lagen.nu

NJA 1993 s. 157

Förare, vilkens körkort återkallats, har kört bil sedan spärrtiden löpt ut, då han av oaktsamhet trodde att han var berättigad härtill, trots att han inte ansökt om körkortstillstånd. Eftersom straffansvar rör olovlig körning förutsätter att föraren haft uppsåt att köra utan att vara berättigad har föraren frikänts. 3 § 1 st lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott.

(Jfr 1986 s 392)

Allmän åklagare väckte vid Växjö TR åtal mot Å.W. för olovlig körning enligt följande gärningsbeskrivning:Å.W., vars körkort är återkallat, har under 1990 och under 1991 fram till d 18 febr 1991 vanemässigt fört personbil i Växjö.

TR:n (ordf rådmannen Bülund) anförde i dom d 28 maj 1991: Å.W. har vitsordat de faktiska omständigheterna men bestritt ansvar under invändning att han trott sig vara berättigad att köra bil sedan spärrtiden löpt ut d 28 juli 1988.

Domskäl. Genom dom d 28 jan 1988 återkallades Å.W:s körkort enligt 16 § 1 och 21 § körkortslagen. I domslutet anges vidare: "Spärrtiden - den tid varunder körkortet inte får lämnas ut - bestäms till 6 månader räknat från d 28 jan 1988. Spärrtiden löper ut d 28 juli 1988. Domen gäller omedelbart." I domen står under rubriken Anmaning: "Körkortshavare som har kvar sitt körkort skall överlämna det till Trafiksäkerhetsverket, Box 1001, 152 01 Strängnäs. Om stämningsmannadelgivning sker skall körkortet överlämnas till den som utför delgivningen. Underlåtelse att överlämna körkortet kan straffas med böter. Har körkortet förstörts eller förkommit skall körkortshavaren skriftligen anmäla detta till LSt:n om det inte gjorts tidigare." På baksidan av domen finns upplysning om hur man överklagar och i en till domen bifogad bilaga anges under rubriken Upplysningar bl a: "Om spärrtiden bestämts till högst 12 månader måste Ni för att få tillbaka körkortet ansöka om körkortstillstånd utom i fall då körkortet återkallats med stöd endast av 16 § punkterna 2, 3 eller 4 körkortslagen (se vid författningsrum på domen). Bestämmer LSt:n att personutredning skall göras, innebär detta dock att Ni måste ansöka om körkortstillstånd. Ni behöver inte avlägga nytt förarprov i annat fall än då länsrätten i beslutet om återkallelse föreskrivit att sådant prov skall avläggas." - Å.W. delgavs domen genom rekommenderad postförsändelse d 6 febr 1988.

Å.W. har uppgett: Han läste inte igenom domen så noggrant men han såg dock att spärrtiden var bestämd till sex månader. Då han tyckte att detta var alltför lång tid, försökte han få en ändring till stånd genom att överklaga domen till KammarR:n och RegR. Domen ändrades dock inte. - Under spärrtiden körde han inte bil. Han överlämnade inte körkortet till Trafiksäkerhetsverket. Han utgick nämligen från att han skulle bli anmodad att lämna ifrån sig körkortet. Han utgick också från att han hade rätt att köra bil så snart spärrtiden gått ut. - Anledningen till att han inte läste igenom hela domen var att han helst ville "glömma" de händelser som var orsak till att körkortet återkallats.

TR:ns bedömning.

Ett återkallat körkort blir giltigt först sedan det lämnats ut. Eftersom Å.W. sedan spärrtiden löpt ut inte ansökt om körkortstillstånd, vilket är en förutsättning för att körkortet skall lämnas ut, har han under den åtalade tiden inte haft något körkort som var gällande. Å.W. har därför på sätt angetts i åtalet framfört personbil utan att vara berättigad därtill.

Även om det synes synnerligen anmärkningsvärt att Å.W. inte tagit del av hela domen - innefattande upplysningen att han måste ansöka om körkortstillstånd för att få tillbaka körkortet - så får Å.W:s påstående godtas. Att Å.W. sålunda svävat i villfarelse om sin behörighet att framföra bil kan emellertid inte anses ursäktligt. Genom sin underlåtenhet att ta del av innehållet i domen får Å.W. i stället anses ha varit oaktsam i fråga om sin bristande behörighet att föra personbil under ifrågavarande tid.

Med hänsyn till vad nu sagts skall åtalet för olovlig körning bifallas. Brottet är på skäl åklagaren angett att anse som grovt.

Domslut. TR:n dömde Å.W. enligt 3 § 1 st andra meningen trafikbrottslagen för olovlig körning till 75 dagsböter å 135 kr.

Å.W. fullföljde talan i Göta HovR och yrkade ogillande av åtalet eller, i andra hand, nedsättning av såväl antalet dagsböter som dagsbotens storlek.

Åklagaren bestred ändring.

HovR:n (hovrättsrådet Ericsson, referent, och t f hovrättsassessorn Runeson) anförde i dom d 27 jan 1992:

Domskäl. HovR:n finner inte skäl att frångå TR:ns bedömning av skuldfrågan. Å.W. skall alltså dömas för olovlig körning. Eftersom Å.W. ej uppsåtligen gjort sig skyldig till olovlig körning bör brottet ej bedömas som grovt. Straffet bör på grund härav nedsättas.

Domslut. HovR:n ändrar på så sätt TR:ns dom att HovR:n dömer Å.W. för olovlig körning enligt 3 § 1 st första meningen trafikbrottslagen och bestämmer antalet dagsböter till 50.

Hovrättsrådet Thorelli var skiljaktig och anförde: Ett återkallat körkort, liksom ett efter återkallelse förnyat körkort, är giltigt först efter det att det lämnats ut. Som TR:n funnit har Å.W. under den aktuella tiden inte haft något giltigt körkort och därför framfört bilen utan att vara berättigad därtill. Av rättsfallet NJA 1986 s 392 framgår att det i fråga om rekvisitet "utan att vara berättigad" i 3 § 1 st lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott krävs uppsåt hos gärningsmannen för att denne skall kunna dömas för brottet. HD uttalade emellertid i nämnda rättsfall att oaktsamhet kunde tänkas föranleda straffansvar om det oundgängligen krävdes för att tillgodose stadgandets syfte (jfr RH 1990: 69).

Å.W. har, i likhet med föraren i 1986 års HD-fall, kört bil sedan spärrtiden löpt ut. Enligt min mening är icke omständigheterna sådana att det för att upprätthålla stadgandets syfte oundgängligen krävs att straffbarhet inträder redan vid oaktsamhet. För att Å.W. skall kunna dömas för brottet måste visas att han handlat uppsåtligen. Som TR:n funnit är det visserligen anmärkningsvärt att Å.W. inte har tagit del av hela domen och därvid insett att han måste ansöka om körkortstillstånd för att få tillbaka körkortet. Å.W:s uppgift om att han trodde att han var berättigad att köra bilen kan dock inte lämnas utan avseende. Det saknas anledning att anta att Å.W. skulle ha kört bilen om han insett att han saknade behörighet. Åtalet skall därför ogillas.

Överröstad härutinnan är jag i övrigt ense med majoriteten.

Å.W. sökte revision och yrkade ogillande av åtalet.

Riksåklagaren biträdde ändringsyrkandet.

HD avgjorde målet efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Skarborg, föreslog i betänkande följande dom: Av utredningen framgår att Å.W., sedan hans körkort återkallats och spärrtiden bestämts till sex månader, underlåtit att överlämna körkortet till Trafiksäkerhetsverket. Efter det att spärrtiden upphört har Å.W. åter framfört bil utan att han dessförinnan sökt och erhållit körkortstillstånd samt körkort utlämnats till honom på sådant sätt som föreskrives för att körkortet skall vara giltigt. Å.W. har således framfört bil utan att vara därtill berättigad.

Å.W. har i HD gjort gällande bl a att han trodde att han var berättigad att framföra bil sedan spärrtiden gått till ända och att han inte haft uppsåt att göra så om han varit medveten om det rätta förhållandet.

Vad Å.W. anfört kan med hänsyn till omständigheterna inte lämnas utan avseende. Anledning saknas till antagande att Å.W. skulle ha framfört bilen om han insett att han inte var berättigad till det. På grund härav skall åtalet ogillas (jfr NJA 1986 s 392).

HD (JustR:n Knutsson, Lars K Beckman, Gad, Munck och Lennander, referent) beslöt följande dom:

Domskäl. Såsom framgår av NJA 1986 s 392 förutsätter straffansvar för olovlig körning enligt 3 § 1 st lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott, att rekvisitet "utan att vara berättigad" omfattas av uppsåt hos gärningsmannen. Straffbarhet kan således inte inträda redan vid oaktsamhet i detta hänseende från fordonsförarens sida.

Å.W:s uppgift, att han trodde att han var berättigad att köra bil sedan spärrtiden gått till ända, kan med hänsyn till omständigheterna inte lämnas utan avseende. Anledning saknas till antagande att Å.W. skulle ha framfört bilen, om han insett att han saknade behörighet. Åtalet skall därför ogillas.

Domslut. Med ändring av HovR:ns dom ogillar HD åtalet.

Metadata

Domstol
Högsta Domstolen
Avgörandedatum
1993-04-08
Målnummer
B761-92
Lagrum
3 § 1 st. lag (1951:649) om straff för vissa trafikbrott
Rättsfall
NJA 1986 s. 392
Litteratur
Sökord
Olovlig körning
Uppsåt
Körkort
Villfarelse
Källa
Domstolsverket

Rättsfall som hänvisar till detta (2)

NJA 2003 s. 105: Prövningstillstånd i HovR. Tillämpningen i mål om olovlig körning av uppsåtskravet i fråga om behörigheten att föra fordonet.
RH 1996:22: En person som åtalats för olovlig körning har bestritt ansvar på grund av bristande uppsåt, under påstående att han inte fått del av den länsrättsdom varigenom hans körkort återkallats. Att en...
Lagen.nu är en privat webbplats. Informationen här är inte officiell och kan vara felaktig | Ansvarsfriskrivning | Kontaktinformation