lagen.nu

NJA 1993 s. 507

Talan om fastställelse inför kommande bodelning av om make vid tidpunkten för väckande av talan om äktenskapsskillnad varit innehavare av bostadsrätt har ansetts kunna enligt 13 kap 2 § RB upptas till prövning.

Efter gemensam ansökan av makarna R.H. och M.H. om äktenskapsskillnad, som inkom till Handens TR d 23 april 1991, förordnade TR:n om betänketid. TR:n förordnade d 19 sept 1991 bodelningsförrättare och dömde d 19 dec 1991 till äktenskapsskillnad mellan parterna.

R.H. yrkade efter stämning å M.H. vid Handens TR att TR:n måtte fastställa att hans lägenhet på Industrigatan 14 i Stockholm per d 23 april 1991 var en hyresrätt. R.H. uppgav att M.H. inför bodelningsförättaren gjort gällande att lägenheten skulle vara en bostadsrätt. Den ovisshet som rådde om rättsförhållandet lände R.H. till förfång på så vis, att han hade att utge en betydande bodelningslikvid om lägenheten skulle vara en bostadsrätt och en obetydling bodelningslikvid om lägenheten var en hyresrätt, och att han intill dess frågan avgjorts saknade möjlighet att överblicka sin ekonomiska ställning och förmåga att planera för framtiden.

Det upplystes vid TR:n att tvist förelåg mellan det handelsbolag, som 1987 sålt fastigheten till Bostadsrättsföreningen Bojen 9, och föreningen i frågan huruvida föreningens köp av fastigheten var giltigt eller ej.

TR (rådmannen Lundström) anförde i beslut d 26 mars 1992:

Skäl. Enligt 13 kap 2 § 1 st RB får rätten upptaga talan om fastställelse huruvida ett rättsförhållande består eller ej under förutsättning att ovisshet råder om rättsförhållandet och denna ovisshet länder käranden till förfång.

Det första spörsmålet är således huruvida den mellan parterna tvistiga frågan, om lägenheten innehas med hyresrätt eller bostadsrätt, utgör ett rättsförhållande mellan parterna.

Vad som menas med ett rättsförhållande har inte närmare preciserats i lagens förarbeten. Principiellt skall det dock röra sig om ett konkret rättsligt förhållande. Ett rent sakförhållande, t ex att en faktisk händelse inträffat, kan inte prövas genom fastställelsetalan.

Enligt TR:ns uppfattning är frågan om lägenhetens status (hyresrätt eller bostadsrätt) ett rättsförhållande mellan käranden och fastighetsägaren och inte mellan parterna. Dem emellan är det endast ett sakförhållande. Däremot är frågan om lägenhetens status av betydelse för vilket värde - om ens något - som lägenheten kan komma att åsättas vid bodelningen. I sistnämnda avseende synes det närmare kunna föreligga ett rättsförhållande mellan parterna.

Beträffande frågan om ovissheten leder till förfång för käranden har påståtts - förutom den självklara konsekvensen att eventuell skifteslikvid kan påverkas - att käranden på grund av oenigheten mellan parterna saknar möjlighet att överblicka sin ekonomiska ställning ävensom förmåga att planera för framtiden. Detta kan förstås sägas utgöra förfång men det synes i första hand knappast bero på parternas oenighet. Avgörande för hela frågan blir enligt TR:n den prövning, som Svea HovR skall göra mellan bostadsrättsföreningen och säljaren av fastigheten angående överlåtelsens bestånd.

Det är således TR:ns uppfattning att käromålet, såsom det utformats, inte avser ett rättsförhållande mellan parterna. Även om det skulle vara fråga om ett rättsförhållande kan emellertid parternas oenighet härom inte anses utgöra den huvudsakliga orsaken till det förfång käranden påstår.

Till vad nu sagts skall tilläggas att det torde ankomma på domstolen att vid prövning av om en fastställelsetalan skall tagas upp till prövning eller ej göra en avvägning mellan det förfång som käranden kan lida av ovissheten och det förfång svaranden kan åsamkas genom att talan tas upp.

Som tidigare nämnts är det TR:ns uppfattning att utgången av den tvist mellan föreningen och säljaren, som nu ligger i HovR:n, är avgörande för bedömningen av frågan om lägenhetens status. Först när den tvisten rättskraftigt avgjorts föreligger möjlighet att avgöra den nu aktuella frågan. Är denna inte föremål för domstolsprövning kan bodelningsförrättaren göra sin bedömning och slutföra bodelningen. Missnöjd part kan därefter genom klander föra frågan till domstolsavgörande. Om den nu instämda talan skulle kunna upptagas till prövning av TR:n och sedan måhända också överprövas kan inte bortses ifrån möjligheten av att, sedan bodelningen därefter genomförts, klandertalan i något avseende ändock kan komma att föras. Sett i detta perspektiv ter sig förfånget för svaranden att förevarande mål tas upp till prövning som minst lika påtagligt som det förfång käranden gjort gällande.

Med hänvisning till det anförda finner TR:n att käromålet skall avvisas.

TR:ns beslut. Käromålet avvisas.

R.H. anförde besvär i Svea HovR och yrkade att HovR:n skulle undanröja avvisningsbeslutet och återförvisa målet till TR: n.

HovR:n (hovrättsråden Vilgeus, referent, och Olvall samt t f hovrättsassessorn Birgitta Trägårdh) anförde i beslut d 23 juni 1992: Lika med TR:n finner HovR:n att frågan om ifrågavarande lägenhets status som bostadsrätt eller hyresrätt inte är ett rättsförhållande mellan R.H. och M.H.. R.H:s talan kan därför inte tas upp till prövning.

HovR:n lämnar besvären utan bifall.

R.H. (ombud advokaten T.H.) anförde besvär. Han yrkade att avvisningsbeslutet skulle undanröjas och målet återförvisas till TR:n för handläggning.

M.H. (ombud advokaten A-S.W.) bestred bifall till R.H:s yrkande.

Målet föredrogs.

Föredraganden, RevSekr Rüger, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande beslut: Skäl. Till utvecklande av sin talan har R.H. anfört bl a. I målet är fråga om en honom tillhörig bostad vid tidpunkten för äktenskapsskillnadens anhängiggörande i TR:n var en hyresrätt eller en bostadsrätt. Förhållandet är tvistigt mellan R.H. och M.H.. Någon tvist om den aktuella lägenheten mot tredje man har aldrig pågått. Däremot har en tvist rått mellan Handelsbolaget Bojen 9 S.P. & Co såsom säljare och Bostadsrättsföreningen Bojen 9 i Stockholm såsom köpare av fastigheten Bojen 9. I nämnda tvist har säljaren gjort gällande att köparens förvärv av fastigheten var ogiltigt. Parterna har numera förlikts. Av förarbetena till äktenskapsbalken framgår, att en make kan få en prejudiciell fråga som denna prövad av allmän domstol (se NJA II 1943 s 162 fjärde st). Fastställelsetalan bör därför tillåtas.

M.H. har till utvecklande av sin talan anfört bl a enkom lagtexten kan inte utläsas, att en fastställelsetalan kan väckas trots att en bodelningsförrättare redan utsetts. Även om en talan om en prejudiciell fråga kan väckas i nu nämnt fall uppkommer likväl frågan om det i övrigt är lämpligt att en allmän domstol avgör en enskild fråga utan att beslut från bodelningsförrättaren föreligger. När R.H. väckte sin fastställelsetalan pågick en tvist om fastigheten vari den aktuella lägenheten är inrymd. Om fastställelsetalan skulle tillåtas skulle bodelningen komma att fördröjas onödigt. Även från ekonomisk synpunkt synes en sådan ordning vara olämplig.

I målet är fråga om huruvida en bostadslägenhet innehas med hyresrätt eller bostadsrätt vid en viss angiven tidpunkt. Utfallet därav kommer i hög grad att påverka en mellan R.H. och M.H. påbörjad bodelningsförrättning. Denna ovisshet får onekligen anses vara till förfång för R.H. och föreligger oberoende av utgången i målet mellan Handelsbolaget Bojen 9 S.P. & Co och Bostadsrättsföreningen Bojen 9 i Stockholm angående fastighetsförvärvet av Bojen 9.

Visserligen synes denna tvist också kunnat prövas i samband med bodelningsförrättningen. Att så inte skett innebär emellertid inte att hinder föreligger att pröva frågan särskilt genom en fastställelsetalan (jfr SvJT 1968 rfs 65 och NJA 1976 s 656). Vid sådant förhållande hade TR:n inte ägt avvisa R.H:s talan.

HD:s avgörande. HD undanröjer - - - se HD:s beslut - - - vederbörlig handläggning.

HD (JustR:n Vängby, Bengtsson, Gregow, Freyschuss och Danelius, referent) fattade följande slutliga beslut:

Skäl. Enligt 9 kap 2 § 1 st ÄktB skall bodelning med anledning av äktenskapsskillnad göras med utgångspunkt i de egendomsförhållanden som rådde den dag då talan om äktenskapsskillnad väcktes. Den relevanta dagen är i förevarande fall d 23 april 1991, och det föreligger mellan parterna olika meningar i frågan huruvida R.H. då innehade sin lägenhet vid Industrigatan i Stockholm med bostadsrätt eller hyresrätt.

Den tvist som i detta hänseende uppkommit mellan parterna gäller ett rättsförhållande av betydelse för bodelningen dem emellan. Även i övrigt föreligger enligt 13 kap 2 § RB förutsättningar för att R.H. skall kunna genom fastställelsetalan få domstol att pröva huruvida han vid den aktuella tidpunkten var innehavare av en bostadsrätt eller inte.

På grund av det anförda skall beslutet att avvisa R.H:s talan undanröjas och målet återförvisas till TR:n.

HD:s avgörande. HD undanröjer HovR:ns beslut och återförvisar målet till TR:n för vederbörlig handläggning.

Metadata

Domstol
Högsta Domstolen
Avgörandedatum
1993-09-27
Målnummer
Ö2471-92
Lagrum
13 kap. 2 § rättegångsbalken (1942:740)
9 kap. 2 § 1 st. äktenskapsbalken (1987:230)
Rättsfall
NJA 1969 s. 132
NJA 1976 s. 656
Litteratur
Sökord
Fastställelsetalan
Bodelning
Bostadsrätt
Källa
Domstolsverket

Rättsfall som hänvisar till detta (1)

RH 2006:55: En negativ fastställelsetalan om huruvida ett samboförhållande förelegat mellan två personer har ansetts kunna föras trots att frågan prövats i ärendet om förordande av bodelningsförrättare och trots...
Lagen.nu är en privat webbplats. Informationen här är inte officiell och kan vara felaktig | Ansvarsfriskrivning | Kontaktinformation