lagen.nu

NJA 2006 s. 652

Sedan hovrätt på begäran av part beslutat om verkställighet av en icke lagakraftvunnen utländsk dom enligt Bryssel I-förordningen samt motparten hos hovrätten ansökt om ändring av beslutet, upphävs domen, i följd varav även beslutet om verkställighet upphävs. Undantagsregeln i 18 kap. 3 § andra stycket rättegångsbalken att vardera parten skall bära sin rättegångskostnad har inte ansetts böra tillämpas i denna situation.

Svea hovrätt

Efter ansökan av Andelsbanken för Åland och C.A. förklarade Svea hovrätt i beslut den 18 februari 2003 i mål nr 1068-03, med stöd av Rådets förordning (EG) nr 44/2001 av den 22 december 2000 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (Bryssel I-förordningen), att ett av Ålands tingsrätt den 8 januari 2003 meddelat beslut i ett mål mellan B.E., kärande, och Andelsbanken för Åland samt C.A., båda svarande, var verkställbart i Sverige.

Åbo hovrätt upphävde Ålands tingsrätts beslut och återförvisade målet till tingsrätten för förnyad handläggning.

B.E. sökte ändring av Svea hovrätts verkställighetsbeslut och begärde, såvitt nu är i fråga, ersättning för rättegångskostnader i hovrätten.

Andelsbanken för Åland och C.A. medgav B.E:s yrkande beträffande ändring av verkställighetsbeslutet men bestred övriga yrkanden.

Hovrätten (hovrättslagmannen Peter Löfmarck, hovrättsrådet Omi Mohammar, referent, och tf. hovrättsassessorn Carin Häckter) anförde i beslut den 9 december 2003:

Hovrättens skäl

Då det underliggande beslutet numera upphävts föreligger inte längre grund för verkställighet av avgörandet. Till följd härav skall hovrättens beslut om bifall till Andelsbanken för Ålands och C.A:s ansökan om verkställighet upphävas.

Såvitt gäller rättegångskostnader finner hovrätten att det är skäligt, med hänsyn till att utgången beror på omständighet som inte varit känd för parterna, att vardera parten står för sina kostnader i hovrätten. B.E:s yrkande om ersättning för rättegångskostnader lämnas därför utan bifall.

- - -.

Hovrättens avgörande

1. Med upphävande av hovrättens beslut den 18 februari 2003 i mål nr Ö 1068-03, avslår hovrätten Andelsbanken för Ålands och C.A:s ansökan om att det av Ålands tingsrätt i Finland den 8 januari 2003 meddelade beslutet i mål nr 11 (L 02/135), skall förklaras verkställbart här i landet.

2. Hovrätten lämnar B.E:s yrkande om ersättning för rättegångskostnader i hovrätten utan bifall.

- - -.

Högsta domstolen

B.E. överklagade och yrkade, såvitt nu är i fråga, bifall till sin talan i hovrätten i vad gällde rättegångskostnader.

Andelsbanken för Åland och C.A. bestred ändring.

Parterna yrkade ersättning för rättegångskostnader i HD.

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, rev.sekr. Kerstin Norman, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande beslut:

Skäl

Målet rör fråga om ersättning för rättegångskostnader i ett ärende hos Svea hovrätt om ändring av beslut om verkställighet av utländsk dom enligt rådets förordning (EG) nr 44/2001 av den 22 december 2000 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (Bryssel I-förordningen).

Inledningsvis kan konstateras att det varken i Bryssel I-förordningen eller i lagen (2002:460) med kompletterande bestämmelser om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av vissa utländska avgöranden finns någon bestämmelse som ger part möjlighet att få ersättning av motparten för sina kostnader i ett ärende om verkställighet av utländsk dom.

Reglerna i 18 kap. RB är direkt tillämpliga endast på kostnader i tvistemål. Enligt 32 § lagen (1996:242) om domstolsärenden får domstolen i ett ärende där enskilda är motparter till varandra med tillämpning av 18 kap. RB förplikta den ena parten att ersätta den andra parten för dennes kostnader i ärendet. Ärendelagen är visserligen enligt 1 § inte tillämplig på ärenden som tas upp av hovrätt som första instans. HD har emellertid tidigare uttalat att detta inte hindrar att reglerna i 18 kap. RB under vissa förutsättningar kan tillämpas även i ärenden som inte handläggs enligt ärendelagen (jfr NJA 1994 s. 33 och s. 749 samt i förstnämnda rättsfall gjorda hänvisningar till tidigare rättsfall).

Av artikel 41 i Bryssel I-förordningen följer att motparten inte skall beredas tillfälle att yttra sig över en ansökan om verkställighetsförklaring. Något egentligt partsförhållande kan därmed inte anses ha uppkommit i detta första skede av exekvaturförfarandet. När däremot en ansökan om ändring av hovrättens beslut om verkställighet görs får ett sådant partsförhållande anses uppkomma att bestämmelserna i 18 kap. RB bör tillämpas (jfr artikel 43.3 i Bryssel I-förordningen samt NJA 2001 s. 738 I och II).

Det nu aktuella ärendet rörde en ansökan om ändring av hovrättens tidigare beslut om verkställighet. Frågan är om omständigheterna är sådana att det - med utgångspunkt i bestämmelserna i 18 kap. RB - finns förutsättningar att med tillämpning av bestämmelsen i 18 kap. 3 § andra stycket RB förordna att vardera parten skall bära sin kostnad.

I 18 kap. 1 § RB återfinns huvudregeln att den part som tappar målet skall ersätta motpartens rättegångskostnad. I 18 kap. 3 § andra stycket finns en fakultativ undantagsregel, som ger domstolen en möjlighet att avvika från denna huvudregel och förordna att vardera parten skall bära sin kostnad om den omständighet som utgången i målet berodde på inte var känd för den tappande parten före rättegången och han eller hon inte heller bort äga kännedom om denna omständighet.

I nu förevarande fall har Andelsbanken för Åland och C.A. ansökt om verkställighetsförklaring av Ålands tingsrätts beslut innan detta vunnit laga kraft. De får därmed förutsättas ha varit fullt medvetna om att det fanns en risk att det beslut som de åberopade som grund för ansökan om verkställighetsförklaring skulle kunna komma att upphävas. Så har sedermera även skett. Vid sådant förhållande bör inte undantagsbestämmelsen i 18 kap. 3 § andra stycket RB tillämpas. Andelsbanken och C.A. skall därför förpliktas att utge skälig ersättning för B.E:s kostnader i hovrätten.

- - -.

Vid denna utgång skall B.E. även erhålla skälig ersättning för kostnader i HD.

- - -.

HD:s avgörande

- - -.

Med ändring av hovrättens beslut i fråga om rättegångskostnaderna förpliktar HD Andelsbanken för Åland och C.A. att till B.E. utge ersättning för rättegångskostnader i hovrätten med skäliga 4 000 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från den 9 december 2003 till dess betalning sker.

Andelsbanken för Åland och C.A. förpliktas ersätta B.E. dennes rättegångskostnader i HD med skäliga 6 000 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från dagen för HD:s avgörande till dess betalning sker.

- - -.

HD (justitieråden Munck, Lennander, Håstad, Lundius, referent, och Skarhed) meddelade den 15 december 2006 beslut i enlighet med betänkandet.

HD:s beslut meddelat: den 15 december 2006.

Mål nr: Ö 151-04.

Lagrum: 18 kap. 3 § RB.

Rättsfall: NJA 2001 s. 738 I och II.

Metadata

Domstol
Högsta domstolen
Avgörandedatum
2006-12-15
Målnummer
Ö151-04
Lagrum
18 kap. 3 § rättegångsbalken (1942:740)
Rättsfall
NJA 2001 s. 738 I och II
Sökord
Rättegångskostnader
Exekvatur
Källa
Domstolsverket

Rättsfall som hänvisar till detta (1)

NJA 2009 s. 632: Motpart har inte ansetts kunna förpliktas att betala ersättning för rättegångskostnader som uppkommit under det första skedet av ett exekvaturförfarande enligt Bryssel I-förordningen.
Lagen.nu är en privat webbplats. Informationen här är inte officiell och kan vara felaktig | Ansvarsfriskrivning | Kontaktinformation