lagen.nu

NJA 2018 s. 467

Klagointresse. När någon annan än svaranden betalar käranden enligt en överklagad dom, så har svaranden ändå ettklagoin-tresseom han eller hon inte slutligt har befriats från sin betalningsskyldighet enligt domen, såväl i förhållande till käranden som i förhållande till betalaren (jfr"A.O. Byggservice"NJA 2006 s. 101). Hovrätten ska utgå från att ett regressansvar mot betalaren föreligger, om det inte framstår som uppenbart att sådant ansvar saknas (jfr"AQEnclosureSystems"NJA 2010 s. 448).

Uppsala tingsrätt

Genom dom den 21 november 2016 förpliktade Uppsala tingsrätt Cyncronia Bygg AB och The Golden Dolfin AB att solidariskt till Advokatfirman Pedersen Aktiebolag betala 112 500 kr jämte ränta och ersättning för rättegångskostnader (punkterna 1 och 3 i domslutet). Vidare förpliktades Cyncronia Bygg AB att till The Golden Dolfin AB betala det belopp som The Golden Dolfin AB kunde komma att betala till Advokatfirman Pedersen Aktiebolag med anledning av domslutet i punkten 1 (punkten 7 i domslutet).

Svea hovrätt

Cyncronia Bygg AB överklagade i Svea hovrätt och yrkade att Advokatfirman Pedersen Aktiebolags yrkande skulle avslås, eller i andra hand att ersättningsskyldigheten till advokatfirman skulle sättas ned. Cyncronia Bygg AB yrkade vidare att The Golden Dolfin AB:s yrkande skulle avslås. Cyncronia Bygg AB yrkade även ersättning för rättegångskostnader.

Advokatfirman yrkade att Cyncronia Bygg AB:s överklagande såvitt avsåg punkten 1 i tingsrättens domslut skulle avvisas.

Hovrätten (hovrättslagmannen Peter Strömberg, hovrättsrådet Ulrika Ihrfelt, referent, och tf. hovrättsassessorn Rikard Samuelsson) anförde följande i beslut rörande frågan om avvisning den 18 september 2017.

Genom den överklagade domen förordnade tingsrätten, så vitt nu är i fråga, att Cyncronia Bygg AB (Cyncronia) och The Golden Dolfin AB (Dolfin) solidariskt ska till Advokatfirman Pedersen Aktiebolag (Pedersen) betala 112 500 kr jämte ränta (punkten l, huvudkäromålet), att Cyncronia och Dolfin solidariskt ska ersätta Pedersen för dess rättegångskostnader med 156 955 kr jämte ränta (punkten 3, avser huvudkäromålet), och att Cyncronia ska till Dolfin betala det belopp som Dolfin kan komma att betala till Pedersen med anledning av domslutet i punkten l (punkten 7, regressmålet).

Såvitt avser huvudkäromålet har Cyncronia i hovrätten yrkat att hovrätten i första hand avslår Pedersens yrkande och i andra hand sätter ned ersättningsskyldigheten på visst närmare angivet sätt. Avseende regressmålet har Cyncronia yrkat att tingsrättens dom ska ändras på så sätt att Dolfins yrkande avslås. Cyncronia har även yrkat att Pedersen och Dolfin ska förpliktas att ersätta Cyncronia för dess rättegångskostnader i såväl tingsrätten som hovrätten.

Pedersen har yrkat att Cyncronias överklagande avseende huvudkäromålet ska avvisas och har som skäl anfört i huvudsak följande. Tingsrättens dom avseende huvudkäromålet har vunnit laga kraft gentemot Dolfin som har fullgjort sin och Cyncronias betalningsskyldighet enligt punkterna l och 3 i tingsrättens dom. Pedersen har därigenom erhållit slutlig gottgörelse och har inte längre något anspråk mot Cyncronia. Dolfins betalning var inte villkorad och Dolfin kan inte återkräva Pedersen på beloppet. Cyncronia saknar därför rättsligt intresse av att fortsätta processen i hovrätten. Att det finns en regressrätt för Dolfin gentemot Cyncronia saknar betydelse. Cyncronias överklagande ska därför avvisas.

Cyncronia har bestritt avvisningsyrkandet och har anfört i huvudsak följande. Enligt punkten 7 i tingsrättens dom har Dolfin regressrätt gentemot Cyncronia. Dolfin har krävt Cyncronia på det belopp som erlagts till Pedersen. Betalningen är alltså inte utan förbehåll. Cyncronia har därför klagointresse avseende punkten l i tingsrättens dom. I vart fall ska avvisningsyrkandet avslås ef-tersom överklagande skett och prövningstillstånd beviljats före den påstådda betalningen.

SKÄLEN FÖR BESLUTET

Den fråga som hovrätten ska ta ställning till är om Cyncronias överklagande av punkten l i tingsrättens dom ska avvisas på grund av bristande klagointresse. Hovrätten ska göra bedömningen utifrån de förhållanden som föreligger vid prövningstidpunkten - inte vid tidpunkten för överklagande eller hovrättens beslut att bevilja prövningstillstånd.

Enligt HD:s beslut i NJA 2006 s. 101 saknar en svarandepart klagointresse om den andra svarandeparten, som enligt underrättsdom är solidariskt betalningsskyldig, har fullgjort betalningsskyldigheten utan möjlighet att återkräva betalningen och den betalningsberättigade förklarat sig inte längre ha något anspråk på den överklagande parten. Punkterna 1 och 3 i tingsrättens dom har vunnit laga kraft mot Dolfin. Dolfin saknar därför möjlighet att återkräva betalningen från Pedersen (jfr NJA 2010 s. 448).

Pedersen har förklarat att bolaget fått full gottgörelse och inte längre har något anspråk mot Cyncronia avseende huvudkäromålet. Även om Cyncronia skulle vinna bifall till något av sina ändringsyrkanden avseende huvudkäromålet skulle det inte innebära någon ändring i rättsförhållandet mellan Pedersen och Cyncronia. Enligt de principer som uttalats i NJA 2006 s. 101 ska Cyncronia därmed anses sakna rättsligt intresse av att fortsätta processen mot Pedersen gällande huvudkäromålet. Räckvidden av HD:s avgörande är dock omdiskuterad, bl.a. på grund av att avgörandet inte berör betydelsen av den andra svarandepartens regressrätt eller den överklagande partens anspråk på ersättning för rättegångskostnader (se Heuman, Juridisk Tidskrift 2006 -07 s. 611 ff. och Lindskog, Skiljeförfarande. En kommentar, Zeteo, maj 2016, Avsnittsinledning till 19–26 §§, 3.1.1, fotnot 3).

I förevarande fall har Dolfin väckt regresstalan mot Cyncronia och denna talan har handlagts i samma rättegång som huvudkäromålet. Vidare har Cyncronia yrkat ersättning för sina rättegångskostnader i tingsrätten och hovrätten. Hovrätten anser att dessa skillnader mot 2006 års fall medför att Cyncronia får anses ha ett rättsligt intresse av att få fortsätta processen mot Peder-sen avseende huvudkäromålet. Avvisningsyrkandet ska därför avslås.

BESLUT

Hovrätten avslår avvisningsyrkandet.

Högsta domstolen

Advokatfirman Pedersen Aktiebolag överklagade och yrkade att HD skulle ändra hovrättens beslut och avvisa Cyncronia Bygg AB:s överklagande av tingsrättens dom.

Cyncronia Bygg AB motsatte sig att hovrättens beslut ändrades.

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, justitiesekreteraren Lovisa Svenaeus, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande beslut.

SKÄL

Bakgrund

Punkterna 1-6 motsvarar punkterna 3-8 i HD:s beslut.

Frågan i HD

7. Frågan i HD gäller om - och i så fall under vilka förhållanden - en part, vars medgäldenär har fullgjort en i dom fastslagen solidarisk betalningsskyldighet till borgenären, alltjämt har ett rättsligt intresse av överprövning i högre rätt.

Klagointresse som processförutsättning

Punkterna 8-10 motsvarar punkterna 9 och 10 i HD:s beslut.

11. I rättsfallet NJA 2006 s. 101 slog HD fast att en part saknade rättsligt intresse av att överklaga då dennes solidariskt betalningsskyldige medpart hade erlagt full betalning, som inte kunde återkrävas, och käranden hade förklarat sig inte längre ha något anspråk mot parten.

Omständigheter som kan medföra klagointresse trots att motparten har fått slutligt betalt

12. I rättsfallet NJA 2006 s. 101 aktualiserades inte frågan om vad en eventuell regresstvist mellan de båda solidariskt förpliktade gäldenärerna har för betydelse för klagointresset (jfr Stefan Lindskogs kommentar till avgörandet i Skiljeförfarande - en kommentar, 2 uppl. 2012, s. 549 f., not 72).

13. Det förhåller sig visserligen som regel så att en förpliktande dom i det ursprungliga målet enbart har bevisverkan i en senare regresstvist (jfr Peter Fitger m.fl., Rättegångsbalken m.m., version december 2017, kommentaren till 50 kap. 1 §). Endast en doms bevisverkan motiverar normalt inte fullföljdsrätt (se p. 10). Emellertid framstår det som tydligt att en part, som enligt en dom är solidariskt betalningsskyldig, har ett stort processekonomiskt intresse av utgången i överrättsprocessen i det målet (jfr Lars Heuman i JT 2006-07 s. 592). Detta förhållande, i förening med den betydande bevisverkan som en dom avseende huvudförpliktelsen får för den efterföljande regresstvisten, framstår som tillräckligt för att en rätt till överprövning ska föreligga.

14. En klagande, som har varit part i målet och som påstår sig ha ett rättsligt intresse av att få fortsätta processen i hovrätten på grund av en förestående eller pågående regresstvist, bör därför anses ha klagointresse. Med en sådan ordning tillgodoses även partens berättigade intresse av att få möjlighet att yrka ersättning för sin rättegångskostnad i underinstansen.

15. Vad som nu har anförts ligger i linje med tanken att processförutsättningar ska kunna avgöras snabbt och utan någon mer ingående pröv-ning av förhållandena i målet (se p. 9).

Bedömningen i detta fall

16. Domen i huvudkäromålet har vunnit laga kraft mot The Golden Dolfin. Den erlagda betalningen kan därmed inte återkrävas. Advokatfirman Pedersen har också förklarat sig inte längre ha något anspråk på Cyncronia Bygg, varken avseende kapitalbelopp eller rättegångskostnad.

17. The Golden Dolfin har dock väckt en regresstalan mot Cyncronia Bygg. Cyncronia Bygg har därmed, som hovrätten funnit, ett rättsligt in-tresse av att få fortsätta processen i huvudkäromålet.

18. Överklagandet ska alltså avslås.

- - -

HD:S AVGÖRANDE

Se HD:s beslut.

HD (justitieråden Stefan Lindskog, Johnny Herre, referent, Anders Eka, Mari Heidenborg och Petter Asp) meddelade den 14 juni 2018 följande beslut.

SKÄL

Vad målet gäller

1. Målet gäller ett fall av solidariskt betalningsansvar. Två svarandeparter har av tingsrätten förpliktats att solidariskt betala ett visst belopp till käranden. Sedan den ene av svarandeparterna har betalat det utdömda beloppet har endast den andre överklagat tingsrättens dom. Domen mot den betalande parten har därför vunnit laga kraft.

2. Frågan i målet är om överklagandet, när den betalande parten möjligen har ett regressanspråk mot den klagande parten, ska avvisas därför att den klagande parten efter medpartens betalning saknar klagointresse.

Bakgrund

Grunden för fordringsanspråket

3. Cyncronia Bygg AB (entreprenören) utförde entreprenadarbeten åt The Golden Dolfin AB (beställaren). Entreprenaden underkändes vid besiktning och entreprenören påkallade överprövning. En sådan utfördes av Advokatfirman Pedersen Aktiebolag. Advokatfirman krävde entreprenören och beställaren på ersättning för arbetet.

Processerna i tingsrätten

4. Entreprenören och beställaren motsatte sig att betala. Advokatfirman stämde dem båda och yrkade att de skulle förpliktas att betala solidariskt (huvudmålet). Beställaren stämde entreprenören med yrkande om att denne skulle förpliktas att ersätta vad beställaren kunde komma att betala till firman (regressmålet).

5. Tingsrätten meddelade en gemensam dom i målen. Beställaren och entreprenören förpliktades att solidariskt till advokatfirman betala det yrkade beloppet. I regressmålet bifölls beställarens talan.

6. Entreprenören överklagade i båda målen. Detta mål gäller advokatfirmans talan mot entreprenören.

Målet i hovrätten

7. Advokatfirman yrkade i hovrätten att entreprenörens överklagande i huvudmålet skulle avvisas. Till stöd för detta anförde firman att tingsrättens dom i denna del hade vunnit laga kraft mot beställaren, som också hade fullgjort sin och entreprenörens betalningsskyldighet enligt domen. Advokatfirman menade att eftersom beställarens betalning till firman var slutlig, så hade entreprenören inte längre något rättsligt intresse av att få fortsätta processen avseende huvudmålet.

8. Hovrätten har funnit att entreprenören - på grund av beställarens regresstalan och entreprenörens anspråk på ersättning för rättegångskostnader i tingsrätten och hovrätten - alltjämt har ett klagointresse. Avvisningsyrkandet har därför avslagits.

Kravet på klagointresse

9. För att en part ska ha rätt att överklaga ett avgörande krävs det att parten har ett rättsligt intresse av att en överprövning kommer till stånd. Detta innebär att domen från rättslig synpunkt ska innebära en nackdel för klaganden och att det yrkande som klaganden framställer på objektiva grunder ska kunna sägas vara till klagandens förmån. Det krävs med andra ord att det ska finnas ett klagointresse. (Se t.ex. "Avhysningen och klagointresset" NJA 2017 s. 735 p. 7.)

10. För att en part ska anses ha klagointresse är det som regel inte tillräckligt att en domstol i en senare rättegång kan till den klagande partens nackdel ta intryck av bedömningen i den överklagade domen, om denna får stå fast (jfr Lars Welamson och Johan Munck, Rättegång VI, 5 uppl. 2016, s. 31 samt t.ex. NJA 1995 s. 152).

Klagointresse efter eget infriande av en förpliktelse i den överklagade domen

11. En förlorande part som har betalat enligt en icke lagakraftvunnen dom utan möjlighet att senare återkräva betalningen saknar klagointresse (se bl.a. " AQ Enclosure Systems " NJA 2010 s. 448). Återkravsrätt är alltså i ett sådant fall en processförutsättning.

12. Vid ställningstagandet till om klagointresse finns ska hovrätten utgå från att en återkravsrätt föreligger, om den överklagade domen beträffande frågan om betalningsskyldighet visar sig vara oriktig. Endast när det framstår som uppenbart att betalningen under inga förhållanden kan återkrävas ska överklagandet avvisas på grund av bristande klagointresse. Detta förklaras av att pro-cessförutsättningar helst ska kunna avgöras snabbt och avse förhållanden som passar för den ordning som gäller för en sådan prövning. (Se " AQ Enclosure Systems " p. 9 och 10.)

Klagointresse efter annans infriande av en förpliktelse i den överklagade domen

Tidigare praxis

13. Det kan inträffa att någon annan än klaganden betalar enligt en inte lagakraftvunnen dom. Det väcker frågan vilken betydelse klagandens möjliga regressansvar kan ha för klagointresset.

14. I "A.O. Byggservice" NJA 2006 s. 101 hade en kärande vunnit en talan mot två solidariskt ansvariga svarande. Den ene hade låtit domen mot sig få laga kraft och fullgjort betalning. Det ledde till att käranden inte längre hade något anspråk mot någon av svarandena. Den svarande som överklagade ansågs sakna klagointresse.

15. Av rättsfallet framgår det inte att den överklagande svarandens möjliga regressansvar mot betalaren aktualiserades eller annars beaktades. Någon rätt till regress aktualiserades inte heller i rättsfallet NJA 1999 C 53, som HD hänvisade till i "A.O. Bygg-service". I 1999 års avgörande hade betalningen skett efter en lagakraftvunnen exekutiv försäljning av en gemensamt ägd fastig-het.

16. Rättsfallet "A.O. Byggservice" innefattar alltså inte något ställningstagande rörande regressfrågan. Avgörandet ger följaktligen ingen ledning när det gäller vilken betydelse klagandens möjliga regressansvar har för klagointresset.

Betydelsen av en möjlig regressrätt

17. När en regressrätt föreligger grundad på ett infriande av en skuld som någon annan slutligt ska svara för, så är utgångspunkten att betalaren står i samma läge som betalningsmottagaren (subrogation; jfr Stefan Lindskog, Betalning, 2 uppl. 2018, avsnitt 7.4.1.4 med hänvisningar). Det beskrivs ofta så att betalaren tar över betalningsmottagarens rätt (cessio legis).

18. Ifall en betalare på det angivna sättet har tagit över den rätt som betalningsmottagaren hade före betalningen, så kan den mot vilken regressanspråket riktas göra samma invändningar mot det anspråket som han eller hon hade kunnat göra mot ett anspråk från betalningsmottagaren. Om exempelvis betalaren har infriat en preskriberad skuld, så kan alltså gäldenären med samma framgång göra preskriptionsinvändning mot betalarens regressanspråk som han eller hon hade kunnat göra mot ett anspråk på betalning framställt av betalningsmottagaren.

19. Om betalningsmottagarens rätt till betalning är fastslagen i en lagakraftvunnen dom och förutsättningarna för subrogation är för handen, så tar betalaren över den rätt som domen har slagit fast (jfr Stefan Lindskog, a.st., vid och med not 1466). Betalaren ställs alltså med avseende på domen i samma läge som betalningsmottagaren.

20. En konsekvens av att betalaren med avseende på domen ställs i samma läge som betalningsmottagaren är att domens rättskraft på civilrättslig grund träffar invändningar rörande det bakomliggande fordringsförhållandet (jfr Stefan Lindskog, a.a., avsnitt 7.4.1.6; beträffande rättskraftsfrågan när regressrätten bygger på betalarens solidaransvar, se exempelvis Per Olof Ekelöf, Om interventionsgrunden, 1937, s. 133 ff. och Carsten Smith, Solidaritet og regress i erstatningsretten, 1962, s. 102). Domens rätts-kraft hindrar således svaranden i regresstvisten (den mot vilken regressanspråket riktas) från att rörande den omtvistade betalningsskyldigheten göra de invändningar som han eller hon annars hade kunnat göra mot betalarens regressanspråk.

21. Av det sagda följer att när en förpliktelse enligt en inte lagakraftvunnen dom infrias av någon annan än svaranden och svaranden därmed kan utsättas för ett regressanspråk, så har han eller hon ett intresse av att domen ändras så att betalaren inte regressvis kan grunda någon rätt på domen. Om svarandens överklagande avvisas fråntas han eller hon möjligheten till en överprövning av sådana invändningar mot den omtvistade betalningsskyldigheten, som skulle ha kunnat göras mot den regresskrävande betalaren om någon dom inte hade förelegat.

22. Det kan tilläggas att om betalaren, såsom ny borgenär, i hovrätten inte inträder på motpartssidan som ny kärande i målet (jfr 13 kap. 7 § första stycket RB), så saknar detta betydelse för rätten att grunda regressanspråket på hovrättens lagakraftvunna dom, om denna innebär att tingsrättens domslut står fast (jfr "Den överlåtna mäklarprovisionen" NJA 2008 s. 733). Det förhållandet att betalaren inte inträder som part i hovrätten påverkar därmed inte klagandens intresse av att tingsrättens dom ska ändras.

Slutsats

23. Det föregående föranleder följande slutsats. När någon annan än svaranden betalar käranden enligt en överklagad dom, så har svaranden ändå ett klagointresse om han eller hon inte slutligt har befriats från sin betalningsskyldighet enligt domen, såväl i förhållande till käranden som i förhållande till betalaren.

Prövningen av frågan om regressansvar

24. I linje med vad som gäller i fråga om klagointresse efter eget infriande (se p. 12) bör hovrätten utgå från att ett regressansvar föreligger. Endast om det framstår som uppenbart att sådant ansvar saknas bör överklagandet avvisas på grund av bristande kla-gointresse.

Bedömningen i detta fall

25. Det är inte uppenbart att entreprenören saknar regressansvar mot beställaren (jfr p. 5). Prövningen av om klagointresse föreligger ska därför göras med utgångspunkt i att entreprenören har ett sådant ansvar. Entreprenörens överklagande till hovrätten ska, som domstolen har funnit, följaktligen tas upp till prövning.

26. Vid denna bedömning ska advokatfirmans överklagande hit avslås utan att någon prövning behöver göras av om så hade kunnat ske också på annan grund.

- - -

HD:S AVGÖRANDE

HD avslår överklagandet.

Metadata

Domstol
Högsta domstolen
Avgörandedatum
2018-06-14
Målnummer
Ö 4699-17
Lagrum
50 kap. 1 § rättegångsbalken (1942:740)
Rättsfall
NJA 2006 s. 101
NJA 2008 s. 733
NJA 2010 s. 448
NJA 2017 s. 735
Sökord
Klagointresse
Källa
Domstolsverket
Lagen.nu är en privat webbplats. Informationen här är inte officiell och kan vara felaktig | Ansvarsfriskrivning | Kontaktinformation