lagen.nu

NJA 1999 s. 480

Bevisbedömning i mål om ansvar för olaga innehav av pistoler.

Allmän åklagare väckte vid Göteborgs TR åtal mot B.S. och en annan person för grovt vapenbrott under påstående att dessa d 6 juni 1997 på en bevakningsplats i anslutning till dåvarande Gammelstadens MC:s klubblokaler vid Kroksjövägen i Angered gemensamt och i samförstånd olovligen innehaft dels en norsk armepistol M/1914 kal 11.25 med tillverkningsnummer 26177 dels ock en pistol av fabrikat Crvena Zastava modell 70, kal 7.65, med tillverkningsnummer C-114441, båda vapnen laddade med sju skarpa patroner. Vapenbrottet var enligt åklagaren att bedöma som grovt då det kunnat befaras att pistolerna skulle komma till brottslig användning.

B.S. förnekade gärningen. Han vitsordade att han hade befunnit sig på platsen men uppgav att han inte haft kännedom om att det funnits vapen på bevakningsplatsen.

Även den andre tilltalade förnekade kännedom om vapnen.

Åklagaren åberopade vittnesförhör med polismännen J.L. och D.S..

TR:n (ordf rådmannen Nyström) anförde i dom d 15 juli 1997 bl a: Domskäl. Av utredningen framgår att Gammelstadens MC d 6 juni 1997 upphöjdes från hangaround-klubb till prospect-klubb till Hells Angels. Gammelstadens MC bytte i samband härmed namn till MC Sweden. B.S., som har varit prospect, är numera endast supporter till klubben. Den 6-7 juni hölls klubbens årliga fest. Polisen höll uppsyn över klubbens lokaler och kunde veckan innan festen se att området runt klubblokalerna försågs med nytt kraftigt staket vars övre del består av taggtråd. Vidare byggdes en ny bevakningspost upp, utformad som en koja. Förutom denna nya bevakningsplats fanns två andra bevakningsposter. B.S. kom till festen på eftermiddagen d 6 juni. Han blev tilldelad vissa arbetsuppgifter som han skulle utföra under kvällen. Strax efter klockan 21.00 gick han upp till den nyinrättade bevakningsplatsen. Polisen beslöt att ingripa efter att ha sett viss aktivitet vid en av de andra vaktplatserna. B.S. greps vid kojan klockan 23.30. Bakom den bänk i kojan där B.S. befann sig påträffades två skarpladdade pistoler som låg i plastpåsar. Vidare hittades kommunikationsradioutrustning.

TR:n gör följande bedömning.

I 9 kap 1 § 1 st vapenlagen (1996:67) stadgas ansvar för bl a den som uppsåtligen innehar ett skjutvapen utan att ha rätt till det. För att anses som innehavare av ett vapen räcker det om man har det i sin besittning. En person har besittning till en sak om han har omedelbar kontroll eller rådighet över saken.

Vapnen återfanns i två plastpåsar bakom bänken i bevakningskojan. B.S. har förnekat all kännedom om vapnen. Det finns inga uppgifter om när vapnen placerats i kojan. Det har emellertid framkommit att bevakningsplatsen upprättades veckan innan festen varför TR:n utgår från att vapnen lagts dit någon gång under denna vecka. Det har inte heller lämnats några uppgifter om vem som har placerat vapnen i bevakningskojan. Enligt TR:ns mening kan det emellertid uteslutas att det är någon utanför klubbens organisation som har lagt dit dem. Den medtilltalade har uppgett att viktiga beslut inom klubben fattas gemensamt och demokratiskt av klubbens fullvärdiga medlemmar, ett tjugotal personer. Det är därför troligt att denne, tillsammans med övriga fullvärdiga medlemmar, fattat beslut om att inrätta den riva bevakningsplatsen och att placera vapen där. Vad beträffar B.S. har han inte längre en sådan position inom klubben att det är troligt att han före festen fått del av detta beslut. D.S. har emellertid uppgett att det inte gick att undgå att se plastpåsarna med pistolerna när man gick in i kojan samt att man kunde känna att det låg pistoler i dem. Vapnen var alltså lätt tillgängliga och identifierbara för dem som befann sig i kojan. Det får anses uteslutet att en person som hade ett bevakningsuppdrag inte skulle haft kännedom om dessa vapen.

B.S. har förnekat att han haft bevakningsuppdrag. Han har uppgett att bevakningsposterna var upprättade endast för att hålla uppsikt över festplatsen, för att se till den allmänna ordningen. Med hänsyn till de pågående, ibland våldsamma, motsättningarna mellan rivaliserande MC- klubbar är denna förklaring inte sannolik. I samband med festen hade dessutom ett nytt staket med taggtråd uppförts och en ny bevakningsplats upprättats. Det får därför hållas för troligt att klubben befarade angrepp och i anledning därav utökat sin yttre bevakning.

När B.S. kom till klubblokalerna den aktuella dagen fick han en lapp med arbetsuppgifter som han skulle utföra under kvällen. På lappen var angivet tid och plats för dessa uppgifter. B.S. har uppgett att det inte var meningen att han skulle ha någon vaktfunktion utan att han endast skulle hjälpa den person som höll uppsikt över festen. J.L. har emellertid berättat att B.S. avlöste en annan person när han kom till bevakningsplatsen samt att han bar ett headset. B.S. har själv uppgett att det fanns två stycken kommunikationsradioapparater på platsen som var påslagna. Genom L:s berättelse, B.S:s egna uppgifter samt övriga omständigheter finner TR:n bevisat att B.S. tilldelats ett bevakningsuppdrag.

Sammanfattningsvis kan konstateras att det är utrett att B.S. befann sig i kojan den aktuella kvällen samt att vapnen fanns där. Vidare är utrett att B.S. tilldelats ett bevakningsuppdrag. Det kan hållas för helt säkert att vapnen placerats i bevakningskojan som en del i bevakningen och att B.S. varit medveten om detta.

För att ansvar för vapenbrott skall komma i fråga måste det emellertid också visas att den tilltalade har tagit sådan befattning med vapen att han är att anse som innehavare. D.S. har uppgett att plastpåsarna med vapnen låg "inom greppbart avstånd" på en halv meters avstånd från bänken i kojan, på en hylla i form av en bergskant. Vapnens placering gör att B.S. har haft vapnen under sin omedelbara kontroll och således innehaft vapnen. Innehavet har varit olovligt. Ansvar för vapenbrott skall därför ådömas.

Med hänsyn dels till att vapnen utgjorts av skarpladdade pistoler och dels till att vapnen kunde befaras komma till brottslig användning är brottsligheten att anse som grov. B.S. skall således dömas för grovt vapenbrott.

Domslut. TR:n dömde B.S. enligt 9 kap 1 § 2 st vapenlagen för grovt vapenbrott till fängelse 10 mån.

Även den andre tilltalade dömdes för grovt vapenbrott.

B.S. överklagade i HovR:n för Västra Sverige och yrkade ogillande av åtalet, i andra hand lindrigare påföljd.

HovR:n (hovrättsrådet Helin, referent, hovrättsassessorn Hallen samt nämndemännen Lindberg och Johansson) anförde i dom d 14 maj 1998 beträffande B.S: Domskäl. HovR:n gör samma bedömning som TR:n i skuld- och påföljdsfrågorna.

Domslut. HovR:n fastställer TR:ns dom.

Hovrättslagmannen Fernqvist var skiljaktig och anförde: B.S. har uppgett att han inte längre har något annat samröre med MC Sweden än att han, som t ex i detta fall, besöker klubben i syfte att träffa gamla bekanta och prata om det gemensamma intresset för motorcyklar. Det finns ingenting i målet som motsäger detta påstående. Även om han hade åtagit sig någon form av bevakningsuppgift på berget är det därmed inte styrkt att han känt till något om de vapen som legat i "bivacken". Sannolikheten för att klubben skulle anförtro laddade skjutvapen åt någon som visserligen är bekant men ändå utomstående får anses vara ytterst liten. Det finns heller inte, särskilt mot bakgrund av de polisiära insatserna vid tillfället, någon rimlig anledning att beväpna några vaktposter på ifrågavarande plats. I vart fall skulle då knappast vapnen ha förvarats inlindade i plastkassar. Ingen har påstått att B.S. har tagit någon befattning med vapnen eller ens antytt att han iakttagit dem. I stället får övervägande skäl anses tala för att klipphyllan i bivacken utgjort ett gömställe för dessa vapen. Vem som varit ansvarig för detta framgår inte av utredningen. I vart fall är det långt ifrån styrkt att B.S. gjort sig skyldig till den av åklagaren påstådda gärningen. jag ogillar därför åtalet mot honom.

Beträffande den andre tilltalade, som också hade överklagat TR:ns dom, ogillade HovR:n åtalet.

B.S. (ombud advokaten B.H.N.) överklagade och yrkade ogillande av åtalet.

Riksåklagaren bestred ändring.

Målet avgjordes efter huvudförhandling (Riksåklagaren genom byråchefen Anne-Marie Nyholm).

HD (JustR:n Gregow, Lars K Beckman, Westlander, Victor, referent, och Pripp) beslöt följande dom: Domskäl. Av utredningen framgår att B.S. och ytterligare fem personer greps av polis vid en polisinsats i samband med Gammelstadens MC:s årliga tältfest. B.S. greps kring kl 23.30 i anslutning till en av klubben iordningställd bevakningskoja. Han hade då, eventuellt med vissa smärre avbrott, vistats i kojan från kl 21.00. I kojan återfanns bl a två påslagna kommunikationsradioapparater, en kikare och två pistoler. Den ena pistolen var invirad i en plastpåse som i sin tur låg i ytterligare en påse och den andra låg i en lätt gummistövel som i sin tur låg i en påse.

Frågan i målet är om det är visat att B.S. olovligen innehaft de bägge pistolerna i den mening som förutsätts för ansvar för vapenbrott enligt 9 kap 1 § vapenlagen. Detta kräver i princip att han haft vapnen i sin besittning. B.S. har bestritt ansvar på den grunden att han inte haft någon kännedom om pistolerna.

I målet har inte gjorts gällande att B.S. själv skulle ha placerat pistolerna i kojan eller att han på något annat sätt tagit omedelbar befattning med dessa. Pistolerna har emellertid varit placerade på ett sådant sätt att B.S. haft möjlighet att utöva omedelbar kontroll och rådighet över dem.

Av utredningen får anses framgå att B.S. av företrädare för klubben tilldelats uppgiften att från kojan medverka vid bevakning av den nedanför liggande festplatsen och området däromkring. Åklagaren har påstått att B.S. i samband med uppdraget också har fått information om pistolerna och till uppgift att i vart fall hålla uppsikt över dessa.

B.S:s egna uppgifter är den enda bevisning i målet som direkt avser vad som ingått i hans uppdrag och vilken information han fått i samband med detta. Vid sidan av de faktiska omständigheterna kring det påstådda brottet har åklagaren till stöd för åtalet främst framhållit en rad olika hjälpfakta som sammantaget skulle bidra till att ge tillräckligt stöd för slutsatsen att det är ställt utom rimligt tvivel att B.S. genom uppdraget också fått tillgång till pistolerna.

Åklagaren har sålunda bl a pekat på att Gammelstadens MC var en s k hangaround-klubb till Hells Angels, att det förväntades att klubben den aktuella kvällen skulle upphöjas till s k prospect-klubb, att det förekommit upprepade våldsdåd mellan anhängare av MC-klubbarna Hells Angels och Bandidos som bl a innefattat beskjutningar av klubblokaler, att säkerheten kring klubbområdet höjts under den föregående veckan bl a genom uppsättande av stängsel med taggtråd, att MC-klubbarna har en hierarkisk uppbyggnad med långtgående krav på lojalitet samt att B.S. tidigare varit s k prospect i Gammelstadens MC och fortfarande hade regelbundna kontakter med klubben.

Vad åklagaren sålunda anfört är visserligen sådana omständigheter som kan påverka bevisbedömningen. Mot B.S:s bestridande kan det emellertid inte anses styrkt att han haft kännedom om pistolerna. Åtalet skall därför ogillas.

Domslut. Med ändring av HovR:ns dom ogillar HD åtalet.

HD:s dom meddelades d 5 juli 1999 (mål nr B 2643-98).

Metadata

Domstol
Högsta Domstolen
Avgörandedatum
1999-07-05
Målnummer
B2643-98
Lagrum
9 kap. 1 § vapenlagen (1996:67)
Litteratur
Sökord
Bevisvärdering
Besittning
Vapenbrott
Källa
Domstolsverket

Rättsfall som hänvisar till detta (1)

NJA 2015 s. 702: Bevisvärdering i mål om försök till mord (fall från balkong).
Lagen.nu är en privat webbplats. Informationen här är inte officiell och kan vara felaktig | Ansvarsfriskrivning | Kontaktinformation