lagen.nu

RÅ 2010 ref. 1

Fråga om res judicata i ett mål om återbetalning av bostadstillägg enligt lagen om bostadstillägg till pensionärer m.fl.

Försäkringskassan beslutade den 14 och 15 september 2004 att H.S. var återbetalningsskyldig för felaktigt utbetalt bostadstillägg avseende perioderna oktober - december 2000 och juli 2001 - december 2003 med 39 216 kr respektive 47 814 kr. Försäkringskassan omprövade besluten den 29 december 2004 och ändrade därvid inte besluten. Som skäl angav kassan i huvudsak följande. Försäkringskassan har i utredning funnit att A.B. varit bosatt i H.S:s lägenhet sedan den 24 september 2000 till och med den 14 december 2003. Om de har sammanbott eller ej kan inte bevisas men H.S. och A.B. ska anses som sammanboende när det gäller beräkningen av bostadstillägg eftersom de varit folkbokförda på samma adress. Bostadskostnaden ska fördelas mellan antalet boende i lägenheten. - H.S. överklagade omprövningsbeslutet. I dom den 5 augusti 2005 (mål nr 6123-05) avslog Länsrätten i Stockholms län överklagandet. - H.S. fullföljde sin talan. I dom den 24 april 2006 (mål nr 6022-05) upphävde Kammarrätten i Stockholm länsrättens dom och Försäkringskassans beslut. Kammarrätten fann vid en sammantagen bedömning av omständigheterna i målet att utredningen inte styrkte att H.S. och A.B. levt tillsammans i H.S:s bostad under åren 2000-2003.

Försäkringskassan beslutade den 29 januari 2007 att H.S. var återbetalningsskyldig för felaktigt utbetalt bostadstillägg avseende perioderna oktober - december 2000 och juli 2001 - december 2003 med sammanlagt 126 025 kr. Försäkringskassan angav som skäl för beslutet att H.S. under de aktuella tidsperioderna inte själv bott i lägenheten utan i stället hyrt ut den i andra hand till A.B. - H.S. begärde omprövning. I omprövningsbeslut den 21 maj 2007 ändrade inte Försäkringskassan sitt beslut om återbetalning.

H.S. överklagade omprövningsbeslutet. Länsrätten i Stockholms län undanröjde genom beslut den 17 augusti 2007 kassans omprövningsbeslut. Länsrätten angav i huvudsak följande skäl. Försäkringskassan har beslutat om återbetalningsskyldighet för H.S. för felaktigt utbetalt bostadstillägg för samma tid och på samma grunder, det vill säga gällande samma sak, som i det tidigare beslutet som upphävts av kammarrätten genom lagakraftvunnen dom. Anledningen till Försäkringskassans beslut är att kassan anser ett förhållande vara styrkt som inte ansågs vara styrkt i det tidigare målet i kammarrätten. Frågan om återbetalningsskyldighet kan emellertid prövas på nytt först efter att Försäkringskassan beviljats resning efter ansökan hos Regeringsrätten.

Försäkringskassan överklagade och yrkade att kammarrätten skulle upphäva länsrättens beslut och fastställa Försäkringskassans beslut, alternativt återförvisa målet till länsrätten för prövning i sak. Kassan anförde till stöd för sitt överklagande i huvudsak följande. Den grund som Försäkringskassan åberopat i sitt beslut om återbetalning, dvs. att den bostad som H.S. angett att hon bott i och därför erhållit bostadstillägg för varit uthyrd aktuella tider, är inte samma grund som åberopats i det tidigare beslutet om återbetalning och som upphävts av kammarrätten, dvs. att H.S. levt tillsammans med en annan person under åren 2000-2003.

H.S. bestred bifall till överklagandet.

Kammarrätten i Stockholm (2008-12-17, Schött, Svensson, Berselius, referent) yttrade: Försäkringskassan har grundat sitt beslut om återbetalning den 21 maj 2007 på att H.S. - till skillnad från vad hon anfört i ansökan om bostadsbidrag beträffande de i målet aktuella tidsperioderna - har hyrt ut sin lägenhet i andra hand och inte därvid själv bott i den. Enligt Försäkringskassan har denna oriktiga uppgift medfört att bostadstillägg lämnats felaktigt. Den i kassans beslut från år 2007 behandlade frågan avser emellertid enligt kammarrättens bedömning inte samma "sak" som slutligt avgjorts genom kammarrättens dom i april 2006, nämligen om H.S. sammanbott med annan i lägenheten och därmed skulle ha lämnat oriktiga uppgifter i sina ansökningar om bostadsbidrag som inneburit att hon lämnats bostadsbidrag med för högt belopp. Det förhållandet att de båda avgörandena avser fråga om återbetalning av bostadsbidrag för samma tidsperioder föranleder inte någon annan kammarrättens bedömning. Kammarrätten finner således att länsrätten inte haft fog för att undanröja Försäkringskassans omprövningsbeslut av den 21 maj 2007 på grund av res judicata. - Kammarrätten undanröjer länsrättens beslut och visar målet åter till länsrätten för fortsatt handläggning.

H.S. överklagade hos Regeringsrätten och yrkade att kammarrättens beslut skulle undanröjas och att länsrättens beslut den 17 augusti 2007 skulle fastställas. Hon anförde bl.a. följande. Regeringsrätten har i RÅ 2002 ref. 61 uttalat att i socialförsäkringsmål bör förvaltningsdomstols lagakraftvunna avgörande tillmätas sådan negativ rättskraft att det utgör hinder för ny prövning av samma sak. Principen om negativ rättskraft gäller också i förhållande till Försäkringskassan. Det nya ärendet avser samma person, samma tidsperiod, samma bostad och samma pengar. Försäkringskassan anser att ”nya uppgifter framkommit” vilket visar att även Försäkringskassan tycker att det är fråga om samma sak som prövats tidigare.

Försäkringskassan bestred bifall till överklagandet och anförde bl.a. följande. Den i Försäkringskassans beslut från år 2007 behandlade frågan utgör inte samma sak som avgjorts genom kammarrättens dom år 2006. Saken bestäms, förutom av det återkrävda beloppets storlek och den tid återkravet avser, även av det beskrivna händelseförloppet. Att H.S. inte själv bott i lägenheten och att kravet på återbetalning avser ett högre belopp än i den tidigare processen utgör ett annat händelseförlopp än det som var aktuellt i det tidigare avgörandet.

Regeringsrätten (2010-01-11, Billum, Hamberg, Knutsson) yttrade: Skälen för Regeringsrättens avgörande. Enligt 30 § lagen (2001:761) om bostadstillägg till pensionärer m.fl. ska Försäkringskassan besluta om återbetalning bl.a. om den som uppburit bostadstillägget genom att lämna oriktiga uppgifter eller genom att underlåta att fullgöra sin uppgifts- eller anmälningsskyldighet har orsakat att bostadstillägget har lämnats felaktigt eller med ett för högt belopp.

Vid omprövning den 29 december 2004 beslutade Försäkringskassan att från H.S. återkräva sammanlagt 87 030 kr avseende bostadstillägg som utgått med för högt belopp under perioderna oktober - december 2000 och juli 2001 - december 2003. Grunden för beslutet var att en annan person varit folkbokförd på samma adress som H.S. och att bostadskostnaden därför skulle fördelas mellan dem. H.S. var därmed berättigad till bostadstillägg med lägre belopp än vad som betalats ut till henne som ensamstående. I dom den 24 april 2006 fann kammarrätten att det inte var styrkt att H.S. levt tillsammans med en annan person under den aktuella tiden. Eftersom skäl för återbetalningsskyldighet på av Försäkringskassan åberopad grund inte visats upphävde kammarrätten beslutet om återkrav.

Vid omprövning den 21 maj 2007 beslutade Försäkringskassan att återkräva utgivet bostadstillägg för samma period som tidigare med sammanlagt 126 025 kr. Som grund för beslutet angavs denna gång att H.S. under den aktuella tiden hyrt ut sin lägenhet till en annan person och av detta skäl inte varit berättigad till bostadstillägg. Länsrätten ansåg att beslutet avsåg samma sak som avgjorts genom kammarrättens dom den 24 april 2006 och undanröjde kassans beslut. Kammarrätten kom till motsatt utgång och återförvisade, genom det nu överklagade beslutet, målet till länsrätten för fortsatt handläggning.

Regeringsrätten gör följande bedömning.

Regeringsrätten har i rättsfallet RÅ 2002 ref. 61 - med hänsyn till bl.a. förvaltningsprocessens tvistemålsliknande karaktär i socialförsäkringsmål - slagit fast att en förvaltningsdomstols lagakraftvunna avgörande i socialförsäkringsmål har sådan negativ rättskraft att det utgör hinder mot en ny prövning av samma sak. Mål om bostadstillägg är att hänföra till socialförsäkringsmål. Vad nu sagts innebär att en förutsättning för att Försäkringskassan ska ha haft rätt att fatta det nu aktuella återkravsbeslutet är att detta beslut inte gäller samma sak som det beslut som prövades av kammarrätten genom domen i april 2006. Av avgörande betydelse för denna fråga är om det nya beslutet baserar sig på ett annat händelseförlopp än det som låg till grund för det tidigare beslutet.

De två återkravsbesluten gäller samma bostadstillägg och samma tidsperiod men skiljer sig åt i viktiga hänseenden. Det första beslutet baserade sig på uppgifter om att en annan person hade bott i H.S:s lägenhet under den aktuella tiden. Däremot ifrågasattes inte att H.S. själv hade bott där och därmed inte heller att hon i och för sig varit berättigad till bostadstillägg, om än med ett lägre belopp än vad som utbetalats till henne. Till grund för det andra beslutet låg information om att H.S. hade hyrt ut lägenheten i andra hand och att hon själv inte hade bott i den. Mot denna bakgrund ansågs hon över huvud taget inte berättigad till bostadstillägg. Huruvida någon annan person hade bott i lägenheten och i så fall vem var därvid utan betydelse. Av det anförda framgår att det är skilda händelseförlopp som lagts till grund för de båda besluten. Det förhållandet att besluten avser samma tidsperiod och delvis samma belopp medför ingen annan bedömning. Det nu aktuella beslutet avser således inte samma sak som rättskraftigt avgjorts genom kammarrättens dom i april 2006. Som kammarrätten funnit saknade länsrätten därmed fog för att undanröja Försäkringskassans beslut den 21 maj 2007 på grund av res judicata. H.S:s överklagande ska således avslås.

Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten avslår överklagandet.

Regeringsråden Nordborg och Jermsten var av skiljaktig mening och anförde: Vi är ense med majoriteten fram till sista stycket under ”Skälen för Regeringsrättens avgörande”. Vi anser att skälen därefter borde ha haft följande lydelse. - De två återkravsbesluten gäller samma bostadstillägg och samma tidsperioder men skiljer sig åt såtillvida att utgivet bostadstillägg vid det första tillfället endast återkrävts delvis medan hela det utbetalda beloppet återkrävts genom det senare beslutet. - H.S. har, enligt vad Försäkringskassan gör gällande, låtit en annan person bo i sin lägenhet utan att anmäla detta till kassan. Försäkringskassan har vid det första beslutet gjort ett antagande om att H.S. varit sammanboende med annan person medan kassan vid det andra beslutstillfället angett att H.S. över huvud taget inte bott i lägenheten. Detta har medfört att det som lagts H.S. till last beloppsmässigt skiljer sig åt mellan besluten. Själva händelseförloppet är dock detsamma (jfr RÅ 1993 ref. 76). Att återkravet i det ena fallet kommit att gälla en del av det utgivna bidraget och i det andra fallet hela beloppet förändrar inte detta. Regeringsrätten finner därför att Försäkringskassans beslut om återkrav daterat den 21 maj 2007 gäller samma sak som rättskraftigt avgjorts av kammarrätten genom domen i april 2006. Länsrätten har därmed gjort rätt som undanröjt Försäkringskassans beslut. Överklagandet ska således bifallas.

Föredraget 2009-11-11, föredragande Rönström, målnummer 1279-09

Metadata

Domstol
Regeringsrätten
Avgörandedatum
2010-01-11
Målnummer
1279-09
Lagrum
30 § och 32 § lagen (2001:761) om bostadstillägg till pensionärer m.fl.
20 kap. 10 § lagen (1962:381) om allmän försäkring
Rättsfall
RÅ 2002 ref. 61
RÅ 1993 ref 76
Litteratur
Von Essen i FT 2003 s. 503
Sökord
Allmän försäkring
Förvaltningsprocess övriga frågor
Källa
Domstolsverket
Lagen.nu är en privat webbplats. Informationen här är inte officiell och kan vara felaktig | Ansvarsfriskrivning | Kontaktinformation