lagen.nu

RÅ 2000 ref. 33

Fråga om innebörden av begreppet "socialt nedbrytande beteende" i 3 § lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga.

Socialnämndens ordförande i Liljeholmens stadsdelsnämnd i Stockholms stad beslutade den 1 juli 1999 med stöd av 6 § lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga, LVU, att omedelbart omhänderta D.Å. på grund av att det var sannolikt att D.Å. behövde beredas vård med stöd av LVU samt att rättens beslut om vård inte kunde avvaktas med hänsyn till risken för D.Å:s hälsa och utveckling. - Beslutet fastställdes av Länsrätten i Stockholms län den 12 juli 1999. - Socialnämnden ansökte i skrivelse som inkom till länsrätten den 28 juli 1999 om att D.Å. skulle beredas vård enligt 1 och 3 §§ LVU. Som grund för ansökan åberopades att D.Å. genom socialt nedbrytande beteende utsatte sin hälsa och utveckling för en påtaglig risk att skadas och att det kunde antas att behövlig vård inte kunde säkerställas genom samtycke. - Länsrätten höll den 5 augusti 1999 muntlig förhandling i målet inom stängda dörrar. - A.P. (D.Å:s moder) vitsordade vid den muntliga förhandlingen att D.Å. hade behov av vård men motsatte sig att vården skulle ges med stöd av LVU, eftersom hon ansåg att behövlig vård kunde ges i frivillig form.

Länsrätten i Stockholms län (1999-08-24, ordförande Schmid) yttrade: Enligt 3 § LVU skall vård med stöd av lagen beslutas om den unge utsätter sin hälsa eller utveckling för en påtaglig risk att skadas genom missbruk av beroendeframkallande medel, brottslig verksamhet eller något annat socialt nedbrytande beteende. Enligt 1 § andra stycket samma lag skall den som är under 18 år beredas vård om sådan situation som anges i 3 § föreligger om det kan antas att behövlig vård inte kan ges den unge med samtycke av dem som har vårdnaden om honom och, när den unge fyllt 15 år, av honom själv. - Enligt förarbetena (prop. 1989/90:28 s. 109) menas med socialt nedbrytande beteende att den unge beter sig på ett sätt som avviker från samhällets grundläggande normer. Exempel på detta är att den unge begår något eller några enstaka allvarliga brott utan att man för den sakens skull kan tala om brottslig verksamhet. Vidare kan det vara fråga om att den unge vistas - annat än tillfälligt - i en så kallad knarkarkvart eller någon annan missbruksmiljö eller att den unge prostituerar sig eller uppträder på en sexklubb. Det bör dock framhållas att beteendet även skall innebära en påtaglig risk för den unges hälsa och utveckling. - Av utredningen i målet framgår bl.a. följande. D.Å. har under sin uppväxt varit föremål för flera anmälningar som inkommit till stadsdelsnämnden. Modern har återkommande sökt stöd för familjens situation. De utredningar som har gjorts enligt 50 § socialtjänstlagen har lett till ett antal insatser från socialtjänstens sida. Aspuddens skola kontaktade i februari 1997 socialtjänsten och meddelade att D. stängts av från skolan eftersom han hotat och slagit elever samt en av skolpersonalen. Han placerades på Tallkrogens skoldaghem. Under vintern 1997 kontaktades stadsdelsnämnden av TalIkrogens skoldaghem och av D. själv. Tallkrogen beskrev att de har mycket svårt att hantera D. och att de inte längre kunde ha honom i undervisningen. D. beskrev att han inte längre kunde bo kvar hemma, eftersom det förekom våld inom familjen. Styvfadern har slagit D. och han placerades utom hemmet. I slutet av februari 1999 bestämde modern och övrig släkt att D. skulle flytta hem. Under april 1999 kontaktade moderns dåvarande pojkvän socialjouren och meddelade att D. slog och hotade modern. Den familjeterapeut som arbetade med familjen bekräftade att situationen hemma var kaotisk. Det förekom häftiga bråk, i vilka D. har hotat modern och sina syskon. D. akutplacerades på Ingemarshemmets akut- och utredningshem. I maj 1999 meddelade Ingemarshemmet att de inte får upp D. till skolan. Han verkade deprimerad. Under juni 1999 har han vid ett besök i hemmet kastat en kniv som hamnat mellan moderns ben. Han har också slagit sin lillebror och betett sig hotfullt mot honom och modern. Han har återkommande brutit den sommarplanering som har gjorts upp tillsammans med honom, vårdnadshavare, Ingemarshemmet och socialtjänsten. Den 14 juli 1999 omplacerades han med stöd av 11 § LVU till Lövsta skolhem, eftersom han har bråkat och hotat en annan boende på Ingemarshemmet. D. har bott tillsammans med sin moder och sina två yngre syskon, X. och G.. Modern är ensam vårdnadshavare. Fadern S. är heroinmissbrukare och hoppades påbörja metadonbehandling under slutet av juli månad 1999. De har tillsammans två barn, D. och X.. G:s fader heter S.S. och modern har sammanlevt med honom 1992-1998. De separerade under sommaren 1998, strax innan S.S. häktades misstänkt för narkotikabrott. Han avtjänar för närvarande ett fängelsestraff. Modern har varit missbrukare men är sedan drygt ett år tillbaka missbruksfri. Hon har regelbundet kontakt med Anonyma Narkomaner. - Av en utredning från Barn- och ungdomspsykiatriska kliniken i Västeräng daterad den 26 april 1999 framgår bl.a. följande. D. har haft långvariga problem av utagerande och aggressivitet. Han har stora problem med kamratrelationer och hamnar ofta i konflikt med andra och ser sig själv alltid som den utsatte. I grupp blir han rastlös och provocerar omgivningen, men på tu man hand är han trevlig och lättillgänglig. Psykologutredningen visar att han är välbegåvad men med en sviktande uthållighet. Koncentrationssvårigheterna kan troligen tillskrivas hans höga ångestnivå och är inte någon perceptions- eller uppmärksamhetsstörning. Han är en starkt impulsdriven person med en hög inre spänningsnivå och hamnar lätt i aggressivt och utagerande beteende då han har svårt att härbärgera starka känslor. Självbilden växlar mellan omnipotens och känslor av underlägsenhet. Han har en stark misstro mot vuxenvärlden men har en längtan efter kontakt och närhet. Han har en stark dragning till asociala och destruktiva sammanhang. I familjens historia finns flyttningar, separationer, återföreningar, missbruk, asocialitet och våld. Han har varit ett utsatt barn som fått komma i andra hand i förhållande till missbruk och parrelationer. Han upplever inte att han på samma sätt som syskonen har fått det han har behövt av uppmärksamhet och kärlek. Hans ibland bryska uppträdande mot yngre barn kan ses mot denna bakgrund och illustrerar hans egen utsatthet. Konflikterna med andra ungdomar på avdelningen speglar svartsjuka och konkurrens i syskongruppen. Hans kaxighet och oförsonlighet hänger ihop med en upplevelse av att inte ha fått tillräckligt för egen del. Det är viktigt att ordna en situation där man kan arbeta med familjerelationerna som verkar vara kärnan i hans problem. - Av skrivelser som upprättats den 30 juni och den 14 juli 1999 av J.B., behandlingsassistent och B.B., biträdande föreståndare, vid Ingemarshemmet framgår bl.a. följande. De har träffat D. och hans moder, A. dels vid möten, dels vid moderns besök hos D.. Vid nästan alla tillfallen har det blivit bråk mellan honom och modern. Han har blivit mycket aggressiv och vid ett par tillfällen givit sig på henne rent fysiskt och har hotat henne så verbalt att personalen fått gå emellan. Han har även hotat modern vid telefonsamtal som oftast har handlat om att han har velat ha saker eller att modern skulle komma till Ingemarshemmet. Modern har i dessa situationer haft svårt att sätta gränser och detta har fört med sig att han har kunnat genomdriva sina hot. Hon har beskrivit att dessa hotfulla situationer uppstår även i hemmet och att hon inte har förmått gränssätta honom utan behöver hjälp till detta. Vid ett tillfälle försvann en mobiltelefon, playstation med tv-spel och ett par jeans för en annan pojke. Stölden har polisanmälts. Han kan i nuläget inte bo kvar hemma. Han behöver tydliga gränser av vuxna som bryr sig och orkar med hans humörsvängningar. Den 13 juli 1999 fick han ett raseriutbrott mot en av de andra ungdomarna. Personal fick gå emellan och hindra honom från att slå. Han tyckte inte själv att han hade gjort något fel. Personal uppfattade honom som hotfull och han har vid ett flertal tidigare tillfallen fått vredesutbrott. Även när det gäller lek har D. haft svårt att stoppa sig och har fortsatt, fast de andra inte längre har tyckt att det har varit roligt och trots tillsägelser från personal. - Stadsdelsnämnden har vid den muntliga förhandlingen anfört bl.a. följande. D.Å:s beteende faller in under socialt nedbrytande beteende. Under sin uppväxt har han överskridit normer och gränser. Skolpersonal har varit oroliga. Han har slagit och hotat sina syskon och sin moder. Vistelser har avbrutits. Han blev i januari 1999 misstänkt för delaktighet i ett personrån. I förhör den 19 mars 1999, erkände han närvaro vid rånet men menade att det inte var han som utförde det. Modern har lämnat frivilligt samtycke till vårdplanen. Vid upprepade tillfällen har han brutit ingångna överenskommelser. Han har ett behov av tydliga gränser och modern har haft svårt att sätta dessa för honom. HVB Källan har haft svårt att fullfölja sitt uppdrag. Han har brutit uppgjorda planer, senast för pingsthelgen 1999. Vård enligt LVU kan ge honom förutsägbara regler och ramar och även hjälpa modern i hennes roll som vårdnadshavare. - A.P. har vid den muntliga förhandlingen anfört bl.a. följande. Det är sant att D. har varit stökig och hon har behov av stöd och avlastning. D. behöver hjälp med familjeterapi. Hon anser att vård enligt LVU blir för hårt för D., eftersom hennes egna möjligheter som vårdnadshavare begränsas. Planeringen var en annan för hösten och för närvarande är D. för inlåst. Hon har inte något att säga till om. Målsättningen är dock att de ska bo tillsammans. D:s vistelse på HVB Källan blev aldrig någon behandling. Det har blivit för hårt att komma in på ett § 12-hem och den miljö som det innebär. Så länge som D. inte har fått hjälp med att hantera sin ilska, kan han inte bo hemma. Det har förekommit knivhot från D. och det är först nu som hon kan sätta gränser och tydligt säga nej till honom, vilket hon tycker går bättre nu. Hon har själv haft ett jobbigt år, dotterns fader avtjänar för närvarande ett fängelsestraff. Hon deltar nu i ett tolvstegsprogram för Anonyma Narkomaner, går på deras möten och har en sponsor. Hon umgås inte med sina gamla missbrukskamrater, det tar dock tid att skaffa nya vänner. D. har gamla vänner i Aspudden som varit bra, men han har flyttat mycket, vilket gjort det svårt att hålla kontakten. Det har varit under vistelserna på skolhemmen som han har fått äldre kompisar med dåligt inflytande. Vistelse på ett § 12-hem med hårt kriminellt belastade ungdomar är inte bra för honom. När han bodde hemma var han inte kriminell, utan deprimerad. Han behöver ägnas mycket tid och familjeterapeuten har fått tio timmar tilldelade att användas flexibelt. På skolhemmen har han varit lättledd och blivit driven av andra att göra saker. Han har mycket ilska inom sig och är avundsjuk på att småsyskonen får bo hemma. Styvfadern har slagit honom. Hon tycker att det har varit stökigt med S.S. och har velat separera från honom men det har varit svårt då de har ett gemensamt barn. Det är bättre om D. kommer hem på besök lite i taget till att börja med. Från Ingemarshemmet har påståtts att hon inte tillräckligt har hållit överenskommelser, vilket är felaktigt. I utredningen s. 8 påstås att D. troligen har tagit med sig hasch från hemmet. Den uppgiften bestrids. Hon har hela tiden haft ett arbete och levt ett socialt liv. Sedan tjugotre år tillbaka arbetar hon som biblioteksassistent på Kungliga Biblioteket. Hon har varit sjukskriven, men har nu en tjänstgöring på 80 procent. Arbetet känns stadigt och hon trivs bra. - M.L. har vid den muntliga förhandlingen anfört bl.a. följande. Det är riktigt att D. har problem med kontakter med andra. Han har ett behov av närhet och stöd, annars blir han ledsen. Han blir även aggressiv och vid ilska upplever han att det svartnar för ögonen. Han anser att det är omgivningen som provocerar honom. Enligt psykologutlåtandet har han fått mycket goda resultat i flera test, utom i blockmönster. PBU i Nacka menar att det låga resultatet i blockmönstertest kan bero på att han har perceptions- eller uppmärksamhetsstörning. Han har svårt att uppfatta när en lek tar slut, vilket även personal på Ingemarshemmet har observerat. När han var på kollo var det t.ex. en vattenlek och han tog en skottkärra och var så inne i leken att han inte uppfattade några glasrutor, utan körde rakt igenom dessa. Modern är väldigt bra men fadern, S., är missbrukare. Redan 1994 anade modern problem och tog kontakt med PBU. Han har inga anmärkningar sedan fem månader tillbaka. Hans problem har inte blivit tillfredsställande utredda. En brist i utredningen är läkarintyget som endast är ett psykologintyg. Dessutom är L.R. bara administrativ chef och har inte deltagit i undersökningen och I.M. är kurator. Hans beteende tyder snarare på att det kan misstänkas att han har DAMP. Om så är fallet har behandlingen hitintills varit felaktig, vilket kan ge förödande resultat. DAMP behandlas numera bl.a. genom att man ger amfetamin i låga doser. Hans känslor består främst i besvikelse eftersom alla har svikit honom. I skolan har han varit mycket utanför och andra har bråkat med honom. Det har aldrig varit han som har börjat bråka. Han har endast slagits i självförsvar. Han har inte slagits med modern. Han anser sig inte vara kriminell, utan han har varit på fel plats vid fel tidpunkt. Vad gäller vård kan han vara kvar om vården är frivillig. Han kommer att fullfölja planeringen. Han vill genomgå läkarundersökning för att få besked om han har DAMP. När han leker blir det väldigt intensivt och han blir väldigt inne i leken. Han har svårt att säga nej när han befinner sig i grupp och påverkas lätt av andra. Om modern försöker sätta gränser hemma, får han försöka diskutera, kompromissa eller övertala henne. Det är inte han som har börjat bråka hemma och han har också fått en kniv emot sig. När han blir arg vet han inte vad han gör. Angående kriminell belastning har det varit större killar som har hotat honom och det är han som har fått stryk. Han har försökt hålla sig undan. Han har dock inte bett om hjälp av personalen, eftersom han skulle kunna räknas som en tjallare och få mera stryk. Sundsta Gård verkar vara bra. Det bästa är antagligen att han får komma hem lite i taget, till att börja med. - Länsrätten gör följande bedömning. - Av utredningen i målet framgår att D.Å. vid upprepade tillfällen uppträtt aggressivt och våldsamt mot sin moder och sina syskon. Under april 1999 kontaktade moderns dåvarande pojkvän socialjouren och uppgav att D.Å. slog och hotade modern. Under juni 1999 kastade han en kniv som hamnade mellan moderns ben samt slog och hotade sin yngre bror. Familjens historia har till i vart fall viss del präglats av missbruk, våld och asocialitet. D.Å. har också uppträtt aggressivt och våldsamt i skolan och under vistelse på Ingemarshemmet samt hotat personer i sin närhet. Av utredningen från Västerängskliniken framgår att D.Å. är en starkt impulsdriven person med en hög inre spänningsnivå samt att han lätt hamnar i ett aggressivt och utagerande beteende eftersom han har svårt att hantera starka känslor. Mot denna bakgrund finner länsrätten att D.Å. genom ett socialt nedbrytande beteende utsätter sin hälsa och utveckling för en påtaglig risk att skadas. - A.P. har samtyckt till att D.Å. bereds behövlig vård och M.L. har i egenskap av offentligt biträde och ställföreträdare för D.Å. uppgivit att D.Å. kan tillgodogöra sig frivillig vård och att han kommer att fullfölja uppgjord planering. Av utredningen i målet framgår emellertid att modern har haft svårt att kontrollera D.Å. och att hon inte haft förmåga att sätta gränser för honom. D.Å. har tidigare placerats för vård utanför hemmet, men i februari 1999 bestämde modern att D.Å. skulle flytta hem igen. D.Å. har vidare återkommande brutit den sommarplanering som gjorts upp i samråd mellan honom, socialtjänsten, modern och personalen på Ingemarshemmet. Mot denna bakgrund finner länsrätten att A.P:s samtycke till vårdplanen inte utgör tillräcklig garanti för att D.Å. erhåller den vård som är nödvändig. På grund härav och mot bakgrund av vad som ovan anförts finner länsrätten att D.Å. skall beredas vård med stöd av LVU. - Länsrätten förordnar att D.Å. skall beredas vård med stöd av 1 och 3 §§ lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga. - Beslutet om vård skall gälla omedelbart.

D.Å. överklagade och yrkade att kammarrätten skulle upphäva länsrättens dom och besluta att tvångsvården enligt LVU skulle upphöra. I andra hand yrkade han att kammarrätten skulle infordra journalhandlingar samt eventuella övriga handlingar från den psykiatriska bedömning som påstods ha företagits vid Västerängskliniken och som låg till grund för utlåtandet den 26 april 1999 över utförd barn- och ungdomspsykiatrisk utredning. Till stöd för sin talan anförde han bl.a. Hans beteende var inte sådant att det omfattades av vad lagstiftaren avsett med "annat socialt nedbrytande beteende" enligt 3 § LVU, vilket i första hand avser vistelse i olämpliga miljöer. Inte heller hade visats på vilket sätt beteendet skulle innebära en påtaglig risk för hans hälsa eller utveckling. Det syntes i första hand vara skyddet för tredje man som föranlett länsrättens slutsats att den aktuella paragrafen var tillämplig i förevarande mål.

A.P. yrkade att kammarrätten skulle undanröja länsrättens dom om vård enligt LVU avseende D.Å. Hon biträdde vidare D.Å:s yrkande om utfående av journalhandlingar m.m. från Västerängskliniken. Till stöd för sin talan anförde hon sammanfattningsvis att länsrätten i sin dom inte hade kunnat påvisa att D.Å:s beteende var sådant som motiverade vård enligt 3 § LVU. Domstolen hade heller inte kunnat påvisa att det skulle föreligga en påtaglig risk för hans hälsa eller utveckling med detta beteende.

Stadsdelsnämnden bestred bifall till överklagandena och anförde till stöd för sin inställning bl.a. att D.Å. hade ett socialt nedbrytande beteende som medförde en påtaglig risk för hans hälsa och utveckling samt att hans vårdbehov inte kunde säkerställas frivilligt.

Kammarrätten har den 25 november 1999 hållit muntlig förhandling i målet inom stängda dörrar.

Kammarrätten i Stockholm (1999-12-07, Ganting, Hellner, referent och nämndemännen Lindvall och Staffansson) yttrade: D.Å. har vid den muntliga förhandlingen anfört bl.a. följande. Han uppfattar att han ibland är annorlunda jämfört med andra ungdomar. Han blir fort arg rörande småsaker och han blir mycket stressad om han uppfattar att hans närmiljö är stressig. Ibland uppvisar han ett våldsamt beteende och han har ett behov av vård för att komma till rätta med sina problem. Han kan tänka sig att stanna kvar på Eknäs under frivilliga former. - A.P. har vid den muntliga förhandlingen sammanfattningsvis uppgett att D.Å. befinner sig på ett behandlingshem därför att han är svårplacerad, inte därför att han är kriminell. Han har tvingats byta skola och behandlingshem fem gånger de senaste åren. Det har fungerat bättre under hösten vid de tillfallen då han varit hemma hos familjen. Det har inte förekommit några bråk och han har inte heller begått några brott. Hon uppfattar att D.Å. har mognat och att han lyssnar bättre till vad hon har att säga. Det är uppenbart att han numera försöker att behärska sig. - Liljeholmens stadsdelsnämnd har vid den muntliga förhandlingen anfört bl.a. följande. D.Å:s aggressiva beteende har resulterat i en mångfald anmälningar genom åren, beroende på oro från ett flertal institutioner och skolor. Han har gett uttryck för sina aggressioner genom att bl.a. använda våld. I visst fall har kniv använts. Personalen vid skolor och behandlingshem har till slut inte ansett sig kunna garantera vare sig hans eller andra barns säkerhet. Då D.Å. först nyligen fyllt 15 år har de polisanmälningar som gjorts dessförinnan inte föranlett någon åtgärd från rättsväsendet. Hans aggressiva, utagerande beteende är utan tvekan socialt nedbrytande och det resulterar i en påtaglig risk för hans hälsa och utveckling. Tidigare erfarenheter av D.Å. visar att erforderlig vård inte kan ges frivilligt. Enligt lagens förarbeten skall samhället ingripa på ett tidigt stadium för att så snabbt som möjligt försöka förhindra ett fortsatt skadligt beteende. Om D.Å. fortsätter på det sätt han gjort hitintills är risken överhängande för att han kommer att hamna i en miljö av kriminalitet och missbruk. Hans skolgång har tidigare avbrutits och han riskerar att bli socialt missanpassad. - Kammarrätten gör följande bedömning. - Enligt 3 § LVU skall vård med stöd av lagen beslutas om den unge utsätter sin hälsa och utveckling för en påtaglig risk att skadas genom missbruk av beroendeframkallande medel, brottslig verksamhet eller något annat socialt nedbrytande beteende. Därutöver krävs att det kan antas att behövlig vård inte kan ges den unge med samtycke av vårdnadshavaren, och när den unge fyllt 15 år, av honom själv. - Av lagens förarbeten framgår att med socialt nedbrytande beteende menas att den unges beteende avviker från samhällets grundläggande normer på ett sätt som kan leda till en påtaglig risk for den unges hälsa eller utveckling (prop. 1989/90:28 s. 67 och 109). Som exempel härpå anges att den unge kan ha begått något eller några allvarliga brott utan att man för den skull kan tala om brottslig verksamhet. Vidare kan det vara frågan om att den unge vistas - annat än tillfälligt - i en s.k. knarkarkvart eller annan missbruksmiljö eller att den unge prostituerar sig eller uppträder på sexklubb. Det bör dock framhållas att beteendet även skall innebära en påtaglig risk för den unges hälsa eller utveckling. - Till stöd för ett omhändertagande av D.Å. har från nämndens sida gjorts gällande i huvudsak att D.Å:s aggressiva, utagerande beteende utgör sådant socialt nedbrytande beteende som omfattas av 3 § LVU och att beteendet resulterar i en påtaglig risk för hans hälsa och utveckling. - Av utredningen framgår att det i D.Å:s beteende finns starka inslag av aggressivt utagerande och destruktivitet och att han är i stort behov av vård för att komma till rätta med sin tillvaro. D.Å:s beteende är dock, enligt kammarrättens mening, inte ett sådant socialt nedbrytande beteende som enligt 3 § LVU utgör en förutsättning för LVU. De kriminella gärningar som kan läggas D.Å. till last är inte heller av den art eller omfattning att han kan anses bedriva brottslig verksamhet. Med beaktande härav finner kammarrätten att lagliga skäl för närvarande saknas att bereda D.Å. vård med stöd av 3 § LVU. - Med hänsyn till hans fortsatta behov av vård utgår kammarrätten från att stadsdelsnämnden även fortsättningsvis bistår och stödjer D.Å. i erforderlig utsträckning. - Sammantaget finner kammarrätten sålunda att laglig grund för vård enligt LVU inte visats föreligga varför överklagandena skall bifallas. - Vid denna utgång saknar kammarrätten skäl att ta upp frågan om utfående av journalhandlingar m.m. till bedömning. - Kammarratten bifaller överklagandena och undanröjer länsrättens dom såvitt avser förordnandet att bereda D.Å. vård enligt LVU. Domen gäller omedelbart i denna del.

T.f. assessorn Sigfridsson var av skiljaktig mening och anförde: Frågan i målet kan begränsas till om det på av stadsdelsnämnden åberopad grund föreligger förutsättningar att bereda D.Å. vård jämlikt 3 § LVU. - Av den utredning som stadsdelsnämnden presenterat till stöd for sin ansökan framgår att det i D.Å:s beteende finns starka inslag av aggressivt utagerande, destruktivitet och våld. Utan att man för den skull kan tala om brottslig verksamhet har hans beteende varit sådant att han befunnit sig i farozonen för vad som skulle kunna betecknas som ett kriminellt beteende. Att han ännu inte har fällts till ansvar för någon allvarlig brottslighet synes främst bero på hans ringa ålder. Oaktat att man inte kan tala om någon brottslig verksamhet framstår D.Å:s beteende som ett uttryck för en social missanpassning som innebär allvarlig fara för hans hälsa och utveckling. D.Å. är i stort behov av vård för att bryta denna destruktiva utveckling. Erforderligt samtycke till sådan vård saknas för närvarande. Vid en sådan sammantagen bedömning av de beteenden som D.Å. uppvisar som förutsätts i av Socialstyrelsen utfärdade allmänna råd (jfr SOSFS 1997:15 s. 32) kan jag inte finna annat än att det genom den utredning stadsdelsnämnden presenterat visats att förutsättningar föreligger för att bereda D.Å. vård enligt 3 § LVU på sätt som även länsrätten funnit (jfr i sammanhanget RÅ84 2:31). - Vid den utredning av D.Å. som företogs på Västerängskliniken ansåg man sig inte finna någonting som tydde på att D.Å. skulle lida av någon neurologisk åkomma av typen DAMP. I avsaknad av indikationer på sådan neurologisk åkomma har, enligt min mening, stadsdelsnämnden saknat anledning att föranstalta om ytterligare utredning avseende denna fråga. I nu aktuellt sammanhang saknas enligt min mening också för kammarrätten anledning att föranstalta om någon sådan ytterligare utredning. I den mån ytterligare utredning i detta hänseende ändå skulle anses påkallad mot bakgrund av de farhågor härvidlag som framförts, bl.a. vid kammarrättens muntliga förhandling i målet, får vad som härvid eventuellt kan framkomma tas under övervägande i samband med att beslutad vård omprövas. De yrkanden som framställts om inhämtande av journalhandlingar m.m. bör enligt min mening avslås. - Mot bakgrund av vad som ovan anförts anser jag att länsrättens beslut att bifalla nämndens ansökan om beredande av vård har varit riktigt. Enligt min mening skall överklagandena därför avslås.

Liljeholmens stadsdelsnämnd överklagade och yrkade att Regeringsrätten med ändring av kammarrättens dom skulle besluta att D.Å. skulle beredas vård med stöd av 1 och 3 §§ LVU.

Prövningstillstånd meddelades.

D.Å. bestred ändring. I andra hand yrkade han att Regeringsrätten före sitt ställningstagande till frågan om han skulle beredas vård enligt LVU skulle infordra de bakomliggande journalhandlingarna till den barn- och ungdomspsykiatriska utredning som genomförts alternativt skulle förordna att en undersökning skulle genomföras av en psykiatriker.

A.P. medgav stadsdelsnämndens yrkande. Hon biträdde dock yrkandet att journalhandlingarna skulle infordras alternativt att en undersökning skulle göras innan Regeringsrätten tog ställning i vårdfrågan.

Regeringsrätten fastställde genom beslut den 12 april 2000 ett av stadsdelsnämnden meddelat beslut om omedelbart omhändertagande enligt 6 § LVU av D.Å.

Regeringsrätten höll den 31 maj 2000 muntlig förhandling i målet.

Till stöd för sin talan anförde stadsdelsnämnden bl.a. följande. D.Å. hade till följd av sitt aggressiva och våldsamma beteende blivit avstängd från ett flertal olika skolor. Han hade också haft en mycket hög frånvaro. Eftersom A.P. inte klarat av att ha honom hemma hade han varit placerad i olika vårdformer utanför hemmet, t.ex. familjehem och olika behandlingshem. Han hade dock skrivits ut även från dessa då man inte ansett sig kunna garantera varken hans egen eller andra boendes säkerhet. Han hade blivit polisanmäld för flera brott, bl.a. stöld, misshandel och olaga hot. D. hade ett mycket aggressivt beteende mot sin omgivning och han använde frekvent våld och hot om våld mot andra människor. Han överskred hela tiden normer och gränser. Det var hot och våldshandlingar av mycket allvarlig art. Vid flera tillfällen hade D. hotat andra med kniv och även kastat kniv mot sin mamma. Hans beteende riktade sig mot såväl familjemedlemmar som utomstående. - Sedan kammarrätten den 7 december 1999 upphävt länsrättens dom om vård enligt LVU flyttade D. hem till A.P. Han började i Aspuddens skola och en familjeterapeut började arbeta i familjen. I januari 2000 meddelade familjeterapeuten att situationen i hemmet var på gränsen till ohållbar och att bråk ofta uppstod mellan modern och D.. D. häktades den 13 februari 2000 efter att ha tagits på bar gärning i samband med ett inbrott. Vidare hade D. dömts för olaga hot till vård enligt socialtjänstlagen. A.P. hade anmält till socialnämnden att D. hade förvarat stöldgods i hemmet och att han har varit ute på kvällar och nätter. Hon hade vidare hittat hasch i D:s rum. Chefen för närpolisens ungdomsgrupp i Aspudden hade bekräftat att D. var en av de ungdomar i området som föranledde mest bekymmer eftersom han umgicks med mycket brottsaktiva ungdomar och rörde sig ute på nätterna. När D. efter det omedelbara omhändertagandet togs in på Eknäs ungdomshem visade det sig vid provtagning att han var positiv för cannabinoider. D:s beteende måste anses vara ett socialt nedbrytande beteende och det fanns risk för kriminellt beteende, ett ökat missbruk och socialt utanförskap. D. behövde klara och fasta gränser. Det fick han på Eknäs ungdomshem och han mådde nu bättre. Tidigare försök med vård på frivillig väg hade misslyckats.

D.Å. anförde bl.a. följande. Han medgav att han hade behov av vård men det hade inte utretts vilken typ av vård han behövde. En utredning måste först göras för att klargöra om han hade en neuropsykiatrisk störning. Både han själv, hans mor och farmor misstänkte att detta var fallet. Hans beteende stämde väl överens med de diagnoskriterier som finns för DAMP. Hans aggressiva och utagerande beteende berodde med största sannolikhet på denna störning. Hans beteende hade inte visats vara socialt nedbrytande utan kunde vara sjukdomsbetingat. Det förelåg inte grund för vård enligt LVU.

A.P. vitsordade de faktiska omständigheter som tagits upp i utredningen. Hon misstänkte liksom D. att han hade en neuropsykiatrisk störning. Hon insåg att D. behövde vård men det borde utredas vilken typ av vård han behövde.

Regeringsrätten (2000-06-15, Swartling, Lindstam, Rundqvist, Eliason, Schäder) yttrade: Skälen för Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten finner inte skäl att före målets avgörande infordra journalhandlingar eller att besluta om ytterligare utredning.

I målet aktuella författningsbestämmelser samt i förarbetena till LVU gjorda uttalanden om innebörden av begreppet socialt nedbrytande beteende framgår av länsrättens dom.

Av utredningen framgår i korthet följande. D.Å. har fyllt 15 år i september 1999. Han har ett aggressivt uppträdande och svårt att behärska sig. Detta leder till att han hotar och slår sina kamrater och anhöriga. I sådant sammanhang har han också använt kniv. Han har avstängts från olika skolor och andra institutioner därför att man inte kunnat garantera hans egen och andras säkerhet. Utöver våld har han gjort sig skyldig till annat brottsligt handlande. Han har tydligt visat en dragning till asociala och destruktiva miljöer.

Redan vad som framkommit i underinstanserna i dessa hänseenden måste enligt Regeringsrättens bedömning anses innebära att D.Å. har visat ett socialt nedbrytande beteende och att hans utveckling därigenom påtagligt riskerat att skadas. Härtill kommer att D.Å. efter kammarrättens dom uppträtt på ett sätt i hemmet som medfört att situationen för familjen blivit ohållbar. Det har vidare upplysts att han blivit dömd för olaga hot och att åklagare har beslutat om åtalsunderlåtelse för stöld begången i februari innevarande år. D.Å. har också brukat narkotika. Det framstår således nu som alldeles uppenbart att det av stadsdelsnämnden åberopade beteenderekvisitet är uppfyllt. D.Å:s behov av vård kan enligt vad omständigheterna ger vid handen inte tillgodoses på frivillig väg. Vid angivna förhållanden skall D.Å. beredas vård enligt 1 och 3 §§ LVU. Vad han anfört om att han eventuellt behöver behandling för en neuropsykiatrisk störning kan inte föranleda till annan slutsats.

Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten avslår yrkandena om infordrande av journalhandlingar och om ytterligare utredning.

Med ändring av kammarrättens dom beslutar Regeringsrätten att D.Å. skall beredas vård med stöd av 1 och 3 §§ LVU.

Föredraget 2000-05-31, målnummer 8495-1999, föredragande Fredriksson

Metadata

Domstol
Regeringsrätten
Avgörandedatum
2000-06-15
Målnummer
8495-99
Lagrum
1 § och 3 § lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga
Litteratur
prop. 1989/90:28, s. 67, 109.
Sökord
Vård av unga
Källa
Domstolsverket

Rättsfall som hänvisar till detta (1)

RÅ 2010 ref. 24: Fråga om en 16-årig flicka med ADHD och autismspektrumstörning uppvisar ett sådant socialt nedbrytande beteende som avses i 3 § lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga.
Lagen.nu är en privat webbplats. Informationen här är inte officiell och kan vara felaktig | Ansvarsfriskrivning | Kontaktinformation