lagen.nu

NJA 2006 s. 394

Fråga om skyldighet för kronofogdemyndighet att lämna ny underrättelse enligt 4 kap. 12 § utsökningsbalken.

Kronofogdemyndigheten i Stockholm, Specialindrivningsenheten, utmätte genom beslut den 27 augusti 2001 med stöd av 4 kap. 17 § UB en H.Ö. tillhörig bostadsrätt i bostadsrättsföreningen Gautiod i Djursholm, med därtill hörande lägenhet om tre rum och kök.

Stockholms tingsrätt

H.Ö. överklagade i Stockholms tingsrätt och yrkade att utmätningen skulle hävas.

Staten genom Riksskatteverket bestred ändring.

Tingsrätten (rådmannen Lars Kock Jalvemyr) anförde i beslut den 20 juni 2002 bl.a.:

Bakgrund

- - -.

I kronofogdemyndighetens yttrande till tingsrätten den 8 oktober 2001 har myndigheten i huvudsak anfört följande.

H.Ö. har skuld till staten med 3 351 398 kr. Kronofogdemyndigheten har den 27 augusti 2001 utmätt en bostadsrätt på tre rum och kök i bostadsrättsföreningen Gautiod i Djursholm. H.Ö. är enligt uppgift från bostadsrättsföreningen ensam ägare till bostadsrättslägenheten och den är obelånad. Bostadsrätten har ett värde av ca 1 300 000 kr. Utmätning har skett med stöd av 4 kap. 17 § UB.

Efter genomgång av handlingarna i målet kan följande sägas. H.Ö. är registrerad i indrivnings- och utsökningsdatabasen med en tillkommande skatt, skuld nr 2, sedan den 1 november 2000. Skulden aviserades med sista betalningsdag den 23 november 2000. Någon betalning gjordes inte varför kronofogdemyndigheten genom kronokommissarie M.R. utmätte H.Ö:s fastighet i Djursholm den 11 januari 2001. Advokat P.G. företrädde H.Ö. Fastigheten såldes därefter underhand genom mäklare varvid H.Ö:s omyndiga barnbarn från mäklaren erhöll del av köpeskillingen såsom panthavare i fastigheten. Överskottet av köpeskillingen utbetalades till kronofogdemyndigheten och krediterades i målet.

I augusti 2001 inför en slutlig utredningsrapport i målet kontrollerades H.Ö:s ekonomiska förhållanden varvid framkom att hon nu ägde en obelånad bostadsrätt. M.R. utmätte bostadsrätten i augusti för skuld nr 2 och denuntierade bostadsrättsföreningen genom en underrättelse om utmätningen, allt med stöd av 6 kap. 3 § UB. Bostadsrättsföreningen har därefter återsänt underrättelsen undertecknad. Dagen efter utmätningen togs, i anledning av samtal från advokat P.G., förnyad kontakt med bostadsrättsföreningen samt det förvaltningsaktiebolag som hjälper bostadsrättsföreningen med förvaltningen och båda parter uppger att lägenheten var obelånad vid utmätningstidpunkten.

Kronokommissarie M.R. har på förfrågan i anledning av överklagan uppgivit att han i samband med utmätning av H.Ö:s fastighet var i kontakt med advokat P.G. Han kan inte dra sig till minnes alla delar i deras samtal i anledning av underhandsförsäljningen av fastigheten. Det är dock möjligt att advokat P.G. uppgav att barnbarnen, med medel från fastighetsförsäljningen, skulle låna farmodern medel för inköp av en bostad. Om så var fallet har han med säkerhet meddelat advokat P.G. att han skulle vara tvungen att göra en utmätning om det vid en belåning av bostadsrätten skulle komma att föreligga överskott mellan belåning och marknadsvärde.

Kronofogdemyndighetens bedömning

När utmätning sker av bostadsrätten är den obelånad och H.Ö. är ensam ägare. Bostadsrättsföreningen underrättas om utmätningen på utmätningsdagen. Föreningen undertecknar mottagandet av underrättelsen samma dag. Dagen efter utmätning samtalar M.R. med ansvarig för föreningen om utmätningen.

Invändning 1. Fråga om denuntiering. Kronofogdemyndigheten tolkar invändningen som att kronofogdemyndighetens underrättelse till föreningen inte medför sakrättsligt skydd för utmätningen eftersom det inte är gäldenären eller barnbarnen som denuntierar föreningen om utmätningen. Den underrättelse som kronofogdemyndigheten gjort till föreningen är inte en denuntiation enligt skuldebrevslagen utan endast publikation. Sakrättsligt skydd uppnås först om kronofogdemyndigheten underrättar envar av tredje männen om utmätningen.

Av NJA 1994:120 s. 675 framgår att bostadsrättsförening måste underrättas (denuntieras) för att panthavare skall få skydd mot pantupplåtarens borgenärer. Vidare framgår att det enligt rättspraxis även krävs denuntiation till föreningen vid överlåtelse av bostadsrätt. Vidare framgår av rättsfallet att en underrättelse till bostadsrättsförening måste vara tydlig.

Det antecknas även att med stöd av 4 kap. 31 § UB vidtar kronofogdemyndigheten åtgärder med utmätt egendom i gäldenärens namn för att sökandens rätt skall tas tillvara. Av 4 kap. 6 § UB framgår att bostadsrättsförening skall underrättas om utmätning. Sammantaget medför dessa regler att sakrättsligt skydd uppkommer för utmätningen och sökandena i målet. Av den underrättelse som kronofogdemyndigheten sänt till föreningen framgår klart att den avser utmätning viss dag. Den underrättelse till föreningen som kronofogdemyndigheten gjort har med analog tillämpning av NJA 1994:120 verkan som en denuntiation enligt skuldebrevslagen och är därmed sakrättsligt giltig. Det antecknas att dagen efter utmätningen blev föreningen per telefon även muntligen underrättad om utmätningen.

Utmätningen har skett i enlighet med UB och sakrättsligt skydd för utmätningen har uppkommit genom kronofogdemyndighetens underrättelse till bostadsrättsföreningen. Utmätningen skall därmed inte hävas.

Invändning 2. Fråga om kronofogdemyndighetens underrättelse till tredje man vid ”pre- denuntiering”. Enligt UB finns det inte någon skyldighet för kronofogdemyndigheten att före utmätning påminna eventuella kända panthavare om att de bör denuntiera pantsättningen på ett korrekt sätt för att sakrättsligt skydd skall uppkomma för deras panträtt. Om det däremot vid utmätningstillfället hade visat sig att bostadsrättsföreningen var denuntierad en pantsättning torde bostadsrätten om det förelegat något övervärde ha utmätts med förbehåll för panthavarens fordran. Oavsett om kronofogdemyndigheten hade vetat om en pantsättning eller inte är det denuntiationen till föreningen som är avgörande för det sakrättsliga skyddet för pantsättningen eller utmätningen.

Kronofogdemyndighetens utmätning och denuntiering till bostadsrättsföreningen har skett i enlighet med UB. Någon pantsättning var vid tillfället inte denuntierad föreningen. Utmätningen skall därmed inte hävas.

Invändning 3. Fråga om handläggaren prioriterat statens borgenärsintresse. I målet är det fråga om en obetald tillkommande skatt som registrerats i kronofogdemyndighetens utsöknings- och indrivningsdatabas. Några enskilda mål finns inte i databasen. När det finns skulder mot någon i utmätnings- och indrivningsdatabasen ska kronofogdemyndigheten om tillgångar påträffats vidta exekutiva åtgärder, allt i enlighet med UB. Den omständigheten att kronofogdemyndigheten även är borgenär i allmänna mål enligt indrivningslagen medför inte att åtgärder enligt UB kan åsidosättas.

I anledning av H.Ö:s skuld utmäts hennes fastighet varvid kronokommissarie M.R. får reda på av H.Ö:s ombud att ny bostad genom ekonomiskt stöd från omyndiga barnbarn eventuellt kommer att införskaffas. Ombudet upplyses om att utmätning kan komma att ske av den nya bostaden om det framkommer att bostaden har ett exekutivt värde.

Ett halvår efter fastighetsutmätningen kontrollerar kronofogdemyndigheten H.Ö:s ekonomiska situation och upptäcker att det finns en utmätningsbar tillgång i form av en obelånad bostadsrätt. Eftersom H.Ö. har en skuld till staten som är restförd åligger då kronokommissarie M.R. som tjänsteman vid kronofogdemyndigheten att utmäta bostadsrätten. Att inte göra det hade varit tjänstefel. Om det funnits ett enskilt mål inne för verkställighet hade det naturligtvis omfattats av verkställigheten. Det finns däremot inte något stöd i UB att en förrättningsman före en exekutiv förrättning ska underrätta gäldenär eller eventuella berörda sakägare före en utmätning. Att H.Ö. upplevt utmätningen som överrumplande är att beklaga. UB ger inte utrymme för särskilda underrättelser före en utmätning. Den underrättelse som enligt UB ska sändas ut har sänts ut se nedan under punkt 4.

Kronofogdemyndigheten konstaterar att utmätningen skett i enlighet med UB och ska inte hävas.

Invändning 4. Fråga om underrättelse om mål och utmätning skett på rätt sätt. Som följer av 2 kap. 30 § tredje stycket UB anses en ansökan i allmänt mål gjord när indrivningsuppdraget har förts in i exekutionsväsendets system för automatisk databehandling och uppgifterna är tillgängliga för kronofogdemyndigheten. När ett indrivningsuppdrag registreras ska enligt 4 kap. 12 § UB en underrättelse om målet sändas till gäldenären och gäldenären kan frivilligt betala skulden inom tre veckor. Underrättelsen skickas automatiskt ut när målet registreras. I detta mål har indrivningsuppdraget registrerats den 1 november 2000 och avin sänts ut med sista betalningsdag den 23 november 2000, se bifogat utdrag skuld nummer 2 (Här utesluten, tingsrättens anm.). Skulden betalades inte varvid exekutiva åtgärder vidtogs i målet. Enligt 6 kap. 2 § utsökningsförordningen ska i allmänna mål ny underrättelse lämnas om längre tid förflyter eller särskilda skäl föreligger. H.Ö. är genom underrättelsen den 1 november 2000 och genom utmätningen av fastigheten underrättad om skulden. Utmätningen av bostadsrätten gjordes nio månader efter underrättelsen om målet. En gäldenär har att räkna med att exekutiva åtgärder kan vidtas i ett allmänt eller enskilt mål under ett år. I enskilt mål sker en ny avisering efter ett år om borgenär önskar fortsatt verkställighet. Skäl att frångå den regeln i allmänt mål föreligger inte.

Fråga är då om särskilda skäl föreligger för ny avisering. Endast nio månader har gått från målets ankomstdag till utmätning av bostadsrätten. H.Ö:s ombud har varit väl medveten om att eventuell ny utmätning skulle komma att ske om H.Ö. i eget namn köpte en bostadsrätt. H.Ö. hade inte grund att anta att kronofogdemyndighetens åtgärder mot henne var avslutade. Någon slutlig utredningsrapport har inte heller upprättats i målet. Förutsättningar att underrätta om målet med stöd av särskilda skäl föreligger inte i målet.

H.Ö. har varit företrädd av advokat vid sina kontakter med kronofogdemyndigheten. Advokaten har fått klart för sig att utmätning kan komma att ske om en ny bostad med exekutivt övervärde införskaffas. Kronofogdemyndigheten har därmed att utgå från att H.Ö:s privata affärstransaktioner sker på ett professionellt sätt.

Kronofogdemyndigheten konstaterar att utmätningen har skett i enlighet med UB och utsökningsförordningen. Utmätningen ska inte hävas.

- - -.

Grunder

H.Ö.

1. Kronofogdemyndigheten har haft kännedom om att den aktuella bostadsrättslägenheten varit pantsatt för hennes skulder till barnbarnen. Lägenheten är därigenom skyddad mot utmätning för statens fordran.

2. Kronofogdemyndigheten har gjort sig skyldig till flera förfarandefel, varför utmätningen skall hävas.

3. Hennes och hennes makes behov av lägenheten medför att lägenheten skall undantas från utmätning.

Staten

1. Varken bostadsrättsföreningen eller kronofogdemyndigheten har denuntierats om att H.Ö:s barnbarn lånat ut pengar till köp av lägenheten. Eftersom någon denuntiation inte skett före utmätningen är pantförskrivningen inte gällande.

2. Gäldenären har på sedvanligt sätt underrättats om målet och något förfarandefel har inte förekommit.

3. Bostadsrättens värde är alltför högt för att den skall kunna räknas som beneficium.

parternas utveckling av talan

H.Ö.

Fråga om bostadsrättslägenheten är skyddad mot utmätning för statens fordran. H.Ö. har till stöd för sin talan tidigare anfört att kronofogdemyndigheten inte ägt rätt att mäta ut bostadsrättslägenheten eftersom lägenheten pantsatts för hennes skuld till barnbarnen. Kronofogdemyndigheten har å sin sida anfört att pantsättningen inte blivit sakrättsligt skyddad eftersom någon denuntiation till bostadsrättsföreningen inte ägt rum innan lägenheten mättes ut av kronofogdemyndigheten.

Såvitt avser pantsättning av lös egendom är enligt rättspraxis 31 § skuldebrevslagen analogt tillämplig. Härvid gäller att gäldenärens borgenärer skall underrättas för att en pantsättning skall få sakrättsligt skydd. Såvitt avser panträtt och sakrättsligt skydd avseende bostadsrättslägenheter är enligt fastslagen praxis 31 § skuldebrevslagen (1936:81) analogt tillämplig. Enligt huvudregeln har denuntiation avseende bostadsrätter av praktiska skäl ansetts böra ske till bostadsrättsföreningen (NJA 1971 s. 66). Detta utesluter emellertid inte att denuntiation avseende pantsättningen kan ske på annat sätt, t.ex. genom meddelande direkt till borgenärerna. Om så sker är pantsättningen sakrättsligt skyddad gentemot de borgenärer som erhållit meddelande om pantsättningen.

En annan tillämpning av 31 § skuldebrevslagen skulle medföra att panthavaren inte kan få sakrättsligt skydd för sin pant om han t.ex. under semestertider är förhindrad att nå företrädare för bostadsrättsföreningen.

Om borgenär på annat sätt än genom bostadsrättsföreningen fått kännedom att pantsättning skett kan han inte åberopa att bostadsrättsföreningen inte denuntierats till stöd för att egendomen skall mätas ut för hans skuld. Han är vid sådant förhållande i ond tro såvitt avser pantsättningen.

Såvitt avser statliga fordringar uppträder kronofogdemyndigheten både som exekutiv myndighet och borgenär. Kronofogdemyndighetens kännedom om och insikt i att en bostadsrättslägenhet är pantsatt, oavsett hur myndigheten fått kännedom om detta, medför att pantsättningen är skyddad gentemot staten i dess egenskap av borgenär.

I nu aktuellt fall har kronofogdemyndigheten innan förvärvet av bostadsrättslägenheten känt till att H.Ö. lånat medel från sina barnbarn för att köpa den aktuella lägenheten och att den skulle pantsättas som säkerhet för barnbarnens fordran. Eftersom pantsättning har skett och detta inte har ifrågasatts av kronofogdemyndigheten är pantsättningen skyddad mot kronofogdemyndighetens utmätning för statens fordran. Det saknar därvid betydelse att pantsättningen inte har denuntierats bostadsrättsföreningen före utmätningen.

Ogiltig utmätning på grund av förfarandefel. Av skäl som framgår av bifogat rättsutlåtande av jur. dr Bertil Wennergren (Bilagan här utesluten, tingsrättens anm.) har den aktuella utmätningen varken skett i överensstämmelse med reglerna i UB eller de åtaganden Sverige förbundit sig att följa enligt Europakonventionen.

Fråga om gäldenärens behov av bostaden m.m. Den nu aktuella bostadsrättslägenheten tjänar som stadigvarande bostad för H.Ö. och hennes make. Om lägenheten mäts ut och säljs kommer de att stå bostadslösa. Kronofogdemyndigheten har så sent som hösten 2000 för den ifrågavarande skulden exekutivt sålt en fastighet som tjänade som makarnas bostad. Försäljningen inbringade ca 100 000 kr till staten efter det att andra rättighetsinnehavare fått sina fordringar betalda. Försäljningen medförde att H.Ö. och hennes make blev bostadslösa. Med anledning av att de var medellösa och i stort behov av en bostad lånade de pengar av de enda som kunde och ville låna ut så stora belopp, dvs. barnbarnen, för att köpa den nu aktuella lägenheten.

H.Ö. och hennes make är över 80 år gamla. Lägenheten är belägen i närheten av makarnas barn och barnbarn. Behovet av den aktuella bostaden i närheten av anhöriga är med anledning av makarnas hälsa och höga ålder mycket stort. Lägenheten inköptes under våren 2001 för 1 390 000 kr och är pantsatt för samma belopp. Enligt gjord värdering har lägenheten inte något övervärde.

Om den aktuella lägenheten säljs kommer makarna återigen att stå bostadslösa. Denna gång finns det ingen möjlighet för dem att låna pengar av barnbarnen eftersom barnbarnens tillgångar består av den till farföräldrarna utställda reversen med panträtt i lägenheten. H.Ö. och hennes make kommer således att stå bostadslösa efter försäljningen.

Med stöd av 5 kap. 1 § p. 6 UB, NJA 1989 s. 409 och vad som nu anförts är det H.Ö:s uppfattning att bostadsrättslägenheten skall undantas från utmätning eftersom makarnas behov av bostaden är stort. Eftersom H.Ö. lånade upp kapital för att köpa lägenheten och informerade kronofogdemyndigheten därom kan hon inte anses ha åsidosatt tillbörlig hänsyn mot sin borgenär, dvs. staten. Vid bedömningen bör i denna del stor hänsyn tas till att makarna Ö. genom en nyligen genomförd utmätningsförrättning tvingats gå från gård och grund.

Staten

Riksskatteverket (RSV) åberopar de grunder och omständigheter, som framgår av kronofogdemyndighetens yttrande till tingsrätten den 8 oktober 2001.

Klaganden har nu anfört tre olika grunder för varför utmätningen ska hävas. RSV bestrider samtliga och utvecklar sitt bestridande under rubrikerna denuntiation, förfarandefel och beneficium.

Denuntiation. RSV åberopar kronofogdemyndighetens yttrande den 8 oktober 2001, invändning 1-3 och vill därutöver ange följande.

Varken bostadsrättsföreningen eller kronofogdemyndigheten har före utmätningen denuntierats om att H.Ö:s barnbarn lånat ut pengar till köp av lägenheten. Eftersom någon denuntiation inte skett före utmätningen är pantförskrivningen inte gällande. Om advokaten P.G. vid avslutandet av fastighetsutmätningsärendet i förbigående nämner att barnbarnen troligen ska låna ut pengar till makarna Ö. kan detta inte anses vara en denuntiation som hindrar en utmätning i bostadsrätten.

Förfarandefel. RSV åberopar kronofogdemyndighetens yttrande den 8 oktober 2001, invändning 4 och vill därutöver ange följande.

Klaganden åberopar nu också 4 kap. 13 § UB som stöd för att gäldenären ska underrättas om utmätningsförrättningen. I lagtexten hänvisas under denna bestämmelse till 6 kap. 3 § utsökningsförordningen, som i sin tur hänvisar till 2 kap. 17 § UB. Av dessa bestämmelser sammantagna framgår att särskild underrättelse om utmätning behöver ske endast om förrättning ska ske i gäldenärens bostad men att även detta kan underlåtas i vissa fall. Någon skyldighet för kronofogdemyndigheten att underrätta om kommande utmätningar finns inte.

Klaganden har dessutom företrätts av advokat vid diskussioner med kronofogdemyndigheten med anledning av utmätning av en fastighet. Denna utmätning skedde för nu aktuell skuld. Fastigheten har efter överenskommelse med kronofogdemyndigheten sålts under hand. Förhandlingarna har avslutats i samband med att fastigheten såldes i april 2001. Det kan därför inte rimligen sägas att det gått lång tid och någon ytterligare underrättelse inför utmätning av ytterligare tillgångar för samma skuld i augusti 2001 krävs därför inte.

Klaganden åberopar också Europadomstolens domar om handläggningen i finsk arbetslöshetsnämnd. RSV kan inte finna att dessa är adekvata att tillämpa på svensk exekutionsrätt. Kronofogdemyndigheten har genom sina möjligheter till rättelse av beslut omgående möjlighet att ta hänsyn till invändningar från gäldenär och tredje man, vilket mer än väl uppväger att klaganden, som haft god tid på sig att betala sina skulder från det underrättelse om målet lämnades, inte varit underrättad om själva utmätningsförrättningen.

Kronofogdemyndighetens möjlighet till rättelse måste tolkas som en rätt att komma till tals innan ärendet slutligen avgörs. Det finns dessutom den sedvanliga överklagningsmöjligheten för alla utmätningsbeslut.

Beneficium. Frågan om en bostadsrätt ska ingå i gäldenärens beneficium har ett flertal gånger prövats av HD t.ex. NJA 1987 s. 575. Med hänvisning till bostadsrättens värde har man ansett det oskäligt mot gäldenärens borgenärer att en dyr bostadsrätt skulle ingå i beneficiet även om den tjänar som bostad åt gäldenären och dennes familj. RSV kan inte finna att något annat ska gälla i detta fall.

Sammanfattning. RSV vidhåller alltså att någon denuntiation om pantsättning av bostadsrätten inte skett innan utmätningen.

Gäldenären har vidare på sedvanligt sätt underrättats om målet och något förfarandefel har inte skett i målet.

Värdet på bostadsrätten är alltför högt för att denna skall kunna räknas som beneficium.

Bevisning

P.G., P.Ö., M.R. och B.M. har hörts som vittnen.

H.Ö. har åberopat en revers den 1 april 2001 enligt vilken hon lånat 1 390 000 kr av sina barnbarn och samma dag pantförskrivit den aktuella bostadsrättslägenheten som säkerhet för lånet. H.Ö. har vidare åberopat en promemoria den 11 januari 2002 och ett manus till tidskriftsartikel av förre regeringsrådet, juris doktor Bertil Wennergren.

Skäl

Enligt 4 kap. 17 § UB får lös egendom utmätas om det framgår att egendomen tillhör gäldenären. Det har inte påståtts att bostadsrättslägenheten skulle tillhöra annan än H.Ö. Vad som påstås i första hand av H.Ö. är att bostadsrätten skulle varit pantsatt och att kronofogdemyndigheten underrättats om detta redan före beslutet om utmätning.

Av den i målet åberopade reversen den 1 april 2001 framgår att H.Ö. samma dag pantförskrivit sin bostadsrätt. Av handlingen framgår också att bostadsrättsföreningen fått del av pantförskrivningen eller denuntierats först den 12 december 2001. I praxis har det slagits fast att panthavare får sakrättsligt skydd mot bostadsrättshavarens samtliga borgenärer genom att bostadsrättsföreningen denuntieras. I förevarande fall har utmätning skett den 27 augusti 2001 och kronofogdemyndigheten har underrättat föreningen om utmätningen i vederbörlig ordning. Frågan är då om staten på sätt H.Ö. påstår före utmätningen fått sådan kunskap om pantförskrivningen, att sakrättsligt skydd i enlighet med 31 § skuldebrevslagen uppstått för panthavarna i förhållande till staten.

H.Ö:s påstående grundas på de samtal som P.G. som särskild förvaltare av de medel som H.Ö:s barnbarn ställt till förfogande för hennes förvärv av bostadsrätten haft med kronokommissarien M.R. P.G. har hörts som vittne angående dessa samtal. Även M.R. har hörts om detta. Den slutsats som tingsrätten drar av förhören är att P.G. ställt mer allmänt hållna frågor såsom vad som händer om H.Ö. står som ägare till en bostadsrätt och att M.R. svarat att utmätning skulle ske om bostadsrätten hade ett exekutivt värde. Tingsrätten kan inte finna att P.G. har stöd för sin uppfattning att det förelegat en överenskommelse mellan honom och M.R. av innebörd att bostadsrätten inte skulle komma att mätas ut. Tingsrätten kan inte heller av förhöret med P.Ö. finna att frågan om H.Ö:s boendeförhållanden diskuterats särskilt ingående vid det sammanträde som ägde rum hos kronofogdemyndigheten den 6 april 2001 och som syftade till att reda ut P.Ö:s och hans hustrus ekonomiska förhållanden vid förhör enligt 2 kap. 11 § UB. M.R:s och B.M:s uppgifter talar emot att så varit fallet. Vad som förekommit vid dessa tillfällen kan inte anses uppfylla det grundläggande kravet på tydlighet hos en denuntiation

Tingsrätten finner sammanfattningsvis att H.Ö. inte styrkt att staten genom kronofogdemyndigheten redan före utmätningsbeslutet den 27 augusti 2001 underrättats om pantförskrivningen på ett sådant sätt, att sakrättsligt skydd för panthavarna uppkommit.

Vad härefter gäller frågan om kronofogdemyndigheten gjort sig skyldig till förfarandefel av så allvarlig beskaffenhet, att utmätningen skall hävas, gör tingsrätten följande bedömning.

Kronofogdemyndigheten har enligt sitt synsätt beaktat de förfaranderegler som gäller för myndighetens verksamhet. Förvaltningslagens bestämmelser, som enligt 3 § sagda lag endast gäller om inte avvikande bestämmelser ges i annan lag eller författning, kan inte i sina allmänna delar, 1-7 §§, ges företräde framför UB:s regelsystem, som enligt 32 § förvaltningslagen ges företräde framför sistnämnda lags speciella delar i 8-10 §§. Av intresse är emellertid bestämmelsen i 6 kap. 2 § utsökningsförordningen att gäldenären i allmänna mål skall erhålla ny underrättelse enligt 4 kap. 12 § UB om det är påkallat med hänsyn till den tid som gått sedan den förra underrättelsen eller av något annat skäl. Det behöver enligt författningstexten således inte föreligga särskilda skäl att tillställa gäldenären en ny underrättelse.

I promemorian den 11 januari 2002 har Bertil Wennergren bl.a. anfört följande.

Enligt min mening är det uppenbart att man vid tillämpningen inte kan inskränka sig till att beakta bara specialregleringen i UB. Lagberedningen utgick från att förfarandebestämmelserna i UB kunde visa sig ofullständiga men att de i så fall vid behov fick lov att suppleras genom tillämpliga bestämmelse i RB. I våra dagar har det i stället blivit Europarättens allmänna rättsgrundsatser som skall fungera supplerande. Och det råder enligt min mening ingen tvekan om att kronofogdemyndighetens handläggning stred mot Europarättens vedertagna allmänna rättsgrundsatser och givetvis också mot 4 kap. 13 § UB . . . Tolkar man 4 kap. 13 § UB med ledning av dess förarbeten är huvudregeln visserligen att gäldenärens frånvaro vid utmätningsförrättningen inte innebär ett hinder för att förrättningen äger rum men att det skall prövas om det behövs att han får tillfälle att yttra sig vid förrättningen. Torkel Gregow förklarar i Utsökningsrätt s. 134 att det kan vara nödvändigt att höra gäldenären eller i vart fall ge honom tillfälle att yttra sig för att tillräckligt underlag för utmätning skall finnas. . . . I det aktuella fallet hade huvudutmätningen redan skett för nio månader sedan och, när ärendet skulle avslutas, hade en icke pantsatt bostadsrätt helt överraskande dykt upp. Förrättningsmannen hade tidigare underrättats om att H.Ö. skulle med pantsatta lån från sina barn förvärva en bostadsrätt. Enligt min mening erfordrades det då enligt allmänna vedertagna rättssäkerhetsgrundsatser och 4 kap. 13 § UB att gäldenären fick tillfälle att yttra sig innan en utmätning av bostadsrätten ägde rum. Inga legitima effektivitetsskäl torde kunna påvisas som hindrade att gäldenären underrättades om förrättningen och bereddes tillfälle att närvara vid denna och yttra sig. Rättssäkerheten kan inte rimligen tillåtas vara sämre hos en svensk kronofogdemyndighet än den enligt Europadomstolen skall vara hos en finsk arbetslöshetsnämnd.

Beträffande avgörandena av Europadomstolen har Bertil Wennergren anfört följande i sin promemoria.

Mycket belysande är vad Europadomstolen anför i två domar i mål mot Finland som gällde handläggningen hos en arbetslöshetsnämnd (se Danelius, SvJT 2001 s. 615). Europadomstolen erinrade i målen om den kontradiktoriska principen som angavs innebära att en part skall ha kännedom om och möjlighet att kommentera allt material i målet för att på så sätt kunna påverka domstolens beslut och att principen innefattas i begreppet ”rättvis rättegång” i artikel 6:1 i konventionen. I målen var det fråga om motiverade yttranden i sakfrågor som skulle prövas av arbetslöshetsnämnden och av försäkringsdomstolen. Det saknade betydelse för Europadomstolens bedömning om dessa yttranden rent faktiskt hade påverkat domstolarnas beslut eller inte. Underlåtenheten att delge yttrandena hade gjort det omöjligt för K.P. och K.S. att fullt ut delta i målens behandling och hade därmed berövat dem rätten till en rättvis rättegång . . .

Frågan om kronofogdemyndigheten bort underrätta H.Ö. på nytt inför utmätningen av bostadsrätten måste bedömas mot bakgrund av den utredning om gäldenärens förhållanden som kronofogdemyndigheten haft tillgång till i utmätningsmålet.

Även om tingsrätten funnit att kronofogdemyndigheten före utmätningsbeslutet inte fått sådan tydlig information om pantsättningen, att sakrättsligt skydd för den uppkommit i förhållande till staten, bör myndigheten fem månader efter fastighetsförsäljningen haft skäl att ställa sig frågan varifrån H.Ö., som i samband med utmätning konstaterats sakna andra ekonomiska tillgångar och som på grund av sin ålder sannolikt inte kunnat berika sig i sådan grad genom eget arbete eller på annat sätt, fått medel att köpa sig en bostadsrätt för 1 390 000 kr. I samband med fastighetsförsäljningen har kronofogdemyndigheten fått klart för sig att barnbarnen haft panträtt i fastigheten och endast omkring 100 000 kr av köpeskillingen har redovisats till kronofogdemyndigheten till följd av barnbarnens panträtt i fastigheten. Det finns inte anledning att misstro P.G:s uppgift att han vid samtal med M.R. berättat att bostadsrättsföreningen motsatte sig att barnbarnen stod som köpare till bostadsrättslägenheten när avsikten var att H.Ö. och hennes make skulle bo i lägenheten och att H.Ö. därför måste stå som köpare. Därtill kommer att kronofogdemyndigheten haft nära kontakter med flera personer ur familjen Ö., bl.a. i samband med förhöret med Y.Ö. den 6 april 2001. Det finns inte skäl att misstro P.Ö:s uppgift att han i det sammanhanget berättat om föräldrarnas flyttning till en bostadsrättslägenhet. M.R. har vid förhöret i tingsrätten förklarat att han anser att familjen Ö. på alla sätt ansträngt sig för att bidraga till utredningen i verkställighetsmålen som berörde familjen. Det kan rent av sägas att kronofogdemyndigheten redan mot bakgrund av förhållandena vid fastighetsförsäljningen haft anledning att ifrågasätta uppgiften att bostadsrättslägenheten var obelånad. Det förhållandet att en advokat företrätt H.Ö. vid underhandsförsäljningen av fastigheten och att kronofogdemyndigheten räknat med att familjens affärstransaktioner sköttes på ett professionellt sätt kan inte rimligen få påverka bedömningen av frågan om myndigheten bort sända en ny underrättelse. Därtill kommer att bostadsrätten utgjort de åldriga makarnas bostad och att de nyligen fått lämna en villafastighet genom en underhandsförsäljning som medfört att endast omkring 100 000 kr redovisats till kronofogdemyndigheten.

Tingsrätten delar Bertil Wennergrens uppfattning att allmänna grundsatser om rättssäkerhet måste tillmätas stor tyngd och särskilt den enskildes rätt till en rättvis rättegång. Tingsrätten anser att de ovan redovisade omständigheterna sammantagna har en sådan tyngd, att de mot bakgrund av den enskildes rätt till en rättvis rättegång innefattat annat skäl för kronofogdemyndigheten att på nytt underrätta gäldenären enligt 4 kap. 12 § UB på sätt 6 kap. 2 § utsökningsförordningen anger. Detta hade också varit behövligt på grund av kronofogdemyndighetens skyldighet enligt 4 kap. 3 § UB att göra en bedömning om utmätningen skulle ge ett överskott som bl.a. med hänsyn till olägenheterna för gäldenären gör åtgärden försvarlig. Den av staten pläderingsvis gjorda jämförelsen att kronofogdemyndigheten får kunskap om att det finns en större summa pengar på gäldenärens bankkonto är inte relevant av det skälet att en sådan tillgång kan undanskaffas betydligt snabbare och lättare än en tillgång som utgör gäldenärens bostad.

Genom kronofogdemyndighetens underlåtenhet i nämnda avseende får kronofogdemyndigheten anses ha begått ett allvarligt fel. Det får antas att felet inverkat på utmätningsmålets utgång hos kronofogdemyndigheten. Tingsrätten finner att handläggningsfelet inte lämpligen kan avhjälpas i tingsrätten. Någon utredning om bostadsrättens värde har inte presenterats i tingsrättens ärende och frågan om ett exekutivt övervärde föreligger kan inte bedömas. Tingsrätten finner därför att det överklagade beslutet skall undanröjas och utmätningsmålet återförvisas till kronofogdemyndigheten.

Mot bakgrund av tingsrättens bedömning finns det inte anledning för tingsrätten att pröva om bostadsrättslägenheten skall undantas från utmätning enligt reglerna om gäldenärens beneficium.

Beslut

1. Tingsrätten undanröjer det överklagade beslutet och visar utmätningsmålet åter till kronofogdemyndigheten.

- - -.

Svea hovrätt

Staten överklagade genom Riksskatteverket i Svea hovrätt och yrkade att hovrätten med ändring av tingsrättens beslut skulle fastställa kronofogdemyndighetens beslut av den 27 augusti 2001.

H.Ö. bestred ändring.

Parterna åberopade samma grunder, var och en för sin talan, som vid tingsrätten.

Hovrätten (hovrättsråden Christine Möller och Karl Bergkvist, referent, samt tf. hovrättsassessorn Martin Valfridsson) anförde i beslut den 2 oktober 2003:

Skäl

H.Ö. aviserades i november 2000 en skatteskuld. Hon tillställdes samtidigt en underrättelse enligt 4 kap. 12 § UB. H.Ö. betalade inte skatteskulden varför kronofogdemyndigheten i januari 2001 utmätte en henne tillhörig villafastighet. Fastigheten såldes underhand med ett visst överskott som krediterades skatteskulden. H.Ö. förvärvade härefter en bostadsrättslägenhet, vilken kronofogdemyndigheten utmätte den 27 augusti 2001. Någon ny underrättelse enligt 4 kap. 12 § UB tillställdes inte H.Ö. inför denna utmätning. - Fråga i målet är huruvida utmätningen under angivna förhållanden tillkommit i behörig ordning.

Enligt 4 kap. 12 § första stycket UB skall innan utmätning sker underrättelse om målet tillställas gäldenären. Underrättelsen skall ske så tidigt att gäldenären kan beräknas få tillräcklig tid att bevaka sin rätt. Föreligger risk att gäldenären skaffar undan eller förstör egendom eller är saken eljest brådskande, behöver gäldenären inte underrättas. Närmare föreskrifter om förfarandet med underrättelse har meddelats i 6 kap. utsökningsförordningen (1981:981). Enligt 6 kap. 2 § första stycket utsökningsförordningen skall i allmänna mål, trots att underrättelse enligt 4 kap. 12 § UB lämnats gäldenären, en ny sådan underrättelse lämnas, när det är påkallat på grund av den tid som förflutit från den förra underrättelsen eller av något annat skäl.

Hovrätten gör följande bedömning.

Det belopp som krediterades H.Ö:s skuld i samband med underhandsförsäljningen av fastigheten medförde inte att någon större del av hennes skatteskuld blev betald. H.Ö. torde således ha haft att räkna med att kronofogdemyndighetens exekutiva åtgärder mot henne inte var avslutade efter underhandsförsäljningen av fastigheten. Fråga blir då om den tid som förflöt mellan underrättelsen i början av november 2000 och utmätningen i slutet av augusti 2001 var så lång att det likväl var påkallat att tillställa H.Ö. en ny underrättelse inför utmätningen av bostadsrätten.

Innebörden av uttrycket ”lång tid”, dvs. när det är påkallat med en ny underrättelse på grund av den tid som har förflutit, anges inte i lagen men Riksskatteverket har i sin egen handbok i ämnet (Utsökning & Indrivning, 1996, s. 64 f.) uttalat bl.a. att om kronofogdemyndigheten i ett allmänt mål planerar att utmäta annan egendom än banktillgodohavanden, kan det vara motiverat att sända en ny underrättelse om det gått mer än ett par månader.

I detta mål förflöt det nästan tio månader mellan underrättelsen och den tillkommande utmätningen av gäldenärens bostad. Vid en sammantagen bedömning av omständigheterna finner hovrätten att kronofogdemyndigheten inför utmätningen av H.Ö:s bostadsrättslägenhet varit skyldig att lämna henne en ny underrättelse. Så har inte skett och utmätningen har därför inte tillkommit i behörig ordning.

Utmätningen skall således - som också tingsrätten funnit - undanröjas. Någon möjlighet att nu läka det formella fel i utmätningsförfarandet som förevarit torde inte föreligga. Det är därför oklart för hovrätten hur tingsrättens beslut att återförvisa målet till kronofogdemyndigheten skall förstås. Med beaktande av parternas syn på saken, saknar emellertid hovrätten anledning att vidta någon ytterligare åtgärd med avseende på återförvisningsbeslutet.

Slut

Hovrätten lämnar överklagandet utan bifall.

Högsta domstolen

Skatteverket överklagade och yrkade att HD skulle fastställa kronofogdemyndighetens utmätningsbeslut.

H.Ö. bestred ändring.

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, rev.sekr. Christer Thornefors, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande beslut:

Skäl

Efter det att en H.Ö. tillhörig fastighet i Djursholm den 11 januari 2001 mätts ut för hennes skatteskulder och sålts under hand förvärvade hon en bostadsrätt. Förvärvet finansierades genom att H.Ö. enligt en revers den 1 april 2001 från sina barnbarn lånade 1 390 000 kr. Till säkerhet för kapital och ränta pantförskrevs enligt reversen den till bostadsrätten hörande lägenheten. Den 27 augusti 2001 utmättes bostadsrätten för betalning av H.Ö:s skatteskuld.

Frågan i HD är huruvida det vid utmätningen av bostadsrätten har förekommit fel som medför att utmätningen är ogiltig.

Enligt 4 kap. 12 § första stycket UB skall innan utmätning sker underrättelse om målet sändas till gäldenären med posten eller lämnas på annat lämpligt sätt. Underrättelsen skall ske så tidigt att gäldenären kan beräknas få tillräcklig tid att bevaka sin rätt. I 6 kap. 2 § utsökningsförordningen stadgas att, trots att underrättelse enligt 4 kap. 12 § UB har lämnats gäldenären, skall i allmänna mål en ny sådan underrättelse lämnas när det är påkallat på grund av den tid som har förflutit från den förra underrättelsen eller av något annat skäl. I andra stycket anges att i enskilda mål skall en ny underrättelse också lämnas när handläggningen skall fortsätta ytterligare ett år på grund av förnyelseansökan samt när kompletterande tillgångsundersökning begärs.

Ett av syftena med regeln om att gäldenären skall tillställas en underrättelse om en förestående utmätning är att denne skall beredas nödigt rådrum för att bevaka sin rätt genom att framföra invändningar om t.ex. utmätningens laglighet. När det gäller frågan om vilken tid som bör ha förflutit från det att en underrättelse har sänts till gäldenären innan en ny sådan skickas finns i förarbetena inte några vägledande uttalanden. Att i enskilda mål, vilka måste förnyas efter ett år, en ny underrättelse skall lämnas när handläggning skall fortsätta ytterligare ett år, är naturligt och säger ingenting om vad som bör gälla i allmänna mål. Vad som är lämpligt får i stället avgöras efter förhållandena i varje enskilt fall.

I samband med att ansökan om utmätning för skatteskulder gjordes mot H.Ö. i november 2000 sändes en underrättelse enligt 4 kap. 12 § UB till henne. I tiden efter det att hennes fastighet utmätts den 11 januari 2001 förekom vissa kontakter mellan H.Ö:s ombud och kronofogdemyndigheten. Därvid nämndes bl.a. att hon planerade att förvärva en bostadsrätt. Någon ny underrättelse sändes inte till henne före utmätningen av bostadsrätten den 27 augusti 2001.

En utmätning av bostadsrätten innebär att H.Ö. och hennes man, som båda är i relativt hög ålder, åter förlorar sin bostad. Med hänsyn härtill och till att bostadsrätten förvärvats genom att makarna Ö. upptagit lån från sina barnbarn till köpeskillingen och frågor av sakrättslig natur därför aktualiserats har det varit av stor vikt att hon underrättats om att utmätning av bostadsrätten skulle ske innan denna verkställdes. Detta har ostridigt inte skett trots att omkring nio månader har förflutit från den första underrättelsen. Utmätningen kan därför inte anses ha tillkommit i behörig ordning (jfr rättsfallet NJA 1971 s. 375).

Av det anförda följer att överklagandet skall lämnas utan bifall.

HD:s avgörande

HD lämnar överklagandet utan bifall.

HD (justitieråden Svensson, Pripp, Lundius, Virdesten och Skarhed, referent) meddelade den 14 juni 2006 följande beslut:

Skäl

Efter underrättelse i november 2000, enligt 4 kap. 12 § första stycket UB, utmättes den 11 januari 2001 en H.Ö. tillhörig fastighet till betalning av en skatteskuld. Sedan kronofogdemyndigheten i april 2001 sålt fastigheten förvärvade H.Ö. en bostadsrätt. Den 27 augusti 2001 utmätte kronofogdemyndigheten bostadsrätten till ytterligare betalning av skatteskulden. Frågan i HD är om kronofogdemyndigheten varit skyldig att på nytt underrätta H.Ö. enligt 4 kap. 12 § första stycket UB innan bostadsrätten utmättes.

Enligt 4 kap. 12 § första stycket UB skall innan utmätning sker underrättelse om målet sändas till gäldenären med posten eller lämnas på annat lämpligt sätt. Enligt andra stycket i samma paragraf behöver gäldenären inte underrättas om det föreligger risk att denne skaffar undan eller förstör egendom eller om saken eljest är brådskande.

Som framgår av lagtexten är syftet med en underrättelse enligt 4 kap. 12 § första stycket UB att gäldenären skall få tillräcklig tid att bevaka sin rätt. Härmed avses att gäldenären skall ges tillfälle att avvärja utmätningen genom att betala, ställa säkerhet, anvisa egendom till utmätning och i övrigt tillvarata sina intressen. Att bevaka sin rätt kan inte, mot bakgrund av vad som sägs i andra stycket i paragrafen, innefatta att gäldenären skaffar undan eller förstör egendom. Bestämmelsen är självfallet inte heller avsedd att ge gäldenären tillfälle att gynna någon eller några borgenärer framför andra.

Ett allmänt mål är anhängigt hos kronofogdemyndigheten till dess fordringen har betalts eller preskriberats. Sådana mål kan därför - i motsats till enskilda mål som avskrivs efter ett år om inte ansökan förnyas - pågå under lång tid. Mot denna bakgrund föreskrivs i 6 kap. 2 § första stycket utsökningsförordningen (1981:981) att i allmänna mål en ny underrättelse enligt 4 kap. 12 § UB skall lämnas när det är påkallat på grund av den tid som har förflutit från den förra underrättelsen eller av något annat skäl.

Angående den närmare innebörden av denna bestämmelse finns i förarbetena inte några vägledande uttalanden. I enskilda mål skall enligt 6 kap. 2 § andra stycket utsökningsförordningen en ny underrättelse lämnas när handläggningen skall fortsätta ytterligare ett år på grund av förnyelseansökan medan någon motsvarande absolut tidsgräns alltså inte finns för allmänna mål. I praxis synes emellertid kronofogdemyndigheterna tillämpa en ettårsgräns även i allmänna mål. Att förnyad underrättelse generellt lämnas med detta tidsintervall synes väl motiverat.

Även efter utmätningen av fastigheten i januari 2001, åtminstone fram till april månad, förekom kontakter mellan företrädare för H.Ö. och kronofogdemyndigheten. Ingenting har kommit fram som ger vid handen att H.Ö. fått något besked som kunnat uppfattas så att exekutiva åtgärder inte längre var aktuella i ärendet. Det fanns vid dessa förhållanden inte något skäl att lämna H.Ö. någon ny underrättelse enligt 4 kap. 12 § UB (jfr NJA 1971 s. 375).

Den omständigheten att kronofogdemyndighetens beslut att utmäta bostadsrätten i augusti 2001 innebar att H.Ö. skulle förlora sin bostad kunde emellertid, med hänsyn till hennes höga ålder och det förhållandet att hon så sent som i januari 2001 hade tvingats byta bostad på grund av utmätning, ha utgjort skäl att lämna henne en ny underrättelse om utmätningsmålet. En ny underrättelse skulle emellertid, enligt vad H.Ö. själv uppgivit i HD, sannolikt ha lett till att hon uppmanat barnbarn med avtalad panträtt i bostadsrätten att denuntiera bostadsrättsföreningen om pantförskrivningen vilket skulle ha medfört att dessa erhöll sakrättsligt skydd för sina fordringar och utmätningen därmed förhindrades. Under dessa omständigheter har det inte förelegat någon skyldighet för kronofogdemyndigheten att lämna en ny underrättelse (4 kap. 12 § andra stycket UB). Det kan här tilläggas att en gäldenärs intresse av att vid en utmätning inte ställas utan sin bostad beaktas genom bestämmelsen om beneficium i 5 kap. 1 § första stycket 6 UB.

Vad som nu sagts innebär att det inte kan anses ha varit påkallat att lämna en ny underrättelse enligt 4 kap. 12 § UB på grund av den tid som förflutit från den förra underrättelsen eller av något annat skäl.

Det har inte uppkommit sakrättsligt skydd för panthavarna före utmätningsbeslutet den 27 augusti 2001. Kronofogdemyndighetens bedömning att det fanns ett exekutivt övervärde i bostadsrätten och att bostadsrättens värde var för högt för att den skulle kunna undantas enligt reglerna om gäldenärens beneficium får godtas.

Skatteverkets talan skall därmed bifallas.

HD:s avgörande

Med ändring av hovrättens beslut fastställer HD Kronofogdemyndighetens i Stockholm, Specialindrivningsenheten, beslut den 27 augusti 2001.

HD:s beslut meddelat: den 14 juni 2006.

Mål nr: Ö 3903-03.

Lagrum: 4 kap. 12 § UB och 6 kap. 2 § utsökningsförordningen (1981:981).

Rättsfall: NJA 1971 s. 375.

Metadata

Domstol
Högsta domstolen
Avgörandedatum
2006-06-14
Målnummer
Ö3903-03
Lagrum
4 kap. 12 § utsökningsbalken (1981:774)
6 kap. 2 § utsökningsförordningen (1981:981)
Rättsfall
NJA 1971 s. 375
Sökord
Utmätning
Underrättelse
Källa
Domstolsverket
Lagen.nu är en privat webbplats. Informationen här är inte officiell och kan vara felaktig | Ansvarsfriskrivning | Kontaktinformation