lagen.nu

RÅ 2007 ref. 83

En Marie Curie-stipendiat som bedrivit forskning vid ett svenskt universitet har ansetts omfattas av den arbetsbaserade socialförsäkringen.

J.M. uppbar ett Marie Curie-stipendium för tiden den 1 januari 2001 - den 31 december 2002 för forskning vid Lunds universitet. Skåne läns allmänna försäkringskassa ansåg att ett Marie Curie-stipendium inte var en inkomst av förvärvsarbete och beslutade att hon inte omfattades av den arbetsbaserade försäkringen och att hon därmed inte hade rätt till föräldrapenning över garantinivån.

J.M. överklagade beslutet och yrkade att länsrätten skulle upphäva det. Försäkringskassan bestred bifall.

Länsrätten i Skåne län (2002-11-29, ordförande Olofsson) yttrade: I 3 kap. 4 § socialförsäkringslagen (1999:799), SofL, stadgas bl.a. att den som bl.a. arbetar i Sverige är försäkrad för föräldrapenning över garantinivå. - I 3 kap. 13 § ovan nämnda lag stadgas bl.a. att den som uppbär stipendium som enligt 11 kap. 46 § inkomstskattelagen (1999:1229) skall tas upp som intäkt i inkomstslaget tjänst är försäkrad för inkomstgrundad ålderspension enligt lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension och tilläggspension i form av förtidspension och efterlevandepension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.--- Länsrätten gör följande bedömning. - Den som förvärvsarbetar i verksamhet i Sverige är bl.a. försäkrad för föräldrapenning över garantinivå. J.M. har beviljats ett Marie Curie-Fellow stipendium från EU för tiden den 1 januari 2001 till den 31 december 2002 för forskning vid Lunds universitet på post.doc.nivå. Detta stipendium betalades ut av Lunds universitet, som gjorde skatteavdrag samt erlade sociala avgifter. Den som erhåller Marie Curie-stipendium bör, av vad som framkommer av förarbetena, inte enligt SofL likställas med den som förvärvsarbetar i verksamhet i Sverige och således inte vara försäkrad för föräldrapenning utöver garantinivån. Denna slutsats förstärks genom att det i SofL införts vissa särskilda bestämmelser som reglerar försäkringstillhörigheten i speciella situationer där en person skall kunna vara försäkrad trots att personen inte har något reguljärt arbete (undantagsfall), varvid anges att bl.a. den som erhåller Marie Curie- stipendium bör vara försäkrad för pensionsrätt beräknad på det beloppet. Således har försäkringskassan haft fog för sitt beslut att J.M. inte omfattas av den arbetsbaserade försäkringen för föräldrapenning över garantinivå fr.o.m. den 4 oktober 2001 (under tid J.M. var beviljad Marie Curie-stipendium). Vad J.M. anfört att om att hon i stället retroaktivt anställts från den dag hon knöts till universitetet som forskare och erhöll Marie Curie-stipendium föranleder ingen annan bedömning. Inte heller i övrigt har framkommit skäl att ändra försäkringskassans beslut. - Länsrätten avslår överklagandet.

J.M. överklagade och yrkade att kammarrätten skulle upphäva länsrättens dom och återförvisa målet till försäkringskassan för vidare handläggning. Hon anförde bl.a. följande. Hon gör i första hand gällande att hon genom det ingångna anställningsavtalet omfattas av den arbetsbaserade försäkringen för föräldrapenning över lägstanivån fr.o.m. den 4 oktober 2001 och i andra hand att hon enligt EG-rätten omfattas av motsvarande förmåner. Eftersom det svenska socialförsäkringssystemet inte medger personer, som uppbär Marie Curie Individual Fellowship (Marie Curie-stipendium) inom det femte ramprogrammet, försäkring för föräldrapenning utöver lägstanivån blev hon anställd vid Lunds universitet. Detta var en åtgärd i syfte att fullfölja den svenska statens och Lunds universitets åtagande att bereda Marie Curie- stipendiaterna samma rätt till sociala förmåner som en i värdlandet anställd arbetstagare. Förfarandet är förankrat inom EU (se prop. 1996/97:173). Den omständigheten att anställningsavtalet har träffats retroaktivt gör inte avtalet mindre värt, eftersom förhållandet mellan Lunds universitet och henne är att jämställa med förhållandena mellan parterna i ett anställningsavtal. Finansieringen av anställningen är inte styrande vid bedömningen av om ett anställningsförhållande är för handen eller inte. Anställningens innehåll av forskning och egen förkovran är långt ifrån unikt. Universitet anställer studenter, vars enda uppgift är att fullfölja sin forskarutbildning fram till licentiat- eller doktorsexamen i s.k. doktorandanställningar. - Den aktuella situationen är fullt jämförbar med att en forskningsstiftelse efter utlysning delar ut ett stipendium till en enskild sökande för finansiering av forskarutbildning, alternativt efter ansökan beviljar en institution ett forskningsanslag som innebär finansiering av en doktorandanställning i ett projekt. Hon hade i sin anställning vid universitetet ett arbetsinnehåll och en arbetssituation fullt jämförbar med en forskare med en anställning finansierad av externa forskningsanslag. Det civilrättsliga arbetstagarbegreppet är tvingande. Finansiering är i Sverige ett faktum av underordnad betydelse vid en bedömning av om ett arbetstagar-arbetsgivarförhållande är för handen. Hon bör därför rimligtvis omfattas av rådets förordning (EEG) nr 1408/71. - Marie Curie-stipendierna är en del av EU:s forskningsprogram. Hon antogs under EU:s femte ramprogram. Villkoren för detta ramprogram fastslås främst i Europaparlamentets och rådets beslut nr 182/1999/EG den 22 december 1998, i rådets beslut (1999/65/EG) den 22 december 1998 och (1999/173/EG) den 25 januari 1999 samt i kommissionens förordning (EG) nr 996/1999 den 11 maj 1999. Baserat på villkoren i dessa dokument har arbetsprogram och modellavtal för Marie Curie-stipendiater utarbetats. Sverige har som medlemsland i EU accepterat inte bara nämnda beslut och förordning utan även arbetsprogram och modellavtal. Enligt arbetsprogrammet skall varje part - den part som träffar avtal med kommissionen om att ta emot en Marie Curie-stipendiat - garantera att den antagna stipendiaten täcks av samma socialförsäkringssystem som en anställd (arbetsprogrammet s. 10). Detta upprepas även i kontraktet som skrivs mellan kommissionen och det mottagande universitetet (se art. 3.1 (c)). Universitetet saknar såväl praktiska som lagliga möjligheter att teckna en annan garanti eller att i övrigt ikläda sig ett motsvarande åtagande gentemot den enskilde forskaren. Däremot har universitetet en laglig möjlighet att anställa forskaren för utförande av forskningsarbete. - Marie Curie-stipendier för finansiering av forskning vid ett svenskt universitet utgår endast till forskare från andra EU-länder. Eftersom det utifrån arbetsvillkor och arbetsinnehåll föreligger ett enligt svensk rätt civilrättsligt bindande arbetsgivar- arbetstagarförhållande mellan henne och Lunds universitet strider det mot de grundläggande friheterna enligt EG-rätten att vägra henne försäkringsförmåner som är jämförbara med anställda forskares vid svenska universitet.

Försäkringskassan ansåg att kammarrätten skulle avslå överklagandet.

Kammarrätten inhämtade yttrande från Riksförsäkringsverket, som anförde följande. En Marie Curie-stipendiat kan inte anses arbeta i den mening som avses i 3 kap. 4 § SofL. Enligt 13 § 9 samma kapitel är den som uppbär Marie Curie-stipendium försäkrad för inkomstgrundad ålderspension samt inkomstrelaterad sjukersättning, aktivitetsersättning och efterlevandepension. I prop. 1998/99:119 anges i motiveringen till nyssnämnda lagrum att bestämmelsen har införts för att möjliggöra intjänande av ålderspensionsrätt m.m. för den som inte blivit försäkrad direkt genom förvärvsarbete. Om en Marie Curie-stipendiat skulle anses arbeta i Sverige skulle en specialbestämmelse för intjänande av pensionsförmåner vara överflödig. - I den kontraktsmodell för Marie Curie-stipendier som bifogats ärendet framgår av artikel 3 att avtalet skall beskriva rättigheter och skyldigheter för båda avtalsparterna. Avtalet skall särskilt ange att stipendiaten är omfattad av det sociala trygghetssystem som anställda i landet omfattas av eller av ett socialt trygghetssystem som är jämförbart till nivå och omfattning. Avtalet säger inte att stipendiaten skall omfattas av landets nationella lagstiftning, utan ger som alternativ ett system som i nivå och omfattning är jämförbart. I Vägledning till Marie Curie-stipendiater hänvisas till artikel 3 och anges att kontraktet måste täcka frågan om social trygghet. Stipendiaten skall vara omfattad av de sociala trygghetssystem som anställda i landet omfattas av eller av ett socialt trygghetssystem som är jämförbart till nivå och omfattning. Frågan om social trygghet måste tas upp i samtliga avtal. Vidare tas som administrativ angelägenhet för stipendiaten upp att han skall klargöra statusen av sin sociala trygghet. Sverige har i sin nationella lagstiftning när det gäller Marie Curie-stipendiater valt att låta den allmänna försäkringen omfatta endast de nämnda pensionsförmånerna. Hur avtalsparterna väljer att uppfylla avtalet till övriga delar vad gäller social trygghet bör därför enligt verkets mening falla utanför den allmänna försäkringens ansvarsområde. Rådets förordning (EEG) nr 1408/71, som reglerar samordning av medlemsländernas system för social trygghet, reglerar endast lagval för anställda och egenföretagare och omfattar därför inte Marie Curie-stipendiater. - De skilda konsekvenser i socialt trygghetshänseende som beror på om en person är anställd som forskare och därmed att betrakta som anställd enligt rådets förordning (EEG) nr 1408/71 eller Marie Curie-stipendiat och därmed inte att betrakta som anställd strider enligt verkets mening inte mot EG-rätten. En svensk medborgare som uppbär Marie Curie-stipendium i Sverige skulle inte heller i motsvarande situation åtnjuta de förmåner som är beroende av arbete.

Kammarrätten i Göteborg (2004-06-01, Dyhre, Nilsson, referent, Dahlin, nämndemännen Axelsson och Johansson) yttrade: Svensk rätt - I 3 kap. 4 § SofL anges att den som arbetar i Sverige är försäkrad för föräldrapenning över lägstanivå och vissa andra angivna förmåner. Enligt 13 § 9 samma kapitel är den som uppbär Marie Curie-stipendium försäkrad för vissa angivna pensionsförmåner. Av lagens systematik får anses framgå att den som erhållit ett Marie Curie-stipendium inte är berättigad till andra arbetsbaserade socialförsäkringsförmåner än de som anges i 13 §. J.M. har därför enligt kammarrättens mening inte under den aktuella tiden haft rätt till föräldrapenning över lägstanivå på grund av bestämmelserna i SofL. Att det i efterhand har upprättats ett avtal som betecknats som anställningsavtal förändrar inte den bedömningen. - EG-regler om Marie Curie-stipendier - Ett sådant Marie Curie-stipendium som J.M. erhållit skall enligt bilaga III till rådets beslut (1999/173/EG) av den 25 januari 1999 täcka rimliga kostnader för social trygghet, varvid värdinstitutionen skall sörja för att stipendiaten omfattas av det sociala trygghetssystem som tillämpas för arbetstagare i den berörda medlemsstaten eller av ett socialförsäkringssystem som ger ett åtminstone jämförbart skydd när det gäller ersättningsnivåer och omfattning. - Även om enligt 2 kap. 4 och 11 §§ socialavgiftslagen (2000:980) fulla arbetsgivaravgifter belöper på detta stipendium kan enligt kammarrättens mening inte någon rätt till föräldrapenning över lägstanivå härledas ur universitetets skyldighet att sörja för socialförsäkring. - Förordning nr 1408/71 - Enligt artikel 2 i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen skall förordningen gälla bl.a. anställda som omfattas eller har omfattats av lagstiftningen i en eller flera medlemsstater och som är medborgare i en medlemsstat. Den definition av begreppet anställd som anges i punkten ii) i artikel 1 a) i förordningen innebär, i nu relevant avseende, tillsammans med bestämmelsen för Sveriges del i bilaga 1 till förordningen att som anställd avses den som är att betrakta som anställd enligt lagstiftningen om arbetsskadeförsäkring. Lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring, LAF, innehöll tidigare en regel angående vem som omfattades av försäkringen. I den för detta mål tillämpliga lydelsen av lagen anges i 1 kap. 1 § andra stycket att det i SofL finns bestämmelser om vem som omfattas av LAF. Enligt 3 kap. 5 § SofL omfattas den som arbetar i Sverige av LAF. Hänvisningen till begreppet anställd i bilaga 1 till förordningen måste enligt kammarrättens mening därför avse begreppet arbete såsom det utvecklats i praxis angående arbetsskada (jfr prop. 1998/99:119 s. 103). Någon bedömning enligt den särskilda bestämmelsen i 3 kap. 13 § 9 SofL blir således inte aktuell. - Av uppgifter i målet från Lunds universitet framgår bl.a. följande. Ett stipendium inrättat av Lunds universitet för finansiering av uppehälle får enligt universitetets interna föreskrifter utgå med maximalt ett halvt basbelopp per månad. Ett Marie Curie- stipendium uppgår däremot till närmare 30 000 kr per månad, vilket motsvarar en reguljär lön för en nydisputerad forskare. För en stipendiat av den förstnämnda kategorin får det inte föreligga något som helst krav på motprestation från givaren. För den som uppbär ett Marie Curie-stipendium föreligger emellertid ett krav på att arbetsinsatsen skall motsvara heltid, att arbetsledning utövas av en "ansvarig vetenskapsman" vid Lunds universitet samt att bisysslor i form av andra anställningar är förbjudna. Vidare skall rätten till det av forskaren uppnådda resultatet regleras i avtal, varvid universitetet vanligtvis endast förbehåller sig rätten att fritt utnyttja det uppnådda forskningsresultatet för vidare undervisning och forskning inom universitetet. - Av den nämnda regeln i bilaga III till rådets beslut (1999/173/EG) framgår att systemet med Marie Curie-stipendier förutsätter att stipendiaten omfattas av ett socialt trygghetssystem för arbetstagare eller ett likvärdigt system. I förarbetena till bestämmelserna om att inkomstskatt och socialavgifter skall belöpa på Marie Curie-stipendier (prop. 1996/97:173 s. 48-49) anges följande. Sverige är ett av få länder som inte behandlar forskarstipendiaterna som arbetstagare och som inte beskattar stipendierna. Regeringen anser att det finns skäl att ändra de svenska reglerna så att stipendierna beskattas i Sverige. Stipendierna bör vidare räknas som pensionsgrundande inkomst och sociala avgifter bör betalas på beloppen. Stipendier som betalas ut av svensk värdinrättning betraktas som inkomst av anställning. - Mot bakgrund av nämnda bestämmelse och förarbetsuttalande samt av utredningen från universitetet anser kammarrätten att den ersättning och de uppgifter som J.M. haft är sådana att hon måste anses som arbetstagare i förordningens mening. - Enligt artikel 3.1 nämnda förordning har personer, som är bosatta inom en medlemsstats territorium och för vilka förordningen gäller - om inte något annat följer av de särskilda bestämmelserna i förordningen - samma skyldigheter och rättigheter enligt en medlemsstats lagstiftning som denna medlemsstats egna medborgare. Regeln förbjuder inte bara öppen diskriminering på grund av nationalitet utan även varje form av dold diskriminering, som genom tillämpning av andra särskiljande kriterier faktiskt leder till samma resultat (jfr EG-domstolens dom av den 15 januari 1986 i mål nr 41/84, Pinna, svensk specialutgåva Vlll s. 355). - Då Marie Curie-stipendiaterna inte är svenska medborgare medan jämförbara anställda forskare i huvudsak torde vara svenska medborgare, utgör det förhållandet att J.M. i sin egenskap av Marie Curie-stipendiat inte är försäkrad för föräldrapenning över lägstanivån en diskriminering på grund av hennes nationalitet. På grund av regeln i artikel 3.1 i förordningen kan hon därför inte vägras sådan försäkring på den grunden att hon är Marie Curie-stipendiat. Länsrättens dom skall därför upphävas och målet överlämnas till försäkringskassan för utredning om övriga förutsättningar för utbetalning av högre föräldrapenning. - Med bifall till överklagandet upphäver kammarrätten länsrättens dom och försäkringskassans beslut samt överlämnar målet till försäkringskassan för vidare handläggning i enlighet med det ovan sagda.

Försäkringskassan överklagade och yrkade att Regeringsrätten skulle upphäva kammarrättens dom. Kassan anförde i huvudsak följande. Frågan i målet är om det förhållandet att J.M. i sin egenskap av Marie Curie- stipendiat inte är försäkrad för föräldrapenning över lägstanivån utgör en diskriminering på grund av hennes nationalitet och att hon därför inte kan vägras sådan försäkring på den grunden. - Enligt bilaga 1 till förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen skall varje person i Sverige som är anställd eller egenföretagare i den mening som avses i lagstiftningen om arbetsskadeförsäkring anses vara anställd respektive egenföretagare i den mening som avses i förordningens artikel 1 a ii. Av 3 kap. 5 § SofL framgår att den som arbetar i Sverige bl.a. omfattas av LAF. Enligt 2 kap. 7 § SofL avses med arbete i Sverige vid tillämpning av den lagen förvärvsarbete i verksamhet här i landet. En Marie Curie-stipendiat kan inte anses förvärvsarbeta i Sverige (se prop. 1998/99:119 s. 188). En Marie Curie-stipendiat omfattas därför inte av LAF och kan då inte heller anses som anställd i den mening som avses i förordning 1408/71. Följaktligen är bestämmelserna om likabehandling i förordning 1408/71 inte tillämpliga i målet.

J.M. bestred bifall till överklagandet. Hon åberopade vad hon anfört i länsrätten och kammarrätten.

Regeringsrätten (2008-01-10, Nordborg, Stävberg, Lundin, Fernlund, Jermsten) yttrade: Skälen för Regeringsrättens avgörande. Föräldraförsäkringen utgör en del av socialförsäkringen. Vem som omfattas av socialförsäkringen regleras i SofL. Enligt 1 kap. 1 § grundas rätten till ersättning på bosättning eller förvärvsarbete i Sverige om inte något annat särskilt anges. Enligt 2 kap. 1 § första stycket skall vid tillämpning av lagen en person anses vara bosatt i Sverige om han eller hon har sitt egentliga hemvist här i landet. Den som kommer till Sverige och kan antas komma att vistas här under en längre tid än ett år skall, enligt andra stycket, anses vara bosatt här, om inte synnerliga skäl talar mot det. För bl.a. studerande gäller särskilda bestämmelser. Enligt 2 kap. 5 § skall således den som kommer till Sverige för att studera inte anses vara bosatt här. Detta gäller dock inte den som har utbildningsbidrag för doktorander.

Med arbete i Sverige avses enligt 2 kap. 7 § SofL vid tillämpningen av lagen förvärvsarbete i verksamhet här i landet.

Enligt 4 kap. 6 § lagen om allmän försäkring utges föräldrapenning med ett belopp som motsvarar förälderns sjukpenning eller med ett lägre belopp. Under den tid som är aktuell i målet benämndes föräldrapenning på den lägre nivån föräldrapenning på garantinivå.

I 3 kap. SofL regleras vilka försäkringar som är bosättningsbaserade och vilka som är arbetsbaserade. Enligt 3 kap. 1 § 2 SofL, i tillämplig lydelse, var den som var bosatt i Sverige försäkrad för föräldrapenning på garantinivå. För att någon skulle ha rätt till föräldrapenning över garantinivå krävdes enligt 3 kap. 4 § SofL att han eller hon arbetade i Sverige.

I kapitlets avsnitt om den arbetsbaserade försäkringen finns föreskrifter som gäller speciella försäkringssituationer. Bland dessa finns i 3 kap. 13 § 9 en regel som föreskriver att den som uppbär ett Marie Curie-stipendium är försäkrad för vissa angivna pensionsförmåner.

Marie Curie-stipendier är forskarstipendier som utgår som ett led i EU:s stöd till forskning och utveckling. De ingår bland åtgärderna i de olika ramprogrammen för unionens verksamhet inom området forskning m.m. Det s.k. individuella Marie Curie-stipendium som J.M. uppbar omfattades av det femte ramprogrammet, som gällde för tiden 1998-2002, och av rådets beslut 1999/173/EG av den 25 januari 1999. Av bilaga III till beslutet framgår att kommissionen betalar ut stipendiet till värdinstitutionen, i detta fall Lunds universitet. Där anges också att värdinstitutionen skall sörja för att stipendiaten omfattas av landets sociala trygghetssystem eller får ett jämförbart skydd. Förhållandet mellan J.M. och Lunds universitet reglerades i ett avtal från november 2000, vilket enligt uppgift från universitetet bygger på ett modellavtal som utarbetats av kommissionen. Av handlingarna framgår att stipendiebeloppet i januari 2001 var 28 300 kr i månaden.

Regeringsrätten gör följande bedömning.

Målet gäller i första hand frågan om J.M. i sin egenskap av Marie Curie- stipendiat i Sverige omfattas av den arbetsbaserade socialförsäkringen och därmed har rätt till föräldrapenning som motsvarar hennes sjukpenning.

Avgörande för bedömningen av om J.M. utförde förvärvsarbete är vilka villkor som faktiskt gällde för hennes verksamhet. Att det i SofL:s regler om speciella försäkringssituationer finns en föreskrift om inverkan av Marie Curie-stipendier på stipendiatens pensionsrätt påverkar inte den bedömningen.

Av handlingarna i målet framgår att J.M. uppbar ersättning av samma storlek och var verksam på samma villkor som andra forskare på motsvarande nivå samt att hon hade samma skyldigheter gentemot universitetet som andra forskare. Detta innebär att hon måste anses ha utfört förvärvsarbete i den mening som avses i 2 kap. 7 § SofL. Hon har därmed rätt till föräldrapenning från den arbetsbaserade socialförsäkringen för tiden fr.o.m. den 4 oktober 2001.

Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten avslår överklagandet.

Föredraget 2007-11-28, föredragande S. Ericson, målnummer 3951-04

Metadata

Domstol
Regeringsrätten
Avgörandedatum
2008-01-10
Målnummer
3951-04
Lagrum
2 kap. 7 § och 3 kap. 4 § socialförsäkringslagen (1999:799)
Litteratur
Sökord
Allmän försäkring
EG-rätt
Källa
Domstolsverket
Lagen.nu är en privat webbplats. Informationen här är inte officiell och kan vara felaktig | Ansvarsfriskrivning | Kontaktinformation