lagen.nu

NJA 1998 s. 888

Sedan Sveriges advokatsamfunds disciplinnämnd beslutat att utesluta en advokat ur samfundet samt beslutet överklagats, har disciplinnämnden i HD åberopat omständigheter som inte haft något samband med de förhållanden som legat till grund för det överklagade beslutet. Dessa omständigheter har inte beaktats vid HD:s prövning.

(Jfr 1972 C 438 och 1991 s 293 samt RÅ 1980 ref 108)

U.H. riktade i skrivelse som inkom till Sveriges advokatsamfund d 13 maj 1996 anmärkningar mot advokaten H.L.. Sedan advokatsamfundets styrelse hänskjutit ärendet till disciplinnämnden meddelade denna beslut i ärendet d 13 febr 1997. Nämnden fann däri på anmälan av U.H. såsom företrädare för dödsboet efter konstnär E.H. i vilket dödsbo H.L. varit boutredningsman, samt efter hörande av H.L. personligen, att han allvarligt åsidosatt sina plikter som advokat genom att han tillgodogjort sig, i relation till dödsboets storlek, betydande arvodesbelopp utan att underrätta delägarna i dödsboet, att han i strid med bestämmelserna i ?AB och samfundets bokföringsreglemente underlåtit att avge redovisning till dödsboet, att han försummat att hålla U.H. underättad om vad som förekommit vid utförandet av uppdraget samt att han underlåtit att efterkomma styrelsens uppmaning om att till samfundet avge yttrande över innehållet i U.H:s anmälningsskrift. På grund härav tilldelade nämnden H.L. varning samt förpliktade honom att till advokatsamfundet utge straffavgift med 15 000 kr.

Den 21 mars 1997 förordnade samfundets styrelse med stöd av 46 § 3 st i samfundets stadgar om granskning av H.L:s bokföring. Granskningen utfördes under våren 1997, varefter styrelsen hänsköt ärendet till disciplinnämnden för förnyad prövning.

Disciplinnämnden (ledamöterna Peyron, ordf, Ek, vice ordf, von der Esch, Hammar, Hök, Larsson och Widman) meddelade d 27 juni 1997 beslut i ärendet, vilket beslut - efter en inledning motsvarande i allt väsentligt den i det föregående lämnade redogörelsen för bakgrunden - hade följande lydelse: Vid granskningen iakttogs att H.L. i skilda hänseenden försummat att följa bokföringslagen och samfundets bokföringsreglemente. Vad granskarna funnit särskilt anmärkningsvärt var att dödsboets bankkonton syntes ha använts för löpande uttag i rörelsen, vilka uttag senare intagits i kostnadsräkningar, där de benämnts som a contoarvoden. Granskarna noterade vidare att de inte kunnat återfinna ett flertal uttag i bokföringen samt att arvodesräkningar inte tillställts klienten.

H.L. har i skriftligt yttrande d 17 juni 1997 anfört bl a följande. De debiterade arvodesbeloppen står i paritet med de tidsnoteringar som förts i boet och till den information/överenskommelse om debiteringsnorm som gjorts med företrädare för boet. Handhavandet av klientmedel har skett med boets medel stående på särskilda bankkonton. Bankkontot har redovisats i bokföringen tillsammans med andra konton för klienter. Boets medel har endast använts till utgifter för boet samt upplupna arvoden. Godkänd revisor har numera utsetts i advokatrörelsen.

H.L. har på nämndens anmodan inställt sig personligen vid sammanträde d 19 juni 1997 varvid han anfört i huvudsak följande. Han vidgår att han tillgodogjort sig klientmedel utan att som intäkter i advokatrörelsen bokföra transaktionerna. Han anser sig ha kunnat göra dessa uttag då han haft en motfordran på dödsboet. Kostnadsräkningar har inte utfärdats förrän efter det att han tillgodogjort sig arvodesbelopp ur dödsboet och då först vid årsskiftet 1996/1997. Han har inte någon förklaring till varför granskarna inte kunnat återfinna ett flertal av uttagen i bokföringen. Enligt H.L:s uppfattning har kontokuranter direkt från banken tillställts U.H., som därigenom kunnat följa uttagen, Under den tid som bokföringsgranskningen avsåg anlitade han inte revisor.

Utredningen i ärendet visar att H.L. obehörigen tillgodogjort sig klientmedel. Härigenom har han förfarit oredligt.

Med undanröjande av beslutet d 13 febr 1997 varigenom H.L. tilldelats varning och förpliktats utge straffavgift beslutar disciplinnämnden att jämlikt 8 kap 7 § 1 st RB utesluta H.L. ur advokatsamfundet. Nämnden förordnar att beslutet genast skall verkställas.

Nämnden förordnade vidare att av H.L. inbetald straffavgift om 15 000 kr skulle återbetalas till honom.

H.L. (ombud advokaten H.F.. och jur kand J.H.) överklagade och yrkade att HD skulle upphäva disciplinnämndens beslut om uteslutning av honom ur advokatsamfundet eller, i andra hand, med upphävande av beslutet tilldela honom varning, eventuellt förenad med straffavgift.

Disciplinnämnden avstyrkte bifall till H.L:s yrkanden och åberopade visst nytt material, som inte prövats av disciplinnämnden.

Målet avgjordes efter föredragning av handlingarna och muntligt förhör, vid vilket H.L. inställde sig personligen åtföljd av advokaten F. såsom ombud biträdd av jur K.H. och disciplinnämnden företräddes av generalsekreteraren i advokatsamfundet, advokaten L.B..

HD (JustR:n Magnusson, Munck, Westlander referent, Regner och Blomstrand) fattade följande slutliga beslut: Skäl. HD har hållit muntlig förhandling, vid vilken H.L. har hörts på nytt och som vittnen har hörts, på begäran av H.L. auktoriserade revisorn R.R. samt på begäran av disciplinnämnden U.H. och auktoriserade revisorn I-L.L..

Disciplinnämnden har i HD gjort gällande att H.L. även i annat avseende än som upptagits i det överklagade beslutet brustit i redovisningsskyldighet och förfarit oredligt beträffande anförtrodda medel. Nämnden har därvid åberopat nytt skriftligt material med upplysning att nämnden fått kännedom om detta först efter sin prövning av ärendet. Det är fråga om H.L:s handlande i egenskap av förordnad god man för arvingar i ett dödsbo.

H.L. har invänt att det som disciplinnämnden sålunda åberopat inte hänför sig till eller ingår i underlaget för det beslut som överklagats och inte skall påverka HD:s bedömning.

De av disciplinnämnden först i HD åberopade omständigheterna har inte något samband med de förhållanden som legat till grund för det överklagade beslutet. HD finner därför att de inte skall beaktas vid prövningen av detta (jfr NJA 1972 C 438 och 1991 s 293 samt RÅ 1990 ref 108).

Vad gäller H.L:s befattning med E.H.:s dödsbo har disciplinnämnden i huvudsak åberopat att H.L. under åren 1994 och 1995 dels i strid med 4 § i advokatsamfundets bokföringsreglemente fortlöpande tillgodogjort sig med hänsyn till boets förhållanden betydande arvodesbelopp utan att vid varje tillfälle i vederbörlig ordning debitera dödsboet genom tillställd räkning, dels underlåtit att som intäkt i advokatrörelsen bokföra arvoden som han tagit ut från dödsboets bankkonto, tre belopp på tillhopa drygt 3 000 kr under år 1994 och elva belopp på tillhopa drygt 20 000 kr under år 1995, vilka belopp han inte redovisat i sina självdeklarationer för de angivna åren. Disciplinnämnden har vidare gjort gällande att H.L. under den aktuella tiden varit illikvid och av allt att döma även insolvent.

H.L. har vidgått att han gjort uttag a conto från dödsboets bankkonto utan att dessförinnan tillställa dödsboet några räkningar. Han har framhållit att dödsboet ändock fick kännedom om uttagen genom att det vid varje årsskifte fick en kontokurant från banken rörande transaktionerna på kontot. Han hade dessutom kommit överens med U.H. om att han fortlöpande skulle få göra uttag från hankkontot efter en taxa om 1200 kr i timmen. Han gjorde inga större uttag än vad han varje gång hade täckning för i sitt "tidlager". Han upprättade redovisningsräkningar men tillställde inte dödsboet dessa eftersom han hade uppfattningen att boet inte hade några dödsbodelägare till följd av att E.H. hade testamenterat bort all sin egendom som legat och de legala arvingarna hade godkänt testamentet. Med ledning av kontokuranter som han erhöll från banken avseende transaktionerna på dödsboets bankkonto upprättade han vid årsskiftet 1996/1997 två kostnadsräkningar avseende sina uttag under år 1994 och år 1995. I dessa lämnade han inte någon redogörelse för det arbete som han utfört utan angav endast gjorda uttag till belopp och datum. Av misstag kom han inte att i rätt tid bokföra alla gjorda uttag som inkomst i sin rörelse. Vissa uttag kom härigenom inte, som bort ske, att deklareras som intäkt för åren 1994 och 1995. Beloppen bokfördes emellertid under senare år och de var bokförda då han hördes om saken vid disciplinnämndens sammanträde i ärendet i juni 1997. Han redovisade även beloppen i sina självdeklarationer som inkomst för de år under vilka de kom att bokföras. Han varken är eller har varit illikvid eller insolvent. Han anlitade under den aktuella tiden inte revisor men gör det numera och får därigenom hjälp med att sköta sin bokföring.

Av den skriftliga utredning som har förebragts i ärendet framgår bl a att dödsboet i juni 1994, då H.L. fick i uppdrag av U.H. att ta sig an dödsboutredningen, hade bankmedel och aktier till ett värde av drygt 200 000 kr. Enligt det av H.L. i ärendet upprättade tidkortet för tiden d 2 juni 1994-d 10 febr 1997 utförde han arbete för dödsboet under närmare 75 timmar. Det framgår av tidkortet att arbetet omfattade bl a upprättande av bouppteckning och bildande av en stiftelse. Enligt kostnadsräkningarna för åren 1994 och 1995 gjorde H.L. från dödsboets bankkonto under år 1994 elva uttag a conto på tillhopa 33 197 kr och under år 1995 tjugo uttag a conto på sammanlagt 76 739 kr, allt avseende arvode.

Av vad H.L. själv uppgivit framgår att han på sätt disciplinnämnden anfört har brutit mot 4 § i advokatsamfundets bokföringsreglemente genom att fortlöpande göra uttag från dödsboets bankkonto utan att dessförinnan debitera dödsboet. Varken de kontokuranter som banken tillställde dödsboet eller de kostnadsräkningar som H.L. upprättade vid årsskiftet 1996/1997 uppfyller de krav på räkning, redovisning eller därmed likvärdig skriftlig handling som ställs i den angivna paragrafen. Med hänsyn till vad U.H. har uppgivit i sitt vittnesmål kan det inte anses klarlagt att H.L. med företrädare för dödsboet träffade någon överenskommelse om att han utan föregående debitering skulle få göra uttag från dödsboets bankkonto.

Av förhören med R.R. och I-L.L. framgår att H.L. under åren 1994 och 1995 inte intäktsbokförde alla de uttag som han gjorde från dödsboets bankkonto samt att han som en följd härav inte heller tog upp dessa belopp i sina självdeklarationer avseende dessa år. Såvitt utredningen ger vid handen har det rört sig om drygt 3 000 kr under år 1994 och drygt 20 000 kr under år 1995. Av förhöret med R. framgår emellertid att såväl bokföring som deklaration av beloppen skedde senare och före det förhör som hölls i disciplinnämnden i juni 1997. Allmänt om H.L:s bokföring under åren 1994 och 1995 har R. uttalat att den företedde en hel del brister. Hit hör eftersläpningen när det gäller uttag från dödsboets bankkonto. R. har vidare uppgivit att han följt upp sin granskning av H.L:s bokföring efter år 1995 och att H.L. numera sköter sin bokföring efter gällande regler.

Vad som framkommit om H.L:s ekonomi under åren 1994 och 1995, bl a genom uppgifter från kronofogdemyndigheten i Täby som disciplinnämnden åberopat, ger anledning till stark tvekan om H.L. vid den aktuella tiden varit likvid och solvent. Eftersom det inte har lagts H.L. till last att han underlåtit att hålla dödsboets medel avskilda och det inte har visats annat än att de uttagna arvodesbeloppen motsvarade upparbetade fordringar, har H.L:s ekonomiska ställning vid tidpunkten för uttagen dock inte någon avgörande betydelse för bedömningen av hans förfarande. Inte heller finns det i förevarande ärende utrymme att beakta den omständigheten att det, som disciplinnämnden har påvisat, även är tvivelaktigt huruvida H.L. för närvarande är likvid och solvent.

Genom vad som förekommit har H.L. allvarligt åsidosatt sina plikter som advokat. Det har däremot inte visats att han förfarit oredligt. Inte heller kan omständigheterna anses vara synnerligen försvårande.

Med hänsyn till det anförda bör beslutet om uteslutning av H.L. ur advokatsamfundet upphävas och H.L. i stället meddelas varning förenad med skyldighet att utge straffavgift till advokatsamfundet.

HD:s avgörande. Med upphävande av disciplinnämndens beslut att utesluta H.L. ur Sveriges advokatsamfund tilldelar HD enligt 8 kap 7 § 2 st Rl3 H.L. varning och förpliktar honom med stöd av tredje stycket samma paragraf att till advokatsamfundet som straffavgift utge 15 000 kr.

HD:s beslut meddelades d 23 dec 1998 (mål nr Ö 3215-97).

Metadata

Domstol
Högsta Domstolen
Avgörandedatum
1998-12-23
Målnummer
Ö3215-97
Lagrum
8 kap. 7 § rättegångsbalken (1942:740)
Rättsfall
NJA 1991 s. 293
Litteratur
Sökord
Advokat
Uteslutning
Oredlighet
Källa
Domstolsverket
Lagen.nu är en privat webbplats. Informationen här är inte officiell och kan vara felaktig | Ansvarsfriskrivning | Kontaktinformation