lagen.nu

NJA 2009 s. 408

Frågor om tolkning och jämkning av försäkringsvillkor.

O.K. hade på sin fastighet Haparanda Säivis 4:14 låtit uppföra en maskinhall och en panncentral. Maskinhallens yta var 840 kvadratmeter och panncentralens 324 kvadratmeter. Natten mot fredagen den 31 augusti 2001 brann maskinhallen och panncentralen ned till grunden. Polismyndigheten konstaterade i förundersökning att bränderna hade uppstått genom två av varandra oberoende och samtidiga brandhärdar och att bränderna var anlagda. O.K. hade vid tidpunkten för branden panncentralen och maskinhallen försäkrade hos Länsförsäkringar Norrbotten. Sedan O.K. begärt försäkringsersättning förklarade Länsförsäkringar att han inte var berättigad till någon ersättning eftersom man kunde misstänka att O.K. själv anlagt eller låtit anlägga bränderna.

Hallarna var uppförda på plintar och dessa jämte bottenplattorna lät O.K. efter branden föra bort.

Genom dom den 8 april 2004 fastställde Luleå tingsrätt att O.K. är berättigad till försäkringsersättning av Länsförsäkringar för den skada som han må ha åsamkats till följd av bränderna. Domen har vunnit laga kraft.

Den företagsförsäkring som reglerar ersättningen för de nedbrunna byggnaderna innehåller bl.a. följande villkor:

41. Skadevärderingsregler

Vid skada på egendom beräknas skadebeloppet enligt nedan angivna regler.

41.1 Byggnad

Definitioner

Nyanskaffningsvärde

Härmed avses den kostnad som skulle ha uppkommit, om byggnaden färdigställts som ny vid skadetillfället. I värdet ska inräknas alla kostnader som fordras för att byggnaden ska kunna tas i bruk. Här inräknas inte kostnader för byggnadsgrund eller grundmur som ligger lägre än såväl lägsta källargolvs undersida som angränsande mark- eller vattenyta.

Dagsvärde

Härmed avses marknadsvärde vid skadetillfället. Kan detta inte fastställas utgör dagsvärdet nyanskaffningsvärdet, med avdrag för värdeminskning genom ålder, slitage, omodernitet, minskad användbarhet och annan omständighet.

41.11 Byggnaden återställs

Om återställande sker värderas skadan till kostnaden för att utan dröjsmål återställa byggnaden med samma utförande, men på ett rationellt sätt vad beträffar metoder och material.

41.12 Byggnaden återställs inte

Återställs inte den skadade byggnaden värderas skadan till skillnaden mellan byggnadens dagsvärde omedelbart före och omedelbart efter skadan.

43.8 Skadeersättningsregler i övrigt

Bolaget har rätt att i stället för att betala kontant ersättning föreskriva att skadad egendom återställs eller tillhandahålla annan likvärdig egendom.

43.9 Tidpunkt för betalning av skadeersättning och räntebestämmelse

43.91 Tidpunkt för betalning av skadeersättning

Ersättning ska betalas senast en månad efter det att den försäkrade styrkt sitt krav och i övrigt fullgjort vad som åligger honom.

Den del av ersättningen som den försäkrade har rätt till först när försäkrad egendom återställs eller återanskaffas, ska betalas senast en månad efter det att den försäkrade visat att så skett.

Luleå tingsrätt

O.K. väckte talan mot Länsförsäkringar Norrbotten vid Luleå tingsrätt med bl.a. följande yrkanden.

1. I första hand yrkade han förpliktande för Länsförsäkringar att omedelbart uppföra de två hallar med tillhöriga bottenplattor och plintar som förstördes vid branden på hans fastighet Haparanda Säivis 4:14 den 31 augusti 2001.

2. I andra hand yrkade han förpliktande för Länsförsäkringar att återuppföra de angivna hallarna utan tillhöriga bottenplattor och plintar omedelbart efter det att O.K. uppfört plintarna.

3. För det fall tingsrätten skulle finna att Länsförsäkringar inte kunde åläggas att ombesörja ett återuppförande av hallarna yrkade han förpliktande för försäkringsbolaget att utge 16 451 875 kr så att han själv kunde återuppföra dessa.

4. - - -.

6. Han yrkade att tingsrätten i allt fall skulle fastställa att han hade rätt till ersättning för de två bottenplattorna med tillhörande plintar.

Han yrkade ränta enligt 6 § räntelagen och framställde därutöver andra yrkanden som inte behandlas i detta referat.

Länsförsäkringar bestred käromålet helt.

Till utveckling av sin talan anförde O.K. bl.a. följande.

Luleå tingsrätts dom den 8 april 2004 vann laga kraft. Kontakterna om skadereglering mellan O.K. och Länsförsäkringar återupptogs därefter. Utöver att Länsförsäkringar utbetalade vissa smärre belopp för saneringsarbeten och förlorad lösegendom kom regleringsfrågan emellertid inte att föras vidare och försäkringsbolaget förklarade, trots tidigare utfästelser härom, att man inte var villig att återuppföra hallarna. O.K. såg sig därför nödgad att ånyo väcka talan vid Luleå tingsrätt. Det nu förevarande målet rör alltså konkret och specifikt att Länsförsäkringar skall förpliktas att utge ersättning på visst sätt och med vissa belopp.

Hallar/bottenplattor/plintar

Förstördes bottenplattan och plintarna vid branden?

Det görs gällande att såväl bottenplattorna som plintarna, till följd av branden eller i vart fall genom Länsförsäkringars senare hantering, blivit så skadade att de är otjänliga för fortsatt användning. Efter branden anlitade Länsförsäkringar nämligen en 40 tons bandtraktor som åkte över plattan och förorsakade ytterligare stor skada. Dessutom var traktorn vid tillfället utrustad med en för ändamålet helt olämplig skopa.

Formen för ersättningen

Frågan är om Länsförsäkringar skall återuppföra hallarna eller om O.K. endast är berättigad till ett kontant belopp så att han kan återuppföra dessa med de uppburna medlen.

Villkoren i den företagsförsäkring som är aktuell i målet motsäger inte att Länsförsäkringar skall kunna ombesörja ett återuppförande av hallarna. Försäkringsvillkoren innehåller inte någon sådan bestämmelse och i den mån villkoren kan anses vara oklara i detta avseende skall tolkning ske till förmån för O.K. och inte för den starkare parten, försäkringsbolaget, som är den som utformat och tillhandahållit villkoren.

Det görs även gällande att parterna särskilt har avtalat om att Länsförsäkringar skall återuppföra hallarna eller att försäkringsbolaget i vart fall har utfäst sig att göra detta.

Om rätten dock skulle anse att det inte finns förutsättningar för att ålägga Länsförsäkringar ett återuppförande gör O.K. gällande att försäkringsbolaget skall utbetala ett belopp till honom som motsvarar kostnaden för att göra detta. Avtalsvillkoren kan tolkas på så sätt att han har rätt till förtida utbetalning avseende kostnaden för ett återuppförande. Vid oklarhet i detta avseende skall villkoren tolkas till försäkringstagarens förmån. I annat fall skall villkoret enligt 43.91 ovan jämkas såsom oskäligt beträffande betalningstidpunkten.

Beträffande frågan om oskäligheten anförs följande. O.K., som är ålderspensionär, har en blygsam pension och saknar helt möjlighet att bekosta ett återuppförande. Den rätt till ersättning som han har skulle i praktiken vara utan värde om han endast först i efterhand skulle ha rätt till ersättning. Han har försökt att få banklån men inte fått upplåna ens belopp som skulle motsvara endast kostnaden för att återuppföra bottenplattorna.

Storleken på ersättningen

Av infordrade anbud framgår att kostnaden för att återuppföra hallarna kan beräknas till det yrkade beloppet.

Särskilt yrkande beträffande bottenplattorna och plintarna

Det kan teoretiskt bli så att rätten ogillar käromålet kring hallarna utan att för den sakens skull ha sakprövat rätten till ersättning för plattorna och plintarna; rätten kan t.ex. med hänvisning till villkoren ogilla yrkandet om att Länsförsäkringar skall återuppföra hallarna samt ogilla yrkandet om förtida ersättning. O.K. vill därför, i förekommande fall, att ersättningsrätten till plattorna och plintarna i allt fall blir prövad.

Bemötande av påstående om bedrägliga uppgifter

Länsförsäkringar påstår att O.K. - med undantag för lösöre enligt hemförsäkringen - på grund av bedrägliga uppgifter inte är berättigad till ytterligare ersättning och denna därför skall bortfalla eller i vart fall jämkas.

O.K. bestrider att det finns skäl för begränsning av någon del av den yrkade försäkringsersättningen; han har inte svikligen uppgivit, förtigit eller dolt något av betydelse för skadans bedömning.

Därtill kommer att det föreligger ett konsumentförhållande mellan honom och Länsförsäkringar. Det åberopade avtalsvillkoret får anses som oskäligt och skall jämkas för fall det visats att bedrägliga uppgifter framställts.

Länsförsäkringar anförde bl.a. följande till utveckling av sin talan.

Allmänt

Länsförsäkringar vitsordar att det brunnit på O.K:s fastighet, varvid två hallbyggnader samt lös egendom skadats och att försäkringsfall föreligger. Genom tingsrättens ovannämnda dom är O.K. berättigad till försäkringsersättning för den skada han må ha åsamkats till följd av bränderna på fastigheten.

Länsförsäkringar har utgivit viss ersättning efter branden enligt underlag från O.K. med tillhopa 600 000 kr för lösöre och med 71 500 kr för sanering. O.K. gör emellertid gällande att han är berättigad till ytterligare ersättning och därtill detta på visst sätt, vilket Länsförsäkringar av olika anledningar inte kunnat tillmötesgå.

Bedrägliga uppgifter

O.K. har lämnat bedrägliga uppgifter enligt försäkringsvillkoren. Ersättningen skall därför helt bortfalla eller begränsas.

I faktura som företeddes Länsförsäkringar yrkade O.K. ersättning för bland annat bortforsling av bottenplattorna. Det har därefter framkommit att plattorna inte alls blivit bortforslade och destruerade utan endast grävts ned på fastigheten. Eftersom de åtgärder som fakturan återspeglar inte utförts i sin helhet har O.K. till Länsförsäkringar framställt ersättningskrav som varit bedrägliga eller svikliga. Alternativt har han dolt ett förhållande av betydelse för skadans bedömning. Detta föranleder i första hand att O.K. inte är berättigad att uppbära ytterligare ersättning än den som Länsförsäkringar redan har erlagt. I andra hand skall den del av ersättningen som O.K., oberoende av ovanstående, skulle kunna vara berättigad att uppbära skäligen begränsas till 25 procent.

Hallar/bottenplattor/plintar

Förstördes bottenplattan och plintarna vid branden?

Länsförsäkringar bestrider att bottenplattor och plintar skadats till följd av branden. För den händelse att skador ändå uppstått torde de vara av endast mindre omfattning för respektive platta som lätt hade kunnat åtgärdas/repareras. Eftersom plattorna inte finns kvar kan något belopp eller omfattning inte vitsordas. Länsförsäkringar kan i och för sig vitsorda kostnaderna för uppförande av bottenplattor avseende maskinhallen respektive panncentralen till 1 470 000 kr respektive 360 000 kr eller tillhopa 1 830 000 kr inklusive mervärdesskatt; detta enligt åberopad offert från Länsbygg Norrbotten.

Formen för ersättningen

Länsförsäkringar bestrider att det föreligger någon skyldighet för försäkringsbolaget enligt försäkringsavtalet att återuppföra hallarna, med eller utan bottenplattor respektive plintar. Länsförsäkringar bestrider även att någon förbindande utfästelse att uppföra hallarna har lämnats.

Länsförsäkringar tar regelmässigt inte på sig den rollen som beställare och har heller inte en sådan skyldighet. Länsförsäkringars ståndpunkt i denna del är klar; det har inte träffats något avtal eller överenskommelse av innebörd att avsteg från försäkringsavtalets bestämmelser skall göras. Försäkringsavtalet är inte heller oklart; det föreligger inte någon skyldighet för Länsförsäkringar av innebörd att Länsförsäkringar skall återuppföra hallarna. Det föreligger inte heller någon skyldighet för Länsförsäkringar att betala kostnad för ett tänkt återuppförande innan återuppförandet skett. Villkoret är vare sig oklart eller oskäligt.

Storleken på ersättning

Yrkat belopp inkluderande bottenplattorna kan inte vitsordas. Total kostnad för ett återuppförande av hallarna inklusive bottenplattor kan vitsordas uppgå till 7 955 000 kr.

Räddningsplikt

För den händelse tingsrätten skulle finna att bottenplattorna och betongplintarna skadats helt eller delvis vid branden görs det gällande att O.K. inte har iakttagit sin räddningsplikt enligt försäkringsvillkoren, vilket varit till men för Länsförsäkringar. Länsförsäkringar yrkar därför nu i första hand att försäkringsbolaget skall befrias från ersättningsskyldighet och i andra hand tillgodoräknas ett skäligt avdrag på ersättningsbeloppet med 75 procent.

Tingsrätten (lagmannen Hans Brusewitz, tf. rådmannen Lars Qwist och tingsfiskalen Stefan Mattsson) anförde följande i dom den 9 juli 2007.

Domskäl

Svikligt förledande

Länsförsäkringar har gjort gällande att O.K. lämnat bedrägliga eller svikliga uppgifter till försäkringsbolaget och att den ytterligare ersättning som han skulle kunna vara berättigad till i första hand skall bortfalla och i andra hand jämkas. Då denna invändning är avgörande för om någon ersättning överhuvudtaget skall utgå i anledning av försäkringsfallet prövar tingsrätten denna fråga först.

O.K. har uppgett: Kommunen påfordrade att han skulle sanera området och han infordrade därför anbud från tre företagare i Haparanda. Den som lämnade det lägsta anbudet fick emellertid personliga bekymmer och överlät därför arbetet till SSA Trading OY, innehavare J.P.V. Denne tog sedan bort järnskrotet från hallarna och körde bort panncentralen jämte bottenplatta; bottenplattan till maskinhallen behöll han så att Länsförsäkringar skulle kunna inspektera den. När Länsförsäkringar inte hörde av sig på ett och ett halvt år beslöt han att ta bort även denna bottenplatta och lät därvid gräva ned den på tomten.

Vittnet J.P.V. har uppgett att det ingick i anbudet att även riva betongplattan till stora hallen men att O.K. då ville spara denna så att Länsförsäkringar skulle kunna besiktiga den.

Tingsrätten gör följande bedömning.

I målet är inte visat annat än att fakturan från SSA Trading OY avsåg ett fast pris som inte påverkades av att O.K. då behöll bottenplattan till maskinhallen. O.K. har varit skyldig att betala hela fakturan till SSA Trading OY. Det förhållande att bottenplattan till maskinhallen sedermera kom att grävas ned i stället för att forslas bort och destrueras kan därför inte anses utgöra försök till vilseledande från O.K:s sida när han begärde ersättning för fakturan av Länsförsäkringar. Tingsrätten ogillar därför försäkringsbolagets yrkande om att förekommande ersättning i anledning av försäkringsfallet skall bortfalla eller jämkas.

Skyldighet att uppföra hallarna

Länsförsäkringar har bestritt att det enligt försäkringsavtalet föreligger någon skyldighet för försäkringsbolaget att återuppföra hallarna medan O.K. gjort gällande att Länsförsäkringar i allt fall utfäst sig att göra detta.

O.K. har åberopat bland annat skriftväxling mellan sitt ombud i målet och Länsförsäkringar. Därav framgår såvitt nu är av intresse följande.

I brev av den 1 juni 2004 skriver Länsförsäkringars skadechef S.M.: "vår tanke är att efter att vi kommit överens om ersättning för hittillsvarande kostnader påbörjar återuppförandet av hallarna".

I brev av den 11 juni 2004 skriver O.K:s ombud till S.M.: "Vidare har min huvudman reagerat mot skrivningen i sista stycket där Ni förklarar att Er tanke är att ’efter vi kommit överens om ersättning för hittills varande kostnader påbörjar återuppförandet av hallarna’. Detta kan ju tolkas som en form av ’utpressning’. Givetvis ska återuppförandet påbörjas oaktat eventuell oenighet rörande hittillsvarande kostnader; och lika givet ska detta ske utan vidare tidsutdräkt. O.K. har på grund av Ert nekande till försäkringsersättning stått utan hallar i flera år. Domstolen har givit O.K. rätt och jag utgår från att Ni nu gör Ert allra yttersta så att hallarna skyndsamt återuppförs."

I brev den 15 juni 2004 skriver S.M.: "Vi är beredda att ersätta kostnaderna för sanering och borttransporter av brandrester ovan betongplatta mot uppvisande av verifikat för nedlagda kostnader. När det gäller återuppförandet av hallarna så finns inga hinder att påbörja arbetet omgående. O.K. har på eget bevåg rivit betongplattorna trots krav från oss att dessa skulle sparas för ett eventuellt återuppförande av hallarna. Efter att O.K. på egen bekostnad återuppfört betongplattorna kommer vi skyndsamt att infordra anbud för återställandet."

I inlaga till tingsrätten den 26 maj 2005 skriver Länsförsäkringar: "Det har inte träffats någon överenskommelse eller avtal utifrån Länsförsäkringars avsikt att återuppföra hallarna. Länsförsäkringar som inte enligt försäkringsavtalet har en sådan skyldighet står därför ej kvar vid erbjudandet. Det åtagande Länsförsäkringar har enligt försäkringsavtalet är att betala kostnaden för återställandet enligt villkoret 41.11 och 43.91 dvs. när återställandet skett, ej innan."

Tingsrätten gör följande bedömning.

Tingsrätten finner att innebörden av skriftväxlingen får tolkas på så sätt att Länsförsäkringar erbjudit sig att uppföra hallarna utom bottenplatta och att detta erbjudande har accepterats av O.K. Därigenom har ett bindande avtal ingåtts som inte kan ryggas genom att Länsförsäkringar i en senare inlaga tar tillbaka erbjudandet. Länsförsäkringar är därför på denna grund skyldig att uppföra hallarna utom bottenplattor.

Bottenplattorna

Länsförsäkringar har bestritt att bottenplattorna skadats vid branden. Tingsrätten upptager härvid följande.

- - -

Tingsrätten gör följande bedömning.

Det kan i och för sig väl förhålla sig så att bottenplattorna varit förstörda efter branden och inte kunnat återanvändas. Genom att bortföra plattorna har O.K. emellertid avhänt sig möjligheten att visa att så varit fallet. Tingsrätten finner även, genom H.H:s vittnesmål, att O.K. måste ha insett att Länsförsäkringars inställning var att han måste behålla plattorna om han skulle kunna få ut någon försäkringsersättning för dessa. Vad O.K. därvid gjort gällande, nämligen att han haft fog för åtgärden att ta bort även bottenplattan till maskinhallen efter det att Länsförsäkringar förklarat att han inte skulle få någon ersättning, är av beskaffenhet att det kan lämnas utan avseende. Detta eftersom O.K. ju därefter vidhöll sina anspråk genom att väcka talan mot Länsförsäkringar. På grund härav och då försäkringsbolaget har stöd för sin ståndpunkt i försäkringsavtalet finner tingsrätten skäligt att Länsförsäkringar helt befrias från uppförande eller betalningsskyldighet beträffande bottenplattorna. O.K. kan således inte få dem uppförda genom Länsförsäkringars försorg eller få ersättning för dem av försäkringsbolaget. Vid denna bedömning saknar tingsrätten anledning att pröva Länsförsäkringars påstående att O.K. eftersatt sin räddningsplikt.

Plintarna

Länsförsäkringar har bestritt att plintarna blivit förstörda vid branden. Tingsrätten upptager härvid följande.

O.K. har uppgett: Hallarna var uppförda på plintar som sinsemellan var förbundna med armeringsjärn. Efter branden sände Länsförsäkringar dit en schaktmaskin för att frilägga bottenplattorna. Det var inte rätt maskin för att plocka plåt. Schaktmaskinen rev i grundkonstruktionen och plintarna rubbades ur sitt läge. När han rev bottenplattorna lyfte han bort plintarna.

Vittnet M.S. har uppgett: Han hade fått i uppdrag av O.K. att plocka plåtar och hade en grip att ta upp plåtarna med. En morgon kom en bandtraktor som var beställd av Länsförsäkringar eller polisen. Den var försedd med en grävskopa. Det var helt fel verktyg. Den hade ju ingenting att greppa tag med; den stod bara och klöste i konstruktionen. När han senare skulle ta bort bottenplattorna såg han hur plintarna såg ut. De var trasiga och järnstommen satt fast i plintarna; de hade vikt sig i branden. Skadorna uppkom på grund av att Länsförsäkringar engagerat fel maskin.

Tingsrätten gör följande bedömning.

Genom M.S:s och O.K:s utsagor finner tingsrätten styrkt att plintarna skadats i så hög grad att de inte kan återanvändas utan omfattande reparationsarbete. Länsförsäkringar får när de skall uppföra hallarna själv bedöma hur grundläggningen skall utföras.

- - -

Domslut

1. Tingsrätten förpliktar Länsförsäkringar Norrbotten att omedelbart uppföra de två hallar med plintar men utan bottenplattor som förstördes vid branden på fastigheten Haparanda Säivis 4:14 den 31 augusti 2001.

2. Tingsrätten ogillar O.K:s yrkande att tingsrätten skall fastställa att han har rätt till ersättning för bottenplattorna.

3. - - -

Hovrätten för Övre Norrland

Länsförsäkringar Norrbotten överklagade i Hovrätten för Övre Norrland och yrkade att hovrätten skulle ogilla den av O.K. förda talan.

Även O.K. överklagade och yrkade att hovrätten skulle bifalla hans vid tingsrätten framställda yrkanden. Han tillade till förtydligande att hans yrkande om ränta på 16 451 875 kr framställdes även för det fall han vann bifall till sitt yrkande om att Länsförsäkringar skulle åläggas att uppföra hallarna.

Hovrätten (hovrättsråden Bertil Eriksson och Margareta Bergman, f.d. hovrättsrådet Gunnar Sjöblom samt adjungerade ledamoten Monika Vestin) anförde bl.a. följande i dom den 13 maj 2008.

Hovrättens domskäl

Bevisbörda och beviskrav

Det följer av den tidigare domen, och är även ostridigt mellan parterna, att O.K. har rätt till försäkringsersättning för den skada han må ha åsamkats genom branden på hans fastighet. Det är O.K. som har bevisbördan för skadans omfattning och kostnaderna för sanering. HD har när det gäller konsumentförsäkringar, i frågor där det inte varit möjligt att föra full bevisning, menat att beviskravet inte bör sättas högre än att det vid en helhetsbedömning bör framstå som mer antagligt att ett försäkringsfall föreligger än att så inte varit förhållandet. Vid företagsförsäkring har HD emellertid formulerat motsvarande beviskrav så att det vid en helhetsbedömning framstår som klart mer sannolikt att ett försäkringsfall inträffat än motsatsen (NJA 1992 s. 113). HD motiverade detta högre beviskrav med att en företagare kunde förutsättas ha större möjligheter än konsumenter att bevaka sina intressen i sådana frågor och härvid ofta kunde få hjälp från sina branschorganisationer. En utgångspunkt för hovrätten är att det beviskrav som HD uppställt för frågan om ett försäkringsfall inträffat gäller även frågan om skadans omfattning.

Det är mellan parterna ostridigt att O.K. tecknat en företagsförsäkring för de aktuella hallarna. I målet är emellertid även upplyst att O.K. inte bedrivit någon rörelse och att detta varit känt för Länsförsäkringar. O.K. har vidare obestritt uppgett att förslaget att ändock teckna en företagsförsäkring kommit från Länsförsäkringar. Med hänsyn till det anförda finner hovrätten som en allmän utgångspunkt att beviskraven inte bör ställas alltför högt (jfr SOU 1925:21 s. 96-97).

Länsförsäkringar har bevisbördan för sina invändningar om att O.K. brustit i sin räddningsplikt och svikligt förlett bolaget. Enligt hovrättens uppfattning saknas skäl att i dessa delar ställa andra krav på bevisningen än de som gäller i civilmål i allmänhet (jfr NJA 1990 s. 93).

Skadans omfattning

Hallarna, utom plintar och bottenplattor

Länsförsäkringar har vitsordat att hallarna, utom plintar och bottenplattor, har skadats i branden och att O.K. har rätt att få den delen av byggnaderna återuppförda, finansierat av Länsförsäkringar, alternativt, om byggnaderna inte återuppförs, få ersättning beräknat enligt försäkringsvillkoren.

Plintarna

I likhet med tingsrätten anser hovrätten att O.K. styrkt att plintarna skadats till följd av branden på sådant sätt att de inte har kunnat återanvändas. O.K. har därför rätt att få dessa ersatta genom sin försäkring.

Bottenplattorna, inklusive frågan om O.K. brustit i sin räddningsplikt

Vid tidpunkten när branden inträffade reglerade lagstiftaren skadeförsäkringar för konsumenter i konsumentförsäkringslagen (1980:38), som innehöll flera tvingande regler till skydd för försäkringstagaren, och övriga skadeförsäkringar i lagen (1927:77) om försäkringsavtal, som i huvudsak var dispositiv. I lagen om försäkringsavtal fanns regler om räddningsplikt (52 § 2 st.), motsvarande den reglering som finns i det avtal som gäller mellan parterna i målet, dvs. att om försäkringshavaren uppsåtligen eller genom grov vårdslöshet åsidosatte sin räddningsplikt, detta kunde, om åsidosättandet länt försäkringsgivaren till men, leda till nedsättning eller bortfall av försäkringsersättning. I konsumentförsäkringslagen fanns en mer allmänt hållen regel om möjlighet till nedsättning av försäkringsersättning om den försäkrade uppsåtligen eller av oaktsamhet åsidosatt sina åligganden enligt försäkringsvillkoren (31 §). I konsumentförsäkringslagen fanns vidare en uttrycklig bestämmelse som angav att det ålåg försäkringsbolaget att, sedan det fått underrättelse om ett försäkringsfall, utan uppskov vidta de åtgärder som behövdes för att skadan skulle kunna regleras (37 §). I motiven till den bestämmelsen har särskilt framhållits att det i det skedet av skaderegleringen åligger försäkringsbolaget att verka för att den försäkrade eller annan får den ersättningen han är berättigad till, att bolaget inte får nöja sig med att vara passivt och överlämna initiativ och utredning till den som begär ersättning och att det förhållandet att försäkringstagaren kan ha bevisbördan i en domstolsprocess om ett visst förhållande inte är ett tillräckligt skäl för bolaget att underlåta att utreda förhållandet på det stadium som avses här (prop. 1979/80:9 s. 162). Någon sådan uttrycklig regel återfanns inte i lagen om försäkringsavtal, men det kan noteras att den numera är införd i försäkringsavtalslagen (2005:104), där den har getts tillämpning såväl för konsumentförsäkringar (7 kap. 1 §) som, genom hänvisning, för företagsförsäkringar (8 kap. 19 §). Motiveringen till bestämmelsen överensstämmer med vad som anfördes när regeln infördes i konsumentförsäkringslagen (se prop. 2003/04:150 s. 444, jfr s. 217-218). Hovrätten anser att regleringen ger uttryck för ett rimligt krav på försäkringsbolag när det gäller att reglera en skada även enligt den tidigare lagen om försäkringsavtal.

I målet är utrett att försäkringsbolaget inledningsvis gjorde ansträngningar för att kunna besiktiga skadan, bl.a. bottenplattan, och att O.K. då inte på något sätt undandrog sig sina skyldigheter att medverka till att detta skulle vara möjligt. Tvärtom framgår att O.K. den 1 oktober 2001 tillskrivit Länsförsäkringar och bett om skriftlig underrättelse om fortsatta åtgärder och om en tidsplan för varje enskild åtgärd när det gällde hanteringen av skadan. Den 4 december 2001 meddelade försäkringsbolaget att bolaget avslog hans yrkande om ersättning. O.K. har uppgett att han inte i samband med det beslutet fick någon instruktion om att spara bottenplattan för att det skulle vara möjligt att undersöka den. O.K. behöll emellertid den större bottenplattan på gården ytterligare närmare ett år, trots att tomten i övrigt sanerades under våren 2002. Av J.P.V:s uppgifter framgår att skälet till att bottenplattan lämnades kvar var att O.K. uttryckligen bad om det i syfte att Länsförsäkringar skulle kunna besiktiga den. Under våren 2002 väckte O.K. talan mot Länsförsäkringar om rätt till ersättning och lika väl som det kan hävdas att det därefter har ålegat O.K. att underlätta för Länsförsäkringar att undersöka bottenplattan kan det hävdas att det har ålegat Länsförsäkringar att ta vara på möjligheten att göra en sådan besiktning. Detta skedde inte och O.K. har uppgett att han senare under hösten, bl.a. efter påstötning från kommunen, beslutat sig för att ta bort även den kvarvarande plattan. O.K. har vidare - obestritt - berättat att S.M. några dagar före det att den större bottenplattan avlägsnades besökte honom på fastigheten, att han då nämnde att han hade beställt hjälp med att få bort plattan och att S.M. svarade att han fick göra vad han ville med den och inte visade något intresse av att titta på plattan. Visserligen framgår att O.K. senare samma dag fick ett telefonsamtal från H.H. som sade att O.K. skulle spara bottenplattan, men det har inte gjorts gällande från Länsförsäkringar att man till O.K. sagt att detta var för att en besiktning av plattan skulle ske eller ens att Länsförsäkringar i det skedet hade för avsikt att göra en sådan besiktning.

Mot bakgrund av det anförda anser hovrätten att Länsförsäkringar inte styrkt sitt påstående att O.K. uppsåtligen eller av grov vårdslöshet åsidosatt sin räddningsplikt. Hovrätten anser vidare att omständigheterna är sådana att det förhållandet att de aktuella bottenplattorna inte längre finns kvar inte bör läggas O.K. till last i bevishänseende.

Vad sedan gäller frågan om bottenplattorna skadats i branden så att de inte kunnat återanvändas gör hovrätten följande bedömning.

- - -

Med hänsyn till det anförda anser hovrätten att O.K. med tillräcklig styrka har visat att bottenplattan i maskinhallen skadats i branden. När det gäller bottenplattan till den mindre hallen har den avlägsnats tämligen omedelbart efter branden och någon närmare utredning avseende den har inte lagts fram av någon av parterna. K.L. har emellertid vid förhöret anfört att det framgår av de fotografier som tagits efter branden att den fått vissa skador. Hovrätten anser att det inte framkommit omständigheter som ger anledning ifrågasätta O.K:s bedömning att den bottenplattan inte skulle ha gått att återanvända.

Svikligt förledande

Av utredningen framgår att O.K. begärde ersättning för saneringskostnaderna efter det att Luleå tingsrätt i dom den 8 april 2004 förklarat att han hade rätt till försäkringsersättning. O.K. har uppgett att han därefter, sedan Länsförsäkringar begärt att han skulle styrka sina kostnader, gett in den aktuella fakturan. Hans uppgifter har inte bestritts och vinner stöd av det brev som S.M. skrivit den 15 juni 2004. Vid den tidpunkten var det väl känt för Länsförsäkringar att bottenplattan inte hade avlägsnats från fastigheten i samband med att övrigt saneringsarbete utfördes, något som klart framgår av den nämnda tidigare domen och av utredningen i detta mål. Det är vidare klarlagt att O.K. visste att Länsförsäkringar hade kännedom om de rätta förhållandena när fakturan gavs in. Länsförsäkringar har mot den bakgrunden inte visat att O.K. svikligen uppgett, förtigit eller dolt något av betydelse för skadans bedömning och Länsförsäkringars yrkande om att ifrågavarande försäkringsersättning ska bortfalla eller jämkas på denna grund ska, som tingsrätten funnit, ogillas.

Kan Länsförsäkringar åläggas att återuppföra hallarna?

Länsförsäkringar har tillagt följande. Bolaget vitsordar att O.K. enligt försäkringsvillkoren har rätt att få hallarna - förutom bottenplatta och plintar där det råder tvist - återuppförda. Bolaget kan dock enligt villkoren inte åläggas att uppföra dem och det har inte fattats något särskilt avtal om att så ska ske. Vanligtvis går det så till när en byggnad ska återuppföras, att man kommer överens med försäkringstagaren om entreprenör, beställarroll m.m. och sedan betalar Länsförsäkringar kostnaderna enligt en särskild plan allt eftersom kostnaderna uppstår. Bolaget är inte berett att agera på så sätt i detta fall, utan bolagets inställning är att O.K. måste uppföra hallarna innan han kan få ersättning. Bolaget gör även gällande att O.K. måste färdigställa bottenplattan innan hallarna uppförs då ett omvänt förfarandet gör att uppförandet av hallarna blir mer kostsamt. - Enligt villkoren har bolaget inte heller skyldighet att ersätta O.K. för den kostnad som denne har för att själv uppföra hallarna innan återuppförandet har skett. För det fall det ska utbetalas något belopp kontant innan hallarna återuppförts ska det beloppet beräknas efter de regler i villkoren som gäller när en byggnad inte återuppförs. Det vitsordas att värdet av de skadade hallarna beräknat på detta sätt motsvarar 350 000 kr. Ersättning utöver detta belopp strider mot den s.k. berikandeprincipen.

Hovrättens bedömning

O.K. har gjort gällande att det träffats ett avtal mellan parterna av innebörd att Länsförsäkringar åtagit sig att uppföra hallarna eller i vart fall har utfäst sig att göra detta. Det är O.K. som har bevisbördan för att ett sådant avtal har ingåtts mellan parterna. Därvid kan inledningsvis anmärkas att det är oklart om han menat att utfästelsen omfattar enbart hallarna eller om den omfattar även plintar och bottenplattor. Av den skriftväxling han åberopat framgår dock inte annat än att Länsförsäkringar ställt kravet att O.K. skulle på egen bekostnad först återuppföra betongplattorna och att därefter skulle Länsförsäkringar infordra anbud för återställandet av hallarna. O.K. har inte ens påstått att han i förhandlingarna med Länsförsäkringar i det skedet accepterade Länsförsäkringars förslag. Av den åberopade skriftväxlingen framgår inte heller att parterna diskuterat övriga förutsättningar för återuppförandet, som frågor om vem som skulle vara beställare eller tak för kostnader. Med hänsyn till det anförda kan den åberopade skriftväxlingen inte ses som annat än ett led i förhandlingarna mellan parterna och styrker inte att det har fattats ett mellan parterna bindande avtal med innebörd att Länsförsäkringar helt eller delvis skulle återuppföra byggnaderna.

Fråga blir då om Länsförsäkringar, i enlighet med O.K:s förstahandsyrkande, ändå kan åläggas att uppföra hallarna, inklusive plintar och bottenplattor. I försäkringsvillkoren talas om hur skadan värderas om återställande sker. Av klausulen går inte att utläsa vem som ska ombesörja återställandet och således inte att detta åligger Länsförsäkringar. Å andra sidan kan bestämmelsen inte till sin ordalydelse tolkas så att det är uteslutet att Länsförsäkringar tar ansvaret för återställandet. Länsförsäkringar har vitsordat att försäkringsvillkoren innebär att O.K. har rätt att få hallarna, till den del de har skadats i branden, återuppförda, men menat att detta ska ske så att han själv ska bekosta återuppförandet och först i efterhand få ersättning från försäkringen. Ett sådant förfarande är enligt bolaget inte gängse praxis vid skadereglering av det aktuella slaget. Bolaget har inte angett något rimligt skäl till varför O.K. i detta avseende inte ska behandlas lika som övriga försäkringstagare. Det av bolaget uppställda villkoret för att ersätta ett återuppförande av hallarna innebär att O.K. i praktiken saknar möjlighet att få den rätt till ersättning från försäkringen som i och för sig har vitsordats av bolaget. Resultatet av bolagets inställning blir uppenbarligen oskäligt mot O.K., något som ger anledning att tolka villkoren på ett för O.K. förmånligt sätt.

Av de uppgifter som lämnats i målet av såväl Länsförsäkringar som flera av bolagets åberopade vittnen framgår att det inte är något ovanligt förfarande att Länsförsäkringar tar in anbud och agerar som fakturamottagare i samband med större skaderegleringar, även om bolaget låter den försäkrade stå som beställare av arbetena. Att Länsförsäkringar inledningsvis avsett att agera på detta sätt även gentemot O.K. vad avser hallarna (utom bottenplatta och plintar) visar den skriftväxling som förevarit mellan parterna. En sådan lösning är på grund av bolagets inställning inte längre möjlig. Med hänsyn till det anförda och då bolaget i denna del invänt endast att villkoren inte medför någon skyldighet för bolaget att återuppföra hallarna framstår som den sakligt sett mest rimliga och förnuftiga regleringen att Länsförsäkringar åläggs att fullgöra sin skyldighet mot O.K. på så sätt att bolaget får ombesörja återuppförandet av hallarna, inklusive bottenplatta och plintar, till samma storlek och med motsvarande standard som tidigare. Ett sådant tillvägagångssätt tillgodoser också Länsförsäkringars intresse av att ha rimlig kontroll över kostnaderna för återuppförandet.

Ränteyrkandet

O.K. har anfört bl.a. följande: Även för det fall Länsförsäkringar är den som ska uppföra hallarna har han rätt till ränta på de belopp han yrkat i andra hand för återuppförandet av dessa i enlighet med räntebestämmelserna i avtalsvillkoren från den 30 september 2001. Detta är en räntesanktion som ska kompensera att han varit utan hallarna från den tidpunkten.

Hovrättens bedömning

Med den utgång hovrätten bestämt, dvs. att Länsförsäkringar åläggs att återuppföra hallarna, finns det inte stöd i försäkringsvillkoren för att tillerkänna O.K. dröjsmålsränta. Det kan för övrigt anmärkas att det ligger i sakens natur att dröjsmålsränta inte kan utgå med mindre O.K. haft en kostnad som räntan kan beräknas efter, jfr motiven till 4 § räntelagen, prop. 1975:102 s. 126. O.K:s yrkande om ränta ska således ogillas.

Hovrättens domslut

1. Med ändring av tingsrättens domslut beträffande p. 1 och 2 förpliktar hovrätten Länsförsäkringar Norrbotten att omedelbart uppföra de två hallar med plintar och bottenplattor som förstördes vid branden på fastigheten Haparanda Säivis 4:14 den 31 augusti 2001.

2. - - -

Högsta domstolen

Länsförsäkringar Norrbotten överklagade och yrkade i första hand att HD skulle avvisa alternativt ogilla O.K:s talan rörande förpliktelse för Länsförsäkringar att uppföra två hallar med plintar och bottenplattor, undanröja hovrättens och tingsrättens domar samt återförvisa målet till tingsrätten för fortsatt handläggning av O.K:s yrkande avseende utfående av 16 451 875 kr för uppförande av hallarna. I andra hand yrkade Länsförsäkringar att HD skulle undanröja hovrättens och tingsrättens domar och återförvisa målet till tingsrätten för fortsatt handläggning av O.K:s talan i dess helhet.

Även O.K. överklagade och yrkade att HD skulle ändra hovrättens dom endast på så sätt att HD skulle förplikta Länsförsäkringar att betala ränta avseende de nedbrunna hallarna enligt 6 § räntelagen på beloppet 16 451 875 kr från den 30 september 2001.

Part bestred motparts ändringsyrkande.

HD meddelade prövningstillstånd såvitt gällde Länsförsäkringars överklagande. Frågan om meddelande av prövningstillstånd rörande målet i övrigt förklarades vilande.

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, rev.sekr. Carin Westerlund, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande dom/beslut.

Skäl

I augusti 2001 - - - i allt väsentligt överensstämmande med HD:s beslut - - - inte är verkställbart.

Ett domslut i ett mål som rör en fullgörelsetalan måste vara exigibelt. Om den tappande parten inte frivilligt rättar sig efter domen skall den vinnande parten kunna vända sig till kronofogdemyndigheten för att få domen verkställd. I de fall där svaranden har att utge pengar till sökanden kan kronofogdemyndigheten verkställa en utmätning av svarandens egendom. I de fall där verkställigheten består av någon annan prestation kan kronofogdemyndigheten enligt 16 kap. 12 § UB förelägga svaranden att vid vite fullgöra vad som åligger honom. För att ett sådant föreläggande skall kunna utfärdas måste det vara möjligt för såväl svaranden som kronofogdemyndigheten att uttyda vad exekutionstiteln innebär så att man kan avgöra om svaranden fullgjort sitt åtagande eller inte. Om kronofogdemyndigheten anser att domen är oklar eller ofullständig kan myndigheten enligt 5 kap. 2 § utsökningsförordningen hänvisa sökanden att klaga över domvilla.

I ett dispositivt tvistemål rår parterna i mycket stor utsträckning över processen. Domstolen har dock en skyldighet att se till att den förda talan kan resultera i ett domslut som blir tillräckligt klart och fullständigt för att vara verkställbart. Även om ingen av parterna har någon invändning mot hur ett yrkande är formulerat har domstolen att ex officio pröva om yrkandet är tillåtligt och tillräckligt preciserat. Finner domstolen att yrkandet avser en förpliktelse som inte är verkställbar eller att yrkandet inte är tillräckligt bestämt skall yrkandet avvisas. Innan domstolen avvisar ett yrkande som inte är tillräckligt bestämt skall dock käranden ges möjlighet att precisera sin talan. Detta kan ske genom att domstolen skriftligen förelägger käranden att komplettera sin talan eller genom materiell processledning, t.ex. vid den muntliga förberedelsen.

I förevarande fall har domstolarna - i enlighet med det av O.K. framställda förstahandsyrkandet - i sina domslut förpliktigat Länsförsäkringar att "omedelbart uppföra de två hallar [. . .] som förstördes vid branden på fastigheten Haparanda Säivis 4:14 den 31 augusti 2001". Av hovrättens domskäl framgår också att återuppförandet skall avse hallar "till samma storlek och med motsvarande standard som tidigare". En talan om att en byggnad skall uppföras är i och för sig inte en sådan otillåten talan som domstolen har att avvisa. Verkställighet av ett domslut där en part förpliktas att uppföra en viss byggnad på en viss fastighet är inte omöjlig. Fråga är då om O.K:s yrkande är tillräckligt bestämt för att ett domslut i enlighet med yrkandet kan anses vara verkställbart.

Av hovrättens dom går inte att utläsa hur de aktuella hallarna såg ut eller vilken standard de hade. Som framgått av parternas skriftväxling är det inte heller ostridigt mellan parterna vad ett återuppförande av byggnaderna innebär. För att avgöra vilken fullgörelse som krävs av Länsförsäkringar Norrbotten behövs det därmed väsentligt mycket mer information än vad som framgår av domen. Domstolen borde ha insett att O.K:s yrkande inte var tillräckligt preciserat för att ligga till grund för verkställighet och förelagt honom att precisera sitt yrkande. Om någon sådan precisering trots föreläggande och materiell processledning inte hade kommit till stånd hade domstolen haft att avvisa yrkandet.

En ytterligare oklarhet utgör domstolens förordnande att uppförandet skall ske "omedelbart"”, eftersom det med ett sådant förordnande är omöjligt att avgöra när Länsförsäkringar Norrbotten skall anses vara i dröjsmål med fullgörelsen.

Dessa oklarheter innebär att hovrättens dom inte kan anses vara klar och fullständig och att domvilla således föreligger. Eftersom tingsrättens dom är utformad på samma sätt föreligger domvilla i båda instanserna. Både hovrättens och tingsrättens dom skall därför undanröjas och målet visas åter till tingsrätten för ny behandling av O.K:s talan.

HD meddelar prövningstillstånd i de delar av målet där frågan förklarats vilande.

HD undanröjer hovrättens och tingsrättens domar och visar målet åter till tingsrätten för erforderlig handläggning.

HD (justitieråden Johan Munck, Dag Victor, Ann-Christine Lindeblad, referent, Per Virdesten och Lena Moore) meddelade den 12 juni 2009 följande beslut.

Skäl

I augusti 2001 brann en maskinhall och en panncentral belägna på en fastighet tillhörande O.K. ned till grunden. Byggnaderna var försäkrade hos Länsförsäkringar Norrbotten. Sedan O.K. väckt talan mot Länsförsäkringar i fråga om rätt till försäkringsersättning fastställde Luleå tingsrätt genom dom den 8 april 2004 att O.K. var berättigad till försäkringsersättning för den skada han åsamkats till följd av branden. Den domen har vunnit laga kraft. Härefter har tvist uppstått mellan parterna om på vilket sätt och med vilket belopp O.K. skall ersättas.

O.K. yrkade i tingsrätten i första hand att Länsförsäkringar skulle förpliktas att omedelbart uppföra de båda byggnaderna. För det fall tingsrätten skulle finna att Länsförsäkringar inte kunde åläggas att återuppföra byggnaderna yrkade han ersättning med 16 451 875 kr, så att han själv skulle kunna ombesörja återuppbyggnaden. Han yrkade även viss annan ersättning. Samtliga yrkanden framställdes jämte ränta. Länsförsäkringar bestred käromålet i dess helhet. Tingsrätten förpliktade Länsförsäkringar att omedelbart uppföra de två hallar med plintar men utan bottenplattor som förstördes på fastigheten vid branden, samt tillerkände O.K. en del av den ersättning i övrigt som han yrkat.

Båda parter överklagade tingsrättens dom till hovrätten, som har ändrat domen på så sätt att Länsförsäkringar förpliktats att omedelbart uppföra de två hallar med plintar och bottenplattor som förstördes vid branden på fastigheten.

Länsförsäkringar har i HD i första hand gjort gällande att hovrättens, liksom tingsrättens, domslut inte tillräckligt tydligt anger vad den förpliktelse som Länsförsäkringar har ålagts innebär och därför inte är verkställbart.

Även om såväl hovrättens som tingsrättens domslut är mindre lämpligt utformat och kan ge upphov till ytterligare tvistefrågor, föreligger inte sådan oklarhet eller ofullständighet som kan medföra undanröjande på grund av domvilla. Målet har i båda instanserna huvudsakligen handlat om andra spörsmål än vad som skulle gälla vid ett återuppförande av byggnaderna. Det kan inte utläsas av handlingarna att parterna på något sätt skulle ha varit oeniga i den frågan. Det förhållandet att det inte genom materiell processledning har klarlagts exakt vad som skall gälla i fråga om byggnadernas återställande bör därför inte heller anses vara ett grovt rättegångsfel som skall medföra att domarna undanröjs.

Länsförsäkringar har vidare gjort gällande att det enligt försäkringsvillkoren över huvud taget inte har varit möjligt att ålägga bolaget att återuppföra byggnaderna; med eller utan plintar och bottenplattor.

Hovrätten har till skillnad från tingsrätten funnit att O.K. inte styrkt sitt påstående att det mellan parterna har träffats ett bindande avtal om att Länsförsäkringar skall återuppföra de ifrågavarande byggnaderna men att Länsförsäkringar ändå, vid en tolkning av försäkringsvillkoren på ett för O.K. förmånligt sätt, kan åläggas att återuppföra byggnaderna.

I de allmänna villkoren för den aktuella företagsförsäkringen anges, såvitt nu är av intresse, att försäkringsbolaget har rätt att i stället för att betala kontant ersättning föreskriva att skadad egendom återställs eller tillhandahålla annan likvärdig egendom (punkten 43.8). Även om det i målet framkommit att det inte är ovanligt att skadereglering i praktiken tillgår så att Länsförsäkringar vid återställande av byggnad ombesörjer anbudsförfarande och fakturahantering, tillåter utformningen av försäkringsvillkoren inte en tolkning som innebär att Länsförsäkringar enbart på grundval av dessa villkor och mot sitt bestridande skulle kunna åläggas sådana skyldigheter och än mindre en skyldighet att återuppföra skadad egendom. Inte heller kan en jämkning av försäkringsvillkoren ge underlag för att ålägga Länsförsäkringar en sådan skyldighet, något som skulle innebära en alltför drastisk förändring av rättsförhållandet mellan försäkringsbolaget och försäkringstagaren.

I förevarande fall har Länsförsäkringar även bestritt skyldighet att utge ersättning för återuppbyggnaden i förskott. Enligt Länsförsäkringar skall skaderegleringen ske så att O.K. själv skall bekosta återställandet av byggnaderna och först därefter, när han visat att detta skett, få ersättning från försäkringen. Länsförsäkringar hänför sig därvid till punkten 43.91 i försäkringsvillkoren, som anger att sådan del av försäkringsersättningen som den försäkrade har rätt till först när försäkrad egendom återställs eller återanskaffas, skall betalas senast en månad efter det att den försäkrade visat att så skett.

Som hovrätten funnit innebär en skadereglering på det sätt som Länsförsäkringar i målet gör gällande skall ske, att O.K., som enligt vad han oemotsagd anfört inte själv kan lägga ut medel för återställandet av byggnaderna, i praktiken saknar möjlighet att få den rätt till ersättning från försäkringen som Länsförsäkringar i och för sig har vitsordat och att resultatet av en tillämpning av försäkringsvillkoren enligt bolagets inställning blir uppenbart oskäligt mot O.K.

Som nyss sagts kan emellertid Länsförsäkringar inte åläggas skyldighet att återuppföra byggnaderna. Den möjlighet som i den uppkomna situationen finns är, som O.K. i målet gjort gällande, att med stöd av 36 § avtalslagen jämka försäkringsvillkoren när det gäller sättet för utbetalning av försäkringsersättning. Frågan om sådan jämkning, liksom frågan om vilket belopp som skall utgå - vilket inte är ostridigt mellan parterna - har inte prövats av hovrätten. Målet bör därför återförvisas till hovrätten för fortsatt handläggning.

HD:s avgörande

HD meddelar prövningstillstånd i de delar av målet där frågan förklarats vilande.

HD undanröjer hovrättens dom och visar målet åter till hovrätten för fortsatt handläggning.

HD:s beslut meddelat: den 12 juni 2009.

Mål nr: T 2597-08.

Lagrum: 36 § avtalslagen.

Metadata

Domstol
Högsta domstolen
Avgörandedatum
2009-06-12
Målnummer
T2597-08
Lagrum
36 § lagen (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område
Sökord
Försäkringsvillkor
Försäkringsersättning
Avtalstolkning
Oskäliga avtalsvillkor
Jämkning
Källa
Domstolsverket
Lagen.nu är en privat webbplats. Informationen här är inte officiell och kan vara felaktig | Ansvarsfriskrivning | Kontaktinformation