lagen.nu

RÅ 1993 ref. 47

Kommunalt beslut angående åtagande från kommuns sida att vederlagsfritt dels iordningställa lokaler i viss fastighet dels upplåta lokalerna till bildningsförbund har ansetts innefatta bedömningar av principiell natur, till följd varav kommunal nämnd (teknisk nämnd) inte ansetts behörig att besluta i ärendet.

Tekniska nämnden i Ludvika kommun beslöt den 14 juni 1989, § 135, att iordningställa lokaler i en fastighet kallad Galleriafastigheten, att för ändamålet ianspråkta del av anslaget på visst konto samt att godkänna ett av Arbetarnas bildningsförbund (ABF) upprättat avtalsförslag.

I besvär hos kammarrätten yrkade L.A. att tekniska nämndens beslut skulle upphävas. Han åberopade bl.a. följande. Beslutet hade ej tillkommit i laga ordning. Ärendet hade inte behandlats av tekniska nämndens arbetsutskott och andra viceordföranden, som var speciellt utsedd att informera oppositionen om alla viktiga ärenden före beslut, hade ej underrättats. Vidare kunde det ifrågasättas om inte jäv förelegat, emedan ordförande i tekniska nämnden och ABF var samma person. - Beslutet stod i strid mot lag eller annan författning genom att detta flagrant stred mot likställighetsprincipen. Inget annat av de på orten verksamma studieförbunden hade tillnärmelsevis så förmånligt avtal med kommunen. - Tekniska nämnden överskred sin befogenhet genom att besluta att godkänna ett för ABF så fördelaktigt avtal att gälla tills vidare utan att kunna sägas upp av kommunen. Ett beslut om ett avtal av sådan räckvidd borde fattas av kommunfullmäktige. Det kunde dock ifrågasättas om det icke t. o. m. överskred kommunfullmäktiges befogenheter, om kommunfullmäktige skulle besluta om ett avtal, som tillförsäkrade ett studieförbund eller någon annan en förmån av sådan storlek, som det här var frågan om, utan tidsbegränsning. - Avtalet vilade på orättvis grund genom att det tillerkände ABF förmåner bestämda av hyresfrihet och betalning av kostnader i samband med flytten, som långt överskred alla gränser för vad som kunde anses rimligt att stödja med skattemedel.

Tekniska nämnden bestred bifall till besvären och anförde bl.a. följande. Ludvika kommun och ABF avtalade år 1977 om villkor för kommunens upplåtelse av lokaler till ABF i den s.k. Folkets Hus- fastigheten, som ägdes av kommunen. Tekniska nämnden i Ludvika kommun beslutade den 21 maj 1985, § 118, att lokalerna i Folkets Hus- fastigheten skulle ianspråktagas för kommunala verksamheter. ABF erbjöds därför och accepterade likvärdiga ersättningslokaler i Galleriafastigheten. Villkoret om lämplig och kostnadsfri ersättningslokal, enligt det avtalsförslag tekniska nämnden godkände den 14 juni 1989, ingick även i avtalet som ingicks 1977 (punkt 11). Godkännandet av avtalet den 14 juni 1989 innebar således endast att tidigare avtalade villkor om ersättningslokal överfördes till ett nytt avtal gällande nu aktuell ersättningslokal i Galleriafastigheten. Kommunen hade uppmanat ABF att flytta. Det var därför skäligt att kommunen stod för flyttningskostnaderna. Kommunens policy var att i likartade evakueringssituationer stå för bostads- och lokalhyresgästers flyttningskostnader. I enlighet med reglemente för tekniska nämnden, § 4 punkt 5, ålåg det nämnden att exklusivt besluta i ärenden om uthyrning eller annan upplåtelse av lokal som föll under nämndens förvaltning. Om beredning stadgades i 10 § i reglementet: "Ärende, som skall avgöras av nämnden samfällt skall, i den mån beredning behövs, av nämndens ordförande eller under dennes inseende överlämnas till utskott. Efter behandling av ärende bör utskott framlägga förslag till beslut." Beredningstvång förelåg således ej enligt 10 §. I 3 kap. 9 § kommunallagen sades beträffande jäv, att ledamot i styrelsen eller annan, som hade att handlägga ärende hos styrelsen, ej fick deltaga i eller närvara vid handläggningen av ärende som personligen rör honom själv eller hans make, föräldrar, barn eller syskon eller annan honom närstående. Ordförandeuppdragen i nämnden och ABF var ej grund för jäv enligt kommunallagen.

Kammarrätten i Sundsvall (1990-11-12, Sjöberg samt särskilda ledamöterna Jansson och Tollstorp) yttrade:

När det gäller verksamheten i tekniska nämnden är det jävsregeln i 3 kap. 9 § kommunallagen som är tillämplig, ej den av klaganden åberopade. Det förhållandet att ordföranden i tekniska nämnden även varit ordförande i ABF är inte en sådan omständighet som medför att nämndens nu klandrade beslut skall anses beröra honom personligen på sådant sätt att han med hänsyn till bestämmelserna i 3 kap. 9 § nämnda lag varit förhindrad att deltaga i överläggning och beslut i ärendet. Beslutet skall därför inte upphävas på denna grund. -

Tekniska nämndens beslut innebär enligt sin ordalydelse att iordningställa lokaler i Galleriafastigheten i enlighet med alternativ B, att för ändamålet ianspråkta del av anslaget på konto 6.087.12 samt att godkänna av ABF upprättat avtalsförslag. - Med hänsyn till vad handlingarna i målet utvisar får beslutet anses innefatta att nämnden även beslutat utge ersättning för kostnader för flyttning. - Enligt 1 kap. 5 § första stycket kommunallagen utövas kommunens beslutanderätt av fullmäktige. Förvaltning och verkställighet ankommer däremot på kommunstyrelsen och övriga nämnder. Enligt 1 kap. 6 § andra stycket nämnda lag får fullmäktige uppdra åt styrelse eller någon annan nämnd att i fullmäktiges ställe fatta beslut i en viss grupp av ärenden, i den mån något annat inte följer av lag eller annan författning. Ett sådant uppdrag får inte avse ärenden som är av principiell beskaffenhet eller annars av större vikt. - Av 4 § punkten 5 reglementet för tekniska nämnden framgår att det bl. a. åligger nämnden att besluta i ärenden om uthyrning eller annan upplåtelse av lokal som faller under nämndens förvaltning. - Beslutet såvitt det avser ersättning för kostnader för flyttning innebär inte sådan förvaltning eller verkställighet som ankommer på nämnden. Beslutet i den delen är olagligt och skall därför upphävas. Vad angår beslutet i övrigt avser det frågor som nämnden enligt delegation från kommunfullmäktige är befogad att besluta om. Ärendet kan inte anses vara på sådant sätt av principiell betydelse eller annars av större vikt, att nämnden på grund av bestämmelsen i 1 kap. 6 § andra stycket sista punkten kommunallagen trots den givna delegationen saknat befogenhet att fatta beslutet. Vid den bedömningen fäster kammarrätten vikt vid den omständigheten att kommunen sedan lång tid tillbaka upplåtit vederlagsfritt en annan lokal till samma förening. Annat framgår inte än att den lokalen var likvärdig eller så gott som likvärdig med den nu ifrågavarande. Den omständigheten att det nya avtalet bestämts att gälla tills vidare innebär inte att kommunen saknar möjlighet att säga upp avtalet. På grund av det anförda och då klaganden inte visat att förhållandena är sådana att beslutet i denna del vilar på orättvis grund och inte heller att det annars är olagligt i något av de hänseenden som sägs i 7 kap. 1 § kommunallagen kan besvären i den delen inte vinna bifall. - Kammarrätten upphäver det klandrade beslutet såvitt därigenom beslutats om ersättning för flyttkostnader men lämnar besvären i övrigt utan bifall.

Kammarrättsråden Lindeberg och Helin, referent var skiljaktiga och anförde: Vi är ense med majoriteten om att beslutet inte skall upphävas på den grunden att ordföranden i tekniska nämnden varit jävig samt att beslutet i den del det avser ersättning för kostnader för flyttning skall upphävas. Vad angår beslutet i övrigt avser det frågor som nämnden enligt det av kommunfullmäktige fattade delegationsbeslutet i och för sig är befogad att besluta om. Beslutet innebär emellertid bl.a. att godkänna ett upprättat avtalsförslag om upplåtelse av stora centralt belägna lokaler utan vederlag. Ärendet kan med hänsyn härtill - oavsett att kommunen redan tidigare vederlagsfritt upplåtit andra lokaler till föreningen - inte anses höra till den grupp av ärenden som inryms i fullmäktiges delegationsrätt enligt 1 kap. 6 § samma lag. I stället måste enligt vår mening fråga anses vara om sådant ärende av principiell betydelse eller annars av större vikt, att nämnden trots den givna delegationen saknat befogenhet att fatta beslutet. Vi anser därför att tekniska nämnden genom beslutet överskridit sina befogenheter. Beslutet skall därför i sin helhet upphävas.

I besvär fullföljde L.A. sin talan.

Prövningstillstånd meddelades.

Regeringsrätten (1993-02-18, Wahlgren, Wadell, Bouvin, B. Sjöberg) yttrade: Enligt 1 kap. 6 § andra stycket i den numera upphävda kommunallagen (1977:179) - vilken bestämmelse är tillämplig till följd av punkt 6 i ikraftträdandebestämmelserna till den nu gällande kommunallagen (1991:900) och som sakligt sett har motsvarighet i 3 kap. 9 och 10 §§ sistnämnda lag - får fullmäktige uppdra åt styrelsen eller någon annan nämnd att i fullmäktiges ställe fatta beslut i en viss grupp av ärenden, i den mån något annat inte följer av lag eller annan författning. Ett sådant uppdrag får jämlikt samma föreskrift inte avse ärenden som är av principiell beskaffenhet eller annars av större vikt.

Det klandrade beslutet innebär ett åtagande från kommunens sida att iordningställa lokaler i en viss fastighet för ABF:s räkning och för ändamålet ta i anspråk del av ett närmare angivet anslag samt att godkänna ett av ABF upprättat avtalsförslag.

Tekniska nämnden har gjort gällande att det klandrade beslutet utgör ett led i en uppfyllelse av en avtalsförpliktelse från kommunens sida gentemot ABF. Kommunen och ABF ingick redan 1977 ett avtal om villkor för kommunens upplåtelse av lokaler till ABF i en Folkets Hus-fastighet, ägd av kommunen. När sedan tekniska nämnden 1985 beslutat att denna fastighet skulle tas i anspråk för annat ändamål erbjöds och accepterade ABF likvärdiga lokaler i den nu aktuella fastigheten. Godkännandet av avtalet innebär endast ett överflyttande av tidigare gällande avtalsvillkor.

Regeringsrätten gör följande bedömning.

En upplåtelse av kommunala lokaler till enskilt rättssubjekt utan ersättning måste i allmänhet, så snart upplåtelsen inte är av helt obetydlig art, anses innehålla bedömningar av principiell natur. En sådan upplåtelse är nämligen att anse som kommunalt stöd och måste regelmässigt medföra överväganden beträffande upplåtelsens kompetensenlighet liksom hänsynstagande till likställighetsgrundsatsen. Vad nu sagts förändras inte av omständigheten att beslutet uppgivits utgöra ett led i uppfyllelsen av ett tidigare ingånget avtal. Även om reglementet för tekniska nämnden inte skulle innehålla någon begränsning i de hänseenden som omnämns i den tidigare återgivna föreskriften i 1 kap. 6 § andra stycket kommunallagen (1977:179) är nämnden till följd av denna föreskrift inte behörig att besluta i ärenden av denna typ.

Det här anförda ger vid handen att tekniska nämnden måste anses ha överskridit sin enligt reglementet medgivna befogenhet genom det klandrade beslutet. Det skall därför upphävas såsom L.A. yrkat.

Med ändring av kammarrättens dom upphäver Regeringsrätten tekniska nämndens i Ludvika kommun beslut den 14 juni 1989, § 135, i den mån det inte tidigare upphävts genom kammarrättens dom.

Föredraget 1993-01-26, föredragande Holmstedt,

målnummer 5147-1990

Metadata

Domstol
Regeringsrätten
Avgörandedatum
1993-01-26
Målnummer
5147-1990
Lagrum
1 kap. 6 § andra stycket kommunallagen (1977:179)
Rättsfall
RÅ 1989 ref. 38
RÅ 1991 ref. 60
Litteratur
SOU 1974:99, Kommunallagsutredningen, s. 106ff. SOU 1975:41, Kommunaldemokratiutredningen, s. l00ff. prop. 1975/76:187, s. 238ff. KU 1976/77:25, s. 15ff. Kaijser-Riberdahl, Kommunallagarna II, sjätte upplagen, s. 238ff
Sökord
Förvaltningsprocess
Kommunalbesvär
Överklagande
Källa
Domstolsverket
Lagen.nu är en privat webbplats. Informationen här är inte officiell och kan vara felaktig | Ansvarsfriskrivning | Kontaktinformation