lagen.nu

NJA 1996 s. 389

Yrkande om förordnande av granskningsman enligt 7 kap 30 § KL har ansetts uppenbart oförenligt med regleringens ändamål och därför lämnats utan bifall.

MonoCarb AB försattes i konkurs vid Lunds TR d 12 sept 1991.

På begäran av Red Line Trading AB, som enligt avtal d 8 febr 1995 hade köpt Laboratoriedesign AB:s fordran på konkursbolaget, förordnade TR:n (rådmannen Axelsson) i beslut d 27 mars 1995 advokaten B.R. att vara granskningsman enligt 7 kap 30 § 1 st KL i konkursen.

Konkursboet överklagade i HovR:n över Skåne och Blekinge och yrkade att HovR:n skulle lämna Red Lines begäran om förordnande av granskningsman utan bifall.

Red Line bestred ändring.

Konkursboet anförde till stöd för sin talan följande. Mellan konkursboet och Red Line pågår f n en rättegång i HovR:n. Red Line har stämt konkursboet och yrkat skadestånd med i första hand 9 milj kr och i andra hand 5 milj kr jämte ränta. Red Line var en av två intressenter avseende konkursboets egendom, och omfattande korrespondens och telefonöverläggningar ägde rum med de båda spekulanterna. Grunden för Red Lines talan är att Red Line träffat ett avtal med konkursboet avseende överlåtelse av alla tillgångar i konkursboet till Red Line. Tillgångarna har därefter sålts till annan av konkursboet, vilket medfört skadeståndsskyldighet för konkursboet. Konkursboet har bestritt att avtal träffats med Red Line. Red Lines talan har lämnats utan bifall av Lunds TR. Målet är ännu inte avgjort i HovR:n. - Red Line var inte borgenär vid konkursutbrottet år 1991 utan har så sent som d 8 febr 1995 förvärvat den aktuella fordringen, som uppgår till endast 118 kr. Fordringen har ännu inte bevakats i konkursen. En borgenär med en så ringa fordran kan rimligen inte anses ha något berättigat intresse av att få följa konkursförvaltningen på annat sätt än genom de uppgifter som lämnas av konkursförvaltaren och tillsynsmyndigheten eller som framgår av de berättelser som ges in till rätten av förvaltaren. - Den av TR:n utsedde granskningsmannen har kontaktat konkursförvaltaren, varvid framgick att granskningsmannen fått särskilda direktiv att granska de handlingar m m som rör Red Line. Konkursboet är av den uppfattningen att granskningsmannens egentliga uppgift är att samla in information ur konkursboets handlingar för att användas i den pågående tvisten och att det är för detta ändamål som Red Line har begärt tillgång till konkursboets handlingar genom granskningsman. Denna uppfattning stöds dels av att Red Line förvärvat en mycket ringa fordran på konkursboet, dels av de uppgifter som framkommit vid kontakt med granskningsmannen. Intresset av insyn är således motiverat av andra skäl än att följa konkursförvaltningen.

Red Line anförde följande. Det är ostridigt att Red Line äger en fordran mot konkursbolaget och därför är borgenär i konkursen. Den som är borgenär i en konkurs äger rätt att få en granskningsman utsedd. Konkursboet har inte gjort gällande att den av TR:n förordnade granskningsmannen är olämplig för uppdraget.

HovR:n (hovrättslagmannen Abelson, hovrättsrådet Agneta Ohlsson, referent, och tf hovrättsassessorn Bjursten) anförde i beslut d 4 maj 1995: I målet är ostridigt att Red Line d 8 febr 1995 förvärvat Laboratorie Design AB:s fordran på konkursboet om 118 kr. Den omständigheten att fordringen ännu inte bevakats kan inte frånta Red Line dess egenskap av borgenär i konkursen. Red Line har således i och för sig rätt att få granskningsman utsedd i konkursen.

Enligt 7 kap 30 § 1 st KL skall rätten, om en borgenär begär det, förordna en granskningsman att med de befogenheter som anges i KL övervaka förvaltningen på borgenärens vägnar. Till granskningman skall utses den som borgenären föreslår, om han är lämplig. Granskningsman skall enligt 2 st i nyss nämnda § ha tillgång till de böcker och andra handlingar som rör boet.

Bestämmelser om granskningsmannainstitutet fanns redan i 1921 års KL. Vid 1979 års reform av denna lag Ejordes vissa jämkningar av reglerna. Enligt motiven till lagändringen skulle syftet med granskningsmannainstitutet i fortsättningen vara att ge enskild borgenär möjlighet till insyn i förvaltningen utöver vad som följer av förvaltarens skyldighet att samråda med särskilt berörd borgenär och den allmänna rätt att få upplysningar av förvaltare som varje borgenär äger (prop 1978/79:105 s 197). Vid lagändringen infördes inte några kvalifikationskrav på granskningsmannen utan den föreslagne granskningsmannen fick förutsättas vara lämplig så länge inget annat kan antas (prop s 266).

Motivuttalandena ger stöd för antagandet att det vid bedömningen av huruvida en granskningsman skall utses skall prövas om borgenären har ett berättigat intresse av att få särskild insyn i konkursförvaltningen.

Detta har också kommit till uttryck i betänkandet Konkursförvaltning (SOU 1977:29), som låg till grund för 1979 års reform av konkurslagstiftningen. I betänkandet (s 144) uttalas att det ligger i sakens natur att endast en borgenär med mera betydande anspråk i konkursen har intresse av att få granskningsman tillsatt.

HD har i ett avgörande refererat i NJA 1993 s 517 avgjort en fråga om föreslagna granskningsmän varit lämpliga för uppdraget. HD:s majoritet uttalade bl a följande. Enligt 7 kap 30 § 1 st KL skall granskningsman förordnas på begäran av en borgenär. Hans uppgift är att övervaka förvaltningen av konkursboet på denne borgenärs vägnar. Det är således klart att granskningsmannen har en principiellt annan ställning än förvaltaren i förhållande till borgenärskollektivet och att de krav på opartiskhet som uppställs på förvaltaren (se 7 kap 1 § 3 st KL) inte kan ha någon motsvarighet när det gäller granskningsman. Tvärtom är denne närmast att se som en uppdragstagare i förhållande till den borgenär på vars begäran han utsetts, och det arbete han utför kan antas normalt ha till syfte att tillvarata denne borgenärs intresse i konkursen. HD fann därför att det förhållandet att de föreslagna granskningsmännen även biträdde sökandena i ett skiljeförfarande mellan sökandena och konkursboet inte kunde anses ägnat att göra dem olämpliga som granskningsmän och lämnade, då inte annat hade framkommit beträffande lämpligheten, konkursboets besvärstalan utan bifall. Två ledamöter var av skiljaktig mening i frågan huruvida de utsedda personerna var lämpliga som granskningsmän och upphävde förordnandet.

Likheter föreligger mellan det ovan redovisade avgörandet av HD och förevarande mål. Det kan dock anmärkas att sökandens fordringar i det refererade avgörandet var betydande och att granskningsmännen föreslogs av ett borgenärskollektiv. Det kan vidare noteras att HD lagt vikt vid att granskningsmannens arbete kan antas ha till syfte att tillvarata borgenärens intresse i konkursen. Härmed torde avses att en borgenär i princip bör ha intresse av att kunna förvissa sig om att konkursboets tillgångar avvecklas på ett ändamålsenligt sätt så att förutsättningarna för utdelning blir goda.

Enligt HovR:ns mening måste, mot bakgrund av vad tidigare anförts, bestämmelsen i 7 kap 30 § 1 st KL tolkas så, att det får göras en prövning - med beaktande bl a av borgenärens anspråk i konkursen - huruvida en borgenär har något befogat intresse av att få en granskningsman förordnad i en konkurs och därmed få särskild insyn i konkursen.

Red Line äger en fordran mot konkursboet uppgående till endast 118 kr. Fordringen förvärvades så sent som d 8 febr 1995 eller drygt 3 1/2 år efter konkursutbrottet och under pågående process mellan konkursboet och Red Line.

Enligt konkursbouppteckningen uppgår konkursboets tillgångar till 4 467 284 kr 48 öre samt skulderna till 12 239 781 kr 98 öre, varav 3 680 734 kr 50 öre utgör prioriterade skulder. Bristen i boet uppgår till 7 772 497 kr 50 öre.

Red Lines fordran är i förhållande till konkursboets omfattning näst intill försumbar. Storleken av den utdelning Red Line kan komma att erhålla i konkursen är ytterst blygsam. Red Line kan därför knappast anses ha något befogat intresse av att genom en granskningsman få insyn i konkursen och förvaltarens sätt att omhänderha och avveckla boet. Det kan fastmera antas att Red Line förvärvat fordringen i syfte att bli borgenär i konkursen och därigenom kunna få en granskningsman utsedd för att på så sätt kunna ta del av handlingar m m av betydelse för den pågående processen mellan Red Line och konkursboet.

Med hänsyn till vad som nu anförts och till syftet med bestämmelsen i 7 kap 30 § 1 st KL kan Red Line inte anses ha rätt att få granskningsman utsedd i konkursen. TR:ns beslut skall därför ändras.

Med ändring av TR:ns beslut lämnar HovR:n Red Line Trading AB:s ansökan om granskningsman utan bifall.

Red Line Trading AB, vars firma ändrats till United Link AB, överklagade och yrkade att HD skulle med ändring av HovR:ns beslut fastställa TR:ns beslut.

Konkursboet (förvaltare advokaten M.U.) bestred ändring.

HD avgjorde målet efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Elserth, föreslog i betänkande följande beslut: Skäl. Enligt 7 kap 30 § 1 st KL skall rätten om en borgenär begär det förordna en granskningsman att på borgenärens vägnar övervaka förvaltningen av konkursen. Av lagtexten följer att varje borgenär har rätt att begära ett sådant förordnande och att någon prövning av motivet för begäran inte skall ske. Konkursboet har inte gjort någon invändning vad gäller den föreslagna granskningsmannens lämplighet. På grund av det anförda skall överklagandet bifallas.

HD:s avgörande. Med ändring av HovR:ns beslut fastställer HD TR:ns beslut.

HD (JustR:n Knutsson, Jermsten, referent, Lind och Solerud) fattade följande slutliga beslut: Skäl. Regleringen i 7 kap 30 § KL ger en borgenär en möjlighet till ökad insyn i konkursen genom att en av honom föreslagen granskningsman kan få övervaka konkursförvaltningen på hans vägnar. Med hänsyn bl a till att det i så fall åligger borgenären att ensam svara för ersättningen till granskningsmannen har det förutsatts, att vid prövningen av en begäran om förordnande av granskningsman borgenärens behov av ifrågavarande övervakning inte skall beaktas (jfr SOU 1977:29 s 145 och prop 1978/79:105 s 267).

Av handlingar i målet framgår bl a följande. Red Line Trading AB (numera United Link AB) har efter konkursutbrottet fört talan mot konkursboet med yrkande om ett skadestånd på i första hand 9 milj kr. Käromålet ogillades av TR:n genom en dom d 8 dec 1993. TR:ns avgörande fastställdes d 8 nov 1995 av HovR:n genom en dom som vunnit laga kraft. Den enda fordran som United Link AB åberopat som grund för sitt yrkande om förordnande av en granskningsman uppgår till 118 kr och förvärvades från en tidigare borgenär genom ett köpeavtal d 8 febr 1995, mer än tre år efter konkursutbrottet.

Mot bakgrund av nu angivna förhållanden kan det inte råda något tvivel om att bolaget genom ifrågavarande köp skaffat sig ställning som borgenär i konkursen enbart i syfte att kunna få en granskningsman utsedd och därigenom söka få tillgång till information av betydelse för den pågående processen mot konkursboet.

United Link AB:s sålunda uppfattade bevekelsegrund för sitt yrkande enligt 7 kap 30 § KL är uppenbart oförenlig med regleringens ändamål, nämligen att ge en borgenär möjlighet att tillvarata sitt intresse att få bästa möjliga utdelning för sin fordran i konkursen. Yrkandet bör under sådana förhållanden inte sanktioneras av rättsordningen. Det slut vartill HovR:n kommit skall därför stå fast.

HD:s avgörande. HD lämnar överklagandet utan bifall.

JustR Lambe var av skiljaktig mening och gillade betänkandet.

HD:s beslut meddelades d 14 juni 1996 (nr SÖ 122).

Metadata

Domstol
Högsta Domstolen
Avgörandedatum
1996-06-14
Målnummer
Ö2912-95
Lagrum
7 kap. 20 § konkurslagen (1987:672)
Litteratur
Sökord
Konkurs
Granskningsman
Källa
Domstolsverket
Lagen.nu är en privat webbplats. Informationen här är inte officiell och kan vara felaktig | Ansvarsfriskrivning | Kontaktinformation