lagen.nu

RH 1993:149

Fråga om ersättningsskyldighet för motpartens rättshjälpskostnad vid äktenskapsskillnad efter gemensam ansökan. Tvist har rått endast om underhållsbidragens storlek. Hovrätten har funnit att ersättningsskyldighet inte skall åläggas när ersättningen till motpartens biträde inte överstigit gällande taxa.

Sedan L.L. och A.L. gemensamt ansökt om äktenskapsskillnad och tingsrätten beslutat om betänketid, yrkade de dom på äktenskapsskillnad. De var därvid överens att vårdnaden om deras två barn, födda 1987 och 1989, skulle tillkomma dem gemensamt och att A.L. skulle ha den faktiska vårdnaden om barnen.

A.L. yrkade underhållsbidrag för vart och ett av barnen med 1073 kr per månad för tiden från och med den 9 november 1991 till och med den 31 januari 1992 och med 1 123 kr per månad från och med den 1 februari 1992 till dess respektive barn fyllt 18 år.

L.L. medgav att utge bidrag för vart och ett av barnen med 725 kr per månad för tiden från och med den 9 november 1991 till och med den 31 maj 1992, med 800 kr per månad och från och med den 1 juni 1992 till och med den 31 januari 1993 och med 825 kr per månad från och med den 1 februari 1993 till dess respektive barn fyllt 18 år.

Både parterna hade rättshjälpsbiträde.

Efter viss skriftväxling avgjorde tingsrätten målet på handlingarna. Värnamo tingsrätt (1993-03-10, rådmannen Erik Lembke) förpliktade L.L. att utge underhållsbidrag i enlighet med A.L:s yrkande. Vidare förpliktades L.L. att utge 3087 kr av kostnaden för A.L:s rättshjälp.

Tingsrätten anförde i domskälen följande i fråga om rättshjälpskostnaderna.

Målet har rört äktenskapsskillnad och därmed sammanhängande frågor om vårdnad och underhåll. Tvist har förelegat endast i fråga om storleken av underhållsbidragen till barnen. Av rättegångskostnaderna får två tredjedelar anses belöpa på underhållsfrågan. Med hänsyn till hur L.L. har utfört sin talan i fråga om underhållsbidragen får han anses ha tappat målet i denna del. Han skall därför förpliktas att utge två tredjedelar av kostnaderna för A.L:s rättshjälp (jämför RH 1991:69).

I målet är domstolsverkets taxa för gemensam ansökan om äktenskapsskillnad tillämplig. Advokaten M. (A.L:s biträde) har, under hänvisning till att målet krävt avsevärt mer arbete än normalt, yrkat ersättning utöver taxan eller med 8 010 kr avseende nio timmars arbete.

Tingsrätten delar uppfattningen att målet krävt mer arbete än normalt. Enligt tingsrättens mening har emellertid underhållsfrågan inte krävt merarbete av sådan omfattning som krävs för att taxebeloppet skall få överskridas. Ersättning till M. skall därför utgå enligt taxan.

L.L. fullföljde talan beträffande rättshjälpskostnaderna och yrkade att hovrätten skulle befria honom från skyldigheten att ersätta A.L:s rättshjälpskostnader eller, i vart fall, jämka ersättningsskyldigheten.

Till stöd för sin talan anförde L.L.: Tingsrättens dom i fråga om ersättningsskyldighet strider mot stadgad praxis och är dessutom obillig eftersom den gynnar A.L. på L.L:s bekostnad. Med hänsyn till att det är fråga om ett taxemål kan det också ifrågasättas om inte domen strider mot andemeningen i 31 b § rättshjälpslagen. L.L. har beviljats allmän rättshjälp för äktenskapsskillnad m. m. När, som i detta fall, tingsrätten kan döma i samtliga frågor utan att hålla förhandling tillämpas den taxa som är fastställd för gemensam ansökan om äktenskapsskillnad. Taxan är konstruerad som en enhetstaxa där ersättningen enligt huvudregeln utgår enligt taxa för samtliga fall där äktenskapsskillnad vinnes efter gemensam ansökan, utan att hänsyn tas till om biträdet behövt lägga ned tid på arbete med frågor om vårdnad om barn, underhållsbidrag till barn, kvarsittanderätt och bodelning. Hade målet enbart gällt äktenskapsskillnad med betänketid och med rättshjälp för båda parterna hade kostnaden för ombuden blivit densamma som i detta fall. L.L. hade då inte kunnat förpliktas ersätta någon del av kostnaden för A.L:s rättshjälp. L.L:s agerande har inte medfört någon fördyring av kostnaderna för den allmänna rättshjälpen, och tingsrättens dom framstår inte som rimlig.

A.L. bestred ändring.

Göta hovrätt (1993-09-14, hovrättsråden Lennart Sjögren och Carl Wilhelm Nisser, referent, samt t.f. hovrättsassessorn Jan Lindgren) befriade L.L. från skyldigheten att ersätta A.L:s rättshjälpskostnader.

I motiveringen uttalade hovrätten.

A.L:s rättshjälpsbiträde har tillerkänts ersättning enligt taxan för mål om äktenskapsskillnad efter betänketid. Frågan om underhållsbidrag har alltså inte föranlett några särskilda rättshjälpskostnader. Därmed saknas anledning att frångå vad som brukar tillämpas i fråga om kostnadsfördelning vid äktenskapsskillnad efter gemensam ansökan. L.L. skall således inte förpliktas ersätta någon del av kostnaden för A.L:s rättshjälp.

Målnummer T 166/93

Metadata

Domstol
Göta hovrätt
Avgörandedatum
1993-09-14
Målnummer
T166-93
Lagrum
18 kap. 4 § rättegångsbalken
31 § rättshjälpslagen (1972:429)
Rättsfall
RH 1991:69
Litteratur
Sökord
Rättegångskostnad
Källa
Domstolsverket
Lagen.nu är en privat webbplats. Informationen här är inte officiell och kan vara felaktig | Ansvarsfriskrivning | Kontaktinformation