lagen.nu

NJA 1995 s. 577

Makar, som gemensamt köpt fastigheter, har betalat en del av köpesumman kontant och återstoden med lånade medel. Av kontantdelen har vardera maken erlagt hälften, varvid den ena maken betalat med sin enskilda egendom. Denna makes hälftendel av fastigheterna har ansetts utgöra enskild egendom.

(Jmf 1978 s 526)

S.P. avled d 9 febr 1985 och efterlämnade som dödsbodelägare makan B.P. samt barnen P.P., E-L.P., H.J. och M.B.. De båda sistnämnda var makarnas gemensamma barn, medan de förstnämnda var barn till S.P. i ett tidigare äktenskap.

Enligt ett d 11 dec 1975 upprättat inbördes testamente mellan S.P. och B.P. skulle den av dem som överlevde den andre erhålla all kvarlåtenskap med fri förfoganderätt och efter bådas död skulle den egendom som utgjort giftorättsgods till lika fördelning tillfalla deras gemensamma barn och S.P:s två barn i tidigare äktenskap. Vidare föreskrevs att vad som utgjort B.P:s enskilda egendom och vad som trätt i stället för sådan egendom skulle tillfalla makarnas gemensamma barn till lika fördelning dem emellan. I testamentet angavs också följande:

B.P:s enskilda egendom utgöres av 25000 kr som arv efter fadern. Beloppet erlades som del i kontantinsats vid köp av fastigheten 50:52a kvarteret Stjärnkorallen, Margaretelundsgatan 36 i Göteborg. På grund av uppkommen och framräknad värdestegring å ovannämnda fastighet uppgår B.P:s enskilda egendom efter försäljningen till 33 500 kr vilket belopp erlades vid köp av fastigheten Stg 268 i Sigtuna kommun.

I bouppteckningen efter S.P. upptogs värdet av sigtunafastigheten, vars beteckning nu är Aludden 1:78, med avdrag för 137 350 kr, som ansågs utgöra B.P:s enskilda egendom. I en d 10 okt 1986 upprättad tilläggsbouppteckning gjordes emellertid den ändringen att hälften av fastighetens värde betecknades som B.P:s enskilda egendom, vilket medförde att boets behållning minskade med 160 150 kr.

Sedan de fyra barnen förklarat att de önskade få ut sina laglotter i boet efter fadern förrättade advokaten N.T. i egenskap av förordnad skiftesman bodelning och arvskifte d 8 jan 1988. I skifteshandlingen antecknade han bl a: Mellan B.P. och P.P. råder delade meningar om huruvida i dödsboet ingår hälften eller större del av fastigheten Aludden 1:78 i Sigtuna. B.P. och avlidne S.P. har båda lagfart å fastigheten. Jämlikt presumtionsregeln i 1 § samäganderättslagen skall det anses att de äger fastigheten med hälften vardera. Skiftesmannen, som anser sig ha laga behörighet att avgöra vilken av makarna P:s egendom som är giftorättsgods respektive enskild egendom (se Walin, Kommentar till ÄB, del II, 1976 s 239), finner följande utrett: Genom föreskrift i föräldrarnas testamente hade B.P. i arv efter dem erhållit viss enskild egendom. 25 000 kr av dessa enskilda medel betalade hon då hon och S.P. köpte en fastighet i Göteborg. I det inbördes testamentet uppräknade de det sistnämnda beloppet till 33 500 kr, p g a värdestegring av fastigheten i Göteborg. De 33 500 kronorna betalade B.P. vid inköp av Aludden 1:78 år 1972 som en del av total kontantlikvid om 120 000 kr. Jämlikt 6 kap 8 § 1 st 3 giftermålsbalken och NJA 1978 s 526 skall därför enligt skiftesmannens mening B.P:s hälft av Aludden 1:78 i sin helhet utgöra hennes enskilda egendom.

P.P. klandrade arvskiftet genom att väcka talan mot övriga dödsbodelägare vid Sollentuna TR. I målet enades parterna bl a om att en ny värdering av fastigheten skulle ske och att TR:n skulle utse värderingsman.

P.P. yrkade vidare fastställelse att B.P:s enskilda andel i fastigheten vid en ny bodelnings- och arvskiftesförrättning skulle bestämmas till endast 33 500 kr.

B.P. och medparter bestred P.P:s yrkande.

P.P. anförde bl a: S.P. och B.P. gifte sig år 1947. Under 1960talet köpte de tillsammans fastigheten 50:52a i Göteborg. Som del av kontantinsats vid köpet betalades 25000 kr av B.P:s enskilda egendom. Båda makarna erhöll lagfart på fastigheten, som först var S.P:s tjänstebostad under hans anställningstid hos Hasselblads i Göteborg. När hans anställning sedermera upphörde kunde makarna förvärva fastigheten till ett pris som låg långt under marknadsvärdet. Denna förmån var ett slags avgångsvederlag till S.P.. År 1971 köpte makarna efter en tids bosättning i Linköping dåvarande stadsägan 268 i Sigtuna för 420 000 kr, varav 120 000 kr kontant. Av kontantinsatsen betalade B.P. 33 500 kr, vilket ansågs efter indexuppräkning motsvara de 25 000 kr som hon satt in i göteborgsfastigheten, och S.P. resten. Köpet i övrigt finansierades med ett bottenlån på 200 000 kr och ett topplån på 100 000 kr. Det senare löstes år 1974 eller 1975 med medel som makarna erhållit vid försäljning av en sommarstuga, som de köpt 1952 och ägt med hälften vardera som giftorättsgods. S.P. stod ensam för sigtunafastighetens driftskostnader. - Det inbördes testamentet har godkänts av samtliga bröstarvingar med förbehåll för deras laglotter. Det görs gällande att B.P:s enskilda andel i fastigheten skall fastställas i enlighet med testamentet till 33 500 kr och att skifte således skall ske av resten av fastighetsvärdet.

B.P. och medparter anförde: År 1965 fick B.P. och S.P. köpa göteborgsfastigheten för 250 000 kr, vilket motsvarade då gällande marknadsvärde. 50 000 kr betalades kontant. B.P. sålde aktier, som var hennes enskilda egendom, för att kunna betala sin hälft av kontantinsatsen. Makarna svarade gemensamt för lån på 200 000 kr och hade båda lagfart på fastigheten. När fastigheten år 1969 eller 1970 såldes för 365 000 kr överfördes försäljningssumman till sigtunafastigheten, som förvärvades 1971. Makarna gjorde även beträffande den fastigheten lika stora kreditåtaganden och fick lagfart på hälften vardera. Den angivna indexuppräkningen av B.P:s andel i göteborgsfastigheten till 33 500 kr vitsordas, men det görs gällande att hälften av sigtunafastigheten skall anses vara B.P:s enskilda egendom som enligt bodelningen. Detta följer av den vid tidpunkten för skiftet gällande 6 kap 8 § 1 st 3 giftermålsbalken.

TR:n (rådmännen Fredelius och Sterzel samt tingsfiskalen Widmark) anförde i dom d 11 juni 1993: Domskäl. Det är ostridigt att B.P. vid förvärvet av nuvarande Aludden 1:78 i Sigtuna bidragit med en kontantinsats av enskild egendom om 33 500 kr. Det är också ostridigt att hela kontantinsatsen för fastigheten utgjort 120 000 kr och hela köpeskillingen 420 000 kr. Tvist råder inte heller om B.P:s enskilda andel i kontantinsatsen för den av makarna tidigare ägda fastigheten 50:52a i Göteborg, som köpts för 250 000 kr. B.P. och medparter synes genom att åberopa 6 kap 8 § 1 st 3 giftermålsbalken (numera 7 kap 2 § 1 st 5 ÄktB) vilja hävda att bl a det förhållandet att B.P. av enskild egendom bidragit med halva kontantinsatsen för göteborgsfastigheten gör henne berättigad att vid en bodelning tillgodoräkna sig hälften av sigtunafastighetens värde som enskild egendom. Det kan emellertid enligt TR:ns mening inte rimligen anses att hela denna hälft trätt i stället för enskild egendom som endast utgjort 25 000 kr av ett inköpspris om 250 000 kr och, på grund av värdestegring, 33 500 kr av ett inköpspris om 420 000 kr. B.P. bör i stället vid en kommande bodelning anses ha enskild del i sigtunafastighetens då fastställda värde i samma proportion som hon bidragit med enskild egendom vid inköpet av fastigheten eller (avrundat) 8 %. Att hon och S.P. båda lagfarits på fastigheten och gentemot långivare haft ett delat ansvar för låneskulden i fastigheten samt att B.P. efter sin förmåga tagit del i kostnaderna för denna föranleder inte annan bedömning.

Domslut. I punkten 1 stadfäste TR:n parternas överenskommelse att ny värdering av fastigheten Aludden 1:78 skulle företas och utsåg värderingsman.

Punkten 3 har följande innehåll: TR:n fastställer att värdet av B.P:s enskilda andel i fastigheten vid ny bodelning skall upptas till 8 % av det värde som fastigheten Aludden 1:78 kommer att åsättas enligt punkten 1.

B.P., E-L.P., H.J. och M.B. överklagade i Svea HovR och yrkade att HovR:n skulle fastställa värdet av B.P:s enskilda andel i fastigheten Aludden 1:78 till hälften av det värde som fastigheten skulle komma att åsättas enligt punkten 1 i TR:ns domslut.

P.P. bestred ändring.

HovR:n (hovrättslagmannen Victor och tf hovrättsassessorn Zander) anförde i dom d 5 sept 1994: Parterna har till stöd för sin talan åberopat samma grunder och sakomständigheter som vid TR:n samt här anfört i huvudsak följande.

B.P. och medparter har gjort gällande att B.P:s halva andel av kontantlikviden från försäljningen av göteborgsfastigheten (82 500 kr) utgjorde hennes enskilda egendom på grund av att den trätt i stället för sådan egendom (surrogation). Då hon med dessa medel betalade 60 000 kr av köpeskillingen på 120 000 kr, är också hälften av sigtunafastigheten på grund av surrogation hennes enskilda egendom. Vad makarna har överenskommit i det d 11 dec 1975 upprättade inbördes testamentet om B.P:s enskilda egendom är ogiltigt. B.P. och medparter har vidare förklarat att det felaktigt har antecknats i TR:ns dom att det är ostridigt att B.P. vid förvärvet av sigtunafastigheten skulle ha bidragit med 33 500 kr av sin enskilda egendom.

P.P:s inställning är att B.P:s enskilda egendom skall bestämmas till vad som angivits i makarnas inbördes testamente, dvs 33 500 kr, vilket inte har klandrats. P.P., som inte har överklagat TR:ns dom, har dock förklarat att han accepterar TR:ns bedömning att B.P:s andel enskild egendom i sigtunafastigheten är 8 %. P.P. har bestritt att B.P. vid förvärvet av sigtunafastigheten har betalat 60 000 kr. I vart fall har hennes andel inte trätt i den enskilda egendomens ställe med hänsyn till att hon inte förvärvat fastigheten ensam, att hon inte haft eget ansvar för räntor och amorteringar, att fastigheten utgör del i S.P:s giftorättsgods samt att B.P:s kontantinsats eller vad hon i övrigt har bidragit med vid förvärvet av fastigheten ej möjliggjort eller ens varit av någon betydelse för förvärvet av fastigheten. Avkastning av den enskilda egendomen skall anses ingå i giftorättsgodset. Förkovran av sigtunafastigheten har skett genom att S.P. betalat räntor och amorteringar samt ansvarat för fastighetens underhåll.

Domskäl. HovR:n anmärker inledningsvis att det enligt 11 § lagen (1987:788) om införande av ÄktB är giftermålsbalkens bestämmelser som är tillämpliga i målet.

Det har i målet inte framkommit något som ger anledning till annan bedömning än att makarna P skall anses ha ägt sigtunafastigheten till hälften var.

Frågan i målet är då i vilken utsträckning B.P:s andel i sigtunafastigheten skall anses ha trätt i stället för egendom som hon erhållit genom testamente med villkor att egendomen skall vara hennes enskilda.

HovR:n antecknar först att makar inte genom inbördes testamente kan överföra sådan enskild egendom som är fråga om i målet till giftorättsgods. Vad makarna P uttalat i det inbördes testamentet kan således, även om det kan antas återspegla makarnas uppfattning vid testamentets upprättande, inte läggas till grund för att bestämma den enskilda egendomens omfattning till en mindre del än som följer av giftermålsbalkens bestämmelser.

Den ursprungliga enskilda egendom som är aktuell i målet är de 25 000 kr som B.P. erlade i kontantinsats för göteborgsfastigheten. Denna egendom motsvarade 10 % av den totala köpeskillingen för den fastigheten.

Frågan är då om denna kontantinsats kan anses ha medfört att hela B.P:s hälft av göteborgsfastigheten skall anses ha trätt i stället för den ursprungliga enskilda egendomen. Något klart svar på den frågan synes inte möjligt att få vare sig genom lag, förarbetsuttalanden eller rättspraxis. HD ansåg i NJA 1978 s 526 att en tomträtt, som en make köpt för 139 500 kr och betalat med 20 000 kr av enskild egendom och i övrigt med medel som upplånats mot panträtt i tomträtten, i sin helhet var att anse som makens enskilda egendom. Förhållandena i det fallet skiljer sig emellertid i väsentliga hänseenden från de som är aktuella i detta mål.

I motsats till det av HD behandlade fallet är det här fråga om en fastighet som förvärvats gemensamt av makarna. Bägge dessa har också varit betalningsansvariga för lånen i fastigheten som uppgick till 80 % av den totala köpeskillingen. Enligt HovR:ns uppfattning talar dessa förhållanden mycket starkt mot att hela B.P:s andel i fastigheten skall anses ha trätt i den enskilda egendomens ställe.

Att hela hennes andel skulle anses utgöra enskild egendom kan inte heller anses påkallat av respekten för de villkor som testator ställt upp. Denna kan inte anses kräva mer än att så stor del av fastigheten anses som B.P:s enskilda egendom som motsvarar den enskilda egendom som använts för köpet i förhållande till den totala köpeskillingen. Något hinder finns inte heller mot att endast en viss del av en makes andel i en fastighet behandlas som enskild egendom medan äganderätten i övrigt behandlas som giftorättsgods.

Mot bakgrund av vad som nu anförts anser HovR:n att inte mer än 10 % av göteborgsfastigheten kan anses ha trätt i den enskilda egendomens ställe.

Den totala försäljningslikviden för göteborgsfastigheten var 365 000 kr. Vad som kan anses ha trätt i stället för B.P:s enskilda andel i göteborgsfastigheten är, mot bakgrund av vad HovR:n nyss utvecklat, 10 % av detta belopp, dvs 36 500 kr.

Mot bakgrund av vad som antecknats i det inbördes testamentet och vad som i övrigt förekommit i målet saknas anledning att anta annat än att hela det belopp som trätt i stället för B.P:s enskilda andel i göteborgsfastigheten använts för inköp av sigtunafastigheten.

Förvärvet av sigtunafastigheten avsåg en obebyggd tomt som betalades kontant utan lånefinansiering. Av utredningen framgår dock inte annat än att det vid köpet var planerat att låta bebygga fastigheten. Makarna upptog också för byggnadsarbetet lån i fastigheten för vilka de var gemensamt ansvariga. Enligt HovR:ns mening saknas det under sådana förhållanden anledning att behandla frågan om B.P:s enskilda andel i sigtunafastigheten annorlunda än vad som skulle varit fallet om tomten och bebyggelsen förvärvats vid samma tillfälle och köpet då finansierats genom såväl kontantinsats som lån. B.P:s enskilda andel i sigtunafastigheten skall därför vid den kommande bodelningen anses uppgå till vad hon erlagt av enskild egendom i förhållande till den totala kontantinsatsen plus de i fastigheten upptagna lånen eller (avrundat) 9 %.

Domslut. Med ändring av punkten 3 i TR:ns domslut fastställer HovR:n att värdet av B.P:s enskilda andel i fastigheten Aludden 1:78 i Sigtuna kommun vid ny bodelning skall upptas till 9 % av det värde som fastigheten kommer att åsättas enligt punkten I i TR:ns domslut.

Hovrättsråden Hemr, referent, och Ingrid Holmstrand var skiljaktiga och anförde: HovR:n prövar först frågan om hur stor del av den kontanta köpeskillingen, vilken B.P. erhöll för sin hälft av göteborgsfastigheten (82 500 kr), som skall anses utgöra hennes enskilda egendom. B.P. har härvidlag gjort gällande att hela beloppet är enskild egendom på grund av surrogation och vad makarna i det inbördes testamentet uttalat om hur stor del av försäljningslikviden som skall anses vara enskild egendom är ogiltigt. P.P. har däremot bara godtagit att den enskilda egendomen utgjordes av 33 500 kr, dvs det belopp som makarna angivit i det inbördes testamentet.

När det gäller betydelsen av makarnas uttalande i det inbördes testamentet är det att märka att egendom, som är enskild på grund av villkor vid gåva eller i testamente, har en särställning jämfört med egendom som är enskild på grund av avtal i form av äktenskapsförord mellan makarna. Sålunda kan inte makar ens genom äktenskapsförord ändra egendomsordningen i äktenskapet och överföra egendom som är enskild på grund av villkor till giftorättsgods, jfr 8 kap 1 § giftermålsbalken. Förklaringen till det är att en givare eller testator bör kunna vara säker på att de villkor han ställt upp kommer att respekteras.

Mot bakgrund av det anförda anser HovR:n att vid den fortsatta prövningen bör bortses från vad makarna uttalat i sitt inbördes testamente, om det av andra omständigheter framgår hur stor del av B.P:s andel av försäljningslikviden från göteborgsfastigheten som har utgjort enskild egendom.

Vid prövning av sistnämnda fråga är av betydelse huruvida B.P:s andel av göteborgsfastigheten skall anses ha trätt i stället för den enskilda egendom hon i an, erhöll från föräldrarna. Om så är fallet är hennes del av försäljningslikviden därmed enskild egendom (jfr 6 kap 8 § 1 st 3 giftermålsbalken). Av betydelse är då att hon erlagt den kontanta delen av köpeskillingen med den enskilda arvfallna egendomen och att hon har varit betalningsansvarig för det lån som upptagits för resterande del av köpeskillingen. Vidare att förhållandet mellan kontantinsatsen och lånedelen är normalt samt att fastigheten har varit särskiljbar från hennes giftorättsgods. Nu nämnda omständigheter får anses utgöra grund för att fastslå att hela B.P:s andel i göteborgsfastigheten utgjort hennes enskilda egendom (jfr NJA 1978 s 526). Att hon samägt fastigheten med maken, vars andel utgjort giftorättsgods, föranleder ingen annan bedömning.

Vad sedan gäller sigtunafastigheten är ostridigt att båda makarna hade lagfart på fastigheten. P.P. har bestritt att B.P. vid förvärvet av denna betalade 60 000 kr, dvs hälften av köpeskillingen för tomten. B.P. har däremot förklarat att hon erlade hälften av köpeskillingen vid förvärvet av tomten och att båda makarna gjorde lika stora kreditåtaganden när lån upptogs för uppförande av villan. Då annat inte har visats i målet utgår HovR:n ifrån att makarna har samägt fastigheten med hälften vardera.

Vad angår frågan om B.P:s hälft var enskild egendom framgår av det som tidigare anförts att hela det belopp, 82 500 kr, som B.P. erhöll kontant vid försäljningen av göteborgsfastigheten utgjorde hennes enskilda egendom. Det måste antagas att härifrån härrör hela det belopp om 60 000 kr som B.P. betalade kontant vid förvärvet av sigtunafastigheten. Av utredningen framgår inte annat än att vid inköpet var planerat att låta bebygga fastigheten. Vidare är upplyst att makarna gemensamt var ansvariga för det lån som togs i fastigheten för att bekosta byggnadsarbetet. Nu nämnda omständigheter sammanställda med att förhållandet mellan kontantinsatsen och lånet är normalt samt att fastigheten varit särskiljbar från hennes giftorättsgods får anses utgöra grund för att fastslå att B.P:s andel även i sigtunafastigheten - dvs hälften därav - i sin helhet utgjort hennes enskilda egendom, jfr den bedömning som härovan gjorts beträffande göteborgsfastigheten.

B.P:s enskilda andel i sigtunafastigheten skall alltså fastställas till hälften av det värde som fastigheten kommer att åsättas enligt punkten 1 i TR:ns domslut. B.P:s och medparternas talan skall således bifallas.

B.P. och medparter (ombud advokaten E.L.) överklagade med samma yrkande som i HovR:n.

P.P. (ombud advokaten L.B.) bestred ändring. Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Ålander, föreslog i betänkande följande dom: Domskäl. Tvisten i målet gäller hur stor andel av fastigheten Aludden 1:78 i Sigtuna kommun som skall anses utgöra B.P:s enskilda egendom. Parterna har kommit överens om att låta värdera fastigheten på nytt inför en ny bodelnings- och arvskiftesförrättning (punkten 1 i TR:ns domslut). B.P:s och medparters inställning är att vid bodelningen skall värdet av B.P:s enskilt ägda andel i fastigheten upptas till hälften av det värde som fastigheten åsätts vid värderingen. Som grund härför har åberopats att B.P:s hälftenandel i fastigheten har trätt i stället för egendom som hon har erhållit genom testamente vari föreskrivits att egendomen skulle vara enskild.

Det testamente varigenom B.P. erhöll egendomen innehöll inte någon föreskrift i fråga om karaktären av eventuell ersättningsegendom. Vid sådant förhållande följer av 7 kap 2 § 1 st 6 ÄktB att även egendom som trätt i stället för den ursprungliga enskilda egendomen är att anse som enskild. Enligt giftermålsbalkens bestämmelser kunde makar göra substitutet för den testamenterade enskilda egendomen till giftorättsgods. Detta skulle emellertid ske genom äktenskapsförord (8 kap 1 § 1 st jämfört med 6 kap 8 § 1 st 3 giftermålsbalken). Prövningen av vad som kan anses ha trätt i stället för den egendom som tillföll B.P. enskilt genom föräldrarnas testamente skall därför, som HovR:n funnit, ske utan beaktande av vad makarna P föreskrivit angående den frågan i sitt inbördes testamente.

Förarbetena till den aktuella surrogationsbestämmelsen ger inte någon ledning i frågan om hur regeln skall tillämpas i praktiken (se NJA II 1921 s 81ff och NJA II 1987 s 14f). I rättsfallet NJA 1978 s 526 fann HD att en tomträtt som make ensam förvärvat, delvis med enskild egendom och i övrigt genom att ensam uppta lån, i sin helhet utgjorde makens enskilda egendom.

I förevarande mål är fråga om flera led av påstådd surrogation. Det har förflutit flera år mellan de båda fastighetsförvärven. B.P. ägde fastigheterna tillsammans med S.P.. Dennes andel i respektive fastighet utgjorde giftorättsgods. Redan dessa omständigheter innebär att sambandet mellan det B.P. enskilt tillhöriga penningbeloppet om 25000 kr, vilket ostridigt utgjorde surrogat för den testamenterade egendomen, och hälftenandelen av sigtunafastigheten är svagt. Av särskild betydelse är vidare det förhållandet att B.P. inte var ensam betalningsansvarig för fastighetslånen, vilka utgjorde en betydande del av köpeskillingen för respektive fastighet, utan svarade solidariskt för lånen tillsammans med maken. Sammantagna innebär de angivna förhållandena att hela B.P:s hälftenandel i sigtunafastigheten inte kan anses ha trätt i stället för den ursprungliga enskilda egendomen. Hennes ägarandel får i stället anses vara av blandad karaktär.

Beräkningen av vad som vid respektive transaktion får anses ha utgjort surrogat för den ursprungliga enskilda egendomen bör riniligen ske på det sätt HovR:n gjort. Sålunda får B.P:s enskilda andel i fastigheten i Göteborg anses ha uppgått till 10%, motsvarande förhållandet mellan hennes kontantinsats av enskild egendom och den totala köpeskillingen för fastigheten. Vid försäljningen har 10 % av försäljningslikviden, eller 36 500 kr, trätt i stället för den fastighetsandel som utgjorde enskild egendom. Det saknas, såsom HovR:n funnit, skäl att anta annat än att dessa medel togs i anspråk vid köpet av sigtunafastigheten. B.P:s bidrag med enskild egendom motsvarade, avrundat, 9 % av denna fastighets totala anskaffningskostnad. Hennes enskilt ägda andel i sigtunafastigheten skall därmed vid bodelningen upptas till 9 % av det värde fastigheten blir åsatt vid värdering enligt punkten 1 i TR:ns domslut.

Domslut. HD fastställer HovR:ns domslut.

HD (JustR:n Knutsson, Gregow, Svensson, Danelius, referent, och Regner) beslöt följande dom: Domskäl. Ett testamentariskt förordnande om att egendom som tillfaller arvinge eller testamentstagare skall utgöra dennes enskilda egendom medför - enligt såväl äldre som nu gällande rätt (6 kap 8 § 1 st 3 giftermålsbalken och 7 kap 2 § 1 st 6 ÄktB) - att, om inte annat föreskrivits, även egendom som trätt i den förvärvade egendomens ställe skall utgöra enskild egendom. Frågan i målet är om hela B.P:s hälftenandel i fastigheten Aludden 1:78 i Sigtuna eller endast en del därav skall anses ha trätt i stället för sådan annan egendom som varit hennes enskilda egendom. Denna fråga skall besvaras med ledning av vad som framkommit om sambandet mellan fastighetsandelen och B.P:s ursprungliga enskilda egendom. Vad makarna P i sitt inbördes testamente d 11 dec 1975 uttalat om det dåvarande värdet av B.P:s enskilda egendom är däremot inte avgörande, eftersom de saknat laglig möjlighet att i denna form ändra på egendoms karaktär av enskild egendom eller giftorättsgods.

Av utredningen i målet framgår följande. B.P. förvärvade genom arv viss egendom med testamentarisk föreskrift att den skulle utgöra hennes enskilda egendom. År 1965 köpte B.P. och hennes make gemensamt en fastighet i Göteborg för 250 000 kr. Betalning erlades dels med ett kontantbelopp om 50 000 kr, dels med ett lånat belopp om 200 000 kr. Av kontantbeloppet betalade B.P. hälften, 25 000 kr, med användning av medel som till följd av det testamentariska förordnandet utgjorde hennes enskilda egendom. B.P. och hennes make var solidariskt ansvariga för de upptagna lånen. När fastigheten i Göteborg senare försåldes, mottog makarna P kontant 165 000 kr. Av dessa medel användes 120 000 kr som kontantbetalning när de 1971 förvärvade ett markområde i Sigtuna. På marken lät makarna P för lånade medel om 300 000 kr uppföra ett hus. Den totala kostnaden för mark och hus utgjorde således 420 000 kr. Båda makarna var betalningsansvariga för lånen även på denna fastighet. Fastigheten i Sigtuna har numera beteckningen Aludden 1:78.

I rättsfallet NJA 1978 s 526 ansågs en tomträtt, som köpts för 139 500 kr, ha blivit köparens enskilda egendom trots att endast en mindre del av köpesumman, 20 000 kr, betalats kontant med medel som utgjorde enskild egendom. Resten av betalningen hade skett med lånade medel. Det framhölls i TR:ns av HovR:n och HD fastställda dom att köparen hade ensam åtagit sig betalningsskyldighet för lånet mot säkerhet av inteckning i tomträtten samt att förhållandet mellan den kontanta delen och lånedelen av köpeskillingen kunde ses som normalt vid förvärv av ifrågavarande slag.

I nu förevarande fall förvärvade B.P. fastigheten i Göteborg tillsammans med sin make. Hon betalade hälften av den del av köpeskillingen som erlades kontant, och makarna blev solidariskt ansvariga för lånen på fastigheten. Hon får anses genom förvärvet ha blivit ägare till hälften av fastigheten.

Den kontantbetalning som erlades vid köpet av fastigheten i Göteborg kan inte anses ha varit onormalt liten; den omfattade för övrigt en större andel av den totala köpeskillingen än motsvarande betalning i 1978 års rättsfall. De skäl som talar för att B.P:s hälftendel av fastigheten skall anses ha trätt i stället för den enskilda egendom som hon använt för betalningen gör sig därför gällande med samma styrka som i 1978 års rättsfall. Varken det förhållandet att hon köpte fastigheten gemensamt med sin make eller någon annan omständighet föranleder att situationen skall bedömas på annat sätt än i detta rättsfall. B.P:s andel i fastigheten får därför anses i sin helhet ha utgjort hennes enskilda egendom.

Eftersom vardera maken ägde hälften av fastigheten i Göteborg, får det kontantbelopp om 165 000 kr som makarna P erhöll vid försäljningen av denna fastighet anses ha tillfallit B.P. och hennes make i två lika stora delar. Vad som tillföll B.P. trädde i stället för hennes andel i fastigheten och var därmed enskild egendom. Det belopp som betalades kontant vid köpet av fastigheten i Sigtuna togs från de medel som erhållits vid försäljningen av fastigheten i Göteborg. Kontantbeloppet uppgick denna gång till 120 000 kr. I avsaknad av annan utredning får antas att vardera maken betalade hälften av detta belopp. B.P. bidrog alltså med 60 000 kr av sin enskilda egendom.

Det belopp som erlades kontant vid förvärvet av fastigheten i Sigtuna utgjorde betalning för enbart marken, medan uppförandet av en byggnad på marken finansierades med upplånade medel. Det ter sig naturligt att i förevarande fall betrakta köpet och bebyggandet av marken som två led i ett och samma förvärv, vars syfte var att bereda makarna P en ny bostad. Den totala kostnaden för B.P:s hälftendel av fastigheten var således 210 000 kr, varav hon betalade 60 000 kr kontant av sin enskilda egendom. Kontantdelen var här större än de andelar som var i fråga både i 1978 års rättsfall och vid makarna P:s förvärv av fastigheten i Göteborg. På samma grunder som vid det sistnämnda förvärvet får B.P:s andel av fastigheten i Sigtuna därför anses ha trätt i stället för annan egendom som var enskild. Även i fråga om denna fastighet är hela hennes hälftenandel således att betrakta som hennes enskilda egendom.

Av det anförda följer att B.P:s och hennes medparters talan i målet skall bifallas.

Domslut. Med ändring av HovR:ns domslut förordnar HD att hälften av det värde av fastigheten Aludden 1:78 i Sigtuna kommun som fastställts eller kommer att fastställas i enlighet med punkt 1 i TR:ns domslut skall tillgodoräknas B.P. som hennes enskilda egendom.

HD:s dom meddelades d 26 okt 1995 (nr DT 171).

Metadata

Domstol
Högsta Domstolen
Avgörandedatum
1995-10-26
Målnummer
T4346-94
Lagrum
7 kap. 2 § 1 st. 6 äktenskapsbalken (1987:230)
Rättsfall
NJA 1978 s. 526
Litteratur
Sökord
Enskild egendom
Makars egendom
Bodelning
Källa
Domstolsverket

Rättsfall som hänvisar till detta (1)

NJA 2008 s. 457: Fråga vid gåva mot visst vederlag, s.k. blandad gåva, om giltigheten av ett villkor att egendomen, en fastighet, skall utgöra mottagarens enskilda egendom.
Lagen.nu är en privat webbplats. Informationen här är inte officiell och kan vara felaktig | Ansvarsfriskrivning | Kontaktinformation