lagen.nu

RÅ 2009 ref. 76

Fråga om skydd för sjukpenninggrundande inkomst enligt den s.k. tremånadersregeln.

S.E. var anställd hos Bengtsfors kommun under perioden den 24 juli 2002 - den 30 juni 2004. Den 21 juni - den 12 oktober 2004 var hon anmäld som arbetssökande hos arbetsförmedlingen. Den 1 september - den 31 december 2004 och den 3 - 5 januari 2005 hade hon en tidsbegränsad anställning hos Stockholms stad. Hon anmälde sig åter som arbetssökande hos arbetsförmedlingen den 1 februari 2005. Den 7 mars 2005 genomgick hon en knäoperation och var sedan sjukskriven till den 6 april 2005, varefter hon tillträdde en ny anställning.

Försäkringskassan beslutade att fastställa S.E:s sjukpenninggrundande inkomst (SGI) till noll kronor från och med den 7 mars 2005. Försäkringskassan motiverade beslutet enligt följande. I vissa situationer kan en försäkrad som inte har någon inkomst av eget arbete ändå få behålla sin tidigare fastställda SGI. Ett exempel på sådan SGI- skyddad tid är avbrott i förvärvsarbetet under högst tre månader i följd, s.k. efterskyddstid. Tremånadersperioden räknas fr.o.m. den dag då en försäkrad inte längre bedriver det förvärvsarbete som legat till grund för SGI:n. Om ett sådant SGI-skydd förelegat under tre månader sänks SGI:n till noll kronor om den försäkrade inte återgår i förvärvsarbete eller omfattas av annat SGI-skydd, exempelvis genom att anmäla sig som arbetssökande hos arbetsförmedlingen. För att en försäkrad åter skall omfattas av tremånadersregeln krävs att han eller hon återgått i arbete och har för avsikt att arbeta under minst sex månader i följd. Att S.E. under perioderna den 1 september - den 31 december 2004 och den 3 - 5 januari 2005 har varit tillfälligt anställd av Stockholms stad bedöms inte innebära att hon skall omfattas av fortsatt SGI-skydd. Fram till att arbetet vid Stockholms stad upphörde var dock SGI:n skyddad genom att hon antingen var anmäld som arbetssökande hos arbetsförmedlingen eller hade inkomst av eget arbete.

S.E. överklagade Försäkringskassans beslut hos länsrätten och yrkade att hennes SGI skulle bestämmas till 500 000 kr från och med den 7 mars 2005. Till stöd för sin talan anförde hon i huvudsak följande. Försäkringskassans bedömning beträffande tremånadersregeln innebär att den som endast anställs för viss tid (vikariat eller projektanställning) kortare än sex månader har en från socialförsäkringssynpunkt mycket osäker situation trots kontinuerligt arbete. Efter den 5 januari 2005 sökte hon arbete aktivt och var också på flera intervjuer även om hon inte blev registrerad hos arbetsförmedlingen förrän den 1 februari 2005.

Länsrätten i Göteborg (2006-03-02, ordförande Hasselberg) yttrade: Sjukpenninggrundande inkomst är den årliga inkomst i pengar som en försäkrad kan antas komma att tills vidare få för eget arbete här i landet. Vid beräkningen av sjukpenninggrundande inkomst bortses från sådan inkomst av anställning och annat förvärvsarbete som överstiger sju och en halv gånger prisbasbeloppet (3 kap. 2 § lagen [1962:381] om allmän försäkring, AFL). - Vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst skall endast sådan inkomst beaktas som en försäkrad kan antas komma att tills vidare åtnjuta 1. av eget arbete under minst sex månader i följd, 2. av årligen återkommande arbete (1 § Riksförsäkringsverkets föreskrifter [RFFS 1998:12] om sjukpenninggrundande inkomst). - Sjukpenningförsäkringen skall omprövas när, såvitt här är av intresse, Försäkringskassan fått kännedom om att den försäkrades inkomstförhållanden eller andra omständigheter har undergått ändring av betydelse för rätten till sjukpenning eller för sjukpenningens storlek. Ändring skall gälla från och med den dag då anledningen till ändringen uppkommit. Den sjukpenninggrundande inkomst som ändras enligt ovan får dock läggas till grund för ersättning tidigast från och med första dagen i den ersättningsperiod som inträffar i anslutning till att Försäkringskassan fått kännedom om inkomständringen (3 kap. 5 § första och andra stycket AFL). - Den sjukpenninggrundande inkomsten får sänkas lägst till vad den skulle ha varit närmast dessförinnan om Försäkringskassan känt till samtliga förhållanden för tid då en försäkrad är arbetslös. Förutsättningen för att skyddsbestämmelsen skall gälla är att den försäkrade är beredd att anta erbjudet arbete i en omfattning som svarar mot den fastställda sjukpenninggrundande inkomsten samt aktivt söker sådant arbete och är anmäld som arbetssökande hos den offentliga arbetsförmedlingen (förordningen [2000:1418] om tillämpningen av vissa skyddsbestämmelser för sjukpenninggrundande inkomst vid studier eller arbetslöshet). - Den fastställda sjukpenninggrundande inkomsten skall inte sänkas bl.a. för den som avbryter sitt förvärvsarbete. Skyddet mot sänkning gäller under högst tre månader oavsett om avsikten är att förvärvsavbrottet skall pågå under längre tid (3 § RFFS 1998:12). - Länsrätten gör följande bedömning. - I målet är ostridigt att S.E. till och med den 5 januari 2005 omfattades av s.k. SGI-skydd för den SGI som inkomsten från arbetet vid Bengtsfors kommun berättigade till. Frågan i målet är om hennes rätt till SGI också därefter, sedan hon avslutat anställningen hos Stockholms stad, omfattades av fortsatt skydd med följden att SGI bort fastställas i samband med att hon gjorde sjukanmälan den 7 mars 2005. - Av bestämmelserna i 3 kap. 5 § första och andra stycket AFL följer att en rekonstruktion av förhållandena skall göras när en försäkrad gör anspråk på sjukpenning och någon aktuell SGI inte är bestämd. I varje skede av rekonstruktionen skall då en rätt till en viss SGI vara likställd med en faktiskt fastställd SGI. Detta medför att en tänkt SGI åtnjuter samma skydd som en faktiskt fastställd SGI och även att Försäkringskassan vid rekonstruktionen inte skall förutsätta omprövningar av sjukpenningförsäkringen som inte skulle ha företagits om en aktuell SGI varit bestämd. - Som framgått innebar S.E:s arbete i Bengtsfors kommun en inkomst som avsevärt översteg den högsta möjliga SGI:n enligt AFL. Det har inte framkommit annat än att inkomsten från arbetet för Stockholms stad på årsbasis översteg den maximala SGI:n i än högre grad. Inkomstförhållandena har således i det skedet inte undergått ändring av betydelse för rätten till sjukpenning eller för sjukpenningens storlek. SGI-skydd har ostridigt förelegat för tiden mellan de båda anställningarna. Inte heller i övrigt har det framkommit omständigheter som vid den tidpunkten påverkade rätten till sjukpenning eller sjukpenningens storlek. Fram till och med den 5 januari 2005 har det således inte funnits anledning att ompröva den tänkta SGI som grundar sig på inkomst från de båda nämnda arbetena. Följaktligen har det heller inte funnits anledning att beräkna någon ny SGI med stöd av bestämmelserna i 1 § RFFS 1998:12. S.E. var sålunda per den 5 januari 2005 berättigad till en SGI på grundval av de tidigare inkomsterna. Hon avbröt därefter sitt förvärvsarbete. Enligt 3 § RFFS 1998:12 skall den fastställda SGI:n för den som avbryter sitt förvärvsarbete under högst tre månader inte sänkas, s.k. efterskydd. Bestämmelsens utformning ger inte stöd för att efterskyddet konsumeras genom tidigare kortare avbrott i arbetet. Inte heller ger utformningen stöd för att ett villkor för efterskyddet är att det senaste arbetet självständigt kan ligga till grund för en SGI. Den SGI som S.E. var berättigad till när hon avbröt det senaste arbetet skall därför anses vara omfattad av tre månaders efterskydd. Eftersom hon gjorde anspråk på sjukpenning inom tre månader från den tidpunkten och även genom att anmäla sig som arbetssökande hos arbetsförmedlingen kom i åtnjutande av annat SGI-skydd före sjukanmälan har hon rätt till SGI med hänsyn till de tidigare inkomsterna. Som framgått kan SGI inte bestämmas till högre belopp än 7,5 gånger prisbasbeloppet, som var 39 400 kr år 2005. S.E:s SGI skall därför fastställas till 295 500 från och med den 7 mars 2005. - Länsrätten upphäver Försäkringskassans beslut och bestämmer S.E:s sjukpenninggrundande inkomst till 295 500 kr från och med den 7 mars 2005. Handlingarna överlämnas till Försäkringskassan för erforderlig handläggning.

Försäkringskassan överklagade och yrkade att kammarrätten skulle upphäva länsrättens dom och fastställa kassans beslut . Kassan anförde i huvudsak följande. I Riksförsäkringsverkets vägledning 2004:5 Sjukpenninggrundande inkomst - och årsarbetstid konstateras bl.a. under rubriken SGI-skydd vid förvärvsavbrott (kapitel 7) att en försäkrad som inom tre månader efter att förvärvsarbetet avbrutits går in i en period med annat SGI-skydd än tremånadersskyddet omfattas av fortsatt SGI- skydd. I de fall personen redan befunnit sig i en skyddad period under längre tid än tre månader anses däremot SGI-skyddet enligt tremånadersregeln vara förbrukat. En sådan person kan därför inte vid fortsatt förvärvsavbrott vara skyddad enligt tremånadersregeln. Det betyder att om personen har haft ett SGI-skydd under tre månader sänks SGI till noll kronor om han eller hon inte återgår i arbete eller omfattas av annat SGI-skydd. För att personen åter ska kunna omfattas av tremånadersregeln krävs att han eller hon återgått i arbete och kan antas komma att få inkomster av eget arbete under minst sex månader i följd. - S.E. omfattades av SGI-skydd i tre månader från det att hon avbröt arbetet hos Bengtsfors kommun den 30 juni 2004. Därefter är SGI- skyddet enligt tremånadersregeln förbrukat. För att hon åter ska kunna omfattas av tremånadersskyddet krävs att hon återgått i arbete och kan antas komma att få inkomster av eget arbete under minst sex månader i följd. Anställningen vid Stockholms stad var tidsbegränsad under fyra månader och upphörde den 5 januari 2005. Det var således en tillfällig anställning för en kortare tid än sex månader. S.E. var arbetslös fr.o.m. den 6 januari 2005 men anmälde sig på arbetsförmedlingen först den 1 februari 2005. Genom att hon inte anmälde sig på arbetsförmedlingen i direkt anslutning till att arbetet upphörde har hon inte visat att det var hennes avsikt att förvärvsarbeta i sex månader. Det innebär att hon inte har kvalificerat sig för ett nytt SGI-skydd enligt tremånadersregeln. - För att S.E. ska kunna omfattas av SGI-skydd på grund av arbetslöshet krävs att hon anmälde sig som arbetssökande på arbetsförmedlingen första vardagen efter att arbetet upphört, dvs. fredagen den 7 januari 2005. Genom att hon anmälde sig först den 1 februari 2005 uppstår det ett glapp i SGI-skyddet. Hon uppfyller därmed inte villkoren för SGI-skydd på grund av arbetslöshet.

S.E. anförde i huvudsak följande. Försäkringskassan uttalar sig om hennes avsikt beträffande förvärvsarbete utan att vid något tillfälle ha ställt fråga till henne därom. Hennes avsikt har alltid varit att arbeta heltid fram till ålderspension under förutsättning att sådan anställning erhålles. Den 5 januari 2005 arbetade hon sin sista dag i en stadsdelsförvaltning i Stockholm. Klockan 11.45 samma dag försökte hon komma i kontakt med arbetsförmedlingen vilket visade sig vara omöjligt, då verksamheten stänger klockan 11.30 helgdagsaftnar. Inte ens den nationella kundtjänsten var personbemannad. Dagen därpå reste hon på semester. A-kassan tillåter att människor tar semester men inte att man uppbär arbetslöshetsersättning under semester. Efter hemkomsten från semestern var hon på två anställningsintervjuer och det uppstod ett par dagars dröjsmål innan hon den 1 februari 2005 registrerade sig på arbetsförmedlingen. - De uppehåll som redovisas har inte någon gång överstigit tre månader.

Försäkringskassan anförde därefter i huvudsak följande. I SGI-vägledningen anges att ett avbrott i arbetssökandet på fem veckor per kalenderår för semester torde kunna tillåtas utan att SGI påverkas. Förutsättningen för att en arbetslös person ska kunna anses göra ett avbrott i arbetssökandet för semester, och därmed eventuellt omfattas av SGI-skydd, är dock att personen ska vara arbetslös och anmäld som arbetssökande vid tidpunkten för avbrottet. Då S.E. inte var anmäld som arbetssökande när hon åkte på semester omfattas hon inte av något SGI- skydd.

Kammarrätten i Göteborg (2007-05-22, Nordberg, Nilsson, referent, Asplund samt nämndemännen Johansson och Lidén) yttrade: Tillämpliga regler framgår av länsrättens dom. - I målet är fråga om Försäkringskassan haft fog för att besluta att S.E. inte omfattas av något SGI-skydd för tid efter den 5 januari 2005 samt fastställa SGI till noll kronor från och med den 7 mars 2005. - Kammarrätten gör följande bedömning. - I målet är ostridigt att S.E:s fastställda SGI från arbetet i Bengtsfors kommun varit skyddad för hela perioden mellan de båda anställningarna och fram till att hon avslutade anställningen hos Stockholms stad den 5 januari 2005. - I sitt överklagande hänvisar Försäkringskassan till vägledningen 2004:5 och anför att en person som har haft ett SGI-skydd under tre månader får sin SGI sänkt till noll kronor om han eller hon inte återgår i arbete eller omfattas av annat SGI-skydd. För att personen åter ska kunna omfattas av tremånadersregeln krävs att han eller hon återgått i arbete och kan antas komma att få inkomster av eget arbete under minst sex månader i följd. Eftersom S.E:s SGI varit skyddad fram till den 5 januari 2005 och hon således inte har blivit nollplacerad utan fått behålla sin SGI grundad på anställningen vid Bengtsfors kommun, blir dock enligt kammarrättens mening nyss nämnda krav inte aktuella. Kammarrätten anser inte att det finns något utrymme att i 3 § första stycket tredje punkten RFFS 1998:12 tolka in att tremånadersregeln konsumeras genom kortare avbrott som inte påverkat fastställd och skyddad SGI. - S.E:s SGI skall således anses vara omfattad av tremånadersregeln då hon avbryter sitt förvärvsarbete den 5 januari 2005. Då S.E. anmälde sig som arbetssökande på arbetsförmedlingen den 7 februari 2005, således inom tremånadersperioden, är hennes SGI skyddad och skall bestämmas med utgångspunkt från hennes tidigare inkomster. - Kammarrätten avslår överklagandet.

Försäkringskassan överklagade och yrkade att Regeringsrätten skulle upphäva länsrättens och kammarrättens domar och fastställa kassans beslut. Försäkringskassan anförde bl.a. följande. Målet gäller tolkningen av den s.k. tremånadersregeln i 3 § RFFS 1998:12. Kassan har, till skillnad från domstolarna, tolkat den bestämmelsen på så sätt att skyddet mot en sänkning av SGI:n kan tillämpas endast vid förvärvsavbrott från det arbete och den inkomst som har legat till grund för aktuell SGI. SGI-skyddet enligt bestämmelsen ska anses förbrukat om en försäkrad redan har befunnit sig i en SGI-skyddad period under längre tid än tre månader. Tolkningen återges i Försäkringskassans vägledning 2004:5 (version 2) Sjukpenninggrundande inkomst - och årsarbetstid, avsnitt 7.7.1. - S.E. har avbrutit sitt förvärvsarbete i den mening som avses i bestämmelsen i juni 2004 när hon slutade sitt arbete hos Bengtsfors kommun och inte den 5 januari 2005 som domstolarna anser. Hon har för tiden efter förvärvsavbrottet haft SGI-skydd som arbetslös och arbetssökande t.o.m. den 5 januari 2005. Under denna tid har hennes tremånadersskydd förbrukats. Efter de tillfälliga anställningarna hos Stockholms stad ställde hon sig till arbetsmarknadens förfogande först den 1 februari 2005. Det fanns därför fog för att fastställa hennes SGI till noll kronor.

S.E. bestred bifall till överklagandet och anförde bl.a. följande. Lagstiftaren har inte haft någon intention att utestänga individer från rätten till sjukpenning eller från en sjukpenninggrundande inkomst på grund av att de har eller har haft visstidsanställningar, inte heller om de har haft uppehåll mellan sina anställningar. Sjukpenningrätten är inte knuten till en tillsvidareanställning.

Regeringsrätten (2009-12-08, Sandström, Brickman, Ståhl) yttrade: Skälen för Regeringsrättens avgörande. I 3 kap. 2 § AFL föreskrivs att SGI är den årliga inkomst i pengar som en försäkrad kan antas komma att få tills vidare för eget arbete här i landet.

Enligt 1 § RFFS 1998:12 ska vid beräkning av SGI endast sådan inkomst beaktas som en försäkrad kan antas komma att få tills vidare för eget arbete under minst sex månader i följd eller för eget årligen återkommande arbete.

Vid inkomstförändringar är huvudregeln att den som förlorar sin inkomst av förvärvsarbete eller får en lägre sådan inkomst inte har rätt att behålla sin SGI. För vissa fall finns emellertid skyddsregler som innebär att en fastställd SGI inte får sänkas trots att förvärvsinkomsten upphör eller sjunker. En del av dessa skyddsregler avser särskilda situationer, t.ex. att den försäkrade får sjukpenning, är föräldraledig eller deltar i ett arbetsmarknadspolitiskt program. Ett generellt undantag från huvudregeln är den s.k. tremånadersregeln i 3 § RFFS 1998:12. Där föreskrivs att SGI inte ska sänkas när den försäkrade avbryter sitt förvärvsarbete under högst tre månader i följd, oavsett om avsikten är att förvärvsavbrottet ska pågå längre tid.

Frågan i målet är om tremånadersregeln var tillämplig när S.E. slutade sin anställning i Stockholm.

Tremånadersregeln innehåller inget uttryckligt krav på att det förvärvsarbete som avbryts ska vara av viss karaktär eller varaktighet. Däremot talar systematiska skäl för att 3 § i de nämnda föreskrifterna ska läsas som en precisering av bestämmelsen i 1 § och att tremånadersskyddet således är knutet till förvärvsarbete som kan ligga till grund för ett beslut om SGI. Till detta kommer att en annan tolkning innebär att en försäkrad genom upprepade korta förvärvsarbeten kan få sin SGI skyddad utan någon tidsbegränsning. En sådan ordning skulle strida mot den grundläggande principen att sjukpenningförsäkringen ska ge ett skydd mot förlorad arbetsinkomst.

Tremånadersskyddet förutsätter alltså att avbrottet sker i sådant förvärvsarbete som kan ligga till grund för ett beslut om SGI. Avgörande för frågan om S.E. hade rätt att behålla sin SGI när hon slutade sin anställning i Stockholm är därför om denna anställning ska anses sjukpenninggrundande.

Ett beslut om SGI ska baseras på ett antagande om en framtida inkomst. Det har förutsatts att kortare arbetslöshetsperioder inte ska föranleda någon ändring av sjukpenningförsäkringen, om de inte kan beräknas bli mera regelbundet återkommande (jfr SOU 1952:39 s. 173).

I Försäkringsöverdomstolens praxis har även anställningar som varit begränsade till kortare perioder än sex månader grundat rätt till SGI om den försäkrade har haft för avsikt att fortsätta förvärvsarbeta sedan anställningen upphört (se FÖD 1988:50 och där anmärkta rättsfall).

S.E. har uppgett att hon när hon tillträdde sin anställning i Stockholm den 1 september 2004 hade för avsikt att fortsätta arbeta heltid även efter anställningstidens slut. Det framgår också av utredningen att S.E. hade en fast förankring på arbetsmarknaden sedan trettio år och det finns inte skäl att ifrågasätta hennes avsikt. Hennes inkomst av anställningen är därför sjukpenninggrundande och ger henne rätt till tre månaders SGI-skydd.

Eftersom S.E. på grund av det anförda omfattades av SGI-skydd med stöd av tremånadersregeln när hon blev sjukskriven den 7 mars 2005 har Försäkringskassan inte haft anledning att sänka hennes SGI till noll kronor från och med den dagen. Överklagandet ska därför avslås.

Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten avslår överklagandet.

Regeringsråden Eliason och Lundin var av skiljaktig mening och anförde: Vi delar majoritetens uppfattning att tremånadersskyddet förutsätter att avbrottet inträffar i sådant förvärvsarbete som kan ligga till grund för ett beslut om SGI. Vi anser däremot inte att utredningen medger slutsatsen att S.E:s anställning i Stockholm var sjukpenninggrundande. Överklagandet ska därför bifallas.

Föredraget 2009-10-14, föredragande Rönström, målnummer 4536-07

Metadata

Domstol
Regeringsrätten
Avgörandedatum
2009-12-08
Målnummer
4536-07
Lagrum
3 kap. 2 § lagen (1962:381) om allmän försäkring
3 § Riksförsäkringsverkets föreskrifter (RFFS 1998:12) om sjukpenninggrundande inkomst
Litteratur
SOU 1952:39 s. 173
Sökord
Allmän försäkring
Källa
Domstolsverket
Lagen.nu är en privat webbplats. Informationen här är inte officiell och kan vara felaktig | Ansvarsfriskrivning | Kontaktinformation