lagen.nu

NJA 2015 s. 798

Svensk domsrätt har ansetts föreligga i mål om förbudstalan avseende varumärkesanvändning.

Stockholms tingsrätt

Dermarome Stockholm Aktiebolag och Skin Concept i Stockholm AB (licenstagarna) väckte vid Stockholms tingsrätt talan mot Vivamondo Limited Hong Kong filial ( Vivamondo ) och yrkade att tingsrätten skulle förbjuda Vivamondo vid vite att i näringsverksamhet via internetsidan ”vivamondo.se” sälja, marknadsföra, importera och/eller föra ut vissa angivna varor under varumärkena DERMALOGICA, JANE IREDALE och DECLEOR, liksom att medverka till sådan användning av varumärkena i den mån varorna inte hade förts ut på marknaden inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) av respektive rättighetsinnehavare eller med dennes tillstånd.

Som grund för sin talan anförde licenstagarna i huvudsak följande. International Dermal Institute Inc , Iredale Mineral Cosmetics Ltd och Laboratoires Decleor har genom registrering ensamrätt här i landet att i näringsverksamhet använda de i målet aktuella varumärkena. Vivamondo har gjort sig skyldig till varumärkesintrång, eller i vart fall medverkat till sådant intrång, genom att i näringsverksamhet bjuda ut till försäljning, föra ut på marknaden, lagra, importera och/eller marknadsföra varor under varumärkena utan att varorna dessförinnan förts ut på marknaden inom EES av respektive rättighetsinnehavare eller med dennes tillstånd. Licenstagarna har i egenskap av varumärkeslicenstagare rätt att föra talan mot varumärkesintrånget.

Vivamondo bestred käromålet och yrkade i första hand att käromålet skulle avvisas. Som grund för avvisningsyrkandet anförde Vivamondo i huvudsak följande. Svensk domsrätt föreligger inte och Stockholms tingsrätt är fel forum. Moderbolaget, Vivamondo Limited , är ett utländskt företag med hemvist (säte) och postadress i Hongkong. Vivamondo Limited bedriver näthandel och säljer via sin butik på internet skönhetsprodukter. Vivamondo Limited bedriver all sin verksamhet i Hongkong och importerar inte varor till Sverige. Vivamondo Limited har registrerat filialen Vivamondo i Sverige, men Vivamondo bedriver inte den verksamhet som talan i målet avser och utgör inte ett självständigt rättssubjekt. Internetsidan ”vivamondo.se” kan inte likställas med ett fast driftställe. En sådan toppdomän kan i många länder, däribland Sverige, registreras utan krav på verksamhetsort. Licenstagarnas talan rör således Vivamondo Limiteds verksamhet och inte Vivamondos. En eventuell talan ska, med tillämpning av huvudregeln i 10 kap. 1 § RB, väckas där svaranden har sitt säte, dvs. i Hongkong.

Licenstagarna bestred avvisningsyrkandet och anförde som grund för bestridandet i huvudsak följande. Svensk domsrätt föreligger dels med tillämpning av 10 kap. 5 § RB och motsvarande internationell processrättslig reglering då Vivamondo, eller internetsidan ”vivamondo.se” i sig, utgör ett fast driftställe här i landet och tvisten har uppkommit omedelbart på grund av den vid driftstället bedrivna rörelsen, dels med tillämpning av 10 kap. 8 § RB och motsvarande internationell processrättslig reglering då den skada som talan avser har inträffat eller kan inträffa här i landet.

Tingsrätten (tingsfiskalen Katarina Bilge) anförde i beslut den 12 november 2012:

Skäl

Inledning

Fråga är huruvida svensk domstol är behörig att pröva talan i målet med hänsyn till att Vivamondo är en filial till ett utländskt företag med säte i Hongkong, Vivamondo Limited.

Frågan om svensk domstols behörighet när svaranden inte har hemvist i ett Bryssel- eller Luganoland är inte reglerad i svensk internationell processrättslig lagstiftning. I de situationer där man inte har en lagfäst domsrättsregel har traditionellt analogier av de svenska forumreglerna gjorts. Vidare får de s.k. Bryssel- och Luganoreglerna anses ge uttryck för vad som är internationellt vedertagna principer i fråga om kompetenskonflikter mellan domstolar i olika länder (se och jfr bl.a. NJA 1994 s. 81 och NJA 2001 s. 800).

Tingsrätten prövar först huruvida svensk domsrätt föreligger med analog tillämpning av 10 kap. 5 § RB.

Har Vivamondo fast driftställe i Sverige?

Av 10 kap. 5 § RB framgår att den som idkar rörelse med fast driftställe, i tvist som uppkommit omedelbart på grund av den rörelsen, får sökas där driftstället är. Motsvarande rekvisit i Bryssel- och Luganoreglernas artikel 5(5) stadgar att talan mot den som har hemvist i en konventionsstat kan väckas i en annan konventionsstat i fråga om tvist som hänför sig till verksamheten vid en filial, agentur eller liknande, vid domstolen i den ort där denna är belägen. Bestämmelsen i rättegångsbalken avser även utländska svarande med hemvist (säte) i utlandet, om de driver rörelse med fast driftställe i Sverige (jfr NJA II 1943 s. 101). För att det ska vara fråga om ett fast driftställe krävs enligt förarbetena att det för stadigvarande bruk vid rörelsens utövande finns särskild anläggning eller annan stadigvarande anordning såsom kontor, fabrik, verkstad eller annat försäljningsställe. Uppräkningen är inte uttömmande och av förarbetena framgår att redan verksamhet i Sverige genom agent skulle kunna vara tillräckligt (se NJA II 1943 s. 101).

Följande får, såvitt nu är aktuellt, anses utrett. Vivamondo Limited är ett utländskt företag med säte i Hongkong. Företaget bedriver näthandel avseende produkter inom skönhet och hälsa. Försäljningen sker bl.a. via internetsidan ”vivamondo.se”. Av registreringsbevis från Bolagsverket framgår att Vivamondo sedan år 2009 är registrerad hos Bolagsverket som ”filial till utländskt företag” med säte och postadress i Stockholm. Vidare framgår att den verksamhet som har registrerats för filialen i Sverige är: ”Support och kundtjänst för internethandel samt försäljning av varor inom skönhet och hälsa”.

Redan det förhållandet att Vivamondo sedan år 2009 är registrerad hos Bolagsverket som filial till ett utländskt företag med säte och postadress här i landet talar för att Vivamondo utgör ett sådant fast driftställe som avses i 10 kap. 5 § RB (jfr 4 § i lagen (1992:160) om utländska filialer m.m.).

Med hänsyn till att Vivamondo , enligt uppgifterna från Bolagsverket, bedriver verksamhet i form av support och kundtjänst för internethandel samt försäljning bör Vivamondo Limiteds medkontrahenter i Sverige vilka ingår avtal med företaget genom dess internetsida ”vivamondo.se” kunna utgå från att de har att göra med dess svenska driftställe (jfr Bogdan, SvJT 1998 s. 825 och s. 831, Kan en Internethemsida utgöra ett driftställe vid bedömningen av svensk domsrätt och tillämplig lag?).

Slutligen bör även beaktas att bestämmelsen i rättegångsbalken härstammar från tiden före tillkomsten av internet som handelsplats. Enligt tingsrättens mening talar mycket för att internetsidan ”vivamondo.se” i flera avseenden fullgör samma funktion som t.ex. ett försäljningsställe.

Mot bakgrund av anförda omständigheter anser tingsrätten att Vivamondo utgör ett sådant fast driftställe som faller under bestämmelsens tillämpningsområde.

Har tvisten uppkommit omedelbart på grund av den vid driftstället bedrivna rörelsen?

Av 10 kap. 5 § RB framgår även att tvisten ska ha uppkommit omedelbart på grund av den vid driftstället bedrivna rörelsen. Motsvarande bestämmelse i Bryssel- och Luganoreglerna artikel 5(5) stadgar att det ska vara fråga om tvist som hänför sig till verksamheten vid en filial, agentur eller liknande.

Tvisten i målet rör påstådd olovlig parallellimport till Sverige via internetsidan ”vivamondo.se”. Redan med beaktande av vad som ovan anförts om Vivamondos verksamhet är det utrett att tvisten hänför sig till den vid driftstället bedrivna rörelsen.

Sammanfattande slutsatser

Sammantaget anser tingsrätten att det, med analog tillämpning av 10 kap. 5 § RB, föreligger svensk domsrätt i målet.

Vid denna bedömning saknas skäl att pröva licenstagarnas påstående om att svensk domsrätt även föreligger med tillämpning av 10 kap. 8 § RB.

Med hänsyn till att Vivamondo har registrerat säte i Stockholms kommun och postadress inom Stockholms tingsrätts domsaga är Stockholms tingsrätt behörig att pröva tvisten.

Slut

Vivamondos avvisningsyrkande lämnas utan bifall.

Svea hovrätt

Vivamondo Limited genom Vivamondo Limited Hong Kong filial ( Vivamondo ) överklagade i Svea hovrätt och yrkade att hovrätten skulle avvisa Skin Concept i Stockholm AB:s och Dermarome Stockholm Aktiebolags talan. Till stöd för sitt yrkande anförde Vivamondo i huvudsak följande. Vivamondo bedriver sin rörelse i Hongkong och inte genom filialen i Sverige. Rörelsen har aldrig bedrivits på någon annan plats. Vivamondo har säte i Hongkong. Där finns också servern för hemsidan vivamondo.se och domänen ägs av Vivamondo. I målet påstådda varumärkesintrång har således inte begåtts i Sverige. Svensk domstol är med anledning av detta inte behörig att pröva tvisten mellan parterna.

Hovrätten (hovrättslagmannen Kristina Boutz samt hovrättsråden Ulrika Beergrehn, referent, och Måns Edling) anförde i beslut den 22 maj 2013 följande.

Skälen för beslutet

Utgångspunkter för hovrättens prövning

Hovrätten konstaterar inledningsvis att en i Sverige registrerad filial till ett utländskt företag inte är ett eget rättssubjekt utan en del av det utländska bolaget (se prop. 2010/11:87 s. 15). Även om Skin Concepts och Dermaromes stämningsansökan uttryckligen anger Vivamondo Limited Hong Kong filial med visst organisationsnummer som svarande kan deras talan därför inte förstås på annat sätt än att den riktas mot det utländska bolaget Vivamondo genom dess svenska filial.

Skin Concept och Dermarome yrkade i tingsrätten ett förbud vid vite för filialen att i näringsverksamhet via hemsidan vivamondo.se sälja, marknadsföra, importera och/eller föra ut på svenska marknaden vissa särskilt angivna varor under varumärkena DERMALOGICA, JANE IREDALE och DECLEOR liksom att medverka till sådan användning av varumärkena, i den mån varorna inte har förts ut på marknaden inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) av rättighetshavaren själv eller med dennes tillstånd. Till grund för sin respektive talan i tingsrätten åberopade Skin Concept och Dermarome att Vivamondo gjort sig skyldig till eller, i vart fall, medverkat till intrång i de tre aktuella varumärkena.

I tingsrättens mål har getts in utdrag ur varumärkesregister som visar att DERMALOGICA och DECLEOR är registrerade svenska nationella varumärken. Vidare framgår att samtliga tre varumärken även dels är registrerade gemenskapsvarumärken enligt rådets förordning (EG) nr 207/2009 av den 26 februari 2009 om gemenskapsvarumärken (Varumärkesförordningen), dels är registrerade i det internationella varumärkesregistret enligt protokollet den 27 juni 1989 till Madridöverenskommelsen den 14 april 1891 om den internationella registreringen av varumärken, dock inte med avseende på Sverige. Hovrätten noterar att det i målet inte har påståtts att JANE IREDALE är ett registrerat svenskt nationellt varumärke.

Skin Concept och Dermarome är enligt egna uppgifter distributörer i Sverige med varumärkeslicens för varor under varumärket DERMALOGICA och JANE IREDALE respektive DECLEOR. Varumärkesinnehavarna har bekräftat rätten för licenshavarna att föra talan om intrång i de registrerade svenska nationella varumärkena, dock har varumärkesinnehavaren av varumärket JANE IREDALE, Iredale Mineral Cosmetics , Ltd., därvid hänvisat till registreringsnumret för gemenskapsvarumärket.

Den fråga som hovrätten nu, efter Vivamondos överklagande, har att pröva är om svensk domstol är behörig att pröva Skin Concepts och Dermaromes väckta förbudstalan mot Vivamondo som är ett utländskt bolag med säte i Hongkong men med en i Sverige registrerad filial.

Rättslig reglering

Bestämmelser av betydelse för svensk domstols internationella behörighet i mål om varumärkesintrång finns i rådets förordning (EG) nr 44/2001 av den 22 december 2000 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (Bryssel I-förordningen) och i konventionen den 30 oktober 2007 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (2007 års Luganokonvention). Inte något av dessa instrument är direkt tillämpligt i detta mål eftersom Vivamondo har säte i Hongkong. Som tingsrätten har redovisat anses de dock ge uttryck för vad som är internationellt vedertagna principer i fråga om kompetenskonflikter mellan domstolar i olika länder.

För mål om intrång i ett gemenskapsvarumärke finns - om annat inte följer av Bryssel I-förordningen - bestämmelser om domstols internationella behörighet i Varumärkesförordningen. Förordningens domsrättsregler har det övergripande syftet att se till att det alltid finns en behörig domstol i någon av EU:s medlemsstater för prövning av bl.a. mål om intrång i ett gemenskapsvarumärke (se Maunsbach , Svensk domstols behörighet vid gränsöverskridande varumärkestvister - särskilt om Internetrelaterade intrång, 2005, s. 289). Skälet för detta är att ett gemenskapsvarumärke har en stark anknytning till EU och därmed prövas bäst av de utpekade domstolarna i medlemsstaterna (a.s.). Internationell domsrätt finns därför enligt förordningen även då svaranden inte har hemvist inom EU. Om svaranden inte har hemvist i någon medlemsstat ska, enligt artikel 97, talan väckas i den medlemsstat där svaranden har ett driftställe eller, om denne varken har hemvist eller driftställe i någon medlemsstat, i den medlemsstat i vilken käranden har sitt hemvist. Enligt artikel 98 är den medlemsstatens domstol då behörig i fråga om intrång som redan förekommer, eller som det finns risk för, inom medlemsstatens territorium.

Varken i svensk varumärkeslagstiftning eller i svensk internationell processrättslig lagstiftning är frågan om svensk domstols internationella behörighet i mål om varumärkesintrång reglerad. Bestämmelserna i 10 kap. RB har när annan lagstiftning saknas ansetts kunna ge viss vägledning (se Fitger m.fl. , Rättegångsbalken, Zeteo , oktober 2012, inledningen till 10 kap.). De paragrafer i 10 kap. RB som aktualiseras i detta mål är 5 och 8 §§.

Som tingsrätten har redovisat framgår av 10 kap. 5 § RB att den som idkar rörelse med fast driftställe i tvist som uppkommit omedelbart på grund av rörelsen, får sökas där driftstället är och bestämmelsen avser även utländska svarande med hemvist (säte) i utlandet, om de driver rörelse med fast driftställe i Sverige (jfr NJA II 1943 s. 101).

Enligt 10 kap. 8 § RB får en talan i anledning av en skadegörande handling väckas vid rätten i den ort där handlingen företogs eller skadan uppkom och om handlingen företogs eller skadan uppkom på orter under skilda domstolar, får talan väckas vid envar av dem. Motsvarande bestämmelse i Bryssel I-förordningen, artikel 5.3, omfattar även en förbudstalan (se EU-domstolens mål C-167/00 Henkel, REG 2002 s. I-8111, punkten 41). Med hänsyn härtill och då paragrafens ordalydelse är väl förenlig därmed får en förbudstalan avseende varumärkesintrång, enligt hovrättens mening, typiskt sett anses vara en sådan talan ”i anledning av en skadegörande handling” som avses i 10 kap. 8 § RB (jfr även hovrättens avgörande i rättsfallet NJA 2007 s. 287). En sådan tolkning stämmer också väl överens med Varumärkesförordningens reglering och den starka anknytning tvisten ändå har till registreringslandet där det också känns naturligt att kunna upprätthålla respekten för det registrerade varumärket. Visserligen finns ett äldre avgörande av HD (NJA 1936 s. 278) där det ansågs att en talan om förbud mot användning av ett här i landet registrerat varumärke inte kunde tas upp till prövning eftersom det inte fanns något laga forum i Sverige. Rättsfallet har dock kritiserats i doktrinen (se Pålsson, Svensk rättspraxis i internationell processrätt, 1989, s. 115, och Maunsbach, a.a., s. 252) och i ljuset av senare EU-lagstiftning finner hovrätten att detta avgörande inte längre är vägledande.

Att den omedelbara skadan i fall av varumärkesintrång anses inträffa i skyddslandet, dvs. i det land där varumärkesrätten gäller på grund av registrering eller inarbetning, står klart efter HD:s avgörande i NJA 2007 s. 287.

Svensk internationell domsrätt?

När det gäller varumärket JANE IREDALE har, som ovan konstaterats, inte påståtts att det är ett registrerat svenskt nationellt varumärke. Hovrätten har nu - vid prövning av Vivamondos överklagande - att utgå från att det som från Skin Concepts sida således görs gällande är intrång i det registrerade gemenskapsvarumärket. Skin Concept har hemvist i Sverige. Av Varumärkesförordningen följer då att svensk domstol är behörig att pröva Skin Concepts förbudstalan i denna del med avseende på intrång inom Sverige, oavsett om Vivamondo kan anses ha fast driftställe här eller inte (artikel 97, punkterna 1 och 2).

Varumärkena DERMALOGICA och DECLEOR är däremot båda registrerade svenska nationella varumärken och Skin Concepts och Dermaromes respektive förbudstalan får förstås på så sätt att det görs gällande intrång i dessa varumärken. Till skillnad från tingsrätten finner hovrätten att det ligger närmast till hands att i första hand pröva om bestämmelsen i 10 kap. 8 § RB kan ge stöd för svensk domstols behörighet. Skin Concepts och Dermaromes respektive förbudstalan syftar till att förhindra fortsatt påstått varumärkesintrång här i landet. I enlighet med vad hovrätten har anfört ovan får 10 kap. 8 § RB anses omfatta sådan förbudstalan. Eftersom intrång görs gällande i registrerade svenska nationella varumärken så får skadan med anledning av intrången, i linje med vad HD uttalat i NJA 2007 s. 287, anses ha inträffat och inträffa här i landet. Vid nu nämnda förhållanden finner hovrätten att svensk domstol är behörig att pröva förbudstalan även beträffande dessa varumärken.

Svensk nationell domsrätt?

Vivamondo har inte gjort någon invändning mot Stockholms tingsrätts nationella behörighet.

Stockholms tingsrätts nationella behörighet att pröva förbudstalan med avseende på gemenskapsvarumärket JANE IREDALE följer av 10 kap. 6 § andra stycket varumärkeslagen (2010:1877). I övrigt saknas skäl för hovrätten att göra någon prövning av tingsrättens nationella behörighet.

Sammanfattande bedömning

Det ovan anförda innebär att hovrätten funnit att Stockholms tingsrätt är behörig att pröva Skin Concepts och Dermaromes respektive förbudstalan med avseende på varumärkesintrång inom Sverige. Vivamondos överklagande ska därför avslås.

Beslut

Hovrätten avslår överklagandet.

Högsta domstolen

Vivamondo Limited genom Vivamondo Limited Hong Kong filial överklagade hovrättens beslut och yrkade att HD skulle avvisa den talan som Dermarome Stockholm Aktiebolag och Skin Concept i Stockholm AB hade väckt.

Dermarome Stockholm Aktiebolag och Skin Concept i Stockholm AB motsatte sig att hovrättens beslut ändrades.

HD avgjorde målet efter föredragning.

Föredraganden, justitiesekreteraren Peder Bjursten, föreslog i betänkande följande beslut:

Skäl

Bakgrund

1. Dermarome Stockholm Aktiebolag och Skin Concept i Stockholm AB, båda med hemvist i Sverige (licenstagarna), har i ansökan om stämning vid tingsrätten yrkat förbud för Vivamondo Limited genom Vivamondo Limited Hong Kong filial ( Vivamondo ) att, i näringsverksamhet via hemsidan vivamondo.se, sälja, marknadsföra, importera och/eller föra ut på svenska marknaden fem särskilt specificerade varor under varumärkena DERMALOGICA, JANE IREDALE och DECLEOR. Licenstagarna har som stöd för sin talan angett att Vivamondo bedriver, eller i vart fall medverkar till otillåten parallellimport, vilket utgör varumärkesintrång som ska förbjudas med stöd av 8 kap. 3 § varumärkeslagen (2010:1877). Varumärkesinnehavarna har bekräftat behörigheten för licenstagarna att föra den i målet aktuella talan.

2. Av utredningen har framgått att DERMALOGICA och DECLEOR är registrerade svenska nationella varumärken. Som hovrätten har anmärkt i sitt beslut, har inget annat framkommit än att det beträffande varumärket JANE IREDALE görs gällande intrång i det registrerade gemenskapsvarumärket.

3. Vivamondo Limited Hong Kong filial, 516405-3497, är en i Sverige registrerad filial till det utländska företaget Vivamondo Limited med säte i Hongkong. Sedan Vivamondo framställt yrkande om avvisning av licenstagarnas talan på grund av bristande svensk internationell behörighet har underrätterna avslagit avvisningsyrkandet.

Frågeställningen

4. Vivamondo har överklagat hovrättens beslut och huvudsakligen anfört att Vivamondo bedriver sin rörelse i Hongkong och inte genom filialen i Sverige varför svensk domstol saknar behörighet att pröva den aktuella tvisten. Frågan i målet är således om svensk domstol är behörig att pröva licenstagarnas vid tingsrätten väckta förbudstalan mot Vivamondo som är ett utländskt bolag med säte i Hongkong men med en i Sverige registrerad filial.

Rättslig reglering m.m.

5. I varumärkeslagen finns, för målet relevanta, bestämmelser om bl.a. regional varumärkeskonsumtion (1 kap. 12 § första stycket), nationell registrering av varumärken (2 kap), gemenskapsvarumärken (1 kap. 3 §), vitesförbud (8 kap. 3 §) och vissa bestämmelser om behörig reservdomstol, bl.a. vid tvister som rör gemenskapsvarumärken (10 kap. 6 §). Som underrätterna har anmärkt saknas i övrigt i svensk varumärkeslagstiftning, och i svensk internationell processrättslig lagstiftning, bestämmelser om svensk domstols internationella behörighet.

6. Beräffande gemenskapsvarumärken anges i 10 kap. 6 § andra stycket varumärkeslagen, med hänvisning till rådets förordning (EG) nr 207/2009 om gemenskapsvarumärken, att talan ska väckas vid Stockholms tingsrätt. Som hovrätten funnit, framgår av nämnda förordning att tingsrätten är behörig att pröva förbudstalan avseende den del som avser gemenskapsvarumärket JANE IREDALE, i vart fall eftersom licenstagaren Skin Concept i Stockholm AB har sitt säte i Sverige (a. förordning artikel 97 och 98).

7. I förhållandet mellan EU:s medlemsstater gäller även, såvitt är av intresse i detta mål, rådets förordning (EG) nr 44/2001 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (Bryssel I-förordningen). I allt väsentligt likalydande regler finns också i 2007 års Luganokonvention. EU-domstolens tolkningsavgöranden rörande Bryssel I-förordningen och dess föregångare 1968 års Brysselkonvention ska beaktas även vid tolkningen av Luganokonventionen i de fall där bestämmelserna har samma lydelse, se exempelvis NJA 2012 s. 483, punkterna 12 och 13. Fortsättningsvis hänvisas endast till bestämmelserna i 2001 års Bryssel I-förordning.

8. Vivamondo Limited har sitt säte i Hongkong, varför Bryssel-/Lugano-systemets regler inte är direkt tillämpliga i målet.

Svensk internationell domsrätt när det saknas uttryckliga domsrättsregler

9. I de situationer som det saknas en lagfäst domsrättsregel kan ledning sökas i de svenska forumreglerna i 10 kap. RB genom analogi. De regler som närmast är aktuella i detta mål är 10 kap. 5 § RB:s forumregel om fast driftställe och forum delicti -bestämmelsen i 8 § samma kapitel. Även behörighetsreglerna i Bryssel/Luganosystemets regelverk kan utgöra ett viktigt underlag vid bedömningen av om svensk domsrätt föreligger även i situationer när dessa regler inte är direkt tillämpliga, se NJA 1994 s. 81, jfr NJA 2007 s. 482.

Bedömningen i detta mål

10. HD har ovan (punkt 6) funnit att svensk internationell behörighet föreligger för aktuell förbudstalan beträffande gemenskapsvarumärket JANE IREDALE. Beträffande de i Sverige registrerade nationella varumärkena DERMALOGICA och DECLEOR utgår HD i sin bedömning, precis som hovrätten, från att i första hand pröva om svensk internationell behörighet föreligger med stöd av betämmelser om forum delicti. Motsvarande regel i 10 kap 8 § RB återfinns i artikel 5.3 i Bryssel I-förordningen.

11. Målet rör en förbudstalan enligt 8 kap. 3 § varumärkeslagen. Frågan är om begreppet ”talan i anledning av skadegörande handling” i 10 kap. 8 § RB kan anses innefatta även en förbudstalan utan samband med talan om skadestånd på grund av varumärkesintrång. HD har i rättsfallet NJA 1936 s. 278 ansett att en talan om förbud mot användning av ett här i landet registrerat varumärke inte kunde tas upp till prövning eftersom det inte fanns något laga forum i Sverige. Avgörandet har ifrågasatts, se bl.a. Maunsbach, Svensk domstols behörighet vid gränsöverskridande varumärkestvister - särskilt om Internetrelaterade intrång, Lund 2005 (Maunsbach), s. 252.

12. En motsvarande forum delicti -bestämmelse finns i artikel 5.3 i Bryssel I-förordningen. Om talan avser skadestånd utanför avtalsförhållanden får den enligt artikeln väckas vid den ort där skadan inträffade eller kan inträffa. Artikel 5.3 ger käranden ett val mellan domstolen där den skadegörande handlingen företagits och domstolen där den skadliga effekten uppkommit. I senare fall måste det röra sig om en omedelbar skada. Av rättsfallet NJA 2007 s. 287 framgår att den omedelbara skadan vid varumärkesintrång anses inträffa i skyddslandet, dvs. i det land där varumärkesrätten gäller på grund av registrering eller inarbetning. Artikel 5.3 i Bryssel I-förordningen omfattar enligt sin lydelse orten där skadan inträffade eller kan inträffa och förutsätter således inte att någon skada faktiskt har uppkommit (se bl.a. Maunsbach s. 136 ff. för bakgrundsbeskrivning och tolkningen av motsvarande bestämmelse i 1968 års Brysselkonvention som föregick Bryssel I-förordningen och där ledet ”kan inträffa” saknades, jfr även EU-domstolens dom den 1 oktober 2002 i mål C-167/00, Henkel).

13. HD har i rättsfallet NJA 2012 s. 48, punkterna 17-21, närmare redovisat EU-domstolens preciseringar av vad som enligt artikel 5.3 Bryssel I-förordningen avses med den ort där skadan inträffade, bl.a. vid publikationer på en webbplats. Det målet handlade emellertid huvudsakligen om ideell skada. När det gäller ekonomisk skada på grund av immaterialrättsliga intrång på en webbsida kan EU-domstolens praxis sammanfattas så att domstolen i rättighetens skyddsland (se punkten 12) är behörig på grund av orten för skadans uppkomst att pröva en skadeståndstalan (förbudstalan) som grundar sig på innehållet på en webbsida som är åtkomlig från domstolens domskrets. Den domstolen är endast behörig att pröva den skada som inträffat (eller kan inträffa) inom den medlemsstat som den tillhör, se EU-domstolens dom den 22 januari 2015 i mål C-441/13, Pez Hejduk, jfr NJA 2012 s. 48.

Slutsats

14. Licenshavarna för de i Sverige registrerade nationella varumärkena skulle således i enlighet med forum delicti-regeln i Bryssel I-förordningen kunna välja att väcka talan i svensk domstol.

15. Ordalydelsen av 10 kap. 8 § RB medger inte i sig att den nu aktuella förbudstalan väcks i svensk domstol utan att bestämmelsen tolkas extensivt. I 2012 års rättsfall erinrade HD också om att domstolen när den prövar sin behörighet att ta upp ett käromål ska godta de omständigheter som käranden åberopar till stöd för behörigheten, om det inte redan av vad käranden anför eller av andra skäl är uppenbart att påståendena saknar grund, och hänvisade samtidigt till att denna påståendedoktrin även hade stöd i EU-domstolens praxis (a. rättsfall punkten 22). Licenstagarna har som stöd för sin talan angett att Vivamondo bedriver, eller i vart fall medverkar till otillåten parallellimport, vilket utgör varumärkesintrång som ska förbjudas med stöd av 8 kap. 3 § varumärkeslagen. Licenstagarnas angivna grund för sin talan i målet talar i och för sig för en sådan tolkning av begreppet ”talan i anledning av en skadegörande handling”.

16. EU-domstolen har på senare tid meddelat ett antal klargörande avgöranden beträffande forum delicti -bestämmelsen i Bryssel-/Luganoregleringen, bl.a. avseende intrång via webbsida. De frågeställningar som EU-domstolen har haft att överväga avser många gånger företeelser som inte var föremål för överväganden när regelverket i 10 kap. RB om domstols behörighet sjösattes i svensk rätt. Dessa avgöranden får anses ge uttryck för vad som är internationellt vedertagna principer i fråga om kompetenskonflikter mellan domstolar i olika länder och det ter sig naturligt att i detta fall göra en analogi med forum delicti-bestämmelsen i Bryssel-/Luganoregleringen. Det finns inte heller någon bestämmelse i 10 kap. RB som hindrar en sådan tolkning.

17. Licenstagarna kan väcka sin talan i Sverige. Vivamondo har inte gjort någon invändning mot Stockholms tingsrätts nationella behörighet. Vivamondos överklagande ska således avslås.

HD:s avgörande

HD avslår överklagandet.

HD (justitieråden Ella Nyström, Kerstin Calissendorff, Göran Lambertz, referent, Dag Mattsson och Anders Eka) meddelade den 13 november 2015 följande slutliga beslut:

Skäl

Bakgrund

1. Dermarome Stockholm Aktiebolag och Skin Concept i Stockholm AB (licenstagarna) har hemvist i Sverige. De har vid tingsrätten yrkat förbud vid vite för Vivamondo Limited genom Vivamondo Limited Hong Kong filial ( Vivamondo ) att i näringsverksamhet via hemsidan vivamondo.se sälja, marknadsföra, importera eller föra ut på den svenska marknaden vissa angivna varor under varumärkena DERMALOGICA, JANE IREDALE och DECLEOR, liksom att medverka till sådan användning av varumärkena, i den mån varorna inte har förts ut på marknaden inom EES av rättighetshavaren själv eller med dennes tillstånd. Som grund för sin talan har de angett att Vivamondo bedriver, eller i vart fall medverkar till, otillåten parallellimport som utgör varumärkesintrång och som därför ska förbjudas med stöd av 8 kap. 3 § varumärkeslagen ( 2010:1877).

2. DERMALOGICA och DECLEOR är registrerade svenska nationella varumärken, medan JANE IREDALE är ett registrerat gemenskapsvarumärke.

3. Vivamondo yrkade i tingsrätten att licenstagarnas talan skulle avvisas på grund av bristande svensk domsrätt. Enligt Vivamondo bedriver företaget näthandel via sin hemsida på internet. All verksamhet sker i Hongkong. Den i målet aktuella verksamheten bedrivs alltså inte genom filialen i Sverige. I Hongkong finns även servern för hemsidan vivamondo.se och domänen ägs av Vivamondo . I målet påstådda varumärkesintrång har således enligt Vivamondo inte begåtts i Sverige. Svensk domstol är därför enligt bolaget inte behörig att ta upp licenstagarnas talan till prövning.

4. Tingsrätten avslog avvisningsyrkandet på den grunden att Vivamondo fick anses ha fast driftställe i Sverige och att tvisten hänförde sig till den vid driftstället bedrivna rörelsen. Det förelåg därför svensk domsrätt med analog tillämpning av 10 kap. 5 § RB. Med den bedömningen förklarade sig tingsrätten inte ha anledning att pröva om domsrätt dessutom förelåg med analog tillämpning av 10 kap. 8 § RB om forum vid utomobligatorisk skadeståndstalan.

5. Vivamondo överklagade beslutet. Hovrätten har funnit att det beträffande de svenska nationella varumärkena ligger närmast till hands att i första hand pröva om 10 kap. 8 § RB ger stöd för svensk domstols behörighet. Eftersom förbudstalan syftar till att förhindra fortsatt påstått varumärkesintrång här i landet, får den bestämmelsen enligt hovrätten anses omfatta en sådan talan. Överklagandet har sålunda avslagits.

6. Beträffande gemenskapsvarumärket har hovrätten funnit att svensk domsrätt föreligger enligt artikel 97, punkterna 1 och 2, i rådets förordning (EG) nr 207/2009 om gemenskapsvarumärken (varumärkesförordningen).

Svensk domsrätt vid vitesförbud

7. Frågan om svensk domsrätt i ett mål som det aktuella är inte reglerad i nationell svensk lag. När svaranden har hemvist i Hongkong gäller inte heller rådets förordning (EG) nr 44/2001 av den 22 december 2000 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (Bryssel I-förordningen), numera ersatt av 2012 års Bryssel I-förordning. Inte heller gäller konventionen den 30 oktober 2007 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (2007 års Luganokonvention). Det finns inte heller i övrigt några bestämmelser som direkt reglerar frågan om svensk domstols behörighet i målet.

8. I likhet med vad som gäller för övriga rättigheter inom det industriella rättsskyddet är ensamrätten till ett varumärke i princip nationellt begränsad. Registrering av ett varumärke enligt 2 kap. varumärkeslagen har sålunda verkan endast i Sverige och ensamrätten omfattar sådan användning av varumärket som kan anses ske här (se 1 kap. 10 § om ensamrättens innebörd).

9. Av den territoriella begränsningen följer att det föreligger ett svenskt rättskipningsintresse och svensk domsrätt när det görs gällande ett svenskt varumärkesskydd. Svensk domstol är alltså behörig att pröva en talan där det påstås ha skett intrång i en ensamrätt som har förvärvats enligt varumärkeslagen (jfr NJA 2007 s. 287). Detsamma gäller i fråga om ett yrkande om vitesförbud enligt 8 kap. 3 § varumärkeslagen, vars tillämpning förutsätter att det sker intrång i ett varumärke som är skyddat här.

10. I rättsfallet NJA 1936 s. 278 väckte ett tyskt bolag talan vid svensk domstol om förbud för ett polskt bolag att använda ett varumärke i Sverige. HD uttalade att det inte förelåg någon omständighet som medförde att det polska företaget kunde åläggas att ingå i svaromål på den talan som det tyska bolaget hade väckt; förbudstalan avvisades därför. Vid tiden för det avgörandet fanns det emellertid inte i varumärkeslagen någon möjlighet att föra en sådan förbudstalan som det tyska bolaget väckte. Redan på grund härav kan avgörandet inte längre anses vägledande för frågan om svensk domsrätt i mål av det aktuella slaget.

11. Frågan huruvida intrång sker i de svenska varumärkena DERMALOGICA och DECLEOR genom försäljning via hemsidan vivamondo.se ska inte prövas nu utan vid bedömningen av om det finns förutsättningar för vitesförbud enligt 8 kap. 3 § varumärkeslagen.

Gemenskapsvarumärket

12. Som hovrätten har funnit har svenska domstolar enligt varumärkesförordningen behörighet att pröva licenstagarnas förbudstalan såvitt gäller gemenskapsvarumärket JANE IREDALE.

Slutsats

13. Svenska domstolar är alltså behöriga att pröva licenstagarnas förbudstalan. Vivamondo har inte ifrågasatt Stockholms tingsrätts behörighet för det fall svensk domsrätt skulle anses föreligga.

14. Överklagandet ska alltså avslås.

HD:s avgörande

HD avslår överklagandet.

HD:s beslut meddelat: den 13 november 2015.

Mål nr: Ö 3223-13.

Lagrum: 8 kap. 3 § varumärkeslagen (2010:1877) samt artikel 97 i rådets förordning (EG) nr 207/2009 om gemenskapsvarumärken (varumärkesförordningen).

Rättsfall: NJA 1936 s. 278 och NJA 2007 s. 287.

Metadata

Domstol
Högsta domstolen
Avgörandedatum
2015-11-13
Målnummer
Ö3223-13
Lagrum
8 kap. 3 § varumärkeslagen (
2010:1877
Rättsfall
NJA 1936 s. 278
NJA 2007 s. 287
Sökord
Svensk domsrätt
Varumärken
Förbudstalan
Källa
Domstolsverket

Rättsfall som hänvisar till detta (2)

NJA 2016 s. 779: Svensk domsrätt har i mål om betalning på grund av en borgensförbindelse inte förelegat på den grunden att svaranden hade en kontofordran på 888 kr mot en bank här i landet. Men svensk domstol har...
NJA 2017 s. 168: Ett avtal ommahrträffades i anslutning till att ett äktenskap ingicks i Iran. Enligt avtalet skulle mannen vid anfordran utge ett större penningbelopp till den blivande hustrun. Den ene maken hade...
Lagen.nu är en privat webbplats. Informationen här är inte officiell och kan vara felaktig | Ansvarsfriskrivning | Kontaktinformation