lagen.nu

NJA 1997 s. 201

En såsom bodelningsavtal betecknad handling, vari makar innan talan väckts om äktenskapsskillnad förklarat sig träffa överenskommelse om delning av egendom i boet, har ansetts som ett föravtal och inte som ett bodelningsavtal.

(Jfr 1985 s 432)

Makarna I.S och K.S träffade d 2 aug 1988 inför förestående äktenskapsskillnad följande överenskommelse, benämnt bodelningsavtal:

1. K.S tillskiftas bostadsrätten till lägenheten på Rudeboksvägen 6 i Lund samt den lösegendom som där finns med undantag av I.S:s personliga lösegendom.

2. I.S tillskiftas sin personbil Mercedes KUR 784, sin MC Honda 400 eller motsvarande köpeskillingen för denna samt sina övriga egna tillgångar med det undantag som följer av att K.S under punkten 1 tillskiftats bostadsrätten och den lösa egendomen i hemmet.

3. Vardera parten svarar själv för de eventuella skulder han eller hon kan ha ådragit sig.

4. Till utjämnande av skifteslotterna skall K.S till I.S utge 200 000 kr. Beloppet skall erläggas genast i form av en revers som förfaller till betalning d 1 aug 1993. Övriga villkor skall framgå av reversen.

5. Vi förbinder oss bekräfta detta avtal såsom full och slutlig bodelning sa snart ansökan om äktenskapsskillnad inkommit till TR:n.

K.S utfärdade en revers enligt följande:

Undertecknad K.M.S, Rudeboksvägen 6, 222 55 Lund, förbinder mig härigenom att senast d 1 aug 1993 till I.S erlägga tvåhundratusen (200 000) kronor jämte ränta därå efter en årlig räntesats om 10 %.

Den 15 aug 1989 dömdes till äktenskapsskillnad mellan I.S och K.S.

I.S yrkade efter stämning å K.S vid Lunds TR att K.S skulle förpliktas att till honom utge 200 000 kr jämte ränta fr o m d 2 aug 1988 tills betalning sker. Som grund för käromålet åberopade han reversen som uppsagts till betalning.

K.S bestred käromålet och åberopade som grund i första hand att bodelning inte kommit till stånd då den som bodelning betecknade handlingen inte bekräftats efter äktenskapsskillnadens anhängiggörande varför bodelningen var att beteckna som ett föravtal, i följd varav reversen, som är ett enkelt skuldebrev, saknade giltighet. I andra hand åberopade hon att föravtalet var oskäligt och skulle lämnas utan avseende eller jämkas enligt 12 kap 3 § 2 st Akta då K.S förmåtts acceptera orealistiska värden på bostadsrätt och lösöre, varit utan juridiskt biträde samt stått under svår psykisk press inför separationen.

Hon åberopade vidare att föravtalet var ogiltigt på grund av svek enligt 30 § avtalslagen, att I.S utnyttjat hennes trångmål, oförstånd eller beroende ställning enligt 31 § avtalslagen, att föravtalet var ogiltigt enligt förutsättningsläran samt, i sista hand, att föravtalet stred mot tro och heder enligt 33 § avtalslagen.

I.S anförde till utveckling av sin talan bl a: Det var han som tog initiativet till äktenskapsskillnaden. Han hade vid flera tillfällen övervägt en separation men tidigare avstått med hänsyn till parternas son J. Inför äktenskapsskillnaden diskuterade han och K.S den kommande bodelningen. Han var angelägen om att skapa så få konflikter som möjligt efter äktenskapsskillnaden och tog därför kontakt med advokaten H.B som fick i uppdrag att upprätta ett förslag till bodelning. Vid sammanträde hos H.B förklarade K.S att hon ville bo kvar i den gemensamma bostadsrättslägenheten på Rudeboksvägen 6 i Lund och behålla det gemensamma lösöret. För honom föll sig detta naturligt. Värdet på bostadsrätten bestämdes efter jämförelse med en något sämre lägenhet i samma bostadsområde som försålts för 275 000 kr. Ett bodelningsavtal upprättades av H.B efter vad som förekommit vid ett sammanträde hos honom d 2 aug 1988. Enligt punkten 4 i bodelningsavtalet skulle K.S utge 200 000 kr till I.S. Beloppet skulle genast erläggas i form av en revers som förföll till betalning d 1 aug 1993. K.S undertecknade reversen d 2 aug 1988. Under punkten 5 i bodelningsavtalet förband sig I.S och K.S att bekräfta bodelningsavtalet såsom full och slutlig bodelning så snart ansökan om äktenskapsskillnad inkommit till TR:n. Han anser att avtalet har giltighet som bodelning eftersom det uppfyller formkravet och innefattar en fullständig fördelning av tillgångarna i makarnas bo och ansvaret för boets skulder. Det bestrids att avtalet är oskäligt och att det är ogiltigt enligt avtalslagen. Om TR:n skulle finna att avtalet inte äger giltighet som slutlig bodelning görs det gällande att bekräftelse av avtalet saknar betydelse för frågan om avtalets giltighet mellan parterna. Fordran grundar sig på reversen, som är utfärdad och undertecknad av K.S att utges genast. Han fick full rätt att disponera reversen när den utfärdades och H.B sade upp reversen till betalning i enlighet med de uppsägningsregler som framgår av reversen.

K.S anförde bl a. Någon gång i juli månad 1988 talade I.S om för henne att han ville skiljas. Beskedet kom som en chock för henne eftersom han inte tidigare sagt att han hade sådana planer. Hon blev djupt olycklig över hans beslut och grät nästan dagligen under lång tid. I slutet av juli det året upptäckte hon att hon väntade I.S:s barn. Då han fick veta detta förklarade han att han inte ville ha något med barnet att göra och uppmanade henne att göra abort men hon förklarade att hon ville föda sitt barn. Han svarade att han i sådant fall inte ville kännas vid vare sig det kommande barnet eller det man redan hade. Hon gjorde emellertid abort i september sedan hon känt sig tvingad till det av I.S. Denne vände sig därefter på eget initiativ till H.B för att få äktenskapsskillnaden till stånd. Enligt I.S skulle H.B vara deras gemensamma advokat och ta tillvara bådas intressen vid upplösningen av deras äktenskap. Det var vid hennes första besök hos H.B d 2 aug 1988 som hon fick klart för sig att man också skulle göra bodelning. Hon hade trott att endast den gemensamma ansökan om äktenskapsskillnad skulle undertecknas och att man skulle bestämma om vårdnaden om J. Vid detta sammanträde utövade I.S en mycket aktiv press på henne. Hon grät öppet hela tiden och hon upplevde situationen som mycket obehaglig. Hon var helt ur balans och kunde inte följa med i det resonemang som fördes.

TR:n (rådmännen Sjövall och Axelsson samt hovrättsassessorn Cecilia Persson) anförde i dom d 20 juni 1995: Domskäl. Frågan i målet gäller till en början huruvida det avtal parterna ingått utgör ett slutligt bodelningsavtal mellan parterna. Ett sådant skall i princip upprättas när ett äktenskap upplöses, även om en faktisk fördelning av makarnas tillgångar redan skett. I förevarande fall har parterna inför förestående äktenskapsskillnad ingått ett skriftligt avtal, vilket betecknats som bodelningsavtal. Det är undertecknat av bägge parter samt anger hur parternas viktigare tillgångar och skulder fördelats mellan dem och därmed vilken egendomsfördelning som i fortsättningen skall gälla. Parterna har efter undertecknandet, genom företeende av bodelningshandlingen hos bostadsrättsföreningen, fått lägenheten överförd på K.S i enlighet med avtalet. Mot bakgrund av dessa omständigheter kan det inte anses råda någon som helst tvekan om att avtalet innebär att ett slutligt bodelningsavtal kommit till stånd mellan parterna. Härav följer också att den av K.S utfärdade reversen är bindande för henne. Det förhållandet att det i avtalet intagits en klausul om att avtalet skall bekräftas för att gälla som slutlig bodelning förändrar inte denna bedömning.

TR:n har, såsom framgår av ovanstående, funnit att det mellan parterna upprättade avtalet är att anse som ett slutligt bodelningsavtal. Vid denna bedömning kan K.S:s andrahandsinvändning ej vinna beaktande eftersom bestämmelsen i 12 kap 3 § Akta enligt sin ordalydelse endast gäller s k föravtal.

TR:n fann härefter på anförda skäl att K.S:s övriga invändningar mot käromålet inte kunde vinna beaktande.

TR:ns domslut. K.S skall till I.S betala 200 000 kr jämte ränta därå efter en årlig räntesats om 10 % fr o m d 2 aug 1988 till dess betalning sker.

K.S överklagade i HovR:n över Skåne och Blekinge och yrkade att HovR:n skulle ogilla käromålet.

I.S bestred ändring.

Parterna åberopade samma grunder för sin talan som vid TR:n. HovR:n (hovrättslagmannen Aspelin, hovrättsråden Rosgvist, referent, och Havelius samt hovrättsassessorn Hellström) anförde i dom d 11 jan 1996, efter redovisning av bevisning, under rubriken domskäl: HovR:n gör följande bedömning.

Det av parterna ingångna avtalet har betecknats som bodelningsavtal och har upprättats i den för bodelning stadgade formen. Avtalet har visserligen undertecknats innan ansökningen om äktenskapsskillnad getts in till TR:n. Det är emellertid uppenbart att ingen av parterna har uppfattat avtalet som ett föravtal utan i stället avsett att därigenom åstadkomma en "full och slutlig bodelning". Avtalet får således enligt sin lydelse anses innebära att parternas samtliga tillgångar och skulder har fördelats mellan dem. Vidare har den i avtalet omnämnda reversen överlämnats och fördelningen av tillgångarna omgående verkställts; bl a har parterna ombesörjt att bostadsrätten till deras lägenhet överförts på K.S. På grund av det sagda anser HovR:n, liksom TR:n, att avtalet är att anse som ett slutligt bodelningsavtal. Härav följer, som TR:n funnit, att den av K.S utfärdade reversen är bindande för henne.

Vid angiven bedömning av avtalet är av skäl TR:n angett den av K.S i andra hand åberopade bestämmelsen i 12 kap 3 § ÄktB inte tillämplig.

Även i fråga om K.S:s övriga invändningar gör HovR:n samma bedömningar som TR:n. Överklagandet kan således inte bifallas.

Domslut. HovR:n fastställer TR:ns domslut.

K.S (ombud universitetslektorn P.H) överklagade och yrkade att HD skulle ogilla käromålet.

I.S (ombud advokaten C.S) bestred ändring.

HD meddelade d 2 dec 1996 prövningstillstånd beträffande frågan om avtalet d 2 aug 1988 är att anse som ett bodelningsavtal eller ett föravtal samt förklarade frågan om prövningstillstånd rörande målet i övrigt vilande.

HD avgjorde målet efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Orlov-Lempert, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande dom: Domskäl. I målet är ostridigt att det skriftliga avtal, rubricerat Bodelningsavtal, som K.S och I.S undertecknat d 2 aug 1988 inför en förestående äktenskapsskillnad inte har bekräftats efter det att talan om äktenskapsskillnad väckts.

Enligt 9 kap 4 § ÄktB skall bodelning med anledning av äktenskapsskillnad förrättas när äktenskapet har upplösts. Om någon av makarna begär bodelning när ett mål om äktenskapsskillnad pågår, skall bodelningen dock förrättas genast. Inför en omedelbart förestående äktenskapsskillnad får makarna enligt 9 kap 13 § ÄktB avtala om den kommande bodelningen eller om annat som har samband med denna (föravtal).

Föravtalet innebär att makarna ömsesidigt förbundit sig att ge den kommande bodelningen det innehåll som avtalet anger. En vägran att fullfölja avtalet kan medföra skadeståndsskyldighet för part i föravtalet. Om makarna i föravtalet bestämt om fördelning av all egendom, kan de, sedan det dömts till äktenskapsskillnad eller sedan talan om äktenskapsskillnad väckts, skriftligen bekräfta föravtalet. Genom bekräftelsen får avtalet karaktären av bodelning.

Ett giltigt föravtal är således bindande mellan parterna (NJA 1984 s 497). Däremot har det inte sakrättslig verkan. Även om makarna faktiskt delar sina tillgångar i enlighet med föravtalet kan berörd egendom komma att tas i anspråk av den tidigare ägarens borgenärer till dess bodelningsavtalet har bekräftats. Äganderätten till egendomen övergår alltså inte förrän vid bodelningen (NJA 1985 s 432).

Av det i målet aktuella avtalet framgår att det varit avsett att, sedan det bekräftats, utgöra full och slutlig bodelning. Avtalet har därefter verkställts, bl a har den ifrågavarande reversen överlämnats till I.S och bostadsrätten till lägenheten har överförts på K.S. Trots detta kan avtalet inte anses som ett formellt och sakrättsligt giltigt bodelningsavtal eftersom parterna inte har bekräftat avtalet sedan något hinder härför inte längre förelegat. Avtalet är i stället att anse som ett föravtal.

Det saknas skäl att meddela prövningstillstånd i målet i övrigt. HovR:ns domslut skall därför stå fast.

Domslut. HD förklarar att det mellan I.S och K.S träffade avtalet av d 2 aug 1988 år att anse som ett avtal om kommande bodelning (föravtal).

HD finner inte skäl att meddela prövningstillstånd i målet i övrigt. HovR:ns domslut skall därför stå fast.

HD (JustR:n Vängby, Gregow referent, Lars K Beckman, Nyström och Lambe) beslöt följande dom: Domskäl. Av handlingarna i målet framgår följande. I.S och K.S undertecknade d 2 aug 1988 en såsom bodelningsavtal betecknad handling, vari de inför förestående äktenskapsskillnad förklarade sig träffa överenskommelse om delning av egendom i boet, om ansvaret för skulder och om skyldighet för K.S att betala visst belopp till I.S. Talan om äktenskapsskillnad hade inte väckts när avtalet ingicks. Avtalet har inte senare bekräftats av makarna. TR:n dömde till äktenskapsskillnad d 15 aug 1989.

Enligt 9 kap 4 § Akta skall bodelning med anledning av äktenskapsskillnad förrättas när äktenskapet har upplösts, dvs när dom på äktenskapsskillnad har vunnit laga kraft (jfr 5 kap 6 §). Om någon av makarna begär bodelning när ett mål om äktenskapsskillnad pågår, skall bodelningen dock förrättas genast. Vidare gäller enligt. 9 kap 1 § 2 st att makar som är ense får efter skriftlig anmälan till TR fördela sin egendom genom bodelning under äktenskapet utan att något mål om äktenskapsskillnad pågår; från detta fall kan dock bortses i målet. Över bodelning som makar själva förrättar skall upprättas en handling, som skrivs under av dem båda (9 kap 5 §).

Inför en omedelbart förestående äktenskapsskillnad får makar enligt 9 kap 13 § ÄktB avtala om den kommande bodelningen eller om annat som har samband med denna. Över sådant avtal - föravtal - skall upprättas en handling som undertecknas av makarna. Föravtal är i princip bindande makarna emellan (jfr 12 kap 3 § ÄktB) och skall läggas till grund för bodelningen. Ett föravtal har däremot, till skillnad från vad som gäller beträffande bodelning, inte någon verkan mot makes borgenärer.

Av det anförda följer att förutsättningarna för makarna S att förrätta bodelning inte förelåg d 2 aug 1988, då talan om äktenskapsskillnad ännu inte hade väckts. Den nämnda dag upprättade handlingen utgjorde därför inte någon bodelning i ÄktB:s mening. Handlingen får i stället anses ha utgjort ett föravtal.

Bestämmelserna i 9 kap ÄktB måste också anses medföra att föravtalet inte utan vidare, i och med att förutsättningar inträdde för att förrätta bodelning, blivit att anse som ett bodelningsavtal (jfr NJA 1985 s 432); det förhållandet att handlingen benämns bodelningsavtal och anger hur där angiven egendom skall delas föranleder inte någon annan bedömning. För att bodelning skulle komma till stånd har det alltså krävts att en bodelningshandling underskrivits efter det att talan väckts om äktenskapsskillnad. Eftersom föravtalet angav hur delning skulle äga rum, har detta kunnat ske genom att makarna bekräftade avtalet, något som för övrigt uttryckligen förutsattes i avtalet.

På grund av det anförda bör prövningstillstånd meddelas även i målet i övrigt och målet återförvisas till HovR:n för fortsatt behandling.

Domslut. HD förklarar att avtalet d 2 aug 1988 är att anse som ett föravtal.

HD meddelar prövningstillstånd även i målet i övrigt samt upphäver HovR:ns dom och återförvisar målet till HovR:n för fortsatt behandling.

HD:s dom meddelades d 2 april 1997 (mål nr T 735/96).

Metadata

Domstol
Högsta Domstolen
Avgörandedatum
1997-04-02
Målnummer
T735-96
Lagrum
9 kap. 13 § äktenskapsbalken (1987:230)
Rättsfall
NJA 1985 s. 432
Litteratur
Sökord
Bodelning
Föravtal
Källa
Domstolsverket

Rättsfall som hänvisar till detta (1)

NJA 2004 s. 317: Fråga i mål om förordnande av bodelningsförrättare om ett avtal som träffats under pågående mål om äktenskapsskillnad utgjorde ett slutgiltigt bodelningsavtal eller, när så befunnits inte vara...
Lagen.nu är en privat webbplats. Informationen här är inte officiell och kan vara felaktig | Ansvarsfriskrivning | Kontaktinformation