lagen.nu

NJA 1999 s. 474

Frågor om kravet på bevisning och om omfattningen av prövningen i mål om särskild handräckning. 4 § och 39 § lagen (1990:746) om betalningsföreläggande och handräckning.

S.N. såsom ägare till fastigheten Lund Hardeberga 2 uthyrde genom avtal d 28 dec 1994 hela den nämnda fastigheten med undantag av bl a en elverkstad till AB Lunds Rörmontering (bolaget). Tillträde till elverkstaden kunde beredas endast med passage genom de av bolaget förhyrda lokalerna.

S.N. ansökte hos kronofogdemyndigheten i Malmö om särskild handräckning med förpliktande för bolaget att bereda honom tillträde till elverkstaden med passage genom utrymmen som förhyrts av bolaget. Bolaget bestred bifall till ansökningen.

S.N. företedde en ritning och hävdade med stöd av denna att han för att få tillträde till elverkstaden måste passera genom utrymmen som förhyrts av bolaget och att rätt till sådan passage var en del av hyresavtalet. S.N. åberopade också att bolaget alltsedan bolaget tillträdde sina förhyrda lokaler i fastigheten år 1994 fram till d 13 juni 1998 i enlighet med avtalet berett honom tillträde till elverkstaden via av bolaget förhyrda lokaler. S.N. uppgav att hans rätt att tillträda elverkstaden via av bolaget förhyrda lokaler inte framgick av det skriftliga avtalet, vilket enligt honom berodde på att parterna ansåg saken vara självklar. S.N. påstod att bolaget, sedan tvist uppstått om bl a låsning av vissa dörrar i fastigheten, med början d 13 juni 1998 förvägrat S.N. tillträde till elverkstaden. S.N. påstod att förfarandet att olovligen och i strid mot hyresavtalet hindra S.N:s tillträde till elverkstaden innebar att bolaget gjorde sig skyldigt till egenmäktig besittningsrubbning, vilket utgjorde grunden för hans begäran om särskild handräckning.

Bolaget invände att avsikten, när hyresavtalet skrevs, inte var att S.N. där skulle bedriva egen verksamhet. S.N. hade enligt bolaget själv tagit sig rätt att passera bolagets lokaler för att få tillträde till elverkstaden. Det fanns ingen överenskommelse mellan parterna om att S.N. skulle ha rätt till sådan passage. Att bolaget inte agerat mot S.N:s förfarande var ren välvilja från bolagets sida, eftersom S.N. tidigare, såvitt känt för bolaget, iakttagit försiktighet och omsorg gentemot bolagets verksamhet, när han passerat genom bolagets lokaler, då dess verksamhet pågått. Bolaget sade sig dock vid flera tillfällen ha påpekat för S.N. att han inte hade rätt att vistas i bolagets lokaler och uppmanat honom att upphöra med förfarandet, vilket S.N. dock fortsatt med.

S.N. bestred bolagets påståenden och åberopade två såsom vittnesattester betecknade handlingar undertecknade av hans dotter och svärson.

Kronofogdemyndigheten (G.A.) anförde i utslag d 11 sept 1998: Skäl. Det åligger sökanden i mål om särskild handräckning att styrka de omständigheter han åberopar till stöd för sin ansökan. Hans framställning av omständigheterna skall dock läggas till grund för prövningen, i den mån framställningen har lämnats utan invändning och det inte är uppenbart att den är oriktig. Bestrider svaranden ansökan får den inte bifallas om svaranden visar sannolika skäl för sin invändning.

Kronofogdemyndigheten finner, vid en samlad bedömning av vad som anförts i målet, att svaranden inte har visat sannolika skäl för sin invändning. Det är inte heller uppenbart att sökandens framställning är oriktig. Sökandens talan skall därför bifallas.

Kronofogdemyndighetens avgörande. Svaranden skall bereda sökanden tillträde till utrymme benämnt "elverkstaden", markerad som "1" på ritning, bilaga 1 (här utesluten; red:s anm), i byggnad belägen på fastigheten Lund Hardeberga 2, med adress Revingegatan 12 i Lund, via de två vägar som har gulmarkerats på bilaga 1.

Bolaget överklagade vid Malmö TR och yrkade att TR:n skulle ogilla S.N:s ansökan om särskild handräckning.

S.N. bestred bolagets yrkanden.

Bolaget åberopade tre som vittnesattester betecknade handlingar undertecknade av anställda i bolaget.

TR:n (hovrättsassessorn Cervin) meddelade d 27 nov 1998 följande slutliga beslut: Ett avtal förutsätter en gemensam partsavsikt. Parterna är överens om att det skriftliga hyresavtalet d 28 dec 1994 i vart fall inte innehåller någon uttrycklig bestämmelse om rätt för S.N. att passera genom de utrymmen som Rörmontering hyr för att komma till elverkstaden. Mot avtalets avfattning har S.N. bevisbördan för att en rätt till passage förelegat.

Parterna har olika uppfattning om betydelsen av att S.N. under tiden från 1994 till juni 1998 faktiskt har passerat genom de uthyrda utrymmena för att komma till elverkstaden.

Avtalsverkan kan uppkomma genom att en part ger motparten befogad anledning att inta en viss hållning och samtidigt bör inse detta. S.N. har i allmänna ordalag förklarat att han passerat genom de uthyrda utrymmena. Rörmontering har anfört att bolaget protesterat och uppmanat S.N. att upphöra med förfarandet.

Parterna har åberopat vittnesattester. S.N:s vittnesattester från två anhöriga bosatta i fastigheten innehåller i allmänna ordalag att S.N. enligt avtal haft en rätt att passera. Rörmontering har åberopat tre vittnesattester från anställda hos bolaget. Vittnesattesterna innehåller uppgifter om motsättningar i anslutning till att S.N. passerat genom de uthyrda lokalerna.

Rörmonterings uppgifter och bevisning har högre grad av konkretion än vad motsvarande från S.N. innehåller, särskilt när det gäller att S.N. åtminstone under senare tid lämnat elverkstaden så gott som tom utan att där, vilket han påstått, bedriva någon egen verksamhet av mera väsentlig omfattning. Detta talar påtagligt emot att Rörmontering givit anledning till eller S.N. fått någon befogad uppfattning om rätt till passage.

Det har inte funnits någon annan väg inomhus till elverkstaden än genom de utrymmen Rörmontering disponerar. Detta talar i och för sig för, som S.N. också anfört, att en rätt till passage varit underförstådd mellan parterna. Rörmontering har emellertid även anfört att S.N. genom relativt begränsade ingrepp i byggnaden kunnat bereda sig tillträde utan att på något sätt inskränka Rörmonterings förfogande över de hyrda lokalerna. S.N. har varit passiv härvidlag. Han har emellertid i någon omfattning fortsatt en rörelse av samma slag som han före 1994 ensam bedrivit i de uthyrda lokalerna och därefter överlåtit till Rörmontering. Rörmonterings påstående att S.N:s passager genom de uthyrda utrymmena är ett led i en pågående konkurrens mellan parterna förefaller inte sakna fog.

Parterna har argumenterat relativt utförligt angående bevisverkan av uppgifter som lämnats i skrifter som upprättats av ombuden. TR:n finner inte att något av detta är ägnat att påverka utgången i ärendet.

Mot bakgrund av vad som anförts framstår S.N:s påståenden som mindre sannolika. Särskild handräckning förutsätter i allmänhet att någon materiell prövning inte behöver ske. Fråga är inte om en situation där 191 § i den tidigare gällande utsökningslagen kunnat tillämpas. Redan den omständigheten att S.N. inte styrkt någon rätt till passage genom de uthyrda utrymmena utgör hinder mot att särskild handräckning beviljas.

Parterna har lämnat varierande uppgifter om vilka tider på dagen och vilka veckodagar S.N. i allmänhet passerat genom de uthyrda lokalerna.

Något andrahandsyrkande från S.N. om en i tid eller på annat sätt begränsad rätt till passage föreligger inte. TR:n saknar redan därmed anledning att pröva om en begränsad rätt till passage förelegat, i den mån ett sådant anspråk haft utsikter till bifall genom en ansökan om särskild handräckning.

Avgörande. 1. TR:n undanröjer kronofogdemyndighetens utslag och avslår S.N:s ansökan om särskild handräckning. ---.

S.N. överklagade i HovR:n över Skåne och Blekinge och yrkade att HovR:n skulle bifalla hans ansökan om särskild handräckning. Bolaget bestred ändring.

HovR:n meddelade d 2 dec 1998 prövningstillstånd.

HovR:n (hovrättsråden Trulsson, referent, Lejman och Elmqvist) anförde i slutligt beslut d 22 dec 1998: S.N. har till stöd för sitt yrkande anfört bl a att rätten till passage genom de uthyrda lokalerna varit underförstådd vid ingåendet av hyresavtalet, eftersom någon annan väg till "elverkstaden" inte existerar, samt att han inte kan avvakta den tid det skulle ta att utreda möjligheterna att ta upp en separat ingång till "elverkstaden", något som förutsätter att mark från grannfastigheten måste tas i anspråk.

AB Lunds Rörmontering har anfört bl a följande. Bolaget har alltsedan hyresavtalets ingående konsekvent påpekat för S.N. att han saknar rätt att passera genom de förhyrda lokalerna. Att S.N. likväl tagit sig rätten att göra det skall inte läggas bolaget till last. Det förhållandet att tillträde till "elverkstaden" endast kan ske via bolagets lokaler utgör inte något belägg för att det vid hyresavtalets tillkomst varit underförstått att S.N. skulle ha rätt att passera genom bolagets lokaler. Med hänsyn till att S.N. bedriver en med bolaget konkurrerande verksamhet, framstår det inte heller som sannolikt att bolaget skulle tillåta passage. Till detta skall läggas att S.N. såsom hyresvärd haft möjlighet att tillse att en separat ingång till "elverkstaden" ordnas.

HovR:ns bedömning.

Någon uttrycklig rätt för S.N. att använda bolagets lokaler för att komma till och från "elverkstaden" finns inte inskriven i det år 1994 ingångna hyresavtalet. Vid ingåendet av avtalet har bolaget emellertid varit medvetet om att hyresrätten inte skulle omfatta "elverkstaden" som också i fortsättningen skulle disponeras av S.N.. Det måste också ha stått klart att det inte skulle finnas något annat sätt för S.N. att ta sig till och från "elverkstaden" än genom att utnyttja de uthyrda lokalerna. Det måste således ha varit underförstått att S.N. skulle ha rätt att använda bolagets lokaler för att komma till och från "elverkstaden". Med hänsyn till det anförda och då det är ostridigt att S.N. rent faktiskt alltsedan ingåendet av hyresavtalet, om än tidvis under protester från bolaget, har utnyttjat de uthyrda lokalerna för att komma till och från "elverkstaden", finner HovR:n att bolaget inte visat sannolika skäl för sin invändning att S.N. inte äger passera genom lokalerna.

Eftersom bolaget således alltsedan d 13 juni 1998 olovligen hindrar S.N. i utövandet av dennes rätt, skall hans ansökan om särskild handräckning bifallas.

Med ändring av TR:ns avgörande under 1. fastställer HovR:n kronofogdemyndighetens utslag. ---.

Bolaget (ombud advokaten D.C.) överklagade och yrkade att HD med ändring av HovR:ns beslut skulle fastställa TR:ns beslut. S.N. (ombud advokaten K.L.) bestred ändring. Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Tegner föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande beslut: Skäl. Enligt 4 § lagen (1990: 746) om betalningsföreläggande och handräckning får en ansökan om särskild handräckning beviljas om svaranden olovligen hindrar sökandens rätt till viss egendom. I 39 § samma lag föreskrivs att sökanden skall styrka de omständigheter som han åberopar till stöd för sin ansökan. Hans framställning av omständigheterna skall läggas till grund för prövningen, i den mån framställningen har lämnats utan invändning av svaranden och det inte är uppenbart att den år oriktig.

Institutet särskild handräckning faller inom ramen för den summariska processen och är främst inriktad på de klara fallen. I princip skall således parternas bakomliggande materiella rätt inte prövas i processen.

I målet är ostridigt att S.N. och bolaget d 28 dec 1994 ingick ett hyresavtal, av vilket framgår att bolaget av S.N. hyr hela fastigheten Lund Hardebergabanan 2 med undantag av bland annat en elverkstad. Fastigheten består av lokaler. Ostridigt är vidare att tillträde till elverkstaden förutsätter passage genom de uthyrda lokalerna. Någon rätt för S.N. att använda de lokaler bolaget hyr för att komma till och från elverkstaden finns inte inskriven i hyresavtalet.

S.N. har anfört bland annat att vid ingåendet av hyresavtalet var det underförstått mellan parterna att han skulle ha rätt till passage genom de uthyrda lokalerna eftersom det inte fanns någon annan väg till elverkstaden. Han har dessutom medgivits sådan rätt av bolaget från tidpunkten för avtalets slutande fram till i vart fall sommaren 1998.

Bolaget har invänt bland annat följande. Anledningen till att någon rätt för S.N. att passera genom bolagets lokaler inte skrevs in i hyresavtalet var att någon sådan rätt inte avsågs existera. Efter det att avtalet slöts har bolaget vid upprepade tillfällen klargjort för S.N. att han saknar rätt att passera genom de av bolaget förhyrda lokalerna. Två månader efter avtalets slutande, d 28 febr 1995, översände bolaget ett brev till S.N.. Av brevet framgår klart och tydligt att S.N. "ej äger rätt till tillträde till de uthyrda lokalerna förutom då särskild överenskommelse träffats härom...". Trots detta har S.N. fortsatt att själv ta sig rätten att passera bolagets lokaler för att få tillträde till elverkstaden.

När det gäller frågan vilket mått av bevisning som bör krävas av svaranden får man skilja mellan olika fall. Är svaranden enligt allmänna processuella regler bevisskyldig för invändningen, torde han för att hindra bifall till ansökningen behöva visa åtminstone skäl för invändningen. Är det däremot sökanden som har bevisbördan för att svarandens påstående är oriktigt, bör redan det förhållandet att invändningen har framställts normalt vara tillräckligt. Härvid förutsätts givetvis att den åberopade omständigheten utgör ett motfaktum eller en sakinvändning av relevant slag och att den inte heller i övrigt är sådan att den kan lämnas utan avseende. (Prop 1989/90:85 s 129.)

I ifrågavarande fall har S.N. bevisbördan för att bolagets invändning är oriktig. Bolagets invändning framstår dock som relevant och den kan heller inte lämnas utan avseende.

Detta innebär att HovR:ns beslut skall upphävas och att S.N:s ansökan om särskild handräckning skall lämnas utan bifall.

HD:s avgörande. Med upphävande av HovR:ns beslut lämnar HD S.N:s yrkande om särskild handräckning utan bifall.

HD (JustR:n Lars K Beckman, Nyström, referent, Westlander, Victor och Håstad) fattade följande slutliga beslut: Skäl. I det av parterna ingångna hyresavtalet av d 28 dec 1994 undantogs från uthyrning bl a den s k elverkstaden. Det är ostridigt i målet att tillträde till denna kan beredas endast med passage genom de av bolaget förhyrda lokalerna.

S.N:s talan får förstås så att han gör gällande, i första hand, att han, vid hyresavtalets ingående och som en del av detta, genom ett muntligt eller underförstått avtal fick rätt att passera genom de uthyrda lokalerna till elverkstaden och, i andra hand, att han rent faktiskt under tiden från hyresavtalets ingående till d 13 juni 1998 haft tillgång till sådan passage.

Bolaget har invänt att något muntligt eller annat avtal utöver det skriftliga hyresavtalet inte träffats och till stöd härför åberopat ett brev från bolaget till S.N. daterat d 28 febr 1995. Av brevet framgår att bolaget inte medger S.N. annat tillträde till de av bolaget förhyrda lokalerna än det han som hyresvärd har rätt till för t ex nödvändig inspektion och brådskande arbeten och då endast när särskild överenskommelse träffats därom. I samma brev anför bolaget att S.N. är skyldig att som hyresvärd tillse, att separat ingång till elverkstaden finns skild från övriga hyresgästers verksamhet, men förklarar sig på vissa angivna villkor berett att medverka till annan lösning i denna fråga. Bolaget har vidare invänt att S.N. visserligen under tiden fram till d 13 juni 1998 vid upprepade tillfällen passerat genom bolagets lokaler men att bolaget då varje gång, under protest, särskilt medgivit detta.

Enligt 4 § 1 st lagen (1990:746) om betalningsföreläggande och handräckning kan särskild handräckning beviljas dels när sökandens besittning egenmäktigt rubbats, dels när utövningen av hans rätt till viss egendom olovligen hindrats på annat sätt. Bestämmelsen motsvarar i allt väsentligt vad som tidigare gällde enligt 191 § i 1877 års utsökningslag och praxis i anslutning därtill (se Hassler, Utsökningsrätt, 2 uppl, s 400 ff).

Mot bolagets invändningar har S.N. inte styrkt att han rent faktiskt haft en av bolaget oberoende tillgång till passage till elverkstaden genom de av, bolaget förhyrda lokalerna. S.N. kan därför inte beviljas särskild handräckning på den grunden att hans besittning rubbats.

Då S.N. inte heller styrkt att han till följd av hyresavtalet har en sådan obegränsad rätt till passage till elverkstaden genom de förhyrda lokalerna som får anses ligga i hans yrkande, kan han inte heller beviljas särskild handräckning på den grunden att utövningen av hans rätt till elverkstaden olovligen hindras på annat sätt.

S.N:s ansökan skall därför lämnas utan bifall.

HD:s avgörande. Med upphävande av HovR:ns beslut lämnar HD S.N:s ansökan om särskild handräckning utan bifall.

JustR Håstad tillade för egen del: Enligt 39 § lagen om betalningsföreläggande och handräckning skall i mål om särskild handräckning sökanden styrka de omständigheter som han åberopar till stöd för sin ansökan; hans framställning av omständigheterna skall dock läggas till grund för prövningen, i den mån framställningen har lämnats utan invändning av svaranden och det inte är uppenbart att den är oriktig.

Bestämmelsen ger intrycket att särskild handräckning är ett homogent institut, där bevisbördan alltid ligger på sökanden och beviskravet alltid är detsamma. Som framgår av beslutsskälen omfattar bestämmelsen i 4 § angående särskild handräckning emellertid två i princip skilda situationer.

I den första handlar det om återställande av egenmäktigt rubbad besittning. Bestämmelsen ingår i ett komplex av regler som skyddar själva besittningen. Syftet är bl a att förmå människor att vända sig till myndigheterna i stället för att själva ta sig rätt. Följaktligen skall sökandens rätt till besittning inte prövas, fastän ansökan anses kunna avslås om det är uppenbart att sökanden saknar rätt till besittningen (se prop 1989/90:85 s 69 och 129; jfr nästa stycke). Vad sökanden skall påstå är således bara att han haft besittningen och att den egenmäktigt rubbats. Om svaranden bestrider, måste sökanden styrka att han hade självständig besittning. I den mån svaranden invänder att rubbningen skedde med samtycke, borde sökanden medges åtminstone en bevislättnad, eftersom det är svårt att styrka frånvaron av något och regeln om besittningsrestitution hotar att annars bli ineffektiv. (Jfr dock RH 1994:8.)

I den andra situationen - innefattande fall där utövningen av sökandens rätt till viss egendom på annat sätt olovligen hindras - möjliggör 4 § handräckningslagen att åtskilliga nya besittningsförhållanden genomdrivs efter summarisk prövning. Eftersom sökanden inte behöver ställa säkerhet för den skada svaranden i ett efterföljande tvistemål visar sig ha lidit (jfr däremot 15 kap 3 och 6 §§ RB), bör - när ansökan bestritts - kraven på sökandens bevisning liksom på rättslägets klarhet vara höga. Hans rätt bör framstå som uppenbar (jfr 16 kap 8 § UB och minoriteten i NJA 1993 s 103). Uttalandet i propositionen att kraven på styrkan hos sökandens bevisning bör vara ungefär densamma som i dispositiva tvistemål (a prop s 69, jfr s 128 f) förefaller vara alltför milt, även med beaktande av att utslag om särskild handräckning har rättskraft endast i förhållande till en ny ansökan om särskild handräckning grundad på oförändrade omständigheter (jfr 65 §).

HD:s beslut meddelades d 2 juli 1999 (mål nr Ö 245-99).

Metadata

Domstol
Högsta Domstolen
Avgörandedatum
1999-07-02
Målnummer
Ö245-99
Lagrum
4 § lag (1990:746) om betalningsföreläggande och handräckning
39 § lag (1990:746) om betalningsföreläggande och handräckning
Litteratur
Sökord
Handräckning
Beviskrav
Källa
Domstolsverket

Rättsfall som hänvisar till detta (2)

NJA 2008 s. 774: Fråga om förutsättningar förelegat för särskild handräckning när svaranden gjort invändning mot de av sökanden åberopade omständigheterna (Jfr NJA 1993 s. 103 och NJA 1999 s. 474)
NJA 2017 s. 999: Ansökan om särskild handräckning med anledning av att svaranden hade hindrat sökanden från fortsatt användning av en väg som gick över svarandens fastighet. Frågor rörande bl.a. svarandens påstående...
Lagen.nu är en privat webbplats. Informationen här är inte officiell och kan vara felaktig | Ansvarsfriskrivning | Kontaktinformation