lagen.nu

RÅ 2001 ref. 52

Vid bedömningen av arbetsförmågans nedsättning för rätt till förtidspension har hänsyn inte ansetts böra tas till (I) att den försäkrade tillsammans med maken har haft vård om en 13-årig fosterdotter i hemmet och uppburit arvode för detta, eller (II) att den försäkrade sedan många år vårdat sin sjuka hustru i hemmet varvid hustrun uppburit anhörigbidrag.

I.

En kvinna, A.B., född 1940, arbetade sedan år 1970 på Flextronics (tidigare Ericsson) med olika monotona och repetitiva arbetsuppgifter. På grund av en dotters sjukdom blev en tvåårig dotterdotter fosterhemsplacerad hos A.B. och hennes make år 1987. I samband därmed gick A.B. ned i arbetstid från heltid till 80 procent av heltid. Sedan februari 1997 var hon helt och från maj samma år halvt sjukskriven för kronisk högersidig lumbago ischias.

Blekinge läns allmänna försäkringskassa beslutade den 8 september 1998 att byta ut A.B:s sjukpenning mot en fjärdedels förtidspension. Kassan bedömde att det arvode som A.B. uppbar för vården av dotterdottern motsvarade en fjärdedels arbetsinsats.

A.B. överklagade försäkringskassans beslut och yrkade att hon skulle beviljas halv förtidspension. Till stöd för sin talan anförde hon följande. Hon orkade knappt arbeta halvtid på grund av sina besvär. Av uttalanden av företagsläkaren i december 1997 och februari 1998 framgick det tydligt att hennes arbetsförmåga var varaktigt nedsatt till hälften i hennes nuvarande arbete och andra på arbetsmarknaden normalt förekommande arbeten.

Länsrätten i Blekinge län (1998-12-07, ordförande Antonsson) yttrade: Förtidspension är till för att tillförsäkra människor ekonomisk trygghet vid förtida förlust eller nedsättning av arbetsförmågan. Pensionen är inte en ersättning för invaliditeten som sådan utan en kompensation för inkomstbortfall som har sin grund i sjukdom eller skada. Grunden för arbetsoförmågan bör enligt förarbetena till lagen utgöras av medicinska faktorer. Vidare krävs att den medicinska faktorn medför förlust eller betydande nedsättning av arbetsförmågan (se prop. 1992/93:31 s. 63). Rätten till förtidspension bedöms enligt arbetsförmågans nedsättning i förhållande till heltidsarbete, oavsett den försäkrades faktiska arbetstid. --- Försäkringskassan har bedömt att ytterligare rehabiliteringsåtgärder inte synes möjliga. - Distriktsläkaren Anders Renholm, Trossö vårdcentral i Karlskrona, har den 10 oktober 1997 uppgivit följande. Magnetröntgenundersökning visar diskdegeneration lumbosacralt men inget diskbråck. Operation är inte aktuell. Prognosen är lite osäker men fortfarande finns viss förhoppning om spontan förbättring. Sannolikt dock resttillstånd i form av värk och trötthet i ryggen. - Företagsläkaren John Holthius, Previa, Karlskrona, har i utlåtanden anfört följande. A.B. har sedan februari 1997 en högersidig lumbago ischias som varit stationär sedan i stort sett maj 1997. A.B. har hjälpligt klarat att arbeta halvtid på sin 80-procentiga tjänst. Detta är hennes maximala arbetsförmåga även i framtiden. Nedsättningen av arbetsförmågan är permanent och gäller i förhållande till såväl nuvarande som till andra på arbetsmarknaden normalt förekommande arbeten. - Av försäkringskassans journalanteckningar framgår att A.B. har uppgivit att hon sedan juli 1998 uppbär fosterbarnsersättning med 3 800 kr i månaden samt därutöver skattefri merkostnadsersättning om 3 145 kr per månad. A.B. har anfört att hon och hennes man har tagit hand om sitt barnbarn, som nu är 13 år, sedan barnet var två år men att hennes sjukdomstillstånd inte förändras för det och att hennes man och barnbarn hjälper till med arbetet i hemmet eftersom hennes förmåga är nedsatt. - Länsrätten gör följande bedömning. - Av rättsfallet FÖD 1986:48 framgår att den försäkrades förvärvsinkomster skall beaktas vid bedömningen av om arbetsförmågan är nedsatt på grund av sjukdom. Däremot fann Försäkringsöverdomstolen den 29 oktober 1986 (mål nr 1024/84:1) att arvode med drygt 12 000 kr för vård av fosterbarn i det egna hemmet inte utgör ett sådant mått på den försäkrades försörjningsförmåga att det bör påverka hennes rätt till hel pensionsförmån. Föreliggande medicinsk utredning visar att A.B:s arbetsförmåga är nedsatt till hälften i förhållande till hennes tidigare arbete om 80 procent. A.B. har tagit hand om sitt barnbarn sedan ett antal år tillbaka och uppbär fosterbarnsersättning om 45 600 kr per år för denna insats. Med hänsyn till A.B:s relation till sitt fosterbarn och till den tid barnet vistats hos henne är inte insatsen eller inkomsterna därav att jämställa med förvärvsarbete utan snarare med vård av eget barn. Mot bakgrund av det ovan sagda finner länsrätten att A.B:s inkomst i form av fosterbarnsersättning inte utgör något mått på hennes förmåga att, trots sjukdom, skaffa sig inkomst. Länsrätten finner därför att A.B. är berättigad till halv förtidspension. - Länsrätten bifaller överklagandet och förklarar A.B. berättigad till halv förtidspension. Länsrätten återförvisar målet till försäkringskassan för erforderlig handläggning.

Försäkringskassan överklagade och yrkade att kammarrätten skulle upphäva länsrättens dom och fastställa försäkringskassans beslut samt anförde följande. Fr.o.m. januari 1997 ger försäkringen skydd för enbart heltid. Arbetsförmågans nedsättning bedöms i relation till heltidsarbete. För rätt till hel pensionsförmån tillåts endast en inkomst motsvarande 24 procent av basbeloppet. Enligt Regeringsrättens dom den 7 februari 1997 i mål nr 7194-1995 har heltidsarbetande make som vid sidan av sitt heltidsarbete skött hem och familj rätt till hel förmån om hemarbetet sköts på samma sätt som innan sjukdomen drabbade vederbörande om arbetsförmågan av medicinska skäl bedömts helt nedsatt på grund av sjukdom. A.B. har emellertid inte arbetat heltid utan 80 procent av heltid. För närvarande arbetar hon 16 timmar i veckan. Hon har en fosterbarnsersättning som kan värderas till en fjärdedel av hel arbetsförmåga. Utrymme att bevilja halv förtidspension saknas därmed.

Kammarrätten meddelade prövningstillstånd och förordnade att länsrättens dom tills vidare inte skulle gälla.

A.B. bestred bifall till överklagandet.

Kammarrätten i Jönköping (1999-03-04, Wahlqvist, Nordling, Fagerholm, referent samt nämndemännen Borssén och Nordh) yttrade: I förarbetena till gällande bestämmelser i 7 kap. 1-3 §§ lagen (1962:381) om allmän försäkring, AFL, (prop. 1996/97:28 s. 22 och 17-18) sägs bl.a. följande. Enligt vad som nu föreslås skall vid bedömningen av i vad mån arbetsförmågan är nedsatt den försäkrades förmåga att försörja sig genom normalt förekommande arbete beaktas. Med uttrycket "försörja sig själv genom arbete" avses i detta sammanhang att arbeta heltid och få en lön som överensstämmer med gällande kollektivavtal eller som i övrigt är gängse inom det nya arbetet/yrkesområdet. Detta får till följd att det inte längre finns utrymme för att bevilja partiell förtidspension då den försäkrade arbetar heltid. - Om sjukdomen medför att den försäkrade enbart kan klara ett speciellt arbete som endast förekommer i mycket begränsad utsträckning kan det inte vara rimligt att bedöma hans eller hennes arbetsförmåga i förhållande till detta arbete med mindre han eller hon faktiskt erbjuds det arbetet. - Av utredningen i målet framgår att A.B. arbetar 16 timmar i veckan vid Flextronics. Dessutom uppbär hon ersättning för det arbete hon utför genom att vårda sitt barnbarn. Skäl att inte medräkna ersättningen för vården av barnbarnet vid bedömningen av frågan om i vilken omfattning hennes arbetsförmåga är nedsatt föreligger inte. A.B:s arbetsförmåga är enligt kammarrättens mening inte nedsatt med minst hälften. Hon är därför inte berättigad till högre pensionsförmån än försäkringskassan funnit. Försäkringskassans talan skall därför vinna bifall. - Kammarrätten upphäver länsrättens dom och fastställer försäkringskassans beslut.

Nämndemannen Nordh var skiljaktig och ansåg att länsrättens dom skulle fastställas.

A.B. överklagade och yrkade att Regeringsrätten skulle upphäva kammarrättens dom och förklara henne berättigad till halv förtidspension.

Prövningstillstånd meddelades.

Riksförsäkringsverket bestred bifall till överklagandet och anförde bl.a. följande. Enligt verkets mening kan man vid bedömningen av A.B:s arbetsförmåga inte bortse från det faktum att hon uppbär ersättning för vård av fosterbarn. Verket anser att det arvode som hon får som fosterförälder utgör inkomst av eget arbete. Hennes arbetsförmåga kan därför inte anses nedsatt med minst hälften och hon är följaktligen inte berättigad till mer än en fjärdedels förtidspension. - Försäkringsöverdomstolen fann i det refererade avgörandet FÖD 1986:19 att det förhållandet att en kvinnlig försäkrad uppbar ersättning för vård av fosterbarn i tonåren, som hon tillsammans med sin make hade vården om, inte skulle påverka bedömningen av hennes arbetsförmåga vid förtidspensionering. Bestämmelserna om förtidspension har ändrats vid flera tillfällen efter Försäkringsöverdomstolens dom. I prop. 1996/97:28 betonas att en försäkrad anses ha arbetsförmåga när han eller hon har förmåga att försörja sig själv genom förvärvsarbete. Enligt verkets mening finns det inte numera anledning att bortse från arvode för vård av fosterbarn vid bedömningen av en försäkrads arbetsförmåga.

Regeringsrätten (2001-07-11, Baekkevold, Nordborg, Ersson, Dexe) yttrade: Skälen för Regeringsrättens avgörande. Frågan i målet är om ersättning som A.B. har uppburit för vård av sin dotterdotter skall likställas med inkomst av förvärvsarbete och därmed påverka storleken av hennes förtidspension.

Av handlingarna i målet framgår bl.a. följande. Dotterdottern, som är född år 1985, blev till följd av sjukdom hos hennes moder familjehemsplacerad i A.B:s och hennes makes hem år 1987. Makarna har sedan dess vårdat dotterdottern. I anslutning till familjehemsplaceringen gick A.B. ned i arbetstid från heltid till 80 procent av heltid. Hon blev helt sjukskriven för kronisk högersidig lumbago ischias fr.o.m. februari 1997 och halvt sjukskriven från maj samma år. Hennes sjukpenning byttes av försäkringskassan ut mot en fjärdedels förtidspension fr.o.m. november 1998. Vid tiden för pensionsprövningen fanns inga ytterligare hemmavarande barn i familjen. Enligt uppgift hos försäkringskassan hjälpte maken och dotterdottern A.B. med hushållsarbetet. A.B. uppbar för vården av dotterdottern ersättning med grundarvode.

Enligt de vid pensionsprövningen tillämpliga bestämmelserna i 7 och 13 kap. AFL föreligger rätt till förtidspension om försäkrads arbetsförmåga på grund av sjukdom är nedsatt med minst en fjärdedel och nedsättningen kan anses varaktig. Försäkrad, vars arbetsförmåga är helt nedsatt, erhåller hel förtidspension. Försäkrad, vars arbetsförmåga inte är helt nedsatt men är nedsatt med minst tre fjärdedelar, erhåller tre fjärdedels förtidspension. Är den försäkrades arbetsförmåga nedsatt i mindre grad men med minst hälften, utges halv förtidspension. I övriga fall utges en fjärdedels förtidspension. Vid bedömningen av i vad mån arbetsförmågan är nedsatt skall beaktas den försäkrades förmåga att försörja sig själv genom sådant förvärvsarbete som är normalt förekommande på arbetsmarknaden, eller genom annat lämpligt arbete som är tillgängligt för den försäkrade. Med inkomst av arbete likställs i skälig omfattning värdet av hushållsarbete i hemmet.

A.B:s behandlande läkare, företagsläkaren John Holthius, har i ett utlåtande i februari 1998 angett bl.a. att A.B. hjälpligt klarat av att arbeta halvtid på sin 80-procentiga tjänst, att nedsättningen av arbetsförmågan var permanent och att detta gällde i förhållande till såväl nuvarande som andra på arbetsmarknaden normalt förekommande arbeten.

Regeringsrätten gör följande bedömning.

Av utredningen framgår inte annat än att dotterdottern, som var 13 år vid den aktuella tiden, har varit ett friskt och välanpassat barn. Hon kan följaktligen inte anses ha krävt några särskilda vårdinsatser. Med hänsyn härtill och då A.B. enligt uppgift haft hjälp i hushållet av sin make och dotterdottern kan A.B:s arbetsinsatser i hushållet inte anses ha varit av den omfattningen att de bör jämställas med förvärvsarbete. De kan inte heller anses visa att hon har haft en ytterligare arbetsförmåga som skulle ha kunnat utnyttjas till förvärvsarbete. Det förhållandet att hon uppburit ersättning för vården av dotterdottern medför inte någon annan bedömning.

A.B. har arbetat 80 procent av heltid och arbetade efter sjukskrivning 40 procent av heltid, vilket enligt läkare var hennes maximala arbetsförmåga. Av det nyss sagda följer att det saknas anledning att i A.B:s fall vid pensionsprövningen beakta det arvode som utgivits för vården av dotterdottern. Hennes arbetsförmåga får därför anses ha varit nedsatt med minst hälften i den mening som krävs för rätt till halv förtidspension. Hon är därmed berättigad till halv förtidspension fr.o.m. november 1998.

Regeringsrättens avgörande. Med bifall till överklagandet upphäver Regeringsrätten kammarrättens dom och fastställer det slut som länsrättens dom innehåller.

II.

B.Å. arbetade heltid som lärare. Sommaren 1995 drabbades han av hjärtinfarkt. Han återgick i arbete på halvtid våren 1996 men fick ökade såväl psykiska som fysiska besvär. Fr.o.m. den 8 augusti 1996 var han sjukskriven till tre fjärdedelar. Under resterande tid arbetade han med anpassade uppgifter. B.Å. sjukskrevs helt med verkan fr.o.m. den 16 december 1996. B.Å. hade sedan början av 1990-talet vårdat sin sjuka hustru i hemmet. Hon uppbar sedan januari 1996 anhörigbidrag med 3 328 kr i månaden. Hon anlitade inte någon utomstående som hjälp utan B.Å. skötte omvårdnaden av henne.

Försäkringskassan i Kristianstads län beslutade den 28 april 1997 att B.Å:s sjukpenning fr.o.m. maj 1997 skulle bytas ut mot tre fjärdedels förtidspension. Som skäl för beslutet angavs bl.a. att B.Å. hade 25 procent restarbetsförmåga som han använde till att sköta hemmet och sin hustru.

B.Å. överklagade beslutet och yrkade att han skulle beviljas hel förtidspension. Han anförde bl.a. följande. Ett kvalificerat yrkesarbete kunde inte jämföras med en vårdsituation i hemmet. Hans skolyrke hade utvecklats till ett yrke med väldigt stora krav på den enskilde läraren att klara av den mentala vården av elever, pedagogik, administration och i hans fall ett omfattande engagemang i musikverksamheten. Hans sjukdomsutveckling hade bevisat att det var stressen, både tidsmässigt och psykiskt, i dagens skola som han inte längre klarade.

Länsrätten i Skåne län (1997-10-30, ordförande Ivstam) yttrade: Enligt 7 kap. 1 § AFL har försäkrad rätt till folkpension i form av förtidspension om hans arbetsförmåga på grund av sjukdom eller annan nedsättning av den fysiska eller psykiska prestationsförmågan är nedsatt med minst en fjärdedel och nedsättningen kan anses varaktig. - Av handlingarna i målet framgår bl.a. följande. B.Å. är musiklärare. Sommaren 1995 drabbades han av hjärtinfarkt och man upptäckte då att han även led av diabetes mellitus. Under våren 1996 arbetade han halvtid men fick ökade problem av både somatisk och psykisk karaktär. Han har varit tre fjärdedels sjukskriven fr.o.m. den 8 augusti 1996 och helt sjukskriven fr.o.m. den 16 december 1996. B.Å:s hustru har sedan många år varit sjuk. Hennes tillstånd försämrades akut 1991. B.Å. sköter själv hustrun och uppbär anhörigbidrag från kommunen. - Av läkarutlåtande den 9 december 1996 av företagsläkaren Mikael Lundström vid Företagshälsovården i Kristianstads kommun framgår bl.a. följande. B.Å. har labilt psykosomatiskt tillstånd och det är stor risk för hel arbetsoförmåga om han skulle utsättas för ökad stress. Arbetsförmågan är nedsatt med minst 75 procent och denna nedsättning bedöms vara bestående. - Försäkringsläkaren Mats Haglund har den 19 december 1996 yttrat följande. Det medicinska underlaget anses styrka den försäkrades nedsättning i arbetsförmågan med 75 procent. Nedsättningen bedöms permanent och inga ytterligare rehabiliteringsåtgärder är aktuella. - Av ett läkarutlåtande den 3 januari 1997 av legitimerade läkaren Anders Harrtell vid Nordöstra Skånes Sjukvårdsdistrikt framgår bl.a. följande. B.Å. har nu provat såväl halvtid som 25 procent arbete och båda delar resulterar i ökad stress och ohälsa såväl psykiskt som fysiskt. Han bedömer det som att alla möjligheter till arbetsåtergång nu är uttömda och rekommenderar hel förtidspension. - Länsrätten gör följande bedömning. - B.Å. har varit föremål för rehabiliteringsåtgärder. Han har arbetat 25 procent med anpassat arbete men har fått ökade besvär. Som försäkringskassan konstaterat är några ytterligare rehabiliteringsåtgärder inte realistiska med hänsyn till B.Å:s ålder och besvär. Alla möjligheter till arbetsåtergång är därmed uttömda. - B.Å. sköter sedan många år sin sjuka hustru i hemmet. Enligt Riksförsäkringsverkets allmänna råd 1993:5 s. 8, skall med inkomst av arbete likställas i skälig omfattning värdet av hushållsarbete i hemmet. Fråga i målet är om skötseln av hustrun och hemmet skall likställas med inkomst av arbete. Av handlingarna framgår att B.Å:s hustru varit sjuk sedan många år tillbaka och att B.Å. skött henne i hemmet. B.Å. var frisk fram till sommaren 1995, då han drabbades av hjärtinfarkt. Under rehabiliteringsförsök har han fått ökade problem, då han känt sig pressad och stressad av arbetet och hemsituationen. Vid nu angivna förhållanden finner länsrätten det skäligt att inte likställa B.Å:s skötsel av hustrun med inkomst av arbete. Därmed är B.Å. berättigad till hel förtidspension från och med maj 1997. - Länsrätten bifaller överklagandet och förklarar B.Å. berättigad till hel förtidspension från och med maj 1997.

I överklagande yrkade försäkringskassan att kammarrätten skulle upphäva länsrättens dom och fastställa kassans beslut. Kassan ansåg att B.Å:s arbetsförmåga inte var helt nedsatt, varför rätt till hel förtidspension inte förelåg.

Prövningstillstånd meddelades.

B.Å. ansåg att överklagandet skulle avslås och anförde bl.a. följande. Hans hustru är handikappad men inte förlamad eller sängbunden. Hon stiger upp, klär på sig och äter själv. Hon kan vidare förströ sig med TV, böcker, tidningar samt korsord. Hustruns närminne fungerar emellertid dåligt, vilket gör att han måste vara hennes närminne, annars skulle medicineringen bli fel och många dagliga rutiner glömmas. När hustrun får ångest är det vidare tryggt att han finns till hands. När deras diabetesmotion skall skötas får hustrun ta sin rullstol till hjälp eftersom hjärtat inte orkar med längre förflyttningar. Hustruns behov har karaktären av någons närvaro i stor omfattning, vilket är något han klarar av. Detta kan dock inte likställas med att han har en fjärdedels arbetsförmåga kvar. Han måste ibland vara borta längre stunder och får då hjälp av barnen samt vänner. Hemtjänstassistent har kontinuerlig kontakt med honom och hustrun. Anhörigbidraget är ett bevis på att kommunens hemtjänst har insett att den vård som kan ges hustrun, genom någon persons blotta närvaro, skulle kräva en mycket stor arbetsinsats för kommunen under hela dagen. Hemtjänsten har funnit att nuvarande sätt att sköta situationen på är smidigt och praktiskt. Nivån på bidraget, som hemtjänsten bestämt, är inte den högsta och inte heller relaterad till hans egen situation.

Kammarrätten i Göteborg (1998-09-18, Jarnevall, Stenstad, referent, Edström) yttrade: I 7 kap. 2 § AFL föreskrivs sedan den 1 juli 1993 att försäkrad, vars arbetsförmåga är helt nedsatt, erhåller hel förtidspension och att försäkrad, vars arbetsförmåga inte är helt nedsatt men är nedsatt med minst tre fjärdedelar, erhåller tre fjärdedels förtidspension. - I 7 kap. 3 § första stycket AFL i dess lydelse fr.o.m. den 1 januari 1997 anges att vid bedömningen av i vad mån arbetsförmågan är nedsatt skall beaktas den försäkrades förmåga att försörja sig själv genom sådant förvärvsarbete som är normalt förekommande på arbetsmarknaden, eller genom annat lämpligt arbete som är tillgängligt för den försäkrade. Bedömningen skall göras efter samma grunder oavsett arten av den föreliggande nedsättningen av prestationsförmågan. Med inkomst av arbete likställs i skälig omfattning värdet av hushållsarbete i hemmet. Om det finns särskilda skäl för det får enligt andra stycket vid bedömningen av arbetsförmågans nedsättning beaktas den försäkrades ålder, utbildning, tidigare verksamhet och andra liknande omständigheter. Bedömningen av arbetsförmågans nedsättning enligt första stycket skall göras i förhållande till ett heltidsarbete. - Kammarrätten gör följande bedömning. - Såvitt framgår av handlingarna i målet har B.Å. före hjärtinfarkten år 1995 varit förvärvsarbetande på heltid, men även svarat för vården av hustrun och en stor del av hemmets skötsel. De besvär som han lider av nedsätter enligt behandlande läkare hans arbetsförmåga i sådan grad att han vid tiden för försäkringskassans beslut inte kunde arbeta alls som lärare. Med beaktande härav finner kammarrätten att B.Å., oavsett om han i viss omfattning även efter sitt insjuknande kunnat vårda sin hustru i hemmet, inte haft någon förmåga att försörja sig själv genom förvärvsarbete att beakta vid prövningen av rätten till förtidspension (jfr RÅ 1997 ref. 3). Det förhållandet att hustrun uppbär ersättning för vården av henne bör enligt kammarrättens mening inte föranleda annan bedömning. B.Å:s arbetsförmåga får således anses vara fr.o.m. maj 1997 varaktigt helt nedsatt. Han är därför såsom länsrätten funnit fr.o.m. nämnda månad berättigad till hel förtidspension. - Kammarrätten avslår överklagandet.

I överklagande yrkade Riksförsäkringsverket att Regeringsrätten med upphävande av kammarrättens och länsrättens domar skulle fastställa försäkringskassans beslut att bevilja B.Å. tre fjärdedels förtidspension fr.o.m. maj 1997. Riksförsäkringsverket anförde till stöd för sin talan bl.a. följande. Riksförsäkringsverket rekommenderar i Allmänna råd 1997:4, Förtidspension enligt lagen om allmän försäkring (AFL) Bedömning av rätt till förtidspension/sjukbidrag, att försäkringskassan vid bedömningen av arbetsförmågan bortser från arbetsinkomst som understiger lägsta sjukpenninggrundande inkomst (SGI) enligt AFL. Före den 1 januari 1998 skulle SGI fastställas om en försäkrads inkomst uppgick till minst 6 000 kr per år. Kommunen utbetalar anhörigbidrag till B.Å:s hustru med 3 328 kr skattefritt per månad. Beloppet utbetalas på grund av hennes vårdbehov och vården utförs av B.Å. Vid bedömningen av B.Å:s arbetsförmåga bör ersättningen jämställas med en arbetsinkomst. Det förhållandet att anhörigbidraget utbetalas till hustrun föranleder inte annan bedömning. Med beaktande av det belopp som kommunen utbetalar i anhörigbidrag kan B.Å:s arbetsförmåga inte anses helt nedsatt. Han är därför inte berättigad till hel förtidspension.

Prövningstillstånd meddelades.

B.Å. bestred bifall till överklagandet och hänvisade i huvudsak till vad han anfört tidigare i inlagor till länsrätten och kammarrätten. Han upplyste också om att hustrun avlidit under år 1998.

Regeringsrätten (2001-07-16, Baekkevold, Nordborg, Eliason, Ersson, Dexe) yttrade, efter att ha lämnat den redogörelse för omständigheterna i målet som redovisas i inledningen av referatet, följande: Skälen för Regeringsrättens avgörande. Enligt de vid pensionsprövningen tillämpliga bestämmelserna i 7 och 13 kap. AFL föreligger rätt till förtidspension om försäkrads arbetsförmåga på grund av sjukdom eller annan nedsättning av den fysiska eller psykiska prestationsförmågan är nedsatt med minst en fjärdedel och nedsättningen kan anses varaktig. Försäkrad, vars arbetsförmåga är helt nedsatt, erhåller hel förtidspension. Försäkrad, vars arbetsförmåga inte är helt nedsatt men är nedsatt med minst tre fjärdedelar, erhåller tre fjärdedels förtidspension. Vid bedömningen av i vad mån arbetsförmågan är nedsatt skall beaktas den försäkrades förmåga att försörja sig själv genom sådant förvärvsarbete som är normalt förekommande på arbetsmarknaden, eller genom annat lämpligt arbete som är tillgängligt för den försäkrade. Med inkomst av arbete likställs i skälig omfattning värdet av hushållsarbete i hemmet.

Regeringsrätten gör följande bedömning.

Den vård som B.Å. under många år givit sin hustru kan inte anses vara av den omfattningen att den bör jämställas med förvärvsarbete. Det förhållandet att anhörigbidrag utgått till hustrun för att täcka kostnaderna för vården ändrar inte denna bedömning. B.Å:s vårdinsats kan inte heller anses visa att han har haft en arbetsförmåga, som skulle ha kunnat utnyttjas till något förvärvsarbete. Utredningen i målet ger tvärtom vid handen att B.Å:s arbetsförmåga är varaktigt helt nedsatt i hans arbete som lärare och i andra normalt förekommande arbeten på arbetsmarknaden. B.Å. har därför rätt till hel förtidspension fr.o.m. maj månad 1997.

Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten avslår överklagandet.

Föredraget 2001-04-04, föredragande Schéle Fors, målnummer 2147-1999 (I)

Föredraget 2001-05-30, föredragande Inger Bohlin, målnummer 7366-1998 (II)

Metadata

Domstol
Regeringsrätten
Avgörandedatum
2001-07-16
Målnummer
7366-98
Lagrum
7 kap. 1 §, 2 § och 3 § samt 13 kap. 1 § lagen (1962:381) om allmän försäkring
Rättsfall
RÅ 1997 ref. 3
Litteratur
Prop. 1992/93:31 s. 62, 64-65, 83
prop. 1996/97:28 s. 8-18, 21-27
Riksförsäkringsverkets allmänna råd 1997:4 s. 11-14, 20-22, 28-30 och 1998:16
Sökord
Allmän försäkring
Källa
Domstolsverket

Rättsfall som hänvisar till detta (1)

RÅ 2002 ref. 11: Vårdinsatserna beträffande funktionshindrat barn, för vilket helt vårdbidrag beviljats, har ansetts ha haft sådan omfattning att de skulle beaktas vid bedömningen av den försäkrades arbetsförmåga i...
Lagen.nu är en privat webbplats. Informationen här är inte officiell och kan vara felaktig | Ansvarsfriskrivning | Kontaktinformation