lagen.nu

NJA 1993 s. 302

Sedan ett samboförhållande upplösts och den ena sambon med anledning härav ansökt om förordnande av bodelningsförrättare, invänder den andra sambon att sökanden förlorat sin rätt till bodelning, eftersom begäran härom inte framställts i nära anslutning till att samlevnaden upphört. Fråga om förutsättningarna för att bifalla ansökningen. (I och II.)

A.R. och T.A. sammanbodde under äktenskapsliknande förhållanden från nov 1981 till maj 1990.

A.R. yrkade i ansökan, som inkom till Alingsås TR d 5 okt 1990, att TR:n skulle förordna bodelningsförrättare att förrätta bodelning mellan henne och T.A..

Till stöd för sin ansökan anförde A.R. att hon i början av maj 1990 framfört muntligen till T.A. att hon ville att bodelning skulle göras.

T.A. bestred ansökningen under åberopande av att något önskemål om bodelning aldrig framfördes vid separationen i maj 1990.

TR:n (rådmannen Nordström och tre nämndemän) anförde i slutligt beslut d 16 april 1991: När ett samboförhållande upphör skall bodelning ske endast om någon av parterna begär det. En sådan begäran måste enligt förarbetena framställas i nära anslutning till samboförhållandets upplösning (se prop 1986/87:1 s 258 och 373). I annat fall förlorar man möjligheten att få till stånd en bodelning. Mot T.A:s bestridande har A.R. ej visat att begäran om bodelning gjorts i anslutning till samboförhållandets upphörande. Ansökan skall därför lämnas utan bifall.

TR:n lämnar A.R:s ansökan utan bifall.

A.R. anförde besvär i HovR:n för Västra Sverige och yrkade att HovR:n skulle förordna en bodelningsförrättare att förrätta bodelning mellan henne och T.A..

T.A. bestred ändring.

HovR:n (hovrättslagmannen Malmström, hovrättsrådet Krantz Westerberg, referent, och t f hovrättsassessorn Lindqvist) lämnade i slutligt beslut d 28 juni 1991 besvären utan bifall.

A.R. (ombud advokaten M.R-S.) anförde besvär och yrkade bifall till sin i HovR:n förda talan.

T.A. (ombud advokaten H.M.) bestred ändring.

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Thornefors, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande beslut: Skäl. A.R. och T.A. bodde tidigare från nov 1981 tillsammans under äktenskapsliknande förhållanden. De synes ha separerat i början av maj 1990. A.R. har yrkat att bodelningsförrättare förordnas att förrätta bodelning mellan dem.

Enligt 5 § lagen (1987:232) om sambors gemensamma hem skall, när ett samboförhållande upphör, på begäran av någon av samborna deras gemensamma bostad och bohag fördelas mellan dem genom bodelning, om egendomen har förvärvats för gemensamt begagnande. Lagtexten anger inte någon tid inom vilken en framställan om bodelning skall göras. Enligt vad som angivits i förarbetena till lagen, se prop 1986/87:1 s 258 och 373, bör en begäran om bodelning framställas i nära anslutning till att samboförhållandet upphör.

Upplösning av ett samboförhållande sker relativt formlöst. Ofta koncentreras parternas intresse härvid, i förekommande fall, till frågor som berör vårdnad om barn m m och underhållsbidrag. Följden av att en begäran om bodelning inte framställs är att någon bodelning inte kommer till stånd. Då det inte är ovanligt att sammanboendet har skett i en villafastighet kan en underlåtenhet att begära bodelning medföra omfattande egendomsförluster för den av parterna som inte är lagfaren ägare till fastigheten. En regel som innebär att rätten att påkalla bodelning begränsas till att gälla enbart under de närmaste månaderna efter samboförhållandets upplösning framstår mot bakgrund härav och även i övrigt som orimligt hård. I avsaknad av någon lagregel härom får i stället anses att rätten att påkalla bodelning enligt 5 § 1 st första meningen sambolagen, liksom vid bodelning efter äktenskapsskillnad, i princip gäller utan begränsning i tiden.

Av det anförda följer att A.R:s talan skall bifallas.

I avsaknad av uppgifter från parterna om vem som är lämplig att förrätta bodelningen bör denna fråga avgöras av TR:n.

HD:s avgörande. Med ändring av HovR:ns beslut bifaller HD A.R:s ansökan om att bodelningsförrättare skall förordnas för henne och T.A.. - Det ankommer på TR:n att förordna lämplig person för uppdraget.

HD (JustR:n Gregow, Lars K Beckman, Törnell, Munck, referent, och Nilsson) fattade följande slutliga beslut:

Skäl. Fråga är i målet om förordnande av bodelningsförrättare med anledning av att ett samboförhållande har upplösts. I fråga om förutsättningarna för att bodelning skall ske i ett sådant fall föreskrivs i 5 § 1 st första meningen lagen (1987:232) om sambors gemensamma hem (sambolagen) som huvudregel att, när ett samboförhållande upphör, sambornas gemensamma bostad och bohag på begäran av någon av dem skall fördelas mellan dem genom bodelning, om egendomen har förvärvats för gemensamt begagnande. Något utrymme för bodelning mellan sambor vid sidan av denna bestämmelse finns inte.

Om en ansökan av en sambo om bodelningsförrättare bestrids under påstående att förutsättningar för bodelning saknas, har domstolen att i ärendet om förordnande av bodelningsförrättare pröva denna invändning; befinnes invändningen riktig skall bodelningsförrättare inte förordnas. Av allmänna principer följer emellertid att, om ansökningen bifalls, avgörandet får rättskraft endast såvitt angår frågan om förordnande av bodelningsförrättare. Om det även vid förfarandet inför bodelningsförrättaren från ena sidan bestrids att det föreligger förutsättningar för bodelning, måste också bodelningsförrättaren pröva frågan.

I förevarande fall har som grund för bestridandet anförts att begäran om bodelning har framställts för sent av den sambo som ansökt om bodelningsförrättare och att sambon därför har förlorat sin rätt till bodelning.

Enligt andra meningen i 5 § 1 st sambolagen skall, om en sambo avlider, begäran om bodelning av den efterlevande sambon framställas senast när bouppteckningen förrättas. I övrigt har i lagen inte föreskrivits någon tidsfrist inom vilken begäran om bodelning skall göras. Vid remissen till lagrådet av förslaget till sambolag uttalade departementschefen i specialmotiveringen till paragrafen att en sådan begäran borde framställas i nära anslutning till att samboförhållandet upphör (prop 1986/87:1 s 258). Med anledning av detta uttalande påpekade lagrådet att avsaknaden av tidsbegränsning kunde tänkas få mindre lyckade konsekvenser i fall då det - trots den nyssnämnda rekommendationen i specialmotiveringen - har dröjt länge innan en begäran om bodelning görs. Lagrådet fann emellertid att någon särskild preklusionsfrist, ehuru i och för sig önskvärd, inte torde vara alldeles nödvändig (a prop s 373).

Varken bestämmelsens avfattning eller uttalandena under förarbetena kan ge underlag för en tillämpning, enligt vilken en sambo utan vidare skall anses ha förlorat sin rätt till bodelning för det fall han eller hon underlåter att framställa begäran därom i anslutning till samboförhållandets upplösning (Jfr dock Eriksson, Den nya familjerätten, 3 uppl s 58). Fråga uppkommer emellertid om en sådan underlåtenhet under vissa förhållanden skulle kunna betraktas som en bindande eftergift, vilken hindrar sambon att senare påkalla bodelning.

Vid bedömningen härav bör till en början beaktas innehållet i 5 § 2 st sambolagen. Det föreskrivs där att paragrafens första stycke - i vilket rätten till bodelning behandlas - inte gäller, om samborna har kommit överens om det i en skriftlig handling som undertecknats av dem båda. Vad som förekommit under förarbetena till denna bestämmelse (a prop s 258, 373 och 394) kan ge anledning till viss tvekan om vad som har avsetts gälla i fråga om förutsättningarna för att efter ett samboförhållandes upplösning träffa bindande överenskommelser om att bestämmelserna om bodelning inte skall tillämpas. En utgångspunkt för bedömningen måste likväl, i överensstämmelse med allmänna principer, vara att en sambo efter det att samboförhållandet upphört kan - formlöst - efterge sin rätt till bodelning med bindande verkan. Även passivitet från sambons sida bör då beroende på omständigheterna kunna få sådan verkan.

I enlighet med vad departementschefen framhöll i det tidigare redovisade uttalandet är det självfallet en fördel om en begäran om bodelning framställs i nära anslutning till samlevnadens upphörande. Med hänsyn inte minst till att det under tiden för en separation kan förutsättas ofta vara andra frågor som står i blickpunkten för parterna än de ekonomiska mellanhavandena kan underlåtenhet från en sambos sida att redan då ta upp frågan om bodelning inte rimligen tillerkännas verkan som ett rättsavstående i andra fall än när omständigheterna ger klart stöd för en sådan tolkning. Det är knappast möjligt att göra något mera generellt uttalande i frågan vilken tid från samboförhållandets upplösning som normalt bör ha förflutit för att en underlåtenhet att begära bodelning skall anses innebära att sambon har eftergett sin rätt. Samboförhållandets varaktighet, omständigheterna kring dess upplösning och beskaffenheten av den egendom som kan bli föremål för bodelning tillhör de faktorer som måste kunna tilläggas betydelse vid bedömningen. Visas det att parterna har fört diskussioner om egendomens fördelning utan att bodelning i formell mening har varit på tal måste detta också kunna beaktas, liksom om den ena parten utan skäl har undandragit sig att lämna besked med anledning av en uttrycklig fråga från den andre.

I förevarande fall framgår av handlingarna att A.R. och T.A. bott tillsammans under äktenskapsliknande förhållanden sedan nov 1981, att de har två gemensamma barn och att samboförhållandet har upplösts år 1990. Parterna har tidigare lämnat olika uppgifter om vid vilken tidpunkt under år 1990 samboförhållandet upphört, men det får i HD anses vara ostridigt att förhållandet slutgiltigt upplösts i maj nämnda år. Den egendom som kan komma i fråga för bodelning utgörs åtminstone av en fastighet. Begäran om bodelning från A.R:s sida framställdes i vart fall i brev d 15 aug 1990 från hennes ombud till T.A.. I brevet anges nämligen: "Samtidigt med att Ni numera har separerat bör en bodelning göras".

Den tid som har förflutit från samboförhållandets upphörande till dess bodelning begärdes är inte så lång att det redan på grund härav skulle kunna anses att A.R. har eftergett sin rätt till bodelning. I målet är inte heller eljest visat att A.R. gett T.A. befogad anledning att utgå från att hon inte ämnade påkalla bodelning. Bodelningsförrättare skall alltså förordnas i enlighet med A.R:s ansökan.

HD:s avgörande. Med ändring av HovR:ns beslut bifaller HD A.R:s ansökan om att bodelningsförrättare skall förordnas. Det ankommer på TR:n att utse lämplig person för uppdraget.

Referenten, JustR Munck, tillade:

Om efter ett samboförhållandes upplösning någon av samborna ansöker om att bodelningsförrättare skall förordnas, är ansökningen i sig att betrakta som en begäran om bodelning. Bestrids ansökningen av den andra sambon under påstående att sökanden tidigare har eftergett sin rätt att påkalla bodelning, synes det i ärendet om förordnande av bodelningsförrättare principiellt sett vara den sambo som gör gällande att rätten till bodelning har eftergetts som har bevisskyldigheten för sitt påstående. Detta får anses vara förhållandet vare sig påståendet grundar sig på att eftergift har skett genom ett uttryckligt uttalande eller liknande av den andra sambon eller det hävdas att konkludent handlande eller passivitet från den sambons sida skall uppfattas som en eftergift. En annan sak är att, om det i ärendet är tvistigt mellan parterna huruvida begäran om bodelning har framställts vid ett visst tillfälle eller ej, det normalt får anses vara den sambo som påstår att begäran har gjorts som skall bevisa det (jfr Eriksson, Den nya familjerätten, 3 uppl s 58 f). För att domstolen i ärendet om förordnande om bodelningsförrättare skall kunna konstatera att den ena av samborna skall anses ha eftergett sin rätt till bodelning enbart på grund av dröjsmål med att framställa begäran därom, måste det dock vara fråga om betydligt längre dröjsmål än som är aktuellt i förevarande mål.

Det finns anledning att räkna med att i de praktiska fallen den sambo som bestrider en ansökan om bodelningsförrättare i allmänhet inte redan inom ramen för detta ärende kan styrka att den andra sambon har eftergett sin rätt med bindande verkan. Ett ärende om förordnande av bodelningsförrättare lämpar sig inte heller så väl för den ofta säkerligen mycket grannlaga prövning av de närmare omständigheterna som normalt måste ske för ett slutgiltigt ställningstagande till en fråga av detta slag. Som regel torde alltså bodelningsförrättare komma att förordnas trots ett bestridande på en sådan grund som nu är aktuell.

Som har berörts i HD:s beslut kan frågan därför återkomma som ett prejudiciellt spörsmål vid förfarandet inför bodelningsförrättaren. Görs det inom ramen för detta förfarande gällande att rätten till bodelning har förlorats, måste nämligen detta anses vara en sådan tvistig fråga av betydelse för bodelningen som bodelningsförrättaren har att pröva, om den inte är föremål för rättegång (17 kap 6 § 2 st ÄktB vilket lagrum till följd av hänvisning i 20 § sambolagen är tillämpligt även vid bodelning mellan sambor). Underkänner bodelningsförrättaren invändningen, skall han i vanlig ordning bestämma om delning av den egendom som kan bli föremål för bodelning. Finner han däremot invändningen befogad har han i enlighet med 17 kap 6 § 2 st tredje meningen ÄktB att i bodelningshandlingen ange att det inte finns något att dela. Som regleringen har utformats gäller för båda fallen att bodelningsförrättarens ställningstagande kan klandras på sätt som anges i 17 kap 8 § ÄktB men att, om förrättningen vinner laga kraft, frågan inte på nytt kan tas upp i ordinär väg (jfr prop 1986/87:1 s 225).II

I-B.Å., Alnö och B.N. var sedan början av 1970-talet sammanboende under äktenskapsliknande förhållanden. De flyttade 1975 till fastigheten Alnö-Usland 10:70 i Sundsvalls kommun. B.N. är ensam lagfaren ägare till fastigheten. Samboförhållandet upplöstes i mars 1989. Vid separationen skedde en fördelning av lösöre mellan parterna.

I-B.Å. ansökte i juni 1990 hos Sundsvalls TR om att bodelningsförrättare skulle förordnas så att bodelning kunde ske mellan parterna. I-B.Å. anförde i ansökningen att parterna trots förhandlingar ej kunnat enas angående delningen av fastigheten.

B.N. bestred att bodelningsförrättare skulle förordnas och angav som grund att I-B.Å. hade försuttit sin rätt att begära bodelning.

TR:n (rådmannen Rydeman och tre nämndemän) anförde i slutligt beslut d 8 jan 1991: Tidsfrist inom vilken bodelning skall påkallas finns ej. Då parterna ej kan enas om bodelning skall bodelningsförrättare förordnas. - TR:n förordnar med stöd av 20 § lagen (1987:232) om sambors gemensamma hem, advokaten H.D. att vara bodelningsförrättare vid bodelning mellan I-B.Å. och B.N..

B.N. anförde besvär i HovR:n för Nedre Norrland och yrkade att TR:ns beslut skulle upphävas.

HovR:n (hovrättsråden Berg och Similä samt t f hovrättsassessorn Näppi, referent) lämnade i slutligt beslut d 27 mars 1992 besvären utan bifall.

B.N. (ombud advokaten A.H.) anförde besvär och yrkade att HD skulle upphäva förordnandet om bodelningsförrättare.

I-B.Å. (ombud advokaten A.L.) bestred ändring.

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Thornefors, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande beslut: Skäl. B.N. och I-B.Å. bodde från 1973 till mars 1989 tillsammans under äktenskapsliknande förhållanden. I-B.Å. har yrkat att bodelningsförrättare förordnas att förrätta bodelning mellan dem.

Enligt 5 § lagen (1987:232) - - - se 2 och 3 st av skälen i betänkandet i målet under I - - - utan begränsning i tiden.

Av det anförda följer att B.N:s besvärstalan skall lämnas utan bifall.

HD:s avgörande. HD fastställer det slut vartill HovR:n kommit.

HD (JustR:n Gregow, Lars K Beckman, Törnell, Munck, referent, och Nilsson) fattade följande slutliga beslut:

Skäl. Fråga är - - - se skälen i HD:s beslut i målet under I de första sju styckena - - - från den andre.

I förevarande fall framgår av handlingarna att I-B.Å. och B.N. bott tillsammans under äktenskapsliknande förhållanden sedan början av 1970-talet, att de har två gemensamma barn och att samboförhållandet har upplösts i mars 1989. Vid separationen skedde en fördelning av lösöre mellan dem. Den egendom som nu synes kunna komma i fråga för bodelning utgörs av en fastighet, i vilken parterna bott från år 1975 till förhållandets upplösning. Begäran om bodelning från I-B.Å:s sida framställdes i vart fall under slutet av år 1989.

Den tid som har förflutit från samboförhållandets upphörande till dess bodelning begärdes är inte så lång att det redan på grund härav skulle kunna anses att I-B.Å. har eftergett sin rätt till bodelning. I målet är inte heller eljest visat att I-B.Å. gett B.N. befogad anledning att utgå från att hon inte ämnade påkalla bodelning. Bodelningsförrättare skall alltså, som domstolarna funnit, förordnas i enlighet med I-B.Å:s ansökan.

HD:s avgörande. HD fastställer det slut vartill HovR:n kommit.

Referenten, JustR Munck, tillade: Om efter - - - se JustR Muncks tillägg i målet under I - - - (jfr prop 1986/87:1 s 225).

Metadata

Domstol
Högsta Domstolen
Avgörandedatum
1993-06-21
Målnummer
Ö2352-92
Lagrum
5 § lag (1987:232) om sambors gemensamma hem
20 § lag (1987:232) om sambors gemensamma hem
17 kap. 1 § äktenskapsbalken (1987:230)
Rättsfall
NJA 1935 s. 613
NJA 1937 s. 180
Litteratur
Sökord
Bodelning
Bodelningsförrättare
Passivitet
Sambo
Källa
Domstolsverket

Rättsfall som hänvisar till detta (7)

NJA 1993 s. 570: Fråga om rätt för make att lång tid efter äktenskapsskillnad påkalla bodelning och förordnande av bodelningsförrättare.
NJA 2008 s. 49: Tillämpning av regeln i 8 § andra stycket sambolagen (2003:376) att begäran om bodelning skall framställas senast ett år efter det att samboförhållandet upphörde.
NJA 2009 s. 437: Vid prövning av frågan om förordnande av bodelningsförrättare har make som påkallat bodelning tio år efter äktenskapsskillnad inte ansetts ha förlorat rätten att påkalla sådan.
RH 1994:21: En sambos talan om fastställelse av rätt till bodelning enligt 5 § första stycket lagen (1987:232) om sambors gemensamma hem har ogillats, eftersom begäran om bodelning inte framställts i nära...
RH 2006:55: En negativ fastställelsetalan om huruvida ett samboförhållande förelegat mellan två personer har ansetts kunna föras trots att frågan prövats i ärendet om förordande av bodelningsförrättare och trots...
RH 2008:28: Fråga om förutsättningar för förordnande av boutredningsman enligt 8 § första stycket sambolagen (2003:376).
RH 2017:19: Mot en ansökan om förordnande av bodelningsförrättare har motparten invänt att det finns ett samboavtal som utesluter bodelning. Sökanden har bestritt att han har undertecknat det påstådda...
Lagen.nu är en privat webbplats. Informationen här är inte officiell och kan vara felaktig | Ansvarsfriskrivning | Kontaktinformation