lagen.nu

NJA 2003 s. 480

Omständigheterna bakom massagebehandling har ansetts vara så särpräglade att de utgjort särskilda skäl för att inte låta kostnaden omfattas av normalbeloppet vid bestämmande av den del av sjukbidrag som inte får tas i anspråk genom utmätning. 7 kap. 5 § UB.

Kronofogdemyndigheten i Göteborg beslöt d. 24 juni 2002 om utmätning av L.L:s sjukbidrag för betalning av hennes skulder till staten. Utmätningsbeloppet bestämdes till 835 kr per månad och förbehållsbeloppet till 6 035 kr per månad.

L.L. överklagade beslutet i Göteborgs TR och yrkade att utmätningsbeloppet skulle sättas ned. Som grund för sitt yrkande anförde hon i huvudsak följande. Hon genomgår för närvarande en långsiktig rehabilitering. I denna ingår massagebehandling till en kostnad av 2 500 till 3 000 kr per månad. En del av denna kostnad betalar hon själv.

Kronofogdemyndigheten anförde i yttrande till TR:n: Vid beräkningen av L.L:s förbehålls- och utmätningsbelopp har kronofogdemyndigheten beaktat såväl föreskrifterna i 7 kap. UB som Riksskatteverkets allmänna råd (RSV EX 2001:43).

Kronofogdemyndigheten har vid beräkningen tillgodoräknat L.L. kostnader på grund av sjukdom med 225 kr per månad. Beloppet avser att täcka hennes egenkostnader för medicin och läkare innan hon erhåller s.k. frikort.

Kronofogdemyndigheten ifrågasätter vare sig nyttan av den behandling L.L. får eller att hon har kostnader därför. Kronofogdemyndigheten anser sig ändå förhindrad att tillgodoräkna henne kostnader för behandlingen.

Detta av två skäl. Dels har hon inte preciserat den faktiska kostnad hon själv betalar, dels saknas det läkarintyg utvisande att läkare ordinerat, remitterat, henne den aktuella behandlingen. För det fall sådant läkarintyg finns är det kronofogdemyndighetens uppfattning att det enligt gällande lagstiftning är försäkringskassan, och inte L.L:s borgenärer, som har att svara för de kostnader sjukvården inte kostnadsfritt tillhandahåller L.L.

TR:n (assessorn Haglund) anförde i beslut d. 9 sept. 2002: Vid beräkningen av L.L:s förbehålls- och utmätningsbelopp skall hänsyn tas till hennes ökade utgifter på grund av sjukdom. Av handlingarna i ärendet framgår att hon i denna del förbehållits 225 kr per månad, vilket belopp avser att täcka hennes egenkostnader för medicin och läkare innan hon erhåller s.k. frikort.

Härutöver skulle hänsyn också kunna tas till de utgifter som L.L. uppgett att hon har för massage. På skäl kronofogdemyndigheten angett finner TR:n emellertid att handlingarna i ärendet inte ger tillräckligt underlag för att beakta dessa utgifter, särskilt då det saknas närmare utredning om utgifternas storlek och om de kan ersättas av försäkringskassa eller på annat sätt. TR:n lämnar därför överklagandet utan bifall.

L.L. överklagade i HovR:n för Västra Sverige och vidhöll sitt yrkande att utmätningsbeloppet skulle sättas ned. Hon anförde samma grund som vid TR:n och gav in ett flertal intyg till styrkande av behovet av och kostnaden för behandlingen.

Riksskatteverket motsatte sig ändring av TR:ns beslut och anförde bl.a. följande. Frågan i målet är om tillägg till normalbeloppet kan göras för sjukdomskostnader som inte omfattas av högkostnadsskyddet och därmed inte ersätts av försäkringskassan eller på annat sätt. Det är oklart om och i så fall under vilka förutsättningar det är tillåtet att medge tillägg för kostnader av sådant slag. Enligt Riksskatteverkets uppfattning bör - om det är möjligt att medge tillägg för sådana kostnader - tillämpningen vara mycket restriktiv. Det bör krävas att gäldenären har styrkt sitt behov av behandlingen och har visat särskilda skäl för att kostnaderna skall beaktas. I nu aktuellt mål finner Riksskatteverket inte anledning att ifrågasätta L.L:s behov av den aktuella behandlingen eller kostnaden därför. Vid bedömningen av om hon skall anses ha visat särskilda skäl för sitt yrkande skall dock beaktas att staten, genom högkostnadsskyddet, valt att subventionera viss typ av sjukvård men inte annan. Det skulle därför vara en inte önskvärd konsekvens om gäldenären, genom att kostnaden beaktas vid fastställandet av förbehållsbeloppet, kunde övervältra kostnaden för en behandling som inte subventioneras genom högkostnadsskyddet på borgenärskollektivet. Riksskatteverket finner därför att det saknas särskilda skäl att göra tillägg till normalbeloppet för de kostnader som L.L. har åberopat.

HovR:n (hovrättslagmannen Björnberg samt hovrättsråden Jönsson, referent, och Olsson) anförde i beslut d. 2 dec. 2002: Enligt 7 kap. 4 § UB får bl.a. sjukbidrag tas i anspråk genom utmätning endast till den del det överstiger vad gäldenären behöver för sitt och familjens underhåll. Den del av sjukbidraget som inte får tas i anspråk genom utmätning (förbehållsbeloppet) bestäms enligt 5 § med ledning av vissa normalbelopp som fastställs av Riksskatteverket. Normalbeloppet skall anses innefatta alla vanliga levnadskostnader utom bostadskostnad, som beräknas särskilt och läggs till normalbeloppet. Normalbeloppen utgör schabloner för normala fall och kan frångås när förhållandena i det enskilda fallet medger det. Riksskatteverket har i allmänna råd om bestämmande av förbehållsbeloppet vid utmätning av lön m.m. (RSV 2001:43) uttalat bl.a. att tillägg till normalbeloppet kan göras för utgift till följd av sjukdom.

HovR:n finner att L.L. har styrkt sina kostnader för massagebehandling. Dessa kostnader kan inte anses innefattas i normalbeloppet. Frågan är om de skall beaktas vid bestämmandet av förbehållsbeloppet.

Av utredningen framgår att L.L. lider av allvarliga problem av framförallt själslig men också av kroppslig natur samt att massagebehandlingen utgör en viktig del i den behandling hon erhåller. Det får anses utrett att det föreligger stor risk att hon skulle lida allvarligt men om hon förlorar ekonomisk möjlighet att genomgå massagebehandlingen. Hänsyn till detta bör tas vid bestämningen av förbehållsbeloppet på så sätt att hon äger förbehålla sig kostnaderna, vilka för juni 2002 uppgick till 3 188 kr.

Vid denna bedömning föreligger inte utrymme att göra utmätning i L.L:s sjukbidrag. Beslutet om utmätning skall därför upphävas.

Med ändring av TR:ns beslut upphäver HovR:n Kronofogdemyndighetens i Göteborg beslut d. 24 juni 2002 om utmätning i L.L:s sjukbidrag.

Riksskatteverket överklagade och yrkade att HD skulle, med ändring av HovR:ns beslut, fastställa TR:ns beslut.

L.L. bestred ändring.

HD avgjorde målet efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Falkman Wallhagen, föreslog i betänkande följande beslut: Skäl. Fråga i målet är om den särskilda kostnaden för massagebehandling som inte ersätts av försäkringskassan eller på annat sätt skall kunna beaktas vid bestämmande av förbehållsbeloppet vid löneutmätning.

Riksskatteverket har till utvecklande av sin talan anfört bl.a. följande. Det saknas i och för sig anledning att ifrågasätta nödvändigheten av den behandling som L.L. genomgår samt den uppgivna kostnaden därför om 2 500 till 3 000 kr per månad. I första hand görs gällande att tillägg till normalbeloppet inte kan göras för sjukdomskostnader som inte omfattas av det s.k. högkostnadsskyddet. I vart fall är det oklart om det är lagligt att medge tillägg för vårdkostnader som inte omfattas av det s.k. högkostnadsskyddet och därför inte ersätts av försäkringskassan eller på annat sätt. För det fall tillägg i och för sig kan göras, görs i andra hand gällande att tillämpningen måste vara mycket restriktiv. Förutom ett dokumenterat behov måste det finnas särskilda skäl. Om en gäldenär väljer att anlita sådan privat eller alternativ sjukvård som inte omfattas av högkostnadsskyddet, får utgifterna i normala fall bestridas inom ramen för normalbeloppet. Eftersom staten valt att endast subventionera viss sjukvård måste det anses vara en egendomlig och inte önskvärd konsekvens om gäldenärens borgenärer måste stå tillbaka för dylika kostnader. Det saknas särskilda skäl att göra tillägg till normalbeloppet för de kostnader som L.L. åberopat.

L.L. har i HD hänvisat till vad hon tidigare anfört samt tillagt bl.a. följande. Fram till för fyra år sedan försökte hon fly från vetskapen om att hon varit utsatt för sexuella övergrepp från tidig barndom till tidiga tonår. Försäkringskassan remitterade henne till Helheten, en rehabiliteringsverksamhet som innefattade samtal, fysisk träning och massage. Massagebehandlingen genomfördes av kroppsterapeuten L.O. som hon långsamt fick förtroende för. Minnena blev så plågsamma att hon samtidigt fick söka sig till en psykiatrisk öppenvårdsmottagning, där hon fortfarande går i regelbunden samtalsbehandling. Ibland vårdas hon också på Psykiatriska kliniken när situationen blir henne övermäktig. Genom att L.O. har privatmottagning har hon haft möjligheten att fortsätta den behandling som påbörjades på Helheten. För henne är det uteslutet att byta behandlare. Det finns inget annat val än att fortsätta den ”resa” som hon påbörjat.

L.L. har ingett läkarutlåtande av överläkaren S.W., intyg av socionomen M.H., intyg av legitimerade sjukgymnasten A.A., intyg från Socialtjänsten, Stöd- och boendeteamet i Kungälvs kommun och intyg av diplomerade massören och kroppsterapeuten L.O.

Enligt 7 kap. 4 § UB får lön tas i anspråk genom utmätning endast till den del den överstiger vad gäldenären behöver för sitt och familjens underhåll samt till fullgörande av betalningsskyldighet mot annan som vid utmätning av lön har bättre rätt till lönen. Enligt 7 kap. 5 § UB bestäms den del av lönen som inte får tas i anspråk genom utmätning, det s.k. förbehållsbeloppet, med ledning av ett normalbelopp, som skall anses innefatta alla vanliga levnadskostnader utom bostadskostnad, som beräknas särskilt och läggs till normalbeloppen. Närmare föreskrifter om bestämmande av förbehållsbeloppet meddelas, enligt 7 kap. 4 § utsökningsförordningen (1981:981) av Riksskatteverket.

Enligt Riksskatteverkets allmänna råd om bestämmande av förbehållsbeloppet vid utmätning av lön m.m. under år 2002 (RSV 2001:43), omfattar normalbeloppen alla vanliga levnadskostnader utom bostadskostnad, som beräknas särskilt och läggs till normalbeloppen. Enligt de allmänna råden bör till vanliga levnadskostnader räknas i ett hushåll normalt förekommande utgifter såsom för kost, kläder, tvätt, hygien, gas, elektricitet, telefon, TV-avgifter, försäkringsavgifter, fackföreningsavgifter och andra medlemsavgifter samt mindre utgifter för tillfälliga behov. Vidare framgår av de allmänna råden att kronofogdemyndigheten - om skäl föreligger - kan göra tillägg till normalbeloppet för utgift till följd av sjukdom. Enligt vad som rekommenderas bör uppgifter från gäldenären som kan föranleda tillägg - då så anses erforderligt - styrkas av gäldenären samt bör tillägget reduceras med ersättning för sådan kostnad som utbetalas av försäkringskassa eller på annat sätt.

Någon begränsning av möjligheten att - om skäl föreligger - göra tillägg för utgifter till följd av sjukdom, vilka inte ersätts av försäkringskassan eller på annat sätt, kan sålunda inte utläsas av Riksskatteverkets allmänna råd.

HD har tidigare uttalat att de av Riksskatteverket fastställda normalbeloppen skall tjäna som utgångspunkt vid bestämmande av förbehållsbeloppet i normala fall, men kan frångås när omständigheterna i det särskilda fallet föranleder det samt att ofrånkomliga fasta avgifter och utgifter som föranleds av medicinska skäl således kan beaktas särskilt (se NJA 1993 s. 679). I rättsfallet framhölls dock att intresset av likformighet talar för att schablonerna tillämpas i största möjliga utsträckning.

I förevarande mål har Riksskatteverket inte funnit anledning att ifrågasätta nödvändigheten av den behandling som L.L. genomgår och heller inte den uppgivna kostnaden därför. Riksskatteverket har heller inte ifrågasatt att kostnaderna inte ersätts av försäkringskassan eller på annat sätt.

Av utredningen i målet framgår att L.L. har kostnader för massagebehandling om 2 500 till 3 000 kr per månad, att kostnaderna inte ersätts av försäkringskassan och att hon lider av framförallt långvariga psykiska besvär men också fysiska åkommor. Vidare framgår av utredningen att det är av utomordentlig vikt för L.L. att den massagebehandling som hon genomgår får fortsätta samt att risken är påtaglig att hon skulle lida allvarligt men om hon förlorade ekonomisk möjlighet att genomgå massagebehandlingen (jfr NJA 1994 s. 429). Mot bakgrund av det anförda kan kostnaderna för ifrågavarande massagebehandling inte anses omfattade av normalbeloppet utan fråga är om utgifter föranledda av medicinska skäl (se NJA 1993 s. 679). Det föreligger därför skäl att göra tillägg till normalbeloppet för ifrågavarande kostnader vid bestämmande av L.L:s förbehållsbelopp.

HD finner på grund härav ej skäl att ändra det slut vartill HovR:n kommit.

HD:s avgörande. HD fastställer det slut vartill HovR:n kommit.

HD (JustR:n Lars K. Beckman, Victor, Dahllöf, referent, Lindeblad och Calissendorff) fattade följande slutliga beslut: Skäl. Frågan i målet är om kostnad för massagebehandling i visst fall bör beaktas vid bestämmande av förbehållsbeloppet vid utmätning av sjukbidrag.

L.L. har i HD om sina förhållanden anfört bl.a. följande. Hon utsattes för sexuella övergrepp från tidig barndom till tidiga tonår. Försäkringskassan remitterade henne för vård till Helheten AB i Göteborg. Helheten AB driver en rehabiliteringsverksamhet där behandlingen utgörs av samtal, fysisk träning och massage. Massagebehandlingen utfördes av diplomerade massören och kroppsterapeuten L.O. som L.L. fick förtroende för. Samtidigt med massagebehandlingen fick hon psykiatrisk vård. Hon går fortfarande i regelbunden samtalsbehandling och har tidvis behov av sluten psykiatrisk vård. L.L. har fortsatt med massagebehandlingen men kostnaden kan med nuvarande regler inte ersättas av försäkringskassan.

Till stöd för sin talan har L.L. åberopat läkarutlåtande från överläkaren S.W. vid Liljedalsmottagningen i Kungälvs kommun, intyg av C.E.O. vid Västra Götalands läns allmänna försäkringskassas lokalkontor i Kungälv, intyg av kuratorn M.H. vid psykiatriska kliniken på Kungälvs sjukhus, intyg av legitimerade sjukgymnasten A.A. vid medicinkliniken på Kungälvs sjukhus, intyg av I.-M.T. m.fl. vid stöd- och boendeteamet inom socialtjänsten i Kungälvs kommun samt intyg av diplomerade massören och kroppsterapeuten L.O.

Riksskatteverket har inte ifrågasatt nödvändigheten av och kostnaden för L.L:s massagebehandling men gjort gällande att tillägg till normalbeloppet inte skall göras för vårdkostnader som inte omfattas av systemet med det s.k. högkostnadsskyddet inom hälso- och sjukvården. Enligt Riksskatteverket saknas det i vart fall särskilda skäl för att göra tillägg till normalbeloppet för de kostnader L.L. har haft för massagebehandlingen.

I 7 kap. UB finns bestämmelser om utmätning av lön m.m. Enligt 1 § 1 st. 5 samma kapitel gäller bestämmelserna om utmätning av lön också i fråga om sjukbidrag. Av 4 § framgår att lön får tas i anspråk genom utmätning endast till den del den överstiger vad gäldenären behöver för sitt och familjens underhåll samt till fullgörande av betalningsskyldighet mot annan som vid utmätning av lön har bättre rätt till lönen. Den del av lönen som inte får tas i anspråk genom utmätning (förbehållsbeloppet) bestäms enligt 5 § med ledning av vissa normalbelopp, vilka skiljer sig åt beroende på om man är ensamstående, om man har barn osv. Normalbeloppen skall anses innefatta alla vanliga levnadskostnader utom bostadskostnad, som beräknas särskilt och läggs till normalbeloppen. Dessa belopp fastställs av Riksskatteverket med tillämpning av särskilt angivna kronbelopp och beräkningsgrunder.

Normalbeloppen utgör schabloner för normala fall och kan frångås när omständigheterna i det särskilda fallet föranleder det även om intresset av likformighet talar för att schablonerna tillämpas i största möjliga utsträckning. Det kan finnas skäl att särskilt beakta ofrånkomliga fasta utgifter och utgifter som föranleds av medicinska skäl (jfr Gregow, Utsökningsrätt, 3 uppl. 1996 s. 332 och Walin m.fl., Utsökningsbalken, 3 uppl. 1998 s. 267 f. samt NJA 1993 s. 679, 1994 s. 226 och 2000 s. 121). Något stöd för att det inte skulle gå att beakta sådana kostnader som inte ryms inom hälso- och sjukvårdens system med patientavgifter och högkostnadsskydd finns inte.

Massagebehandling är i regel en levnadskostnad som omfattas av normalbeloppet. Av utredningen framgår att massagebehandlingen ingår som en del i en omfattande och mångfacetterad behandling som har sin bakgrund i L.L:s långvariga psykiska besvär och fysiska åkommor. I läkarutlåtande och intyg framhålls att det är av utomordentlig vikt att massagebehandlingen får fortsätta.

Det står klart att L.L. skulle lida allvarligt men om hon förlorade ekonomisk möjlighet att fortsätta massagebehandlingen (jfr NJA 1994 s. 429). Kostnaderna för L.L:s massagebehandling är föranledda av hennes psykiska besvär och fysiska åkommor och de bakomliggande omständigheterna är så särpräglade att det får anses föreligga särskilda skäl för att göra tillägg till normalbeloppet när hennes förbehållsbelopp skall bestämmas.

På grund av det anförda kan Riksskatteverkets överklagande inte vinna bifall.

HD:s avgörande. HD lämnar överklagandet utan bifall.

HD:s beslut meddelades d. 29 okt. 2003 (mål nr Ö 4692-02).

Metadata

Rättsfall som hänvisar till detta (2)

NJA 2015 s. 211: Löneutmätning. Kostnader som uppstår i samband med att ett barn återkommande vistas hos en förälder ska beaktas vid beräkningen av förbehållsbeloppet.
RH 2009:19: Vid utmätning av pension har det funnits särskilda skäl att vid bestämmande av förbehållsbeloppet göra tillägg till normalbeloppet för gäldenärens sjukdomsbetingande merkostnad för mat.
Lagen.nu är en privat webbplats. Informationen här är inte officiell och kan vara felaktig | Ansvarsfriskrivning | Kontaktinformation