lagen.nu

NJA 1993 s. 222

Cession av rätt till ersättning enligt ansvarsförsäkring.

G.L. bedriver mjölkproduktion på gården Hällsäter utanför Hudiksvall. I rörelsen ingår ca 65 mjölkkor.

Genom köpekontrakt d 20 dec 1983 förvärvade G.L. en mjölkningsanläggning av Fullwood Norden Aktiebolag (Fullwood). Anläggningen levererades i juli år 1984. Fullwood innehade en kombinerad företagsförsäkring hos Länsförsäkringar Skaraborg - Skaraborgs läns Försäkringsbolag (Länsförsäkringar). Försäkringen gällde fram till d 1 jan 1985. Enligt försäkringsbrevet omfattade försäkringen produktansvar. Fullwood försattes i konkurs d 31 jan 1985.

G.L. yrkade efter stämning å Länsförsäkringar vid Mariestads TR att TR:n måtte fastställa dels att G.L. äger rätt till ersättning av Länsförsäkringar för produktansvarsskador, som kan ha orsakats av den till G.L. av Fullwood levererade mjölkningsanläggningen, i samma utsträckning som Fullwood skulle ha haft enligt försäkringsavtalet med Länsförsäkringar och dels att rätt till ersättning föreligger oavsett om skada yppat sig under eller efter försäkringstidens utgång.

Länsförsäkringar bestred käromålet.

G.L. anförde till grund för käromålet: Mjölkningsanläggningen togs i bruk i juli år 1984. I samband härmed började juverhälsan hos korna långsamt försämras. I början av hösten år 1984 påtalade G.L. problemen för såväl Fullwood som för distriktsveterinären i orten. Det kunde emellertid ej konstateras vari felet bestod. Problemen förvärrades därefter successivt för att nå sin kulmen i oktober år 1985. Mjölkproduktionen hade då minskat och en utslagning av mer än 20 kor hade ägt rum. Efter omfattande undersökningar kunde felet slutligen fastställas i november år 1985 och en annan mjölkningsanläggning togs i bruk. G.L. anmälde i november 1985 skadan till Fullwood, som då hade försatts i konkurs. Han gjorde därvid gällande en fordran mot konkursboet om 400 000 kr. I samband härmed diskuterade G.L. med konkursförvaltaren frågan om efterbevakning. Med hänsyn till kostnaderna för ett sådant förfarande och då konkursförvaltaren upplyste att utdelning till oprioriterade fordringsägare ej kunde påräknas i konkursen, gjordes emellertid ej någon efterbevakning. I november 1985 gjorde konkursboet genom konkursförvaltaren en skadeanmälan till Länsförsäkringar. Länsförsäkringar avvisade kravet. Eftersom G.L. efter avslutandet av Fullwoods konkurs ej skulle ha någon möjlighet att föra skadeståndstalan mot Fullwood, träffade Fullwood och G.L. i januari 1988 en överenskommelse, varigenom Fullwood på G.L. överlät "sina anspråk mot försäkringsgivaren, innefattande rätten till försäkringsersättning" enligt Fullwoods produktansvarsförsäkring. G.L. är därför behörig att föra talan mot Länsförsäkringar för utfående av ersättning enligt försäkringsavtalet.

G.L. utvecklade vidare utförligt sin talan såvitt gällde yrkandet om fastställelse av för vilka skador rätt till ersättning förelåg.

Länsförsäkringar anförde till grund för bestridandet bl a: Det vitsordas att G.L. drabbats av skador i sin djurbesättning under tiden oktober 1984-oktober 1985 men dessa har inte samband med den av Fullwood levererade mjölkningsanläggningen utan torde bero på felaktiga mjölkningsrutiner. Vidare vitsordas att G.L. i skrift till Fullwood i konkurs i november 1985 gjort gällande en fordran mot konkursboet om 400 000 kr, vilken fordran ej har bevakats i konkursen, att konkursförvaltaren i skrift i november 1985 till Länsförsäkringar vidarebefordrat G.L:s anspråk samt att konkursförvaltaren till G.L. överlåtit "försäkringstagarens anspråk på försäkringsgivaren, innefattande rätten till försäkringsersättning" enligt ifrågavarande försäkringsavtal. För att ersättning skall utgå för produktskada enligt försäkringen krävs att skadeståndsskyldighet enligt gällande rätt kan åläggas försäkringstagaren. Fullwood har avvisat G.L:s skadeståndskrav. G.L. har ej bevakat någon fordran i Fullwoods konkurs. Inte heller konkursboet har accepterat G.L:s anspråk på skadestånd. Det har inte på något sätt fastställts att Fullwood är skadeståndsansvarigt gentemot G.L.. Fullwood har inte framställt något anspråk på försäkringsersättning till Länsförsäkringar, varför Fullwood ej har någon ersättningsfordran innestående hos Länsförsäkringar. Med hänsyn härtill äger G.L. ej rätt till ersättning av Länsförsäkringar jämlikt 95 § 3 st försäkringsavtalslagen. På grund av det anförda föreligger ej heller eljest någon överlåtelsebar fordran. - G.L. kan inte heller kräva Länsförsäkringar på försäkringsersättning på grundval av ett försäkringsavtal som Länsförsäkringar ingått med Fullwood. Enligt försäkringsvillkoren åtager försäkringstagaren sig att vara Länsförsäkringar behjälplig vid skadefall. Härjämte innehåller villkoren begränsningar hänförliga till försäkringstagarens handlande och vetskap. Om G.L. tillåts föra denna talan mot Länsförsäkringar blir konsekvensen att Länsförsäkringar kommer i ett sämre läge än om Fullwood varit den ersättningskrävande. Det göres gällande att ett försäkringsavtal är ett ömsesidigt förpliktande avtal, där en av parterna inte ensidigt kan låta sig ersättas av annat subjekt. Konkursboet och G.L. har därför inte - med verkan mot Länsförsäkringar - kunnat överenskomma om att G.L. skulle inträda i Fullwoods ställe i försäkringsavtalet.

G.L. genmälde: Länsförsäkringar hävdar att det inte finns något anspråk från Fullwood på försäkringsersättning från Länsförsäkringar, vilket skulle vara en förutsättning för att någon överlåtelsebar fordran skall föreligga. Detta är fel. Som framgår av försäkringsvillkoren åligger det försäkringstagaren att överlåta till försäkringsbolaget att utreda om skadeståndsskyldighet föreligger och att förhandla med den som kräver skadestånd. Om Fullwood hade medgivit G.L:s skadeståndsanspråk utan att ta kontakt med Länsförsäkringar, hade Fullwood gjort sig skyldig till ett avtalsbrott. Det är därför inte heller riktigt att Länsförsäkringar skulle komma i ett sämre läge med G.L. som den ersättningskrävande än om Fullwood hade varit det. Fullwood har inte tagit någon ställning till det av G.L. framförda kravet på skadestånd. Detta har dock i och för sig inte någon betydelse. G.L. har gjort gällande en fordran. Om denna bestrids och således är tvistig, har det inte någon betydelse för möjligheten att överlåta densamma. Vidare har överlåtelsen avsett inte bara en fordran utan "rätten till försäkringsersättning", vilket är fullt möjligt. G.L. grundar inte sin talan på 95 § 3 st försäkringsavtalslagen. Denna bestämmelse behandlar en skadelidandes rätt att få försäkringstagarens anspråk mot försäkringsgivaren på sig överlåtet. I ifrågavarande fall har emellertid Fullwood redan överlåtit rätten till försäkringsersättning till G.L..

TR:n (lagmannen Ljungström, rådmannen Nilsson och tingsfiskalen Eriksson) anförde i dom d 18 dec 1990:

Domskäl. I målet är ostridigt att G.L. framställt skadeståndsanspråk mot Fullwoods konkursbo, att konkursboet vidarebefordrat anspråket till Länsförsäkringar, att Länsförsäkringar inte medgivit att utgiva något försäkringsbelopp och att konkursboet därefter på G.L. överlåtit sina anspråk mot försäkringsgivaren, innefattande rätten till försäkringsersättning.

Konkursboet har således aldrig haft något ersättningsbelopp innestående hos försäkringsgivaren varför 95 § 3 st försäkringsavtalslagen, som parterna också funnit, inte blir tillämplig.

Den nyssnämnda överenskommelsen har i stället - och härom synes parterna också vara ense - haft till innebörd att konkursboet och G.L. avtalat om att G.L. skall inträda i försäkringstagarens ställe i det gällande försäkringsavtalet. Som Länsförsäkringar anfört är emellertid ett försäkringsavtal ett ömsesidigt förpliktande avtal och av detta följer att en kontrahent i ett sådant avtal inte utan medkontrahentens samtycke med bindande verkan mot denne medkontrahent kan låta annat subjekt träda i sitt ställe. Då Länsförsäkringar ostridigt inte godtagit att G.L. inträder i Fullwoods ställe, kan G.L:s yrkande om att domstolen skall fastställa att sådan rätt föreligger inte bifallas. Vid detta förhållande saknar domstolen anledning att i vidare mån pröva G.L:s talan.

Domslut. Käromålet ogillas.

G.L. fullföljde talan i Göta HovR och yrkade bifall till sin vid TR:n förda talan.

Länsförsäkringar bestred ändring.

HovR:n (hovrättsråden Sjögreen, Ericsson och Olsson samt t f hovrättsassessorn Runeson, referent) anförde i dom d 12 dec 1991:

Domskäl. G.L. har till förtydligande av grunden för sin talan angett att han genom avtalet med Fullwoods konkursbo inträtt i försäkringstagarens ställe endast såvitt avser rätten till ersättning för produktansvar enligt det ursprungliga försäkringsavtalet mellan Fullwood och Länsförsäkringar.

Parterna har i övrigt vidhållit sina vid TR:n vidtagna ståndpunkter.

Enligt försäkringsvillkoren (3.5) är Fullwoods rätt att kräva att Länsförsäkringar övertar ett ansvar beroende av bl a att Fullwood medverkar vid utredningen. Av allmänna obligationsrättsliga regler följer att G.L. inte genom överlåtelsen kan få en bättre rätt än Fullwood självt hade. På grund härav och på de av TR:n anförda skälen skall käromålet ogillas.

Domslut. HovR:n fastställer TR:ns dom.

G.L. (ombud förbundsjuristen L.A.) sökte revision och yrkade att HD skulle bifalla hans i HovR:n förda talan.

Länsförsäkringar (ombud försäkringsjuristen A.B.) bestred G.L:s talan.

HD avgjorde målet efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Rüger föreslog i betänkande, att HD skulle meddela följande dom: HD fastställer HovR:ns dom.

HD JustR:n Bengtsson, Heuman, referent, Lind, Gad och Svensson) beslöt följande dom:

Domskäl. G.L. har yrkat fastställelse av att han övertagit Fullwoods rätt till viss försäkringsersättning. Enligt en civil rättslig grundsats föreligger i regel inte hinder mot byte av borgenär, s k cession (se t ex 27 § skuldebrevslagen). Undantag härifrån görs endast när särskilda omständigheter föreligger. Anledning saknas emellertid att inte godta att efter ett försäkringsfall en försäkringstagare överlåter den rätt till ersättning på grund av ansvarsförsäkring som kan tillkomma honom (jfr Hellner, Försäkringsrätt, 2 uppl 1965, s 334). En annan sak är att rätten till ersättning enligt försäkringsavtalet - såsom i förevarande fall - kan vara beroende bl a av att man från den försäkrades sida medverkar vid utredningen. Här liksom annars vid cession får förvärvaren inte bättre rätt än överlåtaren.

G.L:s yrkande om fastställelse såvitt nu är i fråga skall därför bifallas.

Frågan vilka skador rätten till ersättningen omfattar har inte prövats av underinstanserna och bör återförvisas till TR:n.

Domslut. Med ändring av HovR:ns dom fastställer HD att G.L. har rätt till ersättning av Länsförsäkringar Skaraborg - Skaraborgs läns Försäkringsaktiebolag för produktansvarsskador, som kan ha orsakats av den till honom av Fullwood Norden Aktiebolag levererade mjölkningsanläggningen i samma utsträckning som aktiebolaget skulle haft enligt det ingångna försäkringsavtalet mellan försäkringsbolaget och aktiebolaget.

Det ankommer på TR:n att pröva G.L:s talan i återstående del.

Metadata

Domstol
Högsta Domstolen
Avgörandedatum
1993-05-26
Målnummer
T175-92
Lagrum
27 § lag (1936:81) om skuldebrev
Litteratur
Sökord
Ansvarsförsäkring
Cession
Försäkringsersättning
Överlåtelse
Källa
Domstolsverket

Rättsfall som hänvisar till detta (4)

NJA 2001 s. 486: Sedan det genom lagakraftägande dom fastställts att en försäkringsmäklare var skadeståndsskyldig mot sin uppdragsgivare har mäklarens försäkringsgivare utbetalat ersättning ur dennes...
NJA 2009 s. 355: En ansvarsförsäkringsgivares avstående i förhållande till försäkringstagaren att åberopa preskription har ansetts inte gälla till förmån för den skadelidandes rättsinnehavare, när denne enligt...
NJA 2017 s. 343: En fordran på kränkningsersättning kan inte överlåtas innan den har fastställts.
NJA 2018 s. 301: Fråga om lokalhyresvärds ansvar när lagrat gods har förstörts, i fall då hyresgästen gentemot någon annan åtagit sig att svara för ett lagringsuppdrag för egen räkning enligt Nordiskt...
Lagen.nu är en privat webbplats. Informationen här är inte officiell och kan vara felaktig | Ansvarsfriskrivning | Kontaktinformation