lagen.nu

RÅ 2003 ref. 65

Tillfällig föräldrapenning enligt 4 kap. 10 § första stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring utgör en familjeförmån enligt artikel 4.1 h i förordning (EEG) nr 1408/71. Till följd härav har en person som arbetar och bor i Sverige rätt till denna föräldrapenningförmån för vård av hans i Finland bosatta barn med bortseende från bosättningskravet i 4 kap. 1 § andra stycket samma lag.

Stockholms läns allmänna försäkringskassa beslutade den 18 februari 1998 att inte utge tillfällig föräldrapenning till B.L. för perioderna den 19 - den 23 januari och den 4 - den 10 februari 1998. I omprövningsbeslut den 10 juni 1998 vidhöll kassan sitt tidigare ställningstagande. Som skäl härför angavs bl.a. följande. Föräldrapenningförmåner utges för vård av barn endast om barnet är bosatt här i riket; se 4 kap. 1 § lagen (1962:381) om allmän försäkring, AFL. Tillfällig föräldrapenning omfattas inte av rådets förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen utan istället av rådets förordning (EEG) nr 1612/68 om arbetskraftens fria rörlighet inom gemenskapen; se RFV:s allmänna råd (1997:10). Ersättning enligt svensk lagstiftning som skall betalas ut med stöd av förordning 1612/68 kan bara utges om både barnet och föräldern är bosatta i Sverige. De aktuella perioderna har B.L. vårdat sitt barn då ordinarie vårdare var sjuk. Barnet är bosatt i Finland tillsammans med sin mor. Eftersom barnet inte är bosatt i Sverige kan B.L. därför inte få tillfällig föräldrapenning.

B.L. överklagade beslutet och yrkade att länsrätten med ändring av beslutet skulle förklara honom berättigad till tillfällig föräldrapenning för perioderna den 19 - den 23 januari 1998 och den 4 - den 10 februari 1998. Till stöd för sin talan anförde han bl.a. följande. Försäkringskassan har via Riksförsäkringsverket och svenska staten förbundit sig att följa de EG-direktiv som medlemskapet i Europeiska gemenskapen för med sig. I detta fall är det förordning 1612/68 som omfattas. Genom att inte tolka hela 4 kap. AFL och därvid inte heller beakta vad som är viktigt för honom som förälder utan bara fokusera på en mening i 1 § där ett orimligt bosättningskrav på barnet tillämpats, med ett enda syfte, nämligen att slippa utbetala ersättning, anser han att försäkringskassan agerat fel i denna fråga. På detta sätt vägras han samma rätt till tillfällig föräldrapenning som alla andra föräldrar i Sverige har. Kassan följer inte heller den förordning, (EEG) nr 1612/68, som skall följas. Genom att inte utbetala tillfällig föräldrapenning motverkar man målet med EU:s inriktning på fri rörlighet för arbetstagare och deras familjer inom gemenskapen. Beslutet innebär i stället försämrade levnads- och arbetsvillkor samt social ställning för hans familj. En jurist från Europeiska kommissionens representantskap/Eurojus och en handläggare från Riksförsäkringsverket delar hans åsikt om att bosättningskravet vad gäller barnet bör sakna betydelse vid utbetalning av tillfällig föräldrapenning.

Försäkringskassan fann inte skäl att ändra sitt beslut.

B.L. kompletterade sitt överklagande och justerade sina yrkanden så att de även omfattade en följande period, nämligen den 24 - den 25 februari 1998. Han yrkade vidare ersättning för de kostnader han haft i samband med att EG-föreskrifter och domar rekvirerats samt kostnader i form av porto och telefonsamtal som uppgick till 300 kr. Han yrkade dessutom skadestånd om 5 000 kr. B.L. bifogade två domar från Kammarrätten i Sundsvall, mål nr 105-1995 och 2274-1998.

Länsrätten i Stockholms län (1998-11-30, ordförande Johansson) yttrade: Enligt 4 kap. 1 § första stycket AFL har en försäkrad som är inskriven hos allmän försäkringskassa rätt till föräldrapenning och tillfällig föräldrapenning (föräldrapenningförmåner) enligt detta kapitel. I andra stycket föreskrivs att föräldrapenningförmåner utges för vård av barn endast om barnet är bosatt här i riket. - Enligt samma kapitels 10 § första stycket har en förälder rätt till tillfällig föräldrapenning för vård av ett barn, som inte fyllt tolv år, om föräldern behöver avstå från förvärvsarbete i samband med bl.a. sjukdom hos barnets ordinarie vårdare. - B.L. har uppgett bl.a. följande. Han är fortfarande gift med barnets mor och har gemensam vårdnad om barnet. Av arbetsskäl bor han i Sverige och hans hustru i Finland. Försäkringskassan har uppgett att B.L. har svenskt medborgarskap och hans hustru finskt medborgarskap. - Länsrätten gör följande bedömning. - B.L. har yrkat att han skall beviljas tillfällig föräldrapenning för perioden den 24 - den 25 februari 1998. Detta yrkande skall avvisas eftersom länsrättens prövning är begränsad till vad som har prövats i det överklagade beslutet. - B.L. har vidare yrkat skadestånd och ersättning för kostnader som hänförs till egen rättsutredning. Länsrätten saknar lagliga möjligheter att pröva dessa frågor, varför yrkandet även i denna del skall avvisas. - Slutligen återstår frågan om försäkringskassan har rätt att vägra B.L. tillfällig föräldrapenning för perioderna den 19 - den 23 januari och den 4 - den 10 februari 1998 till följd av att barnet är bosatt i en annan medlemsstat inom EU trots att han har vårdat detta barn på grund av att den ordinarie vårdaren är sjuk. Eftersom B.L. är svensk medborgare och tillhör det svenska socialförsäkringssystemet omfattas han av förordning 1408/71; se artikel 2 (1). - EG-domstolen har i mål C-275/96, Anne Kuusijärvi mot Riksförsäkringsverket, fastställt att svensk föräldrapenning är en familjeförmån enligt förordningen, vilket enligt den definition som ges i artikel 1 u i förordningen är bl.a. alla kontantförmåner som är avsedda att täcka en familjs utgifter enligt all lagstiftning om familjeförmåner. Enligt länsrättens mening omfattas även svensk tillfällig föräldrapenning av denna förordning eftersom föräldrapenningförmåner (föräldrapenning och tillfällig föräldrapenning) grundas på inkomstbortfall till följd av vård för barn. Den närmare regleringen i förordningen såvitt avser familjeförmåner återfinns i förordningens avdelning III, kapitel 7. - I artikel 73 anges som huvudregel - från vilken undantag inte gjorts för Sveriges del - att en anställd eller egenföretagare, som omfattas av lagstiftningen i en medlemsstat, skall för sina familjemedlemmar som är bosatta i en annan medlemsstat ha rätt till de familjeförmåner som utges enligt lagstiftningen i den förra staten som om de vore bosatta i den staten. Av preambeln till förordning (EEG) nr 3427/89, varigenom bestämmelsen infördes, framgår att syftet varit att bosättningsvillkoret inte skall användas vid utgivande av familjeförmåner för familjemedlemmar till en arbetstagare och att det sysselsättningsvillkor som gäller enligt den anförda artikeln tillförsäkrar likabehandling mellan alla arbetstagare som omfattas av samma lagstiftning, då valet av anknytningsfaktor medför förenkling, rättvisa och sammanhang i den ordning som regleras av förordningen. Eftersom B.L:s hustru är bosatt och förvärvsarbetande samt medborgare i en annan medlemsstat än Sverige är han och hans hustru självständigt försäkrade i sina respektive medlemsstater och skall omfattas av lagstiftningen där i enlighet med lagvalsreglerna enligt förordningen (se RFV:s tolkning i RFV:s allmänna råd 1995:3 s. 31). - Det innebär med andra ord att B.L:s barn men inte hans hustru är klassificerat som familjemedlem i enlighet med förordningen; se artikel 1 f i förordning 1408/71. Mot bakgrund härav finner länsrätten att försäkringskassan inte har haft fog för sitt beslut att uppställa bosättningsvillkoret för B.L:s barn för att till honom utge tillfällig föräldrapenning. Med hänsyn till det anförda skall B.L:s överklagande i denna del vinna bifall. Det bör dock ankomma på försäkringskassan att närmare bestämma med vilka belopp tillfällig föräldrapenning skall utges. - Länsrätten bifaller, med ändring av försäkringskassans beslut, överklagandet vad gäller tillfällig föräldrapenning för perioden den 19 - den 23 januari och den 4 - den 10 februari 1998 och tillerkänner B.L. tillfällig föräldrapenning för vård av ett barn under denna period. Handlingarna överlämnas till försäkringskassan som har att bestämma med vilka belopp tillfällig föräldrapenning skall utges. - Länsrätten avvisar B.L:s yrkanden i övrigt.

Försäkringskassan överklagade och yrkade att kammarrätten skulle upphäva länsrättens dom och fastställa försäkringskassans beslut. Kassan anförde bl.a. följande. Föräldrapenningförmåner enligt AFL är av två slag: föräldrapenning och tillfällig föräldrapenning. En förälder har rätt till föräldrapenning när ett barn föds eller adopteras. Tillfällig föräldrapenning betalas ut i olika situationer när en förälder tillfälligt behöver avstå från förvärvsarbete för att ta hand om barnet eller för att besöka barnets skola eller dylikt. Sveriges regering har enligt artikel 5 i förordning 1408/71 avgett en förklaring som närmare anger den lagstiftning och de system som avses i förordningens artikel 4.1 och 4.2. Enligt förklaringen faller tillfällig föräldrapenning, bortsett från de s.k. pappadagarna, inte under förordning 1408/71. Tillfällig föräldrapenning omfattas av förordning 1612/68 om arbetskraftens fria rörlighet inom gemenskapen. Enligt 4 kap. 1 § andra stycket AFL utges föräldrapenningförmåner för vård av barn endast om barnet är bosatt här i riket. Enligt l0 § nämnda kapitel har en förälder rätt till tillfällig föräldrapenning för vård av ett barn, som inte fyllt tolv år, om föräldern behöver avstå från förvärvsarbete i samband med bl.a. barnets sjukdom. Av handlingarna i målet framgår att B.L. tillhör det svenska socialförsäkringssystemet och att hans barn är bosatt i Finland. Enligt försäkringskassans mening saknas därför förutsättningar för att utge tillfällig föräldrapenning till B.L. för vård av hans barn som inte är bosatt i Sverige. Enligt försäkringskassans uppfattning har EG-domstolen i mål C-275/96, Anne Kuusijärvi, inte kommit fram till att även tillfällig föräldrapenning skulle omfattas av förordningen 1408/71.

B.L. bestred bifall till överklagandet och anförde bl.a. följande. Hans uppfattning är att både föräldrapenning och tillfällig föräldrapenning utgör familjeförmåner och därför skall utges trots att barnet bor i annat EU-land. Han vidhåller att han har rätt till tillfällig föräldrapenning under den i målet aktuella tidsperioden. För det fall kammarrätten inte skulle dela denna uppfattning hemställer han att förhandsavgörande från EG-domstolen inhämtas innan kammarrätten avgör målet.

Kammarrätten i Stockholm (2001-02-27, Strandberg, Börjesson, referent, Lennefeldt samt nämndemännen Ekman och R:son Grandien) yttrade: Frågan i målet är om B.L. är berättigad till tillfällig föräldrapenning i anledning av sjukdom hos barnet eller dess ordinarie vårdare enligt 4 kap. 10 § första stycket 1 och 2 AFL trots att barnet inte är bosatt i riket. Därvid uppstår fråga om denna tillfälliga föräldrapenning utgör en sådan familjeförmån som avses i förordningen 1408/71. - Vilka nationella förmåner som utgör familjeförmåner i förordningens mening har vid ett flertal tillfällen varit föremål för EG-domstolens bedömning (se t.ex. mål nr C-160/96, de förenade målen C-245/94 och C-312/94 samt mål nr C-275/96). Domstolen har därvid uttalat att avgörande för att en nationell förmån skall anses vara en social trygghetsförmån och således omfattas av tillämpningsområdet för förordningen är huruvida förmånstagaren ges en i den nationella lagen definierad rätt på grundval av objektiva kriterier och som således inte är beroende av någon individuell och skönsmässig bedömning av förmånstagarens behov. Vidare har domstolen uttalat att de sociala trygghetsförmåner som betecknas familjeförmåner utgörs av alla vård- eller kontantförmåner som är avsedda att täcka en familjs utgifter enligt den lagstiftning som anges i artikel 4.1 h. Domstolen har även uttalat att med familjeförmån bör likställas en förmån som har till syfte att ge en av föräldrarna möjlighet att ägna sig åt ett litet barns uppfostran, närmare bestämt att utgöra ersättning för uppfostran av barnet, att täcka andra kostnader för vård och uppfostran och att i förekommande fall mildra de ekonomiska nackdelar som följer av att en förälder avstår från inkomst av förvärvsarbete. - Med tillämpning av de angivna kriterierna har EG- domstolen i det ovan angivna målet nr C-275/96 funnit att den svenska föräldrapenning som enligt 4 kap. 3 § AFL utges med anledning av barns födelse utgör en social trygghetsförmån och en familjeförmån i förordningens mening. Såvitt avser denna typ av föräldrapenning kan, såsom EG-domstolen gjort, konstateras att den utgår på rent objektiva kriterier (barns födelse), utan att någon individuell och skönsmässig bedömning av förälderns behov görs. Såvitt avser den i målet aktuella tillfälliga föräldrapenningen är en förutsättning för att den skall utgå - utöver, som här är fallet, sjukdom hos barnet eller dess ordinarie vårdare - att föräldern har behövt avstå från förvärvsarbete. Således är det en förutsättning för tillfällig föräldrapenning att det i det konkreta fallet kan visas att föräldern har haft ett behov av att avstå från förvärvsarbete. Därvid är det - såsom framgår av Riksförsäkringsverkets allmänna råd 1997:10 - av betydelse hur förälderns arbetstid är förlagd, huruvida föräldern har korttidsanställning, huruvida föräldern går miste om dygnsvila, huruvida föräldern är studerande och vilken typ av utbildning det i så fall är, huruvida föräldern går miste om arbetslöshetsersättning, huruvida föräldern deltar i arbetskonflikt samt huruvida någon av föräldrarna är hemarbetande eller semesterledig. Således finns det en avgörande skillnad mellan föräldrapenning med anledning av barns födelse och den i målet aktuella tillfälliga föräldrapenningen genom att den förstnämnda utgår på rent objektiva och i lag angivna kriterier, medan den sistnämnda förutsätter att det i det konkreta fallet görs en individuell bedömning av vilket behov föräldern har haft att avstå från förvärvsarbete, samtidigt som kriterierna för denna bedömning inte är närmare angivna i lag. I enlighet med de inledningsvis nämnda kriterier EG-domstolen ställt upp utgör således den i målet aktuella tillfälliga föräldrapenningen, enligt kammarrättens mening, inte en familjeförmån varför den inte omfattas av förordningen. - Vid detta förhållande kan B.L. inte på förordningen grunda någon rätt till den tillfälliga föräldrapenning varom fråga är. Ej heller kan han grunda någon rätt därtill på förordning 1612/68 då denna, såvitt här är aktuellt, inte utsäger annat än att arbetstagare skall åtnjuta samma sociala förmåner som landets medborgare. B.L. är emellertid svensk medborgare och de aktuella bestämmelserna i AFL tillämpas således på honom såväl som på andra svenska medborgare. - På grund av det anförda och då B.L:s barn inte, såsom förutsätts i 4 kap. 1 § AFL, är bosatt i riket kan han inte beviljas den tillfälliga föräldrapenning han ansökt om. - Kammarrätten fastställer, med bifall till överklagandet och med upphävande av länsrättens dom, försäkringskassans beslut.

B.L. överklagade och yrkade att Regeringsrätten skulle upphäva kammarrättens dom och ålägga försäkringskassan att utge ersättning till honom i form av tillfällig föräldrapenning för perioderna den 19 - den 23 januari och den 4 - den 10 februari 1998. Han anförde bl.a. att han har avstått från förvärvsinkomst under dessa perioder och att han därför är berättigad till tillfällig föräldrapenning då den utgör en familjeförmån i den mening som avses i förordning 1408/71 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen.

Prövningstillstånd meddelades.

Riksförsäkringsverket (RFV) bestred bifall till överklagandet och anförde att verket på samma skäl som kammarrätten anfört gör den bedömningen att B.L. inte är berättigad till tillfällig föräldrapenning.

Regeringsrätten (2003-10-08, Lavin, Eliason, Wennerström, Ersson, Dexe) yttrade: Skälen för Regeringsrättens avgörande. Enligt 4 kap.1 § andra stycket AFL utges föräldrapenningförmåner för vård av barn endast om barnet är bosatt här i riket. Rätt till tillfällig föräldrapenning tillkommer därvid enligt 4 kap. 10 § första stycket en förälder för vård av ett barn, som inte fyllt tolv år, om föräldern behöver avstå från förvärvsarbete i samband med bl.a. sjukdom eller smitta hos barnet eller dess ordinarie vårdare.

Såvitt framgår av handlingarna i målet bodde och arbetade B.L. i Sverige under år 1998 samt hade tillsammans med sin hustru vårdnaden om ett barn under tolv år som var bosatt i Finland med sin mor.

B.L. ansökte i anledning av att barnets ordinarie vårdare var sjuk eller smittbärare under perioderna den 19 - den 23 januari och den 4 - den 10 februari 1998 hos försäkringskassan om tillfällig föräldrapenning för vård av sitt barn. Kassan avslog hans ansökan med hänvisning till att det krav som uppställs i 4 kap. 1 § AFL beträffande barnets bosättningsort inte var uppfyllt. RFV:s inställning i målet är att B.L. inte heller kan erhålla denna föräldrapenningförmån såsom en familjeförmån med åberopande av förordning 1408/71.

Förordning 1408/71 gäller all nationell lagstiftning rörande de särskilt angivna grenarna av social trygghet som anges i artikel 4.1, bl.a. familjeförmåner enligt artikel 4.1 h (jfr EG-domstolens dom i mål C-78/91, Hughes, REG 1992 s. I-4839, punkt 13).

Med familjeförmåner avses enligt förordningens artikel 1 u i - med vissa undantag som inte är aktuella i detta mål - alla vårdförmåner eller kontantförmåner som är avsedda att täcka en familjs utgifter enligt den lagstiftning som anges i artikel 4.1 h.

I målet har inte ifrågasatts att B.L. i och för sig omfattas av bestämmelserna i förordning 1408/71 eller att hans i Finland boende barn är att räkna som en familjemedlem till honom i den mening som avses i förordningen (jfr bl.a. EG-domstolens domar i målen 115/77, Laumann, REG 1978, s. 805, punkt 5, C-194/96, Kulzer, REG 1998, s. I-895, punkt 30 och 31 samt C-255/99, Humer, REG 2002 s. I-1205, punkt 48 och 54). Detta innebär, vilket för övrigt inte heller synes ha ifrågasatts i målet, att det bosättningskrav för barnet som uppställs i 4 kap. 1 § AFL inte kan upprätthållas om den tillfälliga föräldrapenningen enligt 4 kap. 10 § första stycket skall anses som en familjeförmån (jfr i detta avseende bl.a. EG-domstolens dom i de förenade målen C-4/95, Stöber och C-5/95, Pereira, REG 1997 s. I-511, punkt 39-41 samt domen i mål, C-266/95, Garcia, REG 1997 s. I-3279, punkt 34-36).

Frågan i målet är således i första hand om tillfällig föräldrapenning enligt 4 kap.10 § första stycket AFL är att betrakta som en sådan social trygghetsförmån som omfattas av tillämpningsområdet för förordning 1408/71.

Regeringsrätten gör följande bedömning.

Enligt artikel 5 i förordning 1408/71 skall medlemsstaterna i förklaring om förordningens tillämpningsområde närmare ange den lagstiftning och de system som avses i bl.a. artikel 4.1. För svenskt vidkommande gäller att lagstiftningen rörande tillfällig föräldrapenning enligt 4 kap. 10 § f örsta-tredje styckena AFL undantagits från den lagstiftning som man i avgiven förklaring anmält som omfattad av förordning 1408/71 (beslut av regeringen den 10 april 1997 i ärende S97/3351).

Det förhållandet att den svenska regeringen i sin förklaring om förordningens tillämpningsområde inte anger bestämmelserna om tillfällig föräldrapenning i 4 kap. 10 § första-tredje styckena AFL utesluter inte att denna föräldrapenningförmån ändå kan vara att hänföra till en familjeförmån i förordningens mening (jfr bl.a. EG-domstolens domar i målen 35/77, Beerens, REG 1977 s. 2249, punkt 9 och C-85/99, Offermanns, REG 2001 s. I-2261, punkt 26).

Enligt EG-domstolens fasta praxis gäller att en förmån skall anses som en social trygghetsförmån inom förordningens tillämpningsområde när mottagaren beviljas förmånen på grundval av förhållanden som preciseras i lag utan någon skönsmässig bedömning av hans eller hennes personliga behov i det enskilda fallet (se bl.a. EG-domstolens domar i de ovan nämnda målen Hughes, punkt 15 och Offermanns, punkt 28 samt i målen C-249/83, Hoeckx, REG 1985 s. 973, punkt 11-14, C-85/96, Sala, REG 1998 s. I-2691, punkt 22-28 och C-333/00, Maaheimo, REG 2002 s. I-10087, punkt 22).

Reglerna om tillfällig föräldrapenning enligt 4 kap. 10 § första stycket AFL innehåller klart preciserade villkor. Förmånen utges således om vissa objektiva villkor är uppfyllda utan att det sker någon individuell skönsmässig bedömning av den enskildes behov med hänsyn till hans eller hennes levnadsförhållanden.

Den nu aktuella föräldrapenningförmånen omfattas också av begreppet familjeförmån i artikel 4.1 h i förordning 1408/71. Den avser nämligen att i förekommande fall mildra de ekonomiska nackdelar som följer av att en förälder i vissa fall avstår från inkomst av förvärvsverksamhet (se prop. 1984/85:78 s. 64 och EG-domstolens domar i det ovan nämnda målet Offermanns, punkt 38-39 och i målet C-275/96, Kuusijärvi, REG 1998 s. I-3419, punkt 60).

Det anförda innebär sammanfattningsvis att B.L. inte kan förvägras tillfällig föräldrapenning enligt 4 kap. 10 § första stycket AFL under nu aktuella tidsperioder med hänvisning till att barnet i fråga var bosatt i Finland. Vid detta förhållande och då det inte heller i något annat hänseende framkommit att förutsättningarna för B.L:s rätt till tillfällig föräldrapenning skulle brista skall hans överklagande bifallas.

Regeringsrättens avgörande. Med upphävande av kammarrättens dom fastställer Regeringsrätten det slut som länsrättens dom innehåller.

Föredraget 2003-09-2003, föredragande Bergquist, målnummer 2918-2001

Metadata

Domstol
Regeringsrätten
Avgörandedatum
2003-10-08
Målnummer
2918-01
Lagrum
4 kap. 1 § andra stycket och 4 kap. 10 § första stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring
Rättsfall
RÅ 2000 ref. 20
Litteratur
Sökord
Allmän försäkring
EG-rätt
Källa
Domstolsverket

Rättsfall som hänvisar till detta (1)

RÅ 2010 ref. 52: Ersättning för närståendevård kan utges även vid vård i andra EU-länder.
Lagen.nu är en privat webbplats. Informationen här är inte officiell och kan vara felaktig | Ansvarsfriskrivning | Kontaktinformation