lagen.nu

RÅ 2010 ref. 83

Den försäkrades sjukersättning har inte påverkats av ökat löneuttag från eget aktiebolag (I) eller av ökade inkomster från uthyrda fastigheter (II).

I

S.G.P. beviljades halv sjukersättning enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, AFL, fr.o.m. november 2001. Han var sedan år 2004 verkställande direktör i Lofsens Trafik AB som han även ägde. Företaget bedrev rörelse med taxi och färdtjänstbuss. Tidigare var hans hustru företagsledare. Han var då anställd som chaufför. Numera arbetade han halvtid (20 timmar/vecka) med administrativt arbete. Försäkringskassan beslutade den 6 oktober 2006 att dra in S.G.P:s sjukersättning från och med augusti 2006. Som motivering anfördes att S.G.P:s försörjningsförmåga avsevärt förbättrats, även om den faktiska arbetstiden inte utökats. Enligt uppgifter från Skatteverket hade hans deklarerade förvärvsinkomst av lönearbete ökat från ca 179 000 kr inkomståret 2001 till 355 000 kr inkomståret 2005. S.G.P. bedömdes fr.o.m. januari 2005 inte uppfylla förutsättningarna för rätt till halv sjukersättning.

S.G.P. överklagade Försäkringskassans beslut hos länsrätten och yrkade fortsatt rätt till halv sjukersättning från och med augusti 2006. Han anförde bl.a. att hans arbetsförmåga var nedsatt med hälften och att försörjningsförmågan inte hade förbättrats.

Försäkringskassan vidhöll sitt beslut. Kassan framhöll att även om S.G.P. bara kunde arbeta deltid på grund av sjukdom en helhetsbedömning skulle göras och hänsyn tas inte bara till den medicinska funktionsbegränsningen utan även till hur sjukdomen påverkade förmågan att skaffa sig inkomst.

S.G.P. anförde i genmäle bl.a. följande. Inkomsten av tjänst har ökat väsentligt sedan han beviljades halv sjukersättning 2001. Ökningen beror på att bolaget haft en gynnsam vinstutveckling under åren, vilket möjliggjort uttag av högre lön. Det är inte så att hans inkomster av eget arbete har ökat, däremot har hans skattemässiga inkomster av tjänst ökat. Hans bolags förmåga att ge honom avkastning har förbättrats. Som alternativ till högbeskattat löneuttag hade han kunnat få utdelning, som beskattas som kapital och inte under inkomst av tjänst.

Länsrätten i Göteborg (2008-03-05, ordförande Sahlsten) yttrade, efter att ha redogjort för tillämpliga bestämmelser: Av handlingarna framgår bl.a. att S.G.P. beviljades halv sjukersättning från och med november 2001. Vid utredningen av hans förmåga att försörja sig själv framkom att arbetsinkomsten successivt hade ökat under de senaste åren och att årsinkomsten på halvtid inkomståret uppgick till 355 000 kr (29 583 kr per månad). Han arbetar som VD i ett helägt aktiebolag 20 timmar per vecka. När han beviljades halv sjukersättning uppgick hans arbetsinkomst till 179 000 kr. S.G.P. var tidigare anställd och ärvde företaget 2004. - Länsrätten gör följande bedömning. - Den fråga som skall prövas är om S.G.P:s arbetsförmåga, dvs. hans förmåga att försörja sig själv genom arbete, väsentligen har förbättrats och att det därmed har funnits förutsättningar för Försäkringskassan att dra in hans halva sjukersättning. - Förtidspension har numera ersatts av sjukersättning och aktivitetsersättning. Av detta följer att begreppet förtidspension har upphört men några förändringar beträffande arbetsförmågebedömningen skedde inte. Äldre förarbetsuttalanden är därför alltjämt aktuella. I motivuttalanden till förtidspension/sjukbidrag (SOU 1961:29, prop. 1962:90) framhölls bl.a. följande. Den principiella grunden för reglerna var att tillförsäkra medborgarna rätt till ekonomisk trygghet vid framtida förlust eller nedsättning av arbetsförmågan. Pensionen avsåg inte att vara en lytesersättning utan en kompensation för sådana försörjningsekonomiska konsekvenser som hade sin grund i sjukdom eller skada. Ett renodlat medicinskt invaliditetsbegrepp kunde därför inte komma ifråga. Grunden till den bristande arbetsförmågan borde utgöras av ekonomiska faktorer. Härutöver borde fordras att den medicinska defekten medförde förlust eller en betydande nedsättning av arbetsförmågan. Av definitionen av invaliditetsbegreppet följde att det inte var tillräckligt att det förelåg en från medicinsk synpunkt betydande kroppslig eller själslig defekt. Det fordrades också att defekten medfört betydande konsekvenser för vederbörandes förmåga att försörja sig genom eget arbete samt att dessa konsekvenser inte kunde neutraliseras genom olika åtgärder för att återställa arbetsförmåga. Tillämpningen av invaliditetsbegreppet förutsatte ett intimt samspel mellan såväl medicinska som ekonomiska bedömningsgrunder. Farhågorna för att en jämförelse mellan arbetsinkomsten före och efter invaliditet i realiteten skulle innebära en form av inkomstprövning bottnade i en överskattning av den roll som denna jämförelse var avsedd att spela. Avsikten var inte att den skulle ha en utslagsgivande betydelse för frågan huruvida invaliditet förelåg. Jämförelsen kunde emellertid jämte övriga omständigheter tjäna till vägledning vid bedömningen av frågan i vilken omfattning sjukdomen eller skadan satt ned arbetsförmågan. - S.G.P. hade 2001 - när han beviljades halv förtidspension - en arbetsinkomst på 179 000 kr på sin restarbetsförmåga. Han arbetade då halvtid som anställd i företaget. Hans nuvarande årsinkomst uppgår till 355 000 kr i samma företag. Anledningen till hans ökade inkomster är att han ärvde företaget 2004 och sedan dess är VD. Den årsinkomst som S.G.P. numera uppbär har inneburit en fördubbling mellan åren. I likhet med Försäkringskassan finner länsrätten att det vid bedömningen inte bara skall tas hänsyn till hur sjukdomen påverkar förmågan att arbeta i tid utan även hur sjukdomen påverkar förmågan att skaffa sig inkomst av arbete. S.G.P. hade vid tidpunkten för kassans beslut en månadsinkomst som klart överstiger den inkomst han hade då hans arbetsförmåga blev nedsatt på grund av sjukdom. Länsrätten anser, särskilt mot bakgrund av uttalandena i förarbetena till bestämmelserna om sjukersättning, att S.G.P:s sjukdomstillstånd inte kan anses ha satt ned hans förmåga att försörja sig själv genom arbete med minst en fjärdedel och att han därför inte är berättigad till sjukersättning. - Länsrätten avslår överklagandet.

S.G.P. överklagade länsrättens dom och yrkade att kammarrätten, med ändring av domen, skulle fastställa att han ägde rätt att uppbära halv sjukersättning från och med augusti månad 2006. Han åberopade vad han anfört i länsrätten samt tillade bl.a. följande. Parterna är ense om att hans medicinska arbetsförmåga inte ökat. Parterna är vidare ense om att hans faktiska arbetsinsats inte ökat. Hans medicinska förmåga att skaffa sig inkomst har inte förbättrats. Däremot har han kunnat dra fördel av bolagets efterhand förbättrade ekonomi. Han anser att hans arbetsförmåga i lagens mening alltjämt är oförändrad jämfört med år 2001. I allt fall anser han att inkomstökningen brutto inte är av sådan magnitud att densamma utgör en väsentlig förbättring av arbetsförmågan i lagens mening.

Kammarrätten i Göteborg (2008-12-29, Rispe, Bodin, Holmstedt, referent, samt nämndemännen Hellman och Partorp) instämde i länsrättens bedömning och ändrade därför inte den överklagade domen.

S.G.P. fullföljde sin talan hos Regeringsrätten. Han anförde i huvudsak följande. Han hade år 2001 en bruttoinkomst om ca 179 000 kr. År 2005 hade den ökat till 355 000 kr vilket motsvarar en månadslön på 29 583 kr. Inkomstökningen innebär inte att hans arbetsförmåga förbättrats väsentligt. Även om han formellt har full bestämmanderätt över sitt eget löneuttag måste han anpassa sin lön till verksamhetens ekonomiska förhållanden. Bolagets resultat har varierat avsevärt mellan år 2001 och år 2008, vilket framgår av intyg från bolagets revisor. Försäkringskassan har tagit fasta på år 2005. Det året och året innan hade bolaget en gynnsam ekonomisk utveckling. Dessförinnan och därefter var utvecklingen inte lika gynnsam. Hans löneuttag är beroende av näringsverksamhetens ekonomiska utveckling och de intäkter som genereras av andra anställdas arbetsinsats.

Försäkringskassan bestred bifall till överklagandet och anförde i huvudsak följande. Sjukersättning avser inte att ersätta medicinsk invaliditet utan är avsedd att ersätta förlorad arbetsinkomst. För en försäkrad som endast kan arbeta deltid ska man göra en helhetsbedömning där hänsyn tas inte bara till hur sjukdomen påverkar förmågan att arbeta i tid räknat utan också till hur sjukdomen påverkar förmågan att skaffa sig inkomst av arbete. Det är svårt att bedöma företagares arbetstid eftersom de själva reglerar detta. Hur sjukdomen påverkar förmågan att skaffa sig inkomst blir därför den viktigaste omständigheten vid bedömningen. S.G.P. har uppgett att han arbetar 20 timmar i veckan. Genom inkomstökningen har han uppvisat en väsentligt förbättrad arbetsförmåga (jfr FÖD 1986:48).

I sistnämnd rättsfall prövade Försäkringsöverdomstolen en civilingenjörs rätt till fortsatt halvt sjukbidrag. Han hade bytt till ett annat deltidsarbete men fick i det nya arbetet en lön som kunde mäta sig med en heltidsarbetande civilingenjörs. Försäkringsöverdomstolen fann att den försäkrades sjukdomstillstånd inte kunde anses sätta ned hans förmåga att försörja sig genom arbete (arbetsförmåga).

Regeringsrätten (2010-07-20, Sandström, Eliason, Dexe, Lundin, Brickman) yttrade: Skälen för Regeringsrättens avgörande. Frågan i målet är om S.G.P. har rätt till fortsatt halv sjukersättning trots att hans inkomster har ökat under tiden med sjukersättning. I målet har det inte kommit fram annat än att hans arbetstid är oförändrad och uppgår till 20 timmar per vecka och att han av medicinska skäl inte kan arbeta mer.

Tillämpliga bestämmelser och förarbeten

Om en försäkrad som uppbär sjukersättning får en väsentligt förbättrad arbetsförmåga ska ersättningen dras in eller minskas med hänsyn till förbättringen. En försäkrad som regelbundet och under en längre tid har uppvisat en arbetsförmåga som han eller hon antogs sakna när beslutet om sjukersättning fattades ska, om inte annat kommer fram, antas ha en väsentligt förbättrad arbetsförmåga (16 kap. 7 § AFL i lydelsen före den 1 januari 2009). Vid bedömningen av arbetsförmågan bör, enligt uttalanden i förarbetena (prop. 1999/2000:4 s. 36 och 53), ledning kunna hämtas från de regler i 7 kap. 1-3 §§ AFL som gäller prövning av om sjukersättning ska beviljas.

Det grundläggande kravet för rätt till sjukersättning är att den försäkrades arbetsförmåga är nedsatt med minst en fjärdedel på grund av sjukdom eller annan nedsättning av den fysiska eller psykiska prestationsförmågan (7 kap. 1 § första stycket AFL i lydelsen före den 1 juli 2008). Vid bedömningen av i vad mån arbetsförmågan är nedsatt ska man beakta den försäkrades förmåga att försörja sig själv genom sådant förvärvsarbete som är normalt förekommande på arbetsmarknaden eller genom annat lämpligt arbete som är tillgängligt för den försäkrade. Bedömningen ska göras i förhållande till ett heltidsarbete (7 kap. 3 § AFL i lydelsen före den 1 juli 2008). I förarbetena (prop. 1996/97:28 s. 22) uttalas att med uttrycket ”försörja sig själv genom arbete” avses att arbeta heltid och få en lön som överensstämmer med gällande kollektivavtal eller som i övrigt är gängse inom det nya arbetet/yrkesområdet.

Regeringsrättens bedömning

Den fråga som bör besvaras först är om S.G.P:s inkomst motsvarar vad som är gängse inom hans yrkesområde. Det är upplyst att han är verkställande direktör för ett aktiebolag som utför transporttjänster och som han själv äger. Bolaget har ett tiotal anställda. Han arbetar själv med administrativa uppgifter på halvtid. År 2005 motsvarade hans löneuttag en månadslön på 29 583 kr. Bolagets ekonomi har varierat under åren 2001-2008, såvitt framgår delvis beroende på att bolaget under vissa år har haft avtal med den kommunala färdtjänsten. S.G.P. har uppgett att hans löneuttag anpassats efter bolagets ekonomiska förhållanden.

Regeringsrätten anser att varierande ekonomiska förutsättningar för bolagets verksamhet inte bör inverka på bedömningen av S.G.P:s arbetsförmåga. Försäkringskassan har inte ifrågasatt inkomstens storlek i förhållande till den aktuella yrkesgruppen. Inte heller är de medicinska skälen för halv arbetsoförmåga ifrågasatta. Regeringsrätten finner därför att S.G.P:s arbetsförmåga är fortsatt halvt nedsatt fr.o.m. augusti 2006. Försäkringskassans beslut att dra in hans sjukersättning ska därmed upphävas.

Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten bifaller överklagandet och upphäver underinstansernas avgöranden.

II

H.G. hade varit sjukskriven en tid och beviljades sedan hel tidsbegränsad sjukersättning enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, AFL, fr.o.m. februari 2005 t.o.m. oktober 2006. H.G. ansökte om förlängd förmån. Försäkringskassan beslutade den 26 januari 2007 att avslå H.G:s ansökan om fortsatt sjukersättning med följande motivering. Året före H.G:s insjuknande, dvs. år 2002, hade han en årsinkomst om 296 272 kr. År 2004 uppgick hans inkomst till 487 598 kr utöver den ersättning som han fick från Försäkringskassan. Hans inkomst för år 2005 uppgick till 546 995 kr utöver ersättningen från kassan. Hans förmåga att försörja sig själv genom förvärvsarbete bedöms, trots hans sjukdomsbesvär, således inte vara nedsatt med minst en fjärdedel av medicinska skäl.

H.G. överklagade beslutet hos länsrätten och yrkade sjukersättning. Han anförde bl.a. följande. Grunden för Försäkringskassans beslut är att han uppburit inkomster utöver sjukersättningen samt att han utfört lättare arbete i form av att hämta post och - samtidigt som han skött sina privata räkningar - betalat räkningar hänförliga till de hyresfastigheter han äger. Anledningen till att han skött detta själv, i stället för att använda autogiro eller lägga ut det på förvaltare, är att han rekommenderats härtill av läkare som ett sätt att komma tillbaka till arbetslivet. Omfattningen av denna sysselsättning har maximalt uppgått till två timmar per vecka, dvs. 5 procent eller 1/40-1/20-del av normal arbetstid. I denna tid har även ingått betalningar av privata räkningar. Detta har dock föranlett Försäkringskassan att göra bedömningen att hans arbetsförmåga inte är nedsatt i sådan grad som berättigar till sjukersättning. Hans sjukdomstillstånd har inte ifrågasatts. Hans inkomster för år 2004 bestod av ersättning från Försäkringskassan med 187 427 kr, inkomst av passiv näringsverksamhet med 218 892 kr och inkomst av kapital med 104 503 kr. År 2005 bestod hans inkomster av pension med 10 967 kr, ersättning från Försäkringskassan med 183 296 kr, inkomst av passiv näringsverksamhet med 216 463 kr och inkomst av kapital med 425 739 kr. Den höga kapitalinkomsten år 2005 hänför sig till en realisationsvinst vid en fastighetsförsäljning. Ingen lön för eget arbete har utgått då han varit oförmögen att utföra förvärvsarbete. Inkomsterna av passiv näringsverksamhet hänför sig till förvaltning av hyresfastigheter som han äger. Det innefattar inget förvärvsarbete utan betraktas som ren förmögenhetsförvaltning (jfr Skatteverkets ställningstagande i rättsliga frågor nr 08/06). Eftersom fastigheten ägs direkt av honom blir det en rörelseinkomst för honom. Inkomst av fastighetsförvaltning är alltid passiv, oavsett i vilken omfattning ägaren arbetar med verksamheten. Om fastighetsbeståndet hade varit bolagiserat skulle han istället ha fått utdelning på sin placering, dvs. en kapitalinkomst, och då hade hans arbetsförmåga aldrig på sätt och av skäl som nu används varit ifrågasatt. Försäkringskassan försöker driva en linje som innebär att rätten till sjukersättning är beroende av ens förmögenhetsförhållanden, vilket saknar stöd i gällande författningsregler.

Försäkringskassan ansåg att överklagandet skulle avslås och anförde bl.a. följande. Kammarrätten i Göteborg har i dom den 20 februari 2006 i mål nr 6984-04 tagit ställning till i vad mån inkomster som beskattas som näringsverksamhet skall påverka rätten till sjukersättning. Inkomsterna av näringsverksamheten i målet redovisades som passiv näringsverksamhet. Som Försäkringskassan uppfattar domen skall, om en arbetsinsats är nödvändig för att kunna skaffa inkomsterna, dessa inkomster - oavsett arbetsinsatsen omfattning - betraktas som inkomster av eget arbete och påverka rätten till sjukersättning. Det är ostridigt att H.G. utfört arbete och haft inkomster som redovisats som passiv näringsverksamhet. En näringsverksamhet anses vara aktiv om den skattskyldige arbetar i verksamheten i inte oväsentlig omfattning, vilket normalt innebär minst en tredjedel av normal arbetstid enligt uppgift som Försäkringskassan fått från Skatteverket. Den omständigheten att näringsverksamheten behandlas som passiv kan därför inte enligt Försäkringskassans mening medföra att man skall bortse från inkomsterna från näringsverksamheten vid bedömningen av rätten till sjukersättning. Förutom inkomsten som härrör från förvaltningen av hyresfastigheterna har H.G. år 2005 erhållit 90 000 kr i aktieutdelning från ett eget aktiebolag, South Estate AB. Enligt årsredovisningen för räkenskapsåret 2005 bedriver aktiebolaget verksamhet i form av uthyrning av lokaler och maskiner. Nettoomsättningen år 2005 var 1 462 000 kr. Aktiebolaget har inte haft några anställda och några löner eller ersättningar har inte betalats ut. Till aktieägare har utdelats sammanlagt 100 000 kr. Enligt Försäkringskassans mening tyder detta på att H.G. även utfört arbete i denna verksamhet. Förvaltningen av näringsfastigheterna kräver enligt Försäkringskassans mening en arbetsinsats som är nödvändig för att H.G. skall skaffa sig inkomsterna. Inkomsterna är därmed att anse som arbetsinkomster och skall påverka hans rätt till sjukersättning. De av ombudet beskrivna arbetsuppgifterna kan enligt Försäkringskassans mening jämställas med en vaktmästares. Enligt HTF:s lönekatalog för år 2006 ligger lönen för en vaktmästare på mellan 17 900 - 21 500 kr per månad. Eftersom inkomsterna överstiger 75 procent av den normala inkomsten på heltid för den aktuella typen av arbete anser Försäkringskassan att kassan haft fog för sitt beslut.

Länsrätten i Göteborg (2007-10-30, ordförande Holmberg) yttrade, efter att ha redogjort för tillämpliga bestämmelser: Av handlingarna framgår i huvudsak följande. - H.G. bor i ett hus på landet tillsammans med sin sambo och deras tvååriga barn. Han har tre vuxna barn från ett tidigare förhållande. Han är egenutbildad byggnadsmålare och byggnadsarbetare och har arbetat i sin fars firma. Tidigare hade han ett aktiebolag som bedrev verksamhet av bemanningstjänstkaraktär. H.G. äger flera hyreshus och hyr ut ett flertal lägenheter. Därutöver äger han bl.a. tomtmark, en lantbruksenhet och en industrienhet till 50 procent. H.G. har uppgett att det arbete som han lägger ner på fastigheterna maximalt uppgår till två timmar per vecka och att arbetet består av att ta emot hyra från de flesta av hyresgästerna, betala en del räkningar och ringa in hantverkare om något händer. Under perioden den 10 november 2003 - den 20 juni 2004 uppbar H.G. sjukpenning i varierande omfattning. Han uppbar därefter hel sjukpenning fr.o.m. den 21 juni 2004 till dess Försäkringskassan bytte ut sjukpenningen mot hel tidsbegränsad sjukersättning under perioden februari 2005 - oktober 2006 under diagnosen ryggvärk och blandat ångest- och depressionstillstånd. Vid besök hos Försäkringskassan, i samband med att H.G. ansökte om fortsatt sjukersättning, uppgav han bl.a. att han hade besvär från rygg och höger knä sedan flera år tillbaka, att han hade besvär med tinnitus, trötthet och minnes- och koncentrationssvårigheter samt att han kände sig nedstämd, dyster och deprimerad. Under år 2001 uppgick H.G:s inkomst av tjänst till 146 000 kr och hans inkomst av näringsverksamhet till 70 906 kr. Hans inkomst av tjänst år 2002 uppgick till 150 000 kr och hans inkomst av näringsverksamhet till 146 272 kr. Under år 2004 fick han ersättning från Försäkringskassan med 187 427 kr och hade en inkomst av näringsverksamhet om 487 598 kr. Efter positiv räntefördelning och avsättning till periodiseringsfond hade han ett överskott av näringsverksamhet om 218 892 kr. Under år 2005 fick han ersättning från Försäkringskassan med 183 296 kr och hade en inkomst av näringsverksamhet om 456 995 kr, varav 63 000 kr avsåg fri bil. Efter positiv räntefördelning och avsättning till periodiseringsfond hade han ett överskott av näringsverksamhet om 216 463 kr. Därutöver fick han utdelning på aktier från South Estate AB om 90 000 kr. Enligt uppgift från Bolagsverkets register är H.G. den enda ordinarie ledamoten i styrelsen i South Estate AB samt firmans tecknare. Enligt årsredovisningen för räkenskapsåret 2005 bedriver South Estate AB verksamhet i form av uthyrning av lokaler och maskiner och hade en nettoomsättning om 1 462 000 kr. I årsredovisningen uppges också att South Estate AB inte haft några anställda och att några löner och ersättningar inte utbetalats samt att det till aktieägare utdelats sammanlagt 100 000 kr. - - - Länsrätten gör följande bedömning. - H.G. lider av ångest- och depressionstillstånd samt ryggvärk. Att hans hälsotillstånd medicinskt sett i sig skulle ha förbättrats i förhållande till när han tidigare beviljats sjukersättning framgår enligt länsrättens mening inte. Enbart det medicinska underlaget är dock inte avgörande vid bedömningen i det fall den försäkrade har möjlighet att genom förvärvsarbete försörja sig själv. En förmån som sjukersättning är inte avsedd att vara en lytesersättning utan en kompensation för sådana försörjningsekonomiska konsekvenser som har sin grund i sjukdom eller skada och det fordras att de medicinska defekterna medfört betydande konsekvenser för förmågan att försörja sig genom arbete. Det framgår av handlingarna i målet att H.G. såväl före som efter det att han sjukskrevs haft inkomster av näringsverksamhet härrörande från fastighetsförvaltning. Av hans deklarationer framgår att han, under tiden som han varit sjukskriven, haft en inkomst av näringsverksamhet som vida överstiger den inkomst han hade innan sjukskrivningen. Han har uppgett att han maximalt arbetat två timmar per vecka med näringsverksamheten. Oavsett hans ringa arbetsinsats anser länsrätten att det är denna arbetsinsats som genererat den betydande inkomsten från näringsverksamheten. Denna inkomst får således anses vara att betrakta som inkomst av eget arbete. Förutom inkomsten av näringsverksamhet har H.G. även inkomster av kapital bl.a. i form av aktieutdelning från South Estate AB, ett företag som i sin verksamhet hyr ut lokaler och maskiner och inte har några anställda. Han är firmatecknare och ordinarie styrelseledamot i bolaget. Länsrätten ifrågasätter mot denna bakgrund om kapitalinkomsten i och för sig utgör ett prov på H.G:s förvärvsförmåga. Vad gäller H.G:s möjlighet att trots sitt hälsotillstånd bereda sig inkomst genom arbete framgår att hans inkomster numera överstiger de han tidigare haft. Länsrätten finner med hänsyn härtill att hans sjukdomstillstånd inte varaktigt eller för en tid av minst ett år kan anses ha satt ned hans förmåga att försörja sig genom arbete i sådan grad att han är berättigad till sjukersättning. - Länsrätten avslår överklagandet.

H.G. överklagade länsrättens dom och yrkade att han skulle beviljas hel sjukersättning. Han vidhöll vad han tidigare anfört i länsrätten och anförde i huvudsak följande. Såväl hans egen läkare som försäkringsläkaren är ense om att hans arbetsförmåga är nedsatt under minst ett år. Den terapi som han accepterat för att öka möjligheten att komma ur sjukdomen är rekommenderad av läkarna. Hans tillstånd har vidare förvärrats sedan länsrättens dom. Det finns inte någon vaktmästare i Sverige som får 17 900-21 500 kr per månad för ett arbete som motsvarar två timmar per vecka. Att han kan ha en högre kapitalinkomst när han är sjuk beror på att hans sjukdom gör att han inte kan underhålla fastigheterna och genomföra nödvändiga reparationer. Han har av denna anledning två hus som står tomma och han har fått ersättning för skador orsakade av stormen Gudrun för återställande av stormdrabbad skog men inte kunnat använda ersättningen på grund av sin sjukdom.

Försäkringskassan ansåg att överklagandet skulle avslås.

Kammarrätten i Göteborg (2008-11-26, Bergström, Almqvist, referent, Olsson samt nämndemännen Andersson och Salander) yttrade: Kammarrätten anser att det som H.G. anfört inte föranleder annan bedömning än den länsrätten har gjort. - Kammarrätten avslår överklagandet.

H.G. överklagade kammarrättens dom och yrkade att han skulle beviljas sjukersättning. Han anförde i huvudsak följande. Det är inte hans arbetsinsats som har genererat de höga inkomsterna utan dessa är uteslutande en konsekvens av att han äger fastigheter. Hans sjukdom har medfört att inkomsterna, på kort sikt, blivit högre eftersom han inte har kunnat utföra nödvändiga reparationer.

Försäkringskassan bestred bifall till överklagandet och anförde i huvudsak följande. Sjukersättning avser inte att ersätta medicinsk invaliditet utan är avsedd att ersätta förlorad arbetsinkomst. För en försäkrad som endast kan arbeta deltid ska man göra en helhetsbedömning där hänsyn tas inte bara till hur sjukdomen påverkar förmågan att arbeta i tid räknat utan också till hur sjukdomen påverkar förmågan att skaffa sig inkomst av arbete. Det är i målet klarlagt att H.G. har utfört arbete i sin näringsverksamhet. Han har uppgett att han arbetar i den bara två timmar per vecka. Det är svårt att bedöma företagares arbetstid eftersom de själva reglerar detta. Hur sjukdomen påverkar förmågan att skaffa sig inkomst blir därför den viktigaste omständigheten vid bedömningen. H.G:s uppgivna arbetstid har genererat höga inkomster. Inkomst av passiv näringsverksamhet utgör sådan inkomst av eget arbete som enligt 3 kap. 2 § AFL kan ligga till grund för sjukpenninggrundande inkomst. H.G:s minskning av arbetstid på grund av sjukdom har inte påverkat hans förmåga att försörja sig genom arbete. Han har under åren efter insjuknandeåret (2003) haft högre inkomster än före insjuknandet. Han är därför inte berättigad till sjukersättning (jfr FÖD 1986:48).

I sistnämnda rättsfall prövade Försäkringsöverdomstolen en civilingenjörs rätt till fortsatt halvt sjukbidrag. Han hade bytt till ett annat deltidsarbete men fick i det nya arbetet en lön som kunde mäta sig med en heltidsarbetande civilingenjörs. Försäkringsöverdomstolen fann att den försäkrades sjukdomstillstånd inte kunde anses sätta ned hans förmåga att försörja sig genom arbete (arbetsförmåga).

Regeringsrätten (2010-07-20, Sandström, Eliason, Dexe, Lundin, Brickman) yttrade: Skälen för Regeringsrättens avgörande. Frågan i målet är om H.G. har rätt till hel sjukersättning fr.o.m. den 1 november 2006 trots att han vid den tiden hade en relativt hög inkomst av passiv näringsverksamhet. Det får anses ostridigt i målet att han av rent medicinska skäl uppfyllde kraven för hel sjukersättning.

Av handlingarna framgår bl.a. följande. Sedan H.G. under en tid fått sjukpenning beviljades han hel tidsbegränsad sjukersättning för perioden februari 2005-oktober 2006. År 2002, före tiden med sjukpenning och sjukersättning, uppgick hans löneinkomst till 150 000 kr. I sin deklaration för det året redovisade han också inkomst av passiv näringsverksamhet (uthyrning av egna fastigheter) men något överskott uppkom inte. För vart och ett av åren 2004 och 2005 redovisade han (efter avdrag för bl.a. avsättning till periodiseringsfond) överskott av passiv näringsverksamhet med ca 220 000 kr. Enligt H.G:s egna uppgifter arbetade han högst två timmar i veckan med fastighetsuthyrningen.

Tillämpliga bestämmelser och förarbeten

Det grundläggande kravet för rätt till sjukersättning är att den försäkrades arbetsförmåga är nedsatt med minst en fjärdedel på grund av sjukdom eller annan nedsättning av den fysiska eller psykiska prestationsförmågan (7 kap. 1 § första stycket AFL i lydelsen före den 1 juli 2008).

En försäkrad vars arbetsförmåga är helt eller i det närmaste helt nedsatt får hel sjukersättning (7 kap. 2 § AFL). I förarbetena (prop. 1997/98:111 s. 47) sägs att arbetsförmågan ska anses vara i det närmaste helt nedsatt när den är nedsatt med minst sju åttondelar.

Vid bedömningen av i vad mån arbetsförmågan är nedsatt ska man beakta den försäkrades förmåga att försörja sig själv genom sådant förvärvsarbete som är normalt förekommande på arbetsmarknaden eller genom annat lämpligt arbete som är tillgängligt för den försäkrade. Bedömningen ska göras i förhållande till ett heltidsarbete (7 kap. 3 § AFL i lydelsen före den 1 juli 2008). I förarbetena (prop. 1996/97:28 s. 22) uttalas att med uttrycket ”försörja sig själv genom arbete” avses att arbeta heltid och få en lön som överensstämmer med gällande kollektivavtal eller som i övrigt är gängse inom det nya arbetet/yrkesområdet.

Regeringsrättens bedömning

Som framgått får H.G. anses uppfylla kraven för hel sjukersättning när det gäller de rent medicinska förutsättningarna. Det får också anses stå klart att det arbete han lade ner i näringsverksamheten vid den aktuella tiden i vart fall inte uppgick till en åttondel av ett heltidsarbete. Mot den bakgrunden bör det förhållandet att den redovisade inkomsten av näringsverksamheten ökat och var relativt hög inte påverka bedömningen att hans arbetsförmåga ska anses helt eller i det närmast helt nedsatt. Något annat skäl att vägra honom den sökta ersättningen har inte kommit fram.

På grund av det anförda ska H.G:s överklagande bifallas på så sätt att han beviljas hel sjukersättning fr.o.m. den 1 november 2006. Det bör ankomma på Försäkringskassan att närmare bestämma den tidsperiod under vilken ersättning ska ges ut.

Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten upphäver underinstansernas avgöranden och förklarar att H.G. har rätt till hel sjukersättning fr.o.m. den 1 november 2006. Handlingarna i målet överlämnas till Försäkringskassan för bestämmande av den tidsperiod under vilken sjukersättning ska ges ut.

Föredragna 2010-06-02, föredragande Rönström, målnummer 813-09 (I) och 8143-08 (II)

Metadata

Domstol
Regeringsrätten
Avgörandedatum
2010-07-20
Målnummer
8143-08
Lagrum
16 kap. 7 §, 7 kap. 1 §, 2 § och 3 § lagen (1962:381) om allmän försäkring
Litteratur
Sökord
Allmän försäkring
Källa
Domstolsverket
Lagen.nu är en privat webbplats. Informationen här är inte officiell och kan vara felaktig | Ansvarsfriskrivning | Kontaktinformation