lagen.nu

NJA 2016 s. 64

Avvisning av rättegångsombud.

Vänersborgs tingsrätt

I ett mål om umgänge med barn vid Vänersborgs tingsrätt var advokaten J.U. ombud och rättshjälpsbiträde åt barnets far F.B. Efter sammanträde för muntlig förberedelse i målet upprättade tingsrätten följande tjänsteanteckning:

Vid den muntliga förberedelsen i målet den 13 maj 2015 förde rätten i huvudsak enskilda samtal med parterna och deras ombud i syfte att diskutera förutsättningar för en överenskommelse mellan parterna. Såväl vid de enskilda samtalen som vid hela den muntliga föreberedelsen uppträdde advokaten J.U. nonchalant, mycket otrevligt och synnerligen omdömeslöst. Han var därtill hetsig och brusade upp utan orsak vid flera tillfällen. Han störde dessutom ordningen i salen genom att otaliga gånger falla ordföranden och hans huvudman i talet. Han avbröt ordföranden vid flera tillfällen och gjorde långa inlägg trots att ordföranden hade ordet. Han upphörde inte med sitt agerande trots upprepade tillsägelser härom. Han suckade högljutt om ordföranden framförde sina eller motpartens uppgifter som han inte höll med om. När ordföranden bemötte honom och/eller tillrättavisade honom reagerade han omedelbart med en hetsig ton och gick högljutt, närmast gapande, i polemik och/eller fortsatte sitt påbörjade anförande, trots att ordföranden flera gånger sa till honom att sluta.

Advokaten J.U. uppträdde nedlåtande mot ordföranden och mot motpartsombudet och berättade högljutt för alla, inklusive åhörare bestående av släkt och anhöriga till parterna, hur ordföranden och motpartsombudet enligt hans mening bör sköta sitt arbete. Han åstadkom en synnerligen hetsig och hotfull stämning i rättssalen och mot rättens ordförande. Han kritiserade rättssystemet otaliga gånger och framförde hur det egentligen borde vara i mål av detta slag utan att hörsamma varken ordföranden eller sin huvudman. Han kritiserade Vänersborgs tingsrätt och att denna tingsrätt dömt helt felaktigt i andra mål. Inför ordföranden och hans huvudman basunerade han ut högljutt att det inte var någon idé för huvudmannen att bevaka sin rätt utan att det ”ändå var kört” för huvudmannen. Under enskilda samtal med parterna för att diskutera en överenskommelse raljerade han alltså för sin huvudman att huvudmannen var tvungen att acceptera motpartens förslag för att ”det ändå var kört” och han påstod att tingsrätten aldrig dömer till en pappas favör.

Advokaten J.U:s agerande ledde vid ett tillfälle till att hans huvudman ville ge upp sitt barn helt och hållet. Han påverkade sin huvudman till uppgivenhet och tro att huvudmannen var helt chanslös i målet. Genom hans agerande och hans påverkan på sin huvudman såg han även till att förvärra konflikten mellan parterna.

Rättens ordförande frågade advokaten J.U. klart och tydligt om den överenskommelse som parterna träffat vid den muntliga förberedelsen innebar att hans huvudman återkallar sina interimistiska yrkanden och yrkanden angående verkställighet. Advokaten J.U. uppgav att samtliga interimistiska yrkanden, förutom yrkande om förevisande av sjukintyg, återkallades. Ordföranden gick igenom parternas överenskommelse med parterna och ombuden närvarande i rättssalen. Parterna begärde att deras överenskommelse skulle fastställas i ett interimistiskt beslut. Efter en paus och efter att ordföranden avkunnat beslutet protesterade advokaten J.U. högljutt mot beslutet och hävdade att ordföranden lurat hans huvudman och att ordföranden skulle ha uppgett att ”allt ska bli som vanligt”. Han hetsade sin huvudman och huvudmannens anhöriga mot ordföranden och upphörde inte med det trots att ordföranden hänvisade honom att överklaga beslutet. Han uppträdde även hetsigt mot motpartsombudet. Han gapade och gestikulerade med armarna och skapade genom sitt agerande en hotfull stämning mot ordföranden. Han vände sig till protokollföraren och sökte gehör för sina protester. Hans agerande ledde till att hans huvudman var synnerligen missnöjd med den överenskommelse som parterna nyss ingått. Han upphörde inte med sitt agerande förrän ordföranden blev tvungen att gapa åt honom och parterna att lämna rättssalen.

Det agerande som advokaten J.U. visade upp gagnade på intet sätt hans huvudman och ledde dessutom till att fokus i målet flyttades från saken - barnets bästa - till att få advokaten J.U. att uppträda professionellt.

Tingsrätten beslöt att ta upp frågan om att avvisa J.U. som ombud och entlediga honom som rättshjälpsbiträde i målet samt att pröva om det därtill fanns skäl att förklara J.U. obehörig som ombud, rättegångsbiträde eller försvarare vid tingsrätten för viss tid eller tills vidare. J.U. underrättades härom och fick del av tjänsteanteckningen samt bereddes tillfälle att yttra sig.

J.U. förklarade sig bestrida att han skulle avvisas som ombud och entledigas som rättshjälpsbiträde i målet eller avvisas som ombud vid tingsrätten.

I sitt utförliga yttrande anförde J.U. att han alltid engagerat sig starkt i den aktuella typen av mål och att med ett sådant engagemang följer ihärdighet, hetsighet och impulsivitet. Han riktade kritik mot ordföranden, som enligt honom saknade den erfarenhet och kunskap som krävdes. Avslutningsvis anförde han följande.

Min ambition har definitivt inte varit att flytta fokus från det som gällde, nämligen vad som är bäst för V. (barnet), till min egen person. Emellertid har jag kunnat konstatera att domstolarna i många fall är fastlåsta i ett schablonartat vanebeteende när det gäller denna typ av mål. För att påverka domstolarna i denna inställning krävs engagemang, bestämdhet, tydlighet och lidelse. Utan dessa ingredienser gör jag mig inga illusioner om att kunna förändra ett i många fall förlegat och statiskt beteende från domstolarnas sida. Min avsikt har på intet sätt varit att angripa vare sig motpartsombudet eller ordföranden som person. Däremot anser jag mig inte kunna avstå mitt engagemang i dessa ärenden. Med hänsyn till ärendenas natur måste ett större utrymme finnas för frispråkighet m.m. Det finns domare som klarar av detta och ser dessa måls problematik. Det är därför viktigt att domstolarna har domare med specialkompetens i denna typ av ärenden.

Tingsrätten (tf. rådmannen Titti Heina) meddelade den 8 juni 2015 följande beslut.

Visar ett ombud oredlighet, oskicklighet eller oförstånd eller finnes han eljest olämplig, ska enligt 12 kap. 5 § RB rätten avvisa honom som ombud i målet. På samma grunder får rätten förklara ombudet obehörigt för viss tid eller tills vidare vid den rätt där målet är anhängigt. De angivna bestämmelserna gäller enligt 12 kap. 22 § respektive 21 kap. 3 § tredje stycket RB också i fråga om rättegångsbiträde och försvarare. Bestämmelserna i 12 kap. 5 § RB får enligt sin ordalydelse uteslutande ta sikte på fall av anmärkning mot det sätt på vilket ombudet utför sitt uppdrag i det anhängiga målet. Den i paragrafen angivna befogenheten för rätten att meddela ett avvisningsbeslut med giltighet utöver det målet måste anses inskränkt på motsvarande sätt (jfr NJA 1987 s. 879).

Med hänvisning till tjänsteanteckningen anser tingsrätten att J.U:s olämpliga och oskickliga uppträdande vid den muntliga förberedelsen ledde till att syftet med förberedelsen och ytterst syftet med målet grundläggande åsidosattes. J.U:s agerande ledde nämligen till att fokus flyttades från det som var viktigt i målet - barnets bästa - vilket inte är acceptabelt. Hans uppträdande påverkade även hans huvudman synnerligen negativt och ledde även till att förvärra konflikten mellan parterna. Vad J.U. anfört i sitt yttrande och särskilt vad han anfört om sitt engagemang för sin huvudman ursäktar på intet sätt hans handlande. Av vad som framgår av J.U:s yttrande saknar J.U. även insikt om sitt olämpliga uppträdande i rättssalen.

Sammantaget finner tingsrätten att J.U. genom sitt uppträdande vid den muntliga förberedelsen den 13 maj 2015 visat sådan oskicklighet och olämplighet att han ska avvisas som ombud i målet samt entledigas som rättshjälpsbiträde åt F.B.

Vid en samlad bedömning av omständigheterna i målet menar tingsrätten att J.U. visat sådan grundläggande olämplighet i målet och bristande insikt om sitt agerande att det inte kan antas att hans uppträdande enbart var en engångsföreteelse eller kommer att upphöra efter viss tid. Med hänsyn härtill anser tingsrätten att det finns skäl att förklara J.U. som obehörig vid tingsrätten. Av nämnda skäl ska han även avvisas tills vidare att brukas som ombud, rättegångsbiträde eller försvarare vid Vänersborgs tingsrätt.

1. Tingsrätten avvisar J.U. som ombud i målet samt entledigar honom som rättshjälpsbiträde åt F.B.

2. Tingsrätten avvisar J.U. tills vidare att brukas som ombud, rättegångsbiträde eller försvarare vid Vänersborgs tingsrätt.

3. F.B. föreläggs - om han vill företrädas av rättshjälpsbiträde och ombud i målet - att till tingsrätten senast en vecka från det att beslutet vunnit laga kraft ge förslag på annat rättshjälpsbiträde och ställa annat ombud för sig. Om förslag på annat rättshjälpsbiträde inte lämnas kommer hans rättshjälp att upphöra.

- - -.

Av 17 kap. 14 § RB framgår att beslutet genast går i verkställighet.

Hovrätten för Västra Sverige

J.U. överklagade i Hovrätten för Västra Sverige och yrkade att hovrätten skulle undanröja tingsrättens beslut och förordna om inhibition.

Hovrätten (hovrättslagmannen Henrik Winman , hovrättsrådet Kerstin Engström och tf. hovrättsassessorn Hanna Forsell Louarn) anförde i beslut den 11 juni 2015 följande.

Skäl för beslutet

Hovrätten delar tingsrättens uppfattning i fråga om att J.U. uppträtt olämpligt och oskickligt vid förhandlingen och att effekterna av detta har blivit de tingsrätten redogjort för. Liksom tingsrätten antecknat framgår av J.U:s yttrande att han inte har insikt i sitt olämpliga uppträdande i rättssalen. Till följd av vad J.U. anfört i sitt yttrande anser hovrätten dessutom att det finns starka skäl att anta att vad som inträffat vid den muntliga förberedelsen inte utgör en engångsföreteelse. Med detta tillägg ansluter sig hovrätten till tingsrättens skäl och bedömning i fråga om avvisning av J.U. i målet och vid domstolen. Tingsrättens beslut ska därför stå fast. Vid denna utgång finns inte skäl att ta ställning till yrkandet om inhibition.

Hovrätten anmärker att det ankommer på tingsrätten att se till att ett nytt rättshjälpsbiträde förordnas, när det tidigare rättshjälpsbiträdet entledigas om behov av rättshjälpsbiträde fortfarande finns. Detta gäller även om F.B. inte har efterkommit föreläggandet i punkten 3 (se rättsfallet NJA 1981 s. 905).

Beslut

Hovrätten avslår överklagandet.

Högsta domstolen

J.U. överklagade hovrättens beslut och yrkade att HD skulle upphäva beslutet att tills vidare avvisa honom att brukas som ombud, rättegångsbiträde eller försvarare vid Vänersborgs tingsrätt.

HD avgjorde målet efter föredragning.

Föredraganden, justitiesekreteraren Lovisa Svenaeus, föreslog i betänkande följande beslut.

Bakgrund och frågan i HD

1-7. Överensstämmer i huvudsak med punkterna 1-7 i HD:s beslut.

Frågan om rättegångsfel vid hovrätten

8. Överensstämmer i huvudsak med punkt 8 i HD:s beslut.

9. För att ett avgörande ska undanröjas enligt grunderna för 50 kap. 28 § och 55 kap. 15 § andra stycket RB krävs att det rättegångsfel som förekommit kan antas ha inverkat på målets utgång. När det, såsom i detta fall, är fråga om ett fel som innebär ett åsidosättande av en väsentlig rättssäkerhetsgaranti är presumtionen att felet har haft sådan inverkan. För att denna presumtion ska kunna brytas fordras att det föreligger positivt stöd för antagandet att utgången i det konkreta fallet skulle ha blivit densamma även om rättegångsfelet inte hade förekommit. När en part t.ex. inte har fått tillfälle att slutföra sin talan är det i regel inte möjligt att avgöra huruvida felet haft betydelse för utgången i målet. (Se rättsfallet NJA 2001 s. 731 samt Lars Welamson och Johan Munck, Processen i hovrätt och Högsta domstolen, Rättegång VI, 4 uppl. 2011, s. 117 f.)

10. J.U. har i HD i huvudsak, med vissa tillägg, vidhållit vad han anförde i tingsrätten. Det framstår därmed som uppenbart att hovrättens prövning inte skulle ha fått en annan utgång om han hade getts tillfälle att där komplettera sitt överklagande (jfr rättsfallet NJA 2001 s. 731). Det saknas alltså förutsättningar att undanröja hovrättens beslut. HD övergår därför till en prövning av sakfrågan.

Reglerna om rättegångsombud och möjligheten till avvisning

11. Reglerna om rättegångsombud finns i 12 kap. RB.

12-14. Överensstämmer i sak med punkterna 11-13 i HD:s beslut.

15. Det åligger domstolen att självmant beakta behörighetsreglerna och, om skäl till det föreligger, avvisa ett ombud utan invändning från part (se NJA II 1943 s. 136).

16. Även den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen), som gäller som svensk lag, ställer krav på domstolarna i detta avseende.

17. I artikel 6 i Europakonventionen stadgas den grundläggande rätten till en rättvis rättegång. Av konventionens artikel 6.3 c följer rätten för den som anklagats för brott att försvara sig, antingen personligen eller genom ett rättegångsbiträde. Eftersom konventionsrättigheter måste vara effektiva och inte enbart formella, är det inte tillräckligt att en offentlig försvarare utses i sådana fall där det är påkallat, utan det måste också krävas att försvararen ger den tilltalade reellt och effektivt bistånd. Domstolen har således en skyldighet att agera för det fall den får kännedom om att försvararen försummar sitt uppdrag på ett sådant sätt att det riskerar att påverka den tilltalades rätt till en rättvis rättegång. (Se t.ex. Europadomstolens domar Artico v. Italy, no 6694/74, 13 May 1980, §§ 33 och 36, och Hermi v. Italy , no 18114/02, 18 October 2006, §§ 95 och 96, samt Hans Danelius, Mänskliga rättigheter i europeisk praxis, 5 uppl. 2015, s. 346 f.)

Underlaget för domstolens prövning

18. Av rådande rättspraxis följer att, för att det ska komma i fråga att förklara ett ombud obehörigt för viss tid eller tills vidare, ombudets olämplighet måste ha visat sig genom processföringen i det aktuella målet (se rättsfallet NJA 1987 s. 879). Visst stöd för denna restriktiva tolkning av 12 kap. 5 § RB återfinns i lagens förarbeten (se t.ex. NJA II 1943 s. 136).

19. Det är ett ur rättssäkerhetssynpunkt lämpligt förhållningssätt att domstolen genom egen erfarenhet av ombudet måste konstatera olämpligheten, då en obehörighetsförklaring är en så ingripande åtgärd. Detta gör sig särskilt gällande om ombudet är verksamt som advokat. HD ansluter sig således till vad som uttalats i avgörandet från år 1987, såtillvida att - för att det ska kunna komma i fråga att förklara ett ombud obehörigt för viss tid eller tills vidare - ombudet måste ha visat sig olämplig genom sin processföring i det aktuella målet.

20. Med detta sagt måste också beaktas partens intresse av ett adekvat biträde. Domstolen har, som framgått ovan, en skyldighet att agera då ett ombud uppträder på ett sådant sätt att det kan ifrågasättas om partens rätt till en rättvis rättegång upprätthålls. Även ur ett processekonomiskt perspektiv är det av stor betydelse att krav kan ställas på den som uppträder som ombud och att domstolen har tillräckliga möjligheter att ingripa om ett uppdrag missköts.

21. I ett fall där ett ombud genom sitt agerande i det enskilda målet har visat prov på olämplighet av inte obetydligt slag måste det finnas en möjlighet för domstolen att i bedömningen av om ombudet ska förklaras obehörigt väga in ytterligare omständigheter, som t.ex. hur ombudet har uppträtt tidigare i sin roll som ombud. Detta kan få betydelse inte bara för frågan om tillräckliga skäl för obehörighetsförklaring föreligger utan också i prövningen av om denna bör gälla för viss tid eller tills vidare. En sådan tillämpning av bestämmelsen i 12 kap. 5 § RB kan inte anses stå i strid med lagtexten.

Bedömningen i detta fall

22. HD delar underrätternas bedömning att J.U. har uppträtt olämpligt vid den muntliga förberedelsen, till nackdel för sin huvudman. J.U. har, enligt vad som har kommit fram i målet, även tidigare agerat olämpligt i sin roll som ombud. Denna omständighet talar ytterligare för en obehörighetsförklaring.

23. Sammantaget har det funnits skäl att förklara J.U. obehörig att verka som ombud, rättegångsbiträde eller försvarare vid den aktuella tingsrätten. HD instämmer i bedömningen att obehörighetsförklaringen bör gälla tills vidare. Överklagandet ska alltså avslås.

HD:s avgörande

HD avslår överklagandet.

HD (justitieråden Stefan Lindskog, Göran Lambertz, Martin Borgeke, Dag Mattsson och Anders Eka, referent) meddelade den 24 februari 2016 följande slutliga beslut.

Skäl

Bakgrund

1. J.U., som är advokat, var vid Vänersborgs tingsrätt ombud för den ena föräldern i ett mål om umgänge med barn. Han var också förordnad som rättshjälpsbiträde. Sammanträde för muntlig förberedelse hölls i maj 2015.

2. Det som förekom under sammanträdet föranledde rättens ordförande att upprätta en tjänsteanteckning. I denna angavs bl.a. följande. J.U. uppträdde under sammanträdet nonchalant, otrevligt och omdömeslöst. Han avbröt ordföranden och sin huvudman flera gånger. Trots upprepade tillsägelser upphörde detta inte. Inför ordföranden sade J.U. till sin huvudman att denne var tvungen att acceptera den överenskommelse som diskuterades i anslutning till sammanträdet, eftersom det ”ändå var kört” av det skälet att tingsrätten aldrig dömde till en pappas favör. J.U. uppträdde nedlåtande mot ordföranden och motpartsombudet och åstadkom en hetsig och hotfull stämning i rättssalen, bl.a. genom påståenden om att ordföranden lurat hans huvudman.

3. Tingsrätten underrättade J.U. om att domstolen övervägde att avvisa honom som ombud i målet eller vid domstolen och entlediga honom som rättshjälpsbiträde. Han fick del av tjänsteanteckningen och bereddes tillfälle att yttra sig. J.U., som motsatte sig avvisning och entledigande, gav in ett yttrande och redovisade sin syn på vad som hade skett vid sammanträdet.

4. Tingsrätten begärde och fick del av beslut meddelade av Sveriges advokatsamfunds disciplinnämnd i ärenden där J.U. förekommit. Fyra beslut hade meddelats under åren 2010-2014. I tre av dessa hade disciplinnämnden, med motiveringen att J.U. allvarligt hade åsidosatt sina plikter som advokat, tilldelat honom varning enligt 8 kap. 7 § RB. I två av besluten hade J.U. även ålagts att betala straffavgift.

5. Tingsrätten entledigade J.U. som rättshjälpsbiträde, avvisade honom som ombud i målet och förklarade honom obehörig att tills vidare verka som ombud, rättegångsbiträde eller försvarare vid Vänersborgs tingsrätt.

6. J.U. överklagade tingsrättens beslut och begärde inhibition. Hovrätten har den 11 juni 2015 avslagit J.U:s överklagande. Tiden för överklagande av tingsrättens beslut löpte dock ut först den 29 juni 2015.

Målet i HD

7. Målet i HD gäller förutsättningarna enligt 12 kap. 5 § RB för att förklara någon obehörig att brukas som ombud vid rätten antingen för viss tid eller tills vidare. I målet har också frågan om rättegångsfel vid hovrätten uppkommit.

Rättegångsfel i hovrätten

8. Hovrätten meddelade alltså sitt beslut innan överklagandetiden för tingsrättens beslut löpte ut. Det stod i hovrätten inte klart att J.U. hade slutfört sin talan och det var inte heller fråga om ett sådant fall där överklagandet hade förlorat sin betydelse om det inte hade prövats omgående (jfr NJA 2005 s. 697). Hovrätten borde därför antingen ha frågat J.U. om han hade något ytterligare att anföra eller avvaktat med sitt slutliga avgörande till dess att överklagandetiden löpt ut. Hovrättens handläggning har innefattat rättegångsfel.

9. HD får undanröja hovrättens beslut endast om rättegångsfelet har inverkat på målets utgång och inte utan väsentlig olägenhet kan avhjälpas här (se 50 kap. 28 § och 55 kap. 15 § andra stycket RB).

10. J.U. har i HD haft tillfälle att utveckla och slutföra sin talan. Det rättegångsfel som har förekommit i hovrätten har således avhjälpts. Det finns därför inte skäl att återförvisa målet.

Avvisning av rättegångsombud

11. Enligt 12 kap. 2 § första stycket RB får som ombud inte brukas annan än den som rätten med hänsyn till redbarhet, insikter och tidigare verksamhet finner lämplig att vara ombud i målet.

12. Om ett ombud visar oredlighet, oskicklighet eller oförstånd eller annars befinns vara olämplig ska rätten enligt 12 kap. 5 § RB avvisa henne eller honom som ombud i målet. Enligt bestämmelsen kan rätten också, om det finns skäl till det, förklara henne eller honom obehörig att antingen för viss tid eller tills vidare brukas som ombud vid den rätten.

13. Bestämmelserna i 12 kap. 2 och 5 §§ RB gäller även för rättegångsbiträde och försvarare (12 kap. 22 § och 21 kap. 3 § tredje stycket).

Närmare om förutsättningarna för avvisning enligt 12 kap. 5 § RB

14. Rättsfallet NJA 1987 s. 879 gällde frågan om 12 kap. 5 § RB innefattar befogenhet för rätten att besluta om en obehörighetsförklaring för viss tid eller tills vidare, även om ombudet inte visar sig olämplig i det mål där avvisningsfrågan prövas. HD fann att bestämmelsen uteslutande tar sikte på fall av anmärkning mot det sätt på vilket ombudet utför sitt uppdrag i det anhängiga målet. Den i paragrafen angivna befogenheten för rätten att meddela ett avvisningsbeslut med giltighet utöver det aktuella målet är därmed inskränkt på motsvarande sätt.

15. En förutsättning för att ett beslut om avvisning ska kunna meddelas enligt 12 kap. 5 § RB är alltså att ombudet i det mål där frågan kommer upp har visat sig olämplig. Denna förutsättning måste vara uppfylld såväl vid ett beslut om avvisning i målet som vid en förklaring avseende obehörighet vid domstolen för viss tid eller tills vidare.

Beslutsunderlaget vid obehörighetsprövning

16. Vid bedömningen av om det finns skäl att inte bara avvisa en person som ombud i målet utan också förklara henne eller honom obehörig att för viss tid eller tills vidare brukas som ombud vid domstolen bör, utöver det som har kommit fram i målet, även visst annat underlag kunna beaktas. Vad som då närmast kommer i fråga är lagakraftvunna beslut genom vilka ombudet har avvisats i något annat mål, vid samma eller annan domstol. Om ombudet är advokat kan även beslut från Advokatsamfundets disciplinnämnd beaktas (jfr 12 kap. 6 § andra stycket RB).

17. Domstolen är skyldig att självmant tillämpa behörighetsreglerna och också på eget initiativ ingripa om ett ombud under en rättegång visar sig olämplig på det sätt som anges i 12 kap. 5 § RB (se NJA II 1943 s. 136). Inget hindrar därför att domstolen begär in beslut av nyss nämnt slag. En förutsättning för att dessa beslut ska kunna utgöra en del av underlaget för bedömningen är att ombudet har fått del av materialet och getts tillfälle att yttra sig över det.

Bedömningen i detta fall

18. Vad som har framkommit om J.U:s agerande vid sammanträdet för muntlig förberedelse ger underlag för slutsatsen att han har agerat olämpligt i målet på det sätt som avses i 12 kap. 5 § RB. Det har därmed funnits skäl att avvisa honom som ombud i målet.

19. Den olämplighet som J.U. har manifesterat genom sitt agerande i målet förstärks av det som framgår av besluten från Advokatsamfundets disciplinnämnd. Det har därmed funnits grund för att förklara honom obehörig att tills vidare verka som ombud, rättegångsbiträde eller försvarare vid Vänersborgs tingsrätt.

20. Överklagandet ska alltså avslås.

HD:s avgörande

HD avslår överklagandet.

HD:s beslut meddelat: den 24 februari 2016.

Mål nr: Ö 3300-15.

Lagrum: 12 kap. 5 § RB.

Rättsfall: NJA 1987 s. 879.

Metadata

Domstol
Högsta domstolen
Avgörandedatum
2016-02-24
Målnummer
Ö3300-15
Lagrum
12 kap. 5 § rättegångsbalken (1942:740)
Rättsfall
NJA 1987 s. 879
Sökord
Obehörighetsförklaring
Rättegångsombud
Källa
Domstolsverket
Lagen.nu är en privat webbplats. Informationen här är inte officiell och kan vara felaktig | Ansvarsfriskrivning | Kontaktinformation