lagen.nu

RÅ 1996 ref. 54

En byggnadsnämnd hade i samband med beviljat bygglov meddelat föreskrift om att byggherren sedermera skulle komma in med markplaneringsritning som skulle godkännas av nämnden. Föreskriften sattes som villkor för att byggnadsarbeten skulle få påbörjas. Byggnadsnämndens förfarande har - i mål om överklagande av byggnadsnämndens beslut att inte godkänna ingiven markplaneringsritning - inte ansetts förenlig med plan- och bygglagen. - Regeringsrätten har ansett sig behörig att ex officio bevilja resning i bygglovsärendet, trots att beslutet om bygglov inte överprövats.

Byggnadsnämnden i Danderyds kommun beviljade den 28 augusti 1990, § 151, N.V. bygglov för uppförande av ett enbostadshus m.m. på fastigheten Dunörten 26. I lovet föreskrevs bl.a. att markplaneringsritning, reviderad beträffande släntning, skulle inlämnas för godkännande innan arbeten påbörjades. En sådan markplaneringsritning ingavs till nämnden, som den 5 november 1991, § 203, beslutade att inte godkänna föreslagen markplanering enligt ritning samt att återremittera ärendet till stadsbyggnadskontoret.

N.V. överklagade byggnadsnämndens beslut den 5 november 1991 och yrkade att beslutet skulle upphävas. Till stöd för sin talan anförde han i huvudsak följande. Enligt föreskrift i bygglovet skulle en reviderad markplaneringsritning inges innan arbetet påbörjades. Markplaneringsritningen, vars innehåll var i enlighet med byggnadsnämndens anvisningar, ingavs till nämnden. Med anledning av en grannes klagomål godkände inte nämnden den utförda markplaneringen. En ändrad grovplanering skulle innebära att tomten måste rivas upp igen med tunga schaktmaskiner. Det var inte rimligt att begära att han på egen bekostnad skulle försämra sin tomt.

Länsstyrelsen i Stockholms län (1992-04-21) yttrade: I 8 kap. 11 § första tycket plan- och bygglagen (1987:10), PBL, stadgas at ansökningar om bygglov för åtgärder inom områden med detaljplan skall bifallas om åtgärden bl.a. inte strider mot detaljplanen och åtgärden kan antas uppfylla kraven i 3 kap. enligt 8 kap. 26 § andra stycket 3 skall beslut varigenom lov lämnas ange bl.a de villkor som behövs. - Av 3 kap. 15 § första stycket PBL framgår att tomter som tas i anspråk för bebyggelse skall anordnas på ett sätt som är lämpligt med hänsyn till stads- och landskapsbilden och till natur- och kulturvärdena på platsen. Dessutom skall, såvitt här är av intresse, tillses att naturförutsättningarna så långt möjligt tas till vara och att betydande olägenheter för omgivningen inte uppkommer. - Av handlingarna i ärendet framgår att bygglov beviljades den 28 augusti 1990 för uppförande av enbostadshus m.m. på den aktuella fastigheten. I lovet föreskrevs bl.a. att markplaneringsritning, reviderad beträffande släntning, skulle inlämnas för godkännande innan arbeten påbörjades. En dylik markplaneringsritning har, som anförts av klaganden, ingivits till nämnden. Godkännande har emellertid inte lämnats. Länsstyrelsen har således att pröva huruvida en markplanering enligt den ingivna ritningen kan godtas på fastigheten. Länsstyrelsen gör därvid följande bedömning. - Fastigheten Dunörten 26 är belägen inom ett område med stadsplan (detaljplan) fastställd den 29 augusti 1958. Markplaneringen i fråga strider inte mot planen. - Vad beträffar åtgärdernas förenlighet med de krav som uppställs i 3 kap. PBL skall följande anföras. Länsstyrelsen har vid besiktning kunnat konstatera att markuppfyllnaden motsvarar den lutning som marken givits på den angränsande tomten i sydost. Med hänsyn särskilt till fastighetens komplicerade terrängförhållanden kan markplaneringen enligt den ingivna ritningen inte anses medföra större olägenheter för omgivningen än vad som skäligen får tålas inom ett högexploaterat område som det förevarande. Den aktuella markplaneringen strider heller inte mot någon annan tillämplig bestämmelse i 3 kap. PBL. Markplaneringen borde således ha godkänts av byggnadsnämnden. - Av det anförda följer att N.V:s överklagande skall bifallas. - Länsstyrelsen upphäver, med bifall till överklagandet, byggnadsnämndens beslut. Ärendet visas åter till nämnden för godkännande av markplaneringen i fråga.

B. och J.S. överklagade såsom ägare till en angränsande fastighet och ansåg att tomten Dunörten 26 kunde utformas på ett för grannarna betydligt lämpligare sätt än som skett.

Även byggnadsnämnden överklagade och yrkade att länsstyrelsens beslut skulle upphävas. Nämnden anförde bl.a. följande. Då den markredovisning som åtföljde de bygglovshandlingar som godkändes för bygglov var ofullständig och orealistisk föreskrevs i bygglovsbeslutet att ny reviderad markredovisning skulle inlämnas till byggnadsnämnden. - När slutligen efter ett flertal påminnelser ritningar inkom var dessa endast en redovisning av vad som redan anlagts och som en granne ansåg sig ej kunna acceptera.

Kammarrätten i Stockholm (1993-12-22, Wennerholm, Widebäck, Olsson, referent), som företog syn på platsen den 2 december 1993, yttrade: Av länsstyrelsens beslut framgår de bestämmelser som är tillämpliga vid kammarrättens överväganden liksom de prövningsförutsättningar som gäller. - - - Kammarrätten kan dela länsstyrelsens uppfattning att terrängförhållandena på fastigheten är komplicerade. I många fall kan sådana förhållanden i högexploaterade områden nödvändiggöra markplaneringslösningar som under andra förhållanden framstår som olämpliga. I förevarande fall borde dock av skäl som nedan anges kunna åstadkommas en markplanering som inte medför sådana olägenheter för omgivningen som den nu valda.

Vid en jämförelse med marknivån invid två större tallar som växer i övre delen av slänten har, såvitt kammarrätten kan förstå, den nedre delen av slänten visserligen fått en viss mindre höjning, men i huvudsak bibehållit tidigare lutning. Den markutfyllnad som gjorts på denna nedre del kan inte anses medföra en sådan olägenhet för omgivningen som är att anse som betydande. Däremot har uppenbarligen en väsentlig utfyllnad gjorts av övre delen av slänten för att möjliggöra passage utanför husets uteplats och i området därikring. Utfyllnaden av den övre delen har medfört att slänten har blivit betydligt högre än tidigare och därigenom - sett från de nedanför belägna tomterna, däribland makarna S:s - dominerande för omgivningen på ett sätt som inte skulle varit fallet med en släntning i enlighet med vad som förutsattes i villkoren för bygglovet. Den valda markplaneringen kan inte motiveras med tomtens komplicerade karaktär. En fungerande tomt kan enligt kammarrättens bedömning tillskapas med en mindre ingripande lösning i enlighet med vad byggnadsnämnden avsett. Med beaktande härav och det tidigare sagda, finner kammarrätten att markplaneringen med den utfyllnad som gjorts i den övre delen av slänten medför olägenheter för omgivningen som är att bedöma som betydande. Några sådana olägenheter kan däremot inte anses uppkomma till följd av bristande dränering.

Överklagandena skall med hänsyn till det anförda bifallas. - Kammarrätten fastställer med ändring av länsstyrelsens beslut byggnadsnämndens beslut.

N.V. överklagade domen och yrkade att ärendet skulle återförvisas till byggnadsnämnden för godkännande av markplaneringsritningen.

Prövningstillstånd meddelades.

Regeringsrätten (1996-03-15, Wahlgren, Dahlman, Berglöf, Sjöberg, Nordborg) yttrade - efter att inledningsvis ha redogjort för målets tidigare handläggning - följande: Skälen för Regeringsrättens avgörande. I målet uppkommer till en början frågan huruvida förfarandet att kräva godkännande av markplaneringsritning som villkor för påbörjande av byggnadsarbeten för vilka bygglov redan meddelats är förenligt med PBL. Vidare föreligger till bedömande även frågan huruvida byggnadsnämndens beslut att inte godkänna ifrågavarande markplaneringsritning kan överklagas.

I 8 kap. 26 och 29 §§ samt 9 kap. PBL, i lagrummens lydelse före den 1 juli 1995, finns bestämmelser som reglerar handläggningen av bygglovsärenden och byggnadsnämndens granskning, tillsyn och besiktning av byggnadsarbeten. Enligt andra punkten i övergångsbestämmelserna till lagen (1994:852) om ändring i PBL skall äldre bestämmelser tillämpas beträffande ärenden som avgjorts av kommunen före ikraftträdandet. I anslutning till bedömningen av de i målet uppkomna frågorna är av intresse att erinra om bl.a. följande.

Enligt 8 kap. 26 § andra stycket 2. och 3. PBL skall beslut varigenom bygglov lämnas ange de anmälningar och besiktningar som behövs för tillsyn och kontroll enligt 9 kap. samt de villkor och upplysningar i övrigt som behövs. Av 8 kap. 29 § tredje stycket framgår att byggnadsnämnden kan, i beslutet om bygglov eller senare, bestämma att konstruktionshandlingar och andra handlingar skall ges in till nämnden innan arbetena påbörjas. Vidare sägs att sådana handlingar skall granskas av nämnden och att byggherren skall underrättas om resultatet av granskningen. I 9 kap. finns bestämmelser om tillsyn och besiktning av byggnadsarbeten i övrigt.

I förarbetena till 8 kap. 29 § tredje stycket PBL uttalas bl.a. följande (prop. 1985/86:1 s. 321-323 och 745). Sedan byggnadsnämnden genom beslutet om bygglov har lagt fast förutsättningarna för de sökta åtgärderna så som de efter eventuella justeringar har redovisats i ansökningshandlingarna för bygglovet, ankommer det på byggherren att ansvara för att genomförandet sker i enlighet med beslutet och gällande tekniska bestämmelser. För sådana projekt som fordrar en mer omfattande projektering behövs en stor mängd handlingar i form av konstruktionshandlingar, beskrivningar, datablad m.m., och byggherren måste därför som regel anlita sakkunniga projektörer för dessa arbeten. Av resurs- och tidsskäl kan dessa handlingar inte alltid i sin helhet granskas av byggnadsnämndens tjänstemän. Byggnadsnämnden bör i beslutet kunna bestämma att vissa handlingar skall ges in till nämnden en viss tid innan arbetena påbörjas, så att tjänstemännen hos nämnden när så behövs kan kontrollera att projekteringen har följt de fastlagda förutsättningarna och gällande bestämmelser. - Om lov lämnas gäller att de handlingar som byggnadsnämnden därefter finner anledning att kräva in skall granskas av nämnden. Byggherren skall underrättas om resultatet av granskningen. Detta sker inte i form av ett uttryckligt fastställande utan genom ett besked som anger vad nämnden har iakttagit vid granskningen av de infordrade handlingarna. - Föreslagna detaljlösningar skall inte formellt godkännas. Som motiv härför anges i propositionen som exempel att ett stort antal funktioner kan "döljas" i en byggnadsdel och att man med säkerhet vet om en byggnadsdel är "godkänd" först sedan den fungerat i sin rätta miljö under en längre tid. Granskningar av byggnader på ritningar innebär enbart mer eller mindre säkra bedömningar. Att byggnadsnämnden skall ha rätt och möjlighet att ställa så höga krav på bedömningsunderlaget att risken för att byggnadsdelen inte uppfyller alla krav blir försumbar är otänkbart. Det ter sig också orimligt att en så omfattande kontrollinsats skulle behövas av myndigheten. Man måste kunna utgå från att byggherren från början strävar efter att utforma konstruktionen så riktigt som möjligt. Ett godkännande som skulle kunna tolkas som ett fullständigt skydd för byggherren mot ytterligare ingripanden av nämnden passar inte in i en sådan syn. - De anmärkningar som byggnadsnämnden finner vid sin granskning bör meddelas byggherren, så att denne får möjlighet att rätta de påtalade felen. I propositionen sägs också att nämnden i fråga om åtgärder som redan har utförts skall kunna kräva att fel och brister avhjälps och, om byggherren inte självmant vidtar rättelse, förelägga honom att göra det.

Regeringsrätten gör följande bedömning.

Av 8 kap. 11 § första stycket PBL framgår att ansökningar om bygglov skall bifallas om 1) åtgärden inte strider mot detaljplanen, 2) den fastighet och den byggnad på vilken åtgärden skall utföras stämmer överens med detaljplanen och den fastighetsplan som gäller för området, och 3) åtgärden kan antas uppfylla kraven i 3 kap.

I förevarande mål har N.V. erhållit bygglov, låt vara med den föreskriften att han skulle inlämna bl.a. markplaneringsritning "för godkännande" innan arbeten fick påbörjas. Bygglov skall emellertid inte meddelas om de med bygglovet avsedda åtgärderna inte kan antas uppfylla kraven i 3 kap. PBL, vari bl.a. ingår kravet i kapitlets 2 § avseende placering av byggnader så att de inte medför betydande olägenheter för omgivningen. Hade byggnadsnämnden sålunda funnit att markplanering varit erforderlig för byggnadsföretagets genomförande, skulle byggnadsnämnden ha föreskrivit sådan markplanering som villkor för bygglovet. Ett på så sätt villkorat bygglov hade då kunnat överklagas av N.V. såsom gående honom emot beträffande kravet på markplanering. Att det förfarande som byggnadsnämnden tillämpat i förevarande mål, dvs. föreskrift om krav på godkännande av markplaneringsritningen, inte varit avsett framgår f.ö. av de förarbeten för vilka redogjorts i det föregående. Ett förfarande av det slag som byggnadsnämnden i förevarande mål tillämpat innebär att frågan om lämpligheten av byggnadsföretaget mot bakgrund av reglerna i bl.a. 3 kap. 2 § PBL finge i princip prövas på nytt, vilket måste anses olämpligt från såväl processuella synpunkter som från allmänna rättssäkerhetsaspekter. Regeringsrätten finner sålunda att byggnadsnämndens krav på godkännande av markritningen inte var förenligt med PBL:s regelsystem.

I förevarande mål har N.V. efterkommit byggnadsnämndens föreskrifter vad avser skyldigheten att inkomma med markplaneringsritning. Hur byggnadsnämnden i den nu uppkomna situationen skall förfara för att få till stånd markplanering i enlighet med nämndens uppfattning om hur denna fråga bör lösas kan inte tas upp till prövning i förevarande mål. I vart fall kan frågan inte avgöras genom en överprövning av byggnadsnämndens uppfattning om hur markplaneringsritningen bör vara beskaffad.

Med hänsyn till vad här upptagits skall kammarrättens och länsstyrelsens avgöranden undanröjas. Vidare finns skäl att resningsvägen undanröja den del av föreskrifterna i det av byggnadsnämnden den 28 augusti 1990, § 151, meddelade bygglovet varigenom krav på godkännande av markplaneringsritning ställts som villkor för påbörjande av arbeten.

Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten undanröjer kammarrättens och länsstyrelsens avgöranden samt - med beviljande av resning i det bygglovsärende vari Byggnadsnämnden i Danderyds kommun meddelat beslut den 28 augusti 1990, § 151 - den i nämnda byggnadsnämndsbeslut intagna föreskriften att godkännande av ingiven markplaneringsritning krävs för påbörjande av arbeten.

Föredraget 1996-02-21, föredragande Sandbäck, målnummer 496-1994

Metadata

Domstol
Regeringsrätten
Avgörandedatum
1996-03-15
Målnummer
496-94
Lagrum
8 kap. 11 § första stycket, 8 kap. 26 § och 29 § plan- och bygglagen (1987:10) i lydelse före den 1 juli 1995
11 kap. 11 § regeringsformen
37 b § förvaltningsprocesslagen (1971:291)
Litteratur
prop. 1985/86:1, s. 321-323 och 745
Wennergren, Förvaltningsprocess, 3:e uppl., s 303.
Sökord
Byggnadsmål
Förvaltningsprocess
Resning
Källa
Domstolsverket
Lagen.nu är en privat webbplats. Informationen här är inte officiell och kan vara felaktig | Ansvarsfriskrivning | Kontaktinformation