lagen.nu

NJA 1995 s. 148

Fråga, vid ansökan om att ett dödsbo skall avträdas till förvaltning av boutredningsman, under vilka förutsättningar den som åberopar ett tvistigt anspråk på universell testamentsrätt skall kunna provisoriskt anses som dödsbodelägare.

(Jfr 1971 s 109)

L.N. avled d 29 sept 1992. Hon var änka efter G.N., som hade avlidit år 1976.

Makarna N hade ingått äktenskap år 1947 och i samband därmed upprättat ett äktenskapsförord varigenom all egendom gjordes till enskild. År 1950 upprättade de ett nytt äktenskapsförord genom vilket G.N:s egendom gjordes till giftorättsgods. Samma år skrev de ett testamente enligt vilket L.N., om hon överlevde G.N., skulle erhålla all kvarlåtenskap efter honom med undantag för bröstarvingarnas laglotter. Som förutsättning för detta testamentariska förordnande angavs bl a: "att - - - de, som äro närmast till arv efter mig, G.N., erhålla den andel i kvarlåtenskapen efter min maka, som motsvarar den del mitt giftorättsgods har i min makas och min gemensamma kvarlåtenskap".

Efter G.N:s död undertecknade L.N. och G.N:s båda barn i ett tidigare äkenskap M.A. och N.G.A.N. d 11 aug 1976 en överenskommelse, enligt vilken L.N. avstod från "arv enligt testamentet" till förmån för G.N:s barn på villkor att dessa till henne erlade en på visst sätt bestämd årlig ränta. I handlingen angavs att L.N. sålunda vid blivande arvskifte skulle erhålla endast sin giftorätt.

Bodelning och arvskifte efter G.N. förrättades d 25 maj 1977. Härvid förklarades sig L.N. avstå från sin rätt till ränta enligt överenskommelsen d 11 aug 1976 i utbyte mot ett kapitalbelopp om 30 000 kr, varjämte noterades att övriga bestämmelser i överenskommelsen skulle gälla oförändrade.

M.A. och B.N., vilken är ensam delägare i dödsboet efter N.G.A.N., yrkade vid Södra Roslags TR att dödsboet efter L.N. skulle avträdas till förvaltning av boutredningsman. De hävdade att de var universella testamentstagare och därför delägare i dödsboet. Enligt deras uppfattning innebar inte överenskommelsen rörande boet efter G.N. att L.N. hade blivit fri från förbehållet för G.N:s testamentsförordnande.

B.G. m fl bestred i egenskap av delägare i dödsboet efter L.N. bifall till ansökningen. Som grund för bestridandet åberopade de att M.A. och B.N. inte var delägare i dödsboet efter L.N..

TR:n (rådmannen Wahlberg, t f rådmannen Lindstedt, referent, och tingsfiskalen Annika Persson) anförde i beslut d 28 okt 1993: Det är inte alldeles lätt att tolka innebörden av vad som föreskrevs i det gemensamma testamentet som förutsättning för L.N:s arv efter G.N.. Så mycket synes ändå klart att G.N:s bröstarvingar enligt testamentet skulle få ytterligare arv efter denne utöver sina laglotter sedan L.N. avlidit. Hade testamentet gällt ograverat skulle alltså M.A. och B.N. som testamentstagare varit delägare i L.N:s dödsbo.

Genom överenskommelserna d 11 aug 1976 och 25 maj 1977 har dock berörda parter träffat avtal rörande arvet efter G.N.. Läst efter bokstaven har L.N. förklarat sig avstå från arv efter G.N.. Detta har emellertid inte skett villkorslöst eftersom hon betingat sig ekonomisk ersättning som en förutsättning för avståendet. I konsekvens med detta är det långt ifrån självklart att inte den förutsättning som 1950 års testamente ställde upp för L.N:s arvsrätt efter G.N. fortfarande gäller helt eller delvis.

M.A:s och B.N:s delägarskap i dödsboet efter L.N. kan mot denna bakgrund visserligen inte anses till fullo styrkt, men de har anfört sådana omständigheter att de tills vidare bör anses vara dödsbodelägare efter henne (jfr NJA 1971 s 109). Deras ansökan skall därför bifallas. Ingen erinran har rests mot det personförslag som sökandena anfört.

TR:n förordnar att dödsboet efter L.N. skall avträdas till förvaltning av boutredningsman. Till boutredningsman utses advokaten G.W..

B.G. och medparter anförde besvär i Svea HovR och yrkade att HovR:n skulle - med undanröjande av TR:ns beslut - avvisa M.A:s och B.N:s ansökan om avträdande av dödsboet efter L.N. till förvaltning av boutredningsman. Som skäl härför gjorde de gällande att M.A. och B.N. på grund av särskilda överenskommelser i samband med bodelning och arvskifte efter G.N. inte kunde anses som dödsbodelägare.

M.A. och B.N. bestred bifall till besvären.

HovR:n (hovrättsråden tender och Kjellström, referent, samt t f hovrättsassessorerna Nygren och Hansson) lämnade i beslut d 22 april 1994 besvären utan bifall.

B.G. och medparter (ombud advokaten Birgitta W Sabelström) överklagade med samma yrkande som i HovR:n.

M.A. och B.N. (ombud advokaten C.T.) bestred ändring.

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Schuer, föreslog i betänkande följande beslut: Skäl. Enligt 19 kap 1 § ÄB skall rätten förordna om ett dödsbos avträdande till förvaltning av boutredningsman på begäran av dödsbodelägare. M.A. och B.N. gör i målet gällande att de är delägare i dödsboet efter L.N. på grund av makarna G.N. och L.N:s gemensamma testamente av år 1950. Så torde också ha varit fallet om testamentet hade gällt ograverat, eftersom bröstarvingarna enligt testamentet skulle ha rätt till andel i den kvarlåtenskap efter L.N. som hon skulle erhålla efter G.N.. Genom överenskommelserna mellan bröstarvingarna och L.N. d 11 aug 1976 och d 25 maj 1977 avstod L.N. emellertid från arv efter G.N. mot att hon erhöll viss ekonomisk ersättning, och såvitt framgår av arvskiftet efter G.N. har parterna reglerat sina mellanhavanden i enlighet därmed. Att något ytterligare villkor för L.N:s arvsavstående skulle kvarstå har inte framkommit. M.A. och B.N. har därför inte visat att de är delägare i dödsboet efter L.N..

Underrätterna har med hänvisning till NJA 1971 s 109 grundat beslutet om dödsboets avträdande till förvaltning av boutredningsman på att M.A. och B.N. ändå anfört sådana omständigheter att de tills vidare bör anses vara dödsbodelägare. I nämnda rättsfall godtogs med hänvisning till att en dom som var avgörande för frågan om sökandens behörighet ännu inte vunnit laga kraft ett slags provisoriskt dödsbodelägarskap liknande det som enligt 18 kap 1 § 4 st ÄB gäller för testamentstagare och arvinge innan testamente blivit ståndande. I förevarande mål har inte framkommit någon motsvarande särskild omständighet som kan utgöra grund för att M.A. och B.N. provisoriskt skall anses som dödsbodelägare.

Eftersom M.A. och B.N. på grund av det anförda inte visat sig behöriga att ansöka om dödsboets avträdande till förvaltning av boutredningsman skall deras ansökan därom avvisas.

HD:s avgörande. Med undanröjande av TR:ns och HovR:ns beslut avvisar HD M.A:s och B.N:s ansökan om avträdande av dödsboet efter L.N. till förvaltning av boutredningsman.

HD (JustR:n Knutson, Munck, Nilsson, Lennander, referent, och Regner) fattade följande slutliga beslut: Skäl. Som stöd för sin behörighet att påkalla förordnande av boutredningsman har M.A. och B.N. anfört, att de i egenskap av universella testamentstagare är delägare i dödsboet efter L.N.. De har härvid åberopat ett av makarna G.N. och L.N. d 20 okt 1950 upprättat inbördes testamente. Enligt testamentet skall L.N., för den händelse G.N. skulle avlida före henne, erhålla hans kvarlåtenskap med undantag för bröstarvinges laglott. Som förutsättning uppställs, att hans bröstarvingar efter L.N:s död skall erhålla rätt till en andel i kvarlåtenskapen efter henne, vilken skall motsvara den del som den G.N. tillhöriga egendomen utgör i makarnas gemensamma kvarlåtenskap.

Av handlingarna framgår emellertid att L.N. genom överenskommelser med G.N:s bröstarvingar förklarat sig avstå från arv efter denne, mot viss ekonomisk ersättning, och att L.N. vid bodelningen d 25 maj 1977 erhöll sitt giftorättsgods, medan bröstarvingarna vid det samtidigt förrättade arvskiftet tilldelades G.N:s kvarlåtenskap. M.A. och B.N. har i målet inte visat att de, trots nu nämnda förhållande, skulle vara att betrakta som delägare i dödsboet efter L.N..

Av NJA 1971 s 109 framgår att den som har ett tvistigt anspråk på arvsrätt kan - även i andra situationer än som regleras i 18 kap 1 § 4 st ÄB - under speciella omständigheter provisoriskt anses som delägare i dödsboet. Rättsfallet avsåg en situation där en tvist av betydelse för bedömningen av sökandens ställning som dödsbodelägare avgjorts till dennas förmån genom en dom som inte vunnit laga kraft.

För att ett provisoriskt dödsbodelägarskap undantagsvis skall godtas i avvaktan på att en tvistefråga av betydelse för bedömningen skall få sin lösning bör principiellt förutsättas, dels att frågan är föremål för prövning i en pågående process, dels att det föreligger viss sannolikhet för att svaret kommer att utfalla till sökandens fördel. I förevarande mål saknas skäl att tills vidare anse M.A. och B.N. som dödsbodelägare.

Eftersom M.A. och B.N. på grund av det anförda inte är behöriga att ansöka om dödsboets avträdande till förvaltning av boutredningsman kan deras talan inte upptas till prövning.

HD:s avgörande. Med ändring av HovR:ns beslut undanröjer HD TR:ns beslut och avvisar M.A:s och B.N:s ansökan om att dödsboet efter L.N. skall avträdas till förvaltning av boutredningsman.

HD:s beslut meddelades d 16 mars 1995 (nr SÖ 39).

Metadata

Domstol
Högsta Domstolen
Avgörandedatum
1995-03-16
Målnummer
Ö2649-94
Lagrum
18 kap. 1 § ärvdabalken (1958:637)
19 kap. 1 § ärvdabalken (1958:637)
Rättsfall
NJA 1971 s. 109
Litteratur
Sökord
Dödsbodelägare
Boutredningsman
Källa
Domstolsverket
Lagen.nu är en privat webbplats. Informationen här är inte officiell och kan vara felaktig | Ansvarsfriskrivning | Kontaktinformation