lagen.nu

RÅ 2007 ref. 79

Förutsättningar för beslut om betalningssäkring för Tullverkets fordran avseende mervärdesskatt vid import har inte ansetts föreligga med hänsyn till att Skatteverket funnit att den skattskyldige varit berättigad till avdrag för ingående skatt med motsvarande belopp.

Tullverket yrkade i ansökan den 13 februari 2006 hos Länsrätten i Stockholms län att så mycket av FIW:s (bolagets) egendom som motsvaras av ett fordringsbelopp om 75 652 518 kr får tas i anspråk genom betalningssäkring för en ännu inte fastställd fordran på mervärdesskatt för perioden den 8 november 2004 - den 1 augusti 2005. Länsrätten beslutade den 14 februari 2006 i enlighet med Tullverkets yrkande.

FIW överklagade beslutet och yrkade att beslutet om betalningssäkring skulle hävas.

Sedan Kammarrätten i Stockholm den 1 mars 2006 återförvisat målet till länsrätten för fortsatt handläggning tog länsrätten upp frågan om betalningssäkring till förnyad prövning.

FIW anförde till grund för och utvecklande av sin talan i huvudsak följande. Bolaget har inte undandragit det allmänna skatt. Tullverket har heller ingen fastställd fordran gentemot bolaget avseende mervärdesskatt som svarar mot 75 652 518 kr. De tullräkningar som ställts ut har överklagats av bolaget. Det föreligger inte sannolika skäl för att den påstådda fordringen om 75 652 518 kr kommer att fastställas. För det fall det föreligger sannolika skäl för att den av Tullverket påstådda fordringen kommer att fastställas, föreligger det i vart fall inte påtaglig risk för att bolaget kommer att undandra sig att betala fordringen. Slutligen utgör det intrång betalningssäkringen medför ett allvarligt men för bolaget. Skälen för betalningssäkringsåtgärden uppväger inte det intrång åtgärden medför i bolagets verksamhet.

Tullverket bestred bifall till hävningsyrkandet och anförde bl.a. följande.

Det undandragna beloppet för sändningarna till Osseni och Inram har uppgått till 18 615 825 kr. Tullverket har den 15 februari 2006 överlämnat en granskningsrapport till företrädarna för FIW. Bokföring i efterhand av beloppet meddelades genom tullräkningarna nr 06 075 47163 och 06 07 547353 den 20 februari 2006. Det föreligger därmed en fastställd fordran på detta belopp gentemot FIW. - Enligt Skattemyndigheten i Spanien har inget av bolagen Voiceline, Eurosia och Moon White Phone deklarerat något inköp eller någon försäljning. Inget av bolagen har heller någon lokal eller plats där verksamheten kan bedrivas. Skattemyndigheten i Spanien har funnit att bolagen inte bedrivit någon verklig verksamhet och bolagens VAT-nummer har därmed avregistrerats. Tullverket har vidare inte kunnat finna några betalningar från dessa bolag till FIW. Då dessa bolag inte är den verklige köparen av godset anser Tullverket att FIW har lämnat oriktiga uppgifter om köpare i samband med tullbehandling och därmed undandragit totalt 57 036 693 kr i mervärdesskatt för dessa sändningar. FIW har en skuld gentemot Tullverket. Det förhållandet att Skatteverket kan komma att bevilja avdrag innebär inte att FIW kan underlåta att betala skulden till Tullverket. Tullräkningarna avseende fordran på 18 615 825 kr förföll till betalning den 3 mars 2006. FIW har inte betalat skulden. Tullverket anser härmed att det finns en påtaglig risk för att FIW försöker undandra sig att betala fordringen. Då FIW inte betalt den av Tullverket fastställda fordran vidhåller Tullverket att det föreligger en påtaglig risk att FIW även kommer att undandra sig att betala den fordran som Tullverket sannolikt kommer att fastställa. Tullverket vidhöll, då den undandragna mervärdesskatten uppgick till ett mycket högt belopp, att åtgärden uppvägde det intrång eller men i övrigt som åtgärden innebar för FIW.

Länsrätten höll muntlig förhandling den 22 mars 2006.

Länsrätten i Stockholms län (2006-03-27, ordförande Jönsson) yttrade: Enligt 6 § första stycket lagen (1978:880) om betalningssäkring för tullar, skatter och avgifter (betalningssäkringslagen) skall beslut om betalningssäkring hävas helt eller delvis i den mån skäl för beslutet inte längre föreligger eller beslutet av någon annan anledning inte längre bör kvarstå. - Enligt 3 § lagen (1989:479) om ersättning för kostnader i ärenden och mål om skatt m.m. skall skattskyldig som i ärende eller mål haft kostnader för ombud eller biträde, utredning eller annat som skäligen behövts för att ta till vara hans rätt efter framställning beviljas ersättning för kostnaderna om han helt eller delvis vinner bifall till sina yrkanden i ärendet eller målet, ärendet eller målet avser fråga som är av betydelse för rättstillämpningen eller det finns synnerliga skäl för ersättning. - Länsrätten beslutade den 14 februari 2006 om betalningssäkring för en ännu inte fastställd fordran på mervärdesskatt om 75 652 518 kr som beräknas påföras FIW. Det har numera framkommit att 18 615 825 kr av fordringsbeloppet är fastställt genom Tullverkets beslut den 20 februari 2006. Det fastställda fordringsbeloppet avser de tulldeklarationer där FIW har angivit Osseni (4 258 998 kr) och Inram (14 356 827 kr) som köpare i EU. Det är därmed inte längre aktuellt att göra någon prövning av huruvida det är sannolikt att beloppet 18 615 825 kr kommer att fastställas (se 1 § betalningssäkringslagen). Vad bolaget anfört om att det inte föreligger sannolika skäl att denna del av fordran kommer att fastställas kan sålunda lämnas utan beaktande. - Fråga i målet är om det för betalningssäkring föreskrivna rekvisitet sannolika skäl för att fordringen kommer att fastställas fortfarande föreligger för fordringsbeloppet 57 036 693 kr och vidare om rekvisitet påtaglig risk för att gäldenären försöker undandra sig att betala fordringen föreligger för fordringsbeloppet 75 652 518 kr samt om skälen för åtgärden uppväger det intrång eller men i övrigt som åtgärden innebär för gäldenären eller för något annat motstående intresse eller om beslutet om betalningssäkring skall hävas. - En vara som efter import skall omsättas till ett annat EG-land är skattefri om varan transporteras av säljaren eller köparen eller för någonderas räkning från Sverige till ett annat EG-land om köparen är registrerad i ett annat EG-land som skattskyldig till mervärdesskatt (se 3 kap. 30 och 30 a §§ mervärdesskattelagen (1994:200), ML). FIW har i sina tulldeklarationer yrkat undantag från skatteplikt för mervärdesskatt med hänvisning till att varorna skall omsättas i annat EG-land och angivit köpare från Portugal och Spanien. Bolaget har också beträffande några fall åberopat köporder och annan skriftlig dokumentation för att visa varuflödet och att det är fråga om rätt köpare. Av den dokumentation som finns tillgänglig om ett fåtal av affärerna framgår att betalning inte har skett direkt ifrån de uppgivna köparna utan från annan. Bolaget har uppgivit att det inte är ovanligt att det inom branschen används finansiärer och att bolaget har funderat över att ordna sina betalningar på samma sätt. Tullverket har inte ifrågasatt att varorna har transporterats till annat EG-land på sätt som bolaget har uppgett. Tullverket har när det gäller de uppgivna köparna åberopat uppgifter från skattemyndigheterna i Portugal och Spanien om att de uppgivna köparna har saknat underlag eller inte uppvisat något underlag avseende förvärven från FIW, att de uppgivna köparna antingen inte bedriver någon affärsverksamhet eller bedriver annan typ av verksamhet eller att någon plats för verksamheten inte har kunnat återfinnas. Länsrätten finner vid en sammantagen bedömning av vad som framkommit i målet att Tullverket med tillräcklig grad av sannolikhet har visat att de uppgivna köparna inte är de rätta köparna och därmed att fordringar om ytterligare mervärdesskatt om lägst 57 036 693 kr kommer att fastställas. - FIW har anfört att även om fordringarna skulle komma att fastställas så är de att anse som betalda. Bolaget grundar sitt resonemang utifrån bestämmelsen i artikel 17. 1 sjätte mervärdesskattedirektivet om att avdragsrätt inträder samtidigt som skattskyldigheten för avdragsbeloppet. Bolaget anser att det kan göras en kvittning mellan Tullverkets fordran gentemot bolaget och den fordran som bolaget anser direkt uppkomma gentemot Skatteverket. - Artikel 17. 1 sjätte mervärdesskattedirektivet har implementerats genom bestämmelser i ML. Av 8 kap. 3 § ML framgår att den som bedriver en verksamhet som medför skattskyldighet får göra avdrag för den ingående skatt som hänför sig till förvärv eller import i verksamheten. Enligt 13 kap. 23 § samma lag får avdrag för ingående skatt som hänför sig till import i fall då tullräkning skall utfärdas göras tidigast för den redovisningsperiod under vilken den skattskyldige har tagit emot en av Tullverket utfärdad tullräkning. Avdragsrätten uppkommer inte med automatik utan förutsätter en prövning av Skatteverket. Någon kvittning kan därför inte göras. - Av det som framgår av utredningen i målet får det anses sannolikt att företrädarna för FIW i vart fall genom grov oaktsamhet har lämnat felaktiga uppgifter i tulldeklarationerna i syfte att bolaget skall undgå mervärdesskatt vid importen med stora belopp, vilket ger anledning att ifrågasätta FIW:s vilja att göra rätt för sig gentemot det allmänna. Vid en helhetsbedömning finner länsrätten dels att påtaglig risk alltjämt föreligger för att FIW försöker undandra sig betalning av fordran om 75 652 518 kr, dels att skälen för åtgärden uppväger det intrång eller men i övrigt som åtgärden medför för FIW eller något annat motstående intresse. - Då beslutet om betalningssäkring sålunda inte skall hävas helt eller delvis enligt 6 § första stycket betalningssäkringslagen skall överklagandet överlämnas till Kammarrätten i Stockholm för handläggning. - Eftersom länsrätten vid sin omprövning inte till någon del ändrat det överklagade beslutet kommer målet att anhängiggöras hos Kammarrätten i Stockholm. Vid sådant förhållande får alla kostnader som uppkommit med anledning av överklagandet anses hänförliga till målet i kammarrätten. - Länsrätten vidhåller beslutet den 14 februari 2006. Överklagandet överlämnas till Kammarrätten i Stockholm.

Bolaget yrkade hos kammarrätten i första hand att beslutet om betalningssäkring skulle hävas, i andra hand att det betalningssäkrade beloppet skulle minskas med 18 615 825 kr, vilket motsvarade en av Tullverket debiterad mervärdesskatt för vilken bolaget erhållit avdrag av Skatteverket och som fanns på bolagets skattekonto. Bolaget yrkade vidare ersättning för ombudskostnader i förevarande mål och i mål nr 2010-06 och 2013-06 avseende bolagets företrädare, P.L. och J.W., med sammanlagt (435 085 + 80 000 =) 515 085 kr.

Tullverket bestred bifall till överklagandet och till yrkandet om ersättning för ombudskostnaden.

Kammarrätten, som handlagt målet tillsammans med kammarrättens mål nr 2010-06 och 2013-06, höll den 18 april 2006 muntlig förhandling. Bolaget tillade vid den muntliga förhandlingen bl.a. följande. Länsrätten har anfört att det inte uppstår någon automatisk avdragsrätt vid import av varor. Ett sådant synsätt strider mot gällande lag och mot sjätte mervärdesskattedirektivet. När en näringsidkare importerar en vara påför Tullverket mervärdesskatt. I samband härmed uppstår en automatisk avdragsrätt, vilken hanteras av Skatteverket. Detta är något som sker simultant och en fordran uppstår därför inte. Länsrätten har således bortsett från detta förhållande. Staten kan inte i något läge lida skada. Den enda teoretiska möjligheten för staten att lida skada skulle vara att staten beslutar sig för att - i strid med gällande lag - inte bevilja avdrag för importmervärdesskatten. Av handlingarna framgår att Tullverket debiterat bolaget drygt 18,6 miljoner kronor. Bolaget har yrkat och medgetts avdrag för beloppet hos Skatteverket. På bolagets begäran har Skatteverket, i avvaktan på bolagets egna revision, beslutat att inte utbetala beloppet till bolaget. Det får betraktas som ett grovt rättegångsfel av länsrätten att inte dra av nämnda belopp från det säkrade beloppet. Hur man än ser på saken i övrigt kan det inte gärna föreligga någon grund för betalningssäkring för det debiterade beloppet. Fordringen är nämligen att betrakta som betald, eftersom pengarna finns på bolagets skattekonto. Det föreligger således inte någon sabotagerisk.

Kammarrätten i Stockholm (2006-04-21, Dinnetz, Sundlöf, Holstad, referent) yttrade: Vad bolaget anfört och vad som framkommit i målet föranleder inte kammarrätten att göra någon annan bedömning än den som länsrätten har gjort i sitt omprövningsbeslut. Det förhållandet att bolaget vid en prövning av ett av bolaget framställt yrkande hos Skatteverket kan komma att medges rätt till avdrag för ingående mervärdesskatt förändrar inte kammarrättens ställningstagande i fråga om Tullverkets rätt att genom betalningssäkring ta i anspråk egendom som motsvaras av nu aktuella mervärdesskattefordringar. Detsamma gäller den omständigheten att bolaget tillgodoförts avdrag på sitt skattekonto för ingående mervärdesskatt med 18 615 825 kr. Överklagandet skall således avslås. Förutsättningar för att bevilja bolaget ersättning för ombudskostnader föreligger inte. - Kammarrätten avslår överklagandet. Kammarrätten avslår yrkandet om ersättning för kostnader.

Bolaget överklagade och yrkade att betalningssäkringen omedelbart skulle hävas och i annat fall att Regeringsrätten skulle inhämta yttrande från EG-domstolen. Bolaget anförde bl.a. följande till stöd för sin talan. EG-domstolen har slagit fast att skattskyldiga som inte är i ond tro bibehåller sina rättigheter enligt sjätte mervärdesskattedirektivet (77/388/EEG). Mot den bakgrunden kan inte betalningssäkring beviljas mot skattskyldig utan att det påstås att denne är i ond tro. Om bedrägliga handlingar begåtts i förevarande fall har detta skett i senare led, efter det att bolaget försålt godset till de uppgivna köparna inom gemenskapen. Bolaget och dess företrädare har varken insett eller bort inse att de redovisade köparna efter transaktionen inte i sin tur redovisat inköpen. - Enligt artikel 17 punkterna 1 och 2 sjätte mervärdesskattedirektivet inträder skattskyldighet och avdragsrätt samtidigt. I den mån varorna eller tjänsterna används i samband med den skattskyldige personens skattepliktiga transaktioner har denne rätt att dra av mervärdesskatt som skall betalas eller har betalats avseende importerade varor, importmoms. Det uppstår därför ingen skatteeffekt på så sätt att importmoms skall betalas till staten, om Tullverkets talan i sakfrågan vinner bifall. Det administrativa systemet där staten uppdragit åt Tullverket att sköta inkassering av importmoms och åt Skatteverket att behandla rätten till avdrag för samma belopp resulterar inte i att staten får en fordran som kan bli föremål för betalningssäkring. Bolaget har verkställt sin betalning av importmomsen genom kvittning. Vid import kan inte något missbruk av mervärdesskattesystemet uppkomma eftersom EU:s medlemsstater påtagit sig att genom beviljande av avdrag själva i allt finansiera importmomsen för att neutralitetsprincipen skall kunna uppfyllas. Importmomsen är ett nollsummespel där ingen nettobetalning skall utgå till staten. Skyldigheten att erlägga importmoms föreligger aldrig i tiden före det att avdrag beviljats. Importmoms medför därför aldrig några likviditetseffekter. I de flesta EU-länder sker inbetalning genom en simultankvittning. Valet av administrativt system kan aldrig förändra det faktum att importmomsen inte skall betalas före det att full finansiering föreligger. Att skilja mellan staten genom Tullverket och staten genom Skatteverket på så sätt att staten genom Tullverket befinns ha en fordran som är helt fristående med bortseende från statens genom Skatteverket skyldighet att finansiera nämnda fordran innan den erläggs utgör ett tankefel. Om det inte är ett tankefel är det ett systemfel som enligt mervärdesskattedirektivet inte skall kunna förekomma. Grund för betalningssäkring kan inte föreligga för skatt som aldrig netto skall betalas. Någon undandraganderisk kan inte föreligga. Betalningssäkringsåtgärden går utöver vad som är nödvändigt för att uppnå vad som åsyftas för staten. Detta då fordringarna motsvaras av en lika stor avdragsrätt för bolaget. Åtgärden står med hänsyn därtill inte i proportion till den skada som åsamkas bolaget. Åtgärden strider även mot principen om berättigade förväntningar eftersom det föreligger en rättsakt som föreskriver att importmoms inte skall medföra några skattekonsekvenser. - Bolaget yrkar tillsammans med J.W. och P.L. ersättning för kostnader i Regeringsrätten med 80 000 kr exklusive mervärdesskatt.

Tullverket bestred bifall till yrkandet om hävning och anförde i huvudsak följande. Förutsättningarna för att få skattebefriad import för de aktuella sändningarna är inte uppfyllda. Importmoms skulle därmed rätteligen ha betalats för varorna vid importtillfället. Avseende sändningar där Osseni och Inram angetts som köpare har det undandragna beloppet uppgått till 18 615 825 kr. Bokföring i efterhand av beloppet meddelades genom tullräkningar den 20 februari 2006. Tullräkningarna förföll till betalning den 3 mars 2006. Bolaget har inte betalat skulden. Avseende sändningar där Voiceline, Eurosia och Moon White Phone angetts som köpare har det undandragna beloppet uppgått till 56 532 051 kr. Bokföring i efterhand av beloppet meddelades genom tullräkning den 7 augusti 2006. Tullräkningen förföll till betalning den 18 augusti 2006. Bolaget har inte betalat skulden. Den omständigheten att ett avdrag kan beviljas kan inte förändra det faktum att det föreligger en fastställd fordran. Mervärdesskattedirektivet föreskriver inte någon absolut kvittningsrätt. Trots avdragsrätten kan det finnas en påtaglig risk att den skattskyldige kommer att undandra sig att betala fordringen. Ett beviljat avdrag betyder inte per automatik att Tullverkets fordran skall anses vara betald. Bolaget måste likväl erlägga betalning till Tullverket. De svenska bestämmelserna är i enlighet med mervärdesskattedirektivets bestämmelser. Det framgår tydligt av de svenska bestämmelserna att mervärdesskatt vid import skall betalas till Tullverket. Motparten kan sålunda inte ha haft berättigade förväntningar på att sådan mervärdesskatt inte skulle betalas. Det finns risk för att bolaget kommer att undandra sig att erlägga betalning. I detta sammanhang kan det konstateras att Skatteverkets innehållande av beviljat avdrag har skett med anledning av ytterligare skatteskuld som Skatteverket har för avsikt att påföra. - Den undandragna mervärdesskatten uppgår till ett mycket högt belopp. Det finns indikationer på att sändningarna ingår i en karusellhandel. Vidare finns indikationer på att falska dokument använts. Det är sannolikt att företrädarna för bolaget varit medvetna om att de angett felaktiga uppgifter i deklarationerna. Det ankommer på företagaren att inom ramen för sina avtalsförhållanden vidta nödvändiga åtgärder för att skydda sig mot risken för ett uppbördsförfarande i efterhand. Sålunda föreligger det ett krav på deklaranten att förvissa sig om att den köpare som anges i deklarationen är den verklige köparen. Uppgifterna från spansk myndighet om spanska företags inblandning i momsbedrägeri och att handeln omfattar stora varuvärden bekräftar ytterligare uppfattningen att företrädarna inte kan ha varit i god tro i fråga om de uppgifter om köpare och köpares VAT-nummer som de lämnat i tulldeklarationerna. Det föreligger i vart fall grov oaktsamhet från företrädarnas sida då de trots indikationer inte i tillräcklig grad förvissat sig om att den köpare som angetts i tulldeklarationen är den verklige köparen. Genom att ange felaktiga uppgifter om köpare har det felaktigt beviljats undantag från skatteplikt, vilket inneburit att importmoms som rätteligen skulle ha erlagts inte redovisats. P.L. och J.W. utgör styrelse och är firmatecknare i bolaget. De är därmed legala företrädare för bolaget. Uppsåt eller i vart fall oaktsamhet kan tillskrivas företrädarna. Vid bedömningen av de subjektiva rekvisiten bör förhållandena vid den ursprungliga förfallodagen beaktas. Har en företrädare medvetet lämnat oriktiga uppgifter i den juridiska personens deklaration så att skatten blivit för låg, så har han också haft uppsåt att inte betala skatten. Genom företrädarnas agerande har bolaget sålunda underlåtit att betala mervärdesskatt som rätteligen skulle ha betalats vid importen. Det är sannolikt att företrädarna varit medvetna om att felaktiga uppgifter lämnats i tulldeklarationerna. Det finns då också anledning att tro att företrädarna, vid solidariskt ansvar, kommer att försöka undandra sig att betala fordringen. Betalningssäkringsåtgärden uppväger det intrång eller men i övrigt som åtgärden innebär för bolaget. - Vad gäller ersättningsyrkandet är det begärda beloppet orimligt högt och den nedlagda tiden är orimligt omfattande. Ombuden har bistått bolaget redan i länsrätten och kammarrätten. I detta mål har bolagets avdragsrätt inte ifrågasatts och den tid bolaget uppger att dess ombud har lagt ner på skrivelserna står inte i proportion till sakfrågan.

Regeringsrätten (2007-12-27, Nordborg, Eliason, Kindlund, Fernlund, Jermsten) yttrade: Skälen för Regeringsrättens avgörande. För att säkerställa betalning av bl.a. fordran på skatt får enligt bestämmelserna i betalningssäkringslagen tas i anspråk så mycket av gäldenärens egendom som svarar mot fordringen. Är det fråga om en fordran som inte är fastställd, får betalningssäkring ske endast om det finns sannolika skäl för att fordringen kommer att fastställas. Beslut om betalningssäkring får enligt 4 § betalningssäkringslagen fattas om det finns en påtaglig risk att gäldenären försöker undandra sig att betala fordringen och denna uppgår till betydande belopp. Enligt förarbetena skall denna risk vara av konkret natur och kunna beläggas i det enskilda fallet (prop. 1978/79:28 s. 141 och prop. 1989/90:3 s. 17). Vidare framgår av förarbetena att det måste vara fråga om betalningsovilja eller s.k. betalningssabotage. Omständigheter som kan peka på att risk föreligger för att en fordran inte kommer att betalas är t.ex. att gäldenären underlåter att deklarera eller fullgöra sin uppgiftsskyldighet på annat sätt. En indikation på betalningsovilja är vidare att förhållandena tyder på att gäldenären medvetet försökt undgå beskattning för viss inkomst (prop. 1993/94:151 s. 143 och 171).

De aktuella fordringarna är fastställda genom tullräkningar den 20 februari 2006 på 14 356 887 kr resp. 4 259 058 kr och tullräkning den 7 augusti 2006 på 56 532 111 kr.

Tullverket har hävdat att bolaget underlåtit att deklarera mervärdesskatt vid import av de i målet aktuella leveranserna av mobiltelefoner och att de felaktigheter i redovisningen som bolaget - enligt Tullverkets uppfattning - gjort sig skyldigt till gör att det finns anledning att tro att bolaget och dess företrädare kommer att försöka undandra sig att betala fordringarna.

Bolaget har invänt att rätten till avdrag för importmoms, som följer av 8 kap. 3 § ML och som motsvaras av artikel 17.1 och 17.2 b i sjätte mervärdesskattedirektivet, innebär att någon fordran som kan betalningssäkras aldrig uppkommer. Det finns då inte heller någon risk för undandragande. Vidare hävdas att bolaget och dess företrädare har varit i god tro avseende syftet med förvärven, varför utredningen inte ger grund för att det föreligger en påtaglig risk att bolaget eller dess företrädare undandrar sig att betala fordringarna.

Regeringsrätten gör följande bedömning.

Tullverket är beskattningsmyndighet vid import av varor. Importmoms för vara fastställs och uppbärs av Tullverket i den ordning som gäller för tull. Beslut om importmoms är verkställbart omedelbart och skatten skall betalas till Tullverket inom tio dagar från den dag då gäldenären underrättats om kravet, om inte betalningsanstånd beviljats. Tullverket har fattat beslut om att debitera bolaget importmoms. Fordringarna är i förevarande fall fastställda och uppgår för bolagets del sammantaget till ett betydande belopp. De objektiva förutsättningarna för betalningssäkring föreligger därmed.

För att beslut om betalningssäkring skall få fattas krävs också att det finns en påtaglig risk för att gäldenären försöker undandra sig att betala fordringen och denna risk skall vara av konkret natur och kunna beläggas i det enskilda fallet.

Enligt 8 kap. 3 § ML får den som bedriver en verksamhet som medför skattskyldighet göra avdrag för den ingående skatt som hänför sig till bl.a. import i verksamheten.

Bolaget har ansetts bedriva verksamhet som medför skattskyldighet för mervärdesskatt och har därför av Skatteverket medgetts avdrag för importmoms. Den mervärdesskatt som påförs bolaget vid import är avdragsgill för bolaget redan för den redovisningsperiod då tullräkningen bokförs. Någon skattemässig nettobelastning skulle således importmomsen inte ha gett upphov till för bolaget.

Med hänsyn härtill framstår det enligt Regeringsrättens mening inte som sannolikt, om oriktiga uppgifter rörande den aktuella importen skulle anses vara för handen, att syftet med den underlåtna redovisningen varit att undgå betalning av importmoms. Det kan därför inte anses visat att betalningsovilja eller s.k. betalningssabotage med avseende på importmomsen har förelegat. Den omständigheten att en gäldenär inte har förmåga att betala utgör inte tillräcklig grund för betalningssäkring (se prop. 1993/94:151 s. 142 f.). Enligt Regeringsrättens mening är på grund av det anförda förutsättningarna för beslut om betalningssäkring inte uppfyllda. Överklagandet skall således bifallas.

Med hänsyn till utgången i målet bör bolaget beviljas ersättning för sina kostnader i Regeringsrätten med skäliga 20 000 kr.

Regeringsrättens avgörande. Med bifall till överklagandet upphäver Regeringsrätten underinstansernas beslut om betalningssäkring.

Regeringsrätten beviljar bolaget ersättning av allmänna medel med 20 000 kr för kostnader i Regeringsrätten.

Föredraget 2007-10-18, föredragande Werth, målnummer 2994-06

Metadata

Domstol
Regeringsrätten
Avgörandedatum
2007-12-27
Målnummer
2994-06
Lagrum
4 § lagen (1978:880) om betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter
Rättsfall
RÅ 2006 ref. 50
Litteratur
Prop. 1978/79:28 s. 141
prop. 1989/90:3 s. 17
prop. 1993/94:151 s. 143 och 171
Sökord
Betalningssäkring
Ersättning för kostnader i ärenden och mål om skatt
m.m.
Källa
Domstolsverket
Lagen.nu är en privat webbplats. Informationen här är inte officiell och kan vara felaktig | Ansvarsfriskrivning | Kontaktinformation