lagen.nu

NJA 2007 s. 266

Fråga om rättspsykiatrisk vård skall förenas med föreskrift om särskild utskrivningsprövning.

Borås tingsrätt

Allmän åklagare väckte vid Borås tingsrätt åtal mot K.S., född 1954, i fyra olika åtalspunkter enligt följande gärningsbeskrivningar:

Åtalspunkt 1

K.S. har den 4 juli 2006 på Döbelnsgatan, Backersgatan eller på annan plats i Borås från E.S. olovligen med tillägnelseuppsåt tagit 9 000 kr, vilket inneburit skada för målsäganden.

Åberopat lagrum 8 kap. 1 § BrB, stöld.

Åtalspunkt 2

K.S. har den 16 juli 2006 på Backersgatan i Borås medelst våld och genom hot som för E.S. framstått som trängande fara olovligen ur dennes plånbok tagit och tillägnat sig 1 200 kr.

Våldet har bestått i att K.S. har utdelat två knytnävsslag som träffat E.S. på vänster sida av ansiktet vilket orsakat smärta, blånad och svullnad. Till följd av slagen har E.S. fallit baklänges och förlorat medvetandet för en kort stund. Därefter har K.S. satt sig på E.S. och försökt få av honom hans byxor och uttalat ”jag skall knulla dig i röven”.

K.S. har vid något tillfälle under händelseförloppet ovan tillgripit kontanterna ur E.S:s plånbok.

Åberopat lagrum 8 kap. 5 § BrB, rån.

Åtalspunkt 3

K.S. har den 1 september 2006 i familjens bostad på Backersgatan 9 i Borås uppsåtligen tillfogat sin son J.S., född 1991, smärta och näsbensfraktur genom att utdela flera slag som träffat J.S. i ansiktet och på halsen.

Åberopat lagrum 3 kap. 5 § BrB, misshandel.

Åtalspunkt 4

K.S. har under kvällen den 17 juli 2006 vid Brämhultsvägen i Borås missbrukat larmfunktionen SOS Alarm genom att vid ett stort antal tillfällen ringa 112 från sin mobiltelefon och därvid bl.a. uppgivit att han är ambulanssjuksköterska och behöver hjälp samt även att han behöver insulin. Påringningarna har föranlett onödig polisutryckning.

Åberopat lagrum 16 kap. 15 § tredje stycket BrB, missbruk av larmanordning.

Tingsrätten (ordförande rådmannen Boris Preijde) fann i dom den 2 augusti 1999 åtalet i samtliga delar styrkt. I påföljdsfrågan anförde tingsrätten i domskälen:

Påföljd

K.S. är 52 år gammal och förekommer tidigare under 10 avsnitt i belastningsregistret. Han dömdes, såvitt nu är av intresse, den 2 augusti 1999 för misshandel vid två tillfällen, grov olovlig körning, grovt rattfylleri samt förseelse mot vägtrafikkungörelsen till rättspsykiatrisk vård. Han dömdes därefter den 8 september 1999 för grovt rattfylleri till skyddstillsyn och 60 dagsböter. Senaste anteckningen av intresse är ett den 30 december 2004 godkänt strafföreläggande avseende rattfylleri.

Frivården Borås har sammanfattningsvis anfört att K.S., enligt egen uppgift, de senaste tio åren har haft hälsoproblem, både fysiska och psykiska och han har regelbunden kontakt med öppenpsykiatriska vården i Borås. Det finns mot bakgrund av hans psykiska hälsa behov av kontroll- och stödåtgärder. Han har inte bedömts lämplig att utföra samhällstjänst.

Tingsrätten har inhämtat läkarintyg enligt 7 § personutredningslagen. Mot bakgrund av vad som antecknades däri har tingsrätten beslutat att K.S. skall genomgå rättspsykiatrisk undersökning. Utlåtandet, som expedierades den 10 november 2006, innehöll bedömningen att K.S. har begått de åtalade gärningarna under påverkan av en allvarlig psykisk störning, att han vid tiden för undersökningen har en allvarlig psykisk störning, att han till följd av sitt psykiska tillstånd och personliga förhållanden i övrigt har behov av psykiatrisk vård som är förenad med frihetsberövande och annat tvång samt att det därmed finns medicinska förutsättningar att överlämna honom till rättspsykiatrisk vård enligt 31 kap. 3 § BrB. I det rättspsykiatriska utlåtandet har avslutningsvis frågan om risken för återfall i brott av allvarligt slag berörts. Därvid har antecknats att ”hans sjukdom är väl tillgänglig för behandling, och när han tar sina mediciner och avstår från alkohol har han en stabil psykisk kondition. Vidare kan man påpeka att han aldrig är dömd för grova våldsbrott. Å andra sidan har han ett missbruk och han har vid flera tillfällen avbrutit den förebyggande läkemedelsbehandlingen. Det är viktigt att han får behandling för sin psykossjukdom och att han helt avstår från alkohol. Vid en sammanvägd behandling finner undersökningsgruppen att risken för återfall i brott av allvarligt slag inte är stor. Sammantaget föreligger medicinska förutsättningar för rättspsykiatrisk vård utan särskild utskrivningsprövning, om straffvärdet så medger. Undersökningsgruppen är enig i bedömningen.”

Tingsrättens bedömning

K.S. har enligt ovan gjort sig skyldig till misshandel, stöld, rån samt missbruk av larmanordning.

Den rättspsykiatriska bedömning som gjorts och som visar att K.S. såväl vid tiden för gärningarna som vid undersökningstillfället led av en allvarlig psykisk störning delas av tingsrätten. Det föreligger därför förutsättningar för att K.S. skall dömas till rättspsykiatrisk vård.

Vad gäller frågan om huruvida särskild utskrivningsprövning skall ske gör tingsrätten följande bedömning. K.S. har genom denna dom fällts till ansvar för bl.a. rån, innefattande misshandel, och misshandel. Han har år 1999 dömts till rättspsykiatrisk vård i anledning av bl.a. två fall av misshandel. Han har även två gånger tidigare, 1994 respektive 1987, dömts för misshandel, låt vara att det sistnämnda utifrån ådömd påföljd troligen varit ringa. K.S. har således ett antal gånger gjort sig skyldig till allvarlig brottslighet. Enligt tingsrättens mening - grundad på vad rättten iakttagit av K.S. under rättegången - har han även en klart uttalad brist på insikt i sina problem, detta trots att han för närvarande medicinerar och till följd av frihetsberövandet saknar möjlighet att inta alkohol. Detta talar sammantaget enligt tingsrättens mening på att det finns en klart uttalad risk för att han skall återfalla i brott av allvarligt slag. Den rättspsykiatriska vården skall därför äga rum under särskild utskrivningsprövning.

Domslut

K.S. dömdes i domslutet att överlämnas till rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning.

Hovrätten för Västra Sverige

K.S. överklagade i Hovrätten för Västra Sverige och yrkade att han skulle överlämnas till rättspsykiatrisk vård utan särskild utskrivningsprövning.

Åklagaren motsatte sig att tingsrättens dom ändrades.

Hovrätten (hovrättsråden Göran Dahlgren och Åke Thimfors, referent, fd. kammarrättsrådet Bengt Wileke samt två nämndemän) anförde i dom den 23 januari 2007 i själva saken:

Hovrättens domskäl

I enlighet med tingsrättens dom har K.S. gjort sig skyldig till misshandel, stöld, rån och missbruk av larmanordning.

I fråga om påföljden har förhör hållits med överläkaren A.M., som var ansvarig undersökningsläkare vid den rättspsykiatriska undersökningen av K.S.A.M. har under förhöret uppgett att undersökningsgruppen bedömde K.S:s fall som ett gränsfall vid ställningstagandet till frågan om särskild utskrivningsprövning skulle föreslås eller inte.

Såsom tingsrätten funnit skall K.S. överlämnas till rättspsykiatrisk vård.

När brotten som i detta fall begåtts under påverkan av en allvarlig psykisk störning, får beslut om särskild utskrivningsprövning meddelas om det till följd av den psykiska störningen finns risk för att gärningsmannen återfaller i brottslighet av allvarligt slag. Vid bedömningen av om den förutsättningen är uppfylld beträffande K.S. skall framhållas att K.S. nu döms för bl.a. rån och misshandel och att han också tidigare gjort sig skyldig till våldsbrottslighet som är att anse som allvarlig. K.S. har enligt egen uppgift vid samtliga brottstillfällen varit påverkad av alkohol. Utredningen utvisar att K.S. sedan länge i perioder missbrukar alkohol och att han under sådana perioder inte sköter den medicinering som är nödvändig för hans psykiska hälsa. Anförda omständigheter ger enligt hovrättens mening vid handen att det till följd av K.S:s psykiska störning finns risk för att han återfaller i allvarlig brottslighet. Hovrätten delar därför tingsrättens uppfattning att särskild utskrivningsprövning skall äga rum vid den rättspsykiatriska vården.

Hovrättens domslut

Hovrätten fastställer tingsrättens domslut i den del domen överklagats.

- - -.

Högsta domstolen

K.S. överklagade och yrkade att påföljden skulle bestämmas till rättspsykiatrisk vård utan särskild utskrivningsprövning.

Riksåklagaren bestred ändring.

Målet avgjordes efter huvudförhandling.

HD (justitieråden Göran Regner, Nina Pripp, Marianne Lundius, Per Virdesten och Anna Skarhed, referent) meddelade den 5 april 2007 följande dom:

Domskäl

Som domstolarna funnit skall K.S. dömas för misshandel, stöld, rån och missbruk av larmanordning till rättspsykiatrisk vård. Frågan i målet är om överlämnandet till rättspsykiatrisk vård skall förenas med föreskrift om särskild utskrivningsprövning.

Under förutsättning att brottet har begåtts under påverkan av en allvarlig psykisk störning, får rätten, enligt 31 kap. 3 § andra stycket BrB, besluta att särskild utskrivningsprövning enligt lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård skall äga rum vid vården, om det till följd av den psykiska störningen finns risk för att den tilltalade återfaller i brottslighet, som är av allvarligt slag.

Det är den domstol som prövar åtalet som har att göra bedömningen av om det är påkallat att vården förenas med särskild utskrivningsprövning. För att en sådan bedömning skall vara aktuell krävs att den tilltalade led av en allvarlig psykisk störning vid gärningstillfället och att det också fanns ett orsakssamband mellan den psykiska störningen och brottet. Möjligheten för domstolen att besluta om särskild utskrivningsprövning är avsedd att utnyttjas i första hand då den riskbedömning som skall göras avser brott som riktar sig mot eller innebär fara för någon annans liv, hälsa eller personliga säkerhet. Misshandel är exempel på ett sådant brott. När det gäller nivån på den risk som måste föreligga används i propositionen uttrycket att det skall vara fråga om fall där det finns en beaktansvärd risk för nya brott. Kravet att det skall vara fråga om brottslighet som är av allvarligt slag innebär att det skall ske en samlad bedömning där inte bara enskilda gärningar utan även den totala omfattningen av brottsligheten och sambandet mellan brotten får vägas in. Frågan huruvida domstolen i ett visst fall bör besluta om särskild utskrivningsprövning beror delvis på en bedömning av medicinsk karaktär men det är även fråga om en prognos från mer allmänna utgångspunkter, bl.a. beträffande sannolikheten för att lagöverträdaren på nytt kommer i en situation av det slag han befann sig i när han begick de aktuella brotten. (Se prop. 1990/91:58, s. 465 f. och 534 f.)

K.S. har sedan åtminstone tio år tillbaka en psykossjukdom, som är väl dokumenterad i den psykiatriska vården. Han har också tidigare gjort sig skyldig till misshandel, låt vara att dessa brott ligger förhållandevis långt tillbaka i tiden. Enligt den i målet utförda rättspsykiatriska undersökningen var utlösande faktorer vid den sjukdomsepisod under vilken de nu aktuella brotten begicks, liksom vid de tidigare, att han hade avslutat sin förebyggande antipsykotiska medicinering och att han hade återfallit i alkoholmissbruk.

K.S. har begått de i målet aktuella brotten under påverkan av en allvarlig psykisk störning och det föreligger orsakssamband mellan störningen och brotten. De brott han nu gjort sig skyldig till är bl.a. misshandel och rån och han har också tidigare vid tre olika tillfällen dömts för misshandel. Den bedömning som nu skall göras är om det finns en beaktansvärd risk för att han kommer att återfalla i denna typ av brottslighet som får anses vara av allvarligt slag. Det kan därvid särskilt nämnas att det misshandelsbrott han nu dömts för har begåtts i hemmet mot en familjemedlem.

När det gäller att bedöma risken för återfall bör beaktas att K.S:s sjukdom, enligt den rättspsykiatriska undersökningen, är väl tillgänglig för behandling och att han är psykiskt stabil när han tar sina mediciner och avstår från alkohol. Mot bakgrund av att han, såvitt framgått, varit påverkad av alkohol vid samtliga tidigare brottstillfällen finns det emellertid en klar risk att han återfaller i brottslighet om han åter skulle avbryta sin föreskrivna medicinering eller dricka alkohol. Av utredningen i målet framgår att han har ett alkoholmissbruk och att han vid flera tillfällen tidigare avbrutit den förebyggande läkemedelsbehandlingen. Övervägande skäl får därmed anses tala för att det till följd av den psykiska störningen finns risk för att K.S. återfaller i brottslighet av allvarligt slag (jfr RÅ 1992 ref. 98 och 2002 ref. 36). Den rättspsykiatriska vården skall därför förenas med en föreskrift om särskild utskrivningsprövning.

Domslut

HD fastställer hovrättens domslut.

HD:s dom meddelad: den 5 april 2007.

Mål nr: B 788-07.

Lagrum: 31 kap. 3 § andra stycket BrB och 16 § första stycket 1 lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård.

Rättsfall: RÅ 1992 ref. 98 och RÅ 2002 ref. 36.

Metadata

Domstol
Högsta domstolen
Avgörandedatum
2007-04-05
Målnummer
B788-07
Lagrum
31 kap. 3 § andra stycket brottsbalken (1962:700)
16 § första stycket 1 lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård
Rättsfall
RÅ 1992 ref. 98
RÅ 2002 ref. 36
Sökord
Brottspåföljd
Särskild utskrivningsprövning
Rättspsykiatrisk vård
Källa
Domstolsverket

Rättsfall som hänvisar till detta (1)

NJA 2013 s. 1090: 1. Förutsättningar har i visst fall saknats för att särskild utskrivningsprövning skulle äga rum vid rättspsykiatrisk vård. 2. Den tilltalade hade vid tiden för Högsta domstolens huvudförhandling...
Lagen.nu är en privat webbplats. Informationen här är inte officiell och kan vara felaktig | Ansvarsfriskrivning | Kontaktinformation