lagen.nu

RÅ 2000 ref. 25

En allmän försäkringskassa har ansetts oförhindrad att pröva en ansökan om anstånd med återbetalning av underhållsstöd även sedan återbetalningsfordringen överlämnats till kronofogdemyndigheten för indrivning.

A.I. ansökte den 9 april 1997 hos Stockholms läns allmänna försäkringskassa om anstånd med återbetalning avseende underhållsstöd för två barn mot vilka han var underhållsskyldig.

Stockholms läns allmänna försäkringskassa beslöt den 14 april 1997 att avvisa A.I:s ansökan om anstånd med återbetalning av underhållsstöd. Som skäl angavs i huvudsak följande. Av prop. 1995/96:208 framgår att anstånd innebär att man i den utsträckning som anståndsbeslutet anger låter bli att vidta åtgärder för att driva in fordringen. I ärendet skedde indrivning av återbetalningsbeloppet genom kronofogdemyndigheten vilket innebar att kassan redan hade vidtagit åtgärder för att driva in fordringen. I och med att ärendet handlades av kronofogdemyndigheten hade inte försäkringskassan någon möjlighet att sakligt pröva A.I:s ansökan om anstånd med återbetalningsskyldighet.

A.I. överklagade försäkringskassans beslut och yrkade anstånd med betalning av framtida månatliga underhållsstöd fram till dess att han hade ekonomisk möjlighet att utföra betalningarna. Härvid hade bl.a. anförts att han var arbetslös och enligt Socialstyrelsens normer låg under existensminimum.

Länsrätten i Stockholms län (1997-11-12, ordförande Braun) yttrade: Av 32 § lagen (1996:1030) om underhållsstöd, USL, framgår följande. Försäkringskassan får på ansökan av den bidragsskyldige helt eller delvis bevilja anstånd med att fullgöra återbetalningsskyldigheten. Anstånd skall medges i den mån det behövs för att den bidragsskyldige skall få behålla vad som behövs för eget och familjens underhåll. Därvid skall bestämmelserna om förbehållsbelopp i 7 kap. 4 och 5 §§ utsökningsbalken tillämpas. Anstånd får också beviljas om det annars finns anledning till det med hänsyn till den bidragsskyldiges personliga eller ekonomiska förhållanden. - Länsrätten gör följande bedömning. - A.I. har ansökt om anstånd med återbetalning av underhållsstöd, dvs. att försäkringskassan inte skall vidta åtgärder för att kräva in sin fordran. Av handlingarna i målet framgår att försäkringskassan redan överlämnat ärendet om återbetalningsskyldighet till kronofogdemyndigheten för indrivning. Kassan har således redan vidtagit de åtgärder ett anstånd syftar till att förhindra. Kronofogdemyndigheten har således övertagit borgenärsfunktionerna för statens fordran och försäkringskassan kan inte längre uppta en ansökan om anstånd till prövning. Härav följer att försäkringskassan har haft fog för att avvisa A.I:s ansökan härom. - Länsrätten avslår överklagandet.

A.I. överklagade och yrkade med stöd av bestämmelserna om förbehållsbelopp i 7 kap. 4 och 5 §§ utsökningsbalken att hans ansökan om anstånd med återbetalningsskyldigheten skulle omprövas. Till stöd för sin talan anförde han bl.a. följande. Det fanns inte något angivet i nämnda paragrafer att de inte skulle vara tillämpliga om ärendet gått till indrivning. Länsrättens avgörande byggde på att fordringarna redan överförts till kronofogdemyndigheten för indrivning. Hans ansökan avsåg emellertid inte bara förfallna underhållsbelopp utan även framtida månatliga underhållsstöd, så länge hans ekonomiska oförmåga bestod. Det kunde inte vara riktigt som försäkringskassan angav att det var kronofogdemyndigheten som handlade ärendet, eftersom det fortfarande var kassan som gjorde beräkning av beloppens årliga storlek.

Försäkringskassan bestred bifall till överklagandet och anförde bl.a. följande. A.I. var bidragsskyldig för två barn. Kassans krav mot honom för utgivna bidragsförskott enligt lagen (1964:143) om bidragsförskott lämnades den 17 januari 1996 till kronofogdemyndigheten för indrivning. Den 20 februari 1997 beslutade kassan om A.I:s återbetalningsskyldighet. Återbetalningsbeloppet fastställdes till 1 274 kr per månad fr.o.m. februari 1997. Med stöd av övergångsbestämmelserna till lagen (1996:1032) om ändring i utsökningsbalken fortsatte indrivningen hos kronofogdemyndigheten att omfatta även krav som gällde fastställd återbetalningsskyldighet. A.I. ansökte om anstånd med återbetalningsskyldigheten den 9 april 1997. Anstånd med återbetalningsskyldigheten innebar att kassan i den utsträckning antåndsbeslutet angav låter bli att vidta åtgärder för att driva in fordringen. Vid tidpunkten för A.I:s ansökan om anstånd handlades fordran avseende inte fullgjord återbetalningsskyldighet av kronofogdemyndigheten som allmänt mål. Det saknades stöd för kassan att ta upp en ansökan om anstånd till prövning efter det att fordran avseende återbetalningsskyldighet överlämnats till kronofogdemyndigheten för indrivning. Kassan hade således redan vidtagit de åtgärder ett anstånd syftar till att förhindra.

Kammarrätten i Stockholm (1998-05-29, Wennerholm, Lagebrant Torén, referent, Widlund) yttrade: Enligt 32 § USL får försäkringskassan på ansökan av den bidragsskyldige helt eller delvis bevilja anstånd med att fullgöra återbetalningsskyldigheten. Anstånd skall medges i den mån det behövs för att den bidragsskyldige skall få behålla vad som behövs för eget och familjens underhåll. Därvid skall bestämmelserna om förbehållsbelopp i 7 kap. 4 och 5 §§ utsökningsbalken tillämpas. Anstånd får också beviljas om det annars finns anledning till det med hänsyn till den bidragsskyldiges personliga eller ekonomiska förhållanden eller andra särskilda förhållanden. I 29 § USL anges att försäkringskassan utan dröjsmål skall vidta åtgärder för att driva in fordringen, om den bidragsskyldige inte fullgör sin återbetalningsskyldighet. Enligt 41 § USL får beslut om återbetalningsskyldighet och ränta verkställas enligt bestämmelserna i utsökningsbalken. - Statens fordran på återbetalningsskyldighet handläggs som ett allmänt mål enligt huvudregeln i 1 kap. 6 § utsökningsbalken (se prop. 1995/96:208 s. 66 ff.). I allmänna mål har kronofogdemyndigheten till uppgift att, utöver sin funktion som verkställande myndighet, i viktiga avseenden också ta till vara sökandens intressen som borgenär. Att fordran handläggs som ett allmänt mål innebär vidare bl.a. att lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m. gäller (1 §). - I 7 § första stycket punkten 3 lagen om indrivning av statliga fordringar m.m. anges att kronofogdemyndigheten får bevilja uppskov med betalningen i avvaktan på att fråga om anstånd med betalningen prövats av behörig myndighet. - Enligt 8 § indrivningsförordningen (1993:1229) skall sökanden skyndsamt underrätta kronofogdemyndigheten bl.a. om gäldenären har beviljats anstånd med betalningen. - Av förarbetena till lagen om indrivning av statliga fordringar m.m. framgår beträffande frågan om lagreglering av uppskovsinstitutet bl.a. följande (prop. 1992/93:198 s. 70). Utgångspunkten för regleringen bör vara att uppskov skall kunna medges om det kan antas vara till fördel för det allmänna. Uppskov bör dock kunna medges fysiska personer med hänsyn till deras personliga förhållanden. I första hand bör det vara fråga om korta uppskov i dessa fall. Ett kortare uppskov kan också vara påkallat i avvaktan på att gäldenären ansöker om anstånd hos skattemyndigheten och att anståndsfrågan prövas. Sådana ansökningar aktualiseras ofta först genom kronofogdemyndighetens indrivningsåtgärder. Vidare framgår av den nämnda proposititionen följande (s. 69). Begreppet anstånd förekommer på flera ställen i utsökningsbalken. Anstånd förekommer också som ett skatterättsligt institut i fråga om åtskilliga skatter och avgifter. Sådant anstånd meddelas av skatte- eller avgiftsmyndigheten i enlighet med särskilda bestämmelser. Anstånd kan enligt uppbördslagen meddelas bl.a. av sociala skäl eller om den skattskyldige har begärt omprövning av eller överklagat ett taxeringsbeslut. Anstånd kan i vissa fall meddelas även beträffande en fordran som har lämnats för indrivning. Det anses att kronofogdemyndigheten normalt inte bör medge uppskov om det finns förutsättningar för anstånd utan i stället hänvisa gäldenären till skatte- eller avgiftsmyndigheten. Det skatterättsliga anståndet har likheter med uppskovet. Samtidigt föreligger vissa betydelsefulla skillnader mellan de båda instituten. Om anstånd har meddelats får fordringen inte drivas in under den tid som anståndet avser. Däremot anses uppskov inte hindra att kronofogdemyndigheten vidtar verkställighetsåtgärder om det finns skäl till det. - I Riksförsäkringsverkets Allmänna råd (1993:16) Återbetalning av underhållsstöd anges följande (s. 33 tredje stycket). En ansökan om anstånd kan komma in till försäkringskassan även efter det att fordran har överlämnats för indrivning. Kassan har då redan vidtagit de indrivningsåtgärder som ett beslut om anstånd var ägnade att förhindra. Försäkringskassan råder i detta läge inte längre över fordran utan kronofogdemyndigheten har helt övertagit borgenärsfunktionerna för statens fordran. Försäkringskassan kan därför inte uppta ansökan om anstånd till prövning. - Av handlingarna i målet framgår att A.I. har ansökt hos försäkringskassan om anstånd med återbetalning av underhållsstöd och att kassan har överlämnat ärendet om återbetalningsskyldighet till kronofogdemyndigheten för indrivning. - Kammarrätten gör följande bedömning. - Av 7 § första stycket punkten 3 lagen om indrivning av statliga fordringar m.m. och av förarbetena till bestämmelsen framgår att behörig myndighet kan pröva frågan om anstånd med betalning även sedan fordran överlämnats till kronofogdemyndigheten. Vissa borgenärsfunktioner kvarstår således hos borgenären även i allmänna mål efter det att ärendet överlämnats för indrivning. De rekommendationer som Riksförsäkringsverket lämnat i nu aktuellt avseende kan därmed inte - mot innehållet i de inledningsvis återgivna bestämmelserna - ligga till grund för bedömningen av frågan. På grund av det anförda har försäkringskassan enligt kammarrättens uppfattning inte varit förhindrad att pröva en ansökan om anstånd från A.I. Målet bör därför visas åter till försäkringskassan för ny handläggning. - Kammarrätten upphäver länsrättens dom och försäkringskassans beslut samt visar målet åter till försäkringskassan.

Riksförsäkringsverket överklagade och yrkade att Regeringsrätten skulle upphäva kammarrättens dom och fastställa länsrättens dom. Verket anförde bl.a. följande. Enligt 32 § USL får försäkringskassan på ansökan av den bidragsskyldige helt eller delvis bevilja anstånd med att fullgöra återbetalningsskyldigheten. Av förarbetena till bestämmelsen framgår att anstånd skall beviljas i den mån det behövs för att den bidragsskyldige skall få behålla vad som behövs för eget underhåll och familjens behov. Därvid skall bestämmelserna om förbehållsbelopp vid utmätning av lön m.m. i 7 kap. 4 och 5 §§ utsökningsbalken tillämpas (se prop. 1995/96:208 s. 97). I prop. 1992/93:198 om indrivning av statliga fordringar m.m. berördes bl.a. gränsdragningen mellan den uppdragsgivande myndighetens verksamhet och indrivningsverksamheten. Där anförde föredragande statsråd bl.a. följande (s. 53 f.). "Som SIU anfört är det naturligt att bestämma myndigheternas kompetensområde med utgångspunkt från fordringens överlämnande till indrivning... En olägenhet med överlämnandet som en skarp gräns mellan berörda myndigheter är att kronofogdemyndigheten inte kan agera samlat i vissa fall när så behövs. När det exempelvis gäller för kronofogdemyndigheten att pröva frågan om uppskov och möjligheten för gäldenären att betala enligt avbetalningsplan, är det självfallet nödvändigt att väga in obetalda fordringar som inte har lämnats för indrivning. I vissa fall kan det vara tillräckligt att kronofogdemyndigheten inhämtar upplysningar från skattemyndigheten eller annan uppdragsgivande myndighet. Om kronofogdemyndigheten behöver vidta åtgärder beträffande en obetald fordran som ännu inte har överlämnats är dock upplysningar inte tillräckliga. I stället förordar jag att fordringen i fråga skyndsamt överlämnas till kronofogdemyndigheten som därmed blir behörig att agera. Jag anser alltså att det bör krävas starka skäl för att bryta igenom den naturliga gräns mellan resp. myndigheters ansvarsområden som går vid överlämnandet för indrivning." - Riksförsäkringsverket har i sina allmänna råd (1996:16) Återbetalning av underhållsstöd angett följande. En ansökan om anstånd kan komma in till försäkringskassan även efter det att fordran har överlämnats till indrivning. Kassan har då redan vidtagit de indrivningsåtgärder som ett beslut om anstånd var ägnade att förhindra. Kassan råder i detta läge inte längre över fordran utan kronofogdemyndigheten har helt övertagit borgenärsfunktionerna för statens fordran. Kassan kan därför inte ta upp ansökan om anstånd till prövning. - Vid tidpunkten för A.I:s ansökan om anstånd hade försäkringskassan redan vidtagit åtgärder för att driva in sin fordran. Kronofogdemyndigheten hade då helt övertagit borgenärsfunktionerna. Verket anser därför att kassan inte kan ta upp A.I:s ansökan till prövning.

Prövningstillstånd meddelades.

A.I. bestred bifall till överklagandet.

Regeringsrätten (2000-05-31, Björne, Rundqvist, Sandström, Hulgaard, Nilsson) yttrade: Skälen för Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten finner att det som Riksförsäkringsverket anfört och åberopat inte föranleder annan bedömning än den kammarrätten gjort. Verkets talan kan därför inte bifallas.

Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten avslår överklagandet.

Föredraget 2000-05-04, föredragande Nässlin, målnummer 5228-1998

Metadata

Domstol
Regeringsrätten
Avgörandedatum
2000-05-31
Målnummer
5228-98
Lagrum
29 §, 32 § och 41 § lagen (1996:1030) om underhållsstöd
7 § lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m.
8 § indrivningsförordningen (1993:1229)
Litteratur
prop. 1995/96:208, s. 66-67 och 97
prop. 1992/93:198, s. 53-54 och 68-71.
Sökord
Underhållsstöd
Källa
Domstolsverket
Lagen.nu är en privat webbplats. Informationen här är inte officiell och kan vara felaktig | Ansvarsfriskrivning | Kontaktinformation