lagen.nu

NJA 2018 s. 229

Människosmuggling. Som utgångspunkt finns det inte skäl att vid val av påföljd särbehandla människosmugglingsbrott av normalgraden med hänsyn till brottslighetens art (I och II).

I

Malmö tingsrätt

Allmän åklagare förde vid Malmö tingsrätt den talan mot R.O. som framgår av tingsrättens dom.

Tingsrätten (ordförande rådmannen Niklas Ljunggren) anförde följande i dom den 4 oktober 2016.

YRKANDEN OCH INSTÄLLNING

Åklagaren har yrkat att R.O. ska dömas för människosmuggling (20 kap. 8 § första stycket utlänningslagen, 2005:716) enligt följande gärningsbeskrivning.

R.O. har den 20 februari 2016 med personbil från Danmark och via Öresundsbron samt Lernacken, Malmö stad, transporterat i vart fall sex i Syrien hemmahörande personer vilka helt saknat resehandlingar och tillstånd för inresa, och därigenom hjälpt dem att olovligen komma in i riket. Gärningen begicks med uppsåt.

R.O. har vidgått de faktiska omständigheterna men bestritt ansvar för brott på grund av bristande uppsåt.

BEVISNING

Förhör har hållits med R.O. Förhöret har spelats in med ljud och redovisas enbart delvis i domen. I samband med förhöret har åklagaren åberopat vissa uppgifter som den tilltalade lämnat i polisförhör.

Åklagaren har som skriftlig bevisning åberopat vissa promemorior.

DOMSKÄL

Bakgrund

Den 20 februari 2016, cirka kl 9.30, ankom en personbil till Lernacken. Föraren var R.O. Utöver föraren fanns i vart fall sex ytterligare personer i bilen. I passagerarsätet satt en ytterligare man och i baksätet fanns två kvinnor samt åtminstone tre obältade barn. Vid tullkontroll framkom att tre av passagerarna hade passfoton uppkopierade på A4-papper och tre av dem hade inga id-handlingar alls. R.O. själv hade ett främlingspass och ett uppehållstillstånd i Kanada.

R.O:s uppgifter

Han är ursprungligen statslös palestinier men bor i Kanada sedan 2013. Han har giltigt uppehållstillstånd där fram till 2018. Inom ett år kommer han att bli kanadensisk medborgare. Den resehandling som han hade på sig när han greps tillåter honom att vistas i Europa tre månader utan visering. I februari 2016 kom han till Norge för att hälsa på sin fru och familj som bor där. Hans fru kommer att flytta till honom i Kanada vid årsskiftet. Han är en aktiv person som tycker om att hjälpa människor och han kan identi-fiera sig med människor i nöd.

Han körde först från Lavanger, Norge, till Östersund. I Östersund hyrde han bil och körde till Tyskland för att besöka sin svåger och ge honom pengar. Anledningen till att han hyrde bil i Östersund var att hans frus bil inte var körduglig hela vägen till Tyskland samt att det inte fanns några hyrbilar i Lavanger. Han stannade inte länge i Tyskland utan åkte i princip bara och vände hos sin svåger. På en bensinmack i Danmark, strax innan Öresundsbron, träffade han några personer som frågade honom om han talade arabiska. Han svarade ja och erbjöd dem samtidigt pengar, då han tyckte synd om dem. De såg fattiga ut, hade slitna kläder och luktade illa. Han anade att de var flyktingar. De ville inte ha några pengar utan bad i stället att få följa med till Sverige. Först när de hade satt sig i bilen och börjat åka frågade han dem var de kom ifrån. Då svarade de att de kom från Syrien. Han frågade inte vad de skulle göra i Sverige och han skämdes för att fråga om de hade id-handlingar med sig. Kvinnorna grät. Han blev senare kon-trollerad vid gränsen av polisen. Han trodde inte att han hade gjort något fel.

Han var av uppfattningen att man inte behöver passhandlingar när man reser med bil genom Europa. Han fick ingen ersättning för att köra de här människorna till Sverige. Han lät dem åka med honom till Sverige av rent humanitära skäl. Kontanterna som hittades på honom var hans egna. Hans VISA-kort var kvar i Kanada. Han anade inte förrän han blev stoppad i Sverige att han gjort något fel.

Ska R.O. dömas för gärningen?

Den som uppsåtligen hjälper en utlänning att olovligen komma in i eller passera genom Sverige, en annan EU-stat eller Island, Norge, Schweiz eller Liechtenstein döms för människosmuggling till fängelse i högst två år.

Till en början kan konstateras att det i målet är utrett att R.O. kört från Danmark till Sverige, varifrån han transporterat i vart fall sex personer, samtliga med ursprung i Syrien, som saknade pass och erforderliga tillstånd för inresa från Danmark till Sverige. Han har därmed hjälpt personerna, som kunde ha sökt asyl i annat EU-land, att via en inre gräns olovligen komma in i riket. Därmed är de objektiva rekvisiten för människosmuggling uppfyllda.

Frågan är om R.O. har haft uppsåt i förhållande till att de personer som han plockade upp på bensinmacken i Danmark och tog med som passagerare i bilen saknat passhandlingar eller de tillstånd som krävs för inresa till Sverige, dvs. om han känt till eller haft anledning att misstänka att personerna inte hade rätt att vistas i Sverige. Endast om uppsåt är visat kan åtalet vinna bifall.

I målet har åklagaren åberopat viss skriftlig bevisning angående omständigheterna i samband med gränskontrollen och den kontroll som kom att göras. Uppgifterna i sig bekräftar det faktiska händelseförloppet. Vad som närmare yttrades i samband med gränskontrollen och vilka iakttagelser som gjordes kan emellertid med utgångspunkt i åberopade promemorior enligt tingsrättens mening inte ligga till grund för några egentliga slutsatser. Utredningen i målet bygger således i huvudsak på den tilltalades uppgif-ter och tingsrättens bedömning grundar sig på en värdering av dessa uppgifter.

Det kan konstateras att det av R.O:s uppgifter framgår att han på väg mot Sverige körde in på en bensinmack. Där blev han till-frågad, av personer som han uppfattade som flyktingar, om han talade arabiska. Personerna ville inte ta emot pengar utan bad i stället om att få åka med honom till Sverige. Det ställdes inga närmare frågor kring detta.

Tingsrätten gör bedömningen att R.O:s uppgifter om att han kom att sammanträffa med några för honom helt okända personer på en bensinmack, att de bad om att få åka med till Sverige, och att han då spontant tog med sig personerna i bilen inte är så osannolika att de bör lämnas utan avseende. Enligt tingsrättens mening innebär den utredning som har lagts fram inte att det är visat att R.O. kände till att personerna saknade passhandlingar eller de tillstånd som krävs för inresa. Däremot menar tingsrätten att det med utgångspunkt i hans egna uppgifter står klart att han insett att det funnits en avsevärd risk för att personerna saknade passhandlingar eller de tillstånd som krävs. Han måste anses ha antagit att personerna saknade rätt att uppehålla sig i Sverige (se HD:s avgörande den 14 juli 2016 i mål B 379-16 ). Denna bedömning grundar tingsrätten främst på att R.O. plockat upp några för honom helt okända personer på en bensinmack som han enligt egna uppgifter misstänkte var flyktingar, utan att fråga om deras ursprung, syfte med deras resa eller förekomsten av id-handlingar.

R.O. har vidare gjort gällande att han inte ska straffas eftersom det s.k. humanitära undantaget är uppfyllt i förevarande fall. Tingsrätten anför därvid följande. Att ideellt hjälpa någon som vill söka asyl i ett land att ta sig över en inre gräns omfattas av straffbestämmelsen om människosmuggling i 20 kap. 8 § 1 st. utlänningslagen (2005:716). Enligt HD kan det dock förekomma fall där omständigheterna är sådana att den som hjälpt en asylsökande att komma in i landet via en inre gräns för att vid ankomsten söka asyl inte ska anses ha begått brottslig gärning. I målet har emellertid inte framkommit att personerna inte kunde ha sökt asyl i den Schengenstat de först ankom till. Inte heller i övrigt har det anförts några särskilda omständigheter som kan motivera ett un-dantag i detta fall (jfr NJA 2009 s. 424). Vad R.O. anfört om att han inte skulle ha känt till att det han gjorde var olagligt medför inte heller att han kan undgå ansvar.

R.O. ska därför dömas för människosmuggling av normalgraden i enlighet med åtalet.

Vilken påföljd ska R.O. få?

Brottets straffvärde uppgår till fängelse tre månader. R.O. är bosatt i Kanada och kan inte utföra samhällstjänst. Med hänsyn härtill och till brottets art bör påföljden bestämmas till fängelse. Det saknas skäl att frångå straffvärdet vid straffmätningen.

- - -

DOMSLUT

Tingsrätten dömde R.O. för människosmuggling enligt 20 kap. 8 § första stycket utlänningslagen (2005:716) till fängelse tre månader.

Hovrätten över Skåne och Blekinge

R.O. överklagade i Hovrätten över Skåne och Blekinge och yrkade att hovrätten skulle ogilla åtalet. I andra hand yrkade han att hovrätten skulle bestämma påföljden till villkorlig dom och böter eller i vart fall sätta ned fängelsestraffet.

Åklagaren motsatte sig ändring.

Med stöd av 51 kap. 13 § andra stycket 5 RB avgjorde hovrätten målet utan huvudförhandling.

Hovrätten (hovrättsråden Lena Serrander, referent, och Helen Voelkerling samt tf. hovrättsassessorn David Magnusson) anförde följande i dom den 27 mars 2017.

HOVRÄTTENS DOMSKÄL

Hovrätten har tagit del av samma utredning som tingsrätten. Den prövning som hovrätten har gjort av bevisningen och av de rätts-liga frågorna har lett till att hovrätten ansluter sig till tingsrättens bedömning. Den överklagade domen ska därför fastställas utan några ändringar.

HOVRÄTTENS DOMSLUT

Hovrätten fastställer tingsrättens domslut utan några ändringar.

Högsta domstolen

R.O. överklagade och yrkade att HD skulle ogilla åtalet för människosmuggling. I andra hand yrkade han att påföljden skulle bestämmas till dagsböter eller i vart fall till villkorlig dom och böter.

Riksåklagaren motsatte sig ändring av hovrättens dom.

Med utgångspunkt i vad hovrätten funnit styrkt beträffande gärningen meddelade HD prövningstillstånd i fråga om rubricering och påföljd.

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, justitiesekreteraren Erika Bergman, föreslog i betänkande att HD skulle meddela dom med ett innehåll som i huvudsak överensstämmer med HD:s dom.

HD (justitieråden Stefan Lindskog, Ann-Christine Lindeblad, Kristina Ståhl, Sten Andersson och Mari Heidenborg, referent) meddelade den 5 april 2018 följande dom.

DOMSKÄL

Bakgrund

1. I februari 2016 färdades R.O. i bil från Tyskland mot Sverige. På en bensinstation i Danmark, i närheten av Öresundsbron, träf-fade han sex personer som han förstod var flyktingar. Det var en man och dennes hustru samt mannens syster och hennes tre små barn. R.O. ville hjälpa sällskapet och erbjöd dem pengar. De bad då att i stället få åka med i bilen till Sverige, vilket R.O. lät dem göra.

2. I samband med en kontroll vid Lernacken i Malmö konstaterades att personerna som hade fått följa med i bilen saknade tillstånd för inresa till Sverige. Personerna sökte senare asyl här.

3. R.O. dömdes vid tingsrätten för människosmuggling av normalgraden till fängelse i tre månader. Hovrätten har fastställt tingsrättens dom.

4. HD har, med utgångspunkt i vad hovrätten funnit styrkt beträffande gärningen, meddelat prövningstillstånd i fråga om rubricering och påföljd.

Frågorna i HD

5. Målet i HD gäller dels om den människosmuggling som R.O. har gjort sig skyldig till är att anse som brott av normalgraden eller som ringa brott, dels vilken påföljd som han ska ådömas.

Om människosmugglingsbrottet och dess gradering

6. Enligt 20 kap. 8 § första stycket utlänningslagen (2005:716) ska den som uppsåtligen hjälper en utlänning att olovligen komma in i eller passera genom Sverige, en annan EU-stat eller Island, Norge, Schweiz eller Liechtenstein dömas för människosmuggling till fängelse i högst två år.

7. Om brottet är att anse som ringa gäller, enligt paragrafens tredje stycke, att påföljden ska bestämmas till böter eller fängelse i högst sex månader. I lagtexten anges inte vilka omständigheter som ska beaktas vid bedömningen av om brottet är att anse som ringa.

8. I rättsfallet " Lernacken" (HD:s dom den 8 november 2017 i mål B 6041-16 ) uttalade HD att ett människosmugglingsbrott som regel bör bedömas som ringa, om annat inte är bevisat än att det är en engångsföreteelse, avser enstaka utlänningar och sker utan ersättning, och det inte finns några omständigheter som talar för en annan bedömning. Med enstaka utlänningar bör som regel förstås en eller två personer. Sådana andra omständigheter som enligt domstolen kan behöva beaktas är om brottet har varit planerat i någon mer påtaglig utsträckning samt omfattningen av handlandet, dvs. om brottet skett med transport genom flera länder. I avgörandet framhölls att det alltid måste göras en helhetsbedömning. (Se "Lernacken" p. 11 -16.)

R.O:s handlande ska bedömas som brott av normalgraden

9. R.O. har hjälpt sex personer, varav tre små barn, att olovligen komma in i landet. Visserligen är annat inte bevisat än att hans agerande föranletts av närmast humanitära skäl, att det har skett utan ersättning och att det har varit fråga om en engångsföreteelse. Likväl kan gärningen, med hänsyn till antalet personer som människosmugglingen avsett, inte anses som ringa brott.

10. R.O. ska alltså dömas för människosmuggling av normalgraden.

Straffvärdet motsvarar fängelse i två månader

11. Enligt 29 kap. 1 § första stycket BrB ska straff, med beaktande av intresset av en enhetlig rättstillämpning, bestämmas inom ramen för den tillämpliga straffskalan efter brottets eller den samlade brottslighetens straffvärde. I andra stycket anges bl.a. att det vid bedömningen av straffvärdet ska beaktas den skada, kränkning eller fara som gärningen har inneburit, vad den tilltalade har insett eller borde ha insett om detta samt de avsikter eller motiv som han eller hon har haft.

12. Straffskalan för människosmuggling av normalgraden är fängelse i högst två år. I bestämmelsen anges inte några särskilda omständigheter som ska beaktas vid bedömningen av straffvärdet. Enligt förarbetena påverkas straffvärdet av bl.a. antalet personer som smugglas in samt motivet för handlingen och förhållandena kring inresan (se prop. 1993/94:52 s. 18 och prop. 2003/04:35 s. 84).

13. Med utgångspunkt i vad som har framkommit om den gärning som R.O. gjort sig skyldig till får brottets straffvärde, med hänsyn främst till det antal personer som brottet avsett, anses motsvara fängelse i två månader. Det har inte framkommit något förhållande som, utöver straffvärdet, påverkar straffmätningen.

Allmänt om val av påföljd

14. Enligt 30 kap. 4 § BrB ska rätten vid val av påföljd fästa särskilt avseende vid omständigheter som talar för en lindrigare påföljd än fängelse. Som skäl för fängelse får rätten, utöver brottslighetens straffvärde och dess art, beakta att den tilltalade tidigare har gjort sig skyldig till brott.

15. R.O. har inte tidigare gjort sig skyldig till brott och straffvärdet för den brottslighet som han ska dömas för är inte så högt att det i sig motiverar ett fängelsestraff. Avgörande för frågan om vilken påföljd som ska väljas är därför om brottslighetens art är av det slaget att det krävs att påföljden bestäms till fängelse.

Allmänt om brottslighetens art

16. I samband med 1989 års påföljdsreform infördes brottslighetens art som skäl för fängelse. Skälet till det var att man ville behålla möjligheten att i enlighet med då rådande praxis döma ut korta fängelsestraff för vissa typer av brott trots att varken straffvärdet eller den tilltalades tidigare brottslighet gav anledning till det. Efter hand har den praxis som förelåg vid 1989 års reform byggts på och omfattar numera ett relativt stort antal brottstyper.

17. I rättsfallet "De kinesiska kullagren" NJA 2014 s. 559 uttalade HD att det finns anledning att iaktta stor försiktighet med att utan uttryckligt stöd i lagförarbeten bygga vidare på den praxis som rådde före reformen 1989. I avgörandet framhölls vidare att utrymmet för att, genom rättsutveckling i praxis, särbehandla ytterligare brottstyper med hänsyn till deras art är begränsat. (Se p. 31 i rättsfallet.)

Artfrågan när det gäller människosmuggling

18. Riksåklagaren har som skäl för att vid val av påföljd särbehandla människosmuggling av normalgraden anfört att brottet innebär ett kringgående av de regler som uppställs i utlänningslagen och medför att en reglerad invandring inte längre kan upprätt-hållas, att brottet typiskt sett är svårt att förebygga och upptäcka samt att brott mot utlänningslagen i vissa sammanhang har pekats ut som brott med högt s.k. artvärde.

19. Utlänningslagen innehöll tidigare inte några specifika brottsrubriceringar, vilket innebar att det bakom brottsbenämningen "brott mot utlänningslagen" kunde dölja sig gärningar av skilda slag och svårhet. Bland dessa finns sådana som i tiden före 1989 års påföljdsreform ansågs utgöra brott som av allmänpreventiva skäl borde medföra ett kortare fängelsestraff (se prop. 1987/88:120 s. 100). Människosmuggling angavs dock inte vara ett sådant brott. Uttalandena i förarbetena kan inte ges den betydelsen att det vid alla typer av brott mot utlänningslagen skulle vara motiverat med en särbehandling vid valet av påföljd.

20. Det finns i fråga om människosmugglingsbrottet vissa andra förarbetsuttalanden som ger stöd för att särbehandla brottet vid val av påföljd. Dessa uttalanden tar emellertid sikte på sådana former av människosmuggling som bedrivs organiserat och i vinst-syfte (se prop. 1979/80:96 s. 86, prop. 1993/94:52 s. 15 och prop. 2003/04:35 s. 44 och 62 f.).

21. I 20 kap. 8 § andra stycket utlänningslagen anges att vid bedömande av om ett människosmugglingsbrott är grovt ska särskilt beaktas om gärningen utförts mot ersättning, utgjort ett led i en verksamhet som avsett ett stort antal personer, eller utförts under former som innebär livsfara för utlänningen eller annars utförts under hänsynslösa former. Dessa rekvisit korresponderar väl med de omständigheter som i förarbetena utpekats som sådana som ger stöd för att särbehandla brottet vid val av påföljd; att det bedrivs organiserat och i vinstsyfte.

22. Människosmuggling av normalgraden innehåller som regel inte några sådana moment utan kännetecknas snarare, inte minst på grund av kravet på att agerandet ska vara ersättningsfritt, av att det utförts av humanitära skäl. Utrymmet för att bedöma människosmuggling som bedrivs organiserat eller i vinstsyfte som brott av normalgraden framstår som synnerligen litet. Det stöd för en särbehandling vid påföljdsvalet som förarbetena ger uttryck för, får alltså anses vara begränsat till det grova brottet.

23. Det finns inte heller något stöd i praxis från HD för att vid val av påföljd särbehandla människosmuggling av normalgraden. Däremot finns det avgöranden som ger stöd för att tillmäta brottstypen organiserande av människosmuggling visst s.k. artvärde (se NJA 1986 s. 607 och NJA 1990 s. 115), vilket ligger i linje med de nyss nämnda förarbetsuttalandena.

24. De skäl som riksåklagaren har anfört i övrigt (se p. 18) har inte tillräcklig styrka för att motivera en särbehandling av männi-skosmuggling av normalgraden.

25. Det föregående leder till slutsatsen att det som utgångspunkt inte finns skäl att vid val av påföljd med hänsyn till brottslighetens art särbehandla människosmugglingsbrott av normalgraden.

Påföljdsvalet i detta fall

26. R.O. är tidigare ostraffad och det saknas anledning att anta att han på nytt kommer att göra sig skyldig till brott. Påföljden kan därför bestämmas till villkorlig dom och böter. Antalet dagsböter bör med utgångspunkt i brottets straffvärde bestämmas till 50.

DOMSLUT

HD ändrar hovrättens domslut endast på det sättet att HD bestämmer påföljden för R.O. till villkorlig dom och 50 dagsböter på 50 kr.

Metadata

Domstol
Högsta domstolen
Avgörandedatum
2018-04-05
Målnummer
B 2027-17
Lagrum
20 kap. 8 § utlänningslagen (2005:716
Rättsfall
NJA 2014 s. 559
NJA 2017 s. 806
Sökord
Människosmuggling
Påföljdsval
Artbrott
Straffmätning
Källa
Domstolsverket

Rättsfall som hänvisar till detta (1)

RH 2018:43: Två fall av människosmuggling som utförts mot kostnadsersättning har, med beaktande av samtliga omständigheter vid gärningarna, bedömts som brott av normalgraden och inte som grova brott.
Lagen.nu är en privat webbplats. Informationen här är inte officiell och kan vara felaktig | Ansvarsfriskrivning | Kontaktinformation