lagen.nu

NJA 1997 s. 591

Bolagsman i handelsbolag har ansetts berättigad att gentemot konkursansökan invända att borgenären har betryggande säkerhet i bolagets egendom.

Förvaltningsbolaget Småstaden Handelsbolag (nedan kallat Småstaden) bildades i slutet av 1980-talet med bl a HSB:s Riksförbund ekonomisk förening, HSB Sydvästra Norrbotten ekonomisk förening och RT Fastigheter Handelsbolag, det senare numera RT Fastigheter Kommanditbolag (nedan kallat RTbolaget), som bolagsmän. Meningsmotsättningar har rått mellan de två förstnämnda bolagsmännen, å ena sidan, och RTbolaget, å andra sidan, rörande Småstaden. Bl a har RTbolaget motsatt sig den förra sidans krav på att Småstaden skulle försättas i konkurs.

Småstaden försattes efter egen ansökan i konkurs d 4 okt 1995 vid Piteå TR. Enligt konkursbouppteckningen, daterad d 21 nov 1995, är den huvudsakliga tillgången tomträtten till fastigheten Piteå Stora örnen 16, vars taxerade byggnadsvärde uppgår till 44 800 000 kr. Tomträtten har i bouppteckningen med stöd av ett värdeutlåtande tagits upp till ett värde av 66 000 000 kr. Enligt bouppteckningen ingår bland skulderna lån på ca 80 000 000 kr mot säkerhet av pantbrev i tomträtten, bl a lån nr 025-14-40826-5 hos "SBAB" med ett kapitalbelopp av 8 292 000 kr mot säkerhet av pantbrev i tomträtten inom 100 000 000 kr.

Venantius Aktiebolag (Venantius) ansökte vid Piteå TR att RTbolaget skulle försättas i konkurs. Venantius åberopade att RTbolaget inte efter anmaning betalat klar och förfallen skuld. I betalningsanmaningen angavs att Småstaden försatts i konkurs och att RTbolaget i egenskap av handelsbolagsdelägare hade att betala lån å 8 292 000 kr jämte ränta. Venantius företedde handling angående överlåtelse av SBAB:s lån.

RTbolaget bestred bifall till ansökningen i första hand på grund av att fordran ej var klar. I andra hand bestreds ansökningen på den grunden, att Venantius från HSB erhållit eller med HSB ingått avtal om betalning för sin fordran. RTbolaget gjorde gällande att 2 kap 10 § KL skulle tillämpas analogt och att HSB i detta fall var att anse som tredje man enligt 2 kap 10 § 1 st 2. Som sista grund för bestridandet anfördes att Venantius hade betryggande säkerhet för sin fordran i Småstaden tillhörig egendom; 2 kap 10 § 1 st 1 åberopades.

TR:n (tingsfiskalen Kjellin Lindström) meddelade beslut d 24 maj 1996. TR:n fann att konkursansökningen inte kunde ogillas på grund av att fordran inte kunde anses som klar.

TR:n anförde vidare: Vad så gäller RTbolagets andrahandsgrund och sistahandsgrund har bolaget åberopat 2 kap 10 § KL analogt. RTbolaget anser, dels att HSB som är en annan bolagsman i Småstaden skall anses som tredje man i enlighet med lagrummets andra punkt i dess första stycke dels att egendom som finns i konkursboet skall anses tillhöra RTbolaget i enlighet med första punkten i samma stycke. TR:n, som inte finner förutsättningar att tillämpa lagrummet direkt, finner heller inte något stöd för att tillämpa aktuellt lagrum analogt. Något konkurshinder enligt 2 kap 10 § KL föreligger inte. Konkursansökan kan således inte heller på dessa grunder ogillas. - Venantius ansökan om konkurs skall med hänsyn till ovan anförda bifallas.

TR:ns beslut. RT Fastigheter Kommanditbolag har d 12 april 1996 delgivits en sådan betalningsuppmaning som avses i 2 kap 9 § KL. Venantius Aktiebolag har d 8 maj 1996 ansökt om att RT Fastigheter Kommanditbolag skall försättas i konkurs. Den i ansökan åberopade skulden är klar och förfallen och ännu inte betald. På grund härav och eftersom RT Fastigheter Kommanditbolag inte visat annat skall bolaget anses vara på obestånd. RT Fastigheter Kommanditbolag försätts därför i konkurs.

RTbolaget överklagade i HovR:n för Övre Norrland och yrkade att HovR:n skulle upphäva konkursbeslutet.

Venantius bestred ändring.

RTbolaget gjorde i HovR:n gällande att Venantius inte styrkt sin behörighet som sökande och hävdade i andra hand att den åberopade fordringen inte varit en klar fordran i KL:s mening. RTbolaget gjorde vidare gällande att konkurshinder förelåg enligt 2 kap 10 § 1 st KL. Slutligen bestred RTbolaget konkursansökningen på den grunden att bolaget var solvent.

RTbolaget anförde bl a: Venantius har betryggande säkerhet i Småstaden tillhörig egendom och skulle för den skull inte i motsvarande situation ha kunnat få Småstaden försatt i konkurs och detsamma bör gälla i förhållande till RTbolaget såsom bolagsman i Småstaden (konkurshinder enligt en analog tillämpning av 2:10 1 st 1 KL). Den nu angivna invändningen bygger på den "identitet" som föreligger mellan ett handelsbolag och en bolagsman såvitt gäller rättigheter och förpliktelser. För det fall att betraktelsesättet inte godtas gör RTbolaget - med åberopande av 2 kap 10 § 1 st 2 KL - gällande att konkurshinder ändå förelegat, eftersom Småstaden då får anses ha ställning av en sådan tredje man - eller med tredje man jämförlig person - som ställt betryggande säkerhet för fordran i form av pantbrev i tomträtten.

HovR:n (hovrättsråden Olsson, referent, och Bondesson samt tf hovrättsassessorn Månsson) meddelade beslut d 12 juli 1996.

HovR:n fann att Venantius styrkt sin behörighet och att RTbolaget inte kunde anses ha visat fog för sin invändning om att fordringen inte var klar.

I skälen för sitt beslut anförde HovR:n vidare: Vad gäller förstahandsinvändningen om konkurshinder anser HovR:n att den egendom i vilken Venantius enligt RTbolaget har en betryggande säkerhet- tomträtten - inte på något sätt kan anses tillkomma RTbolaget, som är en från handelsbolaget fristående juridisk person; tomträtten tillhör Småstadens konkursbo. Konkurshinder enligt 2 kap 10 § 1 st 1 KL kan därför inte föreligga. Vidare kan Småstaden inte anses ha såsom tredje man eller motsvarande ställt säkerhet för den fordran som nu tillkommer Venantius gentemot RTbolaget. Det kan därför inte heller föreligga konkurshinder enligt 2 kap 10 § 1 st 2 KL.

Till följd av HovR:ns bedömning av nu behandlade invändningar skall RTbolaget enligt 2 kap 9 § KL presumeras vara på obestånd. RT bolaget har inte förmått visa att det förhåller sig på annat sätt.

På grund av det anförda skall överklagandet lämnas utan bifall.

HovR:ns avgörande. HovR:n lämnar överklagandet utan bifall.

RTbolaget (ombud advokaten T.B.C.) överklagade och yrkade att HD skulle upphäva konkursbeslutet. Bolaget frånföll invändningarna om Venantius behörighet och om att fordran inte var klar. Venantius (ombud jur kand A.B.) bestred ändring.

HD meddelade d 11 nov 1996 prövningstillstånd i frågan om konkurshinder föreligger enligt 2 kap 10 § 1 st 1 KL och förklarade frågan om prövningstillstånd i målet i övrigt vilande.

Målet föredrogs.

Föredraganden, RevSekr Osvald, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande beslut: Skäl: Enligt 2 kap 10 § 1 st 1 KL har en borgenär inte rätt att få gäldenären försatt i konkurs om borgenären har betryggande pant eller därmed jämförlig säkerhet i egendom som tillhör gäldenären. Motivet till bestämmelsen är att borgenären skall ha ett rimligt intresse av att konkurs kommer till stånd (se prop 1975:6 s 164). Således hade Venantius, under förutsättning att den pant Venantius innehar i Småstadens fastighet är betryggande, inte kunnat få Småstaden försatt i konkurs under åberopande av den nu aktuella fordringen. Frågan i målet är om motsvarande hinder skall anses gälla mot Venantius konkursansökan gentemot RTbolaget.

Venantius konkursfordran mot RTbolaget grundar sig på 2 kap 20 § 1 st lagen (1980:1102) om handelsbolag och enkla bolag enligt vilket bolagsman i handelsbolag svarar solidariskt för bolagets förpliktelser. Detta ansvar har sin grund i den speciella relation som råder mellan bolaget och bolagsmännen och kan inte i alla hänseenden jämställas med det ansvar som i andra situationer åvilar flera personer med avseende på en och samma förpliktelse.

Den speciella karaktären av det ansvar som åvilar bolagsmännen illustreras av 2 kap 20 § 2 st handelsbolagslagen, varav framgår att utdelning i en bolagsmans konkurs för en bolagsborgenärs fordran skall beräknas på fordringens belopp efter avdrag för vad bolagsborgenären kan få ut av bolaget. Emedan Venantius konkursfordran ursprungligen är en fordran mot Småstaden, dvs en bolagsfordran, skall Venantius i första hand erhålla betalning ur Småstadens egendom. Är Venantius pant betryggande får bolaget betalt för hela sin fordran och kan därmed inte anses ha något rimligt intresse av att RTbolaget försätts i konkurs.

Av de principer som gäller för handelsbolag följer att det föreligger ett slags identitet mellan bolagets och bolagsmännens förpliktelser; bolagsmännen kan alltid mot ett krav göra gällande samma invändningar som bolaget kunnat göra. Bolagsmännens personliga ansvar för bolagets förpliktelser kan dock inte anses gå utöver de förpliktelser som åvilar bolaget självt (se bl a Nial, Om handelsbolag och enkla bolag, 1992, s 194f). Bolagsman har t ex inte ett fortsatt ansvar gentemot handelsbolagets borgenärer för förpliktelser från vilka bolaget befriats genom ackord, se NJA 1989 s 92. Med dessa utgångspunkter skulle det inte vara förenligt att en bolagsborgenär kunde få en handelsbolagsman försatt i konkurs för en fordran på bolaget för vilken borgenären har betryggande säkerhet i bolaget tillhörig egendom och för vilken borgenären därför inte kunde få bolaget försatt i konkurs.

Till stöd för påståendet om att panten är betryggande, dvs att fastigheten Stora Örnen 16 har ett värde som täcker Venantius fordran, har RTbolaget åberopat bl a ett till Småstadens konkursbouppteckning fogat utlåtande av VM FastighetsEkonomer AB d 7 nov 1995 enligt vilket marknadsvärdet för fastigheten bedömts uppgå till 66 miljoner kr. RT- bolaget har även åberopat en skrift i vilken konkursförvaltaren i Småstadens konkurs bekräftat att konkursboet kommer att försälja fastigheten till HSB Sverige AB för 66 miljoner kr. - Av Småstadens konkursbouppteckning framgår att tre fordringsägare har säkerhet i Småstadens fastighet: Stadshypotek med inteckningar om 23 216 000 kr, HSB:s Riksförbund med inteckningar om 68 492 000 kr och SBAB (numera Venantius) med inteckningar om 8 292 000 kr. Av handlingarna framgår att HSB:s fordran tidigare tillkom Stadshypotek och att HSB i sin egenskap av handelsbolagsman efter anfordran infriat Stadshypoteks fordran. Eftersom fordringen således är en följd av HSB:s ställning som bolagsman kan HSB inte konkurrera med utomstående fordringsägare för att få betalt för sin fordran (jfr Nial, a a, s 208f och NJA 1896 s 433). HSB:s fordran skall således anses efterställd Venantius fordran vilket har till följd att Venantius, även vid en försäljning av fastigheten till en betydligt lägre köpeskilling än den som angetts i värderingsintyget, skulle få sin fordran betald. RTbolaget får därmed anses ha visat att panten är betryggande.

Av det anförda följer att konkurshinder föreligger enligt 2 kap 10 § 1 st 1 KL. Konkursbeslutet skall därför upphävas.

HD:s avgörande. Med upphävande av konkursbeslutet lämnar HD konkursansökningen utan bifall.

HD, som meddelar prövningstillstånd beträffande rättegångskostnaderna, upphäver --- betalning sker.

HD finner inte skäl att meddela prövningstillstånd i målet i övrigt.

HD (JustR:n Gregow, Lars Å Beckman, Svensson, Danelius, referent, och Regner) fattade följande beslut: Skäl: I målet är upplyst att Venantius numera erhållit betalning för den fordran som låg till grund för konkursansökningen. Det åligger trots detta HD att i enlighet med beslutet om prövningstillstånd ta ställning till frågan om konkurshinder föreligger enligt 2 kap 10 § 1 st I KL,. Enligt detta lagrum har en borgenär inte rätt att få gäldenären försatt i konkurs, om borgenären har betryggande pant eller därmed jämförlig säkerhet i egendom som tillhör gäldenären.

Konkursansökningen grundade sig i förevarande fall på en fordran mot Förvaltningsbolaget Småstaden Handelsbolag (Småstaden) men riktade sig mot RTbolaget, som var bolagsman i Småstaden och i denna egenskap enligt 2 kap 20 § 1 st lagen om handelsbolag och enkla bolag (handelsbolagslagen) var, jämte övriga bolagsmän, solidariskt ansvarigt för Småstadens förpliktelser. Som säkerhet för fordringen mot Småstaden innehade Venantius ett pantbrev om 8 292 000 kr i tomträtten till Stora Örnen 16 i Piteå kommun.

När det gäller ett krav som riktas mot bolagsman i handelsbolag måste bestämmelserna om konkurshinder ses i ljuset av handelsbolagsrättsliga principer. En sådan princip är att bolagsmannen är berättigad att gentemot kravet göra alla de invändningar som handelsbolaget självt hade kunnat göra (jfr Nial, Om handelsbolag och enkla bolag, 3 uppl 1992, s 195ff, och NJA 1989 s 92). En annan viktig grundsats, som har kommit till uttryck i 2 kap 20 § 2 st handelsbolagslagen, innebär att den som är borgenär i förhållande till ett handelsbolag kan i en bolagsmans konkurs bevaka endast den del av fordringsbeloppet som han inte kan få ut från handelsbolaget.

Tillämpade på det nu aktuella fallet innebär dessa principer dels att RT bolaget är berättigat att gentemot Venantius konkursansökan invända att Venantius hade säkerhet i pantbrevet, dels att det, under förutsättning att denna säkerhet var betryggande, av fordringen inte återstod något belopp som Venantius skulle kunna göra gällande i RTbolagets konkurs. I sådant fall hade ju Venantius - på samma sätt som om konkursansökningen hade riktats mot Småstaden - inte något intresse av att RT bolaget försattes i konkurs (jfr SOU 1970:75 s 63ff).

Av avgörande betydelse är därför om pantbrevet gav Venantius en betryggande säkerhet för dess fordran. Venantius har förnekat detta och hävdat att det fanns andra pantbrev till belopp överstigande tomträttens värde som hade bättre förmånsrätt.

I detta hänseende visar utredningen i målet att det fanns två pantbrev med bättre förmånsrätt än Venantius pantbrev, nämligen dels ett pantbrev om 23 216 000 kr, som innehades av Stadshypotek AB, dels ett pantbrev om 68 492 000 kr, som innehafts av Stadshypotek till dess att HSB:s Riksförbund år 1994 inlöste det lån för vilket detta pantbrev utgjorde säkerhet.

HSB:s Riksförbund var emellertid, liksom RTbolaget, bolagsman i Småstaden och var enligt 2 kap 20 § I st handelsbolagslagen betalningsskyldigt gentemot Stadshypotek. Betalningen till Stadshypotek skedde således till fullgörande av en förpliktelse som åvilade HSB:s Riksförbund i dess egenskap av bolagsman. Genom betalningen befriades Småstaden från ifrågavarande skuld till Stadshypotek men fick i stället en motsvarande skuld till HSB:s Riksförbund. Av handlingarna i målet framgår att det råder delade meningar mellan berörda intressenter i frågan huruvida HSB:s Riksförbund har som borgenär övertagit den rätt som Stadshypotek hade gentemot Småstaden eller om förbundet i egenskap av bolagsman i Småstaden enbart har en fordran som inte är förenad med pantsäkerhet och som är efterställd alla utomstående borgenärers fordringar.

Venantius säkerhet i tomträtten påverkas emellertid inte av vilken rättsställning HSB:s Riksförbund har i Småstadens konkurs, och skäl saknas därför att i förevarande mål ta ställning till denna fråga. Om förbundet anses inte kunna göra gällande panträtt i tomträtten, blir nämligen resultatet att det i stället har uppkommit ett ägarhypotek om 68 492 000 kr. Venantius panträtt kommer även i en sådan situation efter de med bättre förmånsrätt utrustade pantbreven om 23 216 000 kr och 68 492 000 kr.

Enligt ett i målet ingivet värdeutlåtande hade tomträtten i november 1995 ett marknadsvärde om endast 66 000 000 kr. Det har vidare upplysts att förvaltaren i Småstadens konkurs mottagit ett par anbud på tomträtten uppgående till belopp omkring 60 000 000 kr och att HSB:s Riksförbund förklarat sig villigt att betala 66 000 000 kr för tomträtten. Värdet kan därför antas inte ha varit så högt att Venantius genom sitt pantbrev hade en betryggande säkerhet för sin fordran.

Av det anförda följer att konkurshinder inte föreligger enligt 2 kap 10 § 1 st KL.

RT bolaget har dessutom gjort gällande dels att konkurshinder föreligger enligt 2 kap 10 § 1 st 2 KL, dels att bolaget är solvent. Det saknas skäl att meddela prövningstillstånd med avseende på den förra frågan. Däremot bör prövningstillstånd meddelas med avseende på frågan om bolagets solvens, varvid beslutet bör inbegripa frågan om rättegångskostnaderna vid TR:n och i HovR:n.

Frågan om ersättning för rättegångskostnader i HD skall prövas i samband med prövningen av solvensfrågan.

HD:s avgörande. HD förklarar att konkurshinder inte föreligger enligt 2 kap 10 § 1 st 1 KL, finner ej skäl att meddela prövningstillstånd såvitt avser frågan om konkurshinder föreligger enligt 2 kap 10 § 1 st 2 samma lag samt meddelar prövningstillstånd såvitt avser frågan om RTbolagets solvens och rättegångskostnaderna vid TR:n och i HovR:n.

HD:s beslut meddelades d 11 sept 1997.

HD meddelade d 4 dec 1997 beslut i de delar av målet, vari prövningstillstånd meddelats d 11 sept, och fastställde det beslut vartill HovR:n kommit.

(Mål nr Ö 3802/96)

Metadata

Domstol
Högsta Domstolen
Avgörandedatum
1997-09-11
Målnummer
Ö3802-96
Lagrum
2 kap. 10 § 1 st. 1 konkurslagen (1987:672)
2 kap. 20 § lag (1980:1102) om handelsbolag och enkla bolag
Rättsfall
NJA 1989 s. 92
Litteratur
Sökord
Konkurs
Handelsbolag
Förmånsrätt
Ägarhypotek
Källa
Domstolsverket

Rättsfall som hänvisar till detta (2)

NJA 2011 s. 951: Prövningstillstånd i hovrätt. Det har ansetts vara av vikt för ledning av rättstillämpningen att högre rätt prövar om en säkerhet är betryggande och därigenom utgör konkurshinder.
NJA 2013 s. 421: Förutsättningarna för att pant eller annan säkerhet ska anses vara betryggande och därmed utgöra hinder mot att gäldenären försätts i konkurs (2 kap. 10 § första stycket 1 konkurslagen).
Lagen.nu är en privat webbplats. Informationen här är inte officiell och kan vara felaktig | Ansvarsfriskrivning | Kontaktinformation