan betydelse, att den inte skall kunna anses omfattas av behörighet på grund av en A.E. tillkommande ställningsfullmakt. I samma riktning talar även att det kan ifrågasättas dels om ett tecknande av ett hyresavtal som det nu aktuella är en sådan rättshandling som ofta upprepas i det dagliga livet, dels om avtalet faller in under en sådan normal verksamhet vid ett daghem som kan omfattas av en ställningsfullmakt (se bl.a. Adlercreutz, Avtalsrätt I, 10 u., s. 175ff., Grönfors, Avtalslagen, 3 u., s. 121f., samt NJA 1997 s. 25 och 1992 s. 782).

På grund härav och då det inte har åberopats några omständigheter med avseende på tidigare mellanhavanden mellan kommunen och leasingbolaget eller eljest som med beaktansvärd styrka talar för att kommunen likafullt bör anses ha blivit bunden av avtalet skall Trygg Finans Aktiebolags talan i målet ogillas.

Målnummer FT 166/94

Metadata

Domstol
Hovrätten för Västra Sverige
Avgörandedatum
1996-11-29
Målnummer
FT166-94
Lagrum
10 § andra stycket avtalslagen
Rättsfall
NJA 1977 s. 25
NJA 1992 s. 782
Litteratur
Kleineman i Juridisk tidskrift 1994--95, s. 938
Hellners, Kommersiell avtalsrätt, 4 uppl. 1993, s. 71
Adlercreutz, Avtalsrätt I 10 uppl., 1995, s. 175 ff och Grönfors, Avtalslagen, 3 uppl. 1995, s. 121 f.
Sökord
Fullmakt
Källa
Domstolsverket
Lagen.nu är en privat webbplats. Informationen här är inte officiell och kan vara felaktig | Ansvarsfriskrivning | Kontaktinformation