lagen.nu

NJA 2012 s. 70

Brottsrubricering och straffvärdebedömning i narkotikamål (amfetamin).

Västmanlands tingsrätt

Allmän åklagare väckte åtal vid Västmanlands tingsrätt mot K.P. med följande gärningspåståenden.

1. Narkotikabrott. K.P. har den 28 mars 2011 i sin bostad i Fagersta olovligen, varav en del i överlåtelsesyfte, innehaft 127,06 gram amfetamin, sex tabletter MDMA, två tabletter Xanor och sex tabletter Zolpidem, som allt är narkotika.

Lagrum: 1 § narkotikastrafflagen (1968:64).

2. Rattfylleri och narkotikabrott, ringa brott. K.P. har den 28 mars 2011 fört personbil på riksväg 68 i Fagersta efter att samma dag eller någon av dagarna strax dessförinnan olovligen ha intagit amfetamin, som är narkotika, i så stor mängd att det under eller efter färden funnits narkotika kvar i hans blod.

Lagrum: 4 § 2 st. trafikbrottslagen (1951:649) och 2 § narkotikastrafflagen.

3. Grovt narkotikabrott. K.P. har den 30 maj 2011 i Fagersta olovligen och i överlåtelsesyfte innehaft 488,71 gram amfetamin, som är narkotika.

Gärningen är att bedöma som grov med hänsyn till att den avsett en stor mängd narkotika som innehafts i överlåtelsesyfte.

Lagrum: 3 § narkotikastrafflagen.

Tingsrätten (ordförande rådmannen Johan Alvner ) anförde följande i dom den 18 juli 2011.

Domskäl

Skuldfrågor

Åtalspunkten 1-2

K.P. har erkänt gärningarna men bestritt att han skulle innehaft narkotika i överlåtelsesyfte.

K.P. har hörts över åtalet. Åklagaren har åberopat beslagsprotokoll, analysbesked och identifiering av tabletter, allt som framgår av stämningsansökan, som bevisning.

Av utredningen framgår inledningsvis att K.P. ifrågavarande dag stoppades av polis då han körde bil och att han därvid var påverkad av amfetamin. K.P. har också berättat att han intagit amfetaminet någon dag före körningen. Polisingripandet föranledde husrannsakan i K.P:s bostad och i beslag tagen narkotika och föremål i övrigt anträffades. Försvararen har särskilt anmärkt att datorer och ett usb-minne togs i beslag för att undersökas avseende kontakter vid narkotikaförsäljning men att några sådana indikationer därvidlag inte framkommit.

Härutöver har K.P. berättat bland annat följande. Han är ”amfetaminpundare” och tar även andra droger. Han arbetar heltid i en möbelaffär i Fagersta och driver dessutom ett kafé. Han finansierar sitt narkotikamissbruk med arbetsinkomsterna och behöver inte sälja narkotika vidare för att själv kunna konsumera. När han får sin månadslön brukar han köpa 30 till 50 gram amfetamin som han sedan blandar ihop ur olika småpåsar och späder ut med kreatin eller brusämnen; säljaren brukar uppge att renheten är 60 till 80 procent vid köpet. Han tror att köpet före detta polistillslag avsåg 40 gram amfetamin som han köpte för 6 000 till 7 000 kr några dagar dessförinnan. Han intar amfetamin om ett gram per dag, vilket i utspädd form är fyra gram. Under veckosluten kan han använda fem till tio gram utspätt amfetamin. Av amfetaminet blir han pigg och tar därför på söndagarna tabletter för att då sova. Han har använt ecstasy sporadiskt sedan han var 15 år gammal.

Tingsrätten finner genom vad K.P. berättat och genom övriga omständigheter att K.P. innehaft angiven narkotika. Åklagaren har gjort gällande att det amfetamin som anträffats i K.P:s bostad i vart fall delvis innehafts av K.P. i överlåtelsesyfte. Den innehavda mängden amfetamin och den utrustning som funnits i K.P:s bostad och som är tagen i beslag talar i hög grad för att syftet varit att överlåta del av amfetaminet. Mängden är dock inte så stor att det framstår som på något sätt självklart att innehavet skett i överlåtelsesyfte. Med hänsyn härtill och till att övriga omständigheter inte heller med tillräcklig styrka utvisar att så varit fallet kan det inte anses utrett att K.P. avsett att överlåta något av den nu ifrågavarande mängden amfetamin. Med den anmärkningen är åtalet under åtalspunkten 1 styrkt och gärningen är att bedöma som narkotikabrott som inte är ringa.

Åtalet under åtalspunkten 2 är styrkt och gärningarna är att bedöma som åklagaren angivit.

Åtalspunkten 3

K.P. har erkänt att han för eget bruk innehaft 7,71 gram amfetamin men har i övrigt förnekat gärningen.

K.P. har hörts över åtalet. På åklagarens begäran har A.G. hörts som vittne. Härutöver har åklagaren åberopat beslagsprotokoll, analysbesked, protokoll över undersökning av förrådsdörr och sakkunnigutlåtanden avseende fingeravtrycksundersökning, samhörighet mellan anträffade plastpåsar respektive samhörighet mellan amfetaminmängder samt protokoll över undersökning av kylskåp.

Inledningsvis har framkommit att polis spanat mot K.P:s bostad med anledning om misstanke om narkotikaförsäljning och att en person besökt K.P. för att på väg därifrån gripas av polis samt att personen därvid kunde konstateras narkotikapåverkad. Husrannsakan har därefter gjorts i K.P:s bostad och källarförråd. I bostaden anträffades sammanlagt 7,71 gram amfetamin och i ett till lägenheten hörande matförråd i källaren 481 gram amfetamin. Matförrådet är beläget i en källarkorridor och har en vanlig innerdörr med infällt femtillhållarlås. Inne i matkällaren fanns ett litet kylskåp, endast ungefär två och en halv decimeter högt, som var inkopplat och påslaget. I detta kylskåp anträffades inneslutet i tre plastpåsar amfetaminet och där fanns även en sked. I en av plastpåsarna som inneslöt amfetaminet fanns ett kvitto från en livsmedelsbutik och med hjälp av innehållet på kvittot har fastställts att detta avsett ett köp som betalats med ett av Handelsbanken utställt betalkort tillhörigt en namngiven kvinna. En nyckel på K.P:s nyckelknippa passade låset i dörren till matförrådet.

K.P. har berättat bland annat följande. Han köpte ifrågavarande bostadsrättslägenhet i oktober månad förra året och fick då i vart fall två nycklar - han tror att det var tre - till matförrådet. Han är nästan säker på att det var tre nycklar eftersom han fick tre nycklar till lägenhetsdörren också. Troligen två nycklar till matförrådet har försvunnit eftersom han på senare tid endast haft den nyckel som fanns på hans nyckelknippa. Matförrådet var vid hans tillträde tomt och det är han som ställt dit det lilla kylskåpet. Detta har han använt för att ha maggots och kräftbete i - han tjuvfiskar kräftor året runt - men det var en längre tid sedan. Senast han var i matförrådet var ungefär en månad innan han greps misstänkt för detta brott och då ställde han endast in en kartong där. Vid det tillfället såg han kylskåpet och minns att sladden var utdragen. Det är också så att kylskåpets fläkt har ett missljud och polisens testkörning av kylskåpet har varit alltför kortvarig för att framkalla missljudet. Att han i polisförhör under natten efter gripandet förnekat varje kännedom om ett litet rött kylskåp berodde på att han trodde sig vara misstänkt för ringa narkotikabrott och fick veta att han var misstänkt för grovt narkotikabrott. Att han i polisförhör den 10 juni i år uppgivit att han vid senaste besöket i matförrådet inte sett något kylskåp beror på att han visste att det som fanns i skåpet inte var hans narkotika och därför förnekade han allt. Den narkotika som fanns i hans bostad hade han nyligen köpt. Att han denna gång endast köpt tio gram beror på att han höll på att trappa av och bara tog amfetamin under veckosluten. Härvid hade han även börjat blanda ut amfetaminet portionsvis och inte hela partier på en gång. Den narkotika som fanns i kylskåpet i källaren är inte hans. Han har förlorat troligen två nycklar till matkällarförrådet och eftersom porten till trapphuset är olåst fram till kl. 21 varje dag liksom dörren in till den källargång i vilken matkällaren är belägen alltid är olåst så kan vem som helst ha stoppat narkotikan i kylskåpet. Han vet dock inte vem som kan ha gjort det men han har sina aningar om vilka det kan vara. Detta vill han dock inte berätta av rädsla. Av det funna kvittot anar han att människor runt kvinnan som betalat med kort kan ha med saken att göra. Han vet för övrigt att en nyckel till matförrådet försvann när han och hans missbrukarkamrater fiskade kräftor och han vet inte hur det gick till när den andra nyckeln försvann, men det kan ha skett i samband med narkotikafester hemma hos honom. Det är riktigt att han fick besök, samma kväll som polisen kom senare, av en man som frågade om han hade något att sälja uppenbarligen avseende narkotika, men han svarade nekande. Han vet inte varför mannen uppsökte just honom med sin fråga, men de har tidigare varit på samma drogfester. Avseende de fryspåsar han hade använder han dessa som livsmedelsemballage. Han behöver inte använda de plastpåsar han köpt för att ha narkotika i eftersom den narkotika han köper redan är förpackad i plastpåsar. Den våg som tagits i beslag och som fanns i hans vardagsrum har han använt till att väga narkotika med, men vågen som fanns i köket har han använt till andra saker, som när han skall sälja saker på Tradera eller när han vägt fisk.

Vittnet A.G. har endast kunnat bekräfta att fråga varit om ett femtillhållarlås i matförrådsdörren som inte är ursprungligt och att han inte vet om det är samma lås som satt i dörren då K.P. tillträdde sin lägenhet.

Tingsrätten gör följande bedömning.

Inledningsvis kan tingsrätten konstatera att K.P. erkänt innehavet av den mindre mängd amfetamin som anträffats i hans bostadslägenhet och att åtalet i den delen härigenom och genom övrig utredning är styrkt. Vidare är det helt klarlagt att den större mängden amfetamin anträffades i ett K.P. tillhörigt miniatyrkylskåp som fanns i hans matkällarförråd och att dörren till förrådet var låst med ett i dörrbladet infällt femtillhållarlås, att dörren inte var uppbruten samt att K.P. i sin nyckelknippa hade en nyckel passande till låset. Åklagaren har visat att viss likhet föreligger mellan en av de tre plastpåsar narkotika var emballerad i inuti kylskåpet och en plastpåse som fanns i K.P:s bostad liksom viss likhet mellan amfetamin i kylskåpet och i bostaden. Dessa likheter är dock inte helt säkerställda och kan inte allena läggas till grund för fällande dom.

K.P. har förklarat att han haft i vart fall två, troligen tre, nycklar till matkällarförrådet men att han vid tiden för polisingripandet endast hade en nyckel i sin besittning. Han har även uppgivit att porten till det hus han bor i är öppen större delen av dygnet och att dörren till den källargång där förrådet finns alltid är olåst. Enligt tingsrättens mening framstår dessa uppgifter, förutom att porten är upplåst dagtid, inte som särskilt sannolika utan mera som en efterhandskonstruktion. Vidare har K.P. i två polisförhör förnekat kännedom om det kylskåp vari narkotikan varit placerad och som han inför tingsrätten uppgivit sig vid inflyttningen i oktober förra året själv ha placerat i matförrådet. K.P. har enligt tingsrättens mening inte kunnat lämna någon rimlig förklaring till varför han i polisförhör inte velat kännas vid kylskåpet.

Vid en samlad bedömning av vad som framkommit om den anträffade narkotikan i källaren, vad som i övrigt anträffats i K.P:s bostad och källarförråd, vad K.P. uppgivit samt övriga omständigheter finner tingsrätten att det är ställt utom varje rimligt tvivel att också denna narkotika tillhört K.P. Den omständigheten att ett konsumkvitto, som avser inköp av varor vilka betalats med en namngiven persons bankkort, funnits i den yttre av plastpåsarna som utgjort emballage för narkotikan i kylskåpet, förändrar inte denna bedömning. Redan den mängd narkotika som innehafts av K.P. visar tydligt att fråga varit om att narkotikan skulle överlåtas. Även övriga omständigheter talar starkt för att så varit fallet.

Åtalet i denna del är styrkt och gärningen att bedöma som grovt narkotikabrott.

Påföljd

K.P. förekommer under sex avsnitt i belastningsregistret. Han är tidigare, under år 2005, lagförd för ringa narkotikabrott genom strafföreläggande. I övrigt är han inte lagförd för narkotikabrottslighet. Tingsrätten har inhämtat yttrande från frivården.

Tingsrätten har funnit K.P. övertygad om ansvar för bland annat narkotikabrott och grovt narkotikabrott. Dessa gärningar är av sådan art och har ett sådant straffvärde att annan påföljd än fängelse nu inte kan ifrågakomma.

- - -

D

Tingsrätten dömde K.P. för narkotikabrott enligt 1 § 1 st. 6 p. narkotikastrafflagen, för narkotikabrott enligt 2 § narkotikastrafflagen, för rattfylleri enligt 4 § 2 st. trafikbrottslagen och för grovt narkotikabrott enligt 3 § narkotikastrafflagen till fängelse 3 år 6 månader. Narkotika, vågar m.m. som hade tagits i beslag förklarades förverkade.

Svea hovrätt

K.P. överklagade i Svea hovrätt och yrkade i första hand att åtalet för grovt narkotikabrott avseende innehav av 481 gram amfetamin (del av åtalspunkt 3) skulle ogillas och i andra hand att straffet skulle lindras. Han yrkade vidare att förverkandeyrkandet avseende en våg i allt fall skulle ogillas.

Åklagaren bestred ändring.

Hovrätten (hovrättsråden Omi Söderblom Mohammar och Magnus Ulriksson, referent, samt två nämndemän) anförde följande i dom den 5 september 2011.

Domskäl

I enlighet med tingsrättens i den delen inte överklagade dom ska K.P. dömas för narkotikabrott, ringa narkotikabrott och rattfylleri.

I överklagad del har i hovrätten s.k. tilläggsförhör hållits med K.P. Denne har även som ny bevisning åberopat en brottsanmälan den 2 maj 2011. Därutöver är utredningen i hovrätten densamma som vid tingsrätten. Förhöret vid tingsrätten med A.G. har redovisats genom uppläsning av vad som angetts i tingsrättens dom.

K.P. har tillagt: Brottsanmälan gjordes med anledning av att han hade blivit rånad då han skulle köpa droger i Hallstahammar. Rånaren tog hans jacka i vilken bl.a. fanns en nyckel till det aktuella matförrådet. Vid tingsrättsförhandlingen drog han sig inte till minnes att han hade blivit rånad. Han har senare uppgett för polisen att han inte har blivit rånad för att gärningsmannen inte skulle gripas. Han har varit rädd för denne.

Hovrätten gör samma bedömning som tingsrätten har gjort i fråga om skuld, rubricering, val av påföljd och förverkande. Tingsrättens dom ska alltså stå fast i dessa delar.

I fråga om straffvärdet finns med anledning av HD:s avgörande den 16 juni 2011 i mål B 5412-10 skäl att göra en mildare bedömning än den som tingsrätten har gjort. K.P. har dock sammantaget i målet hanterat en inte obetydlig mängd amfetamin som i huvudsak innehafts i överlåtelsesyfte. Därutöver har han även innehaft andra narkotiska preparat. Mot denna bakgrund och med beaktande av de utgångspunkter som anges i HD:s avgörande för bedömningen av straffvärdet i narkotikamål finner hovrätten att fängelsestraffets längd i förevarande fall kan stanna vid tre år.

- - -

Hovrättens domslut

Hovrätten ändrade tingsrättens dom endast på så sätt att fängelsestraffets längd bestämdes till 3 år.

Hovrättsrådet Marianne Wasteson var skiljaktig på så sätt att hon bestämde fängelsestraffets längd till 2 år 6 månader.

Högsta domstolen

K.P. överklagade och yrkade att gärningen enligt åtalspunkt 3 skulle rubriceras som narkotikabrott av normalgraden och i allt fall att straffet skulle lindras.

Riksåklagaren motsatte sig att domen ändrades.

Målet avgjordes efter huvudförhandling.

HD (justitieråden Stefan Lindskog, Leif Thorsson, Lena Moore, referent, Agneta Bäcklund och Svante O. Johansson) meddelade den 9 mars 2012 följande dom.

Domskäl

Brotten

1. K.P. har i enlighet med hovrättens dom gjort sig skyldig till narkotikabrott (innehav av 127,06 g amfetamin, sex tabletter MDMA, två tabletter Xanor och sex tabletter Zolpidem; åtalspunkt 1) och rattfylleri och ringa narkotikabrott (drograttfylleri; åtalspunkt 2).

2. Hovrätten har vidare funnit att K.P. gjort sig skyldig till grovt narkotikabrott bestående i innehav i överlåtelsesyfte av 488,71 g amfetamin (åtalspunkt 3). K.P. har i HD erkänt innehav av narkotika enligt åtalspunkten 3 men förnekat att han innehade narkotikan i överlåtelsesyfte. Han har vidare gjort gällande att hans eget narkotikamissbruk ska beaktas vid rubriceringen och straffvärdebedömningen.

Lagreglering

3. Enligt 1 § första stycket 6 narkotikastrafflagen (1968:64) döms den som olovligen innehar narkotika, om gärningen sker uppsåtligen, för narkotikabrott till fängelse i högst tre år. Om brottet är att anse som grovt döms enligt 3 § för grovt narkotikabrott till fängelse i lägst två år och högst tio år. Vid bedömningen av om brottet är grovt ska särskilt beaktas om det utgjort ett led i en verksamhet som har bedrivits i större omfattning eller yrkesmässigt, avsett särskilt stor mängd narkotika eller annars varit av särskilt farlig eller hänsynslös art. Bedömningen ska grundas på en sammanvägning av omständigheterna i det särskilda fallet.

Rubricering och straffvärdebedömning - allmänt

4. Rubriceringen grovt narkotikabrott är avsedd för de allvarligaste gärningarna, sådana som ingår i en yrkesmässig eller organiserad narkotikahandel med inriktning på att i vinningssyfte sprida missbruk och utnyttja missbrukarnas beroende. Vid bedömningen av om brottet ska anses grovt ska graden av hänsynslöshet tillmätas förhållandevis stor vikt, t.ex. att det har varit fråga om systematiskt bedriven överlåtelse till ungdomar. (Prop. 1980/81:76 s. 203 ff. och NJA 2011 s. 357, p. 8 och 15.)

5. HD har upprepade gånger framhållit att mängden narkotika endast är en av flera omständigheter som ska beaktas vid rubriceringen och straffvärdebedömningen av narkotikabrott och att omständigheter vid sidan av mängden ska tillmätas större betydelse än vad som har skett i praxis (se NJA 2011 s. 357, p. 10-16 med hänvisningar till äldre rättsfall och HD:s dom den 6 december 2011 i mål B 2521-11 ). Det gäller inte bara vid grovt narkotikabrott - där omständigheter vid sidan av sort och mängd narkotika bör ha en förhållandevis dominerande betydelse - utan även vid brott av normalgraden (se NJA 2011 s. 675 I och II).

6. En omständighet av betydelse för straffvärdet är enligt 29 kap. 1 § BrB vilka avsikter eller motiv den tilltalade haft. En befattning med narkotika som inte är avsedd för eget bruk, t.ex. förvaring, har således generellt sett ett högre straffvärde än innehav av narkotika för eget bruk. Innehav av narkotika för eget bruk har också enligt praxis ett lägre straffvärde än ett innehav i försäljningssyfte. I linje med det ligger att ett narkotikabrott som står i ett direkt samband med ett eget narkotikamissbruk som regel inte är avsett att betecknas som grovt, och det får också allmänt sett anses ha ett lägre straffvärde (a. prop. s. 208 och NJA 2011 s. 357, p. 8 och 15). Typsituationen är att någon köper narkotika för att själv använda den. Att det då kan röra sig om beaktansvärda mängder - t.ex. vid samköp - hindrar inte att det i regel ska anses vara fråga om narkotikabrott av normalgraden. Eget narkotikamissbruk utgör emellertid i sig inte en generellt förmildrande omständighet, lika lite vid narkotikabrott som vid andra brott. (Se NJA 2011 s. 675 I, p. 27, där det egna missbruket påverkade straffvärdet, och HD:s dom den 6 december 2011 i mål B 2521-11, p. 23, där straffvärdet inte påverkades.)

Omständigheterna i detta fall

7. I tingsrätten och hovrätten erkände K.P. innehav för eget bruk av 7,71 g amfetamin som vid husrannsakan hade hittats i hans lägenhet. Han förnekade all kännedom och befattning med de 481 g amfetamin som låg i hans källarförråd. Tingsrätten fann vid en samlad bedömning av vad som hade framkommit om den anträffade narkotikan i källaren, vad som i övrigt hade anträffats i K.P:s bostad och källarförråd, vad K.P. uppgett samt övriga omständigheter, att det var ställt utom varje rimligt tvivel att också denna narkotika tillhört K.P. Enligt tingsrätten visade redan den mängd narkotika som innehafts av K.P. tydligt att narkotikan var avsedd att överlåtas. Även övriga omständigheter talade enligt tingsrätten starkt för att så var fallet. Tingsrätten fann att åtalet var styrkt och att gärningen var att bedöma som grovt narkotikabrott. Hovrätten har gjort samma bedömning.

8. K.P. har hörd i HD berättat att han har använt amfetamin varje dag i många år. Han brukade köpa amfetaminet en gång i månaden. Ungefär 40-50 g räckte för en månads förbrukning. Efter det att polisen hade hittat amfetamin hos honom den 28 mars (åtalspunkt 1) blev han försiktigare och började köpa mindre mängder flera gånger i månaden. Han köpte sedan många år tillbaka sitt amfetamin av samma person, som han visste sålde också till andra. Han lånade ut en nyckel till sitt källarförråd till sin leverantör för att denne, eller några andra personer, skulle förvara något där under några dagar. Han förstod att det var narkotika. Han fick ingen ersättning utan räknade det som en väntjänst och hoppades att det skulle innebära att han även i fortsättningen skulle få betala samma pris som tidigare trots att han börjat köpa mindre mängder åt gången. Narkotikan som fanns i lägenheten hade han skaffat för eget bruk. - Han har sedan 15 år tillbaka en fast anställning och har under senaste året startat ett café som han har drivit vid sidan av. Under häktningstiden har han fått diagnosen ADHD och får nu legalt förskrivna droger som innebär att han inte behöver köpa amfetamin i fortsättningen.

9. Tingsrätten och hovrätten fann alltså att narkotikan i källarförrådet (481 g amfetamin) tillhörde K.P. Hans nya uppgifter i HD, som innebär att det inte var hans narkotika, kan inte lämnas utan avseende. HD utgår därför vid sin bedömning från att narkotikan i källarförrådet inte var K.P:s utan att den i stället tillhörde den person som under många år försett honom med narkotika eller någon i dennes omgivning. Med den utgångspunkten och med beaktande av mängden står det klart att narkotikan var avsedd att överlåtas.

10. Såsom har framgått av det föregående (p. 8) har K.P. uppgett att han inte visste något närmare om narkotikan. I betraktande av att han själv köpte främst amfetamin av sin leverantör måste han dock ha förstått att det kunde gälla sådan narkotika. Genom hans vetskap om narkotikans koppling till leverantören är det vidare utrett att han förstod att fråga var om narkotika avsedd att säljas. Mängden överstiger inte vad han måste ha räknat med i betraktande av överlåtelsesyftet och behovet av att gömma narkotikan. Även mängden får därför anses omfattad av hans uppsåt.

Rubricering och straffvärde

11. Bedömningen av om en gärning utgör grovt brott bör ske med beaktande av inte endast sorten och mängden narkotika som gärningen avser utan också den roll som gärningsmannen har haft när det gäller hanteringen i vidare mening (NJA 2004 s. 354).

12. Ett parti om närmare 500 g amfetamin är en förhållandevis stor mängd farlig narkotika som motsvarar ett stort antal doser (jfr NJA 2011 s. 357, p. 25). Narkotikan har, bortsett från en mindre del utan betydelse för bedömningen, förvarats för annat ändamål än eget bruk.

13. Narkotikan i källarförrådet hade gömts undan för att sedan omsättas. Utredningen ger emellertid inte stöd för att narkotikahanteringen har varit av något mer sofistikerat slag eller har haft inslag av särskild hänsynslöshet.

14. K.P:s inblandning har varit tillfällig och kortvarig. Han har inte utlovats någon ersättning även om han räknade med att dra fördelar av förvaringen. Fastän K.P:s inblandning i leverantörens narkotikaverksamhet inte kan anses ha varit betydelselös har delaktigheten varit passiv och okvalificerad. K.P. har inte haft någon fysisk eller administrativ befattning med narkotikan.

15. Sammantaget innebär det sagda att brottet inte ska rubriceras som grovt utan som narkotikabrott av normalgraden. Av det följer att bedömningen av åtalspunkten 3 ska ske med utgångspunkt i den för normalgraden av brottet föreskrivna straffskalan som är fängelse i högst tre år.

16. Brottet är inte missbruksrelaterat på sådant sätt att det kan påverka straffvärdet (jfr p. 6 ovan).

17. Med beaktande av sorten och mängden narkotika samt vad som framkommit om K.P:s insikter och motiv får straffvärdet anses motsvara fängelse i ett år och sex månader. K.P. ska dessutom dömas för bl.a. innehav av 127 gram amfetamin för eget bruk (se p. 1 ovan). Några särskilda omständigheter som avses i 29 kap. 2 och 3 §§ BrB har inte framkommit. Den samlade brottsligheten har ett straffvärde som motsvarar fängelse i ett år och nio månader.

Påföljd

18. Med hänsyn till straffvärdet av brotten ska straffet bestämmas till fängelse. Några skäl att avvika från ett straff bestämt efter straffvärdet har inte kommit fram.

Domslut

HD ändrar på det sättet hovrättens domslut att HD dels bedömer gärningen enligt åtalspunkt 3 som narkotikabrott enligt 1 § narkotikastrafflagen (1968:64), dels bestämmer påföljden till fängelse ett år nio månader.

HD:s dom meddelad: den 9 mars 2012.

Mål nr: B 4468-11.

Lagrum: 1 och 3 §§ narkotikastrafflagen (1968:64).

Rättsfall: NJA 2004 s. 354, NJA 2011 s. 357, NJA 2011 s. 675 I och II samt NJA 2011 s. 799.

Metadata

Domstol
Högsta domstolen
Avgörandedatum
2012-03-09
Målnummer
B4468-11
Lagrum
1 § och 3 § narkotikastrafflagen (1968:64)
Rättsfall
NJA 2004 s. 354
NJA 2011 s. 357
NJA 2011 s. 675 I och II
NJA 2011 s. 799
Sökord
Narkotikabrott
Rubricering
Straffvärde
Källa
Domstolsverket

Rättsfall som hänvisar till detta (3)

NJA 2012 s. 115: Brottsrubricering och straffvärdebedömning i narkotikamål (ecstasy).
NJA 2012 s. 510: Brottsrubricering och straffvärdebedömning av narkotikabrott (4 973 tabletter ecstasy).
NJA 2016 s. 859: Grovt dopningsbrott. Rubricering, straffvärde och påföljd.
Lagen.nu är en privat webbplats. Informationen här är inte officiell och kan vara felaktig | Ansvarsfriskrivning | Kontaktinformation