lagen.nu

NJA 2009 s. 388

Vid en entreprenad, som benämnts generalentreprenad och där standardformuläret AB 72 använts, har entreprenören åtagit sig viss projektering, och i entreprenadkontraktet har angetts att entreprenören har fullt ansvar för fel och brist som har samband med projektets funktion. Entreprenören har ansetts vara ansvarig för funktionen enligt såväl de särskilda villkoren i entreprenadkontraktet som bestämmelsen om uppgiftslämnarens ansvar i kap. 1 § 9 AB 72.

Stiftelsen Bostadsbyggen var en kommunal bostadsstiftelse med säte i Luleå. Mellan stiftelsen och Platzer Bygg Aktiebolag, numera med firma Platzer Fastigheter Aktiebolag, träffades under 1976 två från varandra fristående avtal om uppförande av totalt 210 bostadshus i Hertsö by och på Porsön i Luleå kommun. Båda avtalen var betecknade som generalentreprenader och omfattade mark-, byggnads-, målnings-, rör- och el-arbeten. De i entreprenadavtalen avsedda byggnadsarbetena utfördes under åren 1976 och 1977. Husen i Hertsö by slutbesiktigades mellan den 4 februari 1976 och den 2 november 1977 och husen på Porsön slutbesiktigades mellan den 16 februari 1976 och den 2 december 1977. Garantibesiktningar av husen på Porsön ägde rum mellan den 21 december 1976 och den 13 november 1978. Husen i Hertsö by garantibesiktigades mellan den 10 februari 1977 och den 4 oktober 1979. Därefter har ett antal efterbesiktningar och särskilda besiktningar förekommit.

Stiftelsen upplöstes år 1995 och dess verksamhet med tillgångar och skulder överfördes till ett av Luleå kommun helägt fastighetsbolag, Lulebo AB.

Luleå tingsrätt

Lulebo väckte vid Luleå tingsrätt talan mot Platzer Fastigheter och yrkade förpliktande för Platzer att betala 5 479 012 kr jämte ränta. Som grund för yrkandet åberopade Lulebo att ett antal av de uppförda byggnaderna hade varit behäftade med fel i takkupor för vilka fel Platzer var ansvarigt, att felen inte hade blivit avhjälpta av Platzer och att Lulebo därför var berättigat till ersättning för de kostnader som stiftelsen hade haft för att avhjälpa felen.

Platzer bestred käromålet.

Tingsrätten beslöt, med parternas samtycke, att genom mellandom avgöra huruvida Platzer var betalningsskyldigt för de påstådda funktionsfelen.

Som en första grund för sitt bestridande åberopade Platzer att Lulebo inte hade visat att bolaget förvärvat den påstådda fordringen i samband med upplösandet av stiftelsen. Vidare invände Platzer att fordringen hade preskriberats och att reklamation hade skett för sent.

Platzer gjorde gällande att bolaget inte hade tagit på sig något ansvar för takkupornas funktion och hänvisade till att ett sådant ansvar inte åvilar en entreprenör vid generalentreprenad.

Till utveckling av sitt påstående att Platzer påtagit sig funktionsansvaret för takkuporna och att dessa var behäftade med fel anförde Lulebo i huvudsak: Platzer har ansvar för takkupornas funktion på grund av att Platzer svarat för konstruktionen av takkuporna på byggnaderna både på Porsön och i Hertsö by. I Platzers anbud beträffande husen i Hertsö by anges uttryckligen "färdigprojektering av byggnaderna ingår och utföres av oss". Platzer har genom en av bolaget anlitad konsult låtit färdigprojektera, dvs. konstruera, takkuporna i Hertsö by. I kontraktet avseende Hertsö by framhålls att "kontraktssumman avser en fullt färdig funktionell produkt" och att entreprenören under garantitiden har "fullt ansvar för fel och brist, som har samband med projektets funktion". Platzer har således uttryckligen i kontraktet tagit på sig ett konstruktionsansvar som förutom annat innefattar takkuporna på byggnaderna i Hertsö by. - I kontraktshandlingarna avseende Porsön är intagna konstruktionsritningar, som utvisar ett annat utförande av takkuporna än det som kom till stånd. I kontraktet anges att ändringar av konstruktioner och materialval "som ej påverkar den föreskrivna standarden får utföras av entreprenören". I stället för att följa de i kontraktshandlingarna intagna konstruktionsritningarna använde sig Platzer av samma konstruktion av takkuporna som i Hertsö by. Härigenom blev standarden väsentligt lägre än om de konstruktionsritningar som intagits i kontraktshandlingarna hade följts. Av AB 72, kap. 1 § 9 följer att Platzer på grund av att bolaget tillhandahållit konstruktionsritningar för utförandet av takkuporna också ansvarar för att konstruktionen fungerar på ett ändamålsenligt sätt. I ingetdera av avtalsförhållandena har parterna träffat någon för ansvarsbefrielse erforderlig uttrycklig överenskommelse som innebär att stiftelsen övertagit Platzers konstruktions- och projekteringsansvar. I AB 72, kap. 1 § 9 stadgas uttryckligen att motpartens godkännande inte befriar den som tillhandahåller "handlingar jämte däri angivna konstruktioner" från ansvar för riktigheten i handlingarna. Av det anförda följer att Platzer har ett ansvar för takkupornas funktion, vilket innefattar såväl utförandet som konstruktionens ändamålsenlighet. Detta funktionsansvar medför en skyldighet att utreda och avhjälpa ett konstaterat funktionsfel, såsom fuktgenomslag, oberoende av om felet har sin grund i det hantverksmässiga utförandet eller i konstruktionen.

Platzer anförde i denna del bl.a.: Båda entreprenaderna utfördes som generalentreprenader, vilket innebär att beställaren svarar för projekteringen och upprättar alla handlingar såsom beskrivningar och ritningar. Konstruktionsansvaret ligger alltså på beställaren, i detta fall stiftelsen. Platzer har utfört de nu aktuella takkuporna i överensstämmelse med vad som överenskommits med stiftelsen. - Lulebo bortser från att stiftelsen och Platzer avtalat om ändrat utförande av takkonstruktionen beträffande husen i Porsön. Om konstruktionen var felaktig så faller ansvaret därför på stiftelsen. - Påståendet att Platzer ensidigt ändrat utförandet av takkonstruktionen på husen på Porsön saknar all grund. Stiftelsen har i sin beställningsskrivelse godkänt Platzers ändringsförslag, som innebar att utförandet enligt två konstruktionsritningar ersattes med ett utförande av samma slag som på husen i Hertsö by. Arbets- och konstruktionsritningar hade upprättats av Svenska Riksbyggen på uppdrag av stiftelsen. Entreprenadkontraktet avseende Hertsö by upprättades av Svenska Riksbyggen på uppdrag av stiftelsen lång tid efter det Platzers underentreprenör hade upprättat de arbets- och konstruktionsritningar som avsågs i anbudet. Ritningarna har granskats och godkänts av Svenska Riksbyggen och infogats i entreprenadkontraktet. Om stiftelsen hade avsett att Platzer skulle överta funktionsansvaret för de arbets- och konstruktionsritningar som Platzer upprättat genom sin underentreprenör skulle parterna ha upprättat ett totalentreprenadkontrakt med ABT 74 som regelsystem och inte som nu blev fallet ett generalentreprenadkontrakt med AB 72 som regelsystem.

Tingsrätten (rådmännen Göran Ekman och Katarina Lindgren samt f.d. chefsrådmannen Jan Huldt) meddelade mellandom den 9 september 2005.

Domskäl

Tingsrätten fann att Platzers invändning att Lulebo inte hade förvärvat den påstådda fordringen skulle lämnas utan avseende. Vidare fann tingsrätten att Platzers invändningar om preskription och om för sen reklamation skulle lämnas utan bifall. Härefter anförde tingsrätten:

Har Platzer påtagit sig ansvar för konstruktionen av takkuporna?

En avgörande förutsättning för att Lulebos talan skall vinna bifall är att Platzer, trots att entreprenadavtalen betecknats som generalentreprenader, beträffande takkuporna tagit på sig ett totalt ansvar av det slag som normalt åligger entreprenören vid totalentreprenad. Platzer har bestritt att så är fallet. Detta är en avgörande fråga i målet.

De omständigheter som enligt Lulebo medfört att Platzers ansvar för takkuporna även omfattar konstruktionen har redovisats under rubriken Bakgrund, Yrkanden m.m. I sammanfattning är dessa omständigheter a) att det i Platzers anbud rörande Hertsö-entreprenaden anges att färdigprojekteringen av byggnaderna ingår i anbudet, b) att det i entreprenadkontraktet avseende Hertsö by anges att kontraktet avser en fullt färdig produkt och att entreprenören under garantitiden har "fullt ansvar för fel och brist som har samband med projektets funktion" samt c) att Platzer på eget ansvar i entreprenaden avseende Porsön avvikit från de i kontraktshandlingarna intagna konstruktionsritningarna med påföljd att den föreskrivna standarden påverkats negativt.

Platzer har sammanfattningsvis invänt dels att den ritning som legat till grund för konstruktionen av takkuporna på byggnaderna i Hertsö by har tagits in som en del av kontraktshandlingarna, vilket medfört att ansvaret för konstruktionens lämplighet faller på stiftelsen och dels att stiftelsen i sin beställningsskrivelse till Platzer avseende Porsö-entreprenaden godkänt att takkuporna konstruerades på samma sätt som kuporna i Hertsö-entreprenaden. Platzer har också pekat på det förhållandet att kontraktshandlingarna upprättats av AB Svenska Riksbyggen för stiftelsens räkning och att avtalstolkningen i tveksamma fall därför skall ske till Platzers förmån.

Enligt entreprenadkontraktet avseende Hertsö by åtar sig Platzer att för stiftelsens räkning uppföra 143 enfamiljshus i överensstämmelse med handlingar som räknas upp under 17 punkter. Parterna är ense om att en av Platzer upprättad konstruktionsritning, benämnd K 18, avseende konstruktionen av takkupor ingår i de handlingar som utgör avtalsinnehåll. Konstruktionen enligt denna ritning är enligt Lulebo felaktig i ett flertal avseenden, vilket lett till fuktskador i byggnaderna.

Den omständigheten att ritningen K 18 lämnats till stiftelsen innan avtalet om Hertsö-entreprenaden slöts och att den intagits som en av flera avtalshandlingar skapar i förening med att avtalet anges vara ett avtal om generalentreprenad osäkerhet om vad parterna avsett. Om den gemensamma avsikten varit att ansvaret för ritningens innehåll helt skulle falla på Platzer hade det varit rimligt att detta kommit till uttryck på något sätt, t.ex. genom en anteckning i avtalet. Vittnet L.W., som företrädde stiftelsen i arbetet med att upphandla entreprenaderna, har berättat att han granskade ritningen innan avtalet slöts och att den föreföll visa ett normalt utförande. Av L.W:s utsaga framgår också att ett utförande enligt ritningen K 18 blev billigare än det utförande som stiftelsen hade planerat, vilket var till fördel för stiftelsen. Det förekom enligt L.W. inte någon diskussion om vem som skulle ha ansvaret för att ritningen i alla delar visade ett utförande som uppfyllde såväl funktionella som ekonomiska krav.

Lulebo har anfört att det inte spelat någon roll att ritningen K 18 tagits in i avtalet om Hertsö-entreprenaden eftersom Platzer enligt bestämmelsen i AB 72, 1 kap. § 9 ändå ansvarar för dess riktighet. Åberopandet av den nämnda bestämmelsen föranleder övervägande om vad bestämmelsen avser.

AB 72, 1 kap. § 9 handlar om ansvaret för riktigheten (tingsrättens kursivering) av "uppgifter, undersökningsmaterial och handlingar jämte däri angivna konstruktioner". Det framgår varken av bestämmelsens ordalydelse eller av motiven för den huruvida ansvaret för riktigheten innefattar ett ansvar för lämpligheten. Den semantiskt naturliga tolkningen är att bestämmelsen handlar om ansvaret för uppgifter om mått, hållfasthet, motståndskraft mot UV-strålning, geologiska förutsättningar och dylikt, däremot inte om ansvaret för att en konstruktion är lämplig. Eftersom bedömningen om en konstruktion är lämplig för ett visst ändamål dels alltid är subjektiv och dels beroende av fler parametrar än funktionen, t.ex. ekonomi och utseende, säger det sig självt att bestämmelsen inte kan avse lämplighet i allmänhet. Det är likväl tydligt att en viss konstruktion kan vara så uppenbart olämplig för det avsedda ändamålet att den får anses som felaktig. Utgångspunkten för tolkningen av bestämmelsen måste dock vara den semantiska betydelsen av ordet riktighet. Den innefattar inte ordet lämplighet. Det har inte kommit till tingsrättens kännedom att bestämmelsen i praxis anses omfatta även ansvar för konstruktioners lämplighet.

Lulebo har riktat följande anmärkningar mot ritningen K 18.

1. Ritningen utvisar inte något takpappskikt under plåttäckningen av kupornas tak och gavlar. Detta strider mot anvisningarna i HusAMA.

2. Ritningen anger spånskivor som underlag för plåttäckningen, vilket inte överensstämmer med anvisningarna i HusAMA.

3. Ritningen utvisar inte anbringande av underlagsbeslag i vinkeln mellan takkupornas sidoväggar och det omgivande takfallet. Detta strider mot anvisningarna i HusAMA.

4. Konstruktionen av takkupornas luftning enligt ritningen är bristfällig.

5. Ritningen visar inte ett vattenavledande ytskikt på takfallet nedanför takkuporna.

6. Ritningen anger användandet av TRP-plåt som täckmaterial på tak ovanför takkupor.

Anmärkningarna avser i huvudsak val av olämpliga material och vissa olämpliga tekniska utföranden. Att ritningen i flera avseenden inte stämmer överens med anvisningarna i HusAMA innebär inte nödvändigtvis att den innehåller felaktiga uppgifter eller att den inte är riktig i vad avser "däri angivna konstruktioner". Fuktproblemen har inte drabbat alla byggnader med takkupor, vilket bidrar till intrycket att ritningen visserligen visar ett utförande som är mindre lämpligt men som inte är så uppenbart olämpligt för ändamålet att det kan betraktas som felaktigt. Enbart det förhållandet att ritningen K 18 upprättats av Platzer medför alltså inte att Platzer bär ansvaret för lämpligheten i den på ritningen illustrerade konstruktionen av takkuporna.

Oavsett var ansvaret placeras för att den på ritningen K 18 illustrerade konstruktionen var sådan att fuktskador kunde uppkomma i anslutning till takkuporna, kvarstår det förhållandet att Platzer i sitt anbud inkluderat "färdigprojekteringen" av byggnaderna och att det i entreprenadkontraktet angivits att Platzer under garantitiden hade fullt ansvar för fel och brist som har samband med "projektets funktion". Dessa två omständigheter leder tankarna till att parterna slutit ett avtal om totalentreprenad, vilket ju ostridigt inte är fallet. Att Platzer skulle ha tagit på sig ett fullständigt ansvar för byggnadernas goda funktion, trots att konstruktionsritningar och andra grundläggande handlingar för byggandet upprättats av stiftelsen, kan uteslutas. Vad parterna avsett med "projektets funktion" i samband med ett avtal om generalentreprenad är således oklart. Konsekvenserna av denna oklarhet måste bäras av Lulebo.

När det gäller Porsö-entreprenaden är det ostridigt mellan parterna att det i entreprenadhandlingarna ingick en av Svenska Riksbyggen upprättad konstruktionsritning, betecknad K 5:19, som visade hur takkuporna skulle byggas. Det är vidare ostridigt att parterna under byggnadstiden kom överens om att ändra utförandet till det som användes i Hertsö-entreprenaden och att skälet härtill var att det utförandet innebar en kostnadsbesparing för stiftelsen. Det kan alltså inte anses att Platzer på eget ansvar avvikit från ritningen K 5:19.

Sammanfattningsvis finner tingsrätten att Lulebo inte har visat att Platzer beträffande takkupornas konstruktion i något av de två entreprenadkontrakten tagit på sig ett funktionsansvar.

Domslut

Tingsrätten förklarar att Platzer Fastigheter Aktiebolag inte är betalningsskyldigt för de i målet påstådda felen.

Hovrätten för Övre Norrland

Lulebo överklagade i Hovrätten för Övre Norrland och yrkade att hovrätten skulle, med ändring av tingsrättens mellandom, fastställa att Platzer var betalningsskyldigt för de i målet påstådda funktionsfelen.

Platzer bestred ändring.

Lulebo åberopade ett utlåtande av advokaten Gunnar Lindgren och jur.kand. Jan-Erik Hagman.

Hovrätten (hovrättspresidenten Anders Iacobœus samt tf. hovrättsassessorerna Karin Granholm, skiljaktig i viss del, och Carola Thelin, referent) anförde i dom den 17 november 2006 följande.

Hovrättens domskäl

Hovrätten behandlar först invändningen om bristande saklegitimation. Därefter behandlar hovrätten frågan om Platzer hade funktionsansvar eller utförandeansvar när det gäller takkuporna. Om hovrätten finner att Platzer har konstruktions- eller funktionsansvar för fel på takkuporna uppkommer fråga om Platzer fullgjort sina skyldigheter med anledning av dessa fel eller om preskription inträtt.

Har Lulebo förvärvat fordringsanspråket?

Hovrätten finner på de av tingsrätten anförda skälen att Lulebo förvärvat den eventuella rätt till ersättning som Stiftelsen Bostadsbyggen haft med anledning av de aktuella entreprenadavtalen. Platzers invändning om bristande saklegitimation skall därför lämnas utan avseende.

I det följande kommer för enkelhetens skull beteckningen Lulebo att användas som namn på Platzers motpart även när det egentligen är Stiftelsen Bostadsbyggen som avses.

Har Platzer funktionsansvar för takkuporna?

En grundläggande fråga i målet är om Platzer genom entreprenadavtalet åtog sig ett funktionsansvar för takkuporna. Detta kan ha skett genom att entreprenadavtalet i sin helhet eller i den del som avser takkuporna föreskriver den ansvarsfördelning som följer av ett avtal om totalentreprenad. Om avtalet däremot avsåg generalentreprenad har entreprenören normalt bara ansvar för att utförandet är i enlighet med kontraktshandlingarna, dvs. ett utförandeansvar.

Vidare kan Platzer ha ett ansvar för takkupornas konstruktion och funktion till följd av bestämmelsen i 1 kap. 9 § AB 72 genom att Platzer har tillhandahållit de konstruktionsritningar som har legat till grund för utförandet.

Beträffande Hertsö by har Lulebo gjort gällande att Platzer i entreprenadkontraktet åtagit sig ett ansvar som omfattar takkupornas konstruktion och funktion samt att Platzer i vart fall bär detta ansvar till följd av bestämmelsen i 1 kap. 9 § AB 72.

Beträffande Porsön har Lulebo endast gjort gällande att Platzer bär ansvaret för takkupornas konstruktion och funktion till följd av bestämmelsen i 1 kap. 9 § AB 72.

a) Har Platzer åtagit sig ett särskilt ansvar?

Det skriftliga avtalet om byggandet av bostäder i Hertsö by har ostridigt betecknats som ett avtal om generalentreprenad. Utgångspunkten för bedömningen måste därför vara att parterna har avsett att åstadkomma en ansvarsfördelning som är normal för en sådan entreprenad. Lulebo har därmed bevisbördan för sitt påstående att parterna, trots benämningen, avsåg att avtala om en annan ansvarsfördelning.

Lulebo har till stöd för påståendet att Platzer har funktionsansvar anfört att det av avtalet följer att "färdigprojektering av byggnaderna ingår och utföres av oss", att "kontraktssumman avser en fullt färdig produkt" och att entreprenören under garantitiden har "fullt ansvar för fel och brist, som har samband med projektets funktion".

Hovrätten konstaterar i denna del att det är ostridigt att det har förekommit andra problem i entreprenaden - även fuktproblem - som Lulebo inte har krävt att Platzer skall svara för. Lulebo har vidare beställt vissa reparationsarbeten på husen av Platzer och betalat Platzer för dessa arbeten. Detta låter sig svårligen förenas med uppfattningen att hela entreprenaden var en totalentreprenad med fullt funktionsansvar för entreprenören. Det framgår inte heller på något sätt att de aktuella formuleringarna tar särskilt sikte på Platzers ansvar för konstruktion av takkuporna eller för dessas funktion. Någon avvikande ansvarsfördelning i denna del kan alltså inte läsas in i avtalet.

Som tingsrätten har funnit är det sålunda oklart vad parterna menade med de olika fomuleringarna. Lulebo kan enligt hovrätten inte anses ha visat att formuleringarna innebär att det var fråga om en totalentreprenad med fullt funktionsansvar för Platzer eller att Platzer åtog sig funktionsansvar för takkuporna.

Lulebo har som en ytterligare omständighet som visar att Platzer hade åtagit sig ett funktionsansvar för takkuporna anfört att Platzer visade att man ansåg sig ha detta ansvar när bolaget år 1985 gjorde en skadeanmälan till sin försäkringsgivare Skandia. Denna skadeanmälan ledde till att Skandia bekostade en ombyggnad av takkupor under åren 1985-1987.

Hovrätten gör i denna del följande överväganden. De vittnen som har hörts i målet har förhållandevis samstämmigt berättat att många takkupor, alldeles oavsett om de var felkonstruerade, var behäftade med utförandefel. Det kan i avsaknad av närmare utredning inte uteslutas att Platzers skadeanmälan och Skandias insatser grundade sig på fel i utförandet. Skadeanmälan som sådan kan därför inte sägas visa något om Platzers inställning till sitt ansvar för takkupornas konstruktion eller funktion.

b) Har Platzer ett ansvar för konstruktion och funktion till följd av 1 kap. 9 § AB 72?

Bestämmelsen i 1 kap. 9 § AB 72 ingår som en del av entreprenadavtalen. Denna bestämmelse anger att den part som har tillhandahållit bland annat handlingar jämte däri angivna konstruktioner också ansvarar för riktigheten av dessa. Motpartens godkännande befriar inte från detta ansvar.

Hovrätten delar till att börja med tingsrättens uppfattning att ett ansvar för att en konstruktion är riktig inte nödvändigtvis medför ett ansvar för att en konstruktion är lämplig. Ansvar för riktigheten av ritningar och däri angivna konstruktioner torde enligt hovrätten i första hand innebära ett ansvar för att mått, specifikationer och andra liknande uppgifter är korrekta så att den som skall ta ställning till utförandet får ett användbart och pålitligt beslutsunderlag.

Hur uppgifterna sedan hanteras kan naturligtvis variera. Det torde inte vara ovanligt att en beställare helt medvetet väljer en konstruktion som är mindre säker än en dyrare lösning och härvid i stället förlitar sig på att ett professionellt utförande skall eliminera eventuella svagheter i den valda konstruktionen. Ansvaret för ett sådant ställningstagande bör inte oreserverat falla på den som har tillhandahållit beslutsunderlaget.

Å andra sidan kan med viss rätt hävdas att en konstruktion som inte uppfyller elementära krav på funktion och som därmed är olämplig för avsett ändamål i någon mening får betraktas som oriktig, närmast i betydelsen icke fackmässig eller i avsaknad av en grundläggande egenskap. En okunnig beställare som har haft befogad anledning att förlita sig på konstruktörens kompetens kan då eventuellt nå framgång med en talan om ansvar för riktigheten av lämnade uppgifter.

Det är ostridigt att Lulebo inledningsvis hade tänkt sig en annan konstruktion av de aktuella takkuporna. Den konstruktion som senare kom att användas introducerades av Platzer under anbudsskedet beträffande Hertsö by och togs sedan in i det entreprenadavtalet. Avtalet kom dock att få sin slutliga avfattning först efter det att byggandet av husen hade pågått en tid, något som för övrigt är fallet även beträffande entreprenadavtalet för Porsön. Entreprenadavtalet avseende Porsön innehöll en annan takkupekonstruktion men parterna var överens om att i stället använda den konstruktion som bestämts för Hertsö by.

Frågan är om Platzer tillhandahöll den konstruktionsritning som använts på ett sådant sätt att bestämmelsen i 1 kap. 9 § AB 72 blir tilllämplig. Om så befinns vara fallet blir frågan vad ansvaret enligt bestämmelsen innefattar.

Konstruktionen föreslogs alltså inledningsvis av Platzer. Syftet med konstruktionen var att åstadkomma en billigare lösning vilket i första hand låg i Lulebos intresse. Lulebo var en kompetent och yrkesmässig upphandlare av byggentreprenader och hade nödvändig expertkunskap i byggfrågor. Det måste ha varit uppenbart för Lulebo att den föreslagna konstruktionen innebar ökad risk för skador i och med att den inte var lika robust och "förlåtande" som den ursprungligen tänkta konstruktionen.

När Lulebo upprättade entreprenadkontraktet beträffande Hertsö by och i kontraktet angav att den av Platzer introducerade konstruktionen skulle användas, får Lulebo mot denna bakgrund anses ha tagit över ansvaret för att den aktuella konstruktionen var lämplig. I så måtto blev konstruktionsritningen att jämställa med en av beställaren tillhandahållen del av entreprenadkontraktet för Hertsö by. Hovrättens slutsats blir därmed att Lulebo inte har förmått visa att Platzer såvitt avser Hertsö by tillhandahöll konstruktionsritningen på ett sådant sätt att den aktuella bestämmelsen i AB 72 blir tillämplig i fråga om konstruktionens lämplighet. Platzer får dock anses ha kvar ett ansvar för att sakuppgifterna i ritningen var riktiga.

När det gäller entreprenaden om byggandet av bostäder på Porsön är situationen delvis en annan. Det är ostridigt att konstruktionen av takkuporna på Porsön avvek från vad parterna hade avtalat om enligt entreprenadkontraktet och att det var Platzer som tillhandahöll de konstruktionsritningar som låg till grund för utförandet. Den av Lulebo åberopade bestämmelsen är således i och för sig tillämplig och ett eventuellt godkännande från Lulebos sida befriar inte Platzer från ansvar.

Som hovrätten har påpekat ovan hade Lulebo goda möjligheter att bedöma om den föreslagna konstruktionen var lämplig. Beslutet att använda den föreslagna konstruktionen har, såvitt hovrätten kan bedöma, tagits med insikt om att konstruktionen höll betydligt lägre standard än den ursprungligen avtalade. Lulebo har därmed med öppna ögon tagit risken att funktionen inte fullt ut skulle bli lika säker som om den ursprungliga ritningen använts.

I detta fall är det ostridigt att ungefär hälften av de aktuella takkuporna inte har orsakat några fuktproblem på husen. Det framgår av vad flera av de hörda personerna har sagt att det krävs hög noggrannhet i utförandet för att den konstruktion som har valts skall fungera på ett fullgott sätt. Bilder av byggnadsdetaljer m.m. har visat att det var litet si och så med den noggrannheten. Vittnet L.W. har sagt att problemen hade blivit betydligt mindre om man hade byggt helt enligt de aktuella ritningarna - "det borde ha kunnat fungera". Dessa omständigheter leder närmast till slutsatsen att problemen i första hand beror på utförandefel från Platzers sida. Det är därmed inte visat att den valda konstruktionsritningen med åtföljande specifikationer var så undermålig att den - mot bakgrund av vad Lulebo måste ha förstått och förutsatt - kan sägas ha varit i grunden oriktig.

Med hänsyn härtill finner hovrätten att Lulebo inte heller när det gäller entreprenaden på Porsön har förmått visa att Platzer har något funktionsansvar för takkuporna.

Hovrättens domslut

Hovrätten fastställer tingsrättens domslut.

Tf. hovrättsassessorn Karin Granholm var skiljaktig beträffande motiveringen under rubriken b) Har Platzer ett ansvar för konstruktion och funktion till följd av 1 kap. 9 § AB 72? och anförde:

Av 1 kap. 9 § AB 72 följer att för riktigheten av uppgifter, undersökningsmaterial och handlingar jämte däri angivna konstruktioner svarar den part som tillhandahållit dem. Motpartens godkännande befriar inte från angivet ansvar. En första fråga är om Platzer tillhandahållit de konstruktionsritningar som använts för takkuporna på ett sådant sätt att bestämmelsen i 1 kap. 9 § AB 72 blir tillämplig.

Beträffande entreprenaden om byggande av bostäder på Porsön delar jag majoritetens uppfattning att Platzer tillhandahöll de konstruktionsritningar som låg till grund för utförandet varför ovan angiven bestämmelse blir tillämplig.

Vad angår entreprenaden för Hertsö by är det klarlagt att Platzer genom sitt anbud tillhandahöll ifrågavarande konstruktionsritning. Entreprenadavtal sluts i regel efter en utdragen process där kontraktshandlingarna kan omfatta hundratals sidor. Enligt min uppfattning har det ingen självständig betydelse i ansvarshänseende att den av Platzer upprättade konstruktionsritningen fogats till ritningsförteckningen i det entreprenadkontrakt som Lulebo upprättat. Det är vidare ostridigt att samma takkupekonstruktion använts i bägge entreprenaderna. Min slutsats blir därför att Platzer tillhandahållit konstruktionsritningen på sådant sätt som krävs för att den nu aktuella bestämmelsen skall bli tillämplig även avseende entreprenaden för Hertsö by.

Överröstad i denna fråga är jag i övriga frågor - däribland om vad ansvaret enligt 1 kap 9 § AB 72 innebär - ense med majoriteten.

Hovrättsrådet Arne Åkerström var av skiljaktig mening och anförde:

I likhet med majoriteten anser jag att Lulebo AB (Lulebo) visat att bolaget förvärvat det aktuella fordringsanspråket från Stiftelsen Bostadsbyggen (Stiftelsen).

Vad gäller frågan om Platzer Fastigheter AB (Platzer) bär ansvaret för takkupornas konstruktion och funktion gör jag följande överväganden.

Beträffande Hertsö by har Lulebo gjort gällande att Platzer uttryckligen i entreprenadkontraktet åtagit sig ett ansvar som omfattar takkupornas konstruktion och funktion samt att Platzer i vart fall bär detta ansvar till följd av bestämmelsen i 1 kap. 9 § AB 72. Beträffande Porsön har Lulebo inte gjort gällande annat än att Platzer bär ansvaret för takkupornas konstruktion och funktion till följd av bestämmelsen i 1 kap. 9 § AB 72.

Det är ostridigt i målet att det i PM för anbudsgivare avseende Hertsö by angavs att det rörde sig om en generalentreprenad och att entreprenören skulle fullfölja projekteringsuppdraget till färdiga bygghandlingar med anlitande av Riksbyggens Projekteringsavdelning som projektör. Det är också ostridigt att det i Platzers anbud angavs att detta förutsatte att färdigprojektering av byggnaderna ingick men utfördes av Platzer samt att det i Stiftelsens beställning angavs att underlaget för denna utgjordes av Platzers anbud, Stiftelsens anbudsunderlag samt de kompletterande handlingar som det ålåg Platzer att upprätta. I det entreprenadkontrakt som sedermera kom att upprättas intogs den av Platzer tillhandahållna konstruktionsritningen K 18 avseende takkuporna liksom anbudet och beställningsskrivelsen som kontraktshandlingar. I kontraktet angavs i övrigt bl.a. att det rörde sig om en generalentreprenad och att AB 72 var tillämpligt samt att entreprenören under garantitiden hade "fullt ansvar för fel och brist, som har samband med projektets funktion" och att kontraktssumman omfattade "en fullt färdig funktionell produkt".

Mot bakgrund av vad som förevarit innan entreprenadkontraktet avfattades talar sistnämnda två formuleringar med viss styrka för att Platzer uttryckligen åtagit sig ett funktionsansvar i de delar där bolaget utfört projekteringen, dvs. inbegripet takkuporna. Formuleringarna är dock inte så precisa att detta med säkerhet kan fastslås. Denna osäkerhet faller tillbaka på Lulebo, som i detta sammanhang måste svara för att det varit Stiftelsen som upprättat kontraktet. Jag delar därför majoritetens slutsats att Platzer inte kan anses ha åtagit sig uttryckligen att bära ansvaret för takkupornas konstruktion och funktion vad gäller Hertsö by genom nu berörda formuleringar i kontraktet. Jag delar också majoritetens bedömning att det förhållandet att Platzer år 1985 gjorde en skadeanmälan till Skandia inte visar att Platzer hade åtagit sig ett funktionsansvar för takkuporna.

Fråga är då om det följer av 1 kap. 9 § AB 72 att Platzer bär ansvaret för takkupornas konstruktion och funktion. Av denna bestämmelse följer att "För riktigheten av uppgifter, undersökningsmaterial och handlingar jämte däri angivna konstruktioner svarar den part som tillhandahållit dem" samt att "Motpartens godkännande befriar icke från här angivna ansvar." Som tidigare framhållits var det ostridigt Platzer som tillhandahöll ritningen K 18 avseende takkuporna i Hertsö by. Det saknar betydelse för tillämpningen av 1 kap. 9 § AB 72 om handlingarna tillhandahållits före, under eller efter entreprenadtiden (jfr Motiv AB 72, 2 uppl., s. 63). Att beställaren yrkesmässigt sysslar med upphandling av entreprenader saknar normalt betydelse för den ansvarsfördelning som följer av 1 kap. 9 § AB 72. Omständigheterna i detta mål föranleder heller inte någon annan bedömning. Det kan härvid anmärkas att det visserligen legat i Stiftelsens intresse att välja en billigare takkupekonstruktion men att det också legat i Platzers intresse att tillhandahålla den billigare lösningen för att på så sätt öka sina möjligheter att erhålla uppdraget som entreprenör. Sammanfattningsvis saknar således det förhållandet att ritningen K 18 intagits som en kontraktshandling i det av Stiftelsen upprättade entreprenadkontraktet avseende Hertsö by betydelse för Platzers ansvar för innehållet i ritningen. På samma sätt saknar det betydelse för Platzers ansvar att Stiftelsen godkände att takkuporna på Porsön uppfördes i enlighet med den av Platzer tillhandahållna ritningen i stället för med det utförande som ursprungligen hade angetts i entreprenadkontraktet.

Nästa fråga är då vilket ansvar som följer av 1 kap. 9 § AB 72. Det kan inledningsvis anmärkas att det av motiven (a.a. s. 63) framgår att bestämmelsen utformats så att fullständig ömsesidighet uppnåtts mellan avtalsparterna i detta hänseende. Även inom ramen för en generalentreprenad bär alltså entreprenören ansvar för "riktigheten" av de "handlingar jämte däri angivna konstruktioner" som han tillhandahåller. Det kan härefter konstateras att det saknas stöd i AB 72 eller i motiven för att, såsom tingsrätten funnit, tolka bestämmelsen på så sätt att det med ansvaret för "riktigheten" av de "handlingar jämte däri angivna konstruktioner" inte följer något ansvar för konstruktionernas lämplighet annat än om en konstruktion är uppenbart olämplig för sitt ändamål. Det synes heller inte finnas något stöd för denna uppfattning i publicerad rättspraxis. Tvärtom förefaller det orimligt att en entreprenör som tillhandahåller en ritning med en konstruktion inte skulle bära ansvaret för att konstruktionen är lämplig för sitt ändamål. Att uppställa ett krav på uppenbar olämplighet skulle härtill medföra svåra gränsdragningsfrågor. Enligt min uppfattning framstår det som klart att det av 1 kap. 9 § AB 72 måste anses följa ett ansvar för lämpligheten av tillhandahållna konstruktioner. Tilläggas kan att HD i rättsfallet NJA 2002 s. 630 synes ha delat detta grundläggande synsätt.

Det framgår vidare av utredningen att den konstruktion av takkuporna som således kom att användas såväl i Hertsö by som på Porsön inte bara medförde en stor risk för fuktskador utan också rent faktiskt ledde till fuktskador i sådan omfattning att konstruktionen måste anses vara olämplig för sitt ändamål. Takkuporna får således anses ha varit behäftade med fel. Felet har varit generellt och fuktskador har framträtt i ett stort antal hus under garantitiden. Det saknar betydelse att orsaken till fuktskadorna inte fastställdes under garantitiden. Preskription kan därmed inte anses ha inträtt.

Platzer bär således ansvaret för att takkuporna varit behäftade med fel. Med detta ansvar följer en skyldighet att avhjälpa felen. Frågan är då slutligen om Platzer kan anses ha fullgjort denna skyldighet. Platzer har hävdat att så skulle ha skett genom att bolaget inom ramen för sin ansvarsförsäkring i Skandia under åren 1985-1987 lät bekosta en omprojektering av de takkupor i vilka fuktgenomträngning hade konstaterats. Platzer har härvid hänvisat till att det var Stiftelsen som bestämde vilka ombyggnationer som skulle utföras och som tillhandahöll den ritning efter vilken arbetet utfördes. Platzer har gjort gällande att det följer av 1 kap. 9 § AB 72 att Stiftelsen därmed övertagit ansvaret för takkupornas konstruktion.

Det kan först konstateras att Platzer haft en skyldighet att avhjälpa konstruktionsfelen i takkuporna på ett bestående sätt och att så rent faktiskt inte skedde genom de av Skandia bekostade ombyggnadsarbetena under åren 1985-1987. För att Platzer ändå skall anses ha fullgjort sina skyldigheter måste krävas att Stiftelsen på ett otvetydigt sätt befriat bolaget från skyldigheten att avhjälpa felen i takkuporna.

Av utredningen i målet framgår att Stiftelsen i anledning av de klagomål som fastighetsägarna i Hertsö by och på Porsön framfört anlitade R.E. med firma Huskonstruktioner för att inventera problemen med bl.a. fuktskador. Med hänsyn till det ansvar som Stiftelsen hade i förhållande till fastighetsägarna framstår detta som en självklar åtgärd i sig. Stiftelsen vände sig därefter till Platzer med krav på avhjälpande av felen. Detta ledde i sin tur till att Platzers försäkringsbolag Skandia åtog sig att bekosta avhjälpandet av konstaterade fel. Det arbete som kom att utföras utfördes ostridigt i enlighet med den ritning som tillhandahölls av Stiftelsen. Detta arbete kan dock inte betraktas som en del av själva entreprenaden som ju sedan lång tid tillbaka var avslutad. Bestämmelsen i 1 kap. 9 § AB 72 kan därmed inte anses tillämplig på sätt som Platzer gjort gällande. Det bör också särskilt noteras att det vid detta tillfälle inte ens hade slutligt fastställts vari de fel bestod som Platzer bar ansvaret för att avhjälpa. Det framstår mot den bakgrunden som orimligt att Stiftelsen genom sitt agerande skulle anses ha helt befriat Platzer från dess skyldighet att avhjälpa konstruktionsfelen i takkuporna. Platzer bär således alltjämt ansvaret för att avhjälpa konstruktionsfelen på takkuporna. För det fall Stiftelsen genom sitt agerande åsamkat Platzer ökade kostnader för avhjälpande av felen skulle detta under vissa förutsättningar kunna tänkas påverka kostnadsansvaret för avhjälpandeåtgärderna. Detta är emellertid inte föremål för prövning i målet.

Sammanfattningsvis anser jag alltså att hovrätten med ändring av tingsrättens dom skall fastställa att Platzer är betalningsskyldigt för de i målet påstådda funktionsfelen.

Högsta domstolen

Lulebo överklagade och yrkade att HD skulle fastställa att Platzer var betalningsskyldigt för av Lulebo påstådda funktionsfel i entreprenaden.

HD meddelade prövningstillstånd i frågan huruvida Platzer hade - beträffande byggandet av bostäder i Hertsö by - åtagit sig ett ansvar för konstruktion och funktion hos de i målet aktuella takkuporna på de grunder som anges i hovrättens dom, andra stycket under rubriken a) "Har Platzer åtagit sig ett särskilt ansvar?", eller huruvida ett sådant ansvar följer av kap. 1 § 9 AB 72. Frågan om prövningstillstånd i målet i övrigt förklarades vilande.

Platzer bestred ändring.

Byggandets Kontraktskommitté (BKK) avgav yttrande i vilket anfördes bl.a. följande.

Vissa begrepp

I såväl tingsrättens som hovrättens dom förekommer på ett flertal ställen beteckningen generalentreprenad för den entreprenadform som är aktuell i målet och som grundar sig på AB 72. Rätta beteckningen för entreprenadformen är utförandeentreprenad och denna beteckning utvisar att entreprenören skall utföra sitt arbete i enlighet med beställarens ritningar och föreskrifter m.m. Motsatsen till utförandeentreprenad är totalentreprenad där entreprenören, i vart fall huvudsakligen, svarar för projekteringen samt för utförande. Denna entreprenadform regleras numera i allmänna bestämmelser ABT 06.

Beteckningen generalentreprenad har att göra med sättet för upphandlingen och åsyftar vanligen en upphandling där en entreprenör, som i sin tur kontrakterat underentreprenörer, har avtal med beställaren.

Ansvar för ändamålsenlighet och funktion

Den aktuella entreprenaden har genomförts som utförandeentreprenad med AB 72 som standardavtal. Ansvaret för att objektet i sin slutliga utformning uppfyller avsedd funktion åvilar därmed beställaren.

Totalentreprenadformen innebär att entreprenören i förhållande till beställaren svarar för såväl projektering som utförande, vilket innebär att entreprenören då också får ett ansvar för att objektet uppfyller avtalad funktion.

Vid utförandeentreprenader överlåter emellanåt beställaren på entreprenören att för vissa avgränsade, oftast mindre delar, projektera och välja system eller produkt. Vid totalentreprenader förekommer det ofta att beställaren för viss del föreskriver viss konstruktion eller teknisk lösning. Dessa tillämpningar har varit generellt förekommande under många år och reglering avseende ansvar m.m. för dessa situationer finns i såväl AB 04 respektive ABT 06 som dess föregångare. Dessa omständigheter har också kommenterats i förorden till de nuvarande bestämmelserna AB 04 och ABT 06.

Oavsett entreprenadform gäller generellt som viktig grundsats att respektive part svarar för de handlingar som framtagits av honom för användning i entreprenaden. En entreprenör kan således ha ansvaret för en viss konstruktions riktighet även vid en utförandeentreprenad om han har svarat för konstruktionen av denna del. För den nu aktuella entreprenaden framgår detta av AB 72 kap. 1 § 9. Avgörande för ansvaret i dessa delar är således inte vilken entreprenadform som valts utan vilken av parterna som svarat för och utformat den handling som sedermera visat sig vara felaktig. Detta ansvar följer av nyssnämnda regel i AB 72 och förutsätter inte härutöver någon särskild förklaring i kontraktet.

Närmare om innebörden av kap. 1 § 9

Den i målet aktuella bestämmelsen i AB 72 kap. 1 § 9 återfinns med samma innebörd i de nuvarande bestämmelserna AB 04 i kap. 1 § 6. Bestämmelsen är av central betydelse för ansvarsfrågorna inom AB-systemet. Regeln är ömsesidig till sin karaktär och innebär ett i det närmaste strikt ansvar för tillhandahållande part i fråga om upprättade handlingar m.m. som används i entreprenaden.

Frågan berörs även i förordet till AB 04 där det i fjärde stycket anges att entreprenören får ett ansvar för exempelvis tekniska lösningar som han själv har valt. Texten i förordet ger uttryck för en ursprunglig bärande princip i AB-systemet vilken också har legat till grund för formuleringen av de ovan angivna reglerna.

Innebörden av bestämmelsen är att part i ett entreprenadavtal vid kalkylering, planering m.m. skall kunna utgå från att en av motparten lämnad handling etc. är riktig.

För att bestämmelsen skall kunna ha avsedd innebörd måste förutsättningen vara att i begreppet "riktighet" även innefattas ett ansvar för ändamålsenlighet och funktion. Om föreslagen konstruktion inte är lämplig för sitt ändamål uppfyller den enligt BKK:s uppfattning inte kravet på att vara "riktig" i bestämmelsernas mening. BKK:s uppfattning är således att med tillhandahållande parts ansvar för att en upprättad handling el. motsv. är riktig enligt AB 72 kap. 1 § 9 följer även ett ansvar för att den föreslagna lösningen är lämplig för sitt ändamål i den aktuella entreprenaden.

I den nu aktuella entreprenaden är således entreprenören ansvarig för konstruktionen av takkuporna eftersom han har utfört projekteringen i denna del med tillhörande teknisk dokumentation.

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, rev.sekr. Christer Thornefors, föreslog i betänkande följande dom:

Domskäl

Stiftelsen Bostadsbyggen - - - i huvudsak likalydande med HD:s dom - - - projektets funktion”.

Frågan här är således huruvida Platzer bär ett ansvar endast för utförandet av takkuporna eller om bolaget även har att svara för att dessa fungerar på ett tillfredsställande sätt.

Till utveckling av grunden för bestridandet av ett funktionsansvar har Platzer anfört bl.a. att en entreprenör vid ett avtal om generalentreprenad inte har ett ansvar för funktionsfel och att beställaren borde ha utformat avtalet som en totalentreprenad, om ett funktionsansvar hade åsyftats.

Generalentreprenad innebär enligt vedertagna begrepp att entreprenören ansvarar inför beställaren för hela produktionen. Beställaren står gentemot entreprenören för projekteringen. För de arbeten som generalentreprenören inte själv genomför anlitar han underentreprenörer och ansvarar för samordningen av deras arbeten. Vid totalentreprenad ansvarar en entreprenör, totalentreprenören, gentemot beställaren för såväl projektering som produktion. Mellan dessa renodlade entreprenadformer förekommer blandformer av olika slag. Avgörande för det ansvar som åvilar parterna enligt ett entreprenadavtal är därför vad som förevarit under anbudsförfarandet och vid avtalets tecknande, inte den etikett som använts för avtalet.

Lulebo har till stöd för påståendet att Platzer har ett funktionsansvar för takkuporna anfört att detta följer av formuleringar i anbudet och avtalet.

I PM för anbudsgivare angavs att fråga var om en generalentreprenad och att entreprenören skulle fullfölja projekteringsuppdraget till färdiga bygghandlingar med anlitande av Riksbyggens Projekteringsavdelning som projektör. I Platzers anbud angavs att detta förutsatte att färdigprojektering av byggnaderna ingick och utfördes av Platzer. Vidare angavs i stiftelsens beställning av entreprenaden att underlag för denna var Platzers anbud, stiftelsens anbudsunderlag och de kompletterande handlingar som Platzer hade att upprätta. Slutligen kan konstateras att i entreprenadavtalet, förutom anbudet och beställningsskrivelsen, intogs den ritning avseende takkuporna som Platzer tillhandahållit.

De handlingar som utgjort avtalsinnehåll ger ett relativt starkt stöd för Lulebos påstående att Platzer i avtalet åtagit sig jämväl ett funktionsansvar. Som hovrätten funnit finns emellertid en viss språklig oklarhet i handlingarna. Lulebo har utformat handlingarna och bär således ansvaret för dessas lydelse. Lulebo har till följd därav inte förmått styrka att Platzer i avtalet åtagit sig ett uttryckligt ansvar för takkupornas funktion.

HD har därefter att pröva huruvida påstått ansvar följer av villkoret i kap. 1 § 9 AB 72 som således utgör del av avtalet. Enligt villkoret (numera kap. 1 § 6 AB 04) svarar den part som tillhandahållit uppgifter, undersökningsmaterial och handlingar jämte däri angivna konstruktioner för riktigheten av dessa. Motpartens godkännande befriar inte parten från detta ansvar. Det ansvar som enligt bestämmelsen åvilar en part är således strikt och gäller oavsett vilken beteckning parterna gett entreprenaden.

Enligt Byggandets Kontraktskommitté är det förhållandet att entreprenören får ett ansvar för t.ex. tekniska lösningar som han valt uttryck för en bärande princip i regelsystemet. Bestämmelsen innebär att en part i ett entreprenadavtal skall kunna utgå från att en handling som en motpart lämnat är riktig. I begreppet riktig ligger, enligt kommittén, ett ansvar för såväl ändamålsenlighet som funktion. Någon annan tolkning av uttrycket framstår inte heller som rimlig eller sakligt riktig.

Som anförts ovan har Platzer tillhandahållit den konstruktionsritning efter vilken takkuporna har byggts. Beställaren har visserligen samtyckt till att ritningen införts som en kontraktshandling, men det har inte visats att beställaren tydligt befriat Platzer från ansvar enligt kap. 1 § 9 AB 72. Inte heller har det framkommit någon annan omständighet som medför att kap. 1 § 9 inte skulle gälla fullt ut beträffande Hertsö-entreprenaden. Platzer har därför på denna grund ett ansvar för takkupornas ändamålsenliga funktion.

Vid denna utgång bör prövningstillstånd meddelas i målet i frågan om Platzer ansvarar enligt kap. 1 § 9 AB 72 för takkupornas ändamålsenliga konstruktion och funktion även avseende Porsö-entreprenaden. Målet skall i övriga delar vila.

Domslut

HD förklarar att av kap. 1 § 9 AB 72 följer att Platzer Fastigheter AB beträffande byggandet av bostäder i Hertsö by har ett ansvar för takkupornas konstruktion och funktion.

HD meddelar prövningstillstånd i frågan om Platzer ansvarar enligt kap. 1 § 9 AB 72 för takkupornas ändamålsenliga funktion även avseende Porsö-entreprenaden. Målet skall i övriga delar vila.

HD (justitieråden Gertrud Lennander, Leif Thorsson, Torgny Håstad, referent, Gudmund Toijer och Stefan Lindskog) meddelade den 12 juni 2009 följande dom:

Domskäl

Bakgrund

Stiftelsen Bostadsbyggen, vars talan övertagits av Lulebo AB, anlitade år 1976 Platzer Bygg Aktiebolag, numera Platzer Fastigheter AB, för att inom Hertsö by och på Porsön i Luleå kommun uppföra sammanlagt 219 bostadshus. Prövningen i HD gäller nu vissa frågor som rör entreprenaden avseende Hertsö by.

Entreprenadkontraktet mellan stiftelsen och Platzer för byggnationen inom Hertsö by var tecknat på Svenska Teknologföreningens formulär AB 72 och avsåg entreprenad till fast pris. Entreprenören åtog sig att för beställarens räkning uppföra 143 enfamiljshus. Entreprenaden omfattade enligt avtalet "byggnads-, målnings-, mark-, rör- och el-arbeten (generalentreprenad)" i överensstämmelse med bl.a. entreprenadkontraktet, formulär AB 72, beställningsskrivelsen, anbudet, PM för anbudsgivare, vissa byggnadsbeskrivningar samt A- och K-ritningar. Garantitiden var angiven till ett år. I anslutning till detta villkor hade lagts till att "under garantitiden har entreprenören fullt ansvar för fel och brist, som har samband med projektets funktion, oavsett om bristen eller felet påtalats vid slutbesiktningen eller inte". Under Särskilda bestämmelser var antecknat att "kontraktssumman omfattar en fullt färdig funktionell produkt".

I PM för anbudsgivare hade under rubriken Entreprenadform m.m. angetts "Generalentreprenad". Under Omfattning hade angetts att blivande kontrakt skulle baseras på färdiga bygghandlingar samt att entreprenören skulle fullfölja projekteringsuppdraget till färdiga bygghandlingar med anlitande av en viss projektör; dennes arvode och det formella projekteringsansvaret i förhållande till byggherren enligt ABK skulle ingå i entreprenadanbudet. I Platzers anbud hade angetts att färdigprojekteringen av byggnaderna ingick i anbudet och skulle utföras av Platzer. I stiftelsens beställning hade angetts att det av stiftelsen överlämnade anbudsunderlaget samt de handlingar som det ålåg Platzer att upprätta utgjorde underlag för beställningen. Platzer tillhandahöll sedan konstruktionsritningar avseende bl.a. takkuporna till byggnaderna.

Vid slutbesiktningar av fastigheterna upptäcktes fuktgenomslag i anslutning till ett stort antal av de takkupor som husen är försedda med. Lulebo har till grund för käromålet i denna del anfört att Platzer är ansvarigt för felen i takkuporna och att Lulebo är berättigat till ersättning för kostnaderna för att avhjälpa felen, eftersom Platzer inte gjort detta.

I tingsrätten har beslutats att det genom mellandom skall avgöras huruvida Platzer är betalningsskyldigt för de påstådda funktionsfelen. Platzer har bestritt betalningsskyldighet med åberopande av flera alternativa grunder, bl.a. att bolaget inte åtagit sig ett ansvar för takkupornas funktion.

Sedan hovrätten har ogillat Lulebos talan på ovan angiven grund har HD meddelat prövningstillstånd i frågan huruvida Platzer har - beträffande byggandet av bostäder i Hertsö by - åtagit sig ett ansvar för konstruktion och funktion hos de i målet aktuella takkuporna på de grunder som anges i ett visst stycke i hovrättens dom eller huruvida ett sådant ansvar följer av kap. 1 § 9 AB 72.

Det nämnda stycket i hovrättens dom lyder: Lulebo har till stöd för påståendet att Platzer har ett funktionsansvar anfört att det av avtalet följer att "färdigprojektering av byggnaderna ingår och utföres av oss", att "kontraktssumman avser en fullt färdig [funktionell] produkt" och att entreprenören under garantitiden har "fullt ansvar för fel och brist, som har samband med projektets funktion".

Innebär de individuella kontraktsvillkoren att Platzer fått ett funktionsansvar?

Till utveckling av grunden för bestridandet av ett funktionsansvar har Platzer anfört bl.a. att en entreprenör vid ett avtal om generalentreprenad inte har ett ansvar för funktionsfel och att beställaren borde ha utformat avtalet som en totalentreprenad, om ett funktionsansvar hade varit åsyftat.

Termen generalentreprenad innebär enligt Motiv AB 72 att entreprenören svarar för hela åtagandet. Det är alltså inte fråga om en delad entreprenad med sidoställda entreprenörer, utan eventuella andra entreprenörer är underentreprenörer till generalentreprenören. Därefter anförs att totalentreprenad innebär att en entreprenör, totalentreprenören, ansvarar inför beställaren för såväl projektering som produktion (s. 20 f.). Det måste emellertid vara möjligt att avtala om delad totalentreprenad, där olika entreprenörer har ett funktionsansvar för var sin del. Det måste också vara möjligt att avtala om att en entreprenör har ett ansvar för hela entreprenaden men bara för det rätta utförandet enligt ritningar och föreskrifter. Det är alltså fråga om två olika indelningsgrunder: dels samlat ansvar eller delat ansvar, dels utförandeansvar eller funktionsansvar. Det framstår som opraktiskt att inte ha en term som innebär bara samlat ansvar och alltså lämnar öppet om fråga är om utförandeansvar eller funktionsansvar. I Motiv AB 72 anges inte heller mer än att generalentreprenad innebär samlat ansvar. I begreppsbestämningarna i de senare antagna standardvillkoren AB 04 definieras Utförandeentreprenad som ”entreprenad eller del av entreprenad där beställaren svarar för projektering och entreprenören svarar för utförandet”. Härav framgår att en entreprenör, där det inte är fråga om del av entreprenad utan om hel entreprenad (generalentreprenad), kan svara bara för utförandet.

Av det anförda följer att användningen av termen generalentreprenad inte i sig bör tolkas så att entreprenörens ansvar skulle vara begränsat till ett utförandeansvar.

Nästa fråga är vilken betydelse det har för Platzers funktionsansvar att parterna som standardavtal inte valt ABT 74, som lägger ansvaret för projektering och funktion på entreprenören, utan AB 72. Enligt kap. 2 § 1 AB 72 skall kontraktsarbetena utföras i överensstämmelse med kontraktshandlingarna. Är kontraktshandlingarna upprättade av beställaren, vilket AB 72 utgår från, kan entreprenören i princip nöja sig med att följa dessa (jfr dock upplysningsplikten vid vetskap i kap. 1 § 13 första stycket fjärde att-satsen). Eftersom det råder avtalsfrihet, kan parterna emellertid helt eller delvis fördela ansvaret på annat sätt än som följer av det valda standardavtalet. Det framgår av det gemensamma utlåtandet från Gunnar Lindgren (f.d. chefsjurist på Byggentreprenörföreningen) och Jan-Erik Hagman (f.d. direktör vid Byggherreföreningen) samt av Byggandets Kontraktskommittés yttrande att mellanformer är vanliga, där parterna alltså antingen modifierat en utförandeentreprenad enligt AB mot en totalentreprenad (s.k. insprängd totalentreprenad) eller modifierat en totalentreprenad enligt ABT mot en utförandeentreprenad. Ansvaret kan därför inte bestämmas bara av vilket standardavtal som valts eller av entreprenadens benämning. Hänsyn måste tas även till vad som i övrigt framgår av kontraktshandlingarna (se även Rolf Höök, Entreprenadjuridik, 5 uppl. 2008 s. 41).

Även med bortseende från kap. 1 § 9 AB 72, som kommer att behandlas i det följande, talar överlåtelsen av projekteringen av takkuporna och Platzers åtagande av detta projekteringsansvar samt framför allt det i sig tydliga villkoret i entreprenadkontraktet om att entreprenören under garantitiden har "fullt ansvar för fel och brist, som har samband med projektets funktion" för att Platzer har ett funktionsansvar för takkuporna. Dessa villkor är individuellt avtalade, i motsats till utformningen av AB 72, och har företräde framför standardvillkoren enligt kap. 1 § 4. Oavsett att det i anbudsunderlaget angetts att projektörens ansvar i förhållande till byggherren enligt ABK (som är ett culpaansvar) skulle ingå i entreprenadanbudet, får Platzer därför anses ha ett strikt ansvar för takkupornas funktion, låt vara att detta vid brist på närmare kravspecifikationer inte sträcker sig längre än till takkupornas lämplighet för sitt ändamål sådant det var eller borde ha varit känt för entreprenören.

Funktionsansvar på grund av kap. 1 § 9 AB 72?

Enligt kap. 1 § 9 AB 72 (se numera kap. 1 § 6 AB 04) svarar den part som tillhandahållit uppgifter, undersökningsmaterial och handlingar jämte däri angivna konstruktioner för riktigheten av dessa. Motpartens godkännande befriar inte parten från detta ansvar.

Bestämmelsen är tillämplig på den part som tillhandahållit uppgiften etc., vare sig parten är beställaren eller entreprenören. Ansvaret är strikt. Om det är beställaren som lämnat uppgiften, t.ex. att grunden utgörs av sand, kan uppgiften naturligtvis vara "oriktig", och entreprenören har då rätt till ersättning för tilläggsarbeten som föranleds av att han inte räknat med dessa vid sitt anbud.

Om entreprenören projekterat en konstruktion som är olämplig, faller det sig inte alldeles naturligt att säga att konstruktionen utgör en "oriktig" uppgift eller handling. Motiv AB 72 ger ingen ledning på denna punkt. Enligt såväl utlåtandet från Gunnar Lindgren och Jan-Erik Hagman som yttrandet från Byggandets Kontraktskommitté är en olämplig konstruktion emellertid inte en ”riktig handling” i bestämmelsens mening. En annan tillämpning skulle för övrigt medföra att beställaren hade anledning att särskilt kontrollera projekteringen eller att själv utföra det projekteringsarbete som han lämnat till entreprenören mot betalning och alltså ådrog sig dubbla kostnader. En entreprenör som gjort en konstruktion svarar därför som utgångspunkt för dess lämplighet, även om det valda standardavtalet är AB 72 med dess rena utförandeansvar. Eftersom ett godkännande inte befriar den part som tillhandahållit uppgiften etc., krävs det att motparten tydligt övertagit ansvaret för att parten skall vara befriad från sitt ansvar enligt den nu behandlade bestämmelsen (jfr Kommentaren till ABT 74 s. 9 enligt vilken det krävs en uttrycklig reservation).

Som anförts ovan har Platzer tillhandahållit den konstruktionsritning efter vilken takkuporna har byggts. Beställaren har visserligen samtyckt till att ritningen införts som en kontraktshandling, men det har inte visats att beställaren tydligt befriat Platzer från dess ansvar enligt kap. 1 § 9 AB 72. Inte heller har det framkommit någon annan omständighet som medför att kap. 1 § 9 inte skulle gälla fullt ut beträffande Hertsö-entreprenaden. Platzer har alltså även på denna grund ett strikt ansvar för takkupornas ändamålsenliga funktion.

Vid denna utgång bör prövningstillstånd meddelas i målet i frågan om Platzer ansvarar enligt kap. 1 § 9 AB 72 för takkupornas konstruktion och funktion även avseende Porsö-entreprenaden.

Domslut

HD förklarar att Platzer Fastigheter AB beträffande byggandet av bostäder i Hertsö by, på vardera av de i prövningstillståndet angivna grunderna, har ett ansvar för konstruktion och funktion hos i målet aktuella takkupor.

HD meddelar prövningstillstånd i frågan om Platzer ansvarar enligt kap. 1 § 9 AB 72 för takkupornas konstruktion och funktion även avseende Porsö-entreprenaden. Målet skall i övriga delar vila.

HD:s dom meddelad: den 12 juni 2009.

Mål nr: T 5042-06.

Metadata

Domstol
Högsta domstolen
Avgörandedatum
2009-06-12
Målnummer
T5042-06
Sökord
Entreprenad
Generalentreprenad
Totalentreprenad
Funktionsansvar
Källa
Domstolsverket

Rättsfall som hänvisar till detta (2)

NJA 2013 s. 1174: Säljaren av en tjänst har normalt ingen skyldighet att närmare granska eller bedöma uppgifter om sakförhållanden som köparen har lämnat. En sådan skyldighet föreligger bara när säljaren har insett...
NJA 2015 s. 110: Totalentreprenad avseende småhus. En entreprenör har använt sig av en konstruktion med putsad, enstegstätad fasad. Konstruktionen har medfört betydande risker för problem med mögel, röta och dålig...
Lagen.nu är en privat webbplats. Informationen här är inte officiell och kan vara felaktig | Ansvarsfriskrivning | Kontaktinformation