lagen.nu

NJA 2000 s. 553

Häktning i mål om verkställighet av kvarstadsbeslut har ansetts inte kunna ske när kronofogdemyndighet gjort framställning därom efter utgången av den i 4 kap. 9 § utsökningsbalken angivna ettårsfristen.

Intertex Data AB begärde d 2 febr 1998 hos Kronofogdemyndigheten i Stockholm verkställighet av ett av Stockholms TR meddelat kvarstadsbeslut avseende fordran mot S.T..

I ansökan till Stockholms TR d 19 april 2000 yrkade kronofogdemyndigheten att S.T. skulle häktas med stöd av 2 kap 16 § och 16 kap 13 § jfr 4 kap 14 och 16 §§, allt UB, för att han skulle förmås att fullgöra sin skyldighet att lämna upplysningar och upprätta förteckning på heder och samvete om sina tillgångar.

S.T. bestred häktningsyrkandet och yrkade för egen del att målet skulle avvisas. Beträffande de olika yrkandena anförde parterna bl a. Avvisningsyrkandet.

S.T. anförde till utveckling av sin talan: Av bestämmelserna i 16 kap 13 § 1 st UB och 4 kap 9 § 1 st samma balk framgår att kronofogdemyndigheten får handlägga ett mål om kvarstad under ett år från dagen för ansökan. Handläggningstiden i förevarande ärende skulle således rätteligen ha avslutats d 18 febr 1999. Någon ny ansökan har därefter icke inkommit, i följd varav kronofogdemyndigheten alltsedan nämnda tidpunkt saknat behörighet att vidta några åtgärder i ärendet.

Kronofogdemyndigheten anförde till utveckling av sitt bestridande: Hänvisningen i 16 kap 13 § UB till 4 kap 9 § skall, enligt förarbetena, prop 1994/95:49, omfatta också underparagraferna, 4 kap 9 a-h §§. Av 4 kap 9 a § framgår att handläggningen av ett ärende skall fortsätta under ytterligare en ettårsperiod om sökanden begär det samt att handläggningstiden får förlängas ett obegränsat antal gånger. Lagstiftaren har inte angett på vilket sätt en förnyelseansökan skall ske vilket medför att en sådan begäran även skall kunna utläsas av sökandens viljeinriktning under kvarstadsmålets handläggning. Det har för kronofogdemyndigheten stått helt klart att sökanden velat att kvarstadsmålet skall handläggas ytterligare två perioder.

Kronofogdemyndigheten anser sig därför ha varit behörig att under våren 2000 förelägga S.T. att upprätta förteckning och lämna upplysningar i målet samt inge ansökan om häktning till TR:n.

Häktningsyrkandet.

Kronofogdemyndigheten anförde till stöd för sitt yrkande: S.T. har inte efterkommit kronofogdemyndighetens föreläggande d 25 nov 1999 att inställa sig till kronofogdemyndigheten och upprätta förteckning och därvid lämna upplysningar som behövs i målet. Föreläggandet är utfärdat med stöd av 16 kap 13 § 1 st jfr 4 kap 14 och 16 §§ jfr 2 kap 15 och 16 §§ UB.

Synnerliga skäl för häktning föreligger eftersom S.T. under drygt ett och ett halvt år konsekvent och medvetet undandragit sig att medverka till att uppfylla den upplysningsplikt som åligger svaranden i kvarstadsmål enligt 16 kap 13 § jfr 4 kap 14 § UB.

S.T. har kallats till förhör sju gånger, en gång förelagts vid vite att upprätta förteckning och lämna upplysningar samt fått ett erbjudande att upprätta förteckningen på annan plats än kronofogdemyndighetens lokaler. Kronofogdemyndigheten har erinrat S.T. om att häktning kan komma att prövas av TR om delgivet föreläggande inte iakttas.

S.T. anförde till utveckling av sitt bestridande: Synnerliga skäl att häkta S.T. saknas då han nu är villig att lämna de uppgifter om sina tillgångar som behövs i målet. S.T. besökte på eget initiativ kronofogdemyndigheten tisdagen d 13 juni 2000 för att upprätta en förteckning över sina tillgångar men fick aldrig chansen att göra så då kronofogdemyndigheten efter fråga om de kunde styrka sin behörighet ville avbryta mötet. S.T. ville att kronofogdemyndigheten skulle styrka sin behörighet innan förteckningen upprättades då han ej vill medverka till lagstridig handläggning av ärendet.

Vid förhandling inför TR:n, där S.T. ej var personligen närvarande, uppgav S.T:s ombud på fråga av ordföranden att skälet till att S.T. efter flera års motvilja att upplysa om sina tillgångar ändrat sig och förklarat sig villig att upprätta en förteckning var att häktningsförhandling utsatts.

TR:n (rådmannen Kinberg) anförde i slutligt beslut d 15 juni 2000.

Skäl. 1. Som S.T. påpekat kan det ses som en brist i lagstiftningstekniken att hänvisningen i 16 kap 13 § UB inte klart hänvisar till 4 kap 9 c § utan endast till 9 §. S.T. har menat att lagen i detta fall skall tolkas strikt efter bokstaven och att bristen gör kronofogdemyndigheten obehörig att utreda hans förhållanden. Bestämmelserna i 4 kap 9 och 9 a-g §§ UB reglerar emellertid förfarandet i utsöknings- och kvarstadsärenden. Bestämmelserna i 9 a-g §§ kom till för att rationalisera hanteringen av enskilda mål hos kronofogdemyndigheten. Syftet med bestämmelserna var att få bort onödigt arbete och därigenom åstadkomma en positiv effekt i resurshänseende hos kronofogdemyndigheten. Bestämmelserna - som bör läsas i ett sammanhang - reglerar kronofogdemyndighetens skyldigheter gentemot sökanden och skall inte ses som en preklusionsfrist till förmån för gäldenären. Beslut om häktning på grundval av bestämmelserna strider således inte mot någon form av legalitetsprincip.

2. Synnerliga skäl för häktning föreligger då S.T. under drygt ett och ett halvt år konsekvent och medvetet undandragit sig att medverka att uppfylla den upplysningsplikt som åligger svaranden i kvarstadsmål enligt 16 kap 13 § jfr 4 kap 14 § UB.

Beslut. 1. S.T:s yrkande om avvisning av ansökan lämnas utan bifall. 2. TR:n förklarar S.T. häktad i sin utevaro.

S.T. överklagade i Svea HovR och yrkade att HovR:n, med undanröjande av det överklagade beslutet i själva saken, skulle avvisa alternativt ogilla häktningsyrkandet.

HovR:n (hovrättslagmannen Ewerlöf, hovrättsrådet Röst Andréasson och tf hovrättsassessorn Avsan, referent) anförde i slutligt beslut d 22 juni 2000. Skäl. HovR:n finner inledningsvis att det inte finns grund för antagandet att handläggningen vid TR:n har innefattat något rättegångsfel.

Vad gäller frågan om kronofogdemyndigheten är behörig att vidta handläggningsåtgärder i förevarande fall gör HovR:n följande överväganden.

Vid införandet av UB fanns en hänvisning i balkens 16 kap 13 § till 4 kap 9 § i samma balk. Av förarbetena till det förstnämnda lagrummet (se prop 1980/81:8 s 802 ff) framgår att avsikten med hänvisningen var att i princip samma regler som vid utmätning skulle tillämpas vid genomförandet av beslut om kvarstad för fordran. Vid en senare ändring av reglerna i 4 kap UB - innebärande att de förutvarande reglerna i 4 kap 9 § arbetades in i den nya 9 c § (se prop 1994/95:49) - gjordes ingen motsvarande ändring i 16 kap 13 § varför hänvisningen till 4 kap 9 § kom att omfatta andra bestämmelser än vad som framgick av den förutvarande 9 § i samma kapitel. Enligt den nu gällande 9 § handläggs ett mål om utmätning under ett år från dagen för ansökan. Det finns således i dag i 16 kap 13 § UB inte någon hänvisning till 4 kap 9 a-9 g §§. Vidare kan noteras att det i UB:s förarbeten inte finns något entydigt uttalande om att reglerna avseende utmätning i enskilda mål skall tillämpas fullt ut vid genomförandet av beslut om kvarstad för fordran.

I ett fall när en handläggningsåtgärd innefattar ett beslut om frihetsberövande gör sig legalitetsprincipen gällande på ett starkare sätt än när fråga är om mindre ingripande åtgärder. Under sådana förhållanden är det särskilt viktigt att det klart framgår under vilka förutsättningar ett frihetsberövande kan komma till stånd. HovR:n finner mot bakgrund av vad som anförts att avsaknaden av hänvisning till andra lagrum än 4 kap 9 § UB utgör en sådan brist i nu förevarande fall att andra lagrum än just detta inte kan läggas till grund för prövningen av kronofogdemyndighetens behörighet. För övrigt kan anmärkas att även om 4 kap 9 a § UB hade varit tillämplig i detta fall har inte heller någon förnyelseansökan skett. Av förarbetena till det lagrummet (se prop 1994/95:49 s 66 f) framgår bland annat att viss avgift skall tas ut för sådan ansökan (jfr Utsökning & Indrivning, Riksskatteverket 1996 s 61 och s 431 ff). Av utredningen i ärendet framgår inte att någon ny ansökningsavgift har erlagts eller att någon - vare sig muntlig eller skriftlig - ansökan gjorts. Vidare torde avsikten med en regel om förnyelseansökan innebära att det inte kan vara tillfyllest att en sådan ansökan anses ha skett genom att kronofogdemyndigheten utläser detta av sökandens viljeinriktning under kvarstadsmålets handläggning.

Eftersom det framgår av utredningen i ärendet att ansökan handlagts av kronofogdemyndigheten under längre tid än ett år utan att vare sig ny ansökan eller förnyelseansökan har gjorts saknar kronofogdemyndigheten behörighet att begära S.T. häktad.

Under sådana förhållanden saknas skäl att pröva huruvida synnerliga skäl för häktning föreligger.

Slut. 1. HovR:n upphäver häktningsbeslutet och avvisar kronofogdemyndighetens hemställan om att S.T. skall häktas. ---.

Kronofogdemyndigheten överklagade och yrkade att HD skulle förklara S.T. häktad.

S.T. (ombud advokaten Lennart Lindström) bestred ändring.

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Jonsson, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande beslut: HD:s avgörande. HD fastställer HovR:ns beslut om avvisning.

HD (JustR:n Munck, Danelius, referent, Blomstrand och Lundius) fattade följande slutliga beslut: Skäl. Av 2 kap 16 § i förening med 4 kap 14 och 16 §§ samt 16 kap 13 § UB framgår att domstol i ärende om verkställighet av beslut om kvarstad kan under närmare angivna förutsättningar besluta att häkta den vars egendom belagts med kvarstad och som försummat att lämna upplysningar om sina ekonomiska förhållanden. Ett sådant beslut skall meddelas efter framställning av den kronofogdemyndighet som handlägger målet om verkställighet.

Av 16 kap 13 § UB framgår vidare att den tidsbegränsning som enligt 4 kap 9 § samma balk gäller för kronofogdemyndighets handläggning av utsökningsmål skall tillämpas även på mål om verkställighet av kvarstadsbeslut. Kronofogdemyndighet skall således handlägga ett sådant mål under en tid av ett år från den dag då ansökan om verkställighet gjordes.

En förutsättning för att en person skall få berövas friheten är att det i lag finns ett tydligt stöd för en sådan åtgärd. Av bestämmelserna i UB kan inte anses framgå att kronofogdemyndighet efter utgången av den i 4 kap 9 § denna balk angivna ettårsfristen är behörig att göra framställning om häktning i ett mål om verkställighet av kvarstadsbeslut. I förevarande fall har emellertid kronofogdemyndighetens framställning gjorts först efter utgången av denna frist.

På grund av det anförda skall HovR:ns beslut i häktningsfrågan fastställas.

HD:s avgörande. HD lämnar överklagandet utan bifall.

JustR Håstad var skiljaktig i själva saken och anförde: Av 2 kap 16 § i förening med 4 kap 14 och 16 §§ samt 16 kap 13 § UB framgår att domstol i ärende om verkställighet av beslut om kvarstad kan under närmare angivna förutsättningar besluta att häkta den vars egendom belagts med kvarstad och som försummat att lämna upplysningar om sina ekonomiska förhållanden. Ett sådant beslut skall meddelas efter framställning av den kronofogdemyndighet som handlägger målet om verkställighet.

I 16 kap 13 § UB stadgas att beträffande verkställighet av beslut om kvarstad tillämpas bl a vad som föreskrivs om utmätning i 4 kap 9 §, nämligen att ett mål handläggs under ett år från dagen för ansökan.

Bestämmelsen om ettårig handläggningstid är given för att effektivisera exekutionen, närmast genom att mål skall kunna avslutas när gäldenären inte har utmätningsbar egendom. Det är inte ändamålsenligt att tillämpa bestämmelsen till förmån för en utsöknings- eller kvarstadsgäldenär, om kronofogdemyndigheten fullföljer ett mål fastän den ej är skyldig därtill. Emellertid har det ansetts påkallat att i 4 kap 9 b § ange att utmätt gods får säljas och influtna medel redovisas trots att handläggningstiden löpt ut. Med hänsyn härtill kan det inte antas att egendom får utmätas eller beläggas med kvarstad efter handläggningstidens utgång, och därmed kan inte häktning tillåtas som påtryckningsmedel efter denna tid.

I mål om utsökning kan sökanden enligt 4 kap 9 a § hindra att handläggningstiden går ut genom att förnya sin ansökan. En sådan förnyelse kan göras ett obegränsat antal gånger. På grund av ett redaktionellt misstag görs i 16 kap ingen hänvisning till 4 kap 9 a §. Däremot finns inget hinder mot att samma exekutionstitel åberopas till stöd för en ny ansökan om att viss egendom beläggs med kvarstad. Till undvikande av subtiliteter bör förnyelseansökningar godtas även i kvarstadsmål. Beträffande förnyelseansökningar finns inget formkrav.

I det aktuella målet framgår det av kronofogdemyndighetens yttrande att handläggningen pågått under drygt två år och att det för myndigheten under denna tid stått klart att sökanden velat att handläggningen skulle fortgå. Under sådana förhållanden bör kronofogdemyndigheten anses behörig att begära att S.T. häktas, oavsett om myndigheten underlåtit att kräva förnyelseavgift från sökanden.

Målet bör därför återförvisas till HovR:n för bedömning av huruvida förutsättningar för häktning i övrigt föreligger.

HD:s beslut meddelades d 27 okt 2000 (mål nr Ö 2875-00).

Metadata

Domstol
Högsta Domstolen
Avgörandedatum
2000-10-27
Målnummer
Ö2875-00
Lagrum
2 kap. 16 §, 4 kap. 9 §, 14 § och 16 § samt 16 kap. 13 § utsökningsbalken
Litteratur
Sökord
Häktning
Verkställighet
Kvarstadsbeslut
Kvarstad
Källa
Domstolsverket
Lagen.nu är en privat webbplats. Informationen här är inte officiell och kan vara felaktig | Ansvarsfriskrivning | Kontaktinformation