lagen.nu

NJA 2007 s. 782

En ansökan om verkställighet av en tysk dom rörande laglottsanspråk har lämnats utan bifall. Det har ansetts att domen - trots skillnader mellan den tyska och den svenska laglottskonstruktionen - omfattas av bestämmelsen i 2 kap. 12 § lagen (1937:81) om internationella rättsförhållanden rörande dödsbo om att en utländsk dom om arv gäller här i riket under villkor att domen ej avser egendom som här i riket var föremål för dödsbobehandling eller här skolat undergå bodelning eller skifte.

Svea hovrätt

S.M. ansökte i Svea hovrätt om att en av Landgericht Kleve, Tyskland, den 8 oktober 2004 meddelad tredskodom mellan henne och G.H. skulle förklaras verkställbar i Sverige. Av domen framgick att tvistemålet rörde utfående av laglott efter den tyske medborgaren V.H., som när han avled var gift med G.H., och att huvuddelen av kvarlåtenskapen utgjordes av fast egendom belägen i Sverige.

Hovrätten (hovrättslagmannen Göran Ewerlöf, hovrättsrådet Thomas Strömgren, referent, och tf. hovrättsassessorn Ulrika Nydevik) anförde följande i beslut den 25 april 2005.

Skäl

Utgångspunkten är att Bryssel I-förordningen gäller i förhållande till Tyskland. Av artikel 1 i Bryssel I-förordningen framgår emellertid att denna inte är tillämplig på arvstvister. I förevarande fall kan således verkställighetsbeslut inte meddelas med stöd av nämnda förordning. Motsvarande begränsning följer av Brysselkonventionen och Luganokonventionen.

Däremot skulle lagen (1937:81) om internationella rättsförhållanden rörande dödsbo (IDL) kunna tillämpas för att förklara avgörandet verkställbart i Sverige. Detta är dock, enligt 2 kap. 13 § IDL, endast möjligt om lagens förutsättningar för erkännande av domen föreligger. Av 2 kap. 12 § första stycket IDL framgår att avgörande avseende egendom som skall omfattas av dödsbobehandling i Sverige inte kan erkännas här i riket. Enligt 2 kap. 1 § första stycket IDL skall all egendom, även egendom belägen utomlands, tillhörande den som har hemvist i Sverige omfattas av svensk dödsbobehandling.

Eftersom V.H. såvitt framkommit, vid sin död hade hemvist i Sverige kan den av Landgericht Kleve i Tyskland meddelade domen inte erkännas här. Följaktligen kan inte heller verkställighetsbeslut meddelas.

Slut

Hovrätten avslår S.M:s ansökan om att den av Landgericht Kleve, Tyskland, den 8 oktober 2004 i mål nr 2 O 22/03 meddelade domen mellan S.M. och G. H. skall förklaras vara verkställbar i Sverige.

Högsta domstolen

S.M. överklagade och yrkade att den tyska tredskodomen skulle förklaras verkställbar i Sverige.

Målet föredrogs.

Föredraganden, rev.sekr. Maria Hallqvist, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande beslut.

Skäl

Frågan i målet är om en tysk tredskodom kan förklaras verkställbar i Sverige då domen avser en tvist om arv angående ersättning för laglott och komplettering av laglott ur kvarlåtenskapen efter en avliden tysk medborgare, V.H., som vid dödsfallet hade hemvist i Sverige.

Eftersom den tyska domen avser tvist om arv skall frågan avgöras enligt lagen (1937:81) om internationella rättsförhållanden rörande dödsbo, IDL. Av 2 kap. 13 § IDL framgår att en utländsk dom avseende tvist om arv skall förklaras verkställbar i Sverige om domen uppfyller de villkor som uppställs i 12 § samma kapitel för erkännande av domen. Enligt 12 § gäller domen i Sverige under förutsättning att en rad uppräknade villkor är uppfyllda. Domen erkänns bland annat inte om den avser ”egendom som här i riket var föremål för dödsbobehandling eller här skolat undergå bodelning eller skifte”.

Av 2 kap. 1 § IDL framgår att boutredning, bodelning och arvskifte efter den som vid sin död hade hemvist här i riket skall förrättas enligt svensk rätt och omfatta även boets egendom utomlands. Sedan boutredning efter utländsk medborgare avslutats får dock, enligt andra stycket, bodelning och arvskifte ske enligt lagen i det land i vilket den avlidne var medborgare, om dödsbodelägarna är överens om det, och egendomen för sådant ändamål omhändertas av den som enligt nämnda lag är behörig därtill. Möjlighet att överlämna egendom till utländsk dödsboförvaltning föreskrivs även i 2 kap. 5 § andra stycket och 6 § andra stycket IDL.

S.M. har anfört att det aktuella villkoret i 2 kap. 12 § IDL inte är tillämpligt på den tyska domen eftersom domen inte avser viss egendom som skall vara föremål för svensk dödsboutredning. S.M. vitsordar att 2 kap. 1 § IDL är tillämplig men menar att detta bara är en processregel avseende förfarandet med och förvaltningen av dödsboet. Tillämpliga materiella regler återfinns i tysk rätt. Enligt tysk lagstiftning klassas laglottsanspråket som ett kompensatoriskt penninganspråk, som inte har samband med själva dödsboet. Kravet riktas inte mot dödsboet utan mot arvingen G.H. själv, varför beloppet enligt S.M. lika gärna kan betalas med egna eller lånade medel.

Enligt uttalanden i de förarbeten som föregick regleringen av när svensk domstol är behörig att uppta tvist om arv har det ansetts att forum för tvist om bl.a. arv eller testamente bör finnas i Sverige i de fall bodelning och arvskifte kan äga rum här i riket (se NJA II 1938:3 s. 247). Enligt 2 kap. 10 § IDL skall således tvist om arv upptas av svensk domstol bl.a. om den avlidne hade hemvist här i riket. Detta gäller dock inte om tvisten rör egendom som enligt samma lag utlämnats till utländsk dödsboförvaltning och genom dess försorg är föremål för utredning, bodelning eller arvskifte. Beträffande undantaget hänvisar förarbetsuttalandena till utländsk dödsboförvaltning enligt 2 kap. 1, 5 och 6 §§ IDL. Av förarbetsuttalandena framgår vidare att om en bodelning eller ett arvskifte slutförts i utlandet och förrättningen enligt 2 kap. 12 § IDL skall anses gällande i Sverige, talan beträffande bodelägares rätt till egendom som omfattas av förrättningen inte kan upptas av svensk domstol. Av uttalandena får anses framgå att reglerna om svensk domstols behörighet och reglerna om erkännande av utländska domar är avsedda att korrespondera med varandra. Om svensk domstol inte är behörig att pröva tvisten är en motsvarande utländsk dom i saken gällande i Sverige, dock under förutsättning att övriga villkor i 2 kap. 12 § IDL är uppfyllda, men inte vid det omvända förhållandet. Även i doktrinen har man anslutit sig till en sådan tolkning (se Karlgren, Internationell privat- och processrätt, 5 uppl., 1974 s. 188, och Bogdan, Svensk internationell privat- och processrätt, 6 uppl., 2004 s. 234). Genom denna ordning tillgodoses intresset av en enhetlig dödsbobehandling till förmån för dödsbodelägare och den avlidnes borgenärer i Sverige (jfr NJA II 1938:3 s. 227 f. och Karlgren, a.a. s. 142).

I målet är det inte utrett att G.H. anser att bodelning och arvskifte skall ske enligt tysk lag eller att egendomen omhändertagits av den som enligt tysk rätt är behörig till det. Således gäller huvudregeln i 2 kap. 1 § IDL att inte bara boutredning utan även bodelning och arvskifte skall ske enligt svensk rätt, vid vilka förfaranden det i och för sig kan bli aktuellt att tilllämpa tysk materiell lagstiftning i olika avseenden. Vidare är svensk domstol behörig att pröva den aktuella tvisten. Därmed erkänns inte den tyska domen i Sverige och det är inte heller möjligt att förklara domen verkställbar här, varför S.M:s ansökan om verkställighet skall lämnas utan bifall.

HD:s avgörande

HD fastställer det slut vartill hovrätten kommit.

HD (justitieråden Johan Munck, Leif Thorsson, Severin Blomstrand, referent, Kerstin Calissendorff och Gudmund Toijer) meddelade den 1 november 2007 följande beslut.

Skäl

Genom den tyska domen har G.H. förpliktats att till S.M. betala 55 077:20 euro jämte ränta, avseende krav på laglott (Pflichtteil) och komplettering av laglott (Pflichtteilsergänzung). Av domen framgår att S.M. är dotter till V.H. som avled den 23 juni 2002, och att G.H. var gift med V.H. i hans andra äktenskap. Vidare framgår det att V.H. var tysk medborgare och att han bodde med G.H. i Tyskland fram till år 2001, då makarna flyttade till Sverige.

Enligt svenska internationellt privaträttsliga regler skall i materiellt hänseende tysk rätt tillämpas på arvet efter V.H., 1 kap. 1 § första stycket lagen (1937:81) om internationella rättsförhållanden rörande dödsbo, och - i avsaknad av avtal om annat - även på makarna H:s förmögenhetsförhållanden, 4 § lagen (1990:272) om internationella frågor rörande makars och sambors förmögenhetsförhållanden. I fråga om förfarandet vid boutredning, bodelning och arvskifte gäller däremot svensk rätt, 2 kap. 1 § i 1937 års lag och 6 § i 1990 års lag.

Enligt 2 kap. 13 § i 1937 års lag får en utländsk dom om arv verkställas här i riket efter förordnande av Svea hovrätt, om domen uppfyller de villkor för erkännande som föreskrivs i 12 § i samma kapitel. Ett av villkoren enligt 12 § är att domen inte avser egendom som här i riket var föremål för dödsbobehandling eller här skolat undergå bodelning eller skifte.

S.M. har gjort gällande att villkoret inte hindrar verkställighet i Sverige, eftersom den tyska domen inte avser viss egendom som skall vara föremål för svensk dödsboutredning, utan endast ett penninganspråk.

HD har inhämtat upplysningar om innehållet i tysk rätt. Av upplysningarna framgår att ett laglottsanspråk enligt tysk rätt är ett krav på betalning i pengar som riktas mot arvingarna. Den laglottsberättigade är utesluten från del i kvarlåtenskapen. Han deltar inte i förvaltningen av kvarlåtenskapen och inte heller i arvskiftet. Han har alltså inte rätt att få någon andel av egendomen i boet. Den laglottsberättigade har att framställa sitt krav inom tre år efter det att han fick kännedom om arvfallet eller sin arvlöshet.

Vad som sålunda har upplysts ger vid handen att en tysk dom beträffande ett laglottsanspråk inte i strikt mening avser egendom som är föremål för dödsbobehandling eller skall undergå bodelning eller skifte. En dom med tillämpning av motsvarande svenska regler skulle däremot otvivelaktigt avse sådan egendom. De tyska reglerna om laglott får antas ha samma syfte som de motsvarande svenska reglerna och har i huvudsak samma materiella innebörd; skillnaden ligger i den lagtekniska konstruktionen. En tysk dom angående ett laglottsanspråk står också i nära samband med dödsbobehandlingen. Starka sakliga skäl talar således för att en sådan dom skall omfattas av villkoret i 2 kap. 12 § i 1937 års lag.

Enligt 2 kap. 10 § i 1937 års lag skall en tvist om arv tas upp av svensk domstol, om den avlidne hade hemvist här i riket.

Med hänsyn till det anförda skall S.M:s ansökan om verkställighet lämnas utan bifall.

HD:s avgörande

HD fastställer det slut vartill hovrätten kommit.

HD:s beslut meddelat: den 1 november 2007.

Mål nr: Ö 2065-05.

Lagrum: 2 kap. 12 och 13 §§ lagen (1937:81) om internationella rättsförhållanden rörande dödsbo.

Metadata

Domstol
Högsta domstolen
Avgörandedatum
2007-11-01
Målnummer
Ö2065-05
Lagrum
2 kap. 12 § och 13 § lagen (1937:81) om internationella rättsförhållanden rörande dödsbo
Sökord
Internationella rättsförhållanden
Arv
Dödsbo
Exekvatur
Laglott
Verkställighet
Källa
Domstolsverket
Lagen.nu är en privat webbplats. Informationen här är inte officiell och kan vara felaktig | Ansvarsfriskrivning | Kontaktinformation