lagen.nu

NJA 2007 s. 17

Fråga om tolkning och tillämpning av ett villkor i en maskinförsäkring enligt vilket ersättning lämnas för plötslig och oförutsedd skada på försäkrad egendom.

Stockholms tingsrätt

Scana Steel Components AB (numera Scana Steel Björneborg AB) förde vid Stockholms tingsrätt den talan som framgår av tingsrättens dom.

Tingsrätten (tf. chefsrådmannen Tomas Norström samt rådmännen Peter Wiking-Johnsson och Ingrid Forsström) anförde följande i dom den 7 februari 2002.

Bakgrund

Scana Steel Components AB (Scana) är ett verkstadsföretag. Bolaget har bl.a. fyra verkstadsmaskiner som betecknas horisontella borr- och fräsmaskiner. Maskinerna har linupphängda vikter som utgör motvikter till ett verktyg (en s.k. spindeldocka) som därmed kan ställas in på olika arbetshöjder. Linupphängningen består av två parallella vajrar vilka är fästa i motvikterna, som väger sex ton, och i arbetsverktygen som väger lika mycket. Vajrarna löper över två linhjul som är monterade på toppen av de sex meter höga maskinerna. Det är möjligt att säkra (förankra) motvikterna i en kuggstång. - - - I denna dom benämns fortsättningsvis vajer i stället lina.

Tre av bolagets maskiner är av fabrikatet Schiess Froriep. Två av dessa är inköpta år 1955 och renoverade år 1987. Den tredje maskinen är köpt år 1975. Den fjärde maskinen, av fabrikatet Wotan Rapid, är köpt år 1982.

Scana hade maskinerna försäkrade hos försäkringsbolaget Storebrand som numera ingår i If Skadeförsäkring AB (If). I villkoren för maskinförsäkringen angavs bl.a. följande:

”Ersättning lämnas för plötslig och oförutsedd fysisk skada på försäkrad egendom.

Detta innebär att ersättning inte lämnas för skada som består i förslitning, förbrukning, korrosion (t.ex. rost eller frätning), kavitation, beläggning eller avsättning” (villkor A7 L).

Villkoren innehöll en möjlighet för försäkringsbolaget att säga upp försäkringen om den försäkrade inte tillät besiktning av försäkrad egendom (D1.33) och såväl försäkringstagaren som försäkringsbolaget hade rätt att vid skada säga upp försäkringen att upphöra efter en månad (D1.34). Vidare innebar försäkringsvillkoren att försäkringsbolaget inte var ansvarigt mot den försäkrade för skada som denne orsakat genom grov vårdslöshet eller till någon del orsakat med uppsåt (D7).

Den 30 juli 1998 skadades Wotanmaskinen genom att en lina i vilken motvikten var upphängd brast och vikten föll ner i maskinens underrede. Olyckan orsakade förutom egendomsskada också en avbrottsskada för Scana. Skadorna ersattes till viss del ur maskinförsäkringen.

Den 19 januari 1999 skadades den Schiessmaskin, som var inköpt år 1975, genom att linorna till motvikten brast varför vikten föll ner och skadade maskinen. Skadan skedde sedan Scana samma dag upptäckt trådbrott på en lina och försök inletts med att säkra motvikten. Linorna på maskinen hade en diameter på 22 mm och bestod av en stållina fördelad på 265 trådar med 6 kardeler om vardera 36 trådar och en kärna som utgjordes av en lina med 7 kardeler om vardera 7 trådar. Linorna var levererade till Scana år 1995. De var enligt uppgift tillverkade i Sydkorea. Maskinen var införskaffad år 1975 av företaget Bofors och senare övertagen av Scana.

If avböjde att ersätta Scana för skadan på Schiessmaskinen.

Yrkanden m.m.

Scana har yrkat att If skall betala försäkringsersättning med 2 558 838 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från den 1 december 2000 till dess betalning sker. Bolaget har åberopat att den maskinskada som inträffade den 19 januari 1999 är en sådan skada som omfattas av försäkringen.

If har bestritt käromålet men vitsordat det yrkade beloppet och ränteyrkandet som skäliga. Enligt försäkringsbolaget har Scana inte gjort dagliga kontroller av motviktslinorna på maskinen och därför inte upptäckt trådbrott. Maskinskadan den 19 januari 1999 var därför inte oförutsedd.

Parterna har anfört

Scana:

Anledningen till att en lina på Wotanmaskinen brast utreddes inte varför Scana inte vet varför linan på den maskinen gick av. Efter skadan på Wotanmaskinen uppmanade försäkringsbolaget Scana att besiktiga övriga maskiner. Scana besiktigade därför den Schiessmaskin som senare skadades. Dessutom hade en halvårskontroll som leverantören av maskinen föreskriver slutförts den 23 juli 1998. Enligt den föreskriften skall lina (vajer) för spindeldockans motvikt - förutom att rengöras med petroleum eller bensin - kontrolleras varje halvår beträffande brott, förslitning och korrosion. Vid kontrollen fanns inga skador på linorna medan däremot en styrrulle (ett linhjul) gick trögt.

I bolaget finns en instruktion om att motviktslinorna dagligen skall kontrolleras visuellt och med avseende på onormala ljud. Även denna instruktion följdes.

Vid skadetillfället den 19 januari 1999 hörde maskinens operatör, vid sin kontroll, ovanliga ljud och det visade sig att trådbrott på linorna uppkommit i stor mängd. Operatören tillkallade underhållspersonal för bedömning av om linorna behövde bytas. I samband med att motvikten därmed fördes till ett läge för att kunna säkras med hjälp av sprintar brast linan.

Orsaken till att linorna brast är okänd. Scana har inte tidigare - utöver de två angivna maskinskadorna - drabbats av linbrott men däremot upptäckt skador på linor.

Vid utredningen om orsaken till skadan framkom att om en lina utsätts för böjutmattning kan trådbrott uppstå under väldigt kort tidrymd.

If:

Wotanmaskinen som skadades den 30 juli 1998 är nästan identisk med Schiessmaskinen. Wotanmaskinen skall, enligt tillverkarens instruktion, kontrolleras dagligen med avseende på skador på linor. Genom skadan på Wotanmaskinen - som enligt försäkringsbolaget var en följd av utnötningsskada - varnades Scana för risken för brott på maskinernas linor och hade därför att noggrant gå igenom och förbättra kontrollrutinerna. En sådan kontroll var särskilt nödvändig för den del av linorna som löpte runt de två linhjulen och därför var mest utsatta för utnötning.

För Schiessmaskinen fanns dessutom en instruktion benämnd Operatörens förebyggande underhåll - upprättad av företaget Bofors som köpt maskinen från tillverkaren - som innebar att motviktslinorna skulle kontrolleras noggrant varje dag med avseende på förslitning och skador. Sådan kontroll måste avse den del av linan som löper över linhjulen och uppfylls därför inte av att operatören från sin plats på verkstadsgolvet okulärt besiktigar linorna och lyssnar efter onormala ljud.

- - -

Parterna har åberopat skriftlig bevisning och som vittne hört distriktschefen B.J. hos Det Norske Veritas.

Scana har som vittnen hört maskinoperatören L.S. och ingenjören K.D.

På If:s begäran har teknologie doktorn M.H. och ingenjören R.I. hörts som vittnen.

Domskäl

Ersättning enligt maskinförsäkringen förutsätter att en skada inträffat plötsligt och oförutsett. Detta får, enligt tingsrättens mening, anses innebära att skadehändelsen skall innehålla ett visst överraskningsmoment och inte för t.ex. arbets- eller driftledning eller annan med maskinen särskilt erfaren person framstå som beräknelig eller i vart fall tänkbar i en viss situation. I sammanhanget måste beaktas att en maskins livslängd har ett samband med den förslitning eller förbrukning som den genomgår som en följd av användningen. Denna livslängd är beroende på olika förhållanden som t.ex. belastning och hållfastheten i maskinens material.

Genom förhören med B.J. och M.H. har framkommit följande. Stålet som linorna var uppbyggda av mattas med tiden genom maskinens användning och särskilt inom det område av några meter av linorna som löper över linhjulen och därmed frekvent utsätts för böjning och utnötning. Utmattningen börjar, enligt deras uppgifter, med enskilda trådbrott i linornas kardeler. Av M.H:s uppgifter i övrigt och genom den undersökning han gjorde av en av linorna efter skadehändelsen framgår att den var i tämligen dåligt skick och att dess kardeler och särskilt kärnan hade många trådbrott. Enligt M.H. var orsaken till linbrotten utmattning och förslitning. Enligt tingsrätten får det av utredningen anses framgå att huvudorsaken till linbrottet på Schiessmaskinen var böjutmattning.

Av B.J:s och M.H:s uppgifter i övrigt framgår att utmattningen av linorna måste ha visat sig genom att enskilda trådbrott börjat uppkomma. Sådana brott har kunnat ske såväl i linornas kärna som i de yttre liggande kardelerna. Undersökning av en lina för att upptäcka trådbrott som inte är dolda bör, enligt vad de uppgett, ske genom att en kunnig person - efter att ha torkat ren linan från döljande smörjmedel - på nära håll och vid behov med hjälp av en lampa synar trådarna i linan samt med handen känner på den för att därigenom kunna känna utstickande tråddelar vilka visar på trådbrott.

När böjutmattning väl börjat uppstå kan, enligt vad B.J. uppgett, enskilda trådbrott uppkomma under en väldigt kort tidrymd - ett par veckor - och med allt mer ökad hastighet. Vid en noggrann kontroll av linornas mest utsatta delar hade det dock, enligt B.J., sannolikt varit möjligt att hitta trådbrott minst två månader före linbrottet; om risk för linbrott föreligger torde trådbrott föreligga på synliga delar av linan. Enligt M.H. var varje lina avsedd att vid användning bära tre tons last, men eftersom säkerhetsfaktorn för linan var 10 kunde den i och för sig bära 30 ton. Med hänsyn till säkerhetsfaktorn torde, enligt honom, ett stort antal enskilda trådbrott ha uppträtt på linorna innan de slutligen brast och det borde ha varit möjligt att upptäcka dessa trådbrott minst en månad före linbrottet. Tingsrätten drar av detta slutsatsen att de särskilt utsatta delarna av linorna, dvs. de som löpte över linhjulen, rimligen måste ha uppvisat enskilda trådbrott en längre tid före den 19 januari 1999 då linbrottet inträffade med åtföljande skada på maskinen. Även om den möjligheten teoretiskt skulle kunna finnas att samtliga trådbrott skett i inte synliga delar av linan och alltså varit oåtkomliga vid en besiktning motsägs den hypotesen av B.J:s uppgifter och av M.H:s utredning som visar att linorna vid sidan av huvudbrottställena hade ett stort antal trådbrott, vilka förekom genom hela tvärsnittet på den undersökta linan. Dessa trådbrott var tvära och hade skett utan förlängning vilket är typiskt för utmattningsbrott. Dessutom skulle, enligt vad som uppgetts om säkerhetsfaktorn, linorna inte kunna brista även om samtliga trådar i den inre delen av linan med 7 kardeler brustit medan övriga var oskadade.

Frågan är då om linbrottet varit oförutsett.

Förutsebarheten av ett linbrott måste, enligt tingsrätten, göras utifrån - som också If menat - en objektiv bedömning av förutsägbarheten, varvid hänsyn skall tas till livslängden hos linorna bedömd utifrån den förslitning eller förbrukning som användningen medför. I detta synsätt ligger att ett mått av omsorg åvilar användaren av maskinen. Det kan sålunda inte godtas att exempelvis efter fullständig passivitet hävda att händelsen var oförutsedd.

Enligt maskinleverantörens föreskrift skulle linorna kontrolleras varje halvår. En sådan halvårskontroll hade - före skadehändelsen - avslutats den 23 juli 1998 varför leverantörens kontrollföreskrift hade följts. Därutöver utförde Scana, med anledning av skadan på Wotanmaskinen, en kontroll av Schiessmaskinens linor i slutet av september eller början på oktober 1998. Scanas föreskrift (Operatörens förebyggande underhåll) - som enligt vad som följer av K.D:s uppgifter får anses som en internt utfärdad föreskrift - angav daglig kontroll av motviktslinorna. Föreskriften får i vart fall anses ha den betydelsen att Scana var uppmärksam på kontrollbehovet. I detta sammanhang skall också uppmärksammas att, enligt vad Scana själv uppgett, bolaget tidigare upptäckt att skador kunde förekomma på linorna till maskinernas motvikter. L.S. har berättat att han varje gång han började ett arbetspass med Schiessmaskinen gjorde en kontroll av motviktslinorna från sin plats på verkstadsgolvet och att instruktionen från driftledningen var att vid fem trådbrott skulle övervägas om en lina skulle bytas. Han hade dock inte märkt något onormalt med motviktslinorna förrän samma dag som de brast.

Enligt vad som tidigare sagts får utredningen i målet anses visa att ett inte obetydligt antal trådbrott på linorna måste ha förekommit ett par månader före skadehändelsen. Dessa trådbrott måste ha varit möjliga att, med en rimligt noggrann kontroll, upptäcka. Härtill kommer att det för Scana genom såväl instruktionen om förebyggande underhåll som vetskapen om att trådbrott tidigare förekommit på motviktslinor måste ha framstått som beräkneligt att trådbrott med åtföljande linbrott kunde komma att inträffa. Tingsrätten anser därför, med beaktande av det mått av omsorg som vilar på maskinanvändaren, att Scanas kontroller trots efterlevnaden av halvårskontrollen inte varit tillräckliga. Denna bedömning leder till att linbrotten och därmed skadan inte kan anses som oförutsedd i försäkringsvillkorens mening. Scanas talan kan därför inte bifallas.

Domslut

Tingsrätten lämnar käromålet utan bifall.

Svea hovrätt

Scana överklagade i Svea hovrätt och yrkade bifall till sin vid tingsrätten förda talan.

If bestred ändring.

Hovrätten (hovrättslagmannen Erik Tersmeden, hovrättsråden Barbro Röst Andréasson, referent, och Per Kjellström samt tf. hovrättsassessorn Jenny Wennhall) anförde följande i dom den 15 september 2003.

Hovrättens domskäl

Parterna har i hovrätten vidhållit sina vid tingsrätten angivna ståndpunkter.

Utredningen i hovrätten är i allt väsentligt densamma som vid tingsrätten. B.J. och M.H. har hörts på nytt. Vittnesförhören vid tingsrätten med L.S., K.D. och R.I. har upptagits genom uppspelning av band.

If har som bestridandegrund åberopat att skadan till följd av linbrottet 1) inte var oförutsedd. Enligt If hade Scana kunnat förutse skadan om företaget hade följt de säkerhetsföreskrifter som fanns och om företaget hade haft tillsyn över linorna.

1) I denna dom benämns, liksom i tingsrättens dom, vajer i stället lina.

Det är ostridigt att det fanns föreskrifter om kontroll och om tillsyn av linorna, dels maskinleverantörens föreskrift om kontroll varje halvår, dels Scanas egna interna föreskrifter ”Operatörens förebyggande underhåll” om daglig kontroll av motviktslinorna. Scana har, som det får förstås, gjort gällande att bolagets egna föreskrifter inte skall tillmätas någon betydelse vid bedömningen av vad Scana haft att iaktta. Enligt Scana kan dess handlingsplikt inte gå utöver de försiktighetsmått som maskinleverantören ansett vara tillräckliga för att undvika skada. Hovrätten delar emellertid tingsrättens bedömning att förekomsten av de interna föreskrifterna om daglig kontroll får anses ha den betydelsen att Scana varit uppmärksam på kontrollbehovet. Som tingsrätten också anmärkt i detta sammanhang hade Scana tidigare upptäckt att skador kunde förekomma på linorna till maskinernas motvikter. Det har också uppgetts att om linorna uppvisade fler än 3-5 trådbrott skulle dessa bytas. Scana måste alltså ha varit medveten om att en mer omfattande kontroll och tillsyn än vad maskinleverantören föreskrev erfordrades.

Enligt M.H. var orsaken till linbrottet utmattning och förslitning. Som huvudorsak till linbrottet har han angett böjutmattning. Av B.J:s och M.H:s uppgifter framgår att utmattningen av linorna måste ha visat sig genom att enskilda trådbrott börjat uppkomma och att de särskilt utsatta delarna av linorna rimligen måste ha uppvisat enskilda trådbrott en längre tid, enligt M.H. minst en månad och enligt B.J. sannolikt minst två månader, före den 19 januari 1999 då linan helt sprang av. Lika med tingsrätten finner hovrätten, med beaktande av vad M.H. och B.J. uppgett, att det med en rimligt noggrann kontroll måste ha varit möjligt att upptäcka trådbrott en längre tid före själva linbrottet. Enligt hovrätten måste det också för Scana ha framstått som beräkneligt att trådbrott med åtföljande linbrott och skada kunde komma att inträffa. Den skada för vilken Scana yrkar ersättning har således inte varit oförutsedd i försäkringsvillkorens mening. Följaktligen skall Scanas talan i hovrätten lämnas utan bifall och tingsrättens dom fastställas.

Hovrättens domslut

Hovrätten fastställer tingsrättens dom.

Högsta domstolen

Scana överklagade och yrkade att HD med ändring av hovrättens dom skulle bifalla Scanas i hovrätten förda talan.

If bestred ändring.

Sveriges Försäkringsförbund avgav yttrande i målet.

Målet avgjordes efter huvudförhandling

HD (justitieråden Johan Munck, Gertrud Lennander, Severin Blomstrand, referent, Nina Pripp och Anna Skarhed) meddelade den 30 januari 2007 följande dom.

Domskäl

Scana gör i målet gällande att bolaget har rätt till ersättning ur sin maskinförsäkring hos If för den skada på en av Scanas Schiessmaskiner som uppkom när en motvikt föll ned på maskinen till följd av att de linor brast i vilka motvikten var upphängd.

Frågan i målet är huruvida den skada som Scana begär ersättning för är av sådant slag som avses i det villkor i maskinförsäkringen vilket föreskriver att ersättning lämnas för plötslig och oförutsedd skada på försäkrad egendom. Det är ostridigt att skadan var plötslig. Tvisten gäller om skadan dessutom var oförutsedd.

Som If har framhållit måste villkorets innebörd bestämmas med beaktande av att det är fråga om en allriskförsäkring. Försäkringsgivaren har således inte preciserat vilka risker som omfattas av försäkringen och det går inte att ange närmare vilka ersättningsgilla skador som kan inträffa under försäkringstiden. ”Oförutsedd skada” kan då inte ges den bokstavliga innebörden att ingen faktiskt skall ha förutsett skadan. I stället måste villkoret uppfattas så att skadan i någon rimlig mening inte varit möjlig att förutse. Det kan därvid inte vara så - som Scana har hävdat - att förutsebarheten skall hänföras till den tidpunkt då försäkringen tecknades eller förnyades. Även omständigheter som blir kända under försäkringstiden måste kunna beaktas.

Försäkringsförbundet har i sitt yttrande uttalat att det för att en skada inte skall anses som oförutsedd måste - med utgångspunkt i det för branschen vanliga betraktelsesättet - för arbetsledning, driftsingenjör eller särskilt erfaren person ha framstått som beräkneligt att skada kunde komma att inträffa. Denna formulering återfinns i försäkringsbranschens kommentar till maskinvillkoren för företagsförsäkring, där det också sägs att det, för att ett skadefall skall föreligga, förutsätts att skadan innehåller ett visst överraskningsmoment. (Se Ullman i Nordisk Försäkringstidskrift nr 1/1980 s. 6; jfr Lagerström och Roos, Företagsförsäkring, 2 uppl. 1991 s. 98.)

Av utredningen i målet framgår att orsaken till linbrotten var utmattning och förslitning. Som huvudorsak har angetts böjutmattning. Det framgår vidare att utmattningen av linorna måste ha visat sig genom att enskilda trådbrott börjat uppkomma och att de särskilt utsatta delarna av linorna rimligen måste ha uppvisat enskilda trådbrott under en längre tid, en eller två månader innan linorna brast. För en ansvarsfull arbetsledning, som rutinmässigt genomför erforderliga kontroller, måste det således ha varit möjligt att upptäcka trådbrotten en längre tid innan olyckan inträffade. Under denna tid var det då också möjligt för arbetsledningen att förutse skadan. Som hovrätten har funnit var därmed skadan på Schissmaskinen inte oförutsedd i försäkringsvillkorets mening.

Av det anförda följer att den skada som Scana begär ersättning för inte omfattas av maskinförsäkringen.

Som grund för rätt till försäkringsersättning har Scana emellertid vidare gjort gällande att If är bundet av sin tidigare skaderegleringspraxis. Därvid har Scana åberopat att en annan maskin hos Scana tidigare skadats på samma sätt som den nu aktuella och att Scana fått ersättning för den skadan ur maskinförsäkringen. If har mot detta framhållit att den tidigare skadans orsak inte kunde fastställas därför att den avbrutna linan inte fanns i behåll och att ersättningen till Scana sattes ned. Med hänsyn till vad som sålunda har uppgetts om regleringen av den tidigare skadan är det inte klarlagt att det finns någon tidigare skaderegleringspraxis som kan motivera att Scana har rätt till ersättning för den nu aktuella skadan.

Hovrättens domslut skall alltså fastställas.

Domslut

HD fastställer hovrättens domslut.

HD:s dom meddelad: den 30 januari 2007.

Mål nr: T 3829-03.

Metadata

Domstol
Högsta domstolen
Avgörandedatum
2007-01-30
Målnummer
T3829-03
Sökord
Försäkring
Avtalstolkning
Maskinförsäkring
Källa
Domstolsverket

Rättsfall som hänvisar till detta (1)

NJA 2009 s. 877: Tolkning av försäkringsvillkor.
Lagen.nu är en privat webbplats. Informationen här är inte officiell och kan vara felaktig | Ansvarsfriskrivning | Kontaktinformation